I USA växer motståndet mot de kameror för registrering av fordon som dyker upp lite varstans. Motståndet tar sig uttryck i allt från juridisk kamp till civilt motstånd med människor som målar över och sågar ner kameror.
I USA har de hundratusentals övervakningskameror som satts upp av företaget Flock Safety mött motstånd. Det handlar om ett privat företag som driver ett mycket omfattande nät av automatiska registreringsskyltläsare, så kallade ALPR-kameror.
Kamerorna fotograferar i princip varje passerande fordon och registrerar bland annat registreringsnummer, tid och plats, bilmärke, modell, färg och karosstyp samt särskilda kännetecken som takräcken, dekaler, repor och saknade navkapslar.
Uppgifterna laddas upp till en sökbar molndatabas. Polisen kan sedan söka efter exempelvis ett visst registreringsnummer eller efter »röd pickup med takräcke«. Systemet kan också skicka automatiska larm när en bil på en bevakningslista passerar.
Detta underlättar naturligtvis polisens arbete. Men systemet väcker också obehag och principiella frågor. Dessutom har det i flera fall missbrukats.
Problemet är arkitekturen. För att hitta den lilla andel fordon som är intressanta registreras alla andra. Flock är inte bara ett nät av trafikkameror. Det är en sökmotor över människors rörelser, där bilen fungerar som identitetsmarkör.
En enstaka skyltläsare vid en brottsplats ger en ögonblicksbild. Hundratusentals sammankopplade kameror kan visa en persons resor, vanor, relationer och besök på exempelvis läkarmottagningar, kyrkor, demonstrationer eller politiska möten.
Det som är offentligt observerbart vid ett enskilt tillfälle är inte nödvändigtvis harmlöst när det automatiseras och görs sökbart över hela landet.
Washington Post har i en granskning identifierat närmare 70 poliser och tjänstemän som anklagats, åtalats eller dömts för att ha missbrukat Flock eller liknande system, till exempel för att spåra tidigare partners.
Många avtal har beslutats lokalt och presenterats som inköp av vanlig polisiär utrustning. Invånarna har inte alltid förstått att deras stad därmed blir en nod i ett större nätverk, vars uppgifter kan göras tillgängliga för myndigheter på andra håll.
Detta är sannolikt en central förklaring till vreden: Folk upplever att infrastrukturen vuxit fram i smyg och att de aldrig tillfrågats.
Medborgarrättsorganisationen ACLU driver kampanjen Get the Flock Out och har publicerat verktyg för att kartlägga avtal, begära ut sökloggar, påverka kommunpolitiker och kräva beslut om datalagring och tillgång. Det öppna projektet DeFlock har byggt en crowdsourcad karta över kamerornas placering.
Kommuner har sagt upp eller vägrat förnya Flock-avtal, täckt över kameror, infört moratorier, krävt domstolsbeslut för sökningar och begränsat delning med federala myndigheter. Hittills under 2026 har minst 56 städer avvisat eller sagt upp Flock enligt DeFlock och nyhetsrapporter visar att över 100 kommuner har stängt av sina kameror efter lokala protester.
Aktivister har spraymålat linser, täckt kameror, klippt kablar och sågat ner stolpar. Polisen har svarat med övervakning av aktivistkonton och även placerat ut attrapper för att gripa vandaler.
Men denna spektakulära del av motståndet är knappast den mest betydelsefulla. Den politiska press som får kommuner att säga upp avtalen är viktigare och svårare att avfärda.
Efter kritiken har Flock presenterat starkare kontrollsystem, automatisk upptäckt av misstänkt användning och en rekommenderad standardlagring på sju dagar istället för tidigare 30.
Men det förändrar inte grundproblemet – att en privatägd infrastruktur registrerar i huvudsak oskyldiga människors rörelser för att uppgifterna möjligen kan bli användbara senare.
CC0
