Femte juli Nätet till folket!

Nätet till folket!

Sverige

I denna kategori publicerar vi poster som främst rör Sverige, rent svenska nätfrågor och svensk politik.

Minister hotar dra in Bahnhofs tillstånd

av 5 kommentarer

I vad som kan betraktas som ett uttalande på gränsen till ministerstyre hotar inrikesminister Mikael Damberg (S) internetoperatören Bahnhof. Han riktar kritik mot att Bahnhof inte vill räta in sig i ledet om datalagringen och säger:

”Men om det är så att man vägrar följa svensk lagstiftning så har ju Post- och telestyrelsen olika verktyg. Man kan besluta om vite men man kan också ytterst återkalla operatörens tillstånd.”

Detta är mycket anmärkningsvärt. Speciellt som det är Bahnhof som följer lagen – och regeringen som envist obstruerar.

I ett brev till Expressens ledarredaktion redde Bahnhofs jurist nyligen ut begreppen:

”Alla operatörer har en skyldighet enligt ePrivacy-direktivet och LEK att radera uppgifter som de inte längre behöver. Om en operatör skulle spara uppgifter för att tillgodose andra behov bryter man både mot svensk lag och EU-rätten.”

Det skall i sammanhanget nämnas att EU-domstolen upphävt EU-direktivet om datalagring. Domstolen har även upprepade gånger ogiltigförklarat den svenska datalagringen. Vilket regeringen inte tycks bry sig om.

Länk: Damberg angriper Bahnhof: Skyddar kriminella »

Uppdatering: Bahnhofs vd: ”Rena maffiametoder från Mikael Damberg” »

ID-krav för nätuppkoppling och resor?

av 3 kommentarer

En statlig utredning föreslår att endast av polisen utfärdade ID-kort och pass skall vara giltig ID-handling.

Korten skall lagra biometrisk information. Dessutom skall polisen använda sig av ansiktsidentifikation när ID-kort eller pass lämnas ut, för att försäkra sig om att det handlar om rätt person.

Vad man måste vara uppmärksam på är de många, små stegen mot ökad övervakning och kontroll. Att ID-handlingars biometriska information bara lagras på kortens chip kan lätt ändras. Det krävs bara ett beslut och en knapptryckning så kan denna information börja lagras centralt. Och passpolisens ansiktsigenkänning kan lika snabbt integreras i andra register.

Dessutom menar utredaren att detta ID-kort skall fungera som statlig e-legitimation för identifikation på nätet.

Här gäller det att vara vaksam. Och gärna en smula misstänksam. Även om inget konkret förslag har lagts fram, så finns det en pågående diskussion inom EU om obligatorisk identifikation när du kopplar upp dig på nätet. Här passar det nya svenska ID-kortet som hand i handske. Och liknande planer finns i andra EU-länder.

Så även om det inte finns något förslag om ID-krav vid nätuppkoppling ännu, så är det nya svenska ID-kortet ett perfekt verktyg för ett sådant system.

Hur som helst krattar ID-utredningen manegen för en framtid där du måste ha ett statligt ID-kort för att över huvud taget kunna fungera i vårt samhälle.

Och även om Schengen-samarbetet ger oss fri rörlighet inom stora delar av EU – så är det mycket som talar för att det nya ID-kortet kommer att behövas för till exempel all form av resor, för att hyra bil eller för att ta in på hotell i framtiden. Eftersom staten vill veta var du befinner dig. PNR-systemet (Passenger Name Record) finns redan och tenderar ständigt att bli allt mer omfattande.

Länkar:
• Utredning föreslår nytt statligt id-kort och e-legitimation »
• Utredningen (SOU 2019:14) som PDF »
• Mycket riktigt – staten vill slopa körkort som ID för att registrera biometri »
• Körkort föreslås ej vara giltlig ID-handling – välkommen till Kösverige »

/ HAX

Riksdagen kan fortfarande tvinga regeringen att försöka stoppa EU:s upphovsrättsdirektiv

av 1 kommentar

Den 9 april är det EU-toppmöte, General Affairs Council, i Luxemburg.

På detta möte skall EU:s medlemsstater ge ett sista OK till EU:s nya upphovsrättsdirektiv, som klubbades av Europaparlamentet i dag – med »länkskatt«, uppladdningfilter och allt.

Men i Sveriges riksdag finns en majoritet mot direktivet (speciellt artikel 11 & 13). Man har till och med KU-anmält regeringen för att den inte förankrade att ändra Sveriges nej i ministerrådet till ett ja.

Innan EU-toppmötet måste regeringen förankra sin position om upphovsrättsdirektivet i riksdagen.

Om riksdagen instruerar regeringen att rösta nej – och om samma sak sker i tillräckligt många andra länder – då finns det en liten strimma hopp om att stoppa direktivet, eller att i vart fall försöka rycka ut artikel 11 & 13.

Det är i vart fall värt ett försök.

Uppdatering: Det finns vaga tecken på att Tyskland och Polen skulle kunna komma att ändra sig till ett nej i rådet.

Ordkrig om regeringens förslag till datalagring

av Lämna en kommentar

Regeringen vill som bekant gå vidare med planerna på att lagra data om alla svenskars alla mobilsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar och mobilpositioner. Detta trots att EU-domstolen ogiltigförklarat både EU:s datalagringsdirektiv och tidigare svensk lagstiftning om datalagring – eftersom svepande övervakning av alla medborgare utan att det finns någon misstanke om brott strider mot de mänskliga rättigheterna.

Samtidigt hörs allt fler röster som kritiserar förslaget. Några nedslag…

IT-juristen Daniel Westman har granskat förslaget för Computer Swedens räkning. Och han anser att det inte duger:

– Det här är ju väldigt omfattande och komplext, men jag skulle ändå säga att man lägger sig väldigt nära det system man hade tidigare och som EU-domstolen underkänt, säger han. (…)

– Det avgörande kriteriet från domstolen är att den trafikdatalagring som görs sammantaget ger möjlighet att skapa en fullständig bild av en persons kommunikationsmönster. Och i allt väsentligt är den nya lagen lika ingripande

Att begränsa datalagringen till vissa personkretsar, områden eller tidpunkter vore däremot förmodligen tillåtet. Det vill säga om det föreligger någon form av misstanke om något brott. Men en sådan begränsning kan regeringen alltså inte tänka sig.

Ett annat alternativ är att lagra alla data i ett område direkt efter att något hänt där, exempelvis ett terrorbrott. Men inte heller en sådan lösning vill regeringen acceptera.

Man kan också konstatera att regeringen försöker blanda bort korten genom att kalla IP-adresser för »abonnentuppgifter«. I en skriftlig kommentar skriver internetoperatören Bahnhof…

»Man har flyttat en terminologi som historiskt hör samman med tryckta telefonkataloger och analog telefoni (där det till exempel var viktigt att kunna veta vem som hade busringt från ett visst telefonnummer och när) till ett digitalt sammanhang. Men de gamla analoga abonnemangsuppgifterna sa ingenting om vad folk faktiskt pratat om i telefon – det vill säga innehållet i samtalet. Med internets motsvarande abonnemangsuppgifter är det annorlunda. Ett IP-nummer är nämligen själva nyckeln till vad användaren faktiskt gjort på nätet och när. Ett IP-nummer kan till exempel användas för att avslöja vilken person som besökt en viss kontroversiell hemsida, mejlat en tidning med ett anonymt nyhetstips, haft en privat kommunikation i ett visst slutet forum för dissidenter, skrivit ett argt mejl till en ledarsida, exakt vem som skrivit en osignerad ledartext i tidningen Expressen, gjort ett visst inlägg på sociala medier, vilka utlandssvenskar som fysiskt befunnit sig i Sverige när de varit inne på Skatteverkets hemsida för självdeklaration, chattat med politiska rörelser eller organisationer, fildelat eller strömmat en viss film som någon grupp anser strida mot upphovsrätten. IP-nummer är det digitala fingeravtryck som kan avslöja exakt vad någon gjorde på nätet och när. Det är inte bara en uppgift om vem som har ett visst ”abonnemang” hos någon telekomoperatör.«

Diskussionen om datalagringen övergår till öppet gräl när tidningen Expressen ställer sig på regeringens sida i den osignerade ledarartikeln »Smit inte från ansvar – Bahnhof och Tele2«.

Denna ledare plockas sedan sönder, grundligt och del för del av Bahnhofs jurist Wilhelm Dahlborn. För den som är intresserad av frågan rekommenderas att läsa hela hans svar. Ett exempel:

Expressen: I väntan på en ny lag har datalagringen varit frivillig för teleoperatörerna.
Wilhelm Dahlborn: Vadå frivillig? Alla operatörer har en skyldighet enligt ePrivacy-direktivet och LEK att radera uppgifter som de inte längre behöver. Om en operatör skulle spara uppgifter för att tillgodose andra behov bryter man både mot svensk lag och EU-rätten. Polisens behov är underordnat svensk lag och EU-rätten.

Som sagt, läs hela denna grundliga sågning.

Sammanfattningsvis bekräftas bilden av att regeringens nya förslag till datalagring inte kommer att möta de krav EU-domstolen ställer upp. Man vill helt enkelt ha mer än man kan få. Och några planer på att skriva ett lagförslag som är anpassat till domstolens krav tycks regeringen inte ha. Så då får den nog skylla sig själv om den får bakläxa en gång till.

• Computer Sweden: Juridisk expert: Nya datalagringslagen väldigt lik den som underkändes av EU »

• Bahnhof: Regeringens användning av ”abonnemangsuppgifter” – ett försök att undslippa EUs krav »

• Expressen: Smit inte från ansvar – Bahnhof och Tele2 »

• Bahnhof: Bahnhofs öppna brev till Expressen: faktafel och rena lögner i er ledartext om datalagring »

Svenska regeringen kan fortfarande försöka stoppa artikel 11 & 13

av 1 kommentar

För, emot och för igen… Den svenska regeringen har vacklat fram och tillbaka om EU:s upphovsrättsdirektiv. Medan deras partikamrater i Europaparlamentet enligt uppgift kommer att rösta nej till artikel 11 (»länkskatten«) och artikel 13 (uppladdningsfiltret) driver S+MP-regeringen för tillfället rakt motsatt linje i EU:s ministerråd. Vilket lett till kritik – så väl i sak som för att man inte förankrat frågan i riksdagen.

Men det finns faktiskt en möjlighet kvar för den svenska regeringen att försöka stoppa artikel 11 & 13. På torsdag och fredag denna vecka är det möte med ministerrådet. (RIF-möte med EU:s justitie- och inrikesministrar.) Här skulle Sverige kunna meddela att vi inte längre kan ställa oss bakom artikel 11 & 13. Om viljan finns.

Men det kräver i så fall att man handlar snabbt! Då måste regeringen i förväg meddela alla medlemsländer att den vill ta upp frågan igen – så att de andra får lite förvarning och betänketid. Och med tanke på den folkliga opinion som just nu växer fram mot direktivet, så kan detta vara en välkommen möjlighet för fler länder att också ändra sig till ett nej.

Dessutom skulle detta kunna vara ett sätt för regeringen att rädda ansiktet, efter att tidigare ha hanterat frågan illa.

Sverige och EU:s upphovsrättsdirektiv – the blame game

av 2 kommentarer

Europavalet närmar sig och ingen vill ha skulden för EU:s impopulära och kontroversiella upphovsrättsdirektiv.

I Europaparlamentet har nu alla svenska ledamöter lovat att rösta nej till artikel 11 och 13. (Socialdemokraterna och Feministiskt Initiativ har tidigare betett sig svajigt.)

Men hur är det i ministerrådet? Först var Sverige för direktivet. Sedan bytte regeringen fot och var mot, vilket räckte för en blockerande minoritet. Sedan, i sista stund, svängde justitiedepartementet igen – och röstade för.

Dessa beslut har av allt att döma fattats utan att rådfråga riksdagen eller dess EU-nämnd. Och nu är pajkastningen igång.

Moderaternas rättspolitiske talesman, Tomas Tobé (som även är toppnamn på Moderaternas EU-lista) twittrade i går:

”Moderaterna KU-anmäler Morgan Johansson. Regeringens har sagt ja till copyrightdirektivet utan ordentligt förankring i riksdagen. M kommer göra allt vi kan för att stoppa copyrightdirektiv i Europaparlamentet och i EU-nämnden. Gör om, gör rätt!”

…och länkade till denna artikel i GP: Moderaterna KU-anmäler justitieministern »

Justitieminister Morgan Johansson (S) twittrade tillbaka:

”Jag ser fram emot en KU-granskning. Regeringen har informerat riksdagen i denna fråga 8 gånger, senast den 5 februari 2019. Moderaterna har inte haft några invändningar och aldrig lagt några reservationer.”

I riksdagens EU-nämnd är bland andra vice ordförande Eskil Erlandsson (C) på krigsstigen:

”I veckan kallade näringsutskottet till sig justitieminister Morgan Johansson (S) sedan Sveriges EU-ambassadör i förhandlingar röstat ja till EU:s nya upphovsrättsdirektiv som ministerrådet och Europaparlamentet enats om. Sverige hade tidigare röstat ned förslaget.

Europaportalen kan nu avslöja att regeringen dock inte vid någon tillfälle sedan det så kallade copyrightdirektivet lanserades av EU-kommissionen 2016 hållit samråd med EU-nämnden – riksdagens speciella utskott för EU-frågor.

Enligt riksdagsordningen är regeringen skyldig att rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna i rådet ska föras inför beslut.

Men trots att förslaget blivit mycket ifrågasatt och ändrats flera gånger har regeringen bara lämnat information till nämnden en gång under våren 2018.”

Detta i en artikel hos Europaportalen: Regeringen borde ha överlagt med EU-nämnden »

Även riksdagens näringsutskott vill alltså tala med justitieministern. Arman Teimouri (L) säger:

”Regeringen fick ju 2017 ett givet mandat från riksdagen att förhandla. Så sent som i januari röstade regeringen i förhandlingarna nej till förslaget om upphovsrättsdirektiv, men nu har man godkänt det. Vi undrar vad som gjorde att man gav klartecken och på vilka punkter det ändrade förslaget skiljer sig från det som man röstade nej till för en månad sedan.”

Europaportalen: Justitieministern tvingas förklara ja till upphovsrättsdirektiv »

De politiska partierna har insett att detta kan komma att kosta röster i EU-valet – så nu är the blame game i full gång. Alla skyller på alla. Det pekas finger – även om inget av substans sägs i sakfrågan. Och media, som i stort sett ignorerat direktivet rapporterar nu yrvaket om metadebatten, men fortfarande inte särskilt mycket i sak.

Samtidigt skall man ha klart för sig att inget av riksdagens partier lyft så mycket som ett finger för att Sverige skall stoppa artikel 11 & 13 i EU:s ministerråd.

De enda som tjatat om att Sveriges position i EU:s ministerråd måste hanteras är denna blogg och den fristående journalisten Emanuel Karlsten…

Regeringen föreslår ny datalagring. Igen.

av 1 kommentar

Efter att EU-domstolen upprepade gånger har upphävt såväl EU:s datalagringsdirektiv som den svenska lagen om datalagring – så gör regeringen nu ett nytt försök att kräva lagring av data om alla svenskars alla mobilsamtal, SMS, e-postmeddelanden, nätuppkopplingar och mobilpositioner.

Ur regeringens pressmeddelande:

Sammanfattningsvis föreslår regeringen att:

• Lokaliseringsuppgifter, t.ex. var en mobiltelefon har befunnit sig vid tiden för ett samtal, ska lagras i två månader. Abonnemangsuppgifter vid internetåtkomst ska lagras i tio månader. Övriga uppgifter, t.ex. vem som har pratat med vem i telefon, ska lagras i sex månader.

• Lagringsskyldigheten begränsas, t. ex. undantas all kommunikation som sker inom det fasta nätet. Uppgifterna ska endast få lagras inom EU.

• Det införs krav på prövning av åklagare innan de brottsbekämpande myndigheterna får tillgång till lagrade uppgifter i underrättelseverksamhet.

• Möjligheten att hämta in uppgifter om vissa systemhotande brott i underrättelseverksamheten permanentas och kompletteras med två nya brott: statsstyrt företagsspioneri och grov misshandel eller olaga frihetsberövande i systemhotande syfte.

Huvuddelen av förslagen föreslås träda i kraft den 1 oktober 2019.

Under presskonferensen menade inrikesminister Mikel Damberg (S) att förslaget kommer att möta EU-domstolens krav, eftersom man nu kommer att införa differentierad lagringstid för olika former av data. Vilket är ett märkligt påstående. Vad EU-domstolen sagt är att svepande övervakning av alla medborgares kommunikationer utan konkret brottsmisstanke inte kan accepteras. Och på den punkten har regeringens förslag inte ändrat något. Vilket förmodligen kommer att leda till att EU-domstolen även kommer att underkänna det nya förslaget, när det kommer upp till prövning.

Själva lagrådsremissen finns ännu inte tillgänglig på regeringens hemsida. Men enligt ministern följer förslaget i allt väsentligt den utredning (PDF) som presenterats.

Det är också värt att notera vad som sägs i den tredje punkten i pressmeddelandet. Det är nästan så att man misstänker att regeringen försöker blanda bort korten. Underrättelseverksamhet är inte det samma som utredningsverksamhet. För vanliga utredningar krävs ingen föregående rättslig prövning.

(Och man bör för övrigt ifrågasätta om beslut av åklagare verkligen möter kraven på en oberoende rättslig prövning, då svenska åklagare i praktiken är part i målet. Prövning i domstol borde vara ett minimikrav.)

Säkerhetspolisen klagar och vill – föga förvånande – ha mer övervakning. Här är det värt att notera att en av Säpo:s uppgifter är att försvara den svenska demokratin. I detta ingår våra fri- och rättigheter, som de formuleras i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och som även är en del av EU:s fördragstexter. Och med tanke på att Sverige skrivit in EU-medlemskapet i grundlagen – så är denna konvention i princip att jämställa med svensk grundlag. Därför är det uppseendeväckande och anmärkningsvärt att Säpo framför krav som står i strid med den demokrati de själva är satta att försvara.

Från nätoperatörernas sida fortsätter samtidigt motståndet. Till TT säger Bahnhofs Jon Karlung:

-De döper om saker och försöker trixa igenom det här förslaget utan hänsyn till att det faktiskt finns ett tydligt och välskrivet domslut från EU.

Han säger också att Bahnhof kommer att överklaga om det nya förslaget blir lag.

Och mycket talar för att EU-domstolen kommer att ge Sverige smisk på fingrarna. Igen.

Läs även Computer Sweden: Här är regeringens förslag på ny datalagringslag – geodata sparas kortast tid »

Bahnhof: Omarbetat datalagringsdirektiv ännu ett försök att slippa undan EU-rätten »