Den 10 juli väntas Europadomstolen komma med beslut om den svenska FRA-lagen.
Läs mer: FRA-lagens framtid ska avgöras i Europadomstolen »
Uppdatering: Det är förhandling och utfrågning den 10 juli – inte dom. (PDF)
Nätet till folket!
I denna kategori publicerar vi poster som främst rör Sverige, rent svenska nätfrågor och svensk politik.
Den 10 juli väntas Europadomstolen komma med beslut om den svenska FRA-lagen.
Läs mer: FRA-lagens framtid ska avgöras i Europadomstolen »
Uppdatering: Det är förhandling och utfrågning den 10 juli – inte dom. (PDF)
Som bekant har Polen tagit EU:s nya upphovsrättsdirektiv till EU-domstolen.
Vissa polska röster är synnerligen kritiska till direktivet i sak:
»According to Robert Kroplewski, a solicitor and expert for Poland’s Ministry of Digital Affairs, Article 13 in its current shape could lead to preventive censorship by the hands of foreign publishers and online platform owners. ”I would say this can be seen as the rise of industrial censorship, global and automated,” he says.«
Andra är mer avvaktande och menar att Polens motstånd mot artikel 13/17 (uppladdningsfilter) mest är ett taktiskt knep från den polska regeringens sida för att locka unga väljare. Hur det än är med den saken så är det en bra sak att man försöker stoppa direktivets sämsta delar i domstol.
Men Polen behöver stöd från fler länder:
»The case before the court has been opened, and it will take some time before we see its conclusion. Jabłoński thinks the case will probably be resolved in late 2020. “It all depends on one factor: whether two or more countries will join the case. This is possible because during the process within the Council and the Parliament six countries were against the Directive and three abstained from the vote” – Jabłoński says. In addition to Poland, several other EU member states have spoken against the Directive, including the Netherlands, Luxembourg, Italy and Finland.«
Detta skapar en möjlighet för den riksdagsmajoritet (alla utom S) som krävde att Sverige skulle säga nej till direktivet i EU:s ministerråd. Nu kan dessa partier visa att de menade allvar och att de bryr sig om frågan även när det inte är EU-valrörelse. Detta genom att riksdagen kan ge regeringen i uppdrag att stödja Polens sak i EU-domstolen.
Länk: Inside Poland’s cynical plan to kill Article 13 for good »
Riksdagen har just klubbat en ny lag om datalagring. Det vill säga lagring av data om alla svenskars telekommunikationer.
Låt oss peka på tre problem med detta. (Video ovan, sammanfattning nedan.)
1. Nya lagen om datalagring är olaglig
EU-domstolen har upprepade gånger kommit fram till att man inte får ha svepande lagring av data om alla människors telekommunikationer – och inte utan att det finns misstanke om brott.
Riksdagens beslut strider mot dessa domar.
2. Nya lagen om datalagring kränker de mänskliga rättigheterna
Skälet till att EU-domstolen underkänt datalagringen är att den bryter mot vad aktuella konventioner om de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv.
Riksdagens beslut strider således mot de mänskliga rättigheterna.
3. Datalagring är inte effektivt polisarbete
I en rapport konstaterar Brottsförbyggande Rådet att myndigheterna inte har resurser att hantera IT-relaterade brottsutredningar på ett effektivt och rättssäkert sätt.
Och amerikanska NSA påstår att de har slutat med datalagring eftersom verksamheten inte är effektiv.
Riksdagens beslut gör oss alltså knappast säkrare.
Den nya svenska lagen kommer med säkerhet att överklagas hela vägen upp till EU-domstolen. Igen.
Som kommer att ogiltigförklara den. Igen.
Vilket är en bra sak.
Staten skall helt enkelt inte veta allt om alla.
Riksdagen har just fattat ett märkligt beslut om datalagring. Man tänker fortsätta lagra data om alla våra telekommunikationer – med hänvisning till den EU-rätt som uttryckligen förbjuder generell, svepande datalagring utan brottsmisstanke.
Från Riksdagens hemsida:
Regeringen föreslår att nuvarande regler om lagring och tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation i brottsbekämpande syfte, så kallad datalagring, ska anpassas till EU-lagstiftning. Det är mycket viktigt för brottsbekämpande myndigheter att få tillgång till elektronisk kommunikation, till exempel från teleoperatörer. Enligt regeringen kräver dock EU-rätten att datalagringsskyldigheten begränsas jämfört med dagens regler.
Ur Justitieutskottets betänkande (2018/19:JuU27):
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag om datalagring vid brottsbekämpning. Lagändringarna syftar till att anpassa de nuvarande reglerna om lagring och tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation i brottsbekämpande syfte, s.k. datalagring, till EU-rätten.
Förslaget innebär att omfattningen av lagringsskyldigheten minskas och att lagringstiderna differentieras. Lagringen ska inte längre få ske utanför EU. Dessutom ska det krävas beslut av åklagare för att de brottsbekämpande myndigheterna ska få inhämta uppgifter om elektronisk kommunikation i underrättelseverksamhet.
Vad man gör är att anpassa vissa parametrar (som lagringstid) för att på så sätt försöka komma runt EU-domstolens nej till generell datalagring. Men det är knappast troligt att detta knep kommer att lyckas. Som Justitieutskottet konstaterar i sitt eget betänkande:
»EU-domstolen förklarade i domen datalagringsdirektivet ogiltigt, bl.a. med hänvisning till de grundläggande rättigheterna om respekten för privatlivet och skyddet av personuppgifter.« (…)
»EU-domstolens slutsatser var att EU-rätten utgör ett hinder för (1) en nationell lagstiftning som i brottsbekämpande syfte föreskriver en generell och odifferentierad lagring av samtliga trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter om samtliga abonnenter och registrerade användare och samtliga elektroniska kommunikationsmedel samt (2) en nationell lagstiftning som inte begränsar tillgången till trafik- och lokaliseringsuppgifter till enbart åtgärder som syftar till att bekämpa grov brottslighet, inte föreskriver att tillgången ska vara underkastad förhandskontroll av en domstol eller en oberoende förvaltningsmyndighet och inte kräver att uppgifterna ska lagras inom unionen.«
Här blir det märkligt. Den enda »EU-rätt« som finns att hänvisa till är EU-domstolens dom – som säger nej till generell datalagring och som upphäver såväl datalagringsdirektivet som tidigare svensk lag. Ändå gör man ett nytt försök att införa just sådan lagstiftning:
»Att helt upphäva de bestämmelser som föreskriver att operatörerna ska lagra uppgifter om elektronisk kommunikation är enligt regeringen, av bl.a. brottsbekämpande och folkrättsliga skäl, uteslutet.«
Enkelt uttryckt: Regeringen och riksdagen vägrar acceptera EU-domstolens upprepade nej till svepande datalagring.
Vi får väl se vad EU-domstolen har att säga om den saken.
Riksdagen uttalar också att den helst vill ha mer och mer omfattande datalagring:
»Riksdagen tycker dock att regeringens förslag begränsar datalagringsskyldigheten för mycket med bakgrund mot de brottsbekämpande myndigheternas behov av lagrade uppgifter. Riksdagen riktade därför en uppmaning, ett så kallat tillkännagivande, till regeringen om att se över omfattningen av datalagringsskyldigheten. Enligt riksdagen bör datalagringen utökas och vara så långtgående som det är möjligt enligt EU-reglerna.«
Den sista meningen är – åter – en självmotsägelse. EU-rätten säger nej till generell datalagring utan brottsmisstanke. Punkt.
Riksdagen har även avslagit motioner om att datalagring bara bör inriktas mot personer som är misstänkta för brott – samt om krav på ökat integritetsskydd och rättssäkerhet.
Länkar:
• Riksdagens sida om ärendet »
• Justitieutskottets betänkande »
• Riksdagen röstade igenom ”ny” datalagringslag – Bahnhof: den hör inte hemma i en demokrati »
Uppsala tingsrätt har just beslutat att inte häkta Wiklileaks grundare och chefredaktör Julian Assange. Därmed kan inte heller någon europeisk arresteringsorder utfärdas mot honom.
Detta innebär dock inte att den svenska utredningen mot Assange skrivs av. Däremot får svenska utredare finna sig i att hålla eventuella ytterligare förhör i Storbritannien – där Assange sitter fängslad för att ha brutit sin borgensförbindelse, när han tog sin tillflykt till Ecuadors ambassad.
Med detta kan man anta att frågan om att utlämna Assange till Sverige är avskriven tills vidare, troligen för alltid. (Med reservation för att tingsrättens beslut kan överklagas.)
Vilket kanske är lika bra, med tanke på hur Sverige tidigare sänt människor till skenrätt och tortyr – utan rättslig prövning – med hemliga CIA-plan och med en påse över huvudet.
Nu riktas fokus mot USA:s begäran om att få Assange utlämnad från Storbritannien. Denna omfattar 17 åtalspunkter, däribland spioneri. Skulle Assange utlämnas och dömas i USA riskerar han upp till 175 år i fängelse, för sin publicistiska verksamhet.
Länk: Sveriges Radio »
En uppdatering av läget i fallet Assange, daterad den 2 juni 2019.
Socialstyrelsen har idag lämnar en rapport om e-hälsa och välfärdsteknik i kommunerna 2019. Och den visar på bristande persondataskydd i den kommunala socialtjänsten.
Ur pressmeddelandet…
»De personuppgifter som hanteras av socialtjänsten är lika känsliga som de som hanteras i hälso- och sjukvården. Det kan till exempel handla om information om missbruk, om familjesituation, om fysiska och psykiska funktionshinder, om ekonomi. Därför är det mycket viktigt att enbart behöriga personer har tillgång till dem, och då krävs en så kallad stark autentisering, eller säker roll- och behörighetsidentifikation genom tvåfaktorsinloggning (exempelvis id-kort och en personlig kod). Det är emellertid endast 13 procent av kommunerna som säger att de har en stark autentisering för samtliga system som behandlar personuppgifter.«
Den bristande medvetenheten om skydd för persondata tycks genomsyra hela den svenska förvaltningen – från statliga myndigheter ner till kommunal verksamhet.
Socialstyrelsen: Bristande skydd för personuppgifter i socialtjänsten »
Under flera dagar stoppade Facebook en av Liberalernas valfilmer. Skälet är att det i filmen förekommer två män som kysser varandra. Vilket ansågs vara »sexuellt antydande«. Först efter att detta väckt allmän uppmärksamhet släpptes filmen igenom, på onsdagskvällen.
Vi lever i intressanta tider – där fake news, otillbörlig påverkan, politisk korrekthet, sexualskräck och identitetspolitik blandas till en röra som ingen lägre kan navigera i.
Naturligtvis skall Liberalerna få visa sin valfilm. Och Facebooks allmänna sexualskräck är löjeväckande, inte minst när företaget inte tar någon som helst hänsyn till det verkliga innehållet och dess kontext.
Cirkusen kring Wikileaks grundare Julian Assange fortsätter. Dagens nyhet En pusselbit är att brittiska Crown Prosecution Service raderat betydelsefull mailväxling med svenska åklagare.
CPS talesperson säger till The Guardian »We have no way of knowing the content of email accounts once they have been deleted.«
Samtidigt tätnar intrigen. The Guardian rapporterar…
»Adding to the intrigue, it emerged the CPS lawyer involved had, unaccountably, advised the Swedes in 2010 or 2011 not to visit London to interview Assange. An interview at that time could have prevented the long-running embassy standoff.«
Länk: UK prosecutors admit destroying key emails in Julian Assange case »
Det är uppenbart att något pågår bakom kulisserna. Och att Assange utsätts för negativ särbehandling, på grund av vem han är.
Vilket för oss till nyheten härom dagen att det svenska rättsfallet mot Assange åter väcks till liv – och att åklagare på nytt kommer att begära honom häktad och utlämnad till Sverige.
Till att börja med skall det bli oerhört intressant att se hur en svensk domstol ser på häktningsfrågan. Flyktrisk lär knappast föreligga, eftersom Assange sitter i brittiskt fängelse. Och det kan knappast heller vara fråga om att han kan försvåra utredningen, då allt som rör denna redan har publicerats och då lång tid förflutit sedan de påstådda händelserna.
En spekulation är att britterna vill slippa (eller skjuta fram) en potentiellt stökig utlämningsprocess till USA genom att sända Assange till Sverige på mer »normalt formella« grunder.
EDIT: Artikeln var inte ny. Sorry. Men likväl ger den en viktig pusselbit i det nu pågående dramat kring Assange. Kanske mer nu än när artikeln först publicerades.