Femte juli

Nätet till folket!

Sökresultat för: dsa

Åldersgräns för sociala media rullas ut i EU

av

Stegvis rullar EU nu ut en ny app för att kontrollera åldern på användare av sociala media.

Trots oredan kring ålderskontroll för sociala media som uppstått i Storbritannien, är EU i färd med att rulla ut något liknande. För att skydda barn och unga mot olämpligt innehåll. Vilket leder till knepiga gränsdragningsproblem.

Den legala bakgrunden är dels EU:s dataskyddsförordning (GDPR), som ger medlemsstater rätt att sätta gränsen för barns samtycke till behandling av personuppgifter från 13 till 16 års ålder.

Dessutom säger EU:s Digital Services ACT (DSA) att plattformar skall vidta »lämpliga och proportionella åtgärder« för att säkerställa en hög skyddsnivå för minderåriga. DSA kräver även riskbedömningar och transparens kring »systemiska risker«, inklusive påverkan på minderårigas psykiska hälsa och rättigheter.

Flera medlemsstater sätter nu upp egna åldersgränser men i Europaparlamentet argumenterar vissa för en gemensam åldersgräns i hela EU.

Till skillnad från britterna vill EU inte använda olika tredjepartsleverantörer av system för ålderskontroll. Istället introduceras en EU-gemensam app som du identifierar dig i och som sedan sänder en klarsignal till respektive plattform om du har åldern inne.

Detta prövas redan på försök i Frankrike, Spanien, Italien, Danmark och Grekland. Den app för åldersverifiering som används är tänkt att så småningom gå upp i EU:s nya allmänna digitala plånbok.

EU är alltså på väg mot ålderskontroll för sociala media. Vilket innebär att man måste kontrollera åldern på alla användare. Även om verktyget för detta innebär att du bara behöver identifiera dig en gång, på ett ställe – så kan nämnda verktyg fortfarande hackas, läcka, missbrukas och användas för att hålla koll på folk i en bredare mening.

Samtidigt har kommissionen, inom ramen för DSA inlett en barnskyddsgranskning av stora plattformar som YouTube, Snapchat, Apple och Google. De skall redogöra för hur de hindrar minderåriga från att komma åt skadligt eller vuxet innehåll.

Det skall bli intressant att se hur man tänkt sig tvinga amerikanska plattformar att införa EU:s åldersverifiering. Brittiska tillsynsmyndigheten har redan inlett ett förfarande mot 4chan, som inte bryr sig om UK Online Safety Acts krav på ålderskontroll. Vilket lett till att 4chan svarat att britterna inte har jurisdiktion över en amerikansk site. Det kan bli spännande att följa. Speciellt om EU (eller någon medlemsstat) ställer samma krav och får samma svar.

• EU-kommissionen: Commission releases enhanced second version of the age-verification blueprint »
• EU updates age verification blueprint app amid debate on social media restrictions »
• EU Launches New Push For Digital ID Age Checks and Big Tech Probe Under Digital Services Act »
• EU inför ID-krav på nätplattformar (maj 2025) »

CC0

Behöver vi speciella lagar för internet?

av

EU:s internetlagstiftning är onödig, skapar byråkrati och strider mot den demokratiska rättsstatens principer.

EU:s Digital Services Act (DSA) innehåller egentligen bara en kristallklar övergripande regel: Olagligt innehåll skall plocks bort från nätet. Men behövs det verkligen en speciell lag för det?

Samtidigt skapar DSA med sina i övrigt vaga formuleringar en gråzon. Till exempel att de största sociala medieplattformarna och sökmotorerna förväntas motverka skadligt och olämpligt innehåll även om det inte är olagligt.

Antingen är något olagligt och därmed förbjudet. Eller så är det inte olagligt och skall därför vara tillåtet. Så är det i samhället i övrigt. Och så bör det vara även online.

Redan när EU-kommissionen lade fram sitt förslag om DSA skrev vi att detta handlar om att politikerna försöker ta makten över nätet. Vilket visat sig vara korrekt.

I praktiken går det till så att politikerna utövar påtryckningar på plattformarna att genom moderering och användarvillkor censurera sådana åsikter och yttranden som nämnda politiker aldrig skulle kunna (eller våga) förbjuda i en öppen, demokratisk process.

För politikerna är detta praktiskt. De kan peka på att privata företag får ha vilka användarvillkor de vill (inom rimliga gränser). Därmed kan de lägga ansvaret för censuren på någon annan. Även när dessa politiker utövar påtryckningar mot plattformarna bakom kulisserna.

För vår demokratiska rättsstat är detta farligt. Yttrandefrihetens gränser skall sättas genom lag, inte på hemliga möten mellan politiker och Big Data.

Det finns redan massor av lagar om hets mot folkgrupp, olaga hot, förtal, bedrägeri och annat – som gäller såväl i den fysiska världen som på nätet. Och att olagligt innehåll skall avlägsnas behöver man inte stifta speciella lagar om.

Om någon bryter mot lagen skall detta prövas rättsligt. Inte i en insynsskyddad process som handlar om vad olika aktörer tycker borde censureras, utan möjlighet till överprövning.

Svårare behöver det inte vara. DSA och all byråkrati förordningen skapar skulle kunna avskaffas utan några större konsekvenser – mer än att den politiska makten över internet skulle minska. Vilket vore en bra sak, speciellt då våra politiker inte alltid tycks förstå vad de lagstiftar om.

CC0

Kriget mot nätporren har spårat ur

av

Porren byggde internet. Nu rasar dess innehållsskapare mot politisk reglering. I USA finns det politiker som vill förbjuda nätporr helt och hållet. Och VPN.

Få saker har bidragit till internets utveckling som porren. Den har drivit trafik, teknikutveckling och betalningslösningar. I begynnelsen utgjorde porren uppåt hälften av all internettrafik. Idag är siffran 10-20%.

På ett annat plan har internet givit människor möjlighet att anonymt utforska olika sidor av sin sexualitet. Och dating-apparna har givit massor av människor massor av härlig sex i den fysiska världen.

Men alla gillar inte porr. Sexualskräck och moralpanik har fortfarande stort inflytande på debatten – och nätpolitiken.

Britterna har tagit i från tårna och infört ålderskontroller för i princip allt som i något slags kontext kan uppfattas som skadligt, stötande eller olämpligt för minderåriga. Vilket lett till att britternas persondata nu är i händerna på företag som erbjuder lösningar för åldersverifikation. Varav vissa verkar rent skumma.

Även EU vill rulla ut åldersverifiering för vuxet innehåll (DSA). Dock med en egen EU-app för att kontrollera användarnas ålder. Den kommer sedan att ersättas med EU:s nya digitala ID / plånbok. Vilket inte heller känns helt tryggt.

Nu klagar porrindustrin, inte minst fristående aktörer som internet givit möjlighet att verka utan att vara beroende eller stryrda av andra. (I Sverige har OnlyFans-lagen likställt tittarstyrt innehåll med sexköp.)

När stjärnan inom vuxenunderhållning »Marcello Bravo« (Markus Schlögl) nyligen fick ett pris på branschmässan i Amsterdam ägnade han sitt tacktal åt att kritisera politikerna, huvudsakligen britterna och deras Online Safety Act.

Tidskriften Politico intervjuade flera olika aktörer på mässan.

»The measures are “really just about control. It’s not actually about porn, but porn is a very good scapegoat,” said Christina Kastalia, a digital showgirl with a bachelor’s degree in law. “I see it [age verification regulations] more so as an attack to, literally, the entire society.” It’s not “just about porn. It’s about mass surveillance and it’s about control,” she said.«

»When porn platforms enforce age verification, “what you’re really doing is driving the traffic to places that are further underground,” said Jupiter Jetson, an adult content creator.«

»At the end of the day, Jetson said, the age verification measures are not about protecting children but simply wanting to see sex workers and adult content performers ”suffer”.«

I USA händer det saker på delstatsnivå. I Michigan har republikanerna lagt fram House Bill 4938, ”Anticorruption of Public Morals Act”. Och den är långtgående. Här är några exempel ur förslaget…

Man förbjuder verkliga och fiktiva beskrivningar, simulationer, ljudliga eller visuella skildringar, AI-genererade / animerade / digitalt skapade verk, skrivna verk och annat innehåll som skildrar sexuella handlingar. Och övrigt som kan befaras korrumpera den allmänna moralen. Till exempel innehåll som återger transexualitet.

Notera att detta inte handlar om barn och åldersgränser – utan skall gälla alla. Ingen skall få se något naket.

Internetleverantörer och plattformar skall tvingas blockera tillgång till innehåll, med krav på realtidsövervakning och omedelbar borttagning. Innehållsleverantörer som bryter mot lagen kan dömas till upp till 25 års fängelse – och föras in i registret över sexualförbrytare.

Rep. Josh Schriver säger »Don’t make it, don’t share it, don’t view it.« Lycka till med det…

Att tillhandahålla, underlätta användning av eller använda VPN för att nå innehåll som lagen förbjuder kan också leda till ansvar – med böter upp till 500.000 USD.

Detta förslag kan inte rimligen antas. Skulle så ändå ske skulle det strida mot såväl den amerikanska konstitutionen som en mängd federala lagar. Bara att något sådant här föreslås är absurt. Men nu för tiden tycks ju vad som helst kunna hända.

• Politico: Inside the porn industry’s revolt against tech rules »
• Reclaim the Net: Michigan GOP Bill Proposes Adult Content Ban, VPN Ban, and Restrictions on Transgender Depictions »

CC0

I EU:s beslutsprocess kan ingen höra dig skrika

av

En titt in i EU:s demokratiska process.

Eftermiddagen har ägnats åt att gräva djupare om ännu en märklig sak om EU som snurrar runt i sociala media. Men förgäves. Jag hittar inte det som påstås i dokumenten. Och jag vill vara rimligt säker på att ha rätt innan jag skriver om en fråga. Om inte annat, så av självbevarelsedrift.

Det är en balansakt, för ibland måste man ta i för att någon alls skall bry sig.

Så var det med EU:s Digital Services Act. Vi var en handfull aktivister som lyfte fram problem, ställde besvärliga frågor och försökte tända brasan. Det lömska med DSA är att de problematiska delarna, till exempel om »skadligt men lagligt« innehåll online är luddigt skrivna. Möjligen medvetet luddigt.

Därför kan kritik – i vart fall till en början – vara lätt att vifta bort som alarmism. Tills mer kritik börjar komma in från olika håll. Då kan man andas ut. Jag var inte tokig. Det finns seriösa människor som ser samma sak. Det underlättar om man har rätt.

Chat Control är ett annat exempel. Vi skrev om CC1&2 i ett och ett halvt år innan någon i svenska media och debatt brydde sig. Sedan behövde frågan masseras ytterligare ett drygt år innan den för en tid blev stor i media.

CC2 är ett snårigt förslag inlindat i hundratals sidor papper som få läser. Så alla de detaljfrågor vi lyfte blev i stort sett obesvarade. Det gällde även i Europaparlamentets utfrågningar där EU-kommissionär Ylva Johansson visade sig vara minst lika dåligt påläst om sitt förslag som alla andra – och viftade bort all kritik som alarmism och försvar av övergrepp mot barn.

Något frustrerade skrev vi om att CC2 strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna, då speciellt rätten till privatliv och privat kommunikation. Vilket faktiskt tydligt går att påvisa, eftersom EU-kommissionen skriver just detta på sidan 13 i sitt förslag. Man skriver också att förslaget strider mot bland annat yttrandefriheten och persondataskyddet. Men att man inte bryr sig.

Vilket ändå avfärdades som alarmism. Därför var det rätt skönt när Europaparlamentets utredningstjänst, EU-kommissionens egen rättstjänst, EU:s ministerråds rättstjänst, EU:s dataskyddsombudsman, hundratals forskare och FN:s människorättskommissionär också påpekade problemet och dess allvar. Inte för att kommissionen brydde sig. Men det tog i vart fall udden av kritiken om alarmism.

Det är det inledande steget, när kritik först helt ignoreras och förlöjligas som är motigt. Att i åratal upprepa samma sak på olika sätt om en politisk process som rör sig med hastigheten av kontinentalplattor – i förhoppning om att någon skall bry sig. För ju tidigare man kommer in i processen, ju större chans har man att påverka den.

Och så plötsligt kommer all debatt och medietäckning på en och samma gång. If at all.

Har man tur kan frågan sedan vara kvar i Overton-fönstret en månad eller två. Men eftersom beslutsprocessen är så långdragen och komplicerad svalnar snart allmänhetens och medias intresse. Trots att frågan inte är i närheten av att vara avgjord.

Då måste man försöka tända brasan igen och igen, varje gång det sker något av substans. Vilket lite känns som att börja om från början. Så där har processen om Chat Control 2 pågått i tre och ett halvt år. Och vi har inte sett slutet ännu. Nästa milstolpe är en viktig votering den 13-14 oktober, i EU:s ministerråd.

I ett vidare perspektiv är problemet att EU-maskineriet är så ogenomskinligt och snårigt att varken media eller allmänheten ser vad som sker eller bryr sig innan besluten är klubbade och vi ställs inför fullbordat faktum. Det gäller alla politikområden.

CC0

USA skärper tonen om yttrandefriheten i EU

av

Amerikanska ambassader uppmanas nu att driva kampanj för att upphäva de EU-lagar som begränsar yttrandefriheten online på en global nivå.

Efter att en amerikansk kongressdelegation besökt EU för att diskutera unionens Digital Services Act (DSA) och Digital Markets Act (DMA) har tonläget höjts om ytttrandefriheten i Europa.

Ordföranden för representanthusets Judiciary Committee, Jim Jordan (R), säger:

»Nothing we heard in Europe eased our concerns about the Digital Services Act, Digital Markets Act, or Online Safety Act. These sweeping regulations create a serious chilling effect on free expression and threaten the First Amendment rights of American citizens and companies.«

Vilket pekar på problemet att EU:s nya internetlagar får globala konsekvenser. Och i USA tänker man inte ge upp sin yttrandefrihet bara för att EU vill begränsa den.

Nu lägger sig även amerikanska UD och utrikesminister Marco Rubio i processen. Man uppmanar i ett telegram amerikanska ambassader i EU att bedriva lobbykampanjer för att ändra de aktuella lagarna.

Reuters rapporterar:

»In a State Department cable dated August 4, signed by U.S. Secretary of State Marco Rubio, the agency said the EU was pursuing ”undue” restrictions on freedom of expression in its efforts to combat hateful speech, misinformation and disinformation, and the DSA was further enhancing these curbs.« (…)

»”Posts should focus efforts to build host government and other stakeholder support to repeal and/or amend the DSA or related EU or national laws restricting expression online,” the cable said in its ”objective” section.«

Det stämmer att till exempel DSA sätter upp rätt diffusa krav på att stora sociala media och sökmotorer skall hantera lagligt men »skadligt« innehåll på ett ansvarsfullt sätt.

Det gäller till exempel innehåll som kan påverka demokratiska processer, påverka barns säkerhet, sprida desinformation, öka psykisk ohälsa med mera.

Detta skall främst ske genom plattformarnas respektive användarvillkor, förändringar i algoritmer, förbättrad innehållsmoderering, ökad transparens och samarbete med faktagranskare.

Även om man inte uttryckligen förbjuder annat än direkt olagligt innehåll sätter man alltså stor press på plattformarna att moderera sitt innehåll – under hot om gigantiska böter. Vilket skapar incitament för överdriven moderering (”overblocking”) – något som kritiker menar riskerar att tysta fullt laglig men kontroversiell debatt.

Konsekvenserna blir att det fria ordet inte bara inskränks i EU, utan även globalt. Vilket USA inte tänker acceptera.

Hur EU tänkt bemöta den amerikanska kritiken skall bli intressant att se. Med tanke på att detaljerna i EU:s tulluppgörelse med USA ännu inte är utarbetade är pressen på EU stor.

I sammanhanget kan nämnas att de högprofilerade fall där människor anhållits och åtalats för yttranden online i till exempel Tyskland (och UK) inte har med DSA att göra, utan bygger på annan, nationell lagstiftning.

• Reuters: Exclusive: Rubio orders US diplomats to launch lobbying blitz against Europe’s tech law »

UK: Högljutt om Online Safety Act

av

Debatten om Online Safety Act har eskalerat i Storbritannien. Nedan en BBC-debatt med Reform UK’s Zia Yusuf, Labour peer Thangam Debbonaire och Jonathan Hall, regeringens »Independent Reviewer of Terrorism Legislation«. Det blir livat.

Läs mer om Online Safety Act:
• Online Safety Act – britternas DSA och Chat Control i ett »
• UK Online Safety Act – konsekvenserna börjar bli synliga »
• UK Online Safety Act vs. Wikipedia »

UK Online Safety Act – konsekvenserna börjar bli synliga

av

Britternas Online Safety Act har lett till ökat VPN-användande, politisk diskussion om VPN-förbud och nya former av cyberbrottslighet.

Snabbt börjar Storbritanniens Online Safety Act få konsekvenser.

Den goda nyheten är attt användandet av VPN ökat. Ett syfte med detta är att komma runt de ID-krav/ålderskontroller som den nya lagen ställer på många typer av sidor, från porr till Reddit.

Den dåliga nyheten är att detta har väckt nytt liv i den slumrande politiska debatten om att förbjuda VPN. Vilket riskerar att slå tillbaka både tekniskt, juridiskt och politiskt. (Inte ens EU har vågat gå så långt. Ännu.)

En annan konsekvens är att brittiska användare lockas till fejk-siter där de luras lämna ut sina ID-uppgifter till cyberbrottslingar, i tron att »ID-kravet« på dessa sidor beror på den nya lagen.

Detta lär bara vara början vad gäller oväntade och oönskade konsekvenser av OSA.

Lagens motståndare håller på att samla in namn för att få till stånd en debatt om den i parlamentet. I skrivande stund har runt 250.000 personer skrivit under. Regeringen meddelar dock att den inte har några planer på att ändra eller dra tillbaka lagen.

Relaterat:
• Online Safety Act – britternas DSA och Chat Control i ett »
• UK Online Safety Act vs. Wikipedia »

CC0

UK Online Safety Act vs. Wikipedia

av

Wikipedia har gått till domstol för att slippa de nya brittiska reglerna på ID-krav och censur av innehåll.

Vi har tidigare berättat om Storbritanniens Online Safety Act, som säger att stora nätplattformar proaktivt måste begränsa olagligt och skadligt innehåll.

De måste även införa åldersverifiering i vissa fall. Och låta användare välja bort olika former av lagligt men »skadligt« innehåll.

Nu visar det sig att OSA kolliderar med Wikipedias hela upplägg och funktion.

På grund av det stora antalet användare räknas Wikipedia in i den högsta riskklassen enligt OSA – och drabbas därmed även av de hårdaste kraven och en omfattande byråkrati.

Wikipedia är ett användargenererat uppslagsverk. Uppslagsverk skall inte bry sig om ifall innehåll anses vara skadlig eller kontroversiellt – utan fokusera på att i möjligaste mån tillhandahålla objektivt korrekt fakta.

Speciellt oroar sig Wikipedia nu för att behöva införa åldersverifiering vilket anses hota de frivilliga redaktörernas anonymitet och personliga säkerhet (särskilt i länder med begränsad yttrandefrihet).

ID-krav kan även avskräcka bidragsgivare och minska sitens tillgänglighet.

Wikipedia oroar sig även över kravet på att ta på sig ansvar för användargenererat innehåll. Vilket givet sitens stora volym och ständiga dynamiska utveckling i praktiken är omöjligt.

Man menar att förändringar i Wikipedias öppna redigeringssystem och krav på ID skulle försvaga skyddet mot vandalism och desinformation.

Wikipedia har nu låtit meddela att man inte tänker acceptera OSA:s regler.

Och stiftelsen har gått till domstol för att slippa. Parterna hördes i veckan som gick och Royal Court of Justice väntas komma med sitt utslag inom en månad.

Skulle Wikipedia förlora målet och fortfarande stå fast vid sina principer kan siten komma att blockeras i Storbritannien.

CC0

Grundlagsändring ger regeringen makt att stifta lagar utan riksdagsbeslut

av

I höst tar riksdagen det första av två beslut om att ändra grundlagen – som ger regeringen rätt att stifta lagar på egen hand, om den tycker att det behövs.

När riksdagens ledamöter kommer tillbaka efter semestern ligger proposition 2024/25:155 »Stärkt konstitutionell beredskap« och väntar på dem.

En enkel sammanfattning är att regeringen skall kunna ge sig själv rätt att utfärda förordningar vid allvarliga kriser, även i fredstid. Det vill säga att fatta beslut och stifta lag på egen hand, utan att först behöva pröva frågan i riksdagen.

Visserligen förväntas riksdagen godkänna sådana beslut i efterhand. Men då kan skadan redan vara skedd. Och som propositionen är skriven kan regeringen obstruera och försena ett sådant riksdagsbeslut.

Vad handlar det då om för allvarliga kriser som skall kunna åsidosätta parlamentarismen i Sverige? Det bakomliggande kommittébetänkandet ger några exempel: It-attackerna mot Coop i Norrbotten, finanskriser, flygkapningar, skogsbränder, värmeböljor, snöoväder, finanskrisen och tunnelbygget genom Hallandsåsen.

Vilket, om man tänker efter, är saker som redan kunnat hanteras inom ramen för gällande lag, arbetsformer och maktdelning. Och det finns nästan inga gränser för vad politiker kan anse vara »allvarliga kriser« – om det passar deras agenda.

Från vår tidigare granskning… »Man bör i sammanhanget ställa sig frågan om man vill ge sin värsta politiska motståndare eller framtida regeringar med auktoritära tendenser rätten att proklamera undantagstillstånd och makt att införa nya förordningar som passar den egna agendan.«

Svaret på den frågan är tydligen ja, då förslaget stöds av alla partier utom Miljöpartiet. (Som brukar vara emot sådant här när de är i opposition, men inte i regeringsställning.)

Med detta förslag upphävs den maktdelning som är till för att skydda medborgarna mot förtryck, övergrepp och maktmissbruk i en demokratisk rättsstat. I vart fall tillfälligt.

Hela idén med att ha flera olika maktpoler i en stat är att de andra kan säga stopp om någon av dem blir tokig. I Sverige är de riksdagen, regeringen och de oberoende domstolarna. (Förr krävdes även statschefens underskrift och beslut i två olika riksdagskammare.)

Men nu skall det alltså räcka med att regeringen tycker att det behövs, för att på egen hand kunna stifta lagar.

Extra anmärkningsvärt är att det är en borgerlig regering som går fram med detta förslag. De borgerliga partierna har alltid kämpat för ökad maktdelning. Men så är det tydligen inte längre…

Även om det finns en förkrossande majoritet för förslaget i riksdagen får denna begränsning av den svenska demokratin inte ske utan uppmärksamhet och debatt.

• Riksdagen: Proposition 2024/25:155, Stärkt konstitutionell beredskap »

Tidigare bloggposter:
• Regeringen får rätt att utlysa undantagstillstånd utan att fråga riksdagen »
• Stoppa fullmaktslagen! »
• Fullmaktslagen, regeringen och maktdelningen »
• En bugg i fullmaktslagen? »

CC0

EU:s ständigt svällande nätcensur

av

EU:s »Code of practice on disinformation« har nu blivit en del av unionens Digital Services Act (DSA). Vad betyder det för yttrandefriheten online?

Vid månadsskiftet blev EU:s »Code of practice on disinformation« en del av DSA:s lagstiftningspaket. Det är frivilligt för de stora sociala plattformarna och sökmotorerna att ansluta sig. Men om de gör det, då måste de följa den.

De som anslutit sig är bland andra Facebook, Instagram, Youtube, LinkedIn, TikTok, Google search och Bing. X lämnade uppföranddekoden 2023.

Bland annat föreskrivs att man skall motverka missinformation (omedveten), desinformation (medveten), påverkansoperationer och påverkan från främmande makt.

Detta kan ske till exempel genom att ta bort innehåll, av-monetarisering, flaggning, tillförande av kontext och begränsad spridning.

Till sin hjälp skall man ha faktagranskare, som förutsätts vara redaktionellt och ekonomiskt oberoende från politiska, ekonomiska eller ideologiska intressen. Vilket ibland ifrågasätts om de verkligen är.

Detta är inte samma sak som DSA:s Trusted Flaggers, som i teorin skall inrikta sig på att anmäla olagligt innehåll – och som förväntas företräda olika särintressen. (I DSA:s ursprungliga text talades om företrädare för kollektiva intressen.)

Faktagranskarnas uppgift är däremot att bedöma olika yttrandens sanningshalt, inte laglighet.

Intressant nog är detta samma system för extern faktagranskning som Facebook lämnat i USA, där man anser att det är problematiskt.

X (Twitter) har valt en egen väg med crowdsourcade community notes – där användare kan påpeka felaktigheter och tillföra kontext.

En »permanent taskforce« skall upprättas för att samordna insatser mellan plattformarna och EU-kommissionen, External Action Services Rapid Response System, European Regulators Group for Audiovisual Media Services, European Digital Media Observatory, EU:s Digital Services Board med flera.

EU-kommissionen erkänner att gränsen mellan fakta, tolkning och åsikt kan vara otydlig, särskilt i polariserade frågor som klimat, migration och geopolitik.

Det förväntas att åtgärder mot falsk eller vilseledande information skall vara proportionerliga och förenliga med yttrande- och informationsfrihet.

Vilket – i teorin – betyder att kontroversiella åsikter inte får censureras bara för att de avviker från konsensus, så länge de inte strider mot plattformens användarvillkor eller lag.

Dock har plattformarna under lång tid pressats av politiker till att använda just användarvillkoren för att begränsa det fria ordet. I Sverige har de flera gånger kallats upp till regeringen i syfte att diskutera »branschens ansvar« för vad som publiceras.

Vad som skall plockas bort, skuggbannas, av-monetariseras och så vidare är alltså inte helt kristallklart. Vilket möjligen är medvetet.

På det hela taget har man skapat ett byråkratiskt system för att kontrollera innehåll som i stora delar ligger utanför demokratisk kontroll, traditionell lagstiftning och rättslig prövning.

I ett vidare perspektiv kan detta system förr eller senare komma att missbrukas av aktörer med onda avsikter. Eller av missriktad välvilja.

Men nu är uppförandekoden alltså här och en del av DSA. Återstår att hålla ett öga på hur den tillämpas.

• EU-kommissionen: The Code of Conduct on Disinformation »

CC0