Sökresultat för: dsa
Låt inte EU införa nätcensur i tysthet
I EU:s Digital Services Act föreslås så kallade Trusted Flaggers, betrodda anmälare på svenska.
Myndigheter, intresseorganisationer, särintressen och andra kollektiva intressen kan få rollen som Trusted Flaggers.
En Trusted Flaggers uppgift är att identifiera sådant som denne anser vara olämpligt, på nätet.
Dessa skall få en direktlina till sociala media, för att ”rekommendera” vad som bör tas bort.
Och de sociala medieplattformarna lär i huvudsak göra som de blir tillsagda.
På vilket sätt är detta inte censur?
När blev det en bra idé att låta myndighetspersoner inskränka yttranden på nätet? Är det verkligen genomtänkt att ge organisationer makt över det fria ordet? Och med vilken rätt kommer dessa Trusted Flaggers att plocka bort icke olagligt innehåll?
Ja, icke olagligt innehåll. Olagligt material skall plockas bort ändå. Det står uttryckligen i samma förslag. Vad man tänker ta bort är icke olagligt material som man finner… olämpligt.
Så får det inte gå till i en rättsstat. Yttrandefrihetens gränser skall sättas av lag som tydligt slår fast vad som inte får sägas. Inte av byråkrater, aktivister, organisationer och deras agendor.
Detta känns inte helt genomtänkt. Inte minst är sammansmältningen mellan staten och olika organisationer problematisk.
På annat håll i EU:s Digital Services Act slås det fast att den som blir censurerad i sociala media skall ha någon rimlig form av möjlighet att överklaga ett sådant beslut. Och det är ju en bra sak, hur man nu tänkt hantera de stora mängder fall som kan förväntas.
Vad händer då om någon överklagar att innehåll censurerats på Facebook – om denna censur skett på anmodan av Trusted Flaggers? Är det Meta eller staten man skall processa mot?
Detta för att inte tala om hur systemet med Trusted Flaggers kan missbrukas i länder som Ungern.
Kommer religiösa organisationer att tillåtas bli Trusted Flaggers? De är ju vad förslaget uttryckligen vill ha, nämligen företrädare för »kollektiva intressen«. Greenpeace? LO? Svenskt Näringsliv?
Inse vad man håller på att ställa till med.
Låt inte EU införa nätcensur i tysthet.
EU:s nya nätcensur strider mot den demokratiska rättsstatens grundprinciper
EU är på väg att införa censur av icke olaglig information, utan föregående rättslig prövning.
I en rättsstat sätts yttrandefrihetens gränser av lagarna, som stiftas i god demokratisk ordning. Allt annat öppnar för godtycke och maktmissbruk.
Skulle någon överskrida dessa gränser blir det en fråga för rättsväsendet, vars uppgift är att upprätthålla lagarna. Där kan straff utdömas och eventuellt information av-publiceras eller dras in. Men först efter rättslig prövning.
Inget straff utan dom. Och ingen rättslig prövning förrän ett brott de facto har begåtts.
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger i artikel 6:
»Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.«
Förslaget till EU:s nya Digital Services Act (DSA) bryter mot dessa principer.
DSA förslår »trusted flaggers« (»betrodda anmälare«), vilket är statligt godkända nätcensorer.
Tanken är att vissa myndigheter, intresseorganisationer, särintressen och vad man kallar »kollektiva intressen« skall få en gräddfil till sociala media – för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.
Notera nu att detta inte nödvändigtvis handlar om olagligt innehåll. (Sådant plockas normalt sett bort ändå, under plattformarnas användarvillkor.)
Vad vi har här är snarare en mekanism för att censurera icke olagligt innehåll utan föregående rättslig prövning. Och så kan vi verkligen inte ha det.
Genom att föreskriva rekommendation istället för tvång och lämna det slutliga avgörandet till de sociala nätverken kan politiken i praktiken begränsa yttrandefriheten – utan att behöva besvära sig med störande moment som offentlig debatt, lagstiftning under demokratiska former och rättslig prövning.
På så sätt kan politiken tysta oönskade röster utan att själv behöva smutsa ner händerna.
Samtidigt skapar man ett system för att inskränka yttrandefriheten som inte står under demokratisk kontroll.
Detta är inget nytt. Politiken har länge försökt begränsa yttrandefriheten på nätet genom påtryckningar mot sociala media – för att få dessa att tysta vissa röster genom ändrade användarvillkor eller ändrad praxis för moderering.
Inte nog med att detta är att undergräva rättsstaten och kringgå den demokratiska processen. Den som blir censurerad på detta sätt lämnas i princip rättslös – då sociala media till skillnad från rättsstaten idag inte erbjuder någon formell möjlighet att överklaga till en högre, opartisk instans.
Om yttrandefriheten alls skall inskränkas, då får det inte ske med mindre än demokratiskt stiftad lag i sak och föregående opartisk rättslig prövning.
Säg nej till »trusted flaggers« i EU:s Digital Services Act!
Därför finns det inga europeiska nätjättar
EU:s fokus på att bekämpa de amerikanska nätjättarna riskerar att hindra europeiska startups från att växa och konkurrera på lika villkor.
EU:s Digital Services Act (DSA) och Digital Markets Act (DMA) riskerar att hålla tillbaka utvecklingen av sociala media och andra plattformar i Europa. Problemet är att man skapar regelverk som endast redan existerande Big Data har resurser att leva upp till.
Kritiken kom redan med EU:s upphovsrättsdirektiv. Även om det inte uttryckligen kräver uppladdningsfilter ställer det sådana krav att just uppladdningsfilter ändå kommer att krävas. Detsamma gäller förordningen om terror-relaterat innehåll online.
Endast nätjättar som Facebook, Twitter och Google klarar av att bära de kostnader som krävs för att genomföra sådan filtrering.
Samma sak gäller de juridiska kostnader som ny EU-reglering medför. Den gör det svårt, närmast omöjligt för europeiska startups att konkurrera med de existerande amerikanska nätjättarna. Det blir helt enkelt för krångligt och för dyrt.
Nu sätter DSA och DMA i och för sig upp olika regler för dominanta marknadsaktörer respektive andra. Men redan de grundläggande reglerna är så omfattande att det är enklare och billigare för entreprenörer att etablera sig utanför EU.
Och vem kommer att vilja expandera sin verksamhet om det finns ett tröskelvärde, över vilket en omfattande och kostsam reglering börjar gälla?
Det känns som om EU är så totalt fixerat vid att reglera de stora amerikanska nätjättarna att man glömmer de europeiska startups som kan bli morgondagens Facebook eller Google.
Dessutom är EU:s regelverk fyllt av motsättningar. DSA och DMA kan komma att slå fast rätten till kryptering – medan ChatControl / meddelandekontroll handlar om obligatorisk av-kryptering av all e-post och alla elektroniska meddelanden, för att granska dess innehåll.
Hur skall nätentreprenörer alls kunna navigera i detta ständigt föränderliga juridiskt landskap fyllt med självmotsägelser?
Dock skall man hålla i minne att DSA, DMA och andra regleringar fokuserar på hur nätet fungerar idag, med dagens aktörer och dagens tekniska lösningar.
Samtidigt förändras och utvecklas tekniken. EU:s nätlagstiftning kommer snart att vara inaktuell och reglera gårdagens sociala media och plattformar. Till exempel står den sig slätt mot decentraliserade, distribuerade nätverk.
Teknik slår politik, som Jan Stenbeck en gång uttryckte saken.
Nej till censur i Ryssland – men ja till censur i EU?
Samtidigt som vi kämpar för att det ryska folket skall ha tillgång till fri, oberoende information inför EU egna statligt godkända nätcensorer.
Tillgång till fri information från olika källor är viktigt för att bilda sig en korrekt uppfattning om verkligheten. Detta gäller inte minst information från sådana källor som staten ogillar.
Moskvas krig mot internet för att hålla det ryska folket i okunskap om vad som verkligen sker i Ukraina belyser detta.
Därför är det märkligt att det är nästan helt tyst om den nätcensur som EU nu är på väg att införa i sin Digital Services Act (DSA).
Yttrandefrihetens gränser skall sättas av lag som fattats i god demokratisk ordning. Sådana lagar skall sedan upprätthållas av ett oberoende rättsväsende.
Just nu tummar EU på den principen. I DSA föreslås att myndigheter, organisationer och särintressen (företrädare för ”kollektiva intressen”) skall kunna utses till så kallade Trusted Flaggers (betrodda anmälare), godkända av staten.
Dessa Trusted Flaggers skall sedan få en gräddfil till sociala media – för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.
Hur kan detta vara något annat än mjuk censur? (Det finns även de i EU som anser att Trusted Flaggers rekommendationer skall vara bindande. Det vill säga hård censur.)
Det märkliga är att nästan ingen tycks bry sig eller reagera. Sådant vi tycker är fel i andra länder glider rakt igenom EU:s beslutsapparat under största möjliga tystnad.
Hade EU:s nya nätcensur tystat Joe Rogan?
Bråket kring Joe Rogans podcast på Spotify har diskuterats i media och olika forum. Främst har det gällt rätten att även låta obekväma och avvikande röster att komma till tals. Men diskussionen handlar också om teknikbolagens roll och ansvar som plattformar respektive publicister. Däremot har det varit tyst vad gäller oliktänkande och lagstiftningen.
Som vi påpekat otaliga gånger är EU på väg att införa statligt godkända nätcensorer i sin nya Digital Services Act, DSA. Dessa Trusted Flaggers (”betrodda anmälare” på svenska) är tänkta att få en gräddfil till sociala media för att rekommendera vad som skall tas bort.
Sådana nätcensorer kan till exempel vara myndigheter, intresseorganisationer eller andra ”kollektiva intressen” som antas besitta en viss sakkunskap.
Frågan är hur fallet Joe Rogan hade hanterats om detta system hade varit verklighet redan idag. Hade då till exempel Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, MSB eller kanske Svenska Läkaresällskapet gått in och rekommenderat censur av det omstridda avsnittet av Rogans podcast? Systemet med Trusted Flaggers kommer helt klart att göra det möjligt.
I Sverige gäller principen att yttrandefrihetens gränser sätts av lag som stiftats under demokratiska former. Dessa tillämpas sedan av ett oberoende rättsväsende i en fri och rättvis process.
Dessa lagar förbjuder inte någon att ha fel i sak, utan handlar om större frågor som förtal, rikets säkerhet m.m. Vilket nog är klokt, om man inte vill börja förbjuda åsikter. Speciellt då det inte alltid är helt oomstritt vad som kan anses vara rätt respektive fel. Dessutom händer det att den saken ändras över tid.
Men med DSA går man bortom detta. Det handlar om att anmäla sådant som dess Trusted Flaggers anser är fel – för rekommenderad borttagning. Utan föregående rättslig prövning.
Då det inte saknas röster som helst vill tysta Joe Rogan är det möjligt (eller rent av troligt) att någon Trusted Flagger i någon myndighet eller intresseorganisation hade flaggat den kritiserade podcasten.
Då anmälningar från Trusted Flaggers skall ges prioritet och extra tyngd är det troligt att Spotify hade böjt sig för kravet och censurerat Rogan. Vilket i så fall hade varit till skada när det gäller yttrandefriheten och det öppna demokratiska samtalet. (Oavsett vad man tycker om den aktuella podcasten och dess innehåll i sak.)
Visst, detta är en spekulation vad gäller det enskilda fallet. Men det pekar ändå tydligt på riskerna med EU:s nya statligt godkända nätcensorer. Det är denna dörr EU nu är på väg att öppna – utan att det förekommer några protester eller någon egentlig debatt om saken.
Glöm i sammanhanget inte att länder som Frankrike vill göra det olagligt att ha fel på internet. Eller att länder som till exempel Ungern och Polen skulle kunna hitta på oförutsedda och oönskade sätt att använda systemet med Trusted Flaggers. Vilket i och för sig gäller politiker i alla EU-länder.
Är Google Analytics olagligt i EU?
Användning av Google Analytics har bedömts stå i strid med EU:s dataskyddsförordning, GDPR. Så vad händer nu?
I Österrike har dataskyddsmyndigheten, Datenschutzbehörde (DSB), kommit fram till att användning av Google Analytics strider mot dataskyddsförordningen (GDPR).
Skälet är att persondata överförs till USA, vilket strider mot den så kallade Schrems II-domen i EU-domstolen.
Liknande klagomål har nu lämnats in i de flesta EU-länder.
Scherms II är ett steg i den decennielånga dragkampen om överföring av persondata till USA, där sådan information kan komma att hamna i händerna på NSA (”collect it all”) och andra underrättelseorgan. (FISA 702-reglerna.)
Hanteringen av sådan överföring har i stor delar varit under all kritik och bland annat kritiserats hårt av Europaparlamentet.
Striden har sitt ursprung redan i början av 2000-talet med överföringen av europeisk bankdata i bulk till amerikanska myndigheter, som en del i kriget mot terrorismen.
Scherms II-domen innebar att Privacy Shield-avtalet mellan EU och USA upphävdes, då det inte uppfyllde de krav som utlovats.
Ett sätt att lösa problemet skulle kunna vara att USA utfärdar vattentäta garantier för att europeisk persondata inte kommer att missbrukas där. Vilket inte tycks ske. Ett annat alternativ är att tjänster som Google Analytics delas upp, så att europeisk persondata stannar och analyseras inom EU:s gränser. Vilket inte heller tycks ske. Så läget förefaller rätt låst.
Google säger till The Register (i översättning av Computer Sweden):
»Människor vill att webbplatserna de besöker ska vara väldesignade, lätta att använda och respektera deras integritet. Google Analytics hjälper återförsäljare, regeringar, icke-statliga organisationer och många andra att förstå hur deras webbplatser och appar fungerar för användarna – men inte genom att identifiera individer eller spåra dem på webben. Dessa organisationer, inte Google, kontrollerar vilka data som samlas in med dessa verktyg och hur den används. Google hjälper till genom att tillhandahålla en rad skyddsåtgärder, kontroller och resurser för regelefterlevnad.«
Som vanligt står olika, var för sig relativt begripliga, intressen mot varandra.
• Computer Sweden: Österrikes dataskyddsmyndighet: Tyskt företag bröt mot GDPR när de använde Google Analytics »
• The Register: Austrian watchdog rules German company’s use of Google Analytics breached GDPR by sending data to US »
Skall myndigheter få rätt att censurera internet?
EU är på väg att ge myndigheter rätt att censurera innehåll på nätet utan föregående rättslig prövning. Vilket strider mot den demokratiska rättsstatens principer.
Vi har tidigare beskrivit problemet med att låta organisationer och särintressen bli statligt godkända nätcensorer inom ramen för EU:s Digital Services Act (DSA). Ett annat problem är att förordningen även kommer att ge myndigheter en gräddfil för att rekommendera (eller beordra) sociala media att ta bort innehåll, i rollen som Trusted Flaggers.
En fråga som lämnas obesvarad i DSA är på vilka grunder en myndighet skall kunna agera nätcensorer. Om staten skall utöva makt inom ramen för sitt våldsmonopol bör det inte ske med mindre än något slags rättslig prövning.
Principen är enkel: Inget straff utan föregående rättslig prövning.
Denna princip har redan slagits fast av EU i samband med behandlingen av Telekompaketet 2009, då bland andra Frankrike och Sverige ville kunna stänga av fildelare från internet. Efter en lång och hård strid landade man i det enda rimliga – nämligen att om så alls skall ske, då får det inte ske med mindre än föregående rättslig prövning i varje enskilt fall.
Tanken att myndigheter och dess tjänstemän på eget bevåg skall kunna censurera internet hör helt enkelt inte hemma i en demokratisk rättsstat. Yttrandefrihetens gränser skall sättas av lagarna och prövas av domstol.
Statligt godkända nätcensorer – nu röstar Europaparlamentet
Statligt godkända nätcensorer är en del av EU:s nya Digital Services Act (DSA) – vilken man kommer att rösta om i Europaparlamentet nästa vecka.
Europaparlamentet håller på att fastställa sin position vad gäller unionens nya Digital Services Act (DSA / Förordningen om digitala tjänster). En viktig del är statligt godkända nätcensorer – så kallade Trusted Flaggers. Något egentligt motstånd mot sådana existerar inte. Däremot finns ändringsförslag som kan göra den nya nätcensuren ännu värre.
Tanken är att varje medlemsstat skall utse Trusted Flaggers – vilket till exempel kan vara myndigheter eller organisationer som företräder ”kollektiva intressen”. Dessa skall sedan få en gräddfil till sociala media, för att rekommendera vad som skall tas bort.
Det finns även ändringsförslag som går ut på att detta inte bara skall vara en rekommendation, utan en direkt order om censur.
Bland ändringsförslagen finns en lång rad exempel på vad en Trusted Flagger kan vara. Till exempel representanter för upphovsrättsindustrin, organisationer som är experter på terrorism, övergrepp mot barn, främlingsfientlighet, konsumentorganisationer, kvinnorättsorgansiationer med flera.
Alla organisationer eller entiteter som säger sig besitta sakkunskap inom ett område och som företräder ”kollektiva intressen” skall kunna ansöka om att bli Trusted Flaggers. Vilket kommer att öppna dörren för allehanda intresseorganisationer, särintressen och andra grupperingar som vill kunna kontrollera narrativet inom sitt område.
Det är kontroversiellt nog att låta myndigheter censurera internet. Att även ge särintressen denna rätt gör saken ännu värre.
Nu kommer det förvisso att finnas regler för hur denna nätcensur skall bedrivas samt en möjlighet till överprövning. Trusted Flaggers som missköter sig kommer att kunna stängas av från sitt uppdrag. Inte desto mindre är det lätt att se hur detta system kan komma att missbrukas – medvetet eller som konsekvens av vissa särintressens snäva referensramar.
En kontroversiell fråga i sammanhanget är om den nya nätcensuren även skall omfatta innehåll som publiceras på sociala media av traditionella medieföretag. De senare menar att de redan gjort en kvalitetskontroll och vill inte att andra skall ifrågasätta deras redaktionella integritet. Andra menar att media nu för tiden även kan representera icke acceptbla ståndpunkter och att de därför bör omfattas av förslaget.
Rapporten är med sina ändringsförslag på 992 sidor – så mycket kan hända under nästa veckas omröstning i Europaparlamentet. En sak står dock klar – något egentligt motstånd mot Trusted Flagges som sådana existerar inte i parlamentet. Eller för den delen i den allmänna debatten.
Folket till EU: Vi kräver rätten till anonymitet online
64 procent av européerna vill ha rätt att använda digitala tjänster anonymt. Och nu skall Europaparlamentet rösta om saken.
Nästa vecka kommer Europaparlamentet att rösta om EU:s nya Digital Services Act, för att fastställa sin position inför förhandlingar med ministerrådet och EU-kommissionen. Ett tilläggsförslag – från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter, LIBE – går ut på att introducera en rätt att använda digitala tjänster anonymt.
Inför denna votering kommer en opinionsundersökning från Yougov som visar att 64 procent av medborgarna i nio EU-länder (varav Sverige är ett) är för rätten att använda digitala tjänster anonymt. 21 procent är emot och 14 procent vet inte.
I undersökningen sticker Sverige ut som det land som är minst positivt inställt till anonymitet online, även om en majoritet är för här också. (53/27/20)
Undersökningen är beställd av ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer (PP, DE), som säger:
»The European Parliament must respond to the constant data scandals and data crime online to better protect our citizens. Only uncollected data is secure data! This was recently demonstrated by the leak of unnecessarily collected mobile phone numbers of 500 million Facebook users. A right to anonymity also protects vulnerable groups from discrimination online. Next week, the European Parliament needs to seize the opportunity to meet citizens’ demand for protecting their digital privacy better.«
Läs mer: Survey on the Digital Services Act: EU citizens want the right to use digital services anonymously »