De verkliga riskerna med AI

Artificiell intelligens – AI – är begreppet på allas läppar. Och debatten tycks till största delen röra sig i något slags science fiction-kontext. Tillspetsat är frågan om AI kan komma att bli självständigt och hota mänskligheten. Det är förvisso en intressant diskussion. Men det finns mer närstående och mer akuta frågor att diskutera. Detta speciellt som organisationer som EU, G7 och G20 nu försöker utforma en politik på området.

• AI – under vems kontroll och med vilket syfte?

AI – oavsett om det handlar om kompletta system eller enskilda applikationer – är oerhört kraftfulla verktyg. De kan till exempel användas för att manipulera opinionen, filtrera information eller rent av för att förtrycka människor.

Diskussionen har hitintills mest handlat om hur de etablerade nätjättarna kan komma att använda sådana verktyg. Vilket naturligtvis är på sin plats. Men vi får inte glömma hur de kan användas i statens och politikens händer. Detta speciellt i en tid då yttrandefriheten blir allt mer kringskuren och det fria flödet av information stryps genom politiska beslut.

Vi har redan system för massövervakning och datalagring som saknar motstycke i historien. Vad händer när all denna information kan analyseras, systematiseras och kontrolleras i stor skala med AI eller AI-liknande verktyg?

Hur kommer det att bli när överheten inser att AI kan användas för att manipulera folkets känslor och för politisk »nudging«? Eller för att påverka olika åsikters genomslag och spridning?

Här gäller det att vara ytterst uppmärksam på alla politiska initiativ – och att se till att de medborgerliga fri- och rättigheterna upprätthålls även i online-världen. Detta är rättigheter som redan urholkas i många små steg, inte minst genom beslut i EU.

• AI på riktigt?

Min andra farhåga är av en mer teknisk karaktär. Att utveckla AI är en gigantisk uppgift. Och alla vill vara med på tåget. Risken är att vi (i vart fall inledningsvis) kommer att möta mycket »fusk-AI« som egentligen inte är AI, utan mer en anpassning och återanvändning av redan existerande koncept och systemmoduler. Men som ändå kommer att användas och presenteras som om det handlade om fullvärdig AI.

Detta kan få märkliga och oönskade konsekvenser. Vi kan få se mycket av övervakning, kontroll och datalagring re-lanseras som AI med något överordnat syfte – trots att det egentligen bara handlar om vanlig massövervakning och vilja att snoka i människors privatliv.

AI kan i sig vara en risk. Och AI i EU:s, statens och politikernas händer är garanterat en risk.

/ HAX

• Techcrunch: Europe to pilot AI ethics rules, calls for participants »
• EU-kommissionen: Ethics guidelines for trustworthy AI »
• Europaparlamentet: EU planerar att investera 9,2 miljarder euro i viktig digital teknik »

Artikel 13 kan falla på grund av frihandelsavtal med Kanada

EU-apparaten är så stor och komplex att snart sagt varje beslut som fattas får oväntade konsekvenser någon annanstans i systemet. Här är en intressant artikel hos Techdirt på detta tema:

Could Article 13’s Upload Filters Be Thrown Out Because Of The EU-Canada Trade Deal CETA? »

Texten tar upp hur artikel 13 i EU:s nya upphovsrättsdirektiv dels står i strid med EU:s eHandels-direktiv – dels hur det kolliderar med EU:s frihandelsavtal med Kanada, CETA.

Här finns utrymme för massor av juridisk aktivism för att stoppa EU:s uppladdningsfilter. Men tyvärr måste direktivet nog implementeras i nationell lagstiftning innan frågan går till domstol.

Europaparlamentet röstar om terror-filter

Under onsdagen voterar Europaparlamentet om sin position avseende förordningen om terror-relaterat innehåll online.

Alla som har en website blir tvingade att se till att eventuellt terror-relaterat innehåll kommer bort inom en timma – och att det inte laddas upp igen.

Bland de punkter som Europaparlamentet har att ta ställning till finns frågan om man uttryckligen skall kräva uppladdningsfilter eller ej. Utskottet säger nej, men detta riskerar att ändras i plenarvoteringen. Dessutom kan man fråga sig vad parlamentet tror sig vinna genom att inte nämna ordet »uppladdningsfilter« – när förslaget ändå är skrivet så att det förutsätter att sådana måste användas.

Detta blir problematiskt på samma sätt som artikel 13/17 i upphovsrättsdirektivet: Det flyttar makten över det fria ordet från lagarna och våra domstolar – till privata företag och deras användarvillkor. Vilket är direkt olämpligt i en demokratisk rättsstat.

Läs även:
• Pirate MEP Julia Reda »
• Emanuel Karlstens analys »
• Techdirt »

Uppdatering: Parlamentet röstade igenom terrorlag som tvingar alla sajter att ta bort propaganda inom en timme »

EU:s upphovsrättsdirektiv – vad vi kan lära för framtiden

EU:s upphovsrättsdirektiv har antagits av ministerrådet. Inklusive artikel 11/15 (»länkskatten«) och artikel 13/17 (uppladdningsfiltret). Nu skall detta införlivas i 28 medlemsstaters nationella lagstiftning inom två år.

Emanuel Karlsten, som gjort en stor medborgarjournalistisk gärning i frågan, undrar i en kommentar hur det kunde bli så här. Varför vaknade aldrig media? Varför väcktes inte det politiska motståndet i tid? Hur kunde den massiva opinion som är mot direktivet bara ignoreras?

En del av svaret är att folk inte bryr sig i tid. Vi på 5 juli-stiftelsen har varnat för direktivet och tjatat om saken i åratal, utan att någon tagit någon direkt notis om saken. Häri ligger ett problem som inte är unikt för detta direktiv: Det är i början av processen som man har störst chans att påverka. Men då är medias, övriga politikers och allmänhetens intresse oerhört svårt att väcka. Reaktionerna kommer som regel när allt i princip redan är för sent.

Vilket är oerhört frustrerande. Men det är så det är. Det är något att lära av för framtiden. Och just därför kommer vi att fortsätta att gräva fram och exponera dåliga politiska förslag i ett tidigt stadium. Men för att stoppa dåliga lagar krävs, som sagt, att fler reagerar. Och att de reagerar i ett tidigare skede.

Det kan fortfarande finnas tekniska möjligheter att stoppa upphovsrättsdirektivet. Man kan gå den juridiska vägen, men förmodligen inte förrän direktivet blivit lag i alla medlemsstater. Och det är värt att komma ihåg att efter EU-valet skall det utses en ny EU-kommission, som är beroende av Europaparlamentets godkännande. Kanske går det att använda detta som politisk hävstång för att stoppa de värsta delarna av direktivet. Vi får väl se.

Under tiden mal EU:s byråkratiska kvarnar vidare. Just nu är en förordning om terrorrelaterat innehåll online på väg genom Europaparlamentets utskott. Det ställer också krav som förutsätter uppladdningsfilter. Men kommer någon att bry sig? I tid?

/ HAX

Julian Assange – vad som står på spel

Wikileaks grundare och huvudredaktör Julian Assange har överlämnats av ecuadorianska myndigheter till brittisk polis.

OK, jag skulle inte heller vilja ha honom som inneboende. Men nu gäller det att reda ut vad som gäller – och vad i denna soppa som är viktigt.

Till att börja med kommer Assange att ställas till svars för att ha brutit mot de brittiska borgensreglerna. Detta kan ge honom böter eller ett kortare fängelsestraff.

Vad gäller de svenska sex-anklagelserna kommer signaler om att specialåklagare Ny överväger att öppna ärendet på nytt. Det fallet förefaller väldigt svagt. Men framförallt kanske Sverige inte vill ha första tjing på Assange – och bli tvunget att hantera den fullständiga skitstorm som kommer att utbryta när USA vill ha honom utlämnad.

Än så länge obekräftade uppgifter gör också gällande att USA redan har kommit med en begäran om att Assange skall utlämnas. Det finns ju ett mål förberett mot honom, även om detaljerna är hemliga. Och det är här det blir riktigt intressant.

I USA handlar det om att Wikileaks & Assange läckt information om makten och dess handlingar till allmänheten. Det vill säga att han har ägnat sig åt journalistisk verksamhet.

Wikileaks har läckt information om vad som verkligen skedde i krigen i Irak och Afghanistan. Vilket, om inte annat, amerikanska folket och amerikanska skattebetalare har rätt att veta.

Wikileaks har läckt de berömda amerikanska ambassadtelegrammen – som exponerade att så väl amerikanska som andra länders ledare har en dubbel agenda och aktivt försöker föra folket bakom ljuset. (Detta gäller även den svenska regeringen.)

Wikileaks har läckt interna mail från det amerikanska Demokratiska partiet – som bland annat visar hur dess makthavare fulspelat för att bli av med konkurrenter till Hillary Clinton i de senaste primärvalen.

Allt detta är utmärkt journalistiskt arbete. Det är sådant som traditionell media borde ha grävt upp och avslöjat. Och det är en demokratisk välgärning att exponera makten inför folket.

Det är detta som är det viktiga – och som riskerar att skymmas av allt annat i Cirkus Assange.

Uppdatering från Londonpolisen:

Julian Assange, 47, (03.07.71) has today, Thursday 11 April, been further arrested on behalf of the United States authorities, at 10:53hrs after his arrival at a central London police station. This is an extradition warrant under Section 73 of the Extradition Act. He will appear in custody at Westminster Magistrates’ Court later today (Thursday, 11 April).

Uppdatering 2: De amerikanska rättsliga dokumenten (PDF) »

Artikel 13 (17) enkelt förklarad

Artikel 13 (sedemera 17) i EU:s nya upphovsrättsdirektiv gör nätplattformarna ansvariga om deras användare laddar upp upphovsrättsskyddat material. (Idag är användarna själva ansvariga för vad de laddar upp.)

Varje minut laddas det upp 400 timmar video på Youtube. Varje minut laddas det upp 293.000 poster, 510.000 kommentarer och 136.000 bilder på Facebook. Varje dag laddas det upp över 100.000.000 bilder och videos på Instagram.

Det finns inget sätt för plattformarnas personal att hinna gå igenom allt som laddas upp. För att detta skall kunna ske krävs automatisk filtrering.

Dessa filter måste kontrollera all text, allt som sägs, allt övrigt ljud, alla bilder och all video som du laddar upp. Några sådana filter existerar inte. Om de alls går att ta fram kommer det att bli extremt kostsamt. (Bara Youtubes existerande filter för musik kostade 60 miljoner USD att utveckla och fungerar ändå inte som det skall.)

Det finns inget rimligt sätt för sådana filter att avgöra om en text, bild eller video du lägger upp är din egen eller om det handlar om upphovsrättsskyddat material.

Undantaget för t.ex. satir och kritik är ett slag i luften – eftersom det inte finns något sätt för dessa filter att bedöma vad som är satir. (Det kan ju till och med vara svårt för en människa att avgöra.)

Artikel 13 (17) är helt enkelt omöjlig att leva upp till. Och om man försöker, då kommer massor av dina postningar att censureras – eftersom det inte går att avgöra om de inkräktar på någon annans upphovsrätt eller ej.

Ingen av upphovsrättsdirektivets förespråkare har kunnat förklara hur detta skall lösas. Allt de gör är att påstå att användarna inte kommer att påverkas och att satir/memes inte kommer att drabbas. Vilket bara är ett godtyckligt – och felaktigt – påstående.

Artikel 13 (17) kommer att förändra internet som vi känner det. Den kommer att strypa det fria utbytet av information människor emellan. Den kommer att vara till skada för samhällsdebatt, kreativitet och människors möjlighet att följa med i vad som sker i deras omvärld. Den kommer att döda små nätplattformar och forum, som inte har miljoner att lägga på filtrering. Och den kommer att inskränka dina möjligheter att uttrycka dig.

(Denna text är fri att dela och att använda hur du vill. CC=0)

Tele2 viker ner sig om datalagring

Internet- och teleoperatören Tele2 har länge varit en av de drivande krafterna i kampen mot datalagring. Inte minst inom rättssystemet. Men nu flaggar företaget för att det lägger ner sitt motstånd.

Sveriges Radio:

”Operatören Tele2 kommer inte att överklaga regeringens förslag till ny datalagringslag. Det har brister och har tagit alldeles för lång tid att ta fram – men fördelarna är större än nackdelarna, enligt bolaget.”

Att förslaget har brister är uppenbart. Det bryter såväl mot annan svensk lag som EU-rätten. Och EU-domstolen har förklarat att svepande datalagring av alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden och nätuppkopplingar strider mot de mänskliga rättigheterna. Skall lagring ske måste det finnas något slags misstanke och något slags misstänkta. Att lagra allt om alla är inte acceptabelt.

Det är lätt att misstänka att Tele2 låtit sig skrämmas av regeringens illa dolda hot mot de operatörer som inte gör som regeringen vill.