Övervakning

I denna kategori samlar vi nyheter som har med övervakning och massövervakning att göra. Det gäller såväl på nätet som i den fysiska världen.

Fråga politikerna om övervakningsstaten

5 september 2026 av Henrik Alexandersson

Med risk för att tjata – använd valrörelsen för att fråga politikerna om massövervakningen. Här är en frågeställning som uppmuntrar till eftertanke:

»Övervakningsstaten växer ständigt. Vid vilken punkt anser du att det blir ett problem för vår demokrati och vårt samhälle? Varför och hur?«

För inte skall väl de politiker som rullar ut en aldrig tidigare skådad övervakningsstat kunna göra det i tystnad?

Ta chansen att fråga dem nu när de är ute och möter folk. Innan de återvänder till sin bubbla i fyra år till.

CC0

USA: Uppror mot kameraövervakning

27 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

I USA växer motståndet mot de kameror för registrering av fordon som dyker upp lite varstans. Motståndet tar sig uttryck i allt från juridisk kamp till civilt motstånd med människor som målar över och sågar ner kameror.

I USA har de hundratusentals övervakningskameror som satts upp av företaget Flock Safety mött motstånd. Det handlar om ett privat företag som driver ett mycket omfattande nät av automatiska registreringsskyltläsare, så kallade ALPR-kameror.

Kamerorna fotograferar i princip varje passerande fordon och registrerar bland annat registreringsnummer, tid och plats, bilmärke, modell, färg och karosstyp samt särskilda kännetecken som takräcken, dekaler, repor och saknade navkapslar.

Uppgifterna laddas upp till en sökbar molndatabas. Polisen kan sedan söka efter exempelvis ett visst registreringsnummer eller efter »röd pickup med takräcke«. Systemet kan också skicka automatiska larm när en bil på en bevakningslista passerar.

Detta underlättar naturligtvis polisens arbete. Men systemet väcker också obehag och principiella frågor. Dessutom har det i flera fall missbrukats.

Problemet är arkitekturen. För att hitta den lilla andel fordon som är intressanta registreras alla andra. Flock är inte bara ett nät av trafikkameror. Det är en sökmotor över människors rörelser, där bilen fungerar som identitetsmarkör.

En enstaka skyltläsare vid en brottsplats ger en ögonblicksbild. Hundratusentals sammankopplade kameror kan visa en persons resor, vanor, relationer och besök på exempelvis läkarmottagningar, kyrkor, demonstrationer eller politiska möten.

Det som är offentligt observerbart vid ett enskilt tillfälle är inte nödvändigtvis harmlöst när det automatiseras och görs sökbart över hela landet.

Washington Post har i en granskning identifierat närmare 70 poliser och tjänstemän som anklagats, åtalats eller dömts för att ha missbrukat Flock eller liknande system, till exempel för att spåra tidigare partners.

Många avtal har beslutats lokalt och presenterats som inköp av vanlig polisiär utrustning. Invånarna har inte alltid förstått att deras stad därmed blir en nod i ett större nätverk, vars uppgifter kan göras tillgängliga för myndigheter på andra håll.

Detta är sannolikt en central förklaring till vreden: Folk upplever att infrastrukturen vuxit fram i smyg och att de aldrig tillfrågats.

Medborgarrättsorganisationen ACLU driver kampanjen Get the Flock Out och har publicerat verktyg för att kartlägga avtal, begära ut sökloggar, påverka kommunpolitiker och kräva beslut om datalagring och tillgång. Det öppna projektet DeFlock har byggt en crowdsourcad karta över kamerornas placering.

Kommuner har sagt upp eller vägrat förnya Flock-avtal, täckt över kameror, infört moratorier, krävt domstolsbeslut för sökningar och begränsat delning med federala myndigheter. Hittills under 2026 har minst 56 städer avvisat eller sagt upp Flock enligt DeFlock och nyhetsrapporter visar att över 100 kommuner har stängt av sina kameror efter lokala protester.

Aktivister har spraymålat linser, täckt kameror, klippt kablar och sågat ner stolpar. Polisen har svarat med övervakning av aktivistkonton och även placerat ut attrapper för att gripa vandaler.

Men denna spektakulära del av motståndet är knappast den mest betydelsefulla. Den politiska press som får kommuner att säga upp avtalen är viktigare och svårare att avfärda.

Efter kritiken har Flock presenterat starkare kontrollsystem, automatisk upptäckt av misstänkt användning och en rekommenderad standardlagring på sju dagar istället för tidigare 30.

Men det förändrar inte grundproblemet – att en privatägd infrastruktur registrerar i huvudsak oskyldiga människors rörelser för att uppgifterna möjligen kan bli användbara senare.

CC0

Övervakningslagarna är farligare tillsammans än var för sig

25 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

De olika verktyg och regler för övervakning och kontroll som rullas ut är allvarliga nog var för sig. Tillsammans skapar de en närmast »perfekt storm«.

Datalagring (ett nytt EU-förslag väntas i vinter) kan visa vem som kommunicerar med vem, när och hur samt i vissa fall var – och gör det möjligt att kartlägga människors kontaktnät och bygga sociogram.

E‑bevis gör det möjligt för rättsliga myndigheter i ett EU-land att kräva att tjänsteleverantörer i ett annat land lämnar ut eller bevarar användaruppgifter med mera.

Europols utökade mandat ger myndigheten större möjligheter att ta emot, behandla och utbyta personuppgifter från privata företag och nationella myndigheter.

EU:s digitala identitetsplånbok och ålderskontroller bygger upp en infrastruktur där aktiviteter online förutsätter digitala identitets- eller åldersbevis. Det knyter allt fler aktiviteter online till identifierade personer.

Kameraövervakning med ansiktsigenkänning i realtid gör människor automatiskt identifierbara och lokaliserbara på allmänna platser.

Chat Control öppnar för granskning av innehållet i medborgarnas privata elektroniska meddelanden.

AI, biometrisk analys och samkörning av register gör stora informationsmängder sökbara och gör det möjligt att kartlägga människor även om de inte misstänks för brott.

Lägg sedan till den utökade användningen av preventiva tvångsmedel – och flera av statens övervakningsverktyg kan användas utan konkret misstanke om att en viss person har begått brott.

Vad kan möjligen gå fel?

CC0

Brysseleffekten

17 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s regleringar av internet och IT drabbar inte bara oss européer. Till exempel får människor i andra delar av världen sin yttrandefrihet inskränkt till följd av de lagar som stiftas här.

EU har ambitionen att bli världsledande på IT-reglering. Som om det vore ett självändamål.

Eftersom internet är globalt kommer EU:s klåfingriga regler att få konsekvenser överallt. EU anser att dess förordningar har extraterritoriell räckvidd och att man har rätt att bötfälla utländska företag med astronomiska belopp om de bryter mot unionens regler.

Så det är enklast att göra som EU säger. När globala tjänster väljer att införa samma system överallt kan även användare utanför EU drabbas av övermoderering och förändrade krav på innehåll och algoritmer. Det vill säga få sin yttrandefrihet begränsad.

EU har tvingat fram maskinläsbar märkning av AI-genererad text. Anthropic låter meddela att det är ogörligt att anpassa modellen efter olika länders olika regler. Så man vattenmärker i princip allt som kommer ut ur maskinen som AI-genererat – oavsett var i världen användaren befinner sig. Det gäller även om du bara använt tjänsten för att redigera en text som du själv skrivit.

Eller ta frågan om Chat Control. Idén om client-side scanning är fortfarande inte avskriven bland vissa medlemsstater i EU:s ministerråd. Det vill säga spionprogram på system- eller applikationsnivå som granskar innehållet på din telefon, platta eller dator innan det krypteras och sänds.

Detta är något som i så fall riskerar att bli en allmänt accepterad standard – vilket kan göra det svårare, farligare eller omöjligt för oppositionella i auktoritära stater att kommunicera genom krypterade meddelandeappar. Det handlar om människors liv och frihet.

Att EU ofta går för långt framgår tydligt genom att man gång på gång tvingas backa från tidigare beslut på olika områden. Men då är skadan ofta redan skedd.

CC0

Förtryck kan komma i nya former

14 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

I en framtida dystopisk övervaknings- och kontrollstat kan de som inte bryr sig eller lägger sig i kanske ändå ha det rätt bra. Cirkulera, här finns inget att se.

Men den som kommer på kant med myndigheterna eller någon tjänsteman kan få det väldigt jobbigt.

Eller den som ifrågasätter eller avviker för mycket. Som de britter och tyskar som redan i dag får polisbesök när de tyckt fel på nätet. Oliktänkande kan rent av försvinna, som i Kina. Det är en skala.

Förtryck behöver inte komma marscherande ner för gatan. Det är mer troligt att det kommer i en annan, mindre spektakulär skepnad än förra gången.

Det kan smyga sig på och vara konsekvensen av missriktad välvilja. Eller naivitet. Eller inkompetens. Förtryck kan växa ur funktionell dumhet.

En ständigt pågående process i vilken politiken ökar sin makt och förvaltningen sin volym leder till att individens frihet och oberoende begränsas.

Förtryck kan växa ur människors tendens att vilja utöva makt över andra. Eller för att bereda väg för vackra utopiska visioner utan utrymme för avvikande åsikter.

Förtryck kan vara ansiktslöst och »ingens« fel eller ansvar. En biprodukt av överordnade mål.

Det är här de grundläggande mänskliga rättigheterna kommer in i bilden. Grundläggande, eftersom ingen majoritet eller överhet skall kunna kränka individens rättigheter eller tysta henne. I princip.

De mänskliga rättigheternas funktion är att skydda individen mot statens övergrepp. De finns för att skydda den som är obekväm, impopulär, misstänkliggjord eller i minoritet – och för vanligt, hederligt folk som skall lämnas i fred.

Med Chat Control vill man granska innehållet i folks elektroniska meddelanden. Med Digital Services Act och EU:s nya »demokratisköld« vill man styra vad människor skall få se online.

Här står både rätten till privatliv och yttrandefriheten på spel. Kampen pågår just nu och formar vår framtid.

CC0

EU väljer kontroll före information

9 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

EU bemöter inte farliga rykten med bättre information, utan med krav på mer övervakning och faktagranskning. Det riskerar att göra plattformarna till verktyg för indirekt statlig informationskontroll.

Stormningen av den spanska exklaven Ceuta var problematisk med risk för omedelbara och dödliga konsekvenser. Men det är inte den första eller sista masshysterin med eller utan internet. Visst, internet kan öka spridningen – vilket bäst bemöts med konkret motinformation.

Är det någon som sett någon sådan motinformation – alls?

Det enda jag hittar är ett uttalande av EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen när stormingen i princip var över. På engelska.

»Dangerous crossings must stop immediately. Smuggling networks must be dismantled. And returns must be swift, as our rules allow.«

Då så. I vilken mån detta nådde eller påverkade unga marockaner är högst oklart.

I all ödmjukhet: Man hade kunnat meddela att »Gränsen till Ceuta är inte öppen. Den spanska domstolen har förbjudit omedelbara avvisningar till havs, men den har inte givit någon rätt att resa in eller stanna i Spanien. Den som tar sig över kan frihetsberövas, få sitt ärende prövat och därefter återsändas. Försök att simma över är olagliga och förenade med livsfara.«

Detta hade kunnat ske på arabiska, marockansk darija, franska och spanska genom betald geografisk annonsering i norra Marocko, via spanska och marockanska myndigheter och genom tydliga myndighetskonton på samma plattformar där ryktet cirkulerade.

Men så gjorde man inte. Istället skyller man på det internet vars genomslagskraft man själv inte förmår utnyttja. EU-kommissionär Henna Virkkunen skyller allt på främst Meta och TikTok.

»Platforms must act decisively in keeping the integrity of the digital space, in particular during crisis situations… (…) Monitoring must increase, cooperation with fact-checkers to be strengthened.«

Detta skall »följas upp på måndag«.

Dock framgår det inte vad som konkret skall övervakas, vilket innehåll som skall begränsas, hur desinformation skall definieras, hur detta är tänkt att gå till eller vilken rättslig grund som åberopas.

Det problematiska är inte att EU vill stoppa ett falskt rykte om att gränsen till Ceuta är öppen. Problemet är metoden: Kommissionen pressar privata plattformar att intensifiera övervakning och faktagranskning – samtidigt som den själv har makt att utreda och bötfälla dem enligt Digital Services Act, DSA.

Detta skapar en risk för indirekt statlig censur utan något demokratiskt eller rättsligt beslut om exakt vilket innehåll som skall begränsas.

Så här: DSA kräver att mycket stora plattformar skall bedöma och motverka så kallade systemrisker. Det innebär att lagligt innehåll kan få minskad spridning, varningsetiketter eller andra begränsningar om det bedöms bidra till exempelvis samhällsskada eller »eventuella faktiska eller förutsebara negativa effekter på samhällsdebatten«. Vilket är imponerande vagt.

I denna process utformar EU-kommissionen diffusa riktlinjer om »systemiska risker« vars betydelse plattformarna själva får gissa sig fram till. Blir det inte som kommissionen tänkt sig kan den besluta om miljardböter.

Plattformarna riskerar därför mindre genom att ingripa för mycket än för lite. Då får de ett starkt incitament att sänka räckvidden för osäkra uppgifter hur relevanta och i slutändan korrekta dessa än må vara. De kan även blockera sökord, vilket känns direkt orwellianskt, automatisera fler beslut och ge utomstående faktagranskare fria händer.

I ett snabbt händelseförlopp är uppgifter ofta osäkra, ofullständiga eller motstridiga. Det som på fredagen klassas som desinformation kan på måndagen visa sig vara korrekt, delvis korrekt eller åtminstone rimligt att diskutera.

Faktagranskning kan vara värdefull. Men faktagranskare är inte domstolar eller demokratiskt ansvariga myndigheter. De väljer vad som skall granskas, hur frågan skall formuleras, vilka källor som skall tillmätas auktoritet och hur osäkerhet skall värderas. De kan göra fel och deras urval, finansiering, metod och politiska utgångspunkter kan påverka vilka påståenden som granskas och hur de formuleras.

När utomstående faktagranskare används för att inskränka inläggs spridning, strypa annonsintäkter, påverka rekommendationsalgoritmer eller bestraffa konton vid upprepade överträdelser – då handlar det om något helt annat än att bemöta dålig information med bättre information.

Vilken soppa detta är. Ytterst handlar det om intern europeisk politik och kamp om narrativet, agendan och makten.

Never waste a good crisis.

• EU tells Meta, TikTok to boost monitoring, fact-checking »

Fråga politikerna om övervakningsstaten

5 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Passa på att fråga politikerna om massövervakningen nu när de för en gångs skull är ute och möter väljarna.

Då är valrörelsen igång och ingen politiker talar frivilligt om problemen med övervakningsstaten och massövervakningen. Så vi får väl fråga dem.

Ta chansen varje gång du ser en politiker på ett torgmöte, i en valstuga eller på en skolpresentation. När valet är över lär vi knappast se dem igen på fyra år.

Med risk för att tjata, här är en fråga som är knepigare att svara på än den först ger intryck av:

Övervakningsstaten växer ständigt. Vid vilken punkt anser du att det blir ett problem för vår demokrati och vårt samhälle? Varför och hur?

Frågan lär knappast omvända någon politiker som håller sin partibok högst. Men det tvingar dem i vart fall att stanna upp och tänka efter ett ögonblick.

Och varför inte spela in deras svar och lägga ut i sociala medier?

CC0

Stoppa Chat Control 2 – skriv en rad

4 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Sänd ett brev eller vykort till ledamöterna i Europaparlamentet och be dem hålla fast vid parlamentets tidigare nej till centrala delar av Chat Control 2.

Folk brukar fråga vad de kan göra för att stoppa Chat Control 2. Får vi rekommendera en favorit i repris? Förra sommaren sjösatte vi en minikampanj, som vi nu i efterhand vet noterades i Europaparlamentet. Så låt oss göra samma sak igen. Så här:

Det finns skäl att anta att vissa av Europaparlamentets ledamöter är på väg att överge den mycket starka position om Chat Control 2 som man – i stor enighet – beslutade om 2023, innan EU-valet. Trilogförhandlingar pågår mellan parlamentet, medlemsstaterna i ministerrådet och kommissionen.

Kärnfrågan, där förhandlingarna tycks ha kört fast handlar om riktad övervakning mot misstänkta eller allmän massövervakning.

Parlamentets ståndpunkt är sedan 2023 att övervakning skall endast riktas mot personer eller grupper där det finns rimliga skäl att misstänka att olagligt material förekommer, inte mot samtliga användare. Beslut om övervakning skall fattas av en domstol eller motsvarande.

Parlamentet uttalade då även stöd för rätten till totalsträckskrypterad kommunikation och rätten att vara anonym.

Nu till vad du kan göra för att skapa yttre tryck. Som vi förklarade redan förra sommaren:

Något som brukar bita är fysisk post. Tusentals e-postmeddelanden är vardagsmat när det hettar till i Europaparlamentet. Men 25 fysiska brev betraktas som en folkstorm.

Sänd ett brev eller vykort. Så att ledamöterna vet att vi ser dem – och vad de gör.

Någon mall har vi inte, eftersom effekten ökar om varje brev eller vykort är unikt och individuellt utformat. Och handskrivet ger mer effekt än utskrifter.

Det behöver inte vara långt och krångligt. Fokusera på att uppmuntra ledamöterna att hålla fast vid sin position från 2023, enligt ovan. Var positiv, artig, saklig och kortfattad.

I september är parlamentets ledamöter tillbaka i Bryssel efter semestern. Och vecka 38 (14-17 september) är de på session i Strasbourg. Hälsa dem välkomna åter till jobbet med ett brev eller vykort.

Båda adresserna finns längst ner på ledamöternas respektive sida hos Europaparlamentet. Länk »

Många små insatser kan ge stora resultat.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Vem skall man rösta på?

29 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Spelar det någon roll vilken regering vi får, vad gäller nätfrågor och grundläggande fri- och rättigheter?

Nu är det dags för riksdagsval igen. Vilket inte är någon särskilt munter historia, om man ser till internetfrågorna och våra fri- och rättigheter.

Oavsett om det blir Moderaterna eller Socialdemokraterna som leder landet efter valet får vi mer massövervakning, mindre frihet online och ett lite snävare utrymme för vad som får sägas. Ofta drivet av EU-lagstiftning som Chat Control, förslag om ID-krav online och implementeringen av Digital Services Act.

Även EU-frågorna hänger ihop med det svenska riksdagsvalet, eftersom det är regeringen som för Sveriges talan i EU:s ministerråd.

Moderaterna och MEP Tobé har fått mycket välförtjänt skit för Chat Control. Men jag tycker att sossarna kommer för lätt undan. De har varit entusiastiskt pådrivande för förslaget, även i dess ursprungliga och mest drakoniska form, med den dåvarande EU-kommissionären Ylva Johansson som arkitekt.

Om Moderaterna förstör internet för att de vill visa sig duktiga i EU-bubblan – så gör Socialdemokraterna det med större glöd, för att de ogillar ett fritt och öppet internet som inte går att kontrollera. De har alltid ogillat fri information. Magdalena Andersson säger sig vilja ta kontroll över utvecklingen.

Man får ändå säga att Moderaterna är modiga som bygger upp en aldrig tidigare skådad övervakningsstat och sedan lämnar över nycklarna till jakobinerna.

Liberalerna hatar skärmar. Kristdemokraterna vill ha ID-krav på Facebook. Centern är oftast emot Chat Control, men ibland för. Miljöpartiet är bara för rätten till privatliv när de är i opposition. Vänsterpartiet vet av erfarenhet att det är de som kommer att övervakas. Sverigedemokraterna har insett att det är dem man försöker tysta.

Jag har kommit fram till att det är dött lopp mellan de två lagen vad gäller nät- och rättighetsfrågorna, men av olika skäl och på olika sätt.

Att kontrollera och styra internet är som att valla katter. Det kommer inte att fungera. Men politiken kan ställa till med mycket skada genom att försöka.

CC0

Chat Control: Motståndet fortsätter

28 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Använd valrörelsen för att lyfta Chat Control 2. Hur nästa regering ser ut kan avgöra vilken linje Sverige kommer att driva i EU:s ministerråd.

Chat Control 1 – operatörernas frivilliga granskning av innehållet i användarnas elektroniska meddelanden – har nu förlängts till den 3 april 2028. Tråkigt, men det är som det är. Låt oss nu i stället fokusera på den permanenta lag som kommer sedan, Chat Control 2.

Kärnfrågan, där förhandlingarna mellan Europaparlamentet och EU:s ministerråd tycks ha kört fast handlar om riktad övervakning mot misstänkta eller allmän massövervakning.

Parlamentets ståndpunkt är sedan 2023 att övervakning skall endast få riktas mot personer eller grupper där det finns rimliga skäl att misstänka att olagligt material förekommer, inte mot samtliga användare. Beslut om övervakning skall fattas av en domstol eller motsvarande.

Grundprincipen känns igen från EU-domstolens dom om datalagringsdirektivet 2014 och senare praxis: Generell och urskillningslös övervakning av hela befolkningen får inte göras till normalmetod för brottsbekämpningen. Övervakningen måste vara avgränsad, nödvändig och proportionerlig. Enkelt uttryckt: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

EU:s medlemsstater i ministerrådet är mer intresserade av att övervaka alla. Vilket kan bero på att de ser Chat Control mer som en integrerad del i sin övriga övervakningsapparat.

Rådets linje är i stort sett att fortsätta med Chat Control 1:s frivilliga granskning av innehåll, tills vidare. Vilket är lika med generell övervakning av innehållet i folks elektroniska meddelanden utan misstanke om brott.

(Även om det inte gått att enas om saken är en majoritet i ministerrådet egentligen för client-side-scanning. Det vill säga spionprogram på applikations- eller systemnivå i din telefon och dator. Tanken är att dessa kan granska innehållet i dina utgående meddelanden innan de krypteras och sänds iväg. Respektive efter att inkommande meddelanden mottagits och avkrypterats. Denna linje fick motvilligt överges på grund av en blockerande minoritet i rådet, men är ändå inte helt avskriven.)

Konfliktlinjen är tydlig: Övervaka dem som misstänks för brott – eller alla, hela tiden.

Den pågående valrörelsen är ett bra tillfälle att lyfta frågan med kampanjande politiker – speciellt från M, KD och S. Dels för att de skall ha klart för sig att det finns ett motstånd mot Chat Control bland väljarna och att frågan kan påverka hur vi röstar. Dels för att tvinga dem att förhålla sig till och fundera över principfrågan.

Även om Chat Control är en EU-fråga finns det formella skäl att ta upp den i vår svenska riksdagsvalrörelse. Detta eftersom det är den regering vi väljer nu som kommer att företräda Sverige i EU:s ministerråd när frågan om Chat Control 2 avgörs.

Att frågan diskuteras sätter dessutom press på ledamöterna i Europaparlamentet, för att de skall stå fast vid sin position (se ovan) från 2023. Särskilt som striden om Chat Control 1 ger anledning att ifrågasätta vad vissa av dem egentligen tycker.

Striden om Chat Control är ett maratonlopp som nu pågått mer än fem år. Visst kan man bli trött på att tjata och på att upprepa de viktiga argumenten gång på gång. Men att vara uthållig och envis i sitt motstånd är en förutsättning för att vinna, även om det inte är en garanti.

Kampen mot Chat Control går vidare. Ta upp frågan i valrörelsen. Och påminn Europaparlamentarikerna om att vi ser hur de agerar. Skriv en rad.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0