Femte juli

Nätet till folket!

Uppladdningsfilter

Uppladdningsfilter handlar om automatiska, algoritmstyrda censurfilter som kommer att bli konsekvensen av bl.a. EU:s upphovsrättsdirektiv och förordningen om terror-relaterat innehåll online. Ett av problemen med detta är falska positiva, där innehåll som bör släppas igenom blir censurerat på grund av att algoritmerna inte begriper sig på kontext, humor och satir.

UK Online Safety Bill – ett hot mot ett fritt och öppet internet

av

Fängelse för otillåtna eller kränkande meddelanden och postningar, statligt godkända uppladdningsfilter och av-kryptering av meddelanden i ny brittisk internetlag.

I Storbritannien närmar sig den föreslagna Online Safety Bill beslut. Detta är ett förslag som är problematiskt på flera sätt.

  • Det föreskrivs fängelse i upp till två år för otillåtna yttranden online eller meddelanden som anses kunna orsaka »psychological harm amounting to at least serious distress«.
  • Även den som sprider »false communications« skall kunna dömas till fängelse i upp till ett år.
  • Online service providers måste använda statligt godkänd programvara för att söka efter och avlägsna innehåll och postningar som kan kopplas till terrorism eller sexuellt utnyttjande av barn.
  • Webplatser som anses vara kränkande kan bötfällas och/eller blockeras.

Det är uppenbart att mycket av detta lämnar utrymme för subjektiva bedömningar, vilket inte är bra i en lagtext. Dessutom kan syftet lätt utökas.

Det finns undantag i sektionen om »communications offenses« för etablerad media och vid spridning av film producerad för visning på biograf. Så lagen kommer inte att träffa Big Media – bara alternativmedia, medborgarjournalister, aktivister och vanligt folk.

För att kunna söka efter otillåtet innehåll måste man skanna allt som alla lägger upp. Detta är för det första ett ingrepp i användarnas rätt till privatliv. Dessutom förutsätter det att man kringgår kryptering, vilket kommer att göra alla användare mindre säkra.

Plus att uppladdningsfilter är dåliga på att bedöma kontext, humor och tonfall – vilket kommer att leda till överfiltrering. Detta gäller speciellt då dessa skall vara statligt godkända och därför blir svårare att fintrimma.

Ett antal organisationer har skrivit ett brev till den nye brittiske premiärministern Rishi Sunak. Ett utdrag:

»Undermining protections for end-to-end encryption would make UK businesses and individuals less safe online, including the very groups that the Online Safety Bill intends to protect. Furthermore, because the right to privacy and freedom of expression are intertwined, these proposals would undermine freedom of speech, a key characteristic of free societies that differentiate the UK from aggressors that use oppression and coercion to achieve their aims.«

Detta lagförslag har varit aktuellt länge, men flera gånger dragits tillbaka och omarbetats. Nu återstår att se om den nya regeringen kommer att gå fram med förslaget i sin senaste skrivning. Det mesta talar för att det kommer att läggas fram för parlamentet inom kort.

UK Online Safety Bill – another fine mess.

Länkar:
• Experts Condemn The UK Online Safety Bill As Harmful To Privacy And Encryption »
• The UK Online Safety Bill Attacks Free Speech and Encryption »

Den nya regeringen, uppladdningsfilter, nätcensur och #ChatControl

av

Hur kommer en M+KD+L-regering med stöd av SD att hantera nät- och övervakningsfrågorna? Kan man hoppas att den respekterar våra grundläggande fri- och rättigheter? Och hur kommer den att agera i EU?

Här är tre aktuella frågor:

• Uppladdningsfilter

De nya regeringspartierna har profilerat sig som motståndare till uppladdningsfilter, i samband med förra EU-valet. Samtidigt är EU:s nya upphovsrättsdirektiv klubbat och klart, med begränsat utrymme för förändringar när det skall implementeras i svensk lag.

En proposition har redan lagts fram av den avgående S-regeringen. Även om man inte vill kännas vid ordet uppladdningsfilter, så kommer sådana ändå att bli konsekvensen av lagförslaget.

Förmodligen kommer den nya regeringen att säga att det inte finns något att göra åt saken, då vi är skyldiga att följa EU-direktivet. Eventuella uppmjukningar av propositionens text får ses som en glad överraskning, men inget som är troligt.

• Nätcensur / Trusted Flaggers

EU:s nya Digital Services Act (DSA) ger oss statligt godkända nätgranskare (myndigheter, organisationer m.fl.) som skall få en direktlinje till sociala media, för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.

Eftersom EU-förordningar skall tillämpas rakt av råder ingen tvekan om att vi kommer att få sådana nätgranskare / Trusted Flaggers. Det som kan påverkas är hur detta skall ske och vilka de skall vara.

Med tanke på regeringens profil är det inte troligt att politiskt drivna intresseorganisationer kommer att utses till Trusted Flaggers. Däremot bör man vara fortsatt vaksam mot att andra särintressen får en sådan roll. Och att myndigheter ges möjlighet att i praktiken censurera innehåll på nätet utan föregående rättslig prövning är fortfarande ett problem.

Det är en öppen fråga hur den nationella digitala samordnare som föreskrivs i DSA skall bli verklighet. Denne skall bland annat ha ansvar för de ovan nämnda nätgranskarna. Kommer detta att bli en ny myndighet? Eller kommer funktionen att hamna under någon existerande myndighet – och i så fall vilken?

Även om Trusted Flaggers är ett fullbordat faktum med DSA tycks det finnas ett rätt stort utrymme för att påverka hur systemet skall bli verklighet. Detta måste ske på ett rättssäkert sätt, med största möjliga respekt för grundläggande fri- och rättigheter.

• #ChatControl / CSAR / meddelandekontroll

EU-kommissionen har föreslagit att e-post och alla elektroniska meddelanden skall av-krypteras, öppnas och deras innehåll skall granskas. Detta omfattar alla utan att det behöver finnas någon misstanke om brott.

Vilket strider mot förbudet mot generell övervakning. Det strider även mot EU-domstolens förbud mot svepande övervakning av alla utan misstanke om brott (datalagringen).

I grunden är detta en fråga om mänskliga rättigheter – vad gäller rätten till privatliv och privat korrespondens. Dessa skall gälla även online.

Här är den första frågan hur Sverige kommer att ställa sig i EU:s ministerråd. Man kan anta att KD är för #ChatControl. Förmodligen även Moderaterna. Vad gäller Liberalerna kan man notera att i vart fall deras systerpartier i EU är mer skeptiska. SD sänder blandade signaler.

Här finns fortfarande utrymme för att påverka. Vilket är viktigt, inte minst med tanke på att Sverige kommer att vara ordförandeland i EU efter årsskiftet.

Skall vi rädda den digitala brevhemligheten, då är det nu det måste ske.

Uppladdningsfilter – vad händer med en ny regering?

av

Kan en ny regering stoppa de uppladdningsfilter som blir konsekvensen av EU:s upphovsrättsdirektiv? De flesta partier var ju emot sådana filter i EU-valet. Snart skall riksdagen rösta.

Om valresultatet håller i sig kommer vi att få en ny regering. Detta kan vara intressant vad gäller implementeringen av EU:s upphovsrättsdirektiv i svensk lag.

Direktivet föreskriver bland annat att tjänsteleverantörer (sociala media och andra plattformar) kan hållas ansvariga för upphovsrättsintrång som orsakas av material som användarna laddar upp.

Direktivet undviker noga ordet ”uppladdningsfilter”. Ändå är sådana automatiserade filter i praktiken det enda sättet för tjänsteleverantörerna att undvika ansvar för användarnas handlingar.

När uppladdningsfilter väl etablerats som verktyg kan syftet sedan lätt utökas, vilket i viss mån redan skett (TERREG).

Sverige har, något år försenat, fått en lagrådsremiss (från den utgående regeringen) om hur detta skall omsättas till svensk lag.

Så vad händer om vi får en ny regering?

Låt oss börja med att se vad som står att läsa i lagrådsremissen (PDF). Sidan 103:

»Även om utgångspunkten är att en tjänsteleverantör är upphovsrättsligt ansvarig för det innehåll som laddas upp, kan leverantören under vissa förutsättningar ändå gå fri från det ansvaret när verk och andra prestationer laddas upp utan tillstånd. Här krävs att leverantörerna gör vad de kan (best efforts i den engelska språkversionen) för att erhålla tillstånd. Det krävs också att leverantörerna i enlighet med höga branschstandarder för god yrkessed gör vad de kan för att säkerställa att skyddat innehåll, som rättsinnehavarna lämnat särskild information om, inte görs tillgängliga på tjänsterna (artikel 17.4). Slutligen krävs att leverantörerna agerar snabbt för att hindra tillgång till olovligt material när de uppmärksammas på förekomsten av sådant av rättsinnehavaren.«

Detta kan endast ske med uppladdningsfilter. Dessutom måste dessa filter vara smarta, begripa kontext och ha humor. Vilket inte är fallet. Sidan 104:

»Medlemsstaterna ska vidare säkerställa att användarna kan förlita sig på vissa inskränkningar i upphovsrätten när de använder de aktuella tjänsterna. Det handlar om användning för citat, kritik och recensioner och användning i karikatyr-, parodi- eller pastischsyfte (artikel 17.7 andra stycket)…«

Föreslagen lagtext (52 l 2, sid 390):

»En tjänsteleverantör ska inte ansvara för en olovlig överföring enligt 52 j § om leverantören, efter att ha fått en tillräckligt välgrundad underrättelse från rättsinnehavaren, skyndsamt hindrar tillgång till innehållet. För att ansvarsfrihet ska föreligga krävs även att leverantören har gjort det som skäligen kan krävas för att (…) säkerställa att innehåll som medför intrång i upphovsrätten till verk som rättsinnehavarna har försett leverantören med relevant och nödvändig information om, inte görs tillgängligt på tjänsten.«

Så vad händer nu? Enligt internetoperatören Bahnhofs föredömliga sammanställning över partiernas officiella inställning kan vi läsa att:

  • V är skeptiska men har inte tagit ställning till det slutliga förslaget.
  • S (som skrivit lagrådsremissen) är för den framlagda texten.
  • MP stödjer förslaget.
  • Centern är kritisk men kan nog ändå tänka sig att stödja propositionen.
  • Från L finns inget svar.
  • KD har inte tagit ställning.
  • M (som varit uttalat kritiska till uppladdningsfilter) granskar regeringens förslag ”mycket noggrant”.
  • SD säger nej till förslaget.

Högerblocket (som just nu ser ut att få regeringsmakten) är alltså mer kritiskt än den utgående regeringen.

Här skall påpekas att alla partier utom S sa nej till uppladdningsfilter i EU-valet.

Så, kommer en ny regering att kunna stoppa de lagar som kommer att leda till uppladdningsfilter?

Svaret är nej. Detta är ett EU-direktiv och frågan avgjordes med minsta möjliga marginal (och några fel-röster) i Europaparlamentet våren 2014. Som medlemsstat är Sverige skyldigt att implementera direktivet i sin lagstiftning.

Skulle riksdagen ändå säga nej kan det bli återremisser tills den röstar ja.

Möjligen kan en ny regering mjuka upp texten något. Men vi kommer ändå inte undan.

Tyvärr.

Länkar:
• Regeringens pressmeddelande »
• Lagrådsremiss (PDF) »
• Nu ska riksdagen rösta om upphovsrättsdirektivet »
• Bahnhofs sammanställning över partiernas åsikter i nätfrågor »

Valet, politikerna och de mänskliga rättigheterna online

av

Den som vill rösta för ett fritt internet, för yttrandefrihet off- såväl som online och för rätten till privatliv och privat korrespondens har ett svårt val.

Bryr man sig bara om dessa frågor finns Piratpartiet och kanske Vänsterpartiet. Piratpartiet har ingen chans att komma in i riksdagen. Och Vänsterpartiet är ett ytterkantsparti som de flesta har andra skäl att ogilla.

Vänsterpartiet skall dock ha en eloge för att ha hållit ut längst. De är idag det enda riksdagsparti som motsätter sig övervakningsstaten – efter att Miljöpartiet sålde ut sina principer i utbyte mot makt. Vad gäller yttrandefrihet befinner de sig dock på ett sluttande plan.

I övrigt är mörker. EU:s nya statligt godkända nätgranskare accepteras utan vidare debatt. EU-lagstiftning som leder till att vi får uppladdningsfilter, som skall förhandsgranska allt alla lägger upp på sociala media och andra plattformar är inte något kontroversiellt bland våra politiker.

De driver på vad gäller lagring av data om allas alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner med mera – utan misstanke om brott. Trots att EU-domstolen förbjudit verksamheten, med hänvisning till de mänskliga rättigheterna.

Svenska politiker ser inget problem med att EU-kommissionen föreslår att all e-post och allas alla meddelanden och andra elektroniska kommunikationer skall av-krypteras, öppnas och att dess innehåll skall granskas. Av maskiner.

Alla dessa frågor faller tillbaka på de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten att fritt uttrycka sig samt rätten till privatliv och privat korrespondens.

Sverige var för övrigt med och drev fram FN:s »5 juli-resolution« som säger att mänskliga rättigheter offline även skall gälla online. Så vi borde leva upp till vårt ord.

De mänskliga rättigheterna finns för att skydda individen mot staten. Därför är det alarmerande att se hur dessa rättigheter ständigt gröps ur och inskränks av just de politiker som nämnda rättigheter är tänkta att skydda oss emot.

Statligt godkända nätgranskare är en dålig idé. Fast Orban blir nog glad. Uppladdningsfilter är det verktyg som, när det väl finns på plats enkelt kan få utökat syfte. Sådana här lagar drabbas i princip alltid av ändamålsglidning.

Datalagring är en kränkning av rätten till privatliv som EU-domstolen sagt nej till gång på gång. Inte för att medlemsländerna bryr sig. Och förslaget om »#ChatControl« är att avskaffa den digitala brevhemligheten. Det vill säga att avskaffa rätten till privat korrespondens.

Vad är detta, annat än inskränkningar av våra mänskliga rättigheter?

Allt detta sker i stort sett utan offentlig debatt, utan insyn och i stor politisk enighet. (Ingen annan bryr sig heller.)

Så hur röstar man, om man tycker att dessa frågor är viktiga? På riktigt, viktiga.

Online Safety Bill – ny drakonisk brittisk nätlagstiftning

av

Fängelse för kränkningar online, nedtagningsorder, uppladdningsfilter samt av-kryptering och granskning av e-post och elektroniska meddelanden är några av förslagen i brittiska regeringens förslag till ny nätlagstiftning.

Nu när EU-byråkratin har sent sommarlov vill vi passa på att uppmärksamma vad som håller på att ske i Storbritannien – med dess Online Safety Bill.

The Online Safety Bill har varit en följetong. Den har tidigare lagts fram, dragits tillbaka, reviderats och lagts fram igen. Nu väntar man med att behandla den tills det finns en ny brittisk premiärminister.

• Yttrandefriheten begränsas

Enligt förslaget kan den som sprider information som kan orsaka »psychological harm amounting to at least serious distress« dömas till fängelse i upp till två år. Och den som sprider »false communications« kan fängslas upp till 51 veckor.

Till att börja med är kriterierna ovan subjektiva. Vad som är så kallade kränkningar varierar från person till person – från verkliga kränkningar till irritation över att andra har bättre argument. Och vad som är att betrakta som sant respektive falskt tycks ibland variera över tid.

EFF kommenterar:

»The problem here should be obvious: these are utterly subjective criteria. People disagree all the time about what constitutes a false statement. Determining what statements have a “real and substantial risk” of causing psychological harm is the epitome of a subjective question, as is who might have a “reasonable excuse” for making such a statement. The apparent lack of legal certainty casts doubt on whether the UK’s Online Safety Act meets international human rights standards.«

Samtidigt görs ett undantag för press och för den som online visar en film avsedd för visning på biograf. Däremot drabbas små innehållskreatörer, aktivister, medborgarjournalister och privatpersoner.

• Nedtagningsorder och uppladdningsfilter

På samma sätt som i EU kommer den brittiska lagen att kräva att till exempel terror-relaterat innehåll tas bort inom en snäv tidsgräns. För att sedan hålla detta material borta krävs att man använder uppladdningsfilter – som granskar allt som alla skriver eller laddar upp.

Och uppladdningsfilter saknar – som vi brukar påpeka – förmåga att bedöma kontext, humor och omdöme.

• Kringgå kryptering

Här går britterna i takt med EU-kommissionen, som vill att all e-post och alla elektroniska kommunikationer skall av-krypteras och att dess innehåll skall granskas, i jakt på visst olagligt innehåll.

Skillnaden mot EU:s »ChatControl« är att britterna vill att plattformarna skall använda statligt godkänd programvara för detta.

Och som bekant kan man inte kringgå eller skapa bakdörrar vad gäller kryptering utan att göra oss alla mer sårbara online.

• Mänskliga rättigheter

Precis som i EU är britterna nu på väg att införa nätlagstiftning som kränker vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten att fritt uttrycka sig samt rätten till privatliv och privat kommunikation.

I sammanhanget bör nämnas att det finns en godkänd FN-deklaration som säger att mänskliga rättigheter offline även skall gälla online.

• Läs mer hos EFF: The UK Online Safety Bill Attacks Free Speech and Encryption »

EFF om problemen med uppladningsfilter

av

EFF sammanfattar problemen med automatiserade uppladdningsfilter – vilka saknar omdöme, humor och förmåga att bedöma kontext.

»General monitoring is problematic both when it is directly required by law and when, though not required, it is effectively mandatory because the legal risks of not doing it are so great. Specifically, these indirect requirements incentivize platforms to proactively monitor user behaviors, filter and check user content, and remove or locally filter anything that is controversial, objectionable, or potentially illegal to avoid legal responsibility. This inevitably leads to over censorship of online content as platforms seek to avoid liability for failing to act “reasonably” or remove user content they “should have known” was harmful.«

Så skriver Electronic Frontier Foundation (EFF) i sin text »General Monitoring is not the Answer to the Problem of Online Harms«.

Man listar även en del konkreta problem med uppladdningsfilter och andra former av generell övervakning av vad folk postar på sociala media. Några exempel:

  • De stora volymerna material kräver att skanning och beslut sker med hjälp av automatiska uppladdningsfilter, som kan spegla respektive plattforms subjektiva premisser och även leda till profilering.
  • Uppladdningsfilter drabbas ofta av fel, är notoriskt opålitliga och leder till överblockering.
  • Uppladdningfilter strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna (rätten att fritt uttrycka sig) som går bortom vad som är proportionellt och nödvändigt.
  • Granskning av allt som laddas upp kommer att ha en avkylande effekt på yttrandefriheten.
  • Uppladdningsfilter kan även ge företag och stat möjlighet till profilering av användare.
  • Uppladdningsfilter är stora och dyrbara system, som gör det svårt för nya aktörer att slå sig in på den sociala mediemarknaden.

Sedan kan man tillägga att uppladdningsfilter saknar förmåga att bedöma kontext, saknar humor och omdöme.

»We have previously expressed concern about governments employing more aggressive and heavy-handed approaches to intermediary regulation, with policymakers across the globe calling on platforms to remove allegedly legal but ‘undesirable’ or ‘harmful’ content from their sites, while also expecting platforms to detect and remove illegal content. In doing so, states fail to protect fundamental freedom of expression rights and fall short of their obligations to ensure a free online environment with no undue restrictions on legal content, whilst also restricting the rights of users to share and receive impartial and unfiltered information. This has a chilling effect on the individual right to free speech wherein users change their behavior and abstain from communicating freely if they know they are being actively observed—leading to a pernicious culture of self-censorship.«

Uppladdningsfilter kommer att bli den praktiska effekten av till exempel EU:s nya upphovsrättsdirektiv och dess förordning om terror-relaterat innehåll online. En bredare användning av uppladdningsfilter diskuteras bland annat i EU:s ministerråd.

Läs hela texten: General Monitoring is not the Answer to the Problem of Online Harms »

EU:s nya verktyg begränsar rätten att fritt uttrycka sig online

av

Uppladdningsfilter, statligt godkända nätgranskare och gränsöverskridande nedtagningsorder är exempel på hur EU inför verktyg som kan användas för att begränsa rätten att fritt uttrycka sig online, som den slås fast i FN:s 5 juli-resolution.

Som vi uppmärksammat fyller FN:s 5 juli-resolution om mänskliga rättigheter på internet tio år. Den första artikeln lyder:

»Affirms that the same rights that people have offline must also be protected online, in particular freedom of expression, which is applicable regardless of frontiers and through any media of one’s choice, in accordance with articles 19 of the Universal Declaration of Human Rights and the International Covenant on Civil and Political Rights;«

I denna bloggpost tittar vi närmare på hur EU förhåller sig till saken.

Till att börja med har EU (upphovsrättsdirektivet och förordningen om terror-relaterat innehåll online) ställt upp krav som med nödvändighet leder till att sociala media och andra aktörer kommer att behöva använda uppladdningsfilter – för att hindra spridning av olagligt innehåll.

Uppladdningsfilter är problematiska i sig. Maskiner som inte förstår kontext, humor eller nyanser skall avgöra vad som får laddas upp och spridas. Detta är rätt väl kritiserat och debatterat.

Vad som inte är lika väl ventilerat är frågan om hur uppladdningsfilter kan komma att användas i andra syften. För när de väl finns på plats, då kan syftet enkelt utökas.

Uppladdningsfilter är i sig en inskränkning i rätten att fritt uttrycka sig. Det finns inga garantier mot att de kan komma att missbrukas – med ont uppsåt, av inkompetens eller av missriktad välvilja.

En öppen fråga är om enskilda medlemsstater kommer att kunna kräva att syftet för uppladdningsfilter utökas, när systemet ändå finns på plats. I respektive länders nationella lagstiftning finns gott om exempel på sådant som är olagligt i ett (eller ett fåtal) EU-länder men inte i de andra.

En annan aktuell fråga är de så kallade Trusted Flaggers (sv: betrodda anmälare) som kommer med EU:s Digital Services Act. De är tänkta att vara statligt godkända nätgranskare, med en direktlinje till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.

En trusted flagger kan vara en myndighet. Vilket i så fall innebär att myndigheter – utan rättslig prövning – får rätt att i praktiken censurera sociala media och andra nätplattformar.

Detta är ett avsteg från principen att yttrandefrihetens gränser skall sättas av lag och att överträdelser av denna lag skall bedömas av en oberoende domstol.

Istället blir nu myndigheters och enskilda tjänstemäns agenda, preferenser och åsikter vägledande.

Om risken för missbruk är stor när det gäller uppladdningsfilter, så är denna risk ännu mycket större vad gäller trusted flaggers.

Länder som Ungern kritiseras redan för censur och bristande frihet för media. Det är inte svårt att föreställa sig hur statligt godkända nätcensorer kommer att användas där.

En trusted flagger kan också vara en organisation som företräder »kollektiva intressen«. Vilket låter som särintressen. Det kan vara en organisation med en politisk eller semi-politisk agenda. Eller branschorganisationer. Som ges rätt att begränsa nätanvändarnas yttrandefrihet.

Både trusted flaggers och uppladdningsfilter är exempel på lagstiftning eller konsekvenser av lagstiftning som strider mot människors rätt att fritt uttrycka sig – med betydande potential för missbruk.

EU:s Digital Services Act innehåller även gränsöverskridande nedtagningsorder. Vilket innebär att en myndighet i Polen, Frankrike eller Rumänien kan beordra att innehåll tas bort från plattformar och servrar i Sverige – även om innehållet i fråga inte är olagligt här.

Vilket rimligen strider mot 5 juli-deklarationens skrivning om rätten att fritt uttrycka sig utan hänsyn till nationsgränser.

Det är också värt att notera att våra politiker ofta ägnar sig åt påtryckningar (utanför den demokratiska processen) mot sociala media. Syftet är att inskränka yttrandefriheten – inte genom lagstiftning utan genom respektive plattforms användarvillkor.

Till detta kommer sociala medias egna censurivranden och en med polariseringen växande cancel-kultur.

Skall man sammanfatta, så har EU nu infört de verktyg som krävs för att begränsa medborgarnas rätt att fritt uttrycka sig online. Vilket leder oss in i en ny fas, nämligen hur dessa kommer att användas.

5 juli-deklarationen är därför mer aktuell idag än någonsin tidigare. Det är hög tid att se till att i vart fall de europeiska demokratierna lever upp till den.

Statligt godkända nätgranskare och gränsöverskridande nätcensur – klubbat av Europaparlamenet

av

EU:s Digital Services Act (DSA) har nu klubbats av Europaparlamentet. Lagpaketet är problematiskt på flera sätt och de flesta bra förslag som diskuterats har försvunnit under lagstiftningsprocessen.

Statligt godkända nätgranskare – Trusted Flaggers / betrodda anmälare – som skall rekommendera vilket innehåll som sociala media skall ta bort blir nu verklighet i alla EU-länder. Dessa förväntas företräda »kollektiva intressen«, vilket öppnar för olika särintressen att censurera internet.

Vi kommer också att få gränsöverskridande nedtagningsorder. Vilket innebär att myndigheter i till exempel Ungern, Polen och Frankrike kan beordra att innehåll skall plockas bort från svenska plattformar och servrar. Detta även om innehållet i fråga inte är olagligt här.

Den goda nyheten är att den som får innehåll censurerat i sociala media skall informeras om varför det sker och få möjlighet att överklaga.

Under resans gång har ett antal bra förslag skalats bort. Det blir ingen rätt till anonymitet online. Ingen rätt till kryptering. Inget förbud mot datalagring. Och inget förbud mot uppladdningsfilter.

Man kan även notera att EU nu fått ännu mer reglering och politisk styrning av nätet. Vilket lär komma att bidra till att startups (morgondagens Google, Facebook och Twitter) kommer att etablera sig utanför unionen.

DSA är nu i princip färdigbehandlad och det återstår att se hur den kommer att tillämpas i medlemsländerna. Det skall bli speciellt intressant att se vilka som blir Trusted Flaggers.

Nu klubbas EU:s Digital Services Act

av

Statligt utsedda nätgranskare och gränsöverskridande nätcensur blir konsekvensen av EU:s Digital Services Act, som just nu är på väg att godkännas.

Idag har EU:s ministerråd godkänt den (bakom stängda dörrar) slutförhandlade Digital Services Act (DSA). I morgon väntas Europaparlamentets utskott för den inre marknaden (IMCO) göra det samma. Sedan återstår bara ett sista OK från Europaparlamentet i plenum.

Detta innebär bland annat att statligt utsedda nätgranskare – så kallade Trusted Flaggers – med rätt att rekommendera sociala media att ta bort innehåll blir verklighet. Dessa skall, enligt dokumenten, företräda »kollektiva intressen« och kommer att ha en direktlina till de olika sociala plattformarna så att deras rekommendationer prioriteras.

Vi kommer även att få gränsöverskridande nedtagningsorder. Vilket innebär att myndigheter i ett EU-land kan beordra att innehåll skall censureras i en annan medlemsstat – även om detta innehåll inte är olagligt i det senare. Vad kan möjligen gå fel?

Det är även intressant vad som inte finns i DSA. Det finns ingen rätt till anonymitet. Inte någon rätt till kryptering. Det finns inte heller något skydd mot svepande datalagring eller uppladdningsfilter.

Nu återstår att se hur DSA kommer att tillämpas. Till exempel vilka som blir statligt utsedda nätgranskare och hur deras mandat kommer att omsättas i praktiken.

• Läs mer: Digital Service Act shows EU‘s unwillingness to take digital age into its own hands »