Femte juli

Nätet till folket!

Sverige

I denna kategori publicerar vi poster som främst rör Sverige, rent svenska nätfrågor och svensk politik.

Domstolsverket blockerar TOR

av

Domstolsverket blockerar internettrafik från anonymiseringsnätverket TOR. Detta hindrar användare från att begära ut handlingar anonymt. Myndigheten hänvisar till säkerhetsfrågor, vilket ifrågasätts av sakkunniga – speciellt då till exempel websidor hos polisen, försvarsmakten och FRA är tillgängliga via TOR. 

Computer Sweden:

»Att just Domstolsverket spärrar för trafik från Tor, kanske den mest populära anonymiseringstjänsten i världen, kan anses vara ett demokratiproblem. Människor kan dra sig för att begära ut till exempel domslut om de inte kan vara anonyma, och just domslut kan vara känsligt att begära ut om det går att ta reda på vem som begärt att få ut dokument.«

Patrik Wallström, på Föreningen för Digitala fri- och rättigheter, DFRI säger till CS:

»Den trafik man är rädd för kommer ändå. Att spärra ut Tor ger inget skydd för någonting, det spärrar vanliga användare, och det finns många anledningar att vara anonym när man tar del av Domstolsverkets tjänster. De är rädda för att Tor har mycket skadlig trafik, men att de inte vet vad det handlar om och att Tor det låter farligt. Tor har fått en negativ klang i media.«

• Länk: Myndighet blockerar Tor ”av säkerhetsskäl” – försvårar möjligheten till anonymitet »

Jakten på TPB – filmbolagen fortsätter bråka med OVPN

av

Som vi tidigare har rapporterat (här och här) envisas SF och Nordisk Film med att försöka få ut uppgifter från VPN-operatören OVPN i sin jakt på The Pirate Bay. Ett utdrag…

»Spåren ledde till Coludflare, vidare till ISP:n OBEnetwork och slutligen till VPN-operatören OVPN. Nu har filmbolagen begärt ett informationsföreläggande mot OVPN hos Patent- och Marknadsdomstolen. Men OVPN konstaterar att de inte kan lämna den begärda informationen – då de varken lagrar trafikuppgifter, tidsstämplar, DNS-upplag, IP-adresser, MAC-adresser eller information om ackumulerad bandbredd.«

Patent och marknadsdomstolen har konstaterat att OCPN inte kan lämna ut information som de inte har. Men det hindrar inte filmbolagen – genom Rättighetsalliansen – från att driva ärendet vidare. Nu har de kopplat in egna säkerhetsexperter vars utlåtanden de åberopar som bevis.

Ett av spåren är att begära tillgång till OVPN:s bokföring – eftersom alla betalningar måste redovisas. OVPN kommenterar i en bloggpost:

»OVPN:s kvitton för Publik IPv4 specificerar inte vilken IP-adress det rör sig om, utan endast att en viss kund har betalat för tjänsten. Se exempelvis på detta kvitto. OVPN:s kunder kan dessutom betala för flera års tillhandahållande av tjänsten vid ett och samma tillfälle. Detta utgör i sig ett hinder för att ens teoretiskt kunna koppla en tjänst vid en exakt tidpunkt till en specifik betalning. En kund kan också närsomhelst byta sin Publika IP-adress.«

Rättighetsalliansens säkerhetsexpert framför även följande åsikt till domstolen. Det kan »anses som extremt sannolikt att användaren eller identiteten som är kopplad till konfiguration finns lagrad i en användardatabas«. Vilket alltså inte stämmer – vilket domstolen också redan konstaterat.

Fortsättning följer.

Början till slutet för kassettskatten?

av

Privatkopieringsersättningen – den så kallade kassettskatten – kan kanske vara på väg bort.

Justitieminister Morgan Johansson (S) har tillsatt en utredning och säger:

»Den nuvarande privatkopieringsersättningen har sedan flera år blivit omodern, till exempel gör gemene man inte längre en kopia av sin favorit-cd för att även kunna lyssna på den i bilen. Det är angeläget att en modernisering kommer till stånd.«

Det är verkligen på tiden. Att artisternas insamlingssällskap har rätt att uttaxera en ersättning för alla former av lagringsmedia (minneskort, hårddiskar, interna minnen, datorer, plattor, mobiler m.m.) är en orimlig idé.

Regeringens pressmeddelande: En modernare och mer effektiv ersättning till upphovsmän vid privatkopiering »

Automatiserad ansiktsigenkänning – nu i Sverige

av

Polisen har fått klartecken för ett nytt verktyg som automatiskt analyserar video och bilder – bland annat med hjälp av automatiserad ansiktsigenkänning. Vilket väcker en del frågor och farhågor.

Låt oss börja med att se vad detta inte är. Det handlar inte om att automatiskt övervaka allmän plats och att få flaggningar så fort någon person av intresse dyker upp i bild. Polisen ville testa ett sådant system på Skavsta flygplats – men där sa Datainspektionen nej.

Vad det däremot handlar om är automatisk genomsökning av video och bilder i jakt på något specifikt, på en bestämd plats vid en bestämd tidpunkt. Detta omfattar även automatisk ansiktsigenkänning.

I detta fall är det alltså fråga om material som ändå skulle ha gåtts igenom, fast av fysiska poliser. På så sätt kan det rent av handla om att färre personer tittar på de övervakningsfilmer där du eller någon annan oskyldig förekommer. En automatisering och en eventuell effektivisering, med andra ord. Men det är ändå inte problemfritt.

Dels vet vi att automatiserade system ger ett stort antal »falska positiva« flaggningar, ibland i en sådan omfattning att det underliggande materialet blir svårare att hantera.

Dels är det oklart hur mycket biometrisk data som kommer att användas och från vilka källor. Om det handlar om misstänkta i det specifika fallet är det en sak. Om det handlar om bredare data, där biometrisk data för en bredare allmänhet (t.ex. från passregistret) används, då är det mer problematiskt.

Här finns också en viktig metodfråga. Om en människa, med förhoppningsvis gott omdöme och god analytisk förmåga, tittar igenom t.ex. en övervakningsfilm – då kan information som är viktig för en utredning framkomma, som inte framkommer om man bara söker på ett visst ansikte, ett visst signalement eller en viss sak. Det kan handla om en person som inte ingår i utredningen, men vars närvaro ändå är av intresse. Eller om ett visst händelseförlopp före eller efter det man söker. Risken är att automatiserad analys missar sådant som den inte uttryckligen är tillsagd att söka efter.

Slutligen kan det system som nu fått klartecken användas för att utveckla automatiserad ansiktsigenkänning på allmän plats. Även om Datainspektionen i dagsläget säger nej till sådan, så lär sista ordet inte vara sagt. Om inte svenska polisen kommer att kunna tjata sig till ett sådant verktyg, så kan det komma från EU.

Länkar från SR:
• Polisen får klartecken för ansiktsigenkänning »
• ”Rör sig om känsliga uppgifter” (ljudinslag) »

Yttrandefriheten, cancel culture och brottsbalken

av

I vår förra bloggpost gick vi igenom vad som gäller yttrandefrihet i våra grundlagar. Dessa reglerar individens förhållande till staten.

En betydligt knivigare fråga gäller yttrandefriheten i relation till människors förhållande sins emellan. Har någon rätt att direkt eller indirekt tysta någon annan? Här är det istället individernas handlingar (oavsett syfte) som är avgörande. Och då får vi gå till brottsbalken.

Brottsbalkens fjärde kapitel, brott mot frihet och frid:

4 § Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar någon att göra, tåla eller underlåta något döms för olaga tvång till böter eller fängelse i högst två år. Om någon med sådan verkan utövar tvång genom hot att åtala eller ange någon annan för brott eller att lämna menligt meddelande om någon annan, döms också för olaga tvång, om tvånget är otillbörligt. (…)

5 § Den som hotar någon annan med brottslig gärning på ett sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig rädsla för egen eller annans säkerhet till person, egendom, frihet eller frid, döms för olaga hot till böter eller fängelse i högst ett år.

Förbudet mot olaga tvång bör kunna vara tillämpligt om sådant används för att hindra någon från att uttrycka sin fria mening. Här är det som sagt inte syftet, utan handlingen som är det intressanta.

7 § Den som fysiskt antastar någon annan eller utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande döms, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt, för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år.

Frågan är om detta är tillämpbart på digitala lycnhmobbar som ger sig efter personer som de ogillar eller vars åsikter de inte delar. Meetoo-kampanjen drev ju trots allt minst en offentlig person i döden.

Kapitel fem, om ärekränkning:

1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.

2 § Om brott som avses i 1 § är grovt döms för grovt förtal till böter eller fängelse i högst två år.

Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen med hänsyn till uppgiftens innehåll eller sättet för eller omfattningen av spridningen eller annars var ägnad att medföra allvarlig skada. Lag (2017:1136).

3 § Den som, i annat fall än som avses i 1 eller 2 §, riktar beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot någon annan döms, om gärningen är ägnad att kränka den andres självkänsla eller värdighet, för förolämpning till böter.

Om brottet är grovt, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (2018:1745).

Att gå efter någon som uttryckt en åsikt man ogillar – till den punkt där personen ifråga till exempel mister sitt arbete eller de-plattformeras bör rimligen kunna falla under formuleringen »utsätta denne för andras missaktning«.

Kapitel 16, brott mot allmän ordning:

4 § Om någon genom våldshandling eller oljud eller på annat dylikt sätt stör eller söker hindra allmän gudstjänst, annan allmän andaktsövning, vigsel eller begravning eller dylik akt, domstols förhandling eller annan statlig eller kommunal förrättning eller allmän sammankomst för överläggning, undervisning eller åhörande av föredrag, döms för störande av förrättning eller av allmän sammankomst till böter eller fängelse i högst sex månader.

Det där vet jag fungerar – eftersom jag känner till att en person som betedde sig på just detta sätt under ett offentligt möte där jag var talare faktiskt blev åtalad och dömd.

Juridik är snårigt och jag är inte jurist. Men om någon utsätter någon annan för något av det ovanstående – på grund av ett yttrande som i sig inte är olagligt – då tolkar jag det som att lagen trots allt står på den drabbades sida.

»Frånvaro av yttrandefrihet är en förlust både för dem som sätter på munkavlen och dem som beläggs med den. De som beläggs med munkavle förlorar möjligheten att skifta åsikt om de skulle ha misstagit sig. Avsaknaden av denna frihet innebär också att de som förbjuder rivaliserande åsikter degenererar eftersom de inte får möjlighet att bevisa att de eventuellt har rätt. Deras övertygelse blir deras dogm.« – John Stuart Mill

Yttrandefrihet – vad säger våra grundlagar?

av

I dessa tider av krympande yttrandefrihet kan det vara värt att se till vad som föreskrivs i våra grundlagar. Notera att detta gäller individens förhållande gentemot staten – och inte användarvillkor på privata nätplattformar eller relationen mellan individer.

Låt oss gå till regeringsformen, kapitel 1 § 1:

»Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Den offentliga makten utövas under lagarna.«

Andra kapitlet, § 1:

Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad
1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden,
(…)

Även detta är intressant:

2 § Ingen får av det allmänna tvingas att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Inte heller får någon av det allmänna tvingas att delta i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen. Lag (2010:1408).

3 § Ingen svensk medborgare får utan samtycke antecknas i ett allmänt register enbart på grund av sin politiska åskådning. Lag (2010:1408).

Rent allmänt har yttrandefriheten (i vid bemärkelse) ett rimligt gott skydd i våra grundlagar – även om det finns tydliga undantag, varav vissa är rätt tveksamma.

Yttrandefrihetsgrundlagen säger i sitt första kapitel, första paragraf:

»Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, tv och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.«

§ 11 stadgar:

»Det som är avsett att framföras i program eller genom tekniska upptagningar får inte först granskas av en myndighet eller ett annat allmänt organ. Det är inte heller tillåtet för en myndighet eller ett annat allmänt organ att på grund av innehållet förbjuda eller hindra framställning, offentliggörande eller spridning bland allmänheten av ett program eller en teknisk upptagning, om åtgärden inte har stöd i denna grundlag.«

§ 13:

»Det är inte tillåtet för myndigheter eller andra allmänna organ att på grund av innehållet förbjuda eller hindra innehav eller användning av sådana tekniska hjälpmedel som behövs för att kunna ta emot program eller för att kunna uppfatta innehållet i tekniska upptagningar, om åtgärden inte har stöd i denna grundlag. Detsamma gäller förbud mot anläggande av trådnät för sändning av program.«

Andra kapitlet, § 1 är också intressant:

»Upphovsmannen till ett program eller en teknisk upptagning är inte skyldig att röja sin identitet. Detsamma gäller för den som har framträtt i en sådan framställning och den som har meddelat en uppgift för offentliggörande enligt 1 kap. 10 §.«

Även om lagen inte är helt upp to date med den tekniska utvecklingen och även om det finns ett antal undantag finns det alltså ett rimligt skydd för Youtubers, podcasters och andra som använder audiovisuella media på internet. Intressant nog finns även ett grundlagsskydd för anonymitet.

Det finns även regler i grundlagen för den som uttrycker sig i skrift. Över till tryckfrihetsförordningens portalparagraf:

»Tryckfriheten syftar till att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande.

Tryckfriheten innebär en frihet för var och en att i tryckt skrift uttrycka tankar, åsikter och känslor samt att offentliggöra allmänna handlingar och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Tryckfriheten innebär också en rätt för var och en att ge ut skrifter utan att en myndighet eller ett annat allmänt organ hindrar detta i förväg. Åtal för en skrifts innehåll får väckas först efter det att den har getts ut och då vid en domstol. Ingen får straffas för en skrifts innehåll i andra fall än om innehållet strider mot tydlig lag som är meddelad för att bevara allmänt lugn men som inte håller tillbaka allmän upplysning.

När tryckfriheten utövas ska bestämmelser i denna grundlag som skyddar enskildas rätt och allmän säkerhet iakttas.

För tryckfriheten får inga andra begränsningar finnas än de som följer av denna grundlag.«

Åter är lagen inte riktigt i takt med den tekniska utvecklingen. Men det bör vara svårt att hävda annat än att det som är tillåtet i tryckt form även bör vara tillåtet i digital form. Lagar skall vara generella och samma regler bör gälla såväl offline som online.

Man kan också notera att upphovsrätt kan användas som ett sätt att kringgå grundlagens anda. Se till exempel det pågående målet mot Aron Flam. Där är det förvisso en privat klagande, men målet drivs av staten. Därför kan man till exempel ifrågasätta om beslaget av Flams bok är förenligt med förbudet mot förhandscensur.

Ett problem i sammanhanget är att staten (såväl EU som regeringen) använder sig av påtryckningar mot de privata nätplattformarna – för att de skall censurera oönskade åsikter genom sina användarvillkor. Alla sådana påtryckningar strider uppenbart mot de svenska grundlagarnas anda. Och de flyttar makten över yttrandefriheten bort från demokratisk kontroll och bort från möjligheten till oberoende rättslig prövning.

Dock har den som bloggar, podcastar eller vloggar helt och hållet från en egen server ett rätt starkt skydd. Frågan är dock hur sådant material kan bli allmänt känt och spritt om samma skydd inte gäller på de kanaler (plattformar) som används för marknadsföring (Facebook, Twitter, Youtube m.fl.) – där staten inte har och inte skall ha samma roll.

En annan intressant fråga är hur våra grundlagar fungerar till exempel emot EU-regler som kräver uppladdningsfilter. Det vill säga EU:s nya upphovsrättsdirektiv samt EU:s kommande förordning om terror-relaterat innehåll online (som uttryckligen handlar om att censurera åsikter). Det skall i sammanhanget bli mycket intressant att se vad som kommer att föreslås i EU:s planerade Digital Services Act, som ju har den uttalade ambitionen att etablera enhetliga europeiska regler för vad som får publiceras online.

Slutligen kan man notera att våra grundlagar ovan erbjuder väldigt lite i form av skydd för individer som tystas av andra individer. Vilket möjligen är en bra sak. Sådan lagstiftning kan bli väldigt komplicerad och få en rad oönskade och oförutsedda effekter. Och grundlagarna reglerar förhållandet mellan medborgare och stat – inte individer emellan. Dock skulle man kunna hävda att våra grundlagar erbjuder ett slags värdegrund vars anda bör vara vägledande för samhället i stort.

»Lagar kan inte ensamma säkerställa yttrandefrihet; för att varje man ska kunna framföra sina åsikter utan straff måste det finnas en känsla av tolerans i hela befolkningen.« – Albert Einstein

Delseger för OVPN i The Pirate Bay-mål

av

TorrentFreak:

»After two movie companies demanded that VPN provider OVPN preserve data relating to an IP address used by The Pirate Bay, the parties have been arguing the case in court. In an early victory for OVPN, the court has now ruled that the financial penalties demanded by the movie outfits are inappropriate because the VPN asserts it has no useful information to hand over.«

• TorrentFreak: The Pirate Bay – OVPN Wins First Stage of Information Injunction Battle »

• Bakgrund: Den ständiga jakten på The Pirate Bay – filmbolag ger sig på VPN-tjänst »

Den ständiga jakten på The Pirate Bay – filmbolag ger sig på VPN-tjänst

av

Trots årtionden av rättsprocesser lever The Pirate Bay vidare som vanligt.

Samtidigt fortsätter nöjesindustrin sina försök att få stopp på verksamheten. Nu senast är det filmbolagen SF och Nordisk Film som är på krigsstigen.

Spåren ledde till Coludflare, vidare till ISP:n OBEnetwork och slutligen till VPN-operatören OVPN. Nu har filmbolagen begärt ett informationsföreläggande mot OVPN hos Patent- och Marknadsdomstolen. Men OVPN konstaterar att de inte kan lämna den begärda informationen – då de varken lagrar trafikuppgifter, tidsstämplar, DNS-upplag, IP-adresser, MAC-adresser eller information om ackumulerad bandbredd.

Det skall bli intressant att se hur detta kommer att utvecklas. För oavsett om det beslutas om vite, så finns det inga loggar att lämna ut. VPN-tjänster omfattas inte av kravet på datalagring.

OVPN:s advokat, Michael Lettius på Glimstedts Advokatbyrå konstaterar i sin inlaga:

Tillhandahållandet av VPN-tjänster utgör inte en sådan anmälningspliktig verksamhet som avses i 2 kap. 1 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (”LEK”) och därmed omfattas inte heller tillhandahållande av sådana tjänster av lagringsskyldigheten i 6 kap. 16 a § LEK. Av förarbetena till den gällande lydelsen av lagrummet framgår att bl.a. VPN-tjänster inte omfattas då ”det konstateras att förslaget inte innebär att sådana uppgifter ska lagras eftersom sådana tjänster aktiveras först efter internetåtkomsten”.

Ändringen avseende lagringsskyldigheten (och flera andra lagändringar) var påkallade av EU-domstolens dom i det s.k. Tele2-målet 2016. EU-domstolen fastslog i detta och ett annat mål bl.a. att undantag från skyddet för personuppgifter ska inskränkas till vad som är strängt nödvändigt och att, vad gäller lagring, de lagrade uppgifterna sammantagna kan göra det möjligt att dra mycket precisa slutsatser om privatlivet för de personer vilkas uppgifter har lagrats.

Sammantaget medför det anförda att OVPN – som alltså inte tillhandahåller någon elektronisk kommunikationstjänst – inte omfattas av lagringsskyldigheten enligt LEK och därmed inte heller av rekvisiten i det åberopade lagrummet i lagen (1960:729) om upphovsrätt litterära och konstnärliga verk (…)

En lärdom, om man gräver ner sig i länkarna, är dock att det under vissa omständigheter kan gå att se vem som använder en viss IP-adress just nu. Detta är dock inget som behöver bekymra vanliga VPN-användare, som ju hoppar till nya IP-adresser varje gång de kopplar upp sig. Men vill man verkligen känna sig säker – till exempel om man vill sända ett synnerligen konfidentiellt meddelande – då kan det kanske vara lämpligt att koppla upp och ner sig mot sin VPN för just detta tillfälle. Men det får betraktas som överkurs.

OVPN kommenterar fallet:

»Vi bestrider helt och hållet Rättighetsalliansens påstående att OVPN har ”illojala syften” och att vår affärsidé är att hjälpa kriminella undgå rättsvårdande myndigheter. Tvärtom används OVPN av flera olika kundgrupper, som exempelvis journalister, advokater, politiker, myndigheter och konsumenter. För att vara helt tydlig: Vi stödjer inte på något sätt eller förespråkar användning av OVPN för att begå brott. Det är väldigt tydligt i våra Allmänna Villkor.

OVPN:s huvudfokus är att skydda människor från hackare och massövervakning. Vi går mot tider där regeringar, lagligt eller olagligt, avlyssnar sina och andras medborgare på en orimligt stor skala. Vi anser helhjärtat att människor bör uppleva samma integritet oavsett om man talar med en person på internet eller ansikte-mot-ansikte.

Vi står fast vid vår övertygelse om ett övervakningsfritt samhälle.«

Fortsättning lär följa.

Länkar:
• OVPN bestrider informationsföreläggande »
• Rättighetsalliansens ansökan om informationsföreläggande (PDF) »
• Inlaga från OVPN:s advokat (PDF) »
• TorrentFreak: The Pirate Bay’s IP Address Belongs to a VPN Provider, ISP Tells Court »

Fyll gärna på i kommentarsfältet om du hittar något intressant i dokumenten eller om du har nyheter i ärendet.

Om ett år skall EU:s nya upphovsrättsdirektiv vara lag – vad händer?

av

Hur går det egentligen med implementeringen av EU:s nya upphovsrättsdirektiv i medlemsstaterna? Vi har samlat några aktuella länkar.

Emanuel Karlsten skriver om saken. Inga konkreta politiska förslag finns ännu  i Sverige och frågan har förberetts med ett samråd ordnat av Justitiedepartementet. Vad gäller Tyskland skriver han »i korthet kan sägas att allt upphovsrättskyddat material kommer filtreras, om inte upphovsrättshavaren på förhand märkt upp materialet som fritt för användning.« Här finns även en positiv nyhet. »De upphovsrättsinnehavare som missbrukar filtret och ”överblockerar” ord eller bilder som de inte äger, kommer förlora sin möjlighet att blockera under en tid.«. Ungern brottas med frågan om undantag för satir m.m. Nederländerna vrider och vänder på frågan om skyddsmekanismer mot överblockering.

Communia skriver mer om Ungern och Nederländerna. I en annan artikel granskar de Tyskland. Via tidigare Europaparlamentarikern Julia Reda har det tyska justitiedepartementets diskussionspapper (översatt till engelska) läckt ut. Och i Frankrike pågår som bekant en strid om huruvida Google skall tvingas betala »länkskatt«, där den franska staten och mediehusen för tillfället tycks gå segrande ur striden.

Slutligen har Piratpartiet en sammanfattning av läget i Tyskland, på svenska.

Rent allmänt kan man säga att många länder tenderar att införa något slags »fair use«-undantag i upphovsrätten för satir, kritik m.m. (Men vad hjälper det om de automatiska filtren inte kan förstå kontext och därmed inte kan undanta satir?) Frågan om risken för överblockering diskuteras också. Och allt tyder på att de olika nätplattformarna kommer att tvingas införa automatiserade uppladdningsfilter, trots alla politiska löften om motsatsen. Och »länkskatten« har blivit den surdeg man kunde frukta.

Även om det finns en del ljuspunkter, så tenderar allt som upphovsrättsdirektivets kritiker varade för vara på väg att bli verklighet.

Förtryckets verktyg – snart i svenska polisens händer

av

Polisen och Säkerhetspolisen skall nu köpa in verktyg för att kunna bedriva den av riksdagen godkända hemliga dataavläsningen. Det vill säga statstrojaner som kan ta sig in i datorer och komma åt allt, även krypterade meddelanden – innan de krypteras eller efter att de avkrypterats.

Detta uppmärksammas av SVT som har undersökt marknaden och talat med SÄPO.

Det handlar om leverantörer som är ökända för att deras produkter använts för att kränka mänskliga rättigheter, för att förfölja oppositionella, för att lura journalister i döden och annat som aldrig får förekomma i en demokratisk rättsstat.

Därför finns det ett visst moraliskt intresse i vilken leverantör de svenska myndigheterna väljer. Kommer till exempel den svenska polisen att använda sig av samma verktyg mot sitt eget folk som Saudiarabien, Egypten och Kina använder mot sina? Det vore intressant att få veta. Men SÄPO tiger, naturligtvis.

»Vi kommenterar aldrig våra metoder eller teknik, säger Säkerhetspolisens generaldirektör Klas Friberg.«

SVT:s Fredrik Laurin ställer en del intressanta frågor till Säkerhetspolisens presschef Karl Melin. Och det rör mer än leverantörerna.

Hur är det till exempel med att andra, till exempel kriminella, kan använda samma säkerhetshål som Säpo – om inte dessa säkerhetshål rapporteras in och blir kända? Svaret är inte helt lätt att tyda. Men jag tror att Melin menar att om det förekommer databrottslighet, då skall man vända sig till polisen. Vilket kan skapa något av en intressekonflikt – om det samtidigt ligger i polisens intresse att dessa säkerhetshål förblir okända.

Min gissning är för övrigt att ordern går till NSO Group.

Länk till SVT – läs både texten och se intervjun »