Övervakning

I denna kategori samlar vi nyheter som har med övervakning och massövervakning att göra. Det gäller såväl på nätet som i den fysiska världen.

Brysseleffekten

17 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s regleringar av internet och IT drabbar inte bara oss européer. Till exempel får människor i andra delar av världen sin yttrandefrihet inskränkt till följd av de lagar som stiftas här.

EU har ambitionen att bli världsledande på IT-reglering. Som om det vore ett självändamål.

Eftersom internet är globalt kommer EU:s klåfingriga regler att få konsekvenser överallt. EU anser att dess förordningar har extraterritoriell räckvidd och att man har rätt att bötfälla utländska företag med astronomiska belopp om de bryter mot unionens regler.

Så det är enklast att göra som EU säger. När globala tjänster väljer att införa samma system överallt kan även användare utanför EU drabbas av övermoderering och förändrade krav på innehåll och algoritmer. Det vill säga få sin yttrandefrihet begränsad.

EU har tvingat fram maskinläsbar märkning av AI-genererad text. Anthropic låter meddela att det är ogörligt att anpassa modellen efter olika länders olika regler. Så man vattenmärker i princip allt som kommer ut ur maskinen som AI-genererat – oavsett var i världen användaren befinner sig. Det gäller även om du bara använt tjänsten för att redigera en text som du själv skrivit.

Eller ta frågan om Chat Control. Idén om client-side scanning är fortfarande inte avskriven bland vissa medlemsstater i EU:s ministerråd. Det vill säga spionprogram på system- eller applikationsnivå som granskar innehållet på din telefon, platta eller dator innan det krypteras och sänds.

Detta är något som i så fall riskerar att bli en allmänt accepterad standard – vilket kan göra det svårare, farligare eller omöjligt för oppositionella i auktoritära stater att kommunicera genom krypterade meddelandeappar. Det handlar om människors liv och frihet.

Att EU ofta går för långt framgår tydligt genom att man gång på gång tvingas backa från tidigare beslut på olika områden. Men då är skadan ofta redan skedd.

CC0

Förtryck kan komma i nya former

14 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

I en framtida dystopisk övervaknings- och kontrollstat kan de som inte bryr sig eller lägger sig i kanske ändå ha det rätt bra. Cirkulera, här finns inget att se.

Men den som kommer på kant med myndigheterna eller någon tjänsteman kan få det väldigt jobbigt.

Eller den som ifrågasätter eller avviker för mycket. Som de britter och tyskar som redan i dag får polisbesök när de tyckt fel på nätet. Oliktänkande kan rent av försvinna, som i Kina. Det är en skala.

Förtryck behöver inte komma marscherande ner för gatan. Det är mer troligt att det kommer i en annan, mindre spektakulär skepnad än förra gången.

Det kan smyga sig på och vara konsekvensen av missriktad välvilja. Eller naivitet. Eller inkompetens. Förtryck kan växa ur funktionell dumhet.

En ständigt pågående process i vilken politiken ökar sin makt och förvaltningen sin volym leder till att individens frihet och oberoende begränsas.

Förtryck kan växa ur människors tendens att vilja utöva makt över andra. Eller för att bereda väg för vackra utopiska visioner utan utrymme för avvikande åsikter.

Förtryck kan vara ansiktslöst och »ingens« fel eller ansvar. En biprodukt av överordnade mål.

Det är här de grundläggande mänskliga rättigheterna kommer in i bilden. Grundläggande, eftersom ingen majoritet eller överhet skall kunna kränka individens rättigheter eller tysta henne. I princip.

De mänskliga rättigheternas funktion är att skydda individen mot statens övergrepp. De finns för att skydda den som är obekväm, impopulär, misstänkliggjord eller i minoritet – och för vanligt, hederligt folk som skall lämnas i fred.

Med Chat Control vill man granska innehållet i folks elektroniska meddelanden. Med Digital Services Act och EU:s nya »demokratisköld« vill man styra vad människor skall få se online.

Här står både rätten till privatliv och yttrandefriheten på spel. Kampen pågår just nu och formar vår framtid.

CC0

EU väljer kontroll före information

9 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

EU bemöter inte farliga rykten med bättre information, utan med krav på mer övervakning och faktagranskning. Det riskerar att göra plattformarna till verktyg för indirekt statlig informationskontroll.

Stormningen av den spanska exklaven Ceuta var problematisk med risk för omedelbara och dödliga konsekvenser. Men det är inte den första eller sista masshysterin med eller utan internet. Visst, internet kan öka spridningen – vilket bäst bemöts med konkret motinformation.

Är det någon som sett någon sådan motinformation – alls?

Det enda jag hittar är ett uttalande av EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen när stormingen i princip var över. På engelska.

»Dangerous crossings must stop immediately. Smuggling networks must be dismantled. And returns must be swift, as our rules allow.«

Då så. I vilken mån detta nådde eller påverkade unga marockaner är högst oklart.

I all ödmjukhet: Man hade kunnat meddela att »Gränsen till Ceuta är inte öppen. Den spanska domstolen har förbjudit omedelbara avvisningar till havs, men den har inte givit någon rätt att resa in eller stanna i Spanien. Den som tar sig över kan frihetsberövas, få sitt ärende prövat och därefter återsändas. Försök att simma över är olagliga och förenade med livsfara.«

Detta hade kunnat ske på arabiska, marockansk darija, franska och spanska genom betald geografisk annonsering i norra Marocko, via spanska och marockanska myndigheter och genom tydliga myndighetskonton på samma plattformar där ryktet cirkulerade.

Men så gjorde man inte. Istället skyller man på det internet vars genomslagskraft man själv inte förmår utnyttja. EU-kommissionär Henna Virkkunen skyller allt på främst Meta och TikTok.

»Platforms must act decisively in keeping the integrity of the digital space, in particular during crisis situations… (…) Monitoring must increase, cooperation with fact-checkers to be strengthened.«

Detta skall »följas upp på måndag«.

Dock framgår det inte vad som konkret skall övervakas, vilket innehåll som skall begränsas, hur desinformation skall definieras, hur detta är tänkt att gå till eller vilken rättslig grund som åberopas.

Det problematiska är inte att EU vill stoppa ett falskt rykte om att gränsen till Ceuta är öppen. Problemet är metoden: Kommissionen pressar privata plattformar att intensifiera övervakning och faktagranskning – samtidigt som den själv har makt att utreda och bötfälla dem enligt Digital Services Act, DSA.

Detta skapar en risk för indirekt statlig censur utan något demokratiskt eller rättsligt beslut om exakt vilket innehåll som skall begränsas.

Så här: DSA kräver att mycket stora plattformar skall bedöma och motverka så kallade systemrisker. Det innebär att lagligt innehåll kan få minskad spridning, varningsetiketter eller andra begränsningar om det bedöms bidra till exempelvis samhällsskada eller »eventuella faktiska eller förutsebara negativa effekter på samhällsdebatten«. Vilket är imponerande vagt.

I denna process utformar EU-kommissionen diffusa riktlinjer om »systemiska risker« vars betydelse plattformarna själva får gissa sig fram till. Blir det inte som kommissionen tänkt sig kan den besluta om miljardböter.

Plattformarna riskerar därför mindre genom att ingripa för mycket än för lite. Då får de ett starkt incitament att sänka räckvidden för osäkra uppgifter hur relevanta och i slutändan korrekta dessa än må vara. De kan även blockera sökord, vilket känns direkt orwellianskt, automatisera fler beslut och ge utomstående faktagranskare fria händer.

I ett snabbt händelseförlopp är uppgifter ofta osäkra, ofullständiga eller motstridiga. Det som på fredagen klassas som desinformation kan på måndagen visa sig vara korrekt, delvis korrekt eller åtminstone rimligt att diskutera.

Faktagranskning kan vara värdefull. Men faktagranskare är inte domstolar eller demokratiskt ansvariga myndigheter. De väljer vad som skall granskas, hur frågan skall formuleras, vilka källor som skall tillmätas auktoritet och hur osäkerhet skall värderas. De kan göra fel och deras urval, finansiering, metod och politiska utgångspunkter kan påverka vilka påståenden som granskas och hur de formuleras.

När utomstående faktagranskare används för att inskränka inläggs spridning, strypa annonsintäkter, påverka rekommendationsalgoritmer eller bestraffa konton vid upprepade överträdelser – då handlar det om något helt annat än att bemöta dålig information med bättre information.

Vilken soppa detta är. Ytterst handlar det om intern europeisk politik och kamp om narrativet, agendan och makten.

Never waste a good crisis.

• EU tells Meta, TikTok to boost monitoring, fact-checking »

Fråga politikerna om övervakningsstaten

5 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Passa på att fråga politikerna om massövervakningen nu när de för en gångs skull är ute och möter väljarna.

Då är valrörelsen igång och ingen politiker talar frivilligt om problemen med övervakningsstaten och massövervakningen. Så vi får väl fråga dem.

Ta chansen varje gång du ser en politiker på ett torgmöte, i en valstuga eller på en skolpresentation. När valet är över lär vi knappast se dem igen på fyra år.

Med risk för att tjata, här är en fråga som är knepigare att svara på än den först ger intryck av:

Övervakningsstaten växer ständigt. Vid vilken punkt anser du att det blir ett problem för vår demokrati och vårt samhälle? Varför och hur?

Frågan lär knappast omvända någon politiker som håller sin partibok högst. Men det tvingar dem i vart fall att stanna upp och tänka efter ett ögonblick.

Och varför inte spela in deras svar och lägga ut i sociala medier?

CC0

Stoppa Chat Control 2 – skriv en rad

4 augusti 2026 av Henrik Alexandersson

Sänd ett brev eller vykort till ledamöterna i Europaparlamentet och be dem hålla fast vid parlamentets tidigare nej till centrala delar av Chat Control 2.

Folk brukar fråga vad de kan göra för att stoppa Chat Control 2. Får vi rekommendera en favorit i repris? Förra sommaren sjösatte vi en minikampanj, som vi nu i efterhand vet noterades i Europaparlamentet. Så låt oss göra samma sak igen. Så här:

Det finns skäl att anta att vissa av Europaparlamentets ledamöter är på väg att överge den mycket starka position om Chat Control 2 som man – i stor enighet – beslutade om 2023, innan EU-valet. Trilogförhandlingar pågår mellan parlamentet, medlemsstaterna i ministerrådet och kommissionen.

Kärnfrågan, där förhandlingarna tycks ha kört fast handlar om riktad övervakning mot misstänkta eller allmän massövervakning.

Parlamentets ståndpunkt är sedan 2023 att övervakning skall endast riktas mot personer eller grupper där det finns rimliga skäl att misstänka att olagligt material förekommer, inte mot samtliga användare. Beslut om övervakning skall fattas av en domstol eller motsvarande.

Parlamentet uttalade då även stöd för rätten till totalsträckskrypterad kommunikation och rätten att vara anonym.

Nu till vad du kan göra för att skapa yttre tryck. Som vi förklarade redan förra sommaren:

Något som brukar bita är fysisk post. Tusentals e-postmeddelanden är vardagsmat när det hettar till i Europaparlamentet. Men 25 fysiska brev betraktas som en folkstorm.

Sänd ett brev eller vykort. Så att ledamöterna vet att vi ser dem – och vad de gör.

Någon mall har vi inte, eftersom effekten ökar om varje brev eller vykort är unikt och individuellt utformat. Och handskrivet ger mer effekt än utskrifter.

Det behöver inte vara långt och krångligt. Fokusera på att uppmuntra ledamöterna att hålla fast vid sin position från 2023, enligt ovan. Var positiv, artig, saklig och kortfattad.

I september är parlamentets ledamöter tillbaka i Bryssel efter semestern. Och vecka 38 (14-17 september) är de på session i Strasbourg. Hälsa dem välkomna åter till jobbet med ett brev eller vykort.

Båda adresserna finns längst ner på ledamöternas respektive sida hos Europaparlamentet. Länk »

Många små insatser kan ge stora resultat.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Vem skall man rösta på?

29 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Spelar det någon roll vilken regering vi får, vad gäller nätfrågor och grundläggande fri- och rättigheter?

Nu är det dags för riksdagsval igen. Vilket inte är någon särskilt munter historia, om man ser till internetfrågorna och våra fri- och rättigheter.

Oavsett om det blir Moderaterna eller Socialdemokraterna som leder landet efter valet får vi mer massövervakning, mindre frihet online och ett lite snävare utrymme för vad som får sägas. Ofta drivet av EU-lagstiftning som Chat Control, förslag om ID-krav online och implementeringen av Digital Services Act.

Även EU-frågorna hänger ihop med det svenska riksdagsvalet, eftersom det är regeringen som för Sveriges talan i EU:s ministerråd.

Moderaterna och MEP Tobé har fått mycket välförtjänt skit för Chat Control. Men jag tycker att sossarna kommer för lätt undan. De har varit entusiastiskt pådrivande för förslaget, även i dess ursprungliga och mest drakoniska form, med den dåvarande EU-kommissionären Ylva Johansson som arkitekt.

Om Moderaterna förstör internet för att de vill visa sig duktiga i EU-bubblan – så gör Socialdemokraterna det med större glöd, för att de ogillar ett fritt och öppet internet som inte går att kontrollera. De har alltid ogillat fri information. Magdalena Andersson säger sig vilja ta kontroll över utvecklingen.

Man får ändå säga att Moderaterna är modiga som bygger upp en aldrig tidigare skådad övervakningsstat och sedan lämnar över nycklarna till jakobinerna.

Liberalerna hatar skärmar. Kristdemokraterna vill ha ID-krav på Facebook. Centern är oftast emot Chat Control, men ibland för. Miljöpartiet är bara för rätten till privatliv när de är i opposition. Vänsterpartiet vet av erfarenhet att det är de som kommer att övervakas. Sverigedemokraterna har insett att det är dem man försöker tysta.

Jag har kommit fram till att det är dött lopp mellan de två lagen vad gäller nät- och rättighetsfrågorna, men av olika skäl och på olika sätt.

Att kontrollera och styra internet är som att valla katter. Det kommer inte att fungera. Men politiken kan ställa till med mycket skada genom att försöka.

CC0

Chat Control: Motståndet fortsätter

28 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Använd valrörelsen för att lyfta Chat Control 2. Hur nästa regering ser ut kan avgöra vilken linje Sverige kommer att driva i EU:s ministerråd.

Chat Control 1 – operatörernas frivilliga granskning av innehållet i användarnas elektroniska meddelanden – har nu förlängts till den 3 april 2028. Tråkigt, men det är som det är. Låt oss nu i stället fokusera på den permanenta lag som kommer sedan, Chat Control 2.

Kärnfrågan, där förhandlingarna mellan Europaparlamentet och EU:s ministerråd tycks ha kört fast handlar om riktad övervakning mot misstänkta eller allmän massövervakning.

Parlamentets ståndpunkt är sedan 2023 att övervakning skall endast få riktas mot personer eller grupper där det finns rimliga skäl att misstänka att olagligt material förekommer, inte mot samtliga användare. Beslut om övervakning skall fattas av en domstol eller motsvarande.

Grundprincipen känns igen från EU-domstolens dom om datalagringsdirektivet 2014 och senare praxis: Generell och urskillningslös övervakning av hela befolkningen får inte göras till normalmetod för brottsbekämpningen. Övervakningen måste vara avgränsad, nödvändig och proportionerlig. Enkelt uttryckt: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

EU:s medlemsstater i ministerrådet är mer intresserade av att övervaka alla. Vilket kan bero på att de ser Chat Control mer som en integrerad del i sin övriga övervakningsapparat.

Rådets linje är i stort sett att fortsätta med Chat Control 1:s frivilliga granskning av innehåll, tills vidare. Vilket är lika med generell övervakning av innehållet i folks elektroniska meddelanden utan misstanke om brott.

(Även om det inte gått att enas om saken är en majoritet i ministerrådet egentligen för client-side-scanning. Det vill säga spionprogram på applikations- eller systemnivå i din telefon och dator. Tanken är att dessa kan granska innehållet i dina utgående meddelanden innan de krypteras och sänds iväg. Respektive efter att inkommande meddelanden mottagits och avkrypterats. Denna linje fick motvilligt överges på grund av en blockerande minoritet i rådet, men är ändå inte helt avskriven.)

Konfliktlinjen är tydlig: Övervaka dem som misstänks för brott – eller alla, hela tiden.

Den pågående valrörelsen är ett bra tillfälle att lyfta frågan med kampanjande politiker – speciellt från M, KD och S. Dels för att de skall ha klart för sig att det finns ett motstånd mot Chat Control bland väljarna och att frågan kan påverka hur vi röstar. Dels för att tvinga dem att förhålla sig till och fundera över principfrågan.

Även om Chat Control är en EU-fråga finns det formella skäl att ta upp den i vår svenska riksdagsvalrörelse. Detta eftersom det är den regering vi väljer nu som kommer att företräda Sverige i EU:s ministerråd när frågan om Chat Control 2 avgörs.

Att frågan diskuteras sätter dessutom press på ledamöterna i Europaparlamentet, för att de skall stå fast vid sin position (se ovan) från 2023. Särskilt som striden om Chat Control 1 ger anledning att ifrågasätta vad vissa av dem egentligen tycker.

Striden om Chat Control är ett maratonlopp som nu pågått mer än fem år. Visst kan man bli trött på att tjata och på att upprepa de viktiga argumenten gång på gång. Men att vara uthållig och envis i sitt motstånd är en förutsättning för att vinna, även om det inte är en garanti.

Kampen mot Chat Control går vidare. Ta upp frågan i valrörelsen. Och påminn Europaparlamentarikerna om att vi ser hur de agerar. Skriv en rad.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Chat Control 1: Grönt ljus i EU:s ministerråd

26 juli 2026 av Henrik Alexandersson

EU:s ministerråd har nu godkänt den nya, tillfälliga förordning som återinför Chat Control 1 – till den 3 april 2028, i väntan på att Chat Control 2 antas och börjar tillämpas.

I veckan som gick gav EU:s ministerråd sitt slutliga godkännande till en ny tillfällig förordning som i praktiken återinför Chat Control 1 (meddelandetjänsternas frivilliga kontroll av innehållet i användarnas meddelanden). Ungern röstade emot och Belgien avstod.

Detta efter en teknisk fint där Europaparlamentet förmåddes acceptera det »nygamla« förslaget, trots att en majoritet av de närvarande ledamöterna röstade nej till en sådan.

Den goda nyheten är att ministerrådet gick med på Europaparlamentets krav på att undanta totalsträckskrypterade (E2EE) meddelanden. Vilket inte var någon större uppoffring, eftersom man inte kommer åt dem ändå.

Dock finns det skrivningar som eventuellt kan öppna för att innehåll i meddelanden kan granskas före kryptering eller efter dekryptering på användarens enhet (client-side-scanning). Det är dock mindre troligt att så kommer att ske. Men det är något att hålla koll på.

Krypteringsundantaget ändrar dock inte att Big Tech nu får kontrollera innehållet i användarnas meddelanden. Detta trots att det mesta av det innehåll som flaggas inte är kriminellt relevant eller består av bilder på sig själva som tonåringar frivilligt skickar till varandra.

Nu är det dags att fokusera på Chat Control 2 (den permanenta lag som är tänkt att efterträda CC1) och de trilogförhandlingar som pågår mellan EU-kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet.

Där går förhandlingarna enligt uppgift trögt. Parlamentets position antogs redan 2023 och går i korthet ut på följande…

Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad (E2EE) kommunikation.
Övervakning skall endast få riktas mot personer eller grupper där det finns rimliga skäl att misstänka att olagligt material förekommer, inte mot samtliga användare.
Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.
Rätten till anonym kommunikation skall garanteras. Inga generella ålders- eller ID-krav.

Förhandlingarna väntas återupptas i september, efter EU:s sommaruppehåll.

• Patrick Breyer (ex-MEP, PP, DE): EU governments adopt return of Chat Control 1.0 – Breyer: “The true losers are our children” »

• Fighting child sexual abuse online: interim measure protecting children now reinstated »

• Antagen text Chat Control 1 (PDF) »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

CC0

Övervakningens kontrollmekanismer måste granskas

21 juli 2026 av Henrik Alexandersson

Domstolarna har sedan 2022 beviljat över 500 tillstånd till hemlig rumsavlyssning utan att avslå ett enda. Det väcker frågor om rättssäkerhetsgarantierna verkligen fungerar.

Varje gång nya hemliga tvångsmedel införs understryks att de skall användas rättssäkert och restriktivt. Tillstånd skall som huvudregel ges av domstol och offentliga ombud lyfts fram som en garanti för att den enskildes integritetsintressen tas till vara.

Nu rapporterar Dagens Juridik att inte en enda begäran om tillstånd för hemlig rumsavlyssning (över 500) har avslagits av domstol sedan 2022.

Tidskriftens chefredaktör William Eriksson skriver i en krönika…

»Antingen är åklagarnas bedömningar alltid perfekt avvägda. Eller så fungerar inte kontrollmekanismen och de rättssäkerhetsgarantier som vår justitieminister alltid framhåller när han pratar om utökade möjligheter till tvångsmedelsanvändning.«

Det finns skäl att frukta att det senare är fallet. Det vill säga att kontrollmekanismen inte fungerar. Och det gäller inte bara beslut om hemlig rumsavlyssning. Risken är att det går slentrian i all slags beslut om hemliga tvångsmedel, speciellt när dessa fattas utan insyn.

Detta väcker frågor om domstolarna ägnar sig åt självständig prövning eller bara rutinmässigt bifaller åklagarens begäran.

De offentliga ombud som skall bevaka den enskildes integritetsintressen och argumentera mot åklagaren bör också granskas. Gör de sitt jobb? Har de tillräckliga förutsättningar att göra det? Eller har de blivit systemets fångar?

Naturligtvis skall man kunna övervaka människor som misstänks för brott. Men det måste ske under rättssäkra former och med respekt för den kränkning av individens privatliv detta utgör. Siffrorna ger skäl att ifrågasätta om så alltid är fallet.

Enligt regeringens skrivelse till riksdagen om användningen av hemliga tvångsmedel under 2024 bidrog uppgifter från hemlig rumsavlyssning till att den misstänkte kunde åtalas vid 44 av de 102 brott som omfattades av nyttoanalysen. Det motsvarar 43 procent.

Det innebär inte att avlyssningen varit onödig i övriga fall eller att de misstänkta inte åtalats med stöd av annan bevisning. Rumsavlyssningen kan också ha fört utredningen framåt på andra sätt.

Men siffran bör ändå ställas mot att domstolarna sedan 2022 har beviljat över 500 tillstånd utan att avslå en enda ansökan.

Det bevisar inte att prövningen är slentrianmässig. Men det är ett anmärkningsvärt utfall som ger goda skäl att granska hur självständig och kritisk domstolarnas prövning faktiskt är, och vilken funktion de offentliga ombuden fyller i praktiken.

CC0

De många små stegens samlade förtryck

20 juli 2026 av Henrik Alexandersson

När EU reglerar uppstår oväntade och oönskade konsekvenser när olika regler förstärker varandra.

Det finns gott om politiska förslag i EU och Sverige om yttrandefrihet, övervakning, internets frihet med mera, som är oroväckande i sig. Men en än större fara ligger i hur dessa förslag kan komma att förstärka varandra. Några exempel…

Förra veckan skrev vi om en ny utredning som skall titta på att begränsa människors fri- och rättigheter utan att de dömts för brott – och i vissa fall även vad gäller brott de inte ens känner till. I namn av att bekämpa brottslighet.

Om du är släkt med eller direkt eller indirekt bekant med någon som misstänks för att ingå i en kriminell sammanslutning kan du rödflaggas och få kontakt- och rörelsebegränsningar, begränsningar av dina möjligheter att bedriva företag, förbud mot att inneha vissa typer av anställningar och förtroendeuppdrag samt att genomföra finansiella transaktioner.

Vilket är anmärkningsvärt nog i sig. Kombinera sedan detta med EU:s nya digitala plånbok / e-legitimation som börjar rullas ut i slutet av året. Om den digitala plånboken med tiden blir den normala nyckeln till offentliga och privata tjänster skapas också en teknisk infrastruktur genom vilken olika begränsningar kan verkställas omedelbart i stora delar av samhället.

Detta sker samtidigt som antalet övervakningskameror ökar, tillståndskravet för myndigheters kamerabevakning har avskaffats och polisen får använda automatisk ansiktsigenkänning i realtid i vissa situationer. Lägg därtill växande register och en allt mer omfattande samkörning av data mellan myndigheter.

Ta ett steg tillbaka och betrakta helheten. Det är inte ett kinesiskt socialt kreditsystem. Ännu. Men några centrala beståndsdelar börjar kunna urskiljas: omfattande datainsamling, myndighetsgemensam riskklassificering, skuld genom association och automatiserad verkställighet.

Eller ta EU:s förslag om Chat Control. Har man väl börjat granska innehållet i människors elektroniska meddelanden i jakt på vissa saker kan syftet lätt utökas.

Erfarenheten visar att övervakningssystem som införts för ett snävt och behjärtansvärt ändamål ofta drabbas av politiska krav på utvidgning. När tekniken väl finns blir tröskeln lägre för att använda den även mot andra brott.

Kombinera det med att EU är på väg att göra »hat« till ett EU-brott med gemensam definition och gemensamma minimiregler om påföljder. Hur lång tid kommer det att ta innan sådant kommer att omfattas av vad Chat Control förväntas söka efter i våra personliga meddelanden?

När infrastrukturen för automatisk granskning av privata meddelanden väl finns på plats blir det tekniskt enklare – och sannolikt politiskt mer lockande – att genom senare lagstiftning utvidga vilka brott och vilket innehåll den skall söka efter.

Resultatet kan bli att yttranden som i dag endast kan bestraffas när de sprids offentligt även upptäcks, registreras och blir föremål för myndighetsåtgärder när de förekommer i privata konversationer.

Ett annat exempel är åldersgränser för sociala medier. Alla kommer då – i något led – att bli tvingade att identifiera sig.

Några långsiktiga garantier för att detta inte kommer att kopplas till vem som uttrycker vissa åsikter eller gör vissa yttranden finns inte. När systemet väl finns på plats kan reglerna ändras i en handvändning.

Tillsammans med konton, IP-adresser, enhetsidentifierare och loggar kan ålderskontroller ytterligare försvaga möjligheten att uppträda anonymt eller under pseudonym.

Hur långt detta kan gå ser vi i Tyskland och Storbritannien – där människor har fått polisen bultande på dörren i gryningen, gripits eller åtalats för yttranden på nätet. Ibland för uttalanden som möjligen varit grova eller osmakliga, men utan att något konkret hot eller någon uppmaning till våld uttalats.

EU:s Trusted Flaggers (organisationer som certifierats av nationella myndigheter och vars anmälningar om påstått olagligt innehåll skall behandlas med förtur av plattformarna) och EU:s finansiering och institutionalisering av olika nätverk för faktagranskning hamnar i ett delvis nytt ljus – om man betänker EU:s planer på att innehåll från public service skall lyftas fram på bekostnad av annat innehåll på plattformar som Youtube.

Sammantaget blir det ett avsteg från yttrandefrihetens pricnip om att alla skall ha rätt att dela och ta emot tankar, åsikter och information utan offentlig myndighets inblandning.

Varje system har sitt eget behjärtansvärda syfte och sina formella skyddsräcken. Men när systemen kopplas samman kan resultatet bli ett samhälle där staten vet vem du är, vad du säger, var du befinner dig, vilka du träffar – och med ett knapptryck kan begränsa vad du får göra. Helheten blir då mer problematisk och hotfull än summan av delarna.

CC0