EU:s ministerråd vill inte bara att olagligt material skall avlägsnas från internet – utan även hat och hot, även om det i sig inte är olagligt.
Demokrati
Under kategorin demokrati hittar du poster som rör vårt öppna, demokratiska samhälle och dess djupare värden. Demokrati är mer än fria val. Häri ryms allt från minoritetsskydd till yttrandefrihet och rättsstat.
I många små steg inskränker EU det fria ordet online
Ett par saker håller just nu på att hända samtidigt i EU.
Dels är EU:s nya Digital Services Act (DSA) på väg att kapas av krafter som vill förbjuda även icke olagliga yttranden på nätet och som vill använda förordningen för att införa allmänna uppladdningsfilter.
Samtidigt har vi den nya förordningen om terror-relaterat innehåll online som vill se rutiner för att oönskat material plockas ner inom en timma, som ger myndigheter i ett EU-land rätt att stänga ner innehåll på servrar i andra länder – och som också kommer att leda till uppladdningsfilter.
I bakgrunden pågår arbete med en ny Code of Conduct on countering illegal hate speech online samt en European Democracy Action Plan. Båda syftar till att bekämpa hat och hot online och kan bli pådrivande för att skärpa sociala medias användarvillkor ytterligare.
Detta är bara några exempel på lagstiftning på gång som rör det fria ordet online i EU. De är var för sig oroväckande. Tillsammans kan de mynna ut i en censurapparat vars motsvarighet vi aldrig tidigare skådat.
Sedan blir det den för tillfället rådande politiska majoriteten, de för tillfället rådande politiska trenderna eller den senaste moralpaniken som kommer att styra vad som får uttryckas på nätet.
Vad som definieras som »hat« eller vem som är att betrakta som »terrorist« kan ändras med ett klubbslag.
Sluta censurera sådant som inte är olagligt
Att reglera internet och att övervaka folket tycks vara en prioriterad politisk uppgift. Det går med en rasande fart nu.
Pandemin har förmodligen gjort det lättare. Never waste a good crisis.
Jag noterar att Europol nu har börjat punktmarkera såväl högerextremister som vänsterextremister, islamister och corona-förnekare online. Vad jag förstår använder man sig inte av lagen, eftersom en del av det material man vill ha bort inte är olagligt. Istället anmäler man innehåll till de sociala nätverkens abuse-avdelningar för brott mot nämnda nätverks användarvillkor.
Vilket alltså innebär att statens våldsmonopol ägnar tid och resurser åt att tysta oönskade röster på nätet – som inte nödvändigtvis gör något olagligt. Man kan även fundera på om det är lagen eller Facebooks användarvillkor som skall vägleda polisen i dess förhållande till det fria ordet.
Idén med att göra känsliga inskränkningar i yttrandefriheten genom att påverka sociala media att uppdatera sina användarvillkor är dubiös. Skall man göra inskränkningar i det fria ordet, då skall det ske genom lag i en öppen demokratisk process. Inte genom diskreta påtryckningar mot sociala media.
I EU-kommissionens förslag till en Digital Services Act (DSA) skriver man att olagligt material skall plockas bort. En del länder i ministerrådet, med Frankrike i spetsen, vill gå längre och även avlägsna hat och hot. Men alltså hat och hot som inte redan fallit under rubriken olagligt? Det vill säga att avlägsna lagligt innehåll. See what they did there?
Europaparlamentets franske rapportör om DSA vill redan nu att uppladdningsfilter skall införas som något slags allmänt verktyg. Det vill säga automatisk granskning och i förekommande fall censur av allt du laddar upp – där din yttrandefrihet regleras av maskiner, algoritmer och av den som kontrollerar dessa.
Jag vill inte låta alarmistisk. Men denna slappa hållning gentemot den demokratiska rättsstatens grundläggande principer och metoder är olämplig. Vi håller på att flytta makten över det fria ordet från lagstiftning och rättsväsende till slutna rum.
Europol jagar åsikter online
Den europeiska polismyndigheten Europol höll nyligen en »Referral Action Day against right-wing terrorist online propaganda«. Den gick ut på att man surfade runt på nätet och anmälde innehåll som kan tänkas bryta mot plattformarnas användarvillkor.
»The ”Action Day” followed recommendations made by the Council of the EU and was part of a growing move towards EU and national bodies removing ”violent extremist” material from the internet.
However, as ”violent extremism” is a term for which – unlike terrorism – there is no legal definition, it has an expansive scope that puts much in the eye of the beholder.«
Här blir det lite konstigt, när den europeiska polismyndigheten jagar material som inte är definierat juridiskt. Polisen är till för att upprätthålla lagen. Att då lägga dess resurser på att anmäla innehåll som kanske eller kanske inte är olagligt är inte rättssäkert. Det blir också lite märkligt om polisen jobbar gentemot sociala medias abuse-avdelningar istället för rättsväsendet.
Om en EU-myndighet alls skall syssla med sådant här – är det då verkligen polisens uppgift?
Liknande insatser sägs vara planerade vad gäller vänsterradikal propaganda, jihadism och systemkritiska »Covid 19-förnekare«.
Detta kan möjligen ge en fingervisning om vad som kan komma att omfattas av EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online (TERREG) – som är uppenbart vag i sin definition av vad som är att betrakta som terrorism.
Det känns tryggare om man håller fast vid vad EU-kommissionen föreslagit i sin Digital Services Act (DSA) – det vill säga att endast olagligt material skall avlägsnas från nätet. (Vilket bland andra Frankrike vill utöka till att även omfatta »hat«.)
Statewatch: EU: Growing online censorship of presumed ”violent extremism” of all ideological varieties »
EU: Ministrar vill censurera icke olagliga yttranden på nätet
Vid måndagens möte med EU:s justitie- och inrikesministrar diskuterades bland annat EU:s nya Digital Services Act (DSA).
En central punkt i DSA är att olagligt material skall plockas ner från nätet. Men det räcker tydligen inte. Frankrike och flera andra länder vill att även till exempel hat skall avlägsnas. Det vill säga att innehåll som är oönskat och obehagligt – men inte nödvändigtvis olagligt – skall censureras.
För det första kan man fundera över de formella grunderna om en medlemsstat vill förbjuda sådant som inte är olagligt.
Man kan också undra vem som i så fall skall fatta detta beslut och på vilka grunder. Kommer det att bli som i förordningen om terror-relaterat innehåll online, TERREG – där en enskild tjänsteman i en medlemsstat kan beordra nedtagning av material i vilket annat EU-land som helst, utan föregående rättslig prövning?
Vidare öppnar detta för subjektiva bedömningar, vilket inte är rättssäkert.
Det fria ordet är centralt för ett demokratiskt samhälle. Tidigare generationer har kämpat i århundraden för yttrandefriheten. Människor har offrat sin frihet och i vissa fall sina liv för rätten att uttrycka åsikter som inte delas av makthavarna. Därför bör inskränkningar endast kunna ske genom lag och tillhörande rättslig prövning.
Räkna med att detta kommer att bli en stridsfråga.
• Sveriges Radio: Delade meningar i EU om vad man får säga på nätet »
Sista försvarslinjen mot massövervakning i Europa
Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna gav ju Sverige och Storbritannien smisk på fingrarna förra veckan:
• Europadomstolen: FRA-lagen måste skrivas om »
• Även den brittiska massövervakningen får bakläxa av Europadomstolen »
The Guardian har fördjupat sig i ämnet och funnit en del intressanta detaljer. De är intressanta även om texten utgår från det brittiska fallet (som behandlades tillsammans med det svenska).
»The chamber, the ultimate court of the ECHR, also concluded that GCHQ’s regime for sharing sensitive digital intelligence with foreign governments was not illegal.« (…)
Vilket man händelsevis kommer fram till veckan innan den dansk-svensk-norsk-tysk-amerikanska övervakningsskandalen bubblar upp i media.
»One of the partially dissenting judges, Paulo Pinto de Albuquerque said the ruling had opened the gates for an electronic “Big Brother” in Europe. Four other judges also partially dissented from the majority opinion, disagreeing with the finding that the regime for sharing sensitive digital intelligence with foreign governments was not illegal. Three of the dissenting judges quoted from George Orwell’s Nineteen Eighty-Four: “There was of course no way of knowing whether you were being watched at any given moment.”«
Europadomstolen var alltså oenig. Vi får försöka reda ut mer om det. Men redan den information vi har är intressant. En splittrad domstol, där domarna i minoritet citerar Orwell. Sådant ser man inte varje dag.
En Europadomstol för de mänskliga rättigheterna som är oenig… i en fråga (internationellt informationsutbyte) som bara dagar senare briserar med stort buller i media och politik. Man kan inte utesluta att det finns ett samband. Men det kan lika gärna vara en slump.
För övrigt är den här dansk-amerikanska övervakningen av svenska politiker (m.fl.) inte ens en nyhet. Att sådant förekommer vet den som besvärat sig med att titta i Snowdens läckta NSA-dokument. Och det är ändå åtta år gammal information. Hur mycket mission creep har man inte hunnit med sedan dess?
När jag jobbade i Europaparlamentet pågick utskottsutfrågningar om massövervakningen. Även där framkom information som gör att den senaste historien inte alls förvånar. (FRA var för övrigt inbjudet att delta under dessa utfrågningar. Men de valde att avstå.)
Frågan är inte bara vem danskarna och NSA avlyssnade – utan även i vilken omfattning svenska FRA ägnar sig åt samma sak.
Det kan möjligen bli svårt att med trovärdighet vara upprörd över att våra allierade tjuvlyssnar på oss – om vi själva gör det samma.
Men åter till Europadomstolen. Den är alltså oenig om urskiljningslös massövervakning och om i vilken mån det skall vara tillåtet för underrättelsetjänster att ägna sig åt byteshandel med information från denna massövervakning. Men domstolen landar ändå i att – i stort sett – ge grönt ljus.
(Dessutom fick Sverige kritik för hur FRA:s övervakning förhåller sig till juridiska personer, för bristande tillsyn och för bristande persondataskydd vid informationsutbyte.)
Europadomstolen verkar under Europarådet. Sedan har vi EU-domstolen – som på sitt håll kommit fram till att det inte är tillåtet med urskiljningslös insamling av alla människors kommunikationsdata, utan specifik misstanke om brott.
Medlemsstaterna i ministerrådet vill ha så mycket övervakning de bara kan få. EU-kommissionen har ur sitt von oben-perspektiv inget emot att kontrollera vad folket har för sig. Och i Europaparlamentet är det bara vänstern, gröningarna (utom Bah Kuhnke) och en och annan principfast liberal som gör motstånd.
Det förefaller som om EU-domstolen är den sista försvarslinjen mot massövervakningen. Därför vill Frankrike nu ändra EU:s fördrag och rättighetsstadga, så att denna envisa domstol till slut tvingas ge upp sitt motstånd. Sedan är dammluckorna att betrakta som vidöppna.
Svenska regeringen vill också kunna avlyssna utländska ledare åt NSA
Uppmärksamheten kring amerikanska NSA:s och danskarnas avlyssning av svenska politiker kommer vid ett olämpligt tillfälle för regeringen – som själv vill att svenska FRA skall få spana åt andra länder, utan att spaningen är av intresse för Sverige.
Låt oss dyka ner i SOU 2020:68. Där föreslås i avdelning 1.2, sid 15, §1:9 att FRA:s signalspaning även skall få användas vid…
»… sådana företeelser som avses i punkterna 1–8, men inte riktas mot Sverige eller rör svenska intressen, om det är nödvändigt för ett samarbete i underrättelsefrågor med andra länder och internationella organisationer som signalspaningsmyndigheten deltar i.«
Vilket (omsatt till danska förhållanden) är precis vad som försatt den danska regeringen i en jobbig situation – nu när det avslöjats att dess underrättelsetjänst avlyssnat bl.a. svenska, norska och tyska politiker för USA:s räkning.
Försvarsminister Hultqvist har alltså uppgiften att vara indignerad över att främmande makt avlyssnat svenska politiker – och samtidigt försvara ett lagförslag som vill göra det möjligt för Sverige att göra samma sak.
Detta sker samtidigt som regeringen och januari-partierna även vill låta FRA spana på svenskar i Sverige. Och samtidigt som FRA-lagen får kritik från Europadomstolen.
Länkar:
• Regeringen: Försvarets radioanstalts internationella samarbete – en översyn av regelverket »
• Regeringen: Remiss av betänkandet Försvarets radioanstalts internationella samarbete – en översyn av regelverket (SOU 2020:68) »
• SOU 2020:68: Remiss av betänkandet Försvarets radioanstalts internationella samarbete – en översyn av regelverket (PDF) »
Relaterat:
• NSA-avlyssning av politiker är ingen nyhet »
• Europadomstolen: FRA-lagen måste skrivas om »
• Utredning: Låt FRA spana även för andra länder »
• Spionerar dansken och USA på Saab? Fråga FRA. »
• FRA – det slutliga sveket »
• Regerigen har just återuppväckt FRA-demonen – mycket kvar att lyfta fram i ljuset »
EU-kommissionen vill se mer blockering av annonsinkomster för oönskat innehåll
EU-kommissionen har idag publicerat en uppdatering av sin Code of Practice on Disinformation. Det är ett dokument fyllt av vagt EU-lingo. Här är huvudpunkterna, som de beskrivs av kommissionen på dess hemsida:
- Larger participation with tailored commitments
- Better demonetising of disinformation
- Ensuring the integrity of services
- Improving the empowerment of users
- Increasing the coverage of fact-checking and providing increased access to data to researchers
- Creating a more robust monitoring framework
Några tydliga svar på hur man skall avgöra vad som är sanning, vem som skall göra det och vad som skall betraktas desinformation får vi inte.
En punkt som förtjänar extra uppmärksamhet är denna:
»Platforms and players in the online advertising ecosystem must take responsibility and better work together to defund disinformation, notably by exchanging information on disinformation ads refused by one of the signatories, improving transparency and accountability around ad placements and barring participation by actors that systematically post debunked content.«
Dels är det oklart vad som egentligen menas. Man talar om att desinformation lättare skall kunna bli av med sin finansiering. Det vill säga annonser. Sedan går man vidare med att tala om att stoppa annonser som anses sprida desinformation. Men innehåll som finansieras med annonser finansieras normalt inte med annonser som själva bedöms vara desinformation. Detta är rimligen två olika saker.
Dels är det ett problem när till exempel Youtube stoppar annonsinkomster för innehåll man ogillar. Det finns exempel på att detta skett vad gäller material som varken är fel, kränkande eller omstörtande. Dagens formulering från EU-kommissionen kan närmast ses som en välsignelse och en uppmuntran av sådan av-monetarisering. Och plattformarna kommer alltid att gå längre än vad myndigheterna kräver, för säkerhets skull.
• EU-kommissionen: Commission presents guidance to strengthen the Code of Practice on Disinformation »
FRA och Miljöpartiets svek
Kommer ni ihåg 2008? FRA-motståndet kokade, riksdagen skakade och dramatiken var stor.
Då stod Miljöpartiet på FRA-motståndarnas sida. Men när partiet hamnade i regeringsställning, då upphörde detta motstånd tvärt. Allt som partiet drivit i EU- och riksdagsval om internets frihet och människors rätt till privatliv var som bortblåst. Man svek sina löften och sina väljare.
Varför skriver jag om detta just nu?
Jo, idag meddelade Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna dom i målet om den svenska FRA-lagen. Den måste skrivas om. Läs mer här… »
Jag noterar speciellt att man pekar på brister i dataskyddet vid FRA:s informationsutbyte med andra länder.
2015 debatterade riksdagen den årliga granskningsrapporten om FRA och därtill hörande motioner. En av dessa föreslog en granskning av FRA:s utbyte med olika samarbetspartners. I debatten deltog bland andra Jakop Dalunde (MP) och Jens Holm (V).
Dalunde vred sig som en mask på en krok när han försökte motivera regeringens linje (nej till granskning) utan att förlora ansiktet. (Debatten finns på Youtube.)
Och idag slår alltså Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna fast att just det utbyte som MP sagt nej till att granska är ett problem.
Utbyte mellan olika länders underrättelseorgan är alltid en knepig fråga. I vart fall om respektive underrättelsetjänst förväntas följa sitt eget lands lagar. Vilket man ibland kommer runt genom att spana åt varandra. Får tyskarna inte spana på tyskar, då kanske de låter fransmännen eller britterna göra det åt dem.
Vi vet från Snowden-läckan att FRA har tillgång till amerikanska NSA:s »spion-google« – XKeyscore. I denna databas kan man med säkerhet hitta mycket smått och gott om svenskar och svenska förhållanden som NSA, GCHQ, BND & Co snappat upp. Man kan även undra vilken information FRA delar med sig, till vem, om vem och under vilka villor.
Därför är det extra glädjande att domstolen lyfter fram denna fråga.
Miljöpartiet har alltså inte bara jamsat med sossarna om övervakningen för att få statsrådsposter. De har även bidragit till att mörka sådant som kontinentens högsta domstol för mänskliga rättigheter idag har förklarat problematiskt.
Miljöpartiet är uppenbarligen en del av problemet.
Big Media vill ha EU-lag som ger dem rätt till del av Big Social Medias vinst
Europeisk gammelmedia, med Springer i spetsen, vill att EU – i sin nya Digital Services Act – skall införa något slags skiljenämnd som skall avgöra hur stor del av Facebooks, Googles, Youtubes, Twitters & Co:s vinst som skall konfiskeras och transfereras till Big Media.
Idén kommer från de många turerna i bråket om »länkskatt« i Australien, som hade ett sådant inslag.
Gammelmedia vill alltså att EU skall stifta lag om att överföra resurser från modern och framgångsrik verksamhet till gammal och utdaterad. Vilket i allt väsentligt är en skatt på utveckling och framåtskridande.
Dock verkar politikerna måttligt intresserade. Många av dem slickar fortfarande såren efter bataljen om upphovsrättsdirektivet – som ju faktiskt gav Big Media rätt att kräva betalt om Big Social Media (med flera) länkar till dem. Vilket fortfarande är en rent absurd tanke. Men gammelmedia vill tydligen ha mer.
Enligt texten som länkas nedan är stämningen i EU att man inte vill komplicera processen kring the Digital Services Act i onödan. Speciellt som processen kring hur man skall implementera delar av upphovsrättsdirektivet verkar ha gått i baklås. Planen var att det skall vara inkorporerat i nationell lagstiftning nu nästa månad. Här i Sverige har vi inte sett antydan till någon proposition. Och det enda EU-land som infört direktivet i sin lagstiftning – Frankrike – har gått all in och över-implementerat enligt traditionen.
Netzpolitik.de:
»Czech MEP Marcel Kolaja from the Pirate Party, who represents the Green group on the file, says that „copying an Australian code-type arbitration system won’t be efficient either and it would rather be an inappropriate legislative intervention on the market.“
The key voice in the parliamentary debate is Andreas Schwab, a legislator for Germany’s centre-right and the Digital Markets Act’s rapporteur in the internal market committee. Asked about the proposal by the publishing industry, he says it was „too vague“ to discuss, but MEPs would consider proposals made by stakeholders in upcoming parliamentary hearings.«
Länk: MEPs pooh-pooh publisher’s call for Australia-style arbitration rights »