Nätet till folket!
Yttrandefriheten är en förutsättning för våra övriga fri- och rättigheter samt för ett öppet, demokratiskt samhälle. Idag är yttrandefriheten under attack från såväl statliga som privata aktörer och från politiska grupperingar som vill tysta sina motståndare.
En domare i USA har ogillat Shiva Ayyadurais stämning av nyhetssajten Techdirt och nekat honom ytterligare åtgärder.
Shiva Ayyadurai stämde Techdirt för förtal för att sajten hånat honom för att han hävdade att han var epostens uppfinnare.
Shiva Ayyadurai anlitade advokaten Charles Harder, som tidigare haft framgång med att sänka en obekväm nyhetssajt – se tidigare inlägg.
Techdirt: Case Dismissed: Judge Throws Out Shiva Ayyadurai’s Defamation Lawsuit Against Techdirt
Charles Harder är advokaten som Terry ”Hulk Hogan” Bollea anlitade när han stämde nyhetssajten Gawker. Processen finansierades av Peter Thiel och ledde till att Gawker gick i konkurs.
Charles Harder driver även Shiva ”jag uppfann eposten” Ayyadurais process mot tekniknyhetssajten Techdirt, vars existens nu är hotad – se tidigare Femte juli-rapport.
Och nu är det dags igen. Artistcoachen (vågar vi kalla honom sektledaren utan att bli stämda?) Greg Scherick har stämt nyhetssajten Jezebel för att den enligt honom smutskastar hans business i en artikel, som han vill att de ska ta bort. Återigen är det Charles Harder som håller i trådarna.
Vi har nu alltså tre fall – varav två pågående – där penningstarka intressen (inte alltid den målsägande – i Gawkerfallet var det finansiären Thiel som ville sänka sajten) attackerar medier.
Är detta en ny affärsmodell? Advokater som specialiserar sig på att sänka obekväma nyhetssajter? Är Harder en pionjär?
Uppdatering: Techdirt vann mot Shiva Ayyadurai
En magisteruppsats av Kilian Vieth går igenom hur Europol tar bort innehåll från sociala plattformar som Facebook.
Samarbetet har främst skett via den nya avdelningen Internet Referral Unit (IRU), som inrättades i mars 2015, kort efter Charlie Hebdo-attacken. Fram till oktober 2016 hade IRU anmält 15421 instanser av innehåll, varav 88,9 procent togs bort.
Författaren noterar att IRU går längre än vad lagen kräver:
Not one of these evaluation processes is based on any statutory rules, but simply on corporate community guidelines. Even the IRU goes by companies’ community guidelines when evaluating content. This is important because this arrangement is not a random one. On the contrary, one of the reasons for establishing the IRU was that this way more content can be removed than legal requirements would allow.
Enligt uppsatsen har IRU ingen direktlinje till de sociala nätverken, utan anmäler innehåll på samma sätt som när vanliga användare gör det. Detta vill man ändra med EU Internet Forum, som ska vara en mer direkt dialog mellan Europol och företag som Google, Facebook och Microsoft.
Uppsatsen som helhet är kritisk till Europols initiativ och antyder rentav att IRU kan vara kontraproduktivt:
This is why we should not only ask about technical efficiency but also about political and social efficiency, because the removal of internet content only treats the symptoms. The security authorities have to count themselves in: if content is removed, which message does that send to the submitter? Does that not enforce self-referential filter bubbles and conspiracy ideologies?
Uppsatsen varnar för att raderingsinfrastrukturen kan användas för fler och fler saker när den väl är på plats.
Avslutningsvis ifrågasätter den sammanblandningen av privat och statlig censur, och gör en jämförelse med printmedia:
Even if the final decision about content removal stays with the platforms the EU IRU is no symbolic initiative. It changes the interaction of public and private actors concerning the regulation of media content and rearranges the criteria. The question is not whether a specific content is legal, but if it is desirable from the perspective of commercial and security policy. Even if the comparison falls short, if the IRU were responsible for newspapers rather than Facebook and Youtube, there would be an immense outcry about the political influence over the media.
Tyska Netzpolitik har publicerat en sammanfattning av uppsatsen, som också finns översatt till engelska (PDF-länk) av Statewatch.
Algoritmerna går på högvarv hos medieföretagen sedan händelserna i Charlottesville, USA. Det är som att sammandrabbningarna mellan ultranationalister och motdemonstranter fortsätter i anmälningskrig på webben.
Boing Boing rapporterade att Youtube tog bort en video som visar hur amerikansk militär spränger ett hakkors i Nürnberg efter krigsslutet – ”for violating YouTube’s policy on hate speech”. Det är oklart vilken grupp som känt sig förorättad av filmen.
Rob Beschizza skriver syrligt, med referens till den sparkade googlemedarbetaren James Damore:
If you can fire a sexist human, Google, you can fix a Nazi algorithm.
Google fixade algoritmen – filmen är tillbaka på Youtube.
Techdirt kommenterar:
Attempts to police ”hate speech” with algorithms results in spectacularly stupid ”decisions.” Attempts to police this using human moderators seldom fares better, resulting in innocuous content being removed while truly vile speech remains where everyone can see it.
Amerikanska Electronic Frontier Foundation har utsett årets vinnare av Pioneer Awards:
Techdirt är just nu inblandat i en rättsfejd som riskerar att släcka sajten helt. Den självutnämnde ”uppfinnaren av epost” Dr Shiva Ayyadurai har stämt Techdirt för att sajten ifrågasatt och gjort narr av hans påstående att det var han som uppfann eposten.
Det intressanta i sammanhanget är att Dr Ayyadurais advokat Charles Harder tidigare representerade Hulk Hogan när denne stämde skvallersajten Gawker, som förlorade målet och gick i konkurs. I det fallet visade det sig att det var Paypalgrundaren med mera Peter Thiel som finansierat rättsprocessen för Hulk Hogan, eventuellt för att hämnas på Gawker för att skvallersajten 2007 avslöjade att Peter Thiel var bög.
Att Charles Harder nu är inblandad i ännu ett stort mediemål väcker frågor kring vem som finansierar stämningen.
På ett mer generellt plan kan diskuteras om man ska få finansiera andras rättsprocesser, om man i så fall ska få göra det i hemlighet, och hur lyckat det är att man kan tysta ett nyhetsmedium om man bara har tillräckligt mycket med pengar. För som Mike Masnick själv skriver: Även om Techdirt skulle vinna målet finns risken att sajten går under, eftersom rättsprocessen kostar så mycket pengar.
Stöd Techdirt här: