Femte juli

Nätet till folket!

Sökresultat för: chat control

GDPR fyller fyra år – men hur blev det egentligen?

av

Idag fyller GDPR fyra år. Men blev det som man tänkt sig?

EU:s dataskyddsförordning – GDPR – fyller fyra år. Tanken var att ge användarna större kontroll över sin persondata, samt att skapa ett enhetligt regelverk för företag och andra som hanterar persondata.

I teorin har vi faktiskt fått mer makt över vår egen persondata. Men i praktiken fortsätter nästan alla att slentrianmässigt klicka på godkänn när dialogrutan för samtycke kommer upp.

Och reglerna för företag som hanterar persondata har skärpts upp. Men de har även orsakat omfattande och kostsam byråkrati. Vilket vi användare i slutändan får betala för, på ett eller annat sätt.

Man kan notera att EU och de nationella myndigheterna samtidigt utökar sin egen registrering av persondata, utan tillräcklig kontroll.

Till exempel kan nämnas att Europol nu får rätt att registrera persondata om personer som inte är misstänkta för något brottsligt. Samt att myndigheten med sitt utökade mandat även får tillgång till persondata hos privata operatörer.

Eller ta förslaget om »ChatControl« som uttryckligen beordrar Big Data att öppna våra privata meddelanden och att granska innehållet i dessa. Vilket är samma företag som annars brukar kritiseras för sin allt för omfattande tillgång till information om sina användare.

Sammanfattningsvis kan man notera att de flesta användare inte bryr sig, att företag avskyr byråkratin kring GDPR – samt att EU inte lever upp till samma höga krav som man ställer på alla andra.

GDPR bygger på en vacker tanke om att människor skall ha makten över sin egen persondata. Frågan är om förordningen når detta mål eller om den bara blev ett slag i luften, till priset av mer byråkrati.

EU avskaffar rätten till privat korrespondens

av

EU-kommissionen vill att alla dina elektroniska meddelanden, alla chattar och all din e-post skall av-krypteras och att dess innehåll skall granskas. Förslaget kallas informellt ChatControl – eller meddelandekontroll på svenska.

Granskningen skall göras av till exempel sociala media, meddelandetjänster och e-post-leverantörer. Ambitionen är att innehållet i alla EU-medborgares alla elektroniska kommunikationer skall granskas.

Detta kommer att ske med hjälp av maskiner och deras algoritmer. Misstänkt material kommer att överlämnas till polisen.

Ironiskt nog håller politiken med detta på att tvinga de nätjättar som redan kritiseras för att veta allt för mycket om sina användare att öppna och ta del av innehållet i våra meddelanden.

Förevändningen är att kontrollera att du inte sprider barnporr eller ägnar dig åt sexuellt utnyttjande av barn.

Detta är en perfekt politisk murbräcka. Vem är väl för sexuella övergrepp på barn?

Men det finns många problem med detta förslag. Några exempel:

Siffror från Schweiz visar att nio av tio sådana flaggningar är falska flaggningar. Därmed drabbas helt oskyldiga människor av misstanken om att de ägnar sig åt barnporr.

40 procent av flaggat material tycks vara tonåringar som sänder bilder på sig själva till andra tonåringar. Vilket i vart fall delvis är en annan fråga.

Enligt förslaget skall en åldersgräns införas för meddelande-appar och meddelandetjänster. Vilket gör det omöjligt att kommunicera anonymt. Detta kan drabba till exempel whistleblowers, journalister, själasörjare, läkare, advokater, medborgarrättsaktivister och många andra som har ett helt legitimt intresse av att kommunicera anonymt.

Dessutom skall man komma ihåg att övervakningslagar alltid drabbas av ändamålsglidning.

FRA skulle bara spana på ryssen. Detta har med tiden ändrats så att man nu även får spana på svenska kommunikationer inom landet.

Trots löften om motsatsen är FRA-butiken nu öppen för allehanda svenska och utländska myndigheter.

Datalagringen skulle bara användas för att bekämpa allvarlig brottslighet. Snabbt blev den ett verktyg för att jaga fildelare. Den blev även populär hos Skatteverket, för att snoka i folks privatliv.

Vad är det som säger att syftet inte kommer att utökas även denna gång?

Vill vi verkligen avskaffa den digitala brevhemligheten? Enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna är rätten till privatliv och privat korrespondens en grundläggande mänsklig rättighet.

Vill vi verkligen att allt vi skriver, säger och sänder till varandra skall granskas?

Litar vi verkligen på att maskiner och algoritmer kan göra en rimlig analys av våra meddelanden?

Det måste finnas andra sätt att bekämpa sexuella övergrepp mot barn, utan att avskaffa vår rätt till privat kommunikation. (Det kan nämnas att EU:s direktiv från 2011 om att skydda barn från sexuellt utnyttjande i stora delar ännu inte har implementerats.)

Det är även värt att notera att det redan utan de nya EU-reglerna samlas outredda ärenden om sexuellt utnyttjande av barn på hög hos polisen i många EU-länder. Man kanske skulle börja med att beta av dem?

En sak kan sägas med säkerhet: På samma sätt som andra övervakningslagar drabbats av ändamålsglidning kommer syftet med ChatControl att utökas med tiden.

Därför är det bättre att hålla den dörren stängd.

Relaterat:
• Piratpartiets Katarina Stensson skriver idag i SvD: Stoppa EU-lag som kräver insyn i chattar »
• Granskning: Lobbykampanjen för #ChatControl »
• Skarpt EU-förslag idag: Av-kryptering och granskning av alla meddelanden och all e-post »
• Aktuella lagförslag »

Den ständigt växande övervakningsstaten

av

Hur mycket övervakning kan vi införa innan den blir ett demokratiskt problem? Bryr sig någon?

Förra veckan gav Europaparlamentet polismyndigheten Europol rätt att registrera människor som inte är misstänkta för brott. Europol fick även direkt tillgång till data hos privata aktörer som Facebook, Google och Microsoft.

För två veckor sedan beslutade riksdagen om »modernare regler för användningen av tvångsmedel«. Polisen får rätt att genomsöka externa servrar och molntjänster. Enskilda kan tvingas att låsa upp sin mobiltelefon om polisen vill titta i den. Med mera.

ChatControl2 innebär att alla elektroniska meddelanden och all e-post skall avkrypteras och att dess innehåll skall granskas. Den senaste informationen är att detta förslag kommer att läggas fram denna vecka, efter upprepade förseningar.

ChatControl2 / meddelandekontroll bryter – enligt intern kritik i EU-kommissionen – mot förbudet mot generell övervakning, förslaget är tekniskt oklart och det respekterar inte individens rätt till privatliv. Ändå ser det ut att nu läggas fram.

Samtidigt pågår utfrågningar i Europaparlamentet på grund av att medlemsstater som Polen och Spanien använt övervakningsverktygt Pegasus för att spionera på oppositionella. Till och med ledamöter av parlamentet har avlyssnats och deras mobiler genomsökts.

Trots EU-domstolens upprepade protester tänker EU-kommissionen även lägga fram ett nytt förslag till datalagring. Det vill säga lagring av data om alla medborgares alla telefonsamtal, meddelanden, uppkopplingar och mobilpositioner.

Ett antal EU-länder – däribland Sverige – struntar för övrigt i att EU-domstolen redan för åtta år sedan sa nej till datalagring. Den svenska lagen på området lär vara olaglig, om den skulle prövas rättsligt. Regeringens envishet är på gränsen till domstolstrots.

Detta är bara några exempel på vad som är aktuellt, nyligen klubbats eller är på gång.

Lägg till detta all övervakning som redan beslutats inom ramen för till exempel hemlig dataavläsning, FRA-spaning åt allehanda myndigheter och årtionden av samlad, ständigt expanderande lagstiftning på området.

Övervakning läggs till övervakning. Förr eller senare blir den ett demokratiskt problem. Men ingen tycks bry sig.

Frågan är om någon ens har en total överblick över alla former av övervakning som införts på nationell respektive EU-nivå.

Därför finns det inga europeiska nätjättar

av

EU:s fokus på att bekämpa de amerikanska nätjättarna riskerar att hindra europeiska startups från att växa och konkurrera på lika villkor.

EU:s Digital Services Act (DSA) och Digital Markets Act (DMA) riskerar att hålla tillbaka utvecklingen av sociala media och andra plattformar i Europa. Problemet är att man skapar regelverk som endast redan existerande Big Data har resurser att leva upp till.

Kritiken kom redan med EU:s upphovsrättsdirektiv. Även om det inte uttryckligen kräver uppladdningsfilter ställer det sådana krav att just uppladdningsfilter ändå kommer att krävas. Detsamma gäller förordningen om terror-relaterat innehåll online.

Endast nätjättar som Facebook, Twitter och Google klarar av att bära de kostnader som krävs för att genomföra sådan filtrering.

Samma sak gäller de juridiska kostnader som ny EU-reglering medför. Den gör det svårt, närmast omöjligt för europeiska startups att konkurrera med de existerande amerikanska nätjättarna. Det blir helt enkelt för krångligt och för dyrt.

Nu sätter DSA och DMA i och för sig upp olika regler för dominanta marknadsaktörer respektive andra. Men redan de grundläggande reglerna är så omfattande att det är enklare och billigare för entreprenörer att etablera sig utanför EU.

Och vem kommer att vilja expandera sin verksamhet om det finns ett tröskelvärde, över vilket en omfattande och kostsam reglering börjar gälla?

Det känns som om EU är så totalt fixerat vid att reglera de stora amerikanska nätjättarna att man glömmer de europeiska startups som kan bli morgondagens Facebook eller Google.

Dessutom är EU:s regelverk fyllt av motsättningar. DSA och DMA kan komma att slå fast rätten till kryptering – medan ChatControl / meddelandekontroll handlar om obligatorisk av-kryptering av all e-post och alla elektroniska meddelanden, för att granska dess innehåll.

Hur skall nätentreprenörer alls kunna navigera i detta ständigt föränderliga juridiskt landskap fyllt med självmotsägelser?

Dock skall man hålla i minne att DSA, DMA och andra regleringar fokuserar på hur nätet fungerar idag, med dagens aktörer och dagens tekniska lösningar.

Samtidigt förändras och utvecklas tekniken. EU:s nätlagstiftning kommer snart att vara inaktuell och reglera gårdagens sociala media och plattformar. Till exempel står den sig slätt mot decentraliserade, distribuerade nätverk.

Teknik slår politik, som Jan Stenbeck en gång uttryckte saken.

Skall Europol få direkt tillgång till din e-post och dina meddelanden?

av

Två olika EU-förslag kan tillsammans ge Europol rätt att granska alla dina elektroniska kommunikationer, utan misstanke om brott.

EU-politik är ibland som ett pussel. Olika förslag läggs fram på olika håll – och tillsammans blir helheten mer än delarna. Det kan vara ett sammanträffande. Det kan också vara planerat. Oavsett vilket blir konsekvenserna långtgående.

EU har redan givit e-post-leverantörer och meddelandetjänster möjlighet att av-kryptera och granska innehållet i dina elektroniska kommunikationer. Nu är ett förslag – #ChatControl2 – på väg om att göra detta obligatoriskt.

Samtidigt har man enats om en ny förordning för Europol. En del i denna är att man ger myndigheten direkt åtkomst till data hos privata aktörer.

Den nya förordningen ger dessutom Europol rätt att samla in och lagra data om personer som inte är misstänkta för brott. Sådan verksamhet har redan förekommit, utan lagstöd.

Dessa två förslag är allvarliga nog vart och ett för sig.

Lägger man samman dem kan resultatet bli att Europol får direkt tillgång till din av-krypterade e-post och dina meddelanden hos de privata tjänsteleverantörerna och plattformarna. Detta utan att du är misstänkt för något brottsligt.

Vilket i så fall är ett omfattande intrång i individens rätt till privatliv och privat korrespondens, som den slås fast i till exempel Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

DSA: EU nu ett steg närmare statligt godkända nätcensorer

av

EU:s Digital Services Act är nu ett steg närmare slutligt beslut. En del saker är bra, en del är dåliga och en del är självmotsägelser. Samtidigt ser det ut som att EU:s nya statligt godkända nätcensorer – Trusted Flaggers – kommer att bli verklighet utan varesig diskussion eller protester.

Europaparlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd (IMCO) är huvudansvarigt utskott för EU:s nya Digital Services Act. Nu har man röstat fram ett huvudförslag som i sin tur skall upp till votering i parlamentets plenum (hela EP) nästa månad.

Det är ömsom vin, ömsom vatten. Här kommer några centrala punkter:

  • Man behåller principen om ”safe harbor” – som gör att en plattform / operatör inte kan hållas ansvarig för olagligt innehåll om de inte varit medvetna om dess existens och samtidigt vägrat ta bort det.
  • Förbudet mot generell övervakning av innehåll blir kvar och får inte heller föreskrivas genom lag eller de facto genom automatiserade eller icke-automatiserade medel. (Vilket kolliderar med den #ChatControl som man är på väg att driva igenom, såväl som de uppladdningsfilter som blir en praktisk – om än ej obligatorisk – konsekvens av andra delar av förordningen.)
  • End-to-end-kryptering skall inte begränsas.
  • Strängare regler för annonsering, speciellt när den riktas mot minderåriga.
  • Man säger nej till förslaget från utskottet för mänskliga rättigheter (LIBE) om rätten att använda och betala för digitala tjänster anonymt.
  • Krav på identifiering med telefonnummer (!) för den som laddar upp innehåll till porr-plattformar.
  • Samtycke till spårning/cookies skall kunna ske med en inställning i web-läsaren istället för pop-ups på varje sida.
  • Man röstade nej till LIBE:s förslag om att myndigheterna endast skall kunna få tillgång till användarnas användarhistorik om det handlar om att utreda allvarliga brott.
  • Man röstade även nej till LIBE:s förslag om att olagligt material skall tas bort snarare än blockeras.
  • IMCO röstade nej till LIBE:s förslag om att beslut om innehålls laglighet skall fattas av rättsväsendet istället för av administrativa myndigheter.
  • Man röstade vidare nej till LIBE:s krav på att myndigheter i en medlemsstat inte skall kunna beordra nedtagning av innehåll på servrar/plattformar i ett annat land om innehållet i fråga är lagligt i det senare.
  • Man menar att tidsramarna för nedtagning av olagligt material inte får vara orealistiskt kort.
  • Man röstade nej till LIBE:s förslag om att beslut om nedtagning av innehåll skall vara föremål för rättslig prövning samt att den som publicerat innehållet då skall få rätt att yttra sig om saken.
  • Man säger nej till obligatoriska uppladdningsfilter – men ställer samtidigt krav som kommer att leda till att sådana i praktiken blir nödvändiga.
  • Samtidigt säger man att plattformarna inte skall kunna straffa användare som sprider olagligt material genom att tillfälligt de-plattformera dem, då detta skulle försvåra rättslig prövning. (Trots att man säger nej till sådan rättslig prövning i punkten ovan.)
  • IMCO röstade vidare nej till LIBE:s förslag om att ge användarna mer makt över de algoritmer som styr vad som syns i deras individuella flöden.

Detta är bara ett litet urval. Som synes tycks en del beslut vara motstridiga eller strida mot annat som EU försöker driva igenom (som #ChatControl). Vi kommer att göra en större genomgång när det finns ett konsoliderat dokument för votering i plenum. Räkna med att LIBE kommer att försöka få igenom sina åsikter (se listan ovan) i den slutliga voteringen i kammaren. Plus att det då kommer att komma nya ändringsyrkanden.

Efter voteringen i plenum skall parlamentet, ministerrådet och EU-kommissionen förhandla sig samman i en så kallad trilog. Om den leder till ändringar kan det bli fråga om ytterligare en votering i parlamentet.

En sak nämns dock inte i rapporteringen och tycks i princip inte ifrågasättas av någon: Trusted Flaggers, det vill säga statligt godkända nätcensorer.

Trusted Flaggers skall enligt DSA kunna rekommendera (eller kräva) att plattformarna tar bort oönskat innehåll. Dessa nätcensorer skall företräda ”kollektiva intressen” och kan till exempel vara intresseorganisationer eller myndigheter. Vilket är uppseendeväckande och oroande. Men frågan förbigås i tysthet och något egentligt motstånd tycks inte finnas – inte ens bland dem som normalt sett kämpar för informationens frihet och ett fritt, öppet internet.

Länkar:
• Reuters: Key EU parliament committee agrees tough position on DSA tech rules »
• MEP Patrick Breyer (PP, DE): Digital Services Act: No game-changer for the protection of citizens’ rights online »
• LIBE:s opinion (PDF) »
• EFF: EU Parliament’s Key Committee Rejects a Filternet But Concerns Remain »
• AccesNow: Victories in the DSA vote: IMCO Committee puts people’s rights before corporate interest »
• EDRi: Has the Parliament effectively wielded the Digital Services Act to challenge platform power? The verdict is, somewhat. »

Analys: Tyskland gör en u-sväng i övervakningsfrågorna

av

Kommer den nya tyska regeringen att lyckas vända marschen in i övervakningsstaten? Man tänker i vart fall göra ett försök.

Som vi tidigare rapporterat är den nya tyska regeringen betydligt mer skeptisk till massövervakning än ministären Merkel. Nu är frågan hur detta kommer att omsättas i praktisk handling.

• Kryptering

I koalitionsfördraget skriver man att rätten till kryptering skall garanteras. Detta kolliderar med bland andra Europols ambitioner att knäcka eller kringgå kryptering. Frågan är knepig. Man kan tänka sig något slags inriktning av krypto-knäckning som bara får omfatta misstänkta för brott. Men det löser inte grundproblemet med att bakdörrar (eller andra sätt att kringgå eller knäcka kryptering) kommer att leda till att all kryptering utsätts för risker. Vilket i så fall kommer att göra oss alla mindre säkra. Det skall bli intressant att se hur man tänkt leverera på denna punkt.

• ChatControl 2

Fördraget säger vidare nej till generell övervakning, speciellt av privat kommunikation. Vilket kolliderar med EU:s planer på att göra det obligatoriskt för meddelande- och mailtjänster att av-kryptera och granska innehållet i alla användares alla elektroniska kommunikationer. Här är även vad som ovan nämns om kryptering tillämpligt.

I alla EU:s institutioner finns idag ett brett stöd för ChatControl 2. Det skall bli mycket intressant att se vad som händer om unionens tyngsta medlemsland plötsligt säger nej. Förutsättningarna för Tyskland att stoppa förslaget i EU är inte jättegoda, men tyska regeringar med liberala justitieministrar har lyckats med liknande saker förr.

• Datalagring

Av samma skäl som när det gäller ChatControl lär den nya tyska regeringen säga nej till datalagring, så väl inom landet som planerna på ett nytt datalagringsdirektiv i EU.

Med detta ansluter sig den nya regeringen till EU-domstolens linje. Domstolen har upphävt EU:s tidigare datalagringsdirektiv – och vid upprepade tillfällen påpekat för medlemsstater att det inte är tillåtet med svepande insamling av data om alla medborgares alla tele- och datakommunikationer utan konkret brottsmisstanke.

Räkna med att den nya linjen kommer att möta hårt motstånd från polis och underrättelsetjänst.

• Hemlig dataavläsning

Koalitionsfördraget säger även att alla säkerhetsbrister inom IT skall rapporteras in. Vilket i så fall kolliderar med användningen av hemlig dataavläsning (”Bundestrojaner”). Sådan bygger på att hålla ännu icke allmänt kända säkerhetsbrister öppna – för att sedan myndigheterna skall kunna använda dem för installation av spionprogram. Men den nya regeringen sätter istället allas säkerhet online främst.

Så sent som i somras beslutade Bundestag om ökad användning av hemlig dataavläsning. Men nu är det alltså tänkt att man skall göra helt om i frågan. Vilket säkert kommer att orsaka en del gnissel.

• Nej till biometrisk massövervakning

Detta är möjligen en mer omstridd fråga i Tyskland än i EU. Medan tysk polis redan prövat kameraövervakning med automatisk ansiktsigenkänning, finns ett klart motstånd mot användning av sådan teknik på EU-nivå – inte minst i Europaparlamentet.

Detta är bara några exempel. Du hittar en mer utförlig lista här.

Nu återstår att se om den nya regeringen kan leverera enligt sin överenskommelse. Det finns skäl att misstänka att socialdemokraterna (som ju satt i den förra regeringen, vilken drev en annan politik) inte är helt förtjusta.

Men framförallt är det i EU som den nya tyska linjen kan komma att skapa oreda. Förhoppningsvis blir det en ögonöppnare när det största EU-landet säger nej till mer kontroll och övervakning. Det kan bli ett tillfälle för mindre länder (som tidigare tyckt att motstånd är meningslöst) att ta sitt förnuft till fånga.

Tyskarna vet ju hur det kan gå. Så de har en viss avsändarlegitimitet i dessa frågor.

Nya tyska regeringen vill stoppa meddelandekontroll och svepande datalagring

av

Goda nyheter: Den nya tyska regeringen säger nej till meddelandekontroll, svepande datalagring och biometrisk massövervakning. Och ja till rätten att vara anonym på nätet.

I den nya tyska regeringen får liberalerna (FDP) bland annat posterna som justitieminister och digitaliseringsminister. Detta är goda nyheter för internet.

Man säger nej till meddelandekontroll / #ChatControl. Det vill säga nej till avkryptering och granskning av alla användares alla meddelanden och e-post.

Man säger nej till svepande, urskiljningslös datalagring. Det vill säga att den nya tyska regeringen ställer sig bakom EU-domstolen, som ogiltigförklarat datalagringsdirektivet. Skall datalagring förekomma skall den bara gälla personer som misstänks för brott – och endast efter beslut i domstol.

Man säger nej till biometrisk massövervakning. Vilket bland annat betyder nej till generell övervakning med automatisk anisktsigenkänning.

Man säger ja till rätten att vara anonym på internet.

Detta är mycket goda nyheter, då Tyskland är den kanske tyngsta spelaren i EU.

Det är mindre goda nyheter för EU-kommissionen och då speciellt kommissionär Ylva Johansson – som är pådrivande för ovan nämnda förslag.

Tankarna går till 2009, då den dåvarande liberala tyska justitieministern var en viktig spelare för att stoppa förslaget om avstängning av fildelare från internet.

Nu är bollen plötsligt i spel igen.

EU: Ministerrådet vill ha ”lösningar” vad gäller datalagring, kryptering, eBevis och Darknet

av

På ett möte i slutet av veckan kommer EU:s inrikesministrar att göra ett nytt försök att återuppväcka datalagringen och kringgå kryptering av meddelanden. På kuppen riskerar man våra grundläggande fri- och rättigheter och säkerheten för elektronisk kommunikation.

Den 11-12 november håller EU:s inrikes- och justitieministrar möte i Slovenien. På dagordningen finns ”appropriate solutions regarding data retention, encryption, e-evidence and the darknet”. Detta i namn av att bekämpa sexuella övergrepp mot barn online (CSAM). Till mötet har man även bjudit in representanter för USA, västra Balkan, EU-kommissionen, Europol, Eurojust och Europaparlamentet.

I sammanhanget skall nämnas att Chatcontrol 2 – obligatorisk avkryptering och granskning av alla användares alla meddelanden – drabbats av ändamålsglidning redan innan det finns något konkret förslag på papper. Barns säkerhet på nätet används här som murbräcka för en mer omfattande övervakning av folkets nätkommunikationer.

Det är intressant att se att man vill blåsa nytt liv i datalagringen. EU:s datalagringsdirektiv upphävdes som bekant av EU-domstolen – som menar att svepande lagring av alla medborgares alla telekommunikationer utan misstanke om brott strider mot de mänskliga rättigheterna.

Hur man tänkt ta sig runt EU-domstolens beslut är oklart. Men veckans möte tyder på att man vill göra ett nytt försök.

Man kan även undra vilka ”lämpliga lösningar” ministerrådet tänkt sig vad gäller kryptering. Som påpekats många gånger finns inga lösningar som upprätthåller krypteringens funktion och integritet och samtidigt ger myndigheterna en bakdörr. Kringgår man kryptering, då blir nätet mindre säkert för oss alla.

Det känns som om vi sett liknande möten förr. Och precis som förr önskar man sig saker som inte är förenliga med medborgarnas rätt till privatliv och säker elektronisk kommunikation.

• Statewatch: Policing the internet: interior ministers to seek ”solutions regarding data retention, encryption, e-evidence and the darknet” »

Utredare vill kriminalisera krypterad kommunikation

av

Gängbrottsutredningen föreslår, som vi tidigare rapporterat, en kriminalisering av förberedelse till ringa narkotikabrott. När man granskar utredningen närmare visar det sig att användning av till exempel en krypterad chat eller meddelandetjänst kan räknas som ett sådant förberedelsebrott.

Gängbrottsutredningen (SOU 2021:68 Skärpta straff för brott i kriminella nätverk) och dess förslag till en kriminalisering av förberedelse till ringa narkotikabrott (innehav för personligt bruk samt eget bruk) öppnar inte bara för användning av statens olika övervakningsverktyg. Även användning av krypterad kommunikation bör enligt utredningen betraktas som förberedelse. Från sidan 509:

»Ett förberedelsebrott kan t.ex. föreligga om köparen införskaffat hjälpmedel som syftar till att undgå upptäckt eller identifikation i samband med brott. Ett sådant hjälpmedel skulle kunna vara en krypterad chattfunktion eller något annat tekniskt hjälpmedel för att anonymt kunna beställa narkotika via internet.«

Om det handlar om förberedelse till inköp av narkotika för eget bruk – då är per definition köpet ännu inte genomfört.

Även om förslaget skall ses i sitt sammanhang, så är det mycket märkligt. Då blir krypterad kommunikation som sådan en indikation på något brottsligt, som kan innebära straff för användaren.

Eller, för att uttrycka saken på ett annat sätt: Om kryptering blir olaglig i samband ett brott som inte genomförts och som kanske aldrig kommer att genomföras – då blir kryptering i sig ett brott.

Och hur har man i sammanhanget tänkt förhålla sig till vanlig end-to-end-krypterad e-post? Den kan användas för att beställa narkotika – och i otaliga andra, helt lagliga syften. Hur kommer man i sammanhanget att förhålla sig till TOR? VPN? ProtonMail?

Ser man till den större bilden blir det än mer oroväckande. EU:s #ChatControl innebär att meddelande- och e-post-tjänster tillåts avkryptera och granska alla meddelanden i jakt på visst olagligt material. Med den kommande #ChatControl 2 väntas detta utökas till att bli obligatoriskt. (Hur nu det är tänkt att gå till.) Dessutom finns tecken på att syftet med sådan kontroll av våra kommunikationer kan komma att utökas. Vilket i så fall passar som hand i handske med utredningens förslag ovan.

Anonymitet är inget brott och krypterad kommunikation är som regel både nödvändig och önskvärd.

• SOU 2021:68 (PDF) »