Femte juli

Nätet till folket!

Sökresultat för: trusted flaggers

Svenska folket säger ja till »censur« av media och enskilda

av

82% av svenska folket anser att myndigheterna i fredstid skall kunna »korrigera« uppgifter i svensk media. 58% anser att myndigheterna även skall kunna göra det mot enskilda svenska användare på en blogg eller i sociala medier.

Detta enligt en undersökning från Försvarets Forskningsinstitut (FOI).

Siffrorna är inte helt färska, men har inte funnits sammanställda förrän nu. Mätningarna genomfördes 2020 respektive 2022. Det finns en tydlig ökning av stödet för statlig korrigering av information under perioden.

Huruvida detta handlar om censur eller ej är en definitionsfråga. Censur handlar traditionellt om förhandsgranskning och förbud mot att publicera något. I detta fall handlar det snarare om att korrigera felaktiga uppgifter i efterhand, det vill säga tillföra information. FOI använder dock själva ordet censur.

Men resultatet är problematiskt nog, beroende på var man drar gränsen. Att svenska myndigheter bemöter direkta påverkansförsök från främmande makt må vara en sak. Men allt är inte så uppenbart, vilket vi bland annat fick se prov på under pandemin.

I slutändan blir det ett politiskt beslut. Skall till exempel ett »klimatnödläge« öppna för att myndigheterna tillrättavisar enskilda som ifrågasätter politiska beslut och insatser?

Som vanligt kokar frågan ner till att det måste finnas någon som bestämmer vad som är rätt och fel, sant och falskt. Vilket öppnar dörren för politisk styrning, myndighetsaktivism och åsiktsdrev. I grunden finns den större frågan om fri åsiktsbildning.

Dessutom bör siffrorna betraktas mot bakgrund av EU:s ambitioner att censurera information online. Se länkar längst ner i denna bloggpost.

Undersökningens fråga:

»Tycker du att myndigheter i fredstid bör arbeta med att korrigera [”bemöta” i 2022 års undersökning] ”falska” nyheter och desinformation publicerade av …
…svenska medieföretag?
…utländska medieföretag?
…enskilda svenska användare på blogg eller sociala medier?
…enskilda utländska användare på blogg eller sociala medier?«

Resultatet är intressant oavsett om det handlar om att »korrigera« eller »bemöta«:

Länkar:
• FOI: Accepterar befolkningen censur? »
• FOI: Teknisk beskrivning av enkätundersökning om krisberedskap och totalförsvar genomförd år 2022 »

Relaterat:
• EU:s nya censur-byråkrati »
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati »
• EU vill jämställa ”näthat” med terrorism »
• Trusted Flaggers – EU:s nya nätcensur dekonstruerad »

CC0

Yttrandefriheten i EU: Tyskland – NetzDG

av

Vi tar en titt på yttrandefriheten runt om i EU. Här är en granskning av den kritiserade tyska nätcensuren.

Tyskland har en av EU:s hårdaste lagar mot hat och hot på nätet – Netzwerkdurchsetzungsgesetz, allmänt kallad NetzDG.

En del av lagen handlar om att sociala media måste ta bort olagligt innehåll på nätet inom ett dygn. Även »potentiellt olagligt innehåll« måste granskas och, om det bedöms vara olagligt, tas bort inom sju dagar. Om så inte sker kan böter utdömas på upp till 50 miljoner euro.

Kritiker menar att lagen leder till överblockering, där plattformar hellre tar bort inlägg än riskerar böter. Detta kan begränsa yttrandefriheten och skapa ett slags privat censur där företag som saknar relevant juridisk expertis snarare än domstolar avgör vad som är tillåtet.

Det finns således ingen rättslig granskning innan innehållet tas bort, vilket gör att vissa inlägg raderas felaktigt. En studie har visat att en stor andel av det borttagna innehållet på plattformar som Facebook och YouTube i Tyskland var lagligt.

Men lagen riktar sig även mot användare som lägger upp sådant som anses hotfullt – eller »bara« förolämpande enligt en rätt vid tolkning. Detta gäller även den som åter-postar ett sådant inlägg. Det kan ge böter eller fängelse.

Att även förolämpningar betraktas som så allvarliga hänger ihop med landets historia. Man vill inte se något som kan hetsa till att grupper eller individer förföljs.

Samtidigt påminner lagstiftningen i delar om de inskränkningar av det fria ordet som gjordes i Tyskland under just de mörka åren. (Se bilden ovan.) Vilket är något av en paradox.

Det finns exempel på när satir censurerats. Även postningar från politiker i så vitt skilda partier som AfD och Die Grüne har drabbats. Det har till och med hänt att tweets plockats bort som citerat en dom från en tysk domstol.

Den utgående tyska regeringen har drivit och driver ett antal uppmärksammade rättsfall mot yttranden i sociala media som kritiserar dess politik. Inrikesminister Nancy Faeser (SPD) har offentligt sagt att den som hånar staten kommer att få med den starka staten att göra.

Det finns ingen samlad statistik för hur många fall det handlar om. Men av ett inslag i CBS 60 Minutes framgår att i Niedersachsen hanterar åklagare ungefär 3.500 fall om året. Och Niedersachsen är en av 16 delstater, med knappt en tiondel av landets befolkning. Det handlar alltså om flera tiotal tusen inlägg som blir föremål för myndigheternas utredning varje år.

Stegvis ersätts NetzDG nu med EU:s Digital Services Act (DSA), som säger att olagligt innehåll skall plockas bort. Vad som anses vara olagligt avgörs dock fortfarande av nationell lagstiftning. Så tyska åklagare kan fortsätta inom i princip samma ramar som idag.

DSA föreskriver även att ett slags statligt godkända nätcensorer – Trusted Flaggers (betrodda anmälare). Dessa skall få en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.

I Tyskland är än så länge bara en Trusted Flagger utsedd. Det är en organisation som arbetar mot hat på nätet – och som startsats, finansierats och drivs av delstaten Baden-Württemberg. Även delstaten Bayern och tyska förbundsstaten bidrar med finansiering. Vilket föranlett att dess oberoende ifrågasatts.

Nedan kan du se två inslag om den tyska nätcensuren. Dels det ovan nämnda inslaget på CBS, dels en uppföljning från DW.

Policing the internet in Germany, where hate speech, insults are a crime | 60 Minutes.

After Trump administration attacks: Are German hate speech laws too restrictive? | DW News

CC=0

Har US VP Vance rätt om yttrandefriheten i Europa?

av

Är den amerikanske vicepresidenten Vances kritik mot EU:s inskränkningar av yttrandefriheten korrekt? Här är vår granskning.

Samhällsdebatten har flera problem. Ett är att folk och media inte tycks kunna hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt. Ett annat är den polarisering som skapat en situation där det tycks vara viktigare vem som säger något än vad personen säger.

Som gammal stöt har jag lärt mig att även människor jag inte sympatiserar med kan ha en poäng. Ibland. Därför bör varje yttrande bedömas inte bara utifrån en bredare kontext utan även på sina egna meriter.

Givet denna brasklapp tycker jag att det var uppfriskande att USA:s vicepresident Vance sa obekväma saker om yttrandefriheten i Europa på säkerhetskonferensen i München. Även om jag långt ifrån håller med om allt han hade att säga.

Men när det gäller inskränkningarna av yttrandefriheten i Europa/EU har Vance en poäng.

Visserligen tycks han ha missuppfattat en del. Men det skiljer honom inte nämnvärt från de europeiska politiker som stiftar de i sammanhanget relevanta lagarna. Eller folk i allmänhet. Eller media. Man får vara tacksam om det blir tillräckligt rätt i debatten…

Vad gäller EU och dess Digital Services Act (DSA) är problemen flera. Även om det enda formella och direkt specificerade kravet är att olagligt innehåll skall plockas bort från sociala media och sökmotorer lämnar man ändå dörren på glänt.

I DSA:s artikel 33/34 föreskrivs:

»Leverantörer av mycket stora onlineplattformar och av mycket stora onlinesökmotorer ska noggrant identifiera, analysera och bedöma alla eventuella systemrisker i unionen som härrör från utformningen av tjänsten eller hur deras tjänst och relaterade system fungerar, inbegripet algoritmiska system, eller från användningen av deras tjänster.«

Bland de »systemrisker« som nämns finns »eventuella faktiska eller förutsebara negativa effekter på samhällsdebatten« – vilket kan betyda i stort sett vad som helst. Det förutsätter också att någon måste bestämma vad som är en negativ effekt på samhällsdebatten. Vem och vad är öppna frågor.

Speciellt i förordningens förtext (skäl/recitals) lyfts i sammanhanget innehåll som anses vara skadligt även om det inte är olagligt.

Kokar man ner det hela innebär DSA att stora sociala media och sökmotorer kan tvingas begränsa även icke olagliga yttranden. Till exempel i sin interna moderering och via sina användarvillkor. Vilket är ett klassiskt knep från EU-politikernas sida för att begränsa det fria ordet utan att behöva ta politisk strid kring detta.

Vi har alltså en EU-lagstiftning som öppnar för censur av icke olagliga yttranden. Vilket är orimligt, på så många sätt.

I DSA:s artikel 22 hittar vi Trusted Flaggers (betrodda anmälare). Detta kan vara NGO:er / GONGO:s / QUANGO:s / DONGO:s (ideella organisationer mer eller mindre finansierade och ibland skapade av myndigheterna), myndigheter, branschorganisationer och företrädare för »kollektiva intressen« med sakkunskap på vissa områden.

Formellt sett skall en Trusted Flagger ha en direktlina till sociala media (m.fl.) för att rekommendera borttagning av olagligt material. (Vad som i sammanhanget är olagligt avgörs av den politiska dagsformen.)

Att se till att avlägsna olagligt innehåll må vara en sak. Men i DSA kan vi läsa att Trusted Flaggers även skall hjälpa till med att identifiera information som är oförenlig med respektive socialt nätverks / sökmotors användarvillkor. Det vill säga innehåll som oftast inte är olagligt.

Statligt godkända nätcensorer skall alltså kunna rekommendera att innehåll som inte är olagligt skall avlägsnas från internet. Vilket känns som en anomali i en rättsstat.

Enligt DSA skall Trusted Flaggers även medverka vid analys av systemrisker, ha ett utökat samarbete med sociala media, medverka vid utbildning för sociala plattformar samt bidra till utformning av uppförandekoder.

En tredje invändning mot DSA är att regleringen ställer krav på en mycket omfattande byråkrati. Den är av en sådan omfattning att även om jättar som Meta och Google kanske har tillräckligt med advokater och compliance officers för att möta DSA:s krav gör kraven det i praktiken omöjligt för nya aktörer att slå sig in på dessa marknader.

Vilket rimligen påverkar yttrandefriheten negativt.

Utöver DSA finns massor av nationella lagar i EU som begränsar yttrandefriheten. Till exempel uppmärksammade VP Vance i sitt tal i München den hårt kritiserade svenska domen mot en koran-brännare – som i allt väsentligt återupplivar det sedan länge avskaffade svenska hädelseförbudet.

På Malta är det förbjudet att uppmana till eller underlätta abort. I Polen kan man få fängelse om man kränker staten eller dess funktionärer. I Grekland finns vissa inskränkningar vad gäller medias rapportering om flyktingar. I Italien kan media bötfällas för ”felaktiga nyheter”. Frankrike har restriktioner om hur man kan rapportera om polisvåld och lagar som gör livet svårt för visselblåsare.

Polen, Spanien, Tyskland och Italien har i varierande grad olika lagar mot hädelse.

Tyskland har sin NetzDG (Netzwerkdurchsetzungsgesetz) som kritiserats för att begränsa yttranden som är legitima. Den utgående tyska regeringen har drivit och driver ett antal uppmärksammade rättsfall mot yttranden i sociala media.

I höstas kastade den tyska författningsdomstolen ut ett sådant fall, där en Youtuber på X ifrågasatt lämpligheten i att tyska regeringen sänt 370 miljoner euro till talibanerna i Afghanistan.

I det fallet påpekade domstolen att staten måste finna sig i att bli hånad. Vilket står i kontrast till inrikesminister Faesers yttrande om att den som hånar staten kommer att få med den starka staten att göra.

Så visst är yttrandefriheten i Europa hotad. Även när man tar sig tid att studera faktiska sakförhållanden, vilket allt för få gör.

Sammanfattningsvis: Även om US VP Vance generaliserade och hade dålig kännedom om sakförhållanden – så ligger det en hel del i hans kritik mot inskränkningar av yttrandefriheten i Europa.

Vilket är något EU:s ledare absolut inte vill kännas vid. Deras upprördhet tyder på att Vance träffat en öm nerv.

EU:s nya censur-byråkrati

av

EU:s politiker ser sin Digital Services Act som ett verktyg för att stoppa oönskad information online. Men resultatet verkar än så länge mest bli mer byråkrati.

Vi har tidigare skrivit en hel del om Trusted Flaggers (»betrodda anmälare«) i EU:s Digital Services Act (DSA). Det är ett slags statligt godkända nätcensorer som skall få en direktlina till sociala media, för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.

Formellt sett kan de bara begära att olagligt innehåll skall tas bort. Men de förväntas även hjälpa till med att identifiera information som är oförenlig med respektive socialt nätverks användarvillkor. Det vill säga även hålla efter innehåll som oftast inte är olagligt.

Vilket blir lite knepigt om en statligt utsedd aktör skall börja gå efter icke-olagligt innehåll. Eller för den delen olagligt innehåll – utan föregående rättslig prövning. Rollfördelningen känns inte helt genomtänkt här.

Nu kommer ytterligare en aktör inom ramen för DSA in i bilden: Monitoring Reporters.

Detta skall vara organisationer från civilsamhället, myndigheter med flera som är tänkta att hålla efter sociala media och kontrollera att de lever upp till vad DSA föreskriver och att de följer EU:s uppdaterade Code of conduct on countering illegal hate speech online +.

Denna code of conduct är en »frivillig« överenskommelse som de stora sociala medierna har skrivit under. Det övergripande syftet är att få dessa att underordna sig DSA:s långtgående krav på redovisning av hur man uppfyllt dess krav.

Sedan har vi EU:s Code of Practice on Disinformation. Även denna är »frivillig« och föreskriver bland annat användandet av faktagranskare. Vilket är något bland andra Meta och X nu är på väg att avveckla.

Men kan i sammanhanget fråga sig om det är meningsfullt att sociala media håller sig med externa faktagranskare om man istället kan använda sig av community notes för att rätta felaktigheter och tillföra kontext – samt DSA:s lagstadgade Trusted Flaggers för att identifiera och avlägsna olagligt innehåll.

Hela processen är underställd EU:s European Board for Digital Services. Den består av medlemsstaternas digitala service-koordinatorer. Dessa har som uppgift att upprätthålla DSA på nationell nivå och är ansvariga för nationella Trusted Flaggers. I Sverige ligger uppgiften hos Post- & Telestyrelsen, PTS.

Till detta skall läggas att de största sociala plattformarna och sökmotorerna (VLOP och VLOSE) förväntas identifiera och vidta åtgärder mot »systemrisker« – vilket kan betyda lite vad som helst.

Det är under denna punkt diskussionen nu förs om förmodat olämpligt och skadligt innehåll som ej är olagligt. En diskussion där det är svårt att få juridiskt hållbara, konkreta exempel på exakt vad det är man vill censurera.

Det skall därför bli intressant att se vad som kommer ut ur EU-kommissionens pågående granskning av X.

Att staten (EU) vill tysta yttranden som inte är olagliga kan – trots allt – visa sig vara lättare sagt än gjort. Även om EU-politiker i olika institutioner nu anser sig ha fått ett verktyg för att censurera sådant som de ogillar.

Vad man säkert kan säga är att EU skapat en helt ny byråkratisk apparat.

Resurser:
• Commission welcomes the integration of the revised Code of conduct on countering illegal hate speech online into the Digital Services Act »
• The EU Code of conduct on countering illegal hate speech online (2016/18) »
• The Code of conduct on countering illegal hate speech online + (2025) »
• Codes of conduct under the Digital Services Act »
• The 2022 Code of Practice on Disinformation »
• DSA: Very large online platforms and search engines »
• The enforcement framework under the Digital Services Act »
• European Board for Digital Services »
• DSA Observatory – More than an advisory group: why The European Board for Digital Services has key roles in DSA enforcement »

Relaterat:
• Möt de nya statligt godkända nätcensorerna »
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati »

Panik i censurfabriken

av

Många är upprörda över att Meta skall sluta med externa faktagranskare. Vad det egentligen handlar om är att man vill kunna censurera information som INTE är olaglig.

Plötsligt fick vi en debatt om yttrandefriheten på nätet. Det var på tiden.

Meta slutar nu använda externa faktagranskare i USA. Man har även flaggat för att göra samma sak i EU.

En riskanalys kring konsekvenserna av detta är inlämnad till EU-kommissionen i enlighet med EU:s Digital Services Act (DSA). Sedan skall kommissionen yttra sig. Den lär ha invändningar.

Förändringarna har vållat uppståndelse och upprördhet. Nyss – när folk klagade på censuren hos Facebook & Co – hävdades att de sociala medieföretagen är privata och därför får göra som de vill.

Nu – när Meta släpper på censuren – är budskapet att dessa privata företag inte alls skall få göra som de vill, utan att de måste kontrollera och styra vilka åsikter folket får uttrycka.

Att ersätta de externa faktagranskarna med »community notes« (som på X) bör fungera. Är det något internet är bra på, då är det att slå ner på felaktigheter.

Crowdsourcad faktagranskning blir rimligen både omfattande och allsidig. Mer så än vad någon extern faktagranskare kan erbjuda.

En del politiker och skribenter har dock uttryckt sin irritation över community notes som sådana. Och det är naturligtvis jobbigt när folk ifrågasätter och lägger sig i.

Den moderata ledamoten av Europaparlamentet, Arba Kokalari, har varit en av nyckelpersonerna bakom DSA. Till Sveriges Radio säger hon så här om Metas slopade externa fakta-granskare…

»Det är en farlig väg att gå om Facebook och Instagram skulle bli en fristad för kriminella extremister och terrorister. Och jag kommer inte acceptera att de för den typen av politik också i Europa. I Europa har vi tydliga lagar där olagligt innehåll och desinformation måste tas ner av Facebook och Instagram. Och vägrar de göra det då kommer det komma konsekvenser.«

Till att börja med är detta en halmgubbe. Ingen har sagt något annat än att olagligt innehåll skall plockas bort. Ingen.

Kokalari bör även vara medveten om att Meta kommer att behålla sina interna innehålls-moderatorer och analysverktyg, vars uppgift bland annat är att stoppa kriminalitet och terrorism.

Vad det nu handlar om är externa granskare som kritiserats för politisk slagsida (speciellt i USA) och för att driva en egen agenda. En censur som enligt Mark Zuckerberg gått för långt.

Politiken vill kunna stoppa oönskad laglig information på sociala media. Vilket skapar något slags privatiserad åsiktspolis i ett forum där användaren i princip är rättslös.

En gång i tiden stod Kokalaris parti – Moderaterna – upp för yttrandefriheten. Idag ser de det fria ordet som ett problem. Idag är de för censur.

I DSA föreskrivs bland annat Trusted Flaggers, det vill säga statligt godkända faktagranskare som skall rekommendera vad som skall plockas bort på sociala media. Vilket Kokalari lyft som något bra, men varit ovillig att diskutera.

Nu skall tilläggas att även de andra partierna (utom SD) är medskyldiga till DSA. Men som EPP-gruppens rapportör om DSA i Europaparlamentet har Kokalari ett direkt ansvar.

Låt oss nu (med risk för att tjata) se till vad de grundläggande mänskliga rättigheterna har att säga. Ur Europakonventionen…

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Nyckelformuleringen är »frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning«. Trusted Flaggers går över den röda linjen. Politiska påbud om externa innehållsmoderatorer lika så. EU skall hålla fingrarna borta.

Möjligen kan hela EU:s Digital Services Act strida mot vad de mänskliga rättigheterna har att säga om yttrandefriheten. Att dränka sociala media i politiskt skapad, massiv byråkrati relaterad till vad som får sägas och skrivas är helt klart »offentlig myndighets inblandning«.

Zuckerbergs uppvaknande verkar vara när den politiska administrationen i USA direkt lade sig i vad som får sägas och icke sägas på nätet. Även om han just då snällt gjorde som han blev tillsagd.

Men nu blir det alltså ändring. Kan man ersätta externa faktagranskare med fungerande community notes och lite AI lär man dessutom spara pengar. Och få en bättre granskning.

EU kommer garanterat att bråka om att Meta vill avskaffa sina externa faktagranskare, då detta kolliderar med DSA:s ambitioner. EU har även givit sig själv rätt att utkräva astronomiska böter om sociala media inte gör som de blir tillsagda.

I sammanhanget bör man betänka att till exempel Facebook är ett amerikanskt företag, som inte får göra sig till verktyg för den amerikanska statens försök att inskränka yttrandefriheten. Man har precis kastat av dig det oket.

Nu kräver alltså EU att Facebook istället underkastar sig unionens mycket snävare regler för vad som får uttryckas. Vilket i så fall även drabbar amerikaner och alla andra i världen. Det känns inte rimligt.

EU är inte bara ett hinder för fri information och fri debatt. Vår lagstiftning hindrar utveckkling och framåtskridande. Eller för att citera Mark Zuckerberg:

»Europe has an ever-increasing number of laws, institutionalizing censorship, and making it difficult to build anything innovative there.«

Nya EU-kommissionen och internet

av

Den nya EU-kommissionen kommer att ha fullt upp med att reglera internet, övervaka medborgarna och skrämma bort IT-investeringar från Europa.

Idag har Europaparlamentet godkänt den nya EU-kommissionen. Här är några frågor på dess bord som rör internet under mandatperioden.

Datalagring

2014 upphävde EU-domstolen EU:s direktiv om datalagring (lagring av metadata om allas telefonsamtal, SMS, e-post-meddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner m.m.).

Detta med hänvisning till de grundläggande mänskliga rättigheterna och vad de har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Nu diskuteras ett nytt datalagringsdirektiv i EU, som är tänkt att försöka kringgå EU-domstolens beslut. Precis som i Sverige vill man även komma åt de olika meddelandetjänsterna. Speciellt de totalsträckskrypterade.

Ännu finns inget konkret på bordet, men det kommer. Gissningsvis rätt tidigt under mandatperioden då det tar åratal att få igenom ett nytt direktiv. Det skulle inte förvåna om förslaget redan ligger klart och väntar på tillträdande kommissionär Brunners skrivbord.

Chat Control 2 / CSAR

Den nya EU-kommissionen står fast vid Ylva Johanssons ursprungliga förslag om att låta AI granska innehållet i folks elektroniska kommunikationer (och molntjänster m.m.).

Om ministerrådet kommer fram till en position går frågan in i trilog-förhandlingar mellan EU-kommissionen, ministerrådet (client-side-scanning) och Europaparlamentet (som säger nej till Chat Control 2 i dess bärande delar).

Vilket med största sannolikhet kommer att landa i någon form av ja till förslaget. Om inte parlamentet upplever ett yttre tryck som får det att inse att ett hårdnackat nej ligger i dess intresse.

The Digital Services Act (DSA)

Den utgående EU-kommissionen lämnar efter sig frågan om hur det är tänkt att stora sociala media skall stoppa innehåll som man ogillar – men som inte är olagligt.

I en rättsstat bör det – i förväg – tydligt framgå vad som är tillåtet att säga eller ej. Det som inte uttryckligen är förbjudet måste vara tillåtet.

Det blir även upp till den nya kommissionen att se till att DSA:s krav på nätcensorer – Trusted Flaggers / betrodda anmälare) uppfylls. Riken är uppenbar att olika särintressen och intressegrupper kan komma att se en sådan roll för sig själva som ett verktyg för att kunna styra vad som sägs på nätet.

Hat & hot blir EU-brott

Kommissionen och parlamentet (inklusive alla svenska partier i Europaparlamsentet utom SD) driver på för att göra hat och hot till ett »EU-brott« i klass med terrorism och vapensmuggling.

Än så länge finns bara pladdriga policypapper och resolutioner som inte närmare berör vad det är som skall bli förbjudet att säga, skriva och posta. Men nu måste man bli mer konkreta.

Vad gäller »hat« är utrymmet för subjektiva bedömningar stort. Givet EU:s återkommande gräl med sociala media i allmänhet och X i synnerhet är det uppenbart att detta är en fråga som kommer att beröra yttrandefriheten på internet.

Vi följer denna dossier och återkommer när det händer något av betydelse.

Going Dark

Kommissionen, medlemsstaterna och Europol håller (vid sidan av Chat Control 2) på med ett projekt för att komma åt totalsträckskrypterad kommunikation, Going Dark.

Det finns dock redan en lösning, även om den har sina brister: Hemlig dataavläsning. Det vill säga spionprogram (client-side-scanning) på misstänktas telefoner och datorer som registrerar allt som sker på och kring enheten.

Dock drar frågan åt att man vill ha en generell möjlighet att komma åt krypterade meddelanden. Vilket kan kasta ett visst ljus över ministerrådets senaste förslag om client-side-scanning på allas telefoner och datorer som en del av Chat Control 2.

Nu återstår att se vad som kommer ut ur Going Dark-projektet. Blir det några förslag från kommissionen? Eller är detta något som medlemsstaterna kommer att hantera synkroniserat på nationell nivå?

EU, internet och världen

EU har en allt mer omfattande reglering vad gäller internet. Regler som den nya kommissionen har att upprätthålla – även om de driver IT-entreprenörer ut ur EU.

Chat Control 2 har föranlett meddelandetjänster som Signal att hota om att inte längre tillhandahålla sina tjänster i EU. Nya aktörer på meddelande-marknaden kommer att tvingas bygga in spion-moduler från början, vilket kommer att avskräcka nya aktörer som respekterar sina användares integritet.

GDPR gav oss inte bara cockie-eländet utan begränsade även EU-medborgares tillgång till en del utländska siter, bland annat utländsk media. Denna reglering gav dessutom våra företag en ny, kostsam byråkratisk börda.

EU:s nya AI-lagstiftning har än så länge medfört att Apple inte släpper alla sina AI-funktioner på mobiler i EU. Fler oönskade konsekvenser lär följa. Och investeringarna i AI kommer att ske i andra delar av världen.

The Digital Services Act har hamnat på kollissionskurs med yttrandefriheten. Den påbjuder även en omfattande byråkrati för stora sociala plattformar – vilket är en garanti för att startups som saknar Metas och Alphabets resurser och kår av jurister aldrig kommer att kunna etablera sig eller växa sig stora på markanden.

Detta drabbar inta bara oss i EU. Internet känner inga gränser. Om till exempel Chat Control 2 leder till bakdörrar till (än så länge) toitalsträckskrypterde meddelanden kommer sådana även att kunna utnyttjas av regimer i skurkstater för att förtrycka sin befolkning och opposition.

EU:s självbild är att man är »väldsledande« vad gäller att sätta en standard för reglering av IT. Det är inte helt säkert att det är en bra sak.

Detta var bara några exempel på vad som är i görningen. Följ oss för att hålla dig uppdaterad.

EU: Ingen läser pappren

av

Att EU:s nya lagstiftning öppnar för censur av icke-olagliga yttranden online är ingen nyhet. Att det uppmärksammas först nu beror på att ingen läser eller förstår pappren när besluten fattas.

Plötsligt blev det ett väldigt hallå om EU:s Digital Services Act (DSA) och dess påverkan på yttrandefriheten online. Men dess glidningar om att stoppa »skadligt« men icke olagligt innehåll är ingen nyhet.

Problemet fanns där från början. Men ingen reagerade förrän det var för sent, förrän vi ställdes inför fullbordat faktum. Som det brukar vara med EU.

På denna blogg har vi skrivit om DSA i åratal, genom hela processen. Vilket har uppskattats av våra läsare – men inte fått något genomslag i övrigt.

I den mån media publicerat något över huvud taget har det varit copy-pastat från EU-kommissionens tillrättalagda pressmeddelanden. Någon kritisk granskning har inte förekommit.

Vänta bara tills det går upp för folk att DSA även ger oss statligt godkända nätcensorer – Trusted Flaggers (sv: betrodda anmälare) – som får en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort. Utan föregående rättslig prövning.

Dessa Trusted Flaggers är tänkta att vara olika organisationer, branschföreträdare (som upphovsrättsindustrin), myndigheter och särintressen. Företrädare för kollektiva intressen, som det stod i den ursprungliga texten.

Vad kan möjligen gå fel? I Sverige kommer dessa Trusted Flaggers att sortera under Post- och Telestyrelsen (PTS) och i EU under en helt ny myndighet.

Förutom här på bloggen har denna fråga (vad vi vet) bara uppmärksammats av ett par svenska regeringstjänstemän – vars varningar viftades bort av det då ansvariga statsrådet Ygeman (S).

Att en åklagare på Malta kan beordra nedtagning av information om abort på en svensk site (trots att informationen inte är olaglig här) kan också komma som en överraskning för många. Trots att gränsöverskridande nedtagningsorder finns klart utskrivna i DSA.

Våra försök att ta upp dessa saker med ansvariga svenska ledamöter i Europaparlamentet har fullständigt ignorerats. Det är som om de tycker att det är viktigare att få sitt namn på ett prestigeladdat lagpaket än att se till att det blir rätt och rimligt.

Vilket inte förvånar mig. Jag har jobbat där, så jag vet. Nästan ingen läser pappren. (Mer än de stackars översättarna.)

Och i den mån någon ändå gör det tycks de sakna förmåga att se det problematiska i att till exempel begränsa yttrandefriheten, inskränka de grundläggande mänskliga rättigheterna och bryta mot rättsstatens grundläggande principer.

Det gäller inte bara DSA. Snart sagt vilket EU-dokument man än granskar kommer man att hitta galenskaper, felaktigheter och förutsägbara oönskade konsekvenser. Som passerar både utskott, ministerråd och den svenska riksdagens EU-nämnd utan att någon reagerar.

Man skulle kunna frestas att misstänka att de inte vet vad de sysslar med.

Lite skämtsamt sägs ibland att i EU börjar man med att besluta. Sedan tar man reda på fakta. Därefter debatterar man. Det är en beskrivning som ligger skrämmande nära verkligheten.

Så hotas yttrandefriheten i EU

av

EU vill jämställa hat med terrorism. Men ännu har vi inte fått veta vilka yttranden det är man vill förbjuda. Och i Sverige får vi statligt godkända nätcensorer.

Australien, Kanada, Irland, Skottland… Det är som att en våg av inskränkningar av det fria ordet rullar fram över västvärlden.

I dagarna har den tyska regeringen förbjudit en tidning med tillhörande Youtube-kanal som enligt uppgift är allt för högerextrem.

Nu är ju Tyskland en smula speciellt – men man kan reagera på att stängningen inte är resultatet av ett domstolsutslag, utan av ett regeringsbeslut.

Annorlunda uttryckt: Personer av en politisk åskådning använder sin makt för att inskränka yttrandefriheten för personer med en annan politisk åskådning.

Det är lätt att se hur ett sådant mandat kan missbrukas för att tysta obekväma röster.

Beslutet har fattats av den tyska inrikesministern Nancy Faeser (SPD), som tidigare gjort sig känd för uttalandet om att »Den som hånar staten kommer att få med den starka staten att göra.« Som i gamla DDR.

Överallt finns det folk som gärna skulle vilja tysta andra, om de kunde.

Därför är det oroväckande att man nu tänker göra hat och hot till »EU-brott« av samma dignitet som till exempel terrorism och vapensmuggling.

Speciellt som man än så länge inte preciserat vilka yttranden det är man vill förbjuda.

Enda ledtråden är att Europaparlamentet uttalat att vad som skall anses utgöra hat »must not be limited only to certain grounds or motivations«. Vilket låter oroväckande.

Man efterlyser även en »holistisk respons« och en »multidimensionell approach«. Vad kan möjligen gå fel?

Vad allt detta betyder – vilka yttranden man vill förbjuda – lär vi få reda på nu efter EU-valet, när det är för sent för medborgarna att reagera med sin röst.

Det hela är en del i ett större pussel. Under förra mandatperioden antog EU sin nya Digital Services Act (DSA). Den föreskriver bland annat Trusted Flaggers (sv: betrodda anmälare).

Detta är nätgranskare som godkänts av staten och som får en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.

De skall vara olika organisationer och särintressen (i ursprungstexten talas om företrädare för »kollektiva intressen«) som alla lär ha en agenda.

I Sverige kommer systemet med med dessa nätcensorer att hanteras av Post- och Telestyrelsen (PTS). Räkna med att det finns villiga kandidater.

Det är ett faktum att yttrandefriheten nu inskränks. Risken är uppenbar att man i denna process kommer att gå bortom vad som är acceptabelt i en demokratisk rättsstat.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s egen rättighetsstadga säger:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

I sammanhanget kan det även vara på sin plats att påminna om den svenska grundlagen, Regeringsformen 2:1:

»Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden, (…)«

Som vi brukar påpeka är de grundläggande mänskliga rättigheternas uppgift att skydda individen mot övergrepp från staten. Därför är det oroande när staten vill inskränka dem.

Nu står striden om det fria ordet i EU

av

Konspirationsteori, slump eller något annat? Olika lagar från EU som klubbats eller är på gång utgör sammantaget ett tydligt hot mot yttrandefriheten på nätet.

Ibland är helheten större än delarna. Så är till exempel fallet med EU:s lagstiftning vad gäller internets frihet, övervakning och yttrandefrihet. Så här:

Med EU:s nya Digital Services Act (DSA) etablerar man en laglig grund och verktygen för att avlägsna innehåll på nätet.

DSA:s så kallade Trusted Flaggers (betrodda anmälare) blir statligt godkända nätcensorer, med en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.

Myndigheter i ett EU-land kan beordra borttagning av innehåll på servrar i en annan medlemsstat, även om innehållet i fråga inte är olagligt i den senare.

Med Chat Control 2 (CC2) vill EU-kommissionen och EU:s ministerråd låta AI granska innehållet i alla våra elektroniska meddelanden, konversationer på nätet och de bilder och filer vi sänder till varandra.

Vilket nästan alla andra anser står i strid med vad de grundläggande mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens.

Till och med kommissionens och rådets respektive egna rättstjänst säger nej till förslaget. Kommissionen själv medger att CC2 kränker rätten till privat korrespondens. Samt yttrandefriheten, persondataskyddet och informationsfriheten. Men att den inte bryr sig.

Lägg till detta att EU nu vill göra hat och hot till ett EU-brott, i klass med terrorism och vapensmuggling. Detta utan att berätta vilka yttranden det är man vill göra olagliga. I vart fall får vi inte veta innan sommarens EU-val.

Således har vi här en laglig grund för att censurera internet (DSA), verktyget för att upptäcka otillåtna konversationer (CC2) – samt en kommande, ospecificerad inskränkning av yttrandefriheten.

Konspiration, slump eller något annat – dessa tre pusselbitar passar oroväckande bra ihop.

Även om CC2 skulle falla ger DSA och den nya lagstiftningen om hat och hot EU mycket långtgående möjligheter att censurera oönskade yttranden och innehåll på nätet.

Striden om det fria ordet i EU – på och utanför nätet – avgörs under den kommande mandatperioden, efter sommarens EU-val.

EU:s ministerråd vill reglera influencers, youtubers, podcasters och bloggare

av

EU:s ministerråd vill att de som skapar självständigt innehåll på nätet skall regleras och kontrolleras.

I EU:s allt mer omfattande reglering av allt som har med internet att göra har turen nu kommit till »influencers«. Den här gången är det EU:s ministerråd som vill se uppstramade regler.

Hur definierar man då en influencer?

»[O]nline content creators who post content on social media or video sharing platforms through which they impact society, public opinion or personal views of their audience, often showcased through their authenticity-based relationship with their audience.«

Vilket låter som i princip alla som skapar självständigt innehåll på nätet – bloggare, youtubers, podcasters, medborgarjournalister… Möjligen kan alla som använder sociala media omfattas.

Vad är det ministerrådet vill göra? Till att börja med:

»[Influencers] should have a sense of responsibility towards their audience and understand the potential impact that commercial practices, sharing mis- and disinformation, online hate speech, cyberbullying and other harmful content may have on their audience and its well-being.«

Vilket låter lite vagt. Men om man skrapar på ytan vill ministerrådet se en koordinerad approach för att få kreatörer av innehåll att följa EU:s Audiovisual Media Service Directive, Digital Services Act, Unfair Commercial Practices Directive, unionens konkurrenslagstiftning, dess konsumenträtts-direktiv samt European Media Freedom Act.

Nu kan man visserligen mena att kreatörer på nätet skall omfattas av samma regler som alla andra. Men problemet är att mycket av de ovanstående regelverken är skrivna med stora aktörer och plattformar i åtanke – som har egna jurister och resurser för att hantera byråkrati. Vilket mindre och enskilda kreatörer som regel saknar.

Risken är att fria kreatörer kommer att få ägna en stor del av sin tid åt pappersarbete istället för att skapa.

Frankrike har en liknande lagstiftning, där den som inte följer reglerna kan dömas till böter på 300.000 euro eller två år i fängelse.

Man bör för övrigt se detta i ett lite större perspektiv. EU är på gång med nya förslag i syfte att inskränka yttrandefriheten på nätet. Ambitionen tycks vara att allt skall regleras och kontrolleras.

Länk:
• Council strengthens call to make influencers accountable for their actions »

Relaterat:
• Hård kritik mot förslag om nätcensur inför EU-valet »
• EU tänker inskränka yttrandefriheten »
• EU:s framväxande Sanningsministerium »
• Trusted Flaggers – EU:s nya nätcensur dekonstruerad »