Nätpionjärer varnar för EU-förslag mot terror-relaterat innehåll på internet

Bland andra Tim Berners-Lee, Vint Cerf och Bruce Schneier varnar för EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll på nätet. I ett brev till berörda ledamöter i Europaparlamentet skriver de bland annat…

[T]he fight against terrorism does not preclude lawmakers from their responsibility to implement evidence-based law that is proportionate, justified, and supportive of its stated aim.

The EU Terrorist Content regulation, if adopted as proposed, will restrict the basic rights of European internet users and undercut innovation on the internet without meaningfully contributing to the fight against terrorism.

De sammanfattar sin kritik i fyra punkter:

  • Definitionen av terror-relaterat innehåll är oklar och riskerar att även drabba t.ex. forskning, journalistik och utbildning.
  • Förordningen är inte proportionerlig, utan drabbar även nätsiter som till sin natur inte har något att göra med terrorism eller terrorpropaganda.
  • Bestämmelsen om att terror-relaterat innehåll skall plockas ner inom en timma är omöjlig att leva upp till för små och medelstora nätplattformar.
  • Kravet på filtrering för att hålla redan identifierat terror-relaterat innehåll borta kräver filtrering av allt som alla användare laddar upp. Detta är svårt eller rent av omöjligt att hantera för små mätplattformar. De enda som möjligen kan möta kravet är dagens nätjättar, som därmed stärker sin dominans på marknaden ytterligare.

Läs brevet (PDF) »

ID-krav för nätuppkoppling och resor?

En statlig utredning föreslår att endast av polisen utfärdade ID-kort och pass skall vara giltig ID-handling.

Korten skall lagra biometrisk information. Dessutom skall polisen använda sig av ansiktsidentifikation när ID-kort eller pass lämnas ut, för att försäkra sig om att det handlar om rätt person.

Vad man måste vara uppmärksam på är de många, små stegen mot ökad övervakning och kontroll. Att ID-handlingars biometriska information bara lagras på kortens chip kan lätt ändras. Det krävs bara ett beslut och en knapptryckning så kan denna information börja lagras centralt. Och passpolisens ansiktsigenkänning kan lika snabbt integreras i andra register.

Dessutom menar utredaren att detta ID-kort skall fungera som statlig e-legitimation för identifikation på nätet.

Här gäller det att vara vaksam. Och gärna en smula misstänksam. Även om inget konkret förslag har lagts fram, så finns det en pågående diskussion inom EU om obligatorisk identifikation när du kopplar upp dig på nätet. Här passar det nya svenska ID-kortet som hand i handske. Och liknande planer finns i andra EU-länder.

Så även om det inte finns något förslag om ID-krav vid nätuppkoppling ännu, så är det nya svenska ID-kortet ett perfekt verktyg för ett sådant system.

Hur som helst krattar ID-utredningen manegen för en framtid där du måste ha ett statligt ID-kort för att över huvud taget kunna fungera i vårt samhälle.

Och även om Schengen-samarbetet ger oss fri rörlighet inom stora delar av EU – så är det mycket som talar för att det nya ID-kortet kommer att behövas för till exempel all form av resor, för att hyra bil eller för att ta in på hotell i framtiden. Eftersom staten vill veta var du befinner dig. PNR-systemet (Passenger Name Record) finns redan och tenderar ständigt att bli allt mer omfattande.

Länkar:
• Utredning föreslår nytt statligt id-kort och e-legitimation »
• Utredningen (SOU 2019:14) som PDF »
• Mycket riktigt – staten vill slopa körkort som ID för att registrera biometri »
• Körkort föreslås ej vara giltlig ID-handling – välkommen till Kösverige »

/ HAX

EU förbereder ytterligare uppladdningsfilter

I skuggan av striden om EU:s upphovsrättsdirektiv pågår arbetet med att införa ytterligare ett uppladdningsfilter.

Det handlar om EU:s förordning om »förhindrande av spridning av terrorisminnehåll online«. Ett par saker sticker ut.

• För det första är definitionen av »terrorism« luddig. Dessutom vet vi sedan tidigare att detta är ett sluttande plan. Denna typ av regler brukar (utan att någon riktigt förstår hur det går till) som regel även utvidgas till att omfatta »hatfullt« innehåll. Och därmed öppnas portarna för att lite vad som helst kan komma att censureras.

• För det andra innehåller förordningen en regel om att innehåll som anmäls skall plockas bort inom en timma. Dels känns det som om detta är otillräckligt med tid för att göra en rättssäker bedömning. Vidare är det en tidsgräns som är svår, eller direkt omöjlig att möta för mindre plattformar.

• För det tredje måste nätplattformarna garantera att material som flaggats eller plockats ner inte kan laddas upp igen. Detta kräver – med nödvändighet – filtrering av allt som alla användare laddar upp.

Nu försöker EU-kommissionen stressa igenom förordningen innan EU-valet. Men att stressa fram ogenomtänkta inskränkningar av yttrandefriheten är en mycket dålig idé.

Dessutom lider förslaget till filtrering av samma brist som upphovsrättsdirektivets artikel 13: I en rättsstat skall yttrandefriheten inte inskränkas utan föregående rättslig prövning, i varje enskilt fall, under lagarna.

I detta fall handlar det dessutom om en förordning/reglering – som börjar gälla direkt när beslut har fattats, utan att behöva inkorporeras i medlemsstaternas lagstiftning.

Läs mer:
• Terrorist Content Online: The Return of the Upload Filter »
• FN-kritik mot EU:s förordning om spridning av terrorisminnehåll online »
• Idag (6/12-18) röstar EU:s ministerråd om automatiserad nätcensur »
• EU:s glömda förslag om automatiserad nätcensur »
• WITNESS brings together voices to push back on dangerous EU “Dissemination of Terrorist Content” proposal »
• När EU går terroristernas ärenden »
• Techdirt podcast: The EU Endangers Free Speech Online… Again »
• Tory MEP’s motives for delaying EU terror legislation questioned »

Fulspelet bakom EU:s nya direktiv om upphovsrätt

Jag har jobbat i Europaparlamentet – så jag borde inte vara förvånad över allt fulspel och alla finter kring EU:s nya upphovsrättsdirektiv. Men lobbykampanjen lämnar ändå en dålig eftersmak.

För inte så länge sedan fanns det en blockerande minoritet mot direktivet i EU:s ministerråd. Framförallt var det Tyskland och Frankrike som sa nej till artikel 11 (»länkskatten«) och 13 (»censurmaskinen«). Men det visade sig vara en bricka i ett större spel. Båda länderna sa i slutändan ja till direktivet i sin helhet. Vad det handlade om var att Frankrike säger ja till den kontroversiella rysk-tyska gasledningen Nordstream 2 – under förutsättning att Tyskland säger ja till upphovsrättsdirektivet. (Länk»)

Även Sverige befann sig under en tid i ministerrådets blockerande minoritet. Men regeringen ändrade sig från ett nej till ett ja – utan att ens ta upp saken i riksdagens EU-nämnd, vilket den är skyldig att göra. Hade så skett, då hade Sverige förmodligen stått fast vid sitt nej.

Beslutet i Europaparlamentet föregicks av en sällan skådad lobbykampanj, i vilken så väl piska som morot användes. Speciellt osmakligt var polska medias hot om att negativt särbehandla de politiker som inte stöder artikel 11.

Bland lobbyisterna på nej-sidan fanns naturligtvis Google, Facebook, Twitter & Co. De gjorde sin grej och försökte förklara sin ståndpunkt för Europaparlamentets ledamöter. Direktivets rapportör Axel Voss (CDU, DE) försökte i sin tur spinna detta till att alla organisationer, nätaktivister och vanliga medborgare som kämpade mot direktivet var köpta av dessa nätjättar. Vilket inte bara är fel, utan direkt oförskämt.

På tal om lobbyister skall man komma ihåg vem som skrev förslaget från början. Direktivet kommer från EU-kommissionen. Och där är Maria Martin-Prat ansvarig för upphovsrättsfrågorna. Hennes förra jobb var som »Director of Legal Policy and Regulatory Affairs for the International Federation of the Phonographic Industry (IFPI)« – det vill säga lobbyist för skivbolagsindustrin. Och hon gjorde verkligen inte sin före detta arbetsgivare besviken…

På sluttampen gick även de tre svenska fackliga paraplyorganisationerna LO, TCO och SACO in i debatten och krävde att de svenska ledamöterna skulle rösta för direktivet. Tydligen utan att fråga sina underorganisationer, än mindre sina medlemmar.

Bland lobbyisterna på ja-sidan fanns även de svenska organisationerna Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter. Även Bonniers-koncernen tycks ha engagerat sig för att få igenom artikel 11. Vilket möjligen kan vara en förklaring till svenska medias svala intresse för frågan i förväg, medan det fortfarande fanns tid att påverka.

Det är så här det går till i det nya, post-demokratiska samhället. Ingen representerar medborgarna. Ingen företräder allmänintresset. Däremot är hela processen nedlusad med särintressen och marinerad i korporativism.

Läs även Emanuel Karlstens bloggpost om hur Europaparlamentets ledamöter inte lyckades hålla ordning på vad de röstade på. Vad gällde att öppna en votering för att kunna plocka bort artikel 11 & 13 lyckades 13 ledamöter rösta fel på olika sätt. Hade alla röstat rätt – då hade man öppnat en sådan votering, med 12 rösters majoritet. Nu förlorade vi istället med fem röster.

/ HAX

Så röstade svenskarna om EU:s upphovsrättsdirektiv

Så här röstade de svenska ledamöterna i Europaparlamentet i dagens omröstning om EU:s nya, kontroversiella upphovsrättsdirektiv. (Med reservation för fel i dokumenten.)

• Votering 1 – Om att tillåta ändringsförslag (som att avslå artikel 11 & 13)

NEJ: Guteland (S), Ludvigsson (S), Lundgren (SD) och Winberg (SD).

Övriga närvarande svenskar röstade JA.

Eftersom nej vann med bara fem rösters marginal (tre ledamöter) kan man säga att det var (S) och (SD) som »räddade« artikel 11 (»länkskatten«) och 13 (uppladdningsfiltret).

• Votering 2 – Direktivet i sin helhet (inklusive artikel 11 & 13)

JA: Guteland (S), Ludvigsson (S) och Ulvskog (S).

Övriga närvarande svenskar röstade nej.

• Således: Sossarna och Sverigedemokraterna dödade internet, som vi känner det.

Röstlista (PDF) »

Uppdatering: Det verkar som om Corazza Bildt (M) och Post (Fi) inte var närvarande.

Uppdatering 2: 13 ledamöter tryckte fel i den avgörande röstningen »

Riksdagen kan fortfarande tvinga regeringen att försöka stoppa EU:s upphovsrättsdirektiv

Den 9 april är det EU-toppmöte, General Affairs Council, i Luxemburg.

På detta möte skall EU:s medlemsstater ge ett sista OK till EU:s nya upphovsrättsdirektiv, som klubbades av Europaparlamentet i dag – med »länkskatt«, uppladdningfilter och allt.

Men i Sveriges riksdag finns en majoritet mot direktivet (speciellt artikel 11 & 13). Man har till och med KU-anmält regeringen för att den inte förankrade att ändra Sveriges nej i ministerrådet till ett ja.

Innan EU-toppmötet måste regeringen förankra sin position om upphovsrättsdirektivet i riksdagen.

Om riksdagen instruerar regeringen att rösta nej – och om samma sak sker i tillräckligt många andra länder – då finns det en liten strimma hopp om att stoppa direktivet, eller att i vart fall försöka rycka ut artikel 11 & 13.

Det är i vart fall värt ett försök.

Uppdatering: Det finns vaga tecken på att Tyskland och Polen skulle kunna komma att ändra sig till ett nej i rådet.

Artikel 11 och 13: Vi förlorade. Vad händer nu?

Europaparlamentet har beslutat att anta EU:s nya upphovsrättsdirektiv – inklusive artikel 11 (»länkskatten«) och artikel 13 (uppladdningsfiltret).

Med fem rösters majoritet beslutade parlamentet att inte ta upp ändringsförslag (som att ta bort artikel 11 & 13). Det vill säga att det hängde på tre ledamöters röster. Sedan antogs direktivet i sin helhet.

Nu skall direktivet implementeras i de 28 (27) medlemsstaternas lagstiftning inom två år. Det betyder att vi kommer att få många olika varianter av dessa regler. Men eftersom internet inte känner några gränser, så måste nätplattformarna anpassa sig till de hårdaste reglerna bland EU:s medlemsstater.

Att artikel 11 (»länkskatten«) gick igenom är bara dumt. Men det kommer att påskynda gammelmedias död. Och Big Media har kampanjat för förslaget. Så de får i stort sett skylla sig själva.

Vad gäller artikel 13 har man just fattat ett beslut som man inte vet hur det skall hanteras. Hur skall till exempel automatiska filter kunna skilja på din semesterbild av en solnedgång över Capri – och en som är skyddad av någon annans upphovsrätt? Hur skall nätplattformarna kunna skilja på en bild av Stefan Löfven som är satir – och i princip samma bild som är plockad från, låt säga Aftonbladet?

I normal västerländsk rättstradition straffar man inte människor förrän ett brott har begåtts. Vi har inte heller förhandscensur. Med artikel 13 ändras detta. När nätplattformarna nu blir ansvariga för vad användarna laddar upp – istället för användarna själva – måste de stoppa allt som kan tänkas inkräkta på någons upphovsrätt. Det är lite som om Postnord skulle hållas ansvariga för att hot, förtal och olagliga produkter skickas med posten.

Nu finns en sista stimma hopp: Än kan EU:s ministerråd ändra sig och säga nej. Men att det kommer att ske är inte speciellt troligt.

Fortsättning följer…

Europaparlamentet – Debatten om artikel 11 och 13 är över. Kl 12:30 sker voteringen.

Europaparlamentets debatt om EU:s nya direktiv om upphovsrätt är nu över. Som så ofta i dessa sammanhang blev det en blodtryckshöjare.

Framförallt misslyckades anhängarna till artikel 13 med att försäkra lyssnarna om att det inte blir några uppladdningsfilter. Att bara säga att det inte blir så, det duger inte. Det handlar om astronomiska mängder material som laddas upp hos Facebook, Youtube, Instagram, Snapchat och andra nätplattformar. Om dessa plattformar nu skall hållas ansvariga för allt som laddas upp – då måste de också kontrollera vad som laddas upp – och enda sättet att göra detta är med automatisk filtrering, där algoritmer bestämmer vad som får laddas upp eller ej. Det går inte att komma runt.

Frågan om att artikel 13 flyttar makten över det fria ordet från lagstiftarna och rättsväsendet till nätplattformarnas användarvillkor – den viftades undan så gott som helt.

Ett »starkt« argument för artikel 11 & 13 tycks vara att man nu har jobbat med detta direktiv i fem år – och att det därför vore synd att inte rösta ja. Även om det kanske blir fel. Vilket är politik när den är som sämst.

C:a kl 12:30 hålls voteringen. Det kan gå snabbt – eller bli en långdragen och komplicerad historia. Pirate MEP Julia Reda förklarar proceduren här. »

Voteringen kan följas på Europaparlamentets hemsida »