Femte juli

Nätet till folket!

Sökresultat för: datalagring

Övervakningsstaten är mer än folk kanske tror

av

I en rättsstat övervakar man dem som misstänks för brott, inte alla andra.

»Sverige måste bli ett övervakningssamhälle« kräver Anna Dahlberg på Expressens ledarsida.

Sedan skriver hon »Antingen bestämmer vi oss för att börja övervaka de gängkriminella eller så accepterar vi risken att det svenska tillståndet urartar ännu mer.«

Här uppstår en begreppsförvirring. Att man får övervaka människor som misstänks för brott är i princip alla med på. Men är det ett övervakningssamhälle?

Visserligen har användningen av hemliga tvångsmedel sina problematiska sidor. Men i allmänna termer kan man säga att de i vart fall har något slags juridisk grund baserad på att någon är på väg att kränka eller har kränkt någon annans rättigheter – och att detta skall utredas.

Om detta är en övervakningsstat, då är förmodligen de flesta för den.

Problemet är att övervakningsstaten håller på att växa till något helt annat: Övervakning av alla människor hela tiden.

Detta är ett brott mot de mänskliga rättigheterna, närmare bestämt rätten till privatliv och privat korrespondens.

2014 upphävde EU-domstolen datalagringsdirektivet. Detta föreskrev lagring av data om alla människors telefonsamtal, SMS, e-post, uppkopplingar och positioner. Detta skapar metadata som kan avslöja väldigt mycket om människors privatliv.

Så principen slog fast: Spana på dem som misstänks för brott, inte alla andra.

Nu har EU-kommissionen kommit med ett nytt förslag: Alla människors elektroniska meddelanden skall öppnas (vilket kräver av-kryptering) och dess innehåll skall granskas av maskiner – med programvara som tillhandahålls av en ny EU-myndighet kopplad till Europol.

Syftet är att skydda barnen på nätet. Vilket lätt kan utökas.

Förslaget strider uppenbart mot den princip EU-domstolen redan slagit fast ovan. Och mot de mänskliga rättigheterna.

Detta är övervakningsstaten. Så Expressen bör kanske se upp med vad den kräver i sina rubriker.

(Ett skarpt förslag ligger just nu på ministerrådets och Europaparlamentets bord.)

EU-kommissionen: Övervakning är viktigare än mänskliga rättigheter

av

Jag vill inte låta alarmistisk. Men Österrikes regering, den tyska regeringen, den europeiska dataskyddsmyndigheten och FN:s människorättskommissionär har en poäng:

EU-kommissionens förslag om att granska innehållet i våra elektroniska meddelanden är ett hot mot rätten till privatliv och rätten till privat korrespondens. Vilka är grundläggande mänskliga rättigheter.

Man kan förstå att tyskarna tycker att förslaget är olämpligt. De vet ju hur det kan gå.

Spana på dem som misstänks för brott. Inte alla andra, hela tiden.

Förslaget är märkligt i så många delar. För att skydda barnen på internet vill man bland annat införa en 17-årsgräns för meddelande-appar. Vilket känns direkt verklighetsfrånvänt.

Och vad värre är, man vill låta maskiner och deras algoritmer söka igenom alla människors privata elektroniska meddelanden i jakt på misstänkt innehåll och fula gubbar.

Kommissionen vill använda AI för att identifiera misstänkt innehåll. Vilket händelsevis sammanfaller med att man vill ha ett undantag för law enforcement i EU:s AI Act.

Detta är ett verktyg som sedan kan användas för att söka efter vad som helst. Och vi vet hur det är med övervakningslagar. De utökas alltid till syfte och metod. FRA-lagen och datalagringen är ett par exempel.

Att skydda barnen är bara en lämplig, känsloladdad murbräcka för en närmast allomfattande övervakning av alla människors elektroniska meddelanden.

Ändamålsglidning är enkelt ordnad, då en ny myndighet knuten till Europol skall utforma verktyget. Sedan räcker det med ett klubbslag för att utöka syftet. Vilket som sagt är vad som brukar ske.

En nördig detalj är att förslaget – #Chat Control – hänvisar till den inre marknaden som rättslig grund. Man litar inte på att medlemsstaterna kan sköta saken.

Och man tar inte medborgarnas rättigheter på allvar, utan väljer att istället vifta bort dessa.

Här är ett citat ur den inledande texten (sid 13) i EU-kommissionens förslag:

»Samtidigt påverkar åtgärderna i förslaget i första hand utövandet av de grundläggande rättigheterna för användarna av tjänsterna i fråga. Dessa rättigheter omfattar i synnerhet de grundläggande rättigheterna till respekten för privatlivet (bland annat att all kommunikation är konfidentiell, som en del av den mer allmänna rätten till respekt för privatlivet och familjelivet), skyddet av personuppgifter samt yttrande- och informationsfriheten. Även om dessa rättigheter är mycket viktiga är det ingen av dem som måste skyddas till varje pris, utan de måste beaktas i förhållande till deras funktion i samhället.«

Vänta nu! Med risk för att tjata:

De mänskliga rättigheterna är i någon mening absoluta. Det finns visserligen specificerade undantag. Men våra rättigheter skall i princip vara orubbliga. Inte kompromissas bort.

EU-domstolen har redan slagit fast principen: Övervaka dem som misstänks för brott, inte alla andra, hela tiden. Detta skedde när den 2014 upphävde EU:s datalagringsdirektiv.

De mänskliga rättigheternas syfte är att skydda individen från övergrepp från staten. Det är deras ”funktion i samhället”. Därför bör man se upp när statens styrande vill inskränka dessa rättigheter.

Kommissionen skriver som synes rakt ut att dessa rättigheter inte behöver försvaras. Tillåt mig framföra en avvikande mening.

Övergrepp mot barn skall bekämpas med lämpliga lagliga medel – inte genom att upphäva alla människors grundläggande mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter offline skall gälla även online.

(Men även om kommissionen avfärdar de mänskliga rättigheterna anger den (på sid 12) att förslaget i vart fall är prövat så att det överensstämmer med klimatlagstiftningen.)

Detta förslag kan och bör gå i papperskorgen.

Det finns nämligen redan lagstiftning som tillåter plattformar och operatörer att frivilligt skanna sina användares kommunikationer i jakt på sexuella övergrepp på barn. Vilket sker på bred front.

Vad den nya lagen syftar till är att göra sådan övervakning obligatorisk. Och den skall ske med EU:s egenutvecklade sökverktyg – istället för med de som redan framgångsrikt används. Allt under överinseende av en ny myndighet kopplad till Europol.

Vad kan möjligen gå fel?

Den svenska regeringen – som just nu är ordförandeland i EU – bör göra gemensam sak med Österrike och Tyskland och säga nej till ChatControl.

Lagstiftningsdokument:
• Kommissionens förslag »
• Legislative Observatory »

Några relevanta länkar:
• ChatControl.eu »
• ChatControl – granskning av EU-kommissionens förslag
• PP: EU-kommissionär Ylva Johansson ljuger om #ChatControl »
• ChatControl – nu är det skarpt läge i EU, men regeringen vill inte tala om saken »
• UN Human Rights Commissioner warns against chat control »

Bryr sig politiker om mänskliga rättigheter?

av

Under de 15 år som jag sysslat med internet- och övervakningsfrågor har jag gång på gång stött på påståendet att man måste ”balansera” mänskliga rättigheter mot ditt eller datt.

Varje sådan kompromiss leder med nödvändighet till att våra fri- och rättigheter gröps ur och försvagas.

Det stämmer visserligen att de mänskliga rättigheterna inte är absoluta. Det finns undantag, till exempel för att bekämpa brott. Det vill säga när någon kränkt någon annans säkerhet eller egendom. Eller när nationell säkerhet och allmän ordning står på spel. Så det finns redan gott om undantag.

Ändå fortsätter politikens krypskytte mot de grundläggande rättigheterna som sådana och dess underliggande värden.

Ibland har politiken fått backa. Som när EU 2009 var på väg att stänga av fildelare från internet. Det stoppades med hänvisning till en av rättsstatens grundläggande principer: Inget straff utan föregående rättslig prövning.

Just nu står striden kring frågan om vår e-post och alla våra elektroniska meddelanden skall av-krypteras, öppnas och dess innehåll granskas (av maskiner som sänder misstänkta kommunikationer vidare till en ny institution, kopplad till Europol).

Vilket – som vi regelbundet påpekar – bryter vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. Och mänskliga rättigheter offline skall gälla även online.

Undantaget för att bekämpa brott är inte tillämpligt eftersom det i så fall måste handla om ett specifikt brott, en konkret misstanke, en misstänkt eller liknande. Man får inte övervaka alla hela tiden. Det har EU-domstolen redan slagit fast vad gäller datalagringen.

Men politikerna bryr sig inte. Till exempel kommer den senaste svenska lagen om datalagring inte runt EU-domstolens principiella invändning. Enda skälet till att den fortfarande finns på plats är att den inte prövats i unionens domstol.

Som vi också brukar påpeka är våra mänskliga rättigheter individens yttersta skydd mot övergrepp från staten. Och staten styrs av politikerna. Det vill säga samma människor som steg för steg urholkar nämnda mänskliga rättigheter. Detta är ett principiellt problem.

Skälet till att de mänskliga rättigheterna är konventionsskyddade är att de inte skall kunna kringgås eller ändras.

EU-kommissionen förväntas vara fördragens väktare. I dessa fördrag ingår EU:s rättighetsstadga. Ändå är det ofta kommissionen som föreslår inskränkningar av våra rättigheter. Sedan blir dessa förslag som regel värre under behandlingen i ministerrådet och Europaparlamentet.

I Sverige ligger ansvaret hos regering och riksdag. Dessa institutioner tävlar snarast om att hitta på nya inskränkningar av medborgarnas fri- och rättigheter. Detta trots att de konventioner som våra rättigheter vilar på har samma ställning som våra grundlagar.

Enkelt uttryckt struntar politiker – på alla nivåer – ofta i de mänskliga rättigheterna.

Situationen blir ännu värre då dessa frågor är i medieskugga, aldrig diskuteras i valrörelser och därför aldrig heller backas upp med något demokratiskt mandat. Utvecklingen är att allt fler av våra mänskliga rättigheter gröps ur, utan att folket får en chans att påverka situationen.

De flesta vet inte ens vad som sker. De flesta bryr sig inte. Och skulle någon ändå vara intresserad är EU:s politiska beslutsprocess inte i närheten av så transparent som man skulle önska. Svensken i allmänhet är totalt ovetande om de förslag som formas i Bryssel.

Det bristande intresset från media gör dessutom att inget ansvarsutkrävande sker – trots att i princip alla övervakningslagar med tiden drabbas av ändamålsglidning. Detta borde vara öppet mål för vilken journalist som helst.

Allt politiken lovade under FRA-striden har den frångått och verksamheten är idag mer omfattande än vi kritiker varnade för. Datalagringen skulle bara användas för att bekämpa synnerligen allvarliga brott, men kom att brukas för allt från att jaga fildelare till att låta skattemyndigheten snoka i folks privatliv. Vi har fått uppladdningsfilter som leder till automatiserad censur och vars användningsområde ständigt växer. Och nu vill man alltså granska innehållet i alla människors alla elektroniska kommunikationer.

Om inget ändras kommer det att bli som vanligt: Ingen reagerar förrän vi ställs inför fullbordat faktum. Och då är det redan för sent.

När verktygen väl finns på plats – då har vi inga garantier för att dessa kommer att användas återhållsamt och på ett omdömesgillt sätt. Alla övervakningslagar drabbas om inte annat av ändamålsglidning.

Ursäkta om jag tjatar, men detta är viktigt.

Är vi verkligen villiga att ge upp våra grundläggande mänskliga rättigheter?

av

Det finns en inkonsekvens i att många med rätta kritiserar Big Datas insamling av personuppgifter – men samtidigt är ointresserade när staten inskränker vår rätt till privatliv.

Många är – med rätta – skeptiska till hur Big Data samlar in och använder våra personuppgifter. Frågan är populär i media och i samhällsdebatten. Gott så.

Samtidigt föreligger ett närmast komplett ointresse för hur staten övervakar oss, samlar in information och hur den används. Vilket är allvarligt, då statligt missbruk av övervaknings- och kontrollapparaten kan få förödande konsekvenser.

Det verkar som att man försöker säga till buset att vi ser er, så det är ingen idé att ni gör något dumt. Vilket dock inte tycks avskräcka varesig organiserad brottslighet eller skjutande gäng.

Samtidigt kan vetskapen om att man ständigt är övervakad ändra eller minska interaktionen mellan helt vanliga, hederliga människor. Vet man att varje ord man skriver kommer att granskas, då tänker man sig för – även om man inte har något att dölja.

Sådant skapar ett otrevligt samhälle, där man hela tiden har en känsla av att någon kikar över ens axel. Och vem vet hur helt triviala kommunikationer kan misstolkas av de maskiner som söker mönster och vissa typer av innehåll.

»If you give me six lines written by the hand of the most honest of men, I will find something in them which will hang him.« – Cardinal Richelieu

Det är ingen framtidsdystopi. Förslaget kommer fån EU-kommissionen och kallas allmänt för #ChatControl. Det går ut på att innehållet i e-post och alla elektroniska meddelanden skall genomsökas – av maskiner – i jakt på visst olagligt innehåll.

Syftet sägs vara att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn. Men detta syfte kan naturligtvis lätt utökas, som det brukar bli med övervakningslagar.

Förslaget strider mot vad de konventionsskyddade mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. Dessa mänskliga rättigheter är ytterst individens skydd mot övergrepp från staten.

Man bör vara uppmärksam när statens ledare (politikerna) vill inskränka de rättigheter som skyddar oss mot dem. Och det är inte som om de tänkt fråga folket om saken.

Vi har inte en aning om vilka morgondagens ledare är. Men man kan anta att de inte alltid kommer att vara kloka, demokratiskt sinnade och godhjärtade. Vill vi ge dem massövervakningens verktyg? Och det behöver inte handla om ont uppsåt – det räcker med inkompetens, missriktad välvilja eller överdrivet nit för att missbruka dem.

Besluten om att inskränka våra fri- och rättigheter fattas formellt sett i god demokratisk ordning. Därmed anses de få legitimitet trots att de gröper ur rättigheter som det tagit oss tusentals år att uppnå.

Nu är såväl Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna som EU:s rättighetsstadga att betrakta som grundlagar. De skall inte kunna ändras bara för att någon vill det eller för att det blir enklast så.

Även om den ibland tycks vackla något står EU-domstolen på fri- och rättigheternas sida, i vart fall vad gäller rätten till privatliv. Förhoppningen är att domstolen – om ingen annan – kommer att stoppa ChatControl.

Från politiken kommer en ständig ström av nya, problematiska förslag. Snart kan det till exempel bli dags för ett omarbetat datalagringsdirektiv. Steg för steg inskränks vår rätt till privatliv och privat korrespondens.

Tänk om folk kunde engagera sig lika mycket i detta som i att sociala media mjölkar våra persondata för att kunna sälja oss saker.

Det demokratiska västerländska samhället är resultatet av en lång process av trial and error. Till slut kom man fram till en modell som minimerar risken för att bli utsatt för våld, som någorlunda respekterar individens frihet och som skyddar henne från godtycklig maktutövning.

Våra fri- och rättigheter är resultatet av denna process. De är formeln för civiliserad och fredlig samexistens. Därför är de värda att försvaras, när de hotas.

EU vill granska innehållet i dina elektroniska kommunikationer

av

Skall vår digitala korrespondens av-krypteras, öppnas och dess innehåll granskas av maskiner? Frågan avgörs just nu i EU. Och den svenska regeringen får en nyckelroll.

EU-kommissionen vill att medborgarnas e-post och elektroniska meddelanden skall av-krypteras, öppnas och att dess innehåll skall granskas i jakt på olagligt innehåll.

Granskningen skall göras av maskiner och allt misstänkt skall sändas över till en ny EU-institution, kopplad till Europol.

Detta gäller alla dina SMS-meddelanden, chattar, WhatsApp-konversationer, Messenger-meddelanden, IP-samtal med mera. Alla skall med – och om någon e-postleverantör eller meddelande-tjänst vägrar, då kan den komma att förbjudas i EU.

Syftet är att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn. Därför har man även föreslagit en 18-årsgräns för användning av elektroniska meddelandetjänster. Man vill även kolla upp vad du har i dina molntjänster.

Även om syftet är vällovligt blir konsekvenserna orimliga. Och syftet kan lätt utökas, som det brukar bli med övervakningslagar. Vilket redan uppmuntras av vissa medlemsstater.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s rättighetsstadga slår fast rätten till privatliv och privat korrespondens. Och mänskliga rättigheter offline skall även gälla online.

Det finns undantag, till exempel för att bekämpa brott. Men då måste det finnas ett specifikt brott, någon misstänkt eller något annat konkret att ta på.

Man får inte övervaka hela folket hela tiden. Det slog EU-domstolen fast i samband med att den upphävde EU:s datalagringsdirektiv.

Vi befinner oss alltså i en situation där en av våra grundläggande mänskliga rättigheter hotas.

Hur hamnade vi här?

Det började med att EU faktiskt fattade ett bra beslut, som gick ut på att stärka medborgarnas rätt till privatliv online.

Snabbt kom dock protester, som gick ut på att detta skulle omöjliggöra den skanning av innehållet i våra elektroniska kommunikationer som redan sker på vissa plattformar och tjänster.

Protesterna leddes av Hollywood-stjärnan Ashton Kutcher och Thorn, en organisation som han startat med sin före detta fru Demi Moore. Thorn äger i sin tur det kommersiella verktyget Safer, som används av nätjättarna för att upptäcka sexuella övergrepp mot barn online.

De har haft samtal med såväl EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen som ansvarig kommissionär, Ylva Johansson. Samtidigt har kommissionen vägrat träffa företrädare för de organisationer som försvarar den digitala brevhemligheten.

Resultatet blev en tillfällig lag som tillåter frivillig skanning av innehållet i användarnas elektroniska kommunikationer – hos de operatörer som vill.

Detta har kommissionen sedan följt upp med det nu aktuella förslaget – »Chat Control« – som gör sådan skanning obligatorisk. Alla skall med.

Tanken är att ingen skall kunna kommunicera med någon annan utan att innehållet granskas.

Denna granskning kommer att ske med hjälp av algoritmer och maskiner. Erfarenheter från liknande försök pekar på att upp till 90% av allt som flaggas av sådana system är felaktiga flaggningar. (Som ändå kan få förödande konsekvenser för den som drabbas.)

Man kan ifrågasätta om förslaget över huvud taget är effektivt i förhållande till sitt syfte. Den som ägnar sig åt övergrepp mot barn har som regel helt andra kanaler och verktyg än de som omfattas av detta förslag. Och det finns enligt uppgift fler fall att utreda än vad de nationella polismyndigheterna hinner med, redan nu utan obligatorisk Chat Control.

En orimlighet är att förslaget förutsätter att man kringgår den kryptering som skyddar våra kommunikationer. Att bygga in bakdörrar eller på annat sätt försvaga krypteringen kommer att göra oss alla mer sårbara för angrepp från ondsinta aktörer. Sådana svagheter utnyttjas alltid.

Antingen har man solid kryptering eller så har man det inte.

I EU:s ministerråd säger Österrike bestämt nej till Chat Control då den strider mot landets konstitution. Det mesta tyder på att även Tyskland kommer att säga nej. Men det räcker inte för en blockerande minoritet.

Frågan kommer nu att landa hos den svenska regeringen, som är ordförandeland i EU första halvåret 2023.

Därför är det extra viktigt att frågan kommer in i samhällsdebatten här. Media måste uppmärksamma saken. Människorätts- och nätaktivister måste reagera. Politiken måste uppleva att det finns en kritisk opinion.

Annars väntar oss en orwellsk framtid.

EU-kommissionen vill urholka rätten till privatliv och privat kommunikation. Man vill upphäva den digitala brevhemligheten.

Det är på riktigt. En av våra grundläggande mänskliga rättigheter står nu på spel.

Läs mer:
• Chat Control – The End of the Privacy of Digital Correspondence »
• UN Human Rights Commissioner warns against chat control »
• EU avskaffar rätten till privat korrespondens »
• Tyska regeringen splittrad om #ChatControl »
• Tyska Bundestags juridiska experter sågar #ChatControl »
• Österrike säger bestämt nej till #ChatControl / CSAR »
• EU:s medlemsstater splittrade om ChatControl. Vad tycker Sverige? »
• The EU’s Proposal on CSAM Is a Dangerous Misfire »
• ChatControl: Den som är oskyldig har allt att frukta »
• Leak on chat control: EU Commission anticipates millions of false positives »
• Chat Control är en idiotisk och farlig idé »
• Granskning: Lobbykampanjen för #ChatControl »

EU: Ministerrådet öppnar dörren för AI-stödd massövervakning

av

EU:s ministerråd kan tänka sig AI-stödd massövervakning. Samtidigt säger en majoritet i Europaparlamentet nej.

EU:s ministerråd har enat om en gemensam linje för de kommande förhandlingarna om unionens nya AI Act. Man kan notera att rådet är oroväckande vagt vad gäller användning av artificiell intelligens för massövervakning.

Många medlemsstater är närmast entusiastiska inför möjligheten att använda AI för övervakning och kontroll. Det gäller inte minst AI som stöd för biometrisk massövervakning.

Ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer (PP, DE) kommenterar:

»The position adopted today would enable a dystopian future of biometric mass surveillance in Europe, potentially exposing everybody to constant identification, monitoring their behaviour and analysing their emotions in public spaces. It would justify the permanent and ubiquitious deployment of face surveillance to look for the thousands of ‚victims‘, ‚threats‘ and suspects of ‚serious crime‘ that are wanted at any time. We must not normalise a culture of suspicion and side with authoritarian regimes which use AI for repression of civil society, for social scoring, human rights violations, and total surveillance.«

I sammanhanget är det värt att notera att experiment med till exempel AI-stödd automatiserad ansiktsigenkänning visat sig ha en hög felprocent (falska positiva).

I grunden ligger samma principfråga som för datalagringen. EU:s datalagringsdirektiv upphäves av EU-domstolen för att det strider mot rätten till privatliv. Enkelt uttryckt får övervakning endast inriktas mot personer som misstänks för brott – inte omfatta alla hela tiden, utan skäl.

I Europaparlamentet säger samtidigt en majoritet nej till AI-stödd massövervakning.

EU talar med kluven tunga om digitala rättigheter

av

Gör som vi säger, inte som vi gör – tycks vara budskapet i EU:s nya deklaration om digitala rättigheter. Skulle man leva upp till det man skriver, då skulle flera aktuella lagförslag behöva gå i papperskorgen. Vilket knappast kommer att ske.

EU:s tre institutioner har enats om en deklaration om digitala rättigheter och principer för ett »digitalt årtionde« (European Declaration on Digital Rights and Principles for the Digital Decade). PDF »

Detta är inte lagtext utan mer ett styrdokument. Men även sådana får konsekvenser i verkligheten.

Deklarationen innehåller en del bra saker plus en hel del godhetsignalering. Alla utsatta grupper nämns och miljön får sitt avsnitt.

»The EU way for the digital transformation of our societies and economy encompasses in particular digital sovereignty in an open manner, respect of fundamental rights, rule of law and democracy, inclusion, accessibility, equality, sustainability, resilience, security, improving quality of life, the availability of services and respect of everyone’s rights and aspirations. It should contribute to a dynamic, resource efficient, and fair economy and society in the EU.«

Imponerande. Men låt oss fokusera på kärnfrågorna.

Dokumentet bekänner sig till rätten till privatliv. Dock får man en känsla av att det mer handlar om individens förhållande till Big Data och mindre om relationen till staten.

Det finns tecken på att EU ställer högre krav på andra än på sig själv. Som när man vill att innehållet i alla människors e-post, alla elektroniska meddelanden, alla chattar med mera skall granskas av maskiner. Vilket är att avskaffa den digitala brevhemligheten.

Vilket i sin tur är ett brott mot vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. Och mänskliga rättigheter offline skall gälla även online.

Samma sak gäller datalagringen. Det blir konstigt när kommissionen och rådet understryker vikten av fundamentala rättigheter – när de samtidigt försöker runda EU-domstolens nej till datalagring, vilket just motiveras med att den strider mot nämnda rättigheter.

Vad gäller yttrandefrihet säger deklarationen:

Everyone has the right to freedom of expression and information, as well as freedom of assembly and of association in the online digital environment.

Även detta klingar en smula falskt, då EU-institutionerna snarare tycks vara intresserade av att begränsa det fria ordet online.

Till exempel genom att ge myndigheter, organisationer och »kollektiva intressen« rollen som statligt godkända nätpoliser – med makt att rekommendera att innehåll skall plockas bort. Utan föregående rättslig prövning. (Trusted Flaggers i EU:s nya Digital Services Act.)

I övrigt innehåller denna deklaration många vackra, men vaga skrivningar. Även om en del saker är bra, så är detta ytterligare en framflyttning av politikens makt över nätet.

Tyska Bundestags juridiska experter sågar #ChatControl

av

Att inspektera innehållet i alla våra elektroniska meddelanden tjänar inte sitt syfte och kommer inte att accepteras av EU-domstolen. Detta säger tyska Bundestags juridiska experter.

EU-kommissionen vill att våra elektroniska meddelanden skall av-krypteras, öppnas och dess innehåll granskas (#ChatControl / CSAR). Syftet är att avslöja sexuellt utnyttjande av barn.

Nu säger den tyska Förbundsdagens juridiska experter att detta inte kommer att uppfylla sitt syfte.

Man påpekar dessutom att en sådan svepande övervakning av innehållet i alla medborgares elektroniska kommunikationer knappast kommer att klara en granskning i EU-domstolen.

#ChatControl / CSAR bryter nämligen mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. Precis som EU:s nu upphävda datalagringsdirektiv.

Bundestags jurister oroas även över det mycket stora antal falska flaggningar som ett sådant system skulle leda till. De anser också att kommissionens förslag skulle leda till försvagad kryptering, vilket skulle göra oss alla mindre säkra online.

• Läs mer »

Relaterat:
• Chat Control: The EU’s CSEM scanner proposal »
• Nu börjar slaget om #ChatControl (med länksamling) »

Utredning föreslår övervakning i förebyggande syfte

av

Idag presenterades ett delbetänkande av utredningen om preventiva tvångsmedel. Enkelt uttryckt handlar det om förebyggande övervakning av personer som kan antas begå vissa brott, men innan det finns konkret misstanke om något specifikt brott.

Idag tog justitieminister Strömmer (M) emot ett delbetänkande av utredningen om utökade möjligheter att använda preventiva tvångsmedel (SOU 2022:52). Utredningen är tillsatt av den förra regeringen.

Huvudpunkter:

  • Man överväger möjligheterna att använda tvångsmedel utanför en förundersökning, så kallade preventiva tvångsmedel, för att förhindra allvarlig brottslighet inom kriminella nätverk.
  • Tvångsmedelsanvändningen ska syfta till att förhindra viss särskilt allvarlig brottslig verksamhet och åtgärderna ska vara av synnerlig vikt för detta ändamål.
  • Tvångsmedel ska endast få användas om det finns en påtaglig risk för att brottslig verksamhet av visst slag kommer att utövas inom en organisation eller grupp.
  • Tvångsmedelsanvändningen får endast riktas mot en person som tillhör eller verkar för organisationen eller gruppen och kan befaras medvetet främja den brottsliga verksamheten.
  • Det utökade tillämpningsområdet ska endast omfatta den slags allvarlig brottslighet som har en tydlig koppling till kriminella nätverk.
  • Endast brott där behovet och den förväntade nyttan överväger integritetsintrånget ska ingå i brottskatalogen.
  • Det är fråga om mord, människorov, sprängningsbrott, grova vapen- och narkotikabrott samt olovlig hantering av explosiva varor.
  • Det kan handla om hemlig övervakning, hemlig avlyssning, hemlig kameraövervakning, postkontroll och hemlig dataavläsning.
  • I nästa steg skall utredningen överväga om ytterligare tvångsmedel och verkställighetsåtgärder, till exempel hemlig rumsavlyssning, genomsökning på distans och biometrisk autentisering, skall få användas preventivt.
  • Beslut skall fattas av domstol efter begäran från åklagare. Vid behandling skall det finnas ett allmänt ombud, som förväntas värna integritetsfrågorna. Verksamheten skall granskas av Säkerhet- och integritetsskyddsnämnden (SIN).
  • Lagen skall gälla fem år och sedan utvärderas.
  • Lagändringarna föreslås träda i kraft 1 januari 2024.
  • SÄPO har likande regler för sitt område, genom Preventivlagen.

Detta delbetänkande får ses som ett direkt svar på den förändrade typen av brottslighet i Sverige. Och vid första påseende verkar den hålla sig inom de undantag för rätten till privatliv som till exempel finns i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Men det finns risker.

Lagstiftning om övervakning drabbas i princip alltid av ändamålsglidning. Med tiden brukar såväl syfte som metoder utökas. Därför är varje framflyttning av övervakningsstatens positioner riskabel, även om den till att börja med sker med begränsat syfte, snäva regler och med garantier om rättsstatens principer.

FRA-lagen och datalagringen kan nämnas som varnande exempel på brutna löften på övervakningsområdet.

Man flaggar som sagt redan för förslag om ytterligare tvångsmedel och verkställighetsåtgärder i utredningens slutbetänkande.

Dessutom är det i praktiken omöjligt att förhindra att lagar av detta slag missbrukas, om ont uppsåt finns eller om någon handlar av oförstånd.

Införandet av preventiva tvångsmedel var en central punkt i regeringens och SD:s Tidö-avtal. Men detta är ändå lite av ett slag i luften politiskt sett, eftersom utredningen redan var tillsatt och nu levererar ungefär det som alla förväntat sig.

Vad som kan bli särskilt intressant är dels om regeringen kommer med tilläggsdirektiv och dels om utredningen kommer med fler förslag i sitt slutbetänkande.

Du följer hur frågan utvecklas, här på bloggen.

Länkar:
• Regeringen: Utredning föreslår utökade möjligheter till preventiv tvångsmedelsanvändning för att hindra gängkriminalitet »
• SOU 2022:52: Utökade möjligheter att använda preventiva tvångsmedel »
• Presentationsbilder från presskonferensen (PDF) »

Problemen med Tidö-avtalet

av

Övervakning, anonyma vittnen och brottsprovokation. Den politiska majoritetens plan saknar inte medborgarrättsliga utmaningar.

Högerblockets Tidö-avtal kommer att ge oss mer övervakning. Vilket i och för sig inte var oväntat. Här drar för övrigt alla partier utom Vänsterpartiet åt samma håll.

Ingen har något emot att man övervakar människor som är misstänkta för brott.

Men vi vill inte ha mer övervakning av alla, hela tiden – svepande och utan brottsmisstanke. Det är därför EU-domstolen sagt nej till lagring av data om alla människors alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar med mera.

Vilket Sverige inte tycks bry sig om. Det finns mycket som talar för att även den senaste svenska datalagrings-lagen skulle upphävas om den kom att prövas i nämnda domstol.

Därför – övervaka gärna skurkar, men inte vanligt hederligt folk. Respektera medborgarna istället för att se dem som potentiella problem.

Det finns mer som är kontroversiellt i Tidö-avtalet, ur ett medborgarrättsligt perspektiv.

Anonyma vittnen är en farlig idé. Tänk dig att du blir anklagad för att ha gjort något. Men du får inte veta vem som anklagat dig – och du kan därmed inte heller bedöma om den personen kan ha andra skäl för sin utsaga.

Om man alls skall införa ett sådant system, då måste det ha en solnedgångsklausul. Det vill säga att lagen skall utvärderas ur ett rättssäkerhetsperspektiv innan den eventuellt kan förlängas.

Det verkar även som om man öppnar för brottsprovokation. Men polisen borde lösa brott, inte hjälpa till att begå dem.

Det är orimligt om staten provocerar en person att utföra en olaglig handling som denne inte skulle utfört annars – och sedan straffa honom för det.

Brottsprovokation är dåligt. Men bevisprovokation bör kunna rättfärdigas, då det handlar om att utreda ett de facto begånget brott.

Det känns som om det börjar bli dags för en diskussion om rättsstatens grundläggande principer.

Nu införs inga nya lagar över en natt. Så det bör finnas tid att skjuta ner förslag som hotar våra fri- och rättigheter. Men vänta inte för länge. Lagförslag måste kritiseras innan politikerna hunnit låsa sina positioner. Så nu gäller det att vara uppmärksam.