Den enträgne ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer (PP, DE) ställer en viktig fråga till EU-kommissionen.
Faksimil:
Terror-relaterat innehåll online minskar – krav på censur och uppladdningsfilter kvarstår
Ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer (PP, DE) kommer med intressant information om den kritiserade EU-förordningen mot terror-relaterat innehåll online – TERREG – i en färsk bloggpost:
»The amount of terrorist content online is decreasing but EU governments are still calling for upload filters, reveal internal documents released by the EU Commission this week.«
Detta är viktigt. Trots att mängden terror-relaterad information online minskar – så vill EU:s medlemsstater i ministerrådet fortfarande ha såväl nedplockning av flaggat material inom en timma som uppladdningsfilter.
I sammanhanget bör påpekat att medlemsstaterna i början av den här processen (2018) själva var skeptiska till hela idén om en förordning mot terrorr-relaterat innehåll online, TERREG.
Det är också värt att notera att ministerrådet inte vill se några undantag för till exempel journalistik, forskning och organisationer som utreder krigs- och folkrättsbrott.
Förhandlingar pågår mellan Europaparlamentet, ministerrådet och EU-kommssionen.
Läs mer:
• Patrick Breyer »
• TERREG: Ännu ett akut hot mot ett fritt och öppet internet »
• Video: Säg nej till EU:s nya uppladdningsfilter »
Kultur- och demokratiministern vill inskränka yttrandefriheten – men vill inte berätta hur
MP-ministrarna Åsa Lindhagen (jämställdhet) och Amanda Lind (kultur och demokrati) skriver i Expressen:
»Detta är inte tider att vara naiv. Vi har sett förut vad som kan hända när gränser förskjuts för vad som går att säga. Sett hur samhällen förändrats i grunden. För att människor inte sa stopp, för att stegen längs det sluttande planet föreföll så små och obetydliga.
Det är hög tid att säga stopp.«
Det man syftar på är rasism – och att rasism normaliseras är inget som någon önskar. I vart fall väldigt få.
Debattartikeln väcker samtidigt massor av frågor, som den lämnar obesvarade.
Hur vill ministrarna sätta upp gränser för vad som »går« att säga? Var går i så fall gränsen, utöver vad som redan idag regleras i lag? Vem skall bestämma var denna gräns går? Utifrån vilka principer?
Det är samtidigt oroväckande att ministrarna inte med en stavelse tycks reflektera över det faktum att just inskränkningar i yttrandefriheten traditionellt sett har varit auktoritära, totalitära och odemokratiska regimers verktyg.
Ser man till historiens största tragedier – då är det snarare regimer än folket som piskat upp hat mot olika grupper i samhället. Vilket lett till förtryck, förföljelse och miljontals döda.
Det sluttande plan som nämns i citatet ovan kan lika gärna beskriva hur politiken – inte minst på EU-nivå – ständigt urholkar de medborgerliga fri- och rättigheterna i namn av än det ena, än det andra.
Man kan lätt få intrycket att det är kritik mot regeringens och Miljöpartiets politik som stör artikelförfattarna.
Därmed inte annat sagt än att rasism kan vara problematisk och att den är intellektuellt grund.
Ingen människa kan rå för vad hon föds till – och den enda måttstock individer kan mätas efter är deras handlingar. Vilket är en position som bäst försvaras i en fri och öppen debatt. Men om man bannlyser oönskade yttranden – då omöjliggör man även debatten och dess motargument.
Ministrarnas utspel är oroväckande och problematiskt. Miljöpartisterna måste svara på frågorna ovan. Exakt vilken slags yttranden är det de vill stoppa? Vem skall bestämma detta? Och hur är det tänkt att gå till?
Vem skall bestämma vad du får tycka på internet?
Att man inte får publicera vad som helst på internet är kanske inte så konstigt. Samma lagar bör gälla online som i den fysiska världen. Även om man sedan kan diskutera dessa lagar som sådana.
Men det finns en gråzon. Det handlar om publicering av sådant som inte nödvändigtvis är olagligt i sig – men som av olika skäl är oönskat.
I vissa fall är det rätt okomplicerat, som att annonsörer i de sociala plattformarna inte vill synas i kontroversiella sammanhang. Detta är förvisso olyckligt – men ändå något slags giltigt skäl för att plattformarna förbjuder till exempel våld och sex i sina användarvillkor.
Lite mer komplicerat blir det när annonsörer inte vill synas i närheten av vissa åsikter. Men ingen kan tvinga annonsörer att synas i sammanhang som de inte vill bli sammankopplade med – även om det ofta är onödigt fåniga och överdrivet ängsliga överväganden. Och de sociala plattformarna är beroende av annonsinkomsterna för sin existens.
Problemet här blir att åsikter som inte är mainstream kan komma att deplattformeras, även om det som skrivs och sägs är fullt lagligt.
Ett relaterat problem är när de sociala nätverken bannlyser vissa typer av innehåll (direkt eller i sina användarvillkor) på grund av politiska påtryckningar. Detta är uppenbart problematiskt.
Om politiken vill förbjuda vissa typer av yttranden – då skall detta ske genom lagar som stiftats i god demokratisk ordning, inom konstitutionella begränsningar och vars tillämpning skall vara föremål för en oberoende rättslig prövning.
Att privata företag får sätta sina egna regler för sin egen verksamhet är en sak. Men politiker som vill inskränka det fria ordet måste gå den demokratiska vägen – och inte direkt eller indirekt utöva påtryckningar mot plattformarna. Ett problem i sammanhanget är att det är svårt att veta vilka sådana kontakter som förekommer. Men exempel på när sociala media kallas upp till samtal med de politiska makthavarna saknas inte.
Nästa steg är lagstiftning mot visst innehåll (till exempel EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online) eller mot sådant som döljs bakom det luddiga begreppet »hat och hot på nätet«.
Till att börja med är det problematiskt om sådan lagstiftning skapar olika regler för internet mot till exempel vad som får skrivas i en tidning eller sägas på ett offentligt möte.
Dessutom kräver bedömningen med nödvändighet ett mått av subjektivitet. Detta kan till och med sluta i att objektivt sett korrekta uttalanden kan komma att censureras – om någon känner sig kränkt, hotad eller förolämpad av dem.
I vissa EU-länder finns redan sådan lagstiftning. Tyskland har den hårt kritiserade NetzDG-lagen, som enligt kritikerna används för att skydda politiken från kritik. I Frankrike har vi den så kallade Avia-lagen som bland annat stadgar att hat och hot på nätet skall tas ner inom 24 timmar, eller i vissa fall inom en timma(!). Vilket för övrigt är regler som kan komma att speglas i EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online (TERREG) – om ministerrådet får som det vill.
I nästa steg vill EU harmonisera all sådan lagstiftning till ett gemensamt EU-regelverk, inom ramen för den Digital Services Act (DSA) som just nu håller på att utarbetas.
Vi vet av erfarenhet att gemensam EU-lagstiftning ofta anpassas till de länder som vill ha de strängaste reglerna, helt enkelt eftersom de är mest högljudda och påstridiga.
Vi är alltså på väg in i en situation där den politiska makten kan komma att skydda sig mot kritik online – och det fria ordet på nätet kan komma att begränsas – i ett regelverk som beslutas högt över huvudet på folket. Det är oroväckande och problematiskt.
Lägg till detta att EU:s upphovsrättsdirektiv etablerade principen om uppladdningsfilter. Och med förordningen om terror-relaterat innehåll online utökas denna princip från att gälla upphovsrättsskyddat material till vissa åsikter.
Allt utan någon nämnvärd föregående offentlig debatt.
Om kryptering
”Vi kan inte av-uppfinna matematiken som står bakom effektiv kryptering och vi kan inte hindra den som vill att använda matematiken för att kryptera sina meddelanden. Precis som vi inte kan förbjuda människor att i hemlighet prata rövarspråket.”
Piratpartiet, i en postning om anonyma SIM-kort
Regeringen vill smyglansera automatiserad ansiktsigenkänning
SVT rapporterar:
»Efterlysta personer eller misstänkta för allvarlig brottslighet ska avslöjas vid gränsen – genom ansiktsigenkänning. Det föreslår regeringen i ett nytt lagförslag som ska göra det möjligt för polisen att testa tekniken på Skavsta flygplats.« (…)
»Passagerare kommer att fotograferas vid gränskontrollen. Med hjälp av biometrisk ansiktsverifiering jämförs bilden sedan med den biometriska bild som finns lagrad på en minneskrets i passagerarens pass.«
I sig är detta kanske inte så uppseendeväckande: Man vill kontrollera att personen vid gränskontrollen är samma person som i passet.
Justitieminister Morgan Johansson (S) säger »Jag tror att det finns en stor förståelse bland svenska folket för att vi behöver den här tekniken vid våra gränspassager.«
Detta är en trojansk häst.
Regeringen banar väg för automatiserad ansiktsigenkänning genom en någorlunda rimlig applikation som kan antas vara godtagbar eller rent av önskvärd bland befolkningen.
Men automatiserad ansiktsigenkänning kan även vara ständig övervakning och spårning av alla som rör sig i samhället, i realtid. Det kan vara automatiserad registrering eller identifiering av deltagare på ett politiskt möte. Det kan vara skattemyndigheten som vill snoka i dina förehavanden. Det kan vara myndigheter som vill bygga sociogram ör att kartlägga människors förhållande till varandra. Och som vanligt kommer antalet falska positiva att vara överväldigande – även om träffsäkerheten skulle vara 99%, vilket inget system kommer i närheten av idag.
Om vi skall ha gränskontroller är det naturligtvis rimligt att man kan kontrollera att den inresande är den han eller hon uppger sig vara i sin identitetshandling. Men det gäller att se upp, så att detta inte blir en bakdörr för att öppna upp för en teknik för massövervakning och kontroll av vanligt, hederligt folk.
SVT: Regeringen vill testa ansiktsigenkänning på svensk flygplats »
Upphovsrättsstrid hotar Internet Archives existens
Ars Technica:
»Four of the nation’s leading book publishers have sued the Internet Archive, the online library best known for maintaining the Internet Wayback Machine. The Internet Archive makes scanned copies of books—both public domain and under copyright—available to the public on a site called the Open Library.« (…)
»The Internet Archive has scanned more than a million books that are still under copyright, so a loss could easily lead to billions of dollars in damages—far beyond the non-profit’s ability to pay. So if the publishers win the lawsuit, they could force the Internet Archive out of business. That would be an incalculable loss given the group’s work archiving other types of content, including the early Web.«
Länk: Lawsuit over online book lending could bankrupt Internet Archive »
Italien vill blockera Project Gutenberg
Ur nyhetsflödet:
Back in 2013, we made clear our concerns with the Italian communications watchdog AGCOM setting up new administrative copyright enforcement powers that would allow them to simply up and declare sites to be infringing, at which point ISPs would be ordered to block websites. Soon after that Italy’s public prosecutor seemed to decided that part of his job was also to order websites blocked based solely on the public prosecutor’s say so.
In the latest such order from the Public Prosecutor’s office declaring a list of sites to be infringing, apparently Italy has decided that the famous and wonderful Project Gutenberg website, which is a repository of public domain books, must be blocked.
Upphovsrätten är trasig
Lästips:
»Klassisk musik blir nedskjuten av botar trots att upphovspersonerna har varit döda i hundratals år. Det är en ojämn kamp. Det tar bara sekunder att godtyckligt plocka bort innehåll från nätet, medan tar dagar eller veckor att hävda sin rätt, skriver Ny Tekniks reporter Simon Campanello.« (…)
»I detta filtererans internet blir upphovspersonen själv måltavla för upphovsrättslagstiftningen. Den som fritt vill sprida sina verk kan sekundsnabbt stoppas av en godtyckligt kalibrerad ai-modell, och måste sedan ägna sin dyrbara tid åt att överklaga.
Det är så här det ser ut när upphovsrättslagstiftningen sakta men säkert tar kål på kreativiteten på internet.«
Ny Teknik: Så kan upphovsrätten kväva dagens internet »
Utredning: Anonyma telefonkort bör förbjudas
Nu har ”kontantkortsutredningen” överlämnat sitt förslag till regeringen. Det blev som väntat ett förslag om förbud mot anonyma kontantkort.
Från regeringens hemsida:
»Utredaren har funnit att de brottsbekämpande myndigheterna har ett påtagligt behov av uppgifter om vem som innehar kontantkort och att en skyldighet att registrera sådana uppgifter skulle främja brottsbekämpningen. Vid en avvägning mellan de positiva effekter som en registreringsskyldighet skulle innebära för brottsbekämpningen och de negativa effekter som registreringsskyldigheten skulle kunna ha för vissa enskilda har utredaren funnit att fördelarna med en registreringsskyldighet väger över.«
Naturligtvis är polisen glad. Varje förslag som ökar ordningsmaktens insyn i människors liv kan i sig motiveras med att det då blir lättare att utreda brott – oavsett hur långt sådana förslag går. Total övervakning av alla överallt och alltid skulle förvisso göra det lättare att utreda brott. Men vill vi leva i ett sådant samhälle?
Man måste fråga sig om detta verkligen är effektivt, ur ett brottsbekämpande perspektiv. Kommer kriminella element verkligen att vara så korkade att de använder telefonkort som är registrerade på dem själva i sin brottsliga verksamhet? Man kan ana att det kommer att uppstå en marknad för ”telefonkorts-målvakter”, stulna SIM-kort och abonnemang från länder utan ID-krav.
Och hur blir det för dem som verkligen har ett legitimt, berättigat behov av anonyma telefonkort? Det kan handla om individer som gömmer sig från en våldsam partner; om människor som anonymt behöver kunna kommunicera med media; om flyktingar som är förföljda av myndigheterna i sina hemländer. Listan kan göras mycket längre.
Detta är även en principfråga. Rätten till privat kommunikation måste även omfatta rätten till privat telekommunikation. Staten har ingen automatisk rätt att veta vem som kommunicerar med vem. Anonymitet är inget brott.
Som en ironisk twist kan nämnas att utredaren,Sigurd Heuman, även är ordförande i Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Han står också bakom en utredning som landade i att svensk datalagring är förenlig med EU-rätten – i direkt strid med EU-domstolens beslut.
Länkar:
• Regeringen: Kontantkortsutredning överlämnad till Mikael Damberg »
• Justitiedepartementet: Registrering av kontantkort, m.m. »
• Utredning/promemoria (PDF) »