Sociala media

Detta är kategorin för nyheter och bloggposter som rör sociala media - samt deras relation till sina användare.

Ingen censur för Facebooks VIP-användare

14 september 2021 av Henrik Alexandersson

Samtidigt som vanliga användare drabbas av Facebooks ofta oförklarliga censur och avstängningar – så kan 5,8 miljoner VIP-användare posta i princip vad som helst utan att riskera några konsekvenser.

Det började med XCheck som verkar ha varit ett sätt för Facebook att undvika dålig PR som kan orsakas av automatiserad censur av kändisar. Detta har med tiden utvecklats till ett slags vitlistning av miljontals VIP-användare, som släpper igenom sådant som andra skulle bli av med sitt konto för.

ArsTechnica:

»Over the years, XCheck has allowed celebrities, politicians, athletes, activists, journalists, and even the owners of ”animal influencers” like “Doug the Pug” to post whatever they want, with few to no consequences for violating the company’s rules.«

Ett läckt internt Facebook-memo har i delar publicerats av Wall Street Journal och ArsTechnica:

»For a select few members of our community, we are not enforcing our policies and standards« (…) »Unlike the rest of our community, these people can violate our standards without any consequences.«

Man skall inte underskatta att Facebook går en knepig balansgång vad gäller moderering. Men detta måste sticka i ögonen på alla vanliga användare som blivit censurerade på grund av struntsaker eller av oklar anledning.

Facebook är ett privat företag och de får göra rätt mycket som de vill. Men de kan inte vänta sig att undgå kritik när de ger olika användare olika ”rättigheter”. Speciellt inte med tanke på förtagets dominerande ställning inom sociala media.

UK: Staten använder kommersiell persondata för att påverka befolkningens beteende

13 september 2021 av Henrik Alexandersson

Enligt en studie från the Scottish Center for Crime and Justice Research använder brittiska myndigheter kommersiell persondata från Big Tech för att påverka hur människor beter sig.

Diskussionen om hur nätplattformar, sociala media och Big Tech använder känslig persondata har fått en ny dimension. Nu är det inte bara företag och annonsörer som köper sådan data, utan även statliga myndigheter. Syftet är att få människor att ändra sitt beteende. Ur studien:

»This is not simply a case of algorithms being used for sorting, surveilling, and scoring; rather this suggests that targeted interventions in the cultural and behavioural life of communities are now a core part of governmental power which is being algorithmically-driven, in combination with influencer networks, traditional forms of messaging, and frontline operational practices.«

Våra nätvanor är alltså inte bara värdefulla för företag som vill hitta kunder för sina produkter – utan även för myndigheter.

Detta öppnar dels för svindlande perspektiv vad gäller Storebrorsstaten. Myndigheterna kan ta reda på så gott som allt om oss.

Dels finns ett demokratiskt problem. I en demokrati antas den offentliga makten utgå från folket. Politik slås fast i en öppen, demokratisk process – av folkets valda representanter – efter vederbörlig granskning och debatt. Statliga påverkansoperationer som syftar till att ändra på folket ställer detta på huvudet. Speciellt som folket varken har insyn i eller möjlighet att påverka sådan verksamhet.

Dessutom kan man ifrågasätta trovärdigheten hos statliga aktörer som kritiserar till exempel Facebook för överdriven insamling av persondata – när staten själv köper in och använder sådan data.

Frågan är om detta pågår även i Sverige och i så fall i vilken omfattning.

Länk: Influence government: exploring practices, ethics, and power in the use of targeted advertising by the UK state (PDF) »

LA/USA: Polisen samlar in sociala medieprofiler från alla de talar med

10 september 2021 av Henrik Alexandersson

»Copies of the “field interview cards” that police complete when they question civilians reveal that LAPD officers are instructed to record a civilian’s Facebook, Instagram, Twitter and other social media accounts, alongside basic biographical information. An internal memo further shows that the police chief, Michel Moore, told employees that it was critical to collect the data for use in “investigations, arrests, and prosecutions”, and warned that supervisors would review cards to ensure they were complete.«

The Guardian: Revealed: LAPD officers told to collect social media data on every civilian they stop »

Ständigt, dessa uppladdningsfilter

8 september 2021 av Henrik Alexandersson

Uppladdningsfilter tycks vara på väg att bli något slags standard i EU:s internetrelaterade lagstiftning. Men vill vi verkligen att allt vi laddar upp till publika plattformar skall förhandscensureras – av maskiner?

Det började med artikel 17 i EU:s nya upphovsrättsdirektiv (EUCD) – som i praktiken kommer att leda till uppladdningsfilter. Sedan kom förordningen om terror-relaterat innehåll online (TERREG) – som också kommer att leda till uppladdningsfilter. Och vad gäller den föreslagna Digital Services Act (DSA) finns det starka krafter som vill lägga till uppladdningsfilter som något slags allmänt verktyg för att motverka att oönskat innehåll sprids.

Till att börja med måste vi fråga oss om det alls är lämpligt eller önskvärt att all text, alla bilder, all video, alla ljudfiler med mera som vi lägger upp på olika plattformar skall förhandscensureras.

Det rimliga borde var att om någon på nätet – precis som i övriga livet – gör något olagligt, då blir detta en fråga för rättsväsendet när handlingen väl har skett. Om detta sedan kan slås fast i en oberoende rättslig process, då kan innehållet tas ner.

Därför är förhandscensur av pressen förbjuden i Sverige. Detsamma borde gälla online.

Nästa fråga är om vi verkligen vill att sådan censur skall skötas av maskiner. Algoritmer klarar inte att ta hänsyn till sammanhang, förstå humor eller satir, göra undantag för memer eller kritik. Man kan med säkerhet säga att uppladdningsfilter kommer att stoppa mer information än vad som från början var tänkt. Det vill säga även information som bör få publiceras.

En tredje invändning är att om uppladdningsfilter väl finns på plats, då är det en enkel sak att utöka deras användningsområde. Sådan ändamålsglidning förekommer nästan alltid.

Jag förundras över hur vissa politiska partier kan hävda att om andra partier kommer till makten, då hotas den svenska demokratin – samtidigt som de förstnämnda inte tvekar att rulla ut verktyg för censur, kontroll och övervakning som ju faktiskt kan användas av framtida regeringar just för att inskränka den svenska demokratin.

Statligt godkända nätcensorer kvar i EU:s förslag till Digital Services Act

3 september 2021 av Henrik Alexandersson

Höstsäsongen i EU håller på att komma igång. Så det kan vara läge för en uppdatering vad gäller läget för den föreslagna Digital Services Act. En del förändringar till det bättre har föreslagits – men till exempel de nya nätcensorerna – Trusted Flaggers – finns fortfarande kvar i lagförslaget.

Läget vad gäller the Digital Services Act är att ministerrådet har diskuterat frågan och att vissa medlemsstater vill att även icke olagligt hat och hot på nätet skall avlägsnas från nätet.

Europaparlamentet håller å sin sida på att utarbeta en opinion, en slags åsiktsförklaring och grund för den fortsatta behandlingen. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE) har under försommaren enats om en sådan – som under höstan kan komma att bli parlamentets (preliminära) position. Det är ömsom vin, ömsom vatten.

Bra saker i utskottets dokument:

Det skall vara tillåtet att använda nättjänster och att göra betalningar anonymt, där så är rimligt möjligt.
Kontextdriven snarare än persondata-driven annonsering såvida inte användaren aktivt ger sitt samtycke till det senare.
Användare skall ha rätt till krypterad kommunikation och trafik.
Olagligt material skall avlägsnas från nätet – inte blockeras.
Om material är lagligt eller ej skall avgöras av en oberoende rättslig instans – inte av administrativa instanser eller företag, efter politiska påtryckningar.
Uppladdningsfilter skall endast få användas undantagsvis.
Myndigheter i ett land skall inte kunna beordra nedtagning av innehåll på servrar / plattformar i en annan medlemsstat.
Plattformar skall inte tvingas att stänga av användare som postat olagligt innehåll.
Användarna bör få större kontroll över vilket innehåll som rekommenderas i deras flöden.

Så långt är det i stort sett bra. Men sedan har vi elefanten i rummet – Trusted Flaggers. Detta är tänkt att vara organisationer som företräder ”kollektiva intressen” – som skall fungera som statligt godkända nätgranskare, med direktlina till sociala medias abuse-avdelningar.

Ingen – inte ens de annars så alerta piratpartisterna – tycks ifrågasätta detta. Det enda utskottet säger är att Trusted Flaggers bör besitta sakkunskap inom det område de sätts att granska. Vilket knappast minskar risken för att olika särintressen, lobbygrupper och agenda-drivna grupper ges makt som nätcensorer.

Kan man över huvud taget vänta sig att nätcensorer som företräder kollektiva intressen kommer att vara objektiva och neutrala? Eller kommer de att sätta sina kollektiva intressen i främsta rummet? Vanligtvis kan man utgå från att kollektiva intressegrupper har en agenda som påverkar dess arbete.

Man kan tycka att detta borde vara en stor fråga. Men den förbigås i stort sett i tysthet.

Nästa steg blir för Europaparlamentet att jämka ihop utskotten till ett förslag som läggs fram i plenum, förmodligen under hösten. Dessutom skall ministerrådet, parallellt med parlamentets arbete, bestämma sin position. Därefter skall man försöka jämka samman dessa till ett slutligt förslag eller en kompromiss som alla EU-institutioner anser sig kunna leva med.

Läs mer:
• MEP Patrick Breyer (PP, DE) »
• LIBEs opinion (PDF) »

Video: Mer nätcensur och övervakning i höstens politik

23 augusti 2021 av Henrik Alexandersson

Allt från nätcensur till e-postövervakning och förbud mot anonyma kryptobetalningar i höstens svenska och europeiska nätpolitik.

Youtube »

Kanada inför drakoniska nätlagar

13 augusti 2021 av Henrik Alexandersson

Kanada är nästa land som inför långtgående inskränkningar av yttrandefriheten på internet. Det ser ut som om man bestämt sig för att ta det sämsta ur olika länders lagstiftning och göra det till nationell lag.

Det pågår uppenbarligen något slags kapplöpning bland västerländska demokratier för att införa internetlagstiftning som begränsar yttrandefriheten online. Senast ut är Kanada.

EFF sammanfattar de viktigaste punkterna:

Man ger sig på ”skadligt innehåll” som i sig inte är olagligt, men som kan bedömas som upprörande eller stötande.
24 timmar för att plocka ner flaggat material, vilket varken ger tid för en rimlig kontextuell eller juridisk bedömning.
Krav som i praktiken kommer att leda till automatiska uppladdningsfilter.
Obligatorisk rapportering av potentiellt skadligt innehåll till polis och säkerhetstjänst.
Blockering av web-sidor med olämpligt material.
Datalagring.
Inrättandet av en ”internet speech czar” med omfattande befogenheter.
Böter på upp till tre procent av plattformens omsättning eller tio miljoner dollar för företag som bryter mot reglerna.

Kanadas nya ”internet speech czar” skall även få tillträde till alla platser (utom bostäder):

»in which they believe on reasonable grounds there is any document, information or any other thing, including computer algorithms and software, relevant to the purpose of verifying compliance and preventing non-compliance . . . and examine the document, information or thing or remove it for examination or reproduction”; to hold hearing in response to public complaints, and, “do any act or thing . . . necessary to ensure compliance.«

Privat kommunikation är dock undantagen – men kommer ändå att falla i och med att västliga regeringar i något slags samordnad attack nu försöker bereda sig tillgång till medborgarnas krypterade chattar, meddelanden och-epost.

EFF: O (No!) Canada: Fast-Moving Proposal Creates Filtering, Blocking and Reporting Rules—and Speech Police to Enforce Them »

EU:s ministerråd vill se insatser mot icke olagliga yttranden på nätet

2 augusti 2021 av Henrik Alexandersson

EU:s ministerråd har skissat på en rekommendation till medlemsstaterna vad gäller hat och hot på (och utanför) nätet (hate speech). Detta kan ses som ett tidigt inspel när EU under mandatperioden kommer att uppdatera sitt regelverk på området.

Kärnpunkten är artikel 3:

»For the purposes of this Recommendation, hate speech is understood as all kinds of expressions, which spread, incite to, promote or justify violence, hatred, discrimination or prejudice against a person, or a group of persons, that is based on presumed or real personal characteristics or status including [”race”/race], colour, language, religion, citizenship, national or ethnic origin, age, disability, sex, gender, gender identity and sexual orientation.«

Detta är något av en gummiparagraf, som kan tolkas på lite olika sätt beroende på hur man läser den.

Hårddraget skulle den kunna förbjuda yttranden som i raljanta former påstår att amerikaner är högljudda och påträngande. (Främjar en fördom baserad på antagna eller verkliga karaktärsegenskaper baserade på nationalitet.)

EU-regler om hat och hot samt svensk lagstiftning om hets mot folkgrupp har – trots sina goda intentioner – ett stort inbyggt problem: De behandlar inte människor lika inför lagen.

Enkelt uttryck ger de vissa grupper av människor ett särskilt skydd (speciella rättigheter) framför andra. (Detta utifrån en lista som dessutom tycks växa med tiden.) Resultatet blir special- och särlagstiftning som inte gäller lika för alla. Vilket som regel är en dålig sak som kan få förfärande konsekvenser.

De öppnar dessutom för att likvärdiga yttranden kan komma att bedömas helt olika, beroende på omständigheterna. Vilket kan göra det svårt att i förväg veta vad som är tillåtet respektive förbjudet att säga.

Över till punkt 5.2:

»Hate speech that does not entail criminal, civil or administrative liability, but nevertheless causes prejudice and hate and raises concerns in terms of tolerance, civility, inclusion and respect for the rights of others, should be addressed through other, non-legal, means.«

Frågan är vad ministerrådet har med icke olagliga yttranden att göra. Och vad som menas med »other, non-legal, means«.

I punkt 7 påpekar man specifikt att sexistiskt näthat kräver särskilda insatser. Dock oklart vilka.

Vidare lägger man massor av ansvar på nätplattformarna och operatörerna (internet intermediaries). Punkt 29 och 35:

»Internet intermediaries should fulfil their human rights due diligence, under which they should comply with legal obligations, and act upon their corporate social responsibility to address hate speech…«
»Internet intermediaries should, in addition to ensuring transparency of removal criteria and mechanisms, develop and apply alternatives, in particular for content that is not likely to be subject to criminal, civil or administrative liability, such as de-amplification and de-monetisation, supporting initiatives that encourage the reporting of hate speech and use of education, counter and alternative speech, promotion of human rights and positive social values to address hate speech.«

Här säger man alltså att icke olagligt material som anses olämpligt skall hållas tillbaka, av nätplattformarna. Med andra ord har vi en lagstiftare som menar att yttrandefrihetens gränser – i vad mening EU har med dem att skaffa – inte nödvändigtvis behöver sättas av lagen.

Naturligtvis har sociala media sina egna användarvillkor. Men att EU:s ministerråd uttryckligen uppmanar dem att begränsa vissa icke olagliga yttranden genom till exempel skuggbanning eller de-monetarisering känns olämpligt för en demokratisk rättsstat.

Det är det gamla vanliga problemet: Om det finns saker som politikerna vill ha bort från nätet, men som kan vara kontroversiella att förbjuda genom lagstiftning – då fixar man det genom påtryckningar mot sociala media. Bakom stängda dörrar. Så att man slipper allt krångel med lagstiftning, debatt och demokrati.

Detta dokument är som sagt bara en skiss. Men glädjande nog är man öppna för åsikter, fram till den 8 augusti. Själva dokumentet (Word) hittar du här.

(BIld: Mohamed Hassan på Pixabay)

EU: Är du rolig? Då kan du vara extremist!

29 juli 2021 av Henrik Alexandersson

EU-kommissionen har publicerat en rapport:

It’s not funny anymore. Far-right extremists’ use of humour. (PDF)

Tesen tycks vara att humor på nätet används i en organiserad, samordnad operation för att frammana högerextremt våld.

Naturligtvis ägnar sig även extemhögern åt memer, kvickheter, trollningar, humor och propaganda på nätet. Precis som så många andra. Så kommissionens rapport kan naturligtvis rymma ett visst mått av relevanta observationer.

Men en konspiration? Jag är skeptisk. Möjligen är det så att man på EU-nivå tror att allt som människor tar sig för måste vara organiserat. Vilket inte är hur det fungerar på nätet.

Ur rapportens inledande text:

»Humour has become a central weapon of extremist movements to subvert open societies and to lower the threshold towards violence. Especially within the context of a recent wave of far-right terrorist attacks, we witness “playful” ways in communicating racist ideologies. As far-right extremists strategically merge with online cultures, their approach changes fundamentally. This trend has been especially facilitated by the so-called alt-right and has spread globally. This predominantly online movement set new standards to rebrand extremist positions in an ironic guise, blurring the lines between mischief and potentially radicalising messaging. The result is a nihilistic form of humour that is directed against ethnic and sexual minorities and deemed to inspire violent fantasies — and eventually action. This paper scrutinises how humour functions as a potential factor in terms of influencing far-right extremist violence.«

Det finns naturligtvis alltid skitskallar som hyllar attentat, av vilken art de än må vara. Det finns de som använder en hemsk händelse för att dra klick och ge sig själva uppmärksamhet. Och det finns de som inte har några som helst spärrar vad gäller osmakliga skämt.

Det finns även de som skämtar om hemska saker för att ge människor en möjlighet att förhålla sig till dem, ge utlopp för frustration och för att inte låta dem som begår ondskefulla handlingar få sista ordet.

Och allt däremellan. Jag kommer att tänka på den kvinnliga judiska New York-komiker som var den första som vågade skämta om 9-11. »TWO planes! What are the odds?!?« Ibland är det vågade skämtet i sig det intressanta och underhållande, inte dess underliggande ämne.

Rapporten framhåller vidare att humor aktiverar känslor, kan förändra perspektiv m.m. Vilket man menar är ett ett problem som är speciellt kopplat till vissa åsiktsinriktningar. Detta är möjligen att dra långtgående specifika slutsatser av ett allmänmänskligt beteende.

Så vad föreslår då rapporten för åtgärder? Här är man väldigt vag och föreslår saker som »Improve literacy with regard to memes, codes and symbols online to appear authentic when engaging with young people«, »React swiftly to new developments and innovation«, »Quarantine extremist humour — and therefore extremist ideas« samt »Be able to identify different far-right codes and imagery masked in humour«.

Sådant bygger dock på att man först kategoriserar och sorterar humor som lämplig respektive icke lämplig. Vilket kan bli en smula subjektivt, vanskligt och auktoritärt.

Det kanske inte är en händelse att EU:s nya upphovsrättsdirektiv inte gör något verkligt undantag för satir, memes, kritik med mera.

Någonstans i allt detta tycker jag mig kunna ana en allmän motvilja mot humor från överhetens och eurokraternas sida. Naturligtvis. Skrattar man åt makthavare, då smälter de.