Problem försvinner inte bara för att man förbjuder folk att framföra kritik.
EU och våra politiker försöker på olika sätt inskränka det fria ordet, speciellt online. De tycks tro att åsikter de upplever som problematiska försvinner om man hindrar folk från att uttrycka dem.
Det är en klen plan. Möjligen är det tvärt om – att folk upplever åsikter som inte får yttras som så kraftfulla att politiken inte kan bemöta dem på annat sätt än att förbjuda dem. Att lägga locket på ökar bara trycket.
Vilket sätter ljuset på det faktum att våra politiker ofta undviker att ta debatten om jobbiga saker. Vilket i sin tur förstärker intrycket av att de inte klarar att bemöta vissa åsikter.
En förklaring till detta kan vara att dagens politiker är maktmänniskor som tappat kontakten med den liberala demokratiska rättsstatens grundprinciper. Eller att de är lata och fega.
Eller att problemet och/eller en eventuell lösning inte stämmer med partilinjen. Att verkligheten inte stämmer med kartan. Partipolitik tycks blockera människors varseblivningsförmåga.
Våra politiska ledare hyllar gärna vår demokrati som sådan i sina tal. Men när hörde du senast en politiker hålla ett brandtal om det fria västerländska samhällets grundprinciper?
Det räcker inte med att säga hur något bör vara – man måste också förklara varför. Och varför det är viktigt.
Allt som krävs för att ondskan skall segra är de goda människornas tystnad. Problematiska och felaktiga yttranden måste därför bemötas med bättre argument – inte tystnad och censur.
Det intellektuella förfallet har nu nått en punkt där våra politiker inte tycks inse när deras egna förslag hotar det fria västerländska samhällets grundpelare som yttrandefriheten (Digital Services Act), rätten till privatliv (Chat Control 2) och maktdelning (fullmaktslagen).
Låt dem inte komma undan med det.
CC0
