Allt från nätcensur till e-postövervakning och förbud mot anonyma kryptobetalningar i höstens svenska och europeiska nätpolitik.
Censur
I denna kategori publicerar vi nyheter som rör inskränkningar av yttrandefriheten såväl online som i den fysiska världen. Vi ägnar speciell uppmärksamhet åt förslag om förhandscensur på nätet. Principen bör vara att den som publicerar något olagligt på nätet också bör vara ansvarig för det - och att detta ansvar kan utkrävas först när publicering har skett.
Bankernas sexualskräck stoppar OnlyFans
Återigen stoppar banker och betalningsförmedlare en laglig tjänst online. Detta är en del i ett mönster där företrädesvis amerikanska bankers moralpanik och feghet drabbar verksamhet online. Idag är det OnlyFans, tidigare har det funnits exempel på allt från postorderföretag som säljer sexleksaker till Wikileaks som fått sina betalningskanaler stoppade.
OnlyFans är en verksamhet där sexarbetare , nakenmodeller och glada amatörer kunnat publicera sitt material för personligt kopplade prenumeranter. Grundat 2016 har företaget 150 miljoner användare och 1,5 miljoner skapare av innehåll som tjänat över tre miljarder USD.
Det om nu skett är att företaget – efter påtryckningar från bankerna – kommer att förbjuda explicit sexuellt innehåll, även om nakenbilder som sådana kan vara tillåtna. Exakt var gränsen går är ännu oklart. De nya reglerna börjar gälla i oktober.
TechCrunch har en bra beskrivning av verksamheten:
»The OnlyFans platform has become the de facto standard for independent creators doing adult content. Over the pandemic it grew increasingly popular as the adult industry, like others, had its normal operations interrupted. It has proved an invaluable asset for many creators, professional and aspiring, who used the platform to directly monetize fans without interacting with notoriously predatory established adult industry companies.«
Detta handlar om mer än sexarbetares och nakenmodellers möjlighet att interagera med sina fans och att tjäna pengar på ett säkert sätt. Kärnfrågan handlar om att banker, kreditkortsföretag och betalningsförmedlare – som ofta har en dominerande marknadsställning – stryper betalkanalerna för fullt laglig verksamhet.
För att ta ett icke-sexuellt exempel stoppade amerikanska banker, kreditkortsföretag och PayPal 2011 alla bidrag till Wikileaks och dess verksamhet. Den gången gick bankerna den amerikanska administrationens ärenden, då den senare själv saknade lagliga möjligheter att blockera Wikileaks finansiering. Vilket är tveksamt och problematiskt på flera sätt.
Vilken verksamhet som skall vara tillåten respektive förbjuden måste styras genom lag, stiftad i god demokratisk ordning efter en öppen, offentlig debatt.
Även om banker och betalningsförmedlare skall ha rätt att välja om de vill göra affärer med enskilda aktörer – så bör de noga fundera igenom sitt ansvar när de har en dominerande ställning på marknaden. Därför bör de också acceptera all laglig verksamhet som kunder.
Sådant här beteende kommer i längden att skada betalningsförmedlarna själva, då det bara påskyndar en övergång till Bitcoin och andra kryptovalutor.
Läxan man kan lära sig av detta är att ingen som driver en onlineverksamhet som på något sätt, av någon kan uppfattas som moraliskt tveksam går säker – även om det man sysslar med är fullständigt lagligt.
Länkar:
• TechCrunch: OnlyFans bans explicit content »
• TechCrunch: OnlyFans’ porn ban is crypto’s opportunity of a lifetime »
• ArsTechnica: OnlyFans bans sexually explicit content to appease banks and payment services »
• Bloomberg: OnlyFans to Bar Sexually Explicit Videos Starting in October »
Bild: Sidhuvud för colombianske Nandez Onlyfans.
Uppladdningsfilter, datalagring, statligt godkända nätgranskare, av-kryptering och granskning av meddelanden och e-post på höstens politiska dagordning
Sommarlovet är över och det är dags att se över vilka nät-, yttrandefrihets- och övervakningsfrågor som finns på den politiska dagordningen i höst.
Sverige
- Redan i somras skulle EU:s nya upphovsrättsdirektiv ha varit svensk lag. Någon remiss eller proposition har dock inte synts till. Delvis kan det bero på att EU-kommissionen dragit benen efter sig i den kontroversiella frågan om uppladdningsfilter. En annan sak att hålla ögonen på är hur direktivets absurda länkskatt är tänkt att implementeras i svensk lag.
- Efter att EU-domstolen meddelat att den svenska lagen om datalagring måste skrivas om har regeringen tillsatt en utredning. Visserligen skall utredningen presenteras först våren 2023, men det är viktigt att hålla frågan levande – och då inte minst det faktum att den svenska datalagringen fortfarande kolliderar med domstolens nej till svepande lagring av data om alla medborgares alla tele- och datakommunikationer utan misstanke om brott.
EU
- EU:s nya Digital Services Act (DSA) föreslår så kallade Trusted Flaggers – som är tänkta att vara organisationer som är statligt godkända nätgranskare, med direktlinje till sociala medias abuse-avdelningar.
- Det finns krafter i både Europaparlamentet och ministerrådet som vill att DSA också skall innehålla allmänna uppladdningsfilter.
- EU:s ministerråd vill i ett inspel kopplat till DSA att inte bara olagligt material skall plockas bort på nätet. Man vill även att icke olagligt hat och hot skall bort, vilket i så fall innebär att yttrandefrihetens gränser inte längre sätts av lag.
- Under hösten väntas dom i EU-domstolen, där Polen överklagat artikel 17 i det nya upphovsrättsdirektivet, som kommer att leda till automatiska uppladdningsfilter. Domstolens generaladvokat ger (med vissa förbehåll) grönt ljus till artikel 17, men det händer emellanåt att domstolen går på en annan linje än dennes rekommendationer.
- ChatControl 2.0 är uppföljningen till beslutet att ge meddelande- och e-post-tjänster möjlighet att av-kryptera och granska användarnas kommunikationer i jakt på sexuellt utnyttjande av barn. Under vintern kommer nästa steg, som förvänts göra detta obligatoriskt.
- Kopplat till detta har EU presenterat ett diskussionspapper där man överväger att använda den metod som Apple valt (i vart fall i USA) för att komma åt bilder och sexuella övergrepp på barn. Det vill säga att kringgå kryptering genom att med något slags spionprogram granska bilder och meddelanden redan på användarens telefon. Vilket är ett av flera olika förslag man skissar på.
- EU-kommissionen och ministerrådet överväger hur de skall kunna komma runt EU-domstolens nej till urskiljningslös datalagring utan misstanke om brott.
- EU-kommissionen har föreslagit European Digital Identity Wallets, som är tänkta att användas för ID, pass, licenser, körkort, kollektivtrafikkort, sjukvårdsinformation, recept, inloggning på nätplttformar, betalningmedel med mera. Vilket kan öppna för ett omfattande övervakningssamhälle i vilket vi får blippa oss fram.
- Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE) har sagt nej till till AI och biometrisk analys för massövervakning. Delar av minsterrådet och då speciellt Frankrike vill gå åt andra hållet och använda dessa verktyg.
- I EU-kommissionens Code of Practice on Disinformation vill man att nätplattformarna i högre utsträckning skall av-monetarisera oönskat innehåll.
- EU-kommissionen vill förbjuda anonyma betalningar med kryptovalutor och kontantbetalningar på över 10.000 euro.
- Det pågår en diskussion (framförallt i ministerrådet) om att utöka registreringen av våra flygresor (PNR) till att även gälla tågresor, båtresor, bilhyra och hotellövernattningar.
Detta är bara ett urval av sådant som är på gång i svensk och europeisk politik under hösten. Det händer också att nya frågor dyker upp väldigt plötsligt.
Vi bevakar dessa och fler frågor. Du följer utvecklingen här på bloggen.
Kanada inför drakoniska nätlagar
Kanada är nästa land som inför långtgående inskränkningar av yttrandefriheten på internet. Det ser ut som om man bestämt sig för att ta det sämsta ur olika länders lagstiftning och göra det till nationell lag.
Det pågår uppenbarligen något slags kapplöpning bland västerländska demokratier för att införa internetlagstiftning som begränsar yttrandefriheten online. Senast ut är Kanada.
EFF sammanfattar de viktigaste punkterna:
- Man ger sig på ”skadligt innehåll” som i sig inte är olagligt, men som kan bedömas som upprörande eller stötande.
- 24 timmar för att plocka ner flaggat material, vilket varken ger tid för en rimlig kontextuell eller juridisk bedömning.
- Krav som i praktiken kommer att leda till automatiska uppladdningsfilter.
- Obligatorisk rapportering av potentiellt skadligt innehåll till polis och säkerhetstjänst.
- Blockering av web-sidor med olämpligt material.
- Datalagring.
- Inrättandet av en ”internet speech czar” med omfattande befogenheter.
- Böter på upp till tre procent av plattformens omsättning eller tio miljoner dollar för företag som bryter mot reglerna.
Kanadas nya ”internet speech czar” skall även få tillträde till alla platser (utom bostäder):
»in which they believe on reasonable grounds there is any document, information or any other thing, including computer algorithms and software, relevant to the purpose of verifying compliance and preventing non-compliance . . . and examine the document, information or thing or remove it for examination or reproduction”; to hold hearing in response to public complaints, and, “do any act or thing . . . necessary to ensure compliance.«
Privat kommunikation är dock undantagen – men kommer ändå att falla i och med att västliga regeringar i något slags samordnad attack nu försöker bereda sig tillgång till medborgarnas krypterade chattar, meddelanden och-epost.
EU överväger Apples lösning för att identifiera övergrepp mot barn online
Förra veckan rapporterade vi om Apples plan på att granska meddelanden och bilder på avsändarens telefon och på så sätt föregripa att de sänds redan innan de krypterats – i syfte att bekämpa sexuella övergrepp mot barn (CSA). Det visade sig att detta är en lösning som Apple främst tänkt sig använda i USA. Men snabbt dök det upp information som visar att EU överväger samma modell.
I ett läckt diskussionspapper från EU-kommissionen (PDF) visar det sig att man överväger att göra i princip samma sak som Apple presenterade förra veckan och fick hård kritik för. Man kan till exempel fråga sig vad som alls är vitsen med end-to-end-krypterad (E2EE) kommunikation om den ändå granskas redan innan den hunnit krypteras och sändas. Dessutom finns en berättigad oro för ändamålsglidning, då denna metod även kan användas i andra syften och på så sätt undergräva rätten till privat kommunikation i ett vidare perspektiv.
I EU-kommissionens dokument skissas på en rad olika lösningar. Vissa är väldigt komplicerade och integritetskränkande. Några är lite enklare – till exempel ovanstående, som i princip är en kopia av vad Apple föreslagit. Men likväl illavarslande.
Vilken väg EU-kommissionen tänker föreslå är fortfarande okänt. Men det kan vara rimligt att anta att man kommer att vara öppna för en modell som redan används av en av de stora aktörerna på andra delar av dess marknad.
EU:s ministerråd vill se insatser mot icke olagliga yttranden på nätet
EU:s ministerråd har skissat på en rekommendation till medlemsstaterna vad gäller hat och hot på (och utanför) nätet (hate speech). Detta kan ses som ett tidigt inspel när EU under mandatperioden kommer att uppdatera sitt regelverk på området.
Kärnpunkten är artikel 3:
»For the purposes of this Recommendation, hate speech is understood as all kinds of expressions, which spread, incite to, promote or justify violence, hatred, discrimination or prejudice against a person, or a group of persons, that is based on presumed or real personal characteristics or status including [”race”/race], colour, language, religion, citizenship, national or ethnic origin, age, disability, sex, gender, gender identity and sexual orientation.«
Detta är något av en gummiparagraf, som kan tolkas på lite olika sätt beroende på hur man läser den.
Hårddraget skulle den kunna förbjuda yttranden som i raljanta former påstår att amerikaner är högljudda och påträngande. (Främjar en fördom baserad på antagna eller verkliga karaktärsegenskaper baserade på nationalitet.)
EU-regler om hat och hot samt svensk lagstiftning om hets mot folkgrupp har – trots sina goda intentioner – ett stort inbyggt problem: De behandlar inte människor lika inför lagen.
Enkelt uttryck ger de vissa grupper av människor ett särskilt skydd (speciella rättigheter) framför andra. (Detta utifrån en lista som dessutom tycks växa med tiden.) Resultatet blir special- och särlagstiftning som inte gäller lika för alla. Vilket som regel är en dålig sak som kan få förfärande konsekvenser.
De öppnar dessutom för att likvärdiga yttranden kan komma att bedömas helt olika, beroende på omständigheterna. Vilket kan göra det svårt att i förväg veta vad som är tillåtet respektive förbjudet att säga.
Över till punkt 5.2:
»Hate speech that does not entail criminal, civil or administrative liability, but nevertheless causes prejudice and hate and raises concerns in terms of tolerance, civility, inclusion and respect for the rights of others, should be addressed through other, non-legal, means.«
Frågan är vad ministerrådet har med icke olagliga yttranden att göra. Och vad som menas med »other, non-legal, means«.
I punkt 7 påpekar man specifikt att sexistiskt näthat kräver särskilda insatser. Dock oklart vilka.
Vidare lägger man massor av ansvar på nätplattformarna och operatörerna (internet intermediaries). Punkt 29 och 35:
»Internet intermediaries should fulfil their human rights due diligence, under which they should comply with legal obligations, and act upon their corporate social responsibility to address hate speech…«
»Internet intermediaries should, in addition to ensuring transparency of removal criteria and mechanisms, develop and apply alternatives, in particular for content that is not likely to be subject to criminal, civil or administrative liability, such as de-amplification and de-monetisation, supporting initiatives that encourage the reporting of hate speech and use of education, counter and alternative speech, promotion of human rights and positive social values to address hate speech.«
Här säger man alltså att icke olagligt material som anses olämpligt skall hållas tillbaka, av nätplattformarna. Med andra ord har vi en lagstiftare som menar att yttrandefrihetens gränser – i vad mening EU har med dem att skaffa – inte nödvändigtvis behöver sättas av lagen.
Naturligtvis har sociala media sina egna användarvillkor. Men att EU:s ministerråd uttryckligen uppmanar dem att begränsa vissa icke olagliga yttranden genom till exempel skuggbanning eller de-monetarisering känns olämpligt för en demokratisk rättsstat.
Det är det gamla vanliga problemet: Om det finns saker som politikerna vill ha bort från nätet, men som kan vara kontroversiella att förbjuda genom lagstiftning – då fixar man det genom påtryckningar mot sociala media. Bakom stängda dörrar. Så att man slipper allt krångel med lagstiftning, debatt och demokrati.
Detta dokument är som sagt bara en skiss. Men glädjande nog är man öppna för åsikter, fram till den 8 augusti. Själva dokumentet (Word) hittar du här.
(BIld: Mohamed Hassan på Pixabay)
EU-domstolens generaladvokat ger grönt ljus till artikel 17 (uppladdningsfilter)
Idag har EU-domstolens generaladvokat presenterat sin rekommendation till dom i målet där Polen begärt att artikel 17 (som kommer att leda till uppladdningsfilter) i EU:s nya upphovsrättsdirektiv skall upphävas.
Generaladvokaten föreslår att artikel 17 inte skall upphävas – men rekommenderar att medlemsstaterna visar sunt förnuft vid implementeringen.
Det är värt att notera att detta inte är en dom, utan en rekommendation till dom. EU-domstolen följer oftast – men inte alltid – generaladvokatens rekommendationer.
Det är dock intressant att generaladvokaten inte hyser någon tvekan om att artikel 17 kommer att leda till uppladdningsfilter.
»As I will explain in this Opinion, that provision imposes on those providers obligations to monitor the content posted by the users of their services in order to prevent the uploading of protected works and subject matter which the rightholders do not wish to make accessible on those services. Such preventive monitoring will, as a general rule, take the form of filtering that content using software tools.«
Generaladvokaten förutser även att detta kan komma att bli problematiskt, då det finns motstridiga intressen:
»That filtering raises complex questions, put forward by the applicant, with regard to the freedom of expression and information of users of sharing services, guaranteed in Article 11 of the Charter of Fundamental Rights of the European Union (‘the Charter’). Further to its judgments in Scarlet Extended, (6)SABAM (7) and Glawischnig-Piesczek, (8) the Court will have to determine whether, and as the case may be the circumstances in which, such filtering is compatible with that freedom. It will have to take account of the advantages, but also the risks of such filtering and, in that connection, ensure that a ‘fair balance’ is maintained between, on the one hand, the interest of rightholders in the effective protection of their intellectual property and, on the other, the interest of those users, and the general public, in the free flow of information online.«
Han menar dock att om man följer de förbehåll som finns i artikel 17, då kan den stå kvar som den är.
»In this Opinion, I shall explain that, in my view, the EU legislature may, while observing freedom of expression, impose certain monitoring and filtering obligations on certain online intermediaries, provided, however, that those obligations are circumscribed by sufficient safeguards to minimise the impact of such filtering on that freedom. Since Article 17 of Directive 2019/790 contains, in my view, such safeguards, I shall propose that the Court should rule that that provision is valid and, consequently, that it should dismiss the action brought by the Republic of Poland. (9)«
Frågan är dock om medlemsstaterna verkligen tar hänsyn till dessa »safeguards« när direktivet görs till nationell lagstiftning. Detta speciellt som medlemsstaterna väljer lite olika vägar för sin implementation.
Enkelt uttryckt blir varje enskild medlemsstats implementation av artikel 17 avgörande. Anser man att ett lands lagstiftning strider mot nämnda skyddsåtgärder – då kan man starta en separat rättsprocess, som kan drivas ända upp till EU-domstolen.
Striden kommer alltså att stå land för land.
Jag får dock ett intryck av att generaladvokaten inte känner sig helt tvärsäker. Det är något i texten som antyder att domstolen kan komma till en annan slutsats. Vilket som sagt vore ovanligt, men inte unikt. Men stalltipset är ändå att man går på generaladvokatens linje.
World Economic Forum vill ha globalt regelverk mot skadligt innehåll online
World Economic Forum (WEF) som har åsikter om det mesta efterlyser nu ett »global framework to regulate harm online«.
Oavsett om ett regelverk skulle gälla Sverige, EU eller hela världen – så återstår ett centralt problem: Vem skall bestämma vad som anses vara skadligt och på vilka grunder?
Ju fler länder som sätter upp ett gemensamt regelverk, ju svårare blir det att skapa ett sådant. Hur skall till exempel Sverige, Polen, Saudiarabien, Iran, Ryssland, USA och Kina kunna enas om vad som anses vara skadligt?
Här finns även en undertext. Länder som Ryssland och Kina har länge varit pådrivande för att lägga mer makt över internet under olika FN-organ. Syftet med detta tycks vara att få något slags godkännande av dessa länders repressiva internet-policy.
Spontant känns det bättre att hålla rena skurkstater borta från makt över internet.
• WEF: Why we need a global framework to regulate harm online »
• WEF-rapporten: Advancing Digital Safety: A Framework to Align Global Action »
Video: Vill EU förbjuda lagliga yttranden online?
EU:s ministerråd vill inte bara att olagligt material skall avlägsnas från internet – utan även hat och hot, även om det i sig inte är olagligt.
Facebook sätter upp principer för censur av satir
Facebook och dess oversight board håller på att utarbeta principer för att moderera satir.
En av dessa principer som håller på att utkristalliseras är att satir inte bör »slå nedåt«. Vilket öppnar för helt nya tolkningsproblem.
Hur gör man till exempel med ett påbud eller en lag som kommer från politiken, som uppges syfta till att stärka någon marginaliserad grupp – men som till sin utformning ändå är tveksam, kontraproduktiv, rättsvidrig eller bara fånig? Skall sådant inte vara möjligt att häckla, bara för att det påstådda syftet kan anses vara gott?
Det kommer att uppstå uppenbara tolkningsproblem om man skall dra något slags gräns mellan saklig kritik och innehåll som gör sig lustig över ett förslag, en företeelse, en händelse eller något annat. På detta sätt håller Facebook på att trassla in sig i resonemang och tolkningar som kan få mycket märkliga, oväntade och oönskade konsekvenser.
Vi har sagt det förr: Livet skulle bli mycket lättare för sociala media om de höll sig till grundprincipen att bara begränsa yttranden som är olagliga.
• Länk: Facebook’s New Announcement on Satire Doesn’t Bode Well for the Babylon Bee… »