Femte juli Nätet till folket!

Nätet till folket!

Sökresultat för: dsa

Nu är EU:s nya nätcensur här

av 1 kommentar

Nu är det klubbat och klart i EU: Vi får statligt godkända nätgranskare och gränsöverskridande nedtagningsorder av innehåll, även om det inte är olagligt.

Nu har även EU:s ministerråd sagt ja till unionens nya Digital Services Act, DSA (sv: Fördordningen om digitala tjänster). Den kommer därmed att träda ikraft om ett drygt år.

Eftersom det är en förordning (och inte ett direktiv) kommer DSA inte att behöva implementeras i nationell lagstiftning – utan gäller rakt av i alla medlemsstater, som den är skriven.

Förordningen innehåller en del bra saker – som något slags odefinierad möjlighet att överklaga censur av innehåll på sociala media. Men det är de problematiska delarna vi måste hålla ögonen på.

• Trusted Flaggers – statligt godkända nätgranskare

Trusted flaggers (sv: betrodda anmälare) är statligt godkända nätgranskare som skall ha en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.

En Trusted Flagger kan vara en myndighet eller en företrädare för ”kollektiva intressen” (organisationer) som utses av staten. De skall verka under insyn av en ny nationell digital samordnare (Digital Service Coordinator) som i sin tur verkar under en nyinrättad European Board for Digital Services.

Trusted Flaggers är problematiska på flera sätt. Till exempel är det anmärkningsvärt att myndigheter och andra nu får rätt att i praktiken censurera innehåll utan föregående rättslig prövning.

Grundtanken har varit att en Trusted Flagger skall anmäla olagligt innehåll. Men i DSA kan vi läsa om att de kan få bredare uppgifter. Och även om de strikt skulle hålla sig till olagligt innehåll, så finns det gott om lagar i EU:s medlemsstater (t.ex. Polen och Ungern) som inte stämmer överens med vad som rimligen kan anses vara i linje med yttrandefriheten i en liberal demokrati.

Nu skall det bli spännande att se vilka som utses till Trusted Flaggers. Det samma gäller den nya nationella digitala samordnaren. Blir det en ny myndighet eller kommer uppgiften att underställas till exempel Post- och Telestyrelsen? Detta kommer att bli en fråga för vår nya regering.

• Gränsöverskridande nedtagningsorder

Ett annat problem är att en myndighet i en medlemsstat skall kunna beordra nedtagning av innehåll på plattformar och servrar i ett annat land – även om detta innehåll inte är olagligt i det senare.

Detta är problematiskt, av lätt insedda skäl. Men nu när det är klubbat återstår att se hur detta verktyg kommer att användas.

Vi kommer att få anledning att återkomma i frågan.

Uppladdningsfilter – vad händer med en ny regering?

av Lämna en kommentar

Kan en ny regering stoppa de uppladdningsfilter som blir konsekvensen av EU:s upphovsrättsdirektiv? De flesta partier var ju emot sådana filter i EU-valet. Snart skall riksdagen rösta.

Om valresultatet håller i sig kommer vi att få en ny regering. Detta kan vara intressant vad gäller implementeringen av EU:s upphovsrättsdirektiv i svensk lag.

Direktivet föreskriver bland annat att tjänsteleverantörer (sociala media och andra plattformar) kan hållas ansvariga för upphovsrättsintrång som orsakas av material som användarna laddar upp.

Direktivet undviker noga ordet ”uppladdningsfilter”. Ändå är sådana automatiserade filter i praktiken det enda sättet för tjänsteleverantörerna att undvika ansvar för användarnas handlingar.

När uppladdningsfilter väl etablerats som verktyg kan syftet sedan lätt utökas, vilket i viss mån redan skett (TERREG).

Sverige har, något år försenat, fått en lagrådsremiss (från den utgående regeringen) om hur detta skall omsättas till svensk lag.

Så vad händer om vi får en ny regering?

Låt oss börja med att se vad som står att läsa i lagrådsremissen (PDF). Sidan 103:

»Även om utgångspunkten är att en tjänsteleverantör är upphovsrättsligt ansvarig för det innehåll som laddas upp, kan leverantören under vissa förutsättningar ändå gå fri från det ansvaret när verk och andra prestationer laddas upp utan tillstånd. Här krävs att leverantörerna gör vad de kan (best efforts i den engelska språkversionen) för att erhålla tillstånd. Det krävs också att leverantörerna i enlighet med höga branschstandarder för god yrkessed gör vad de kan för att säkerställa att skyddat innehåll, som rättsinnehavarna lämnat särskild information om, inte görs tillgängliga på tjänsterna (artikel 17.4). Slutligen krävs att leverantörerna agerar snabbt för att hindra tillgång till olovligt material när de uppmärksammas på förekomsten av sådant av rättsinnehavaren.«

Detta kan endast ske med uppladdningsfilter. Dessutom måste dessa filter vara smarta, begripa kontext och ha humor. Vilket inte är fallet. Sidan 104:

»Medlemsstaterna ska vidare säkerställa att användarna kan förlita sig på vissa inskränkningar i upphovsrätten när de använder de aktuella tjänsterna. Det handlar om användning för citat, kritik och recensioner och användning i karikatyr-, parodi- eller pastischsyfte (artikel 17.7 andra stycket)…«

Föreslagen lagtext (52 l 2, sid 390):

»En tjänsteleverantör ska inte ansvara för en olovlig överföring enligt 52 j § om leverantören, efter att ha fått en tillräckligt välgrundad underrättelse från rättsinnehavaren, skyndsamt hindrar tillgång till innehållet. För att ansvarsfrihet ska föreligga krävs även att leverantören har gjort det som skäligen kan krävas för att (…) säkerställa att innehåll som medför intrång i upphovsrätten till verk som rättsinnehavarna har försett leverantören med relevant och nödvändig information om, inte görs tillgängligt på tjänsten.«

Så vad händer nu? Enligt internetoperatören Bahnhofs föredömliga sammanställning över partiernas officiella inställning kan vi läsa att:

  • V är skeptiska men har inte tagit ställning till det slutliga förslaget.
  • S (som skrivit lagrådsremissen) är för den framlagda texten.
  • MP stödjer förslaget.
  • Centern är kritisk men kan nog ändå tänka sig att stödja propositionen.
  • Från L finns inget svar.
  • KD har inte tagit ställning.
  • M (som varit uttalat kritiska till uppladdningsfilter) granskar regeringens förslag ”mycket noggrant”.
  • SD säger nej till förslaget.

Högerblocket (som just nu ser ut att få regeringsmakten) är alltså mer kritiskt än den utgående regeringen.

Här skall påpekas att alla partier utom S sa nej till uppladdningsfilter i EU-valet.

Så, kommer en ny regering att kunna stoppa de lagar som kommer att leda till uppladdningsfilter?

Svaret är nej. Detta är ett EU-direktiv och frågan avgjordes med minsta möjliga marginal (och några fel-röster) i Europaparlamentet våren 2014. Som medlemsstat är Sverige skyldigt att implementera direktivet i sin lagstiftning.

Skulle riksdagen ändå säga nej kan det bli återremisser tills den röstar ja.

Möjligen kan en ny regering mjuka upp texten något. Men vi kommer ändå inte undan.

Tyvärr.

Länkar:
• Regeringens pressmeddelande »
• Lagrådsremiss (PDF) »
• Nu ska riksdagen rösta om upphovsrättsdirektivet »
• Bahnhofs sammanställning över partiernas åsikter i nätfrågor »

Statligt godkända nätgranskare och gränsöverskridande nätcensur – klubbat av Europaparlamenet

av 2 kommentarer

EU:s Digital Services Act (DSA) har nu klubbats av Europaparlamentet. Lagpaketet är problematiskt på flera sätt och de flesta bra förslag som diskuterats har försvunnit under lagstiftningsprocessen.

Statligt godkända nätgranskare – Trusted Flaggers / betrodda anmälare – som skall rekommendera vilket innehåll som sociala media skall ta bort blir nu verklighet i alla EU-länder. Dessa förväntas företräda »kollektiva intressen«, vilket öppnar för olika särintressen att censurera internet.

Vi kommer också att få gränsöverskridande nedtagningsorder. Vilket innebär att myndigheter i till exempel Ungern, Polen och Frankrike kan beordra att innehåll skall plockas bort från svenska plattformar och servrar. Detta även om innehållet i fråga inte är olagligt här.

Den goda nyheten är att den som får innehåll censurerat i sociala media skall informeras om varför det sker och få möjlighet att överklaga.

Under resans gång har ett antal bra förslag skalats bort. Det blir ingen rätt till anonymitet online. Ingen rätt till kryptering. Inget förbud mot datalagring. Och inget förbud mot uppladdningsfilter.

Man kan även notera att EU nu fått ännu mer reglering och politisk styrning av nätet. Vilket lär komma att bidra till att startups (morgondagens Google, Facebook och Twitter) kommer att etablera sig utanför unionen.

DSA är nu i princip färdigbehandlad och det återstår att se hur den kommer att tillämpas i medlemsländerna. Det skall bli speciellt intressant att se vilka som blir Trusted Flaggers.

En grundlig sågning av #ChatControl

av 4 kommentarer

Bloggen Lawfare levererar svidande kritik mot EU-kommissionens förslag om Chat Control / meddelandekontroll. Läs mer nedan, där du även hittar länkar och resurser i ämnet.

#ChatControl är nätaktivisternas namn på EU-kommissiones förslag för att bekämpa (känd och tidigare okänd) barnpornografi samt sexuella övergrepp mot barn online.

Förslaget innebär bland annat att innehållet i dina meddelanden och din e-post skall granskas. (Artikel 7.) Och för att så skall kunna ske måste dess kryptering brytas eller kringgås, vilket är ytterst olämpligt.

Dessutom kommer det att leda till en 18-årsgräns för användning av meddelandeappar. (Artikel 6.)

Kritiken har varit omfattande. Till exempel står den ovan nämnda meddelandekontrollen i strid med vad Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. Dessa är att anse som grundläggande mänskliga rättigheter.

Nyligen levererade Lawfare-bloggen en omfattande och genomarbetad kritik, som är rekommenderad läsning. Några nedslag i texten:

»The EU proposal would undo 20 years of progress in securing communications, while employing a set of technologies unlikely to achieve its stated goals. Even worse, the solutions it proposes for handling CSAM would create national security risks by weakening the best tool available for securing communications, end-to-end encryption, and defining a mission without the technology to accomplish it.«

»This lack of current technology leads to the fundamental flaw of the EU proposal. The proposal sets up a bureaucracy requiring industry solutions to a problem that no one—not service or hosting providers, nor governments—has technical solutions for or knows how to operate at this scale.«

»(A) lack of technical methods to effectively accomplish what the proposal claims to do with a strong likelihood that the technologies at hand would fail to produce the desired effect.«

»EU human rights law requires that surveillance solutions be proportionate. The proposal argues that the recommendations are indeed proportionate, but it does so on the basis of technology that does not yet exist (“EU Centre should facilitate access to reliable detection technologies to providers”). A surveillance solution with a low likelihood of accomplishing its goals without impeding fundamental privacy protections cannot be proportionate. Until and unless there is a technology that satisfies the requirements of low false positives and false negatives successfully operating at scale on encrypted communications, the claim that this proposal is proportionate is not a meaningful one.«

Förslaget har försenats på vägen, huvudsakligen på grund av dess bristande kontakt med verkligheten och dess nonchalans inför grundläggande mänskliga rättigheter. Kritiken inifrån EU-kommissionen har också varit hård.

Läs mer:
• EU-kommissionens förslag »
• EU avskaffar rätten till privat korrespondens »
• Resurs-sida: Chatcontrol.eu »
• Granskning: Lobbykampanjen för #ChatControl ›
• Går Chat Control att stoppa? »
• Chat Control är en idiotisk och farlig idé »
• EU-förslag: 18-årsgräns för alla meddelandeappar »
• The EU’s Proposal on CSAM Is a Dangerous Misfire »

Nu klubbas EU:s Digital Services Act

av Lämna en kommentar

Statligt utsedda nätgranskare och gränsöverskridande nätcensur blir konsekvensen av EU:s Digital Services Act, som just nu är på väg att godkännas.

Idag har EU:s ministerråd godkänt den (bakom stängda dörrar) slutförhandlade Digital Services Act (DSA). I morgon väntas Europaparlamentets utskott för den inre marknaden (IMCO) göra det samma. Sedan återstår bara ett sista OK från Europaparlamentet i plenum.

Detta innebär bland annat att statligt utsedda nätgranskare – så kallade Trusted Flaggers – med rätt att rekommendera sociala media att ta bort innehåll blir verklighet. Dessa skall, enligt dokumenten, företräda »kollektiva intressen« och kommer att ha en direktlina till de olika sociala plattformarna så att deras rekommendationer prioriteras.

Vi kommer även att få gränsöverskridande nedtagningsorder. Vilket innebär att myndigheter i ett EU-land kan beordra att innehåll skall censureras i en annan medlemsstat – även om detta innehåll inte är olagligt i det senare. Vad kan möjligen gå fel?

Det är även intressant vad som inte finns i DSA. Det finns ingen rätt till anonymitet. Inte någon rätt till kryptering. Det finns inte heller något skydd mot svepande datalagring eller uppladdningsfilter.

Nu återstår att se hur DSA kommer att tillämpas. Till exempel vilka som blir statligt utsedda nätgranskare och hur deras mandat kommer att omsättas i praktiken.

• Läs mer: Digital Service Act shows EU‘s unwillingness to take digital age into its own hands »

Läckta EU-dokument: Ministerrådet vill ha allmän meddelandekontroll och lagstifta om kryptering

av 1 kommentar

Att EU verkligen har ambitionen att granska innehållet i alla människors alla elektroniska kommunikationer framgår av ministerrådets egna dokument.

Nyligen skrev jag om riskerna med EU:s nya Chat Control / meddelandekontoll. Det vill säga av-kryptering och inspektion av innehållet i alla dina elektroniska kommunikationer. Vars syfte är att kontrollera att du inte ägnar dig åt sexuella övergrepp på barn.

Jag påpekade även risken för ändamålsglidning. Nu visar det sig att EU:s ministerråd redan planerat för sådan.

I ett läckt dokument från 11 april visar det sig att medlemsstaternas justitie- och inrikesministrar (Morgan Johansson för Sverige) enkelt uttryckt vill utöka idén om Chat Control till att även gälla terrorism. Och det finns även dokument som pekar på att Chat Control är tänkt att omfatta kamp mot all slags brottslighet:

»… lawful and targeted access to encrypted information in the context of criminal investigations and prosecutions…«

Tänk på barnen, var alltså bara en förevändning. En murbräcka.

Ministrarna vill också ha en EU-förordning om »tillgång till digital information inklusive krypterad data«.

Man tänker alltså lagstifta om att ge myndigheterna tillgång till krypterad information. Vilket med nödvändighet leder till att sådan kryptering korrumperas och blir osäker. Antingen har man säker kryptering eller så har man det inte. Man kan inte bli bara lite gravid.

Dessutom vill ministrarna att AI skall användas för att processa massdata i kampen mot allvarlig brottslighet, våldsam extremism och terrorism. Fler syften lär tillkomma, som vanligt.

Här kan det vara på sin plats att påpeka att Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna slår fast att rätten till privatliv och privat korrespondens är en grundläggande mänsklig rättighet.

Vilket är den princip som EU-domstolen lutade sig mot när den upphävde EU:s datalagringsdirektiv 2014.

Då handlade det om att samla in data om alla människors alla elektroniska kommunikationer, utan misstanke om brott. Nu vill man alltså göra ett liknande försök, men inriktat på innehållet i våra kommunikationer. Vilket känns en smula skamlöst.

Detta och mycket annat kommer att diskuteras på ministerrådsmötet i Luxemburg den 9 juni.

• Data retention and decryption: Justice and Home Affairs Council wants more surveillance »
• EU counter-terror shopping list: sanctions against “radical rhetoric”, intelligence agencies in asylum proceedings »

Steg för steg mot en europeisk övervakningsstat

av Lämna en kommentar

EU är på väg att skapa en övervakningsstat i klass med den amerikanska. Genom många små steg har vi nått en punkt där denna övervakning blir ett demokratiskt problem.

Vår bild av övervakningsstaten är den som återfinns i populärkulturen och möjligen hos amerikanska NSA. Ständig övervakning överallt där allt samkörs i realtid med allehanda register. Collect it all. Allt är sedan tillgängligt med en knapptryckning.

Existensen av ett globalt övervakningsnätverk – som till en början kallades Echelon – förnekades och avfärdades som konspirationsteorier. Sedan kom Snowdens avslöjanden och visade att precis så är det. Och mer därtill.

Här i Europa har det inte gått riktigt lika fort. Vi överför förvisso stora mängder insamlad data till amerikanska NSA. I flera länder har detta krävt speciallagstiftning.

Många EU-länder har krav på lagring av data om allas alla samtal och elektroniska kommunikationer – trots att EU-domstolen upphävt EU:s datalagringsdirektiv. Det stred mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens.

Dessutom har EU-staterna en massa egna påfund. Säkerhet är ju trots allt en nationell kompetens. I Sverige har vi till exempel FRA-lagen, långt nere på det sluttande planet. Plus allehanda former av övervakning som polisen samlat på sig under åren.

Till exempel hemlig dataavläsning, vilket innebär att myndigheterna får rätt att installera statliga trojaner på människors datorer, telefoner, plattor med mera. Lite som den skandalomsusade spionmjukvaran Pegasus – som använts för att spionera på den politiska oppositionen i både Polen och Spanien. Journalister är en annan drabbad grupp.

Ibland gör myndigheterna trevare. Som när Säpo bad internetoperatören Bahnhof att få koppla in sig direkt till delar av företagets tekniska infrastruktur. Det skulle liksom vara enklare så än om polisen behöver fråga varje gång… Vilket var ett samtal som Bahnhofs stridbare VD Jon Karlung hade sinnesnärvaro nog att spela in och offentliggöra.

Vilket leder oss till Europols nyligen utökade mandat. I detta ingår nämligen rätten att koppla upp sig direkt mot privata aktörer och deras data. Varesig de senare vill eller ej. Det nya mandatet ger även Europol rätt att samla information om människor som inte är misstänkta för brott. (Vilket man visserligen även gjort tidigare, men då utan lagligt stöd.)

Och nu – Chat Control. Som innebär att alla våra meddelanden, chattar, all e-post, IP-samtal och andra elektroniska kommunikationer skall av-krypteras, öppnas och granskas. Av maskiner. Detta i namn av att bekämpa sexuella övergrepp mot barn. Vilket är ett syfte som enkelt kan utökas – på samma sätt som alla övervakningslagar drabbas av ändamålsglidning.

Många olika EU-finansierade projekt har de senaste tio åren utvecklat allt från biometrisk identifiering; automatiserad realtidsanalys av inkommande övervakningsbilder; automatiserad ansiktsigenkänning i realtid; AI-stödd beteendeanalys; samkörning av övervakningsverktyg och register – till lyktstolpar med högtalare och mikrofon för kameraövervakade områden. Idag börjar allt detta bli tillgängligt för myndigheterna.

Nu kopplas systemen samman. Utöver Europols register skall även polisen i olika EU-länder få direkt access till varandras databaser. Vad kan möjligen gå fel?

Utöver att vi hela tiden har samarbetat med amerikanska NSA – så börjar även EU och dess medlemsstater nu nå en så omfattande grad av övervakning att det är problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv.

Trusted Flaggers – EU:s nya nätcensur dekonstruerad

av 5 kommentarer

Här är ett försök att enkelt förklara några av problemen med de nya statligt godkända nätcensorerna i EU:s Digital Services Act.

EU:s nya Digital Services Act (DSA, förordningen om digitala tjänster) är tänkt att anpassa unionens lagstiftning till dagens tekniska verklighet. Den innehåller både bra och dåliga saker. Till exempel skall olagligt material tas bort, vilket ger samma regler på nätet som i den fysiska världen. Vilket känns rimligt.

I en rättsstat skall yttrandefrihetens gränser sättas av lag som stiftats i god demokratisk ordning. Sedan är det upp till rättsväsendet att avgöra om ett visst yttrande överträtt denna gräns eller ej – i en fristående rättslig prövning, där den tilltalade har rätt att försvara sig.

Med DSA blir det annorlunda. Nu blir det inte någon rättslig prövning. Istället skall statligt godkända nätcensorer – Trusted Flaggers / »betrodda anmälare« – få en direktlinje till sociala media för att rekommendera vilket innehåll de tycker bör avlägsnas.

En Trusted Flagger kan vara en myndighet, en intresseorganisation, ett särintresse, en branschorganisation eller annan företrädare för vad förordningen kallar »kollektiva intressen«.

Här flyttar man alltså makten över yttrandefriheten från lag och rättsväsende till intressenter som är part i målet. Vilket känns direkt olämpligt.

I grunden är det tänkt att Trusted Flaggers skall identifiera vad de anser vara olagligt innehåll och anmäla detta till respektive sociala media för åtgärd. Men som i så många andra EU-förslag har allt fått ett eget liv i processen.

Redan i direktivets inledning kan vi läsa att Trusted Flaggers även skall hjälpa till med att identifiera information som är oförenlig med respektive socialt nätverks användarvillkor. Det vill säga innehåll som oftast inte är olagligt.

Statligt godkända nätcensorer skall alltså kunna rekommendera att innehåll som inte är olagligt skall avlägsnas från internet.

Här skall man komma ihåg att EU:s politiska beslutsapparat under många år använt sig av påtryckningar mot sociala media för att få dem att ändra sina användarvillkor på olika sätt. På så vis har man kunnat begränsa det fria ordet utan en massa krångel som lagstiftning, demokratisk process och offentlig debatt.

Längre in i texten (recital 58 & artikel 27) kan vi läsa att Trusted Flaggers även skall medverka vid analys av systemrisker; att de skall ha ett utökat samarbete med sociala media; att de skall medverka vid utbildning för sociala plattformar samt att de skall bidra till utformning av uppförandekoder.

Här har alltså makten över det fria ordet flyttats från lagstiftning och rättsväsende till användarvillkor och särintressen. Samt att de nya nätcensorerna kommer att få en massa extra uppgifter. Och det blir värre.

Till exempel är det värt att notera att vad som är lagligt respektive olagligt skiljer sig mellan olika länder – samtidigt som internet inte känner några nationsgränser.

I förordningen vill man att en myndighet i ett EU-land skall kunna beordra borttagning av innehåll på servrar i andra medlemsstater. Detta även om innehållet i fråga inte är olagligt i det land där servern står.

Vilket innebär att franska, polska och bulgariska inskränkningar i det fria ordet även kan komma att drabba Sverige – utan stöd i svensk lag, i sak.

Detta är verkligen inte bra. Man kan undra om politikerna förstår vad de sysslar med.

DSA är nu färdigbehandlad i Europaparlamentets utskott och i ministerrådet. Trilogförhandlingarna mellan kommissionen, rådet och parlamentet är avslutade. Allt är klappat och klart för beslut.

Under resans gång – i utskott och förhandlingar – har mycket lagts till utöver vad som anges ovan. Vi vet redan att mer som kan vara problematiskt och en hel del ny micro management tillkommit.

Enligt Europaparlamentets ansvariga tjänstemän kommer den slutliga texten dock inte att kunna offentliggöras förrän om ungefär två veckor.

Sedan är det klart för ministerrådet och parlamentet att snabbt klubba DSA. Och eftersom det är en förordning kommer den att gälla rakt av, exakt som den är skriven, i hela EU. (Till skillnad från direktiv, som inarbetas i varje medlemslands existerande lagstiftning)

Låt inte EU införa nätcensur i tysthet

av 4 kommentarer

I EU:s Digital Services Act föreslås så kallade Trusted Flaggers, betrodda anmälare på svenska.

Myndigheter, intresseorganisationer, särintressen och andra kollektiva intressen kan få rollen som Trusted Flaggers.

En Trusted Flaggers uppgift är att identifiera sådant som denne anser vara olämpligt, på nätet.

Dessa skall få en direktlina till sociala media, för att ”rekommendera” vad som bör tas bort.

Och de sociala medieplattformarna lär i huvudsak göra som de blir tillsagda.

På vilket sätt är detta inte censur?

När blev det en bra idé att låta myndighetspersoner inskränka yttranden på nätet? Är det verkligen genomtänkt att ge organisationer makt över det fria ordet? Och med vilken rätt kommer dessa Trusted Flaggers att plocka bort icke olagligt innehåll?

Ja, icke olagligt innehåll. Olagligt material skall plockas bort ändå. Det står uttryckligen i samma förslag. Vad man tänker ta bort är icke olagligt material som man finner… olämpligt.

Så får det inte gå till i en rättsstat. Yttrandefrihetens gränser skall sättas av lag som tydligt slår fast vad som inte får sägas. Inte av byråkrater, aktivister, organisationer och deras agendor.

Detta känns inte helt genomtänkt. Inte minst är sammansmältningen mellan staten och olika organisationer problematisk.

På annat håll i EU:s Digital Services Act slås det fast att den som blir censurerad i sociala media skall ha någon rimlig form av möjlighet att överklaga ett sådant beslut. Och det är ju en bra sak, hur man nu tänkt hantera de stora mängder fall som kan förväntas.

Vad händer då om någon överklagar att innehåll censurerats på Facebook – om denna censur skett på anmodan av Trusted Flaggers? Är det Meta eller staten man skall processa mot?

Detta för att inte tala om hur systemet med Trusted Flaggers kan missbrukas i länder som Ungern.

Kommer religiösa organisationer att tillåtas bli Trusted Flaggers? De är ju vad förslaget uttryckligen vill ha, nämligen företrädare för »kollektiva intressen«. Greenpeace? LO? Svenskt Näringsliv?

Inse vad man håller på att ställa till med.

Låt inte EU införa nätcensur i tysthet.