Sociala media

Detta är kategorin för nyheter och bloggposter som rör sociala media - samt deras relation till sina användare.

EU:s ministerråd vill se insatser mot icke olagliga yttranden på nätet

2 augusti 2021 av Henrik Alexandersson

EU:s ministerråd har skissat på en rekommendation till medlemsstaterna vad gäller hat och hot på (och utanför) nätet (hate speech). Detta kan ses som ett tidigt inspel när EU under mandatperioden kommer att uppdatera sitt regelverk på området.

Kärnpunkten är artikel 3:

»For the purposes of this Recommendation, hate speech is understood as all kinds of expressions, which spread, incite to, promote or justify violence, hatred, discrimination or prejudice against a person, or a group of persons, that is based on presumed or real personal characteristics or status including [”race”/race], colour, language, religion, citizenship, national or ethnic origin, age, disability, sex, gender, gender identity and sexual orientation.«

Detta är något av en gummiparagraf, som kan tolkas på lite olika sätt beroende på hur man läser den.

Hårddraget skulle den kunna förbjuda yttranden som i raljanta former påstår att amerikaner är högljudda och påträngande. (Främjar en fördom baserad på antagna eller verkliga karaktärsegenskaper baserade på nationalitet.)

EU-regler om hat och hot samt svensk lagstiftning om hets mot folkgrupp har – trots sina goda intentioner – ett stort inbyggt problem: De behandlar inte människor lika inför lagen.

Enkelt uttryck ger de vissa grupper av människor ett särskilt skydd (speciella rättigheter) framför andra. (Detta utifrån en lista som dessutom tycks växa med tiden.) Resultatet blir special- och särlagstiftning som inte gäller lika för alla. Vilket som regel är en dålig sak som kan få förfärande konsekvenser.

De öppnar dessutom för att likvärdiga yttranden kan komma att bedömas helt olika, beroende på omständigheterna. Vilket kan göra det svårt att i förväg veta vad som är tillåtet respektive förbjudet att säga.

Över till punkt 5.2:

»Hate speech that does not entail criminal, civil or administrative liability, but nevertheless causes prejudice and hate and raises concerns in terms of tolerance, civility, inclusion and respect for the rights of others, should be addressed through other, non-legal, means.«

Frågan är vad ministerrådet har med icke olagliga yttranden att göra. Och vad som menas med »other, non-legal, means«.

I punkt 7 påpekar man specifikt att sexistiskt näthat kräver särskilda insatser. Dock oklart vilka.

Vidare lägger man massor av ansvar på nätplattformarna och operatörerna (internet intermediaries). Punkt 29 och 35:

»Internet intermediaries should fulfil their human rights due diligence, under which they should comply with legal obligations, and act upon their corporate social responsibility to address hate speech…«
»Internet intermediaries should, in addition to ensuring transparency of removal criteria and mechanisms, develop and apply alternatives, in particular for content that is not likely to be subject to criminal, civil or administrative liability, such as de-amplification and de-monetisation, supporting initiatives that encourage the reporting of hate speech and use of education, counter and alternative speech, promotion of human rights and positive social values to address hate speech.«

Här säger man alltså att icke olagligt material som anses olämpligt skall hållas tillbaka, av nätplattformarna. Med andra ord har vi en lagstiftare som menar att yttrandefrihetens gränser – i vad mening EU har med dem att skaffa – inte nödvändigtvis behöver sättas av lagen.

Naturligtvis har sociala media sina egna användarvillkor. Men att EU:s ministerråd uttryckligen uppmanar dem att begränsa vissa icke olagliga yttranden genom till exempel skuggbanning eller de-monetarisering känns olämpligt för en demokratisk rättsstat.

Det är det gamla vanliga problemet: Om det finns saker som politikerna vill ha bort från nätet, men som kan vara kontroversiella att förbjuda genom lagstiftning – då fixar man det genom påtryckningar mot sociala media. Bakom stängda dörrar. Så att man slipper allt krångel med lagstiftning, debatt och demokrati.

Detta dokument är som sagt bara en skiss. Men glädjande nog är man öppna för åsikter, fram till den 8 augusti. Själva dokumentet (Word) hittar du här.

(BIld: Mohamed Hassan på Pixabay)

EU: Är du rolig? Då kan du vara extremist!

29 juli 2021 av Henrik Alexandersson

EU-kommissionen har publicerat en rapport:

It’s not funny anymore. Far-right extremists’ use of humour. (PDF)

Tesen tycks vara att humor på nätet används i en organiserad, samordnad operation för att frammana högerextremt våld.

Naturligtvis ägnar sig även extemhögern åt memer, kvickheter, trollningar, humor och propaganda på nätet. Precis som så många andra. Så kommissionens rapport kan naturligtvis rymma ett visst mått av relevanta observationer.

Men en konspiration? Jag är skeptisk. Möjligen är det så att man på EU-nivå tror att allt som människor tar sig för måste vara organiserat. Vilket inte är hur det fungerar på nätet.

Ur rapportens inledande text:

»Humour has become a central weapon of extremist movements to subvert open societies and to lower the threshold towards violence. Especially within the context of a recent wave of far-right terrorist attacks, we witness “playful” ways in communicating racist ideologies. As far-right extremists strategically merge with online cultures, their approach changes fundamentally. This trend has been especially facilitated by the so-called alt-right and has spread globally. This predominantly online movement set new standards to rebrand extremist positions in an ironic guise, blurring the lines between mischief and potentially radicalising messaging. The result is a nihilistic form of humour that is directed against ethnic and sexual minorities and deemed to inspire violent fantasies — and eventually action. This paper scrutinises how humour functions as a potential factor in terms of influencing far-right extremist violence.«

Det finns naturligtvis alltid skitskallar som hyllar attentat, av vilken art de än må vara. Det finns de som använder en hemsk händelse för att dra klick och ge sig själva uppmärksamhet. Och det finns de som inte har några som helst spärrar vad gäller osmakliga skämt.

Det finns även de som skämtar om hemska saker för att ge människor en möjlighet att förhålla sig till dem, ge utlopp för frustration och för att inte låta dem som begår ondskefulla handlingar få sista ordet.

Och allt däremellan. Jag kommer att tänka på den kvinnliga judiska New York-komiker som var den första som vågade skämta om 9-11. »TWO planes! What are the odds?!?« Ibland är det vågade skämtet i sig det intressanta och underhållande, inte dess underliggande ämne.

Rapporten framhåller vidare att humor aktiverar känslor, kan förändra perspektiv m.m. Vilket man menar är ett ett problem som är speciellt kopplat till vissa åsiktsinriktningar. Detta är möjligen att dra långtgående specifika slutsatser av ett allmänmänskligt beteende.

Så vad föreslår då rapporten för åtgärder? Här är man väldigt vag och föreslår saker som »Improve literacy with regard to memes, codes and symbols online to appear authentic when engaging with young people«, »React swiftly to new developments and innovation«, »Quarantine extremist humour — and therefore extremist ideas« samt »Be able to identify different far-right codes and imagery masked in humour«.

Sådant bygger dock på att man först kategoriserar och sorterar humor som lämplig respektive icke lämplig. Vilket kan bli en smula subjektivt, vanskligt och auktoritärt.

Det kanske inte är en händelse att EU:s nya upphovsrättsdirektiv inte gör något verkligt undantag för satir, memes, kritik med mera.

Någonstans i allt detta tycker jag mig kunna ana en allmän motvilja mot humor från överhetens och eurokraternas sida. Naturligtvis. Skrattar man åt makthavare, då smälter de.

EU-domstolens generaladvokat ger grönt ljus till artikel 17 (uppladdningsfilter)

15 juli 2021 av Henrik Alexandersson

Idag har EU-domstolens generaladvokat presenterat sin rekommendation till dom i målet där Polen begärt att artikel 17 (som kommer att leda till uppladdningsfilter) i EU:s nya upphovsrättsdirektiv skall upphävas.

Generaladvokaten föreslår att artikel 17 inte skall upphävas – men rekommenderar att medlemsstaterna visar sunt förnuft vid implementeringen.

Det är värt att notera att detta inte är en dom, utan en rekommendation till dom. EU-domstolen följer oftast – men inte alltid – generaladvokatens rekommendationer.

Det är dock intressant att generaladvokaten inte hyser någon tvekan om att artikel 17 kommer att leda till uppladdningsfilter.

»As I will explain in this Opinion, that provision imposes on those providers obligations to monitor the content posted by the users of their services in order to prevent the uploading of protected works and subject matter which the rightholders do not wish to make accessible on those services. Such preventive monitoring will, as a general rule, take the form of filtering that content using software tools.«

Generaladvokaten förutser även att detta kan komma att bli problematiskt, då det finns motstridiga intressen:

»That filtering raises complex questions, put forward by the applicant, with regard to the freedom of expression and information of users of sharing services, guaranteed in Article 11 of the Charter of Fundamental Rights of the European Union (‘the Charter’). Further to its judgments in Scarlet Extended, (6)SABAM (7) and Glawischnig-Piesczek, (8) the Court will have to determine whether, and as the case may be the circumstances in which, such filtering is compatible with that freedom. It will have to take account of the advantages, but also the risks of such filtering and, in that connection, ensure that a ‘fair balance’ is maintained between, on the one hand, the interest of rightholders in the effective protection of their intellectual property and, on the other, the interest of those users, and the general public, in the free flow of information online.«

Han menar dock att om man följer de förbehåll som finns i artikel 17, då kan den stå kvar som den är.

»In this Opinion, I shall explain that, in my view, the EU legislature may, while observing freedom of expression, impose certain monitoring and filtering obligations on certain online intermediaries, provided, however, that those obligations are circumscribed by sufficient safeguards to minimise the impact of such filtering on that freedom. Since Article 17 of Directive 2019/790 contains, in my view, such safeguards, I shall propose that the Court should rule that that provision is valid and, consequently, that it should dismiss the action brought by the Republic of Poland. (9)«

Frågan är dock om medlemsstaterna verkligen tar hänsyn till dessa »safeguards« när direktivet görs till nationell lagstiftning. Detta speciellt som medlemsstaterna väljer lite olika vägar för sin implementation.

Enkelt uttryckt blir varje enskild medlemsstats implementation av artikel 17 avgörande. Anser man att ett lands lagstiftning strider mot nämnda skyddsåtgärder – då kan man starta en separat rättsprocess, som kan drivas ända upp till EU-domstolen.

Striden kommer alltså att stå land för land.

Jag får dock ett intryck av att generaladvokaten inte känner sig helt tvärsäker. Det är något i texten som antyder att domstolen kan komma till en annan slutsats. Vilket som sagt vore ovanligt, men inte unikt. Men stalltipset är ändå att man går på generaladvokatens linje.

• Generaladvokatens yttrande över mål C‑401/19; Republic of Poland v. European Parliament & Council of the European Union »

Datalagring – så vill EU kringgå EU-domstolens förbud

13 juli 2021 av Henrik Alexandersson

De flesta av EU:s medlemsstater vill ha datalagring – det vill säga lagring av data om medborgarnas telekommunikationer, e-post, uppkopplingar, mobilpositioner m.m.

Samtidigt har EU-domstolen upprepade gånger sagt nej till svepande lagring av allas teledata utan misstanke om brott.

I ett internt arbetsdokument (PDF) från EU-kommissionen till ministerrådet gör man nu ett försök att hitta vägar runt EU-domstolens domar.

Man skissar på tre olka möjligheter:

Att inte göra något, utan låta varje medlemsstat brottas med sin egen lagstiftning och EU-domstolen. (Nationell säkerhet är trots allt medlemsstaternas kompetens.)
En »EU-special« – det vill säga att komma överens om ett gemensamt förhållningssätt som sedan tillämpas av medlemsstaterna direkt – utan tidsödande och krånglig lagstiftning eller demokratisk process.
Ny EU-lagstiftning i form av ett nytt datalagringsdirektiv.

Man tittar även närmare på EU-domstolens domar, som kan tillåta datalagring med begränsat syfte eller i begränsad omfattning, om det finns rimliga skäl.

I sammanhanget är »nationell säkerhet« något av en fribiljett. Här är en formulering ur dokumentet, som enkelt kan användas för att motivera datalagring hur länge som helst:

»The threat to national security must be serious, genuine and present or foreseeable as assessed by national authorities according to Member States’ individual threat/risk assessment taking into account national specificities.«

I punkt 3b blir det intressant. Här talar man om att datalagringen skall kunna inriktas mot vissa personer eller vissa geografiska områden. Det vill säga att det faktiskt skall finnas något slags misstanke eller risk i botten.

»In relation to categories of persons, the Court indicates that targeted retention legislation based on objective evidence can be directed at persons whose traffic and location data are likely to reveal a link, at least an indirect one, with serious criminal offences, to contribute in one way or another to combating serious crime or to preventing a serious risk to public security or a risk to national security.«

»Geographical targeting measures may include areas where the competent national authorities consider, based on objective and non-discriminatory factors, that there exists, in one or more geographical areas, a situation characterised by a high risk of preparation for or commission of serious criminal offences. Those areas may include places with a high incidence of serious crime, places that are particularly vulnerable to the commission of serious criminal offences, such as places or infrastructure which regularly receive a very high volume of visitors, or strategic locations, such as airports, stations or tollbooth areas.«

Vilket naturligtvis är en förbättring jämfört med idag, då data om allas alla telekommunikationer lagras.

Dock blir man lite betänksam när dokumentet utvecklar sitt resonemang om målinriktad datalagring. Vad gäller geografiska mål skriver nämner man bland annat följande exempel:

»…sensitive critical infrastructure sites, transport hubs, areas with above average crime rates or that may be a target for serious crime or are high security risk e.g. affluent neighbourhoods, places of worship, schools, cultural and sports venues, political gatherings and international summits, houses of parliament, law courts, shopping malls etc.«

Till exempel kan man ifrågasätta det lämpliga i att samla in metadata som kan identifiera deltagarna på ett politiskt möte.

Här talar man även om att utöka datalagringen till att även gälla OTT communication services, det vill säga meddelande-appar och meddelandetjänster online. Förmodligen avses även sociala media.

Ett annat alternativ är »quick freeze«:

»The CJEU held that competent authorities may issue an order, subject to effective judicial review, requiring electronic communications service providers to carry out, for a specified (renewable) period of time, the expedited retention of traffic and location data in their possession, subject to strict access safeguards. This resembles the so-called “quick freeze” or “data preservation” mechanism.«

Men det bygger på att man redan i ruta ett samlar in telekommunikationsdata om alla medborgare, oavsett om det finns misstanke eller ej. Vilket EU-domstolen alltså säger nej till.

Ett annat alternativ som föreslås är »generalised retention of IP addresses assigned to the source of an Internet connection for serious crime and serious threats to public security«. Men för att kunna göra det som tänkt behöver man förbjuda VPN-uppkopplingar, vilket är något man helst inte vill peta i.

Slutligen talar man även om möjligheten att ägna sig åt allmän datalagring, men bara av »civil identity data«.

»The term “data related to civil identity” is described by the Court as data that should not make it possible to get to know the date, time, duration and addressees of the communications, nor the places where they took place, or how often this happened with specific persons within a given period. Apart from “contact details of [those] users”, it is not, however, specified what this term encompasses and to what extent, if any, it is different data compared with “subscriber data”16. In the digital environment, the notion of civil identity should cover data identifying the subscribers.«

Vilken väg ministerrådet kommer att förorda är än så länge oklart. Men här kommer ett stalltips, som bygger på följande fråga i dokumentet:

»Do Member States consider there is merit in revisiting the ‘data matrix’ exercise initiated by Europol in 2018 to try to find ways to devise a targeted retention system that fulfils the Court’s requirements?«

Man öppnar alltså för att låta Europol sköta ett målinriktat system för datalagring. Vilket passar som hand i handske med att EU redan givit Europol rätt att använda sig av privata företags olika datasystem och register. Det vill säga att man ger Europol en direktlina in till datalagringen hos de olika operatörerna och tjänsteleverantörerna.

Vilket – ur medlemsstaternas perspektiv – är det enklaste.

• Dokumentet: Non-paper on the way forward on data retention – Presentation by the Commission and exchange of views (PDF) »

World Economic Forum vill ha globalt regelverk mot skadligt innehåll online

2 juli 2021 av Henrik Alexandersson

World Economic Forum (WEF) som har åsikter om det mesta efterlyser nu ett »global framework to regulate harm online«.

Oavsett om ett regelverk skulle gälla Sverige, EU eller hela världen – så återstår ett centralt problem: Vem skall bestämma vad som anses vara skadligt och på vilka grunder?

Ju fler länder som sätter upp ett gemensamt regelverk, ju svårare blir det att skapa ett sådant. Hur skall till exempel Sverige, Polen, Saudiarabien, Iran, Ryssland, USA och Kina kunna enas om vad som anses vara skadligt?

Här finns även en undertext. Länder som Ryssland och Kina har länge varit pådrivande för att lägga mer makt över internet under olika FN-organ. Syftet med detta tycks vara att få något slags godkännande av dessa länders repressiva internet-policy.

Spontant känns det bättre att hålla rena skurkstater borta från makt över internet.

• WEF: Why we need a global framework to regulate harm online »
• WEF-rapporten: Advancing Digital Safety: A Framework to Align Global Action »

Video: Vill EU förbjuda lagliga yttranden online?

28 juni 2021 av Henrik Alexandersson

EU:s ministerråd vill inte bara att olagligt material skall avlägsnas från internet – utan även hat och hot, även om det i sig inte är olagligt.

Facebook sätter upp principer för censur av satir

24 juni 2021 av Henrik Alexandersson

Facebook och dess oversight board håller på att utarbeta principer för att moderera satir.

En av dessa principer som håller på att utkristalliseras är att satir inte bör »slå nedåt«. Vilket öppnar för helt nya tolkningsproblem.

Hur gör man till exempel med ett påbud eller en lag som kommer från politiken, som uppges syfta till att stärka någon marginaliserad grupp – men som till sin utformning ändå är tveksam, kontraproduktiv, rättsvidrig eller bara fånig? Skall sådant inte vara möjligt att häckla, bara för att det påstådda syftet kan anses vara gott?

Det kommer att uppstå uppenbara tolkningsproblem om man skall dra något slags gräns mellan saklig kritik och innehåll som gör sig lustig över ett förslag, en företeelse, en händelse eller något annat. På detta sätt håller Facebook på att trassla in sig i resonemang och tolkningar som kan få mycket märkliga, oväntade och oönskade konsekvenser.

Vi har sagt det förr: Livet skulle bli mycket lättare för sociala media om de höll sig till grundprincipen att bara begränsa yttranden som är olagliga.

• Länk: Facebook’s New Announcement on Satire Doesn’t Bode Well for the Babylon Bee… »

EU-domstolen: Youtube inte ansvarigt för användares uppladdningar – än så länge

22 juni 2021 av Henrik Alexandersson

EU-domstolen har idag meddelat denna dom (PDF):

»Enligt det rådande rättsläget i unionsrätten genomför operatörer av internetplattformar i princip inte själva en överföring till allmänheten av upphovsrättsligt skyddat innehåll som användarna olagligen laddar upp på deras plattformar.

Dessa operatörer genomför emellertid en sådan överföring i strid mot upphovsrätten om de, utöver att enbart göra plattformarna tillgängliga, bidrar till att ge allmänheten tillgång till detta innehåll.«

Men, domen tar inte hänsyn till EU:s nya upphovsrättsdirektiv – där artikel 17 (uppladdningsfilter) utgör ett separat ärende.

»Domstolen utreder detta ansvar utifrån det regelverk som gällde vid den tidpunkt som är avgörande för dessa mål, nämligen direktiv 2001/29 om upphovsrätt, direktiv 2000/31 om elektronisk handel, och direktiv 2004/48 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter. Tolkningsfrågorna rör inte det regelverk som blivit tillämpligt efter den tidpunkt som är avgörande för de nationella målen, och vilket införts genom direktiv 2019/790 om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden.«

Förvirrande? Bakgrunden är att artikel 17 (plattformars ansvar, vilket kan komma att leda till uppladdningsfilter) överklagats till EU-domstolen av Polen. I det målet har domstolens generaladvokat skjutit fram sin rekommendation till dom (enligt uppgift till 15 juni) på grund av oklarheter kring hur EU-kommissionen rekommenderar medlemsstaterna att implementera direktivet i nationell lagstiftning.

Så vad som egentligen gäller får vi inga indikationer på förrän senare i sommar.

Hur detta kommer att bedömas i framtiden beror dels på utgången i målet med Polen vs. artikel 17, dels på hur det nya upphovsrättsdirektivet kommer att implementeras i medlemsstaterna. (I Sverige finns än så läng inga indikationer på hur det nya upphovsrättsdirektivet skall bli lag, trots att det föreskrivits att denna implementering skulle vara klar redan för två veckor sedan.)

• EU-domstolens dom (PDF) »
• Reuters: YouTube wins user copyright fight in top EU court ruling »
• Politico: YouTube wins in court ruling on copyright breaches by users »

Skärmdump från Utrikesdepartementets samtal om demokrati på nätet

Regeringen i samtal med Facebook och Google om demokrati och mänskliga rättigheter

16 juni 2021 av Henrik Alexandersson

I en tyvärr sprakande och nästan ohörbar web-sändning organiserade Utrikesdepartementet idag ett samtal om demokrati på nätet mellan ansvariga ministrar och Facebook & Google.

Regeringens pressmeddelande:

»Demokrati på internet är temat för det dialogmöte som initierats av utrikesminister Ann Linde, kultur- och demokratiminister Amanda Lind och energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman onsdagen den 16 juni. I dialogen deltar Janne Elvelid, samhällspolitisk chef på Facebook Sverige, Sara Övreby, samhällspolitisk chef på Google Sverige, Marcin de Kaminski, chef för säkerhet och innovation på Civil Rights Defenders och Nadja Dolata, sakkunnig inom mänskliga rättigheter, genus och innovation. Samtalet modereras av journalisten Emanuel Karlsten.«

Regeringen efterlyste mer insatser mot hat och hot på nätet. Facebook efterlyste vägledning från politikerna. Google försökte förklara hur nätet fungerar. Civil Rights Defenders pekade på att detta är en debatt på ett sluttande plan där man måste upprätthålla de grundläggande fri- och rättigheterna. Och Dolata påpekade att det främst är människor i utsatta positioner som drabbas om yttrandefriheten inskränks.

Utrikesminister Ann Linde (S) tycktes i sammanhanget vara mest upprörd över att internet finns och att det ger möjlighet för folket att säga vad det tycker.

Att olagligt material skall plockas ner från plattformarna, det verkar alla vara överens om. Och det är vad som föreslås i EU:s Digital Services Act. Så – med risk för att tjata – vad som diskuteras är i vilken mån icke olagligt material skall plockas ner och i så fall vad och hur.

Frågan är hur man hade tänkt sig att politiken och statens våldsmonopol skall kunna ta ner material som inte är olagligt. Det vill säga lagligt. Det kan ju då knappast ske genom lagstiftning.

Alternativet är att politiken påverkar vad sociala media och nätplattformar skriver in i sina användarvillkor. Och då har man plötsligt genomfört en inskränkning av yttrandefriheten – efter politiska påtryckningar men utanför den öppna demokratiska processen och utanför lagstiftningen. Så är det till viss del redan. Och det är ett problem. Vill politikerna inskränka det fira ordet, då måste det ske genom lag som stiftas av riksdagen.

Räkna med att detta kommer att bli en stor fråga, inte minst på EU-nivå.