Femte juli

Nätet till folket!

EU: Ny datalagring och bakdörrar till krypterad kommunikation

av

EU-kommissionen vill runda EU-domstolens förbud mot generell datalagring. Den kräver även bakdörrar till krypterad kommunikation, för att komma åt dess innehåll.

Som en del av projektet »ProtectEU« har EU-kommissionen nu presenterat en »färdplan för effektiv och laglig tillgång till uppgifter för brottsbekämpande myndigheter«.

Bland annat flaggar man för ett nytt datalagringsdirektiv nästa år.

EU:s förra datalagringsdirektiv upphävdes av EU-domstolen. Det stred mot vad de mänskliga rättigheterna hade att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens.

Detta då det föreskrev urskiljningslös lagring av metadata om alla människors telekommunikationer.

EU-domstolen slog då, enkelt uttryckt, fast principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Det skall bli intressant att se hur ett nytt datalagringsdirektiv är tänkt att se ut som respekterar detta. Speciellt som ambitionen är att även täcka in alla nya meddelandetjänster.

Dessutom vill man »stärka samarbetet mellan brottsbekämpande myndigheter och tjänsteleverantörer när det gäller tillgång till elektroniska bevis«.

Vilket torde betyda att ge myndigheterna direkt tillgång till aktuell data hos operatörerna. (Vilket Europols utökadde mandat redan öppnat för.)

Man ger sig även in i striden om krypterad kommunikation:

»Under 2026 kommer kommissionen att lägga fram en teknisk färdplan för kryptering för att identifiera och utvärdera lösningar som möjliggör laglig åtkomst till krypterade data för brottsbekämpande myndigheter, samtidigt som cybersäkerheten och de grundläggande rättigheterna skyddas. Kommissionen kommer också att stödja utvecklingen av ny dekrypteringsteknik för att förse Europol med nästa generations dekrypteringskapacitet (från och med 2030).«

Hur man tänkt sig forcera totalsträckskrypterad kommunikation och samtidigt skydda cybersäkerheten och rätten till privat korrespondens är än så länge en öppen fråga.

Detta bör ses i ljuset av Chat Control 2, som är tänkt att granska innehållet i folks elektroniska meddelanden med AI eller client-side-scanning (spionprogram som granskar dina meddelanden innan de krypteras och sänds).

Vad gäller spaning mot människor som faktiskt misstänks för brott finns redan hemlig dataavläsning – som kan spana på allt som finns och sker på eller i närheten av en telefon eller dator.

Så det finns redan verktyg att använda mot skurkar, efter individuell rättslig prövning. Utan att drabba alla andra.

Nu väntar vi på svaret på frågan: Hur? Hur har EU-kommissionen tänkt gå runt EU-domstolens förbud mot generell datalagring? Hur tänker man ta sig runt totalsträckskryptering utan att offra vår IT-säkerhet?

Mycket talar för att det inte går. Vilket dock inte brukar hindra EU-kommissionen från att lägga fram verklighetsfrånvända förslag.

• Kommissionen lägger fram en färdplan för effektiv och laglig tillgång till uppgifter för brottsbekämpande myndigheter »

CC0

Tre obekväma frågor för Almedalen

av

Passa på att kräva våra politiker på svar i Almedalen. Här är några obekväma frågor om Chat Control 2, bakdörrs-lagen och fullmakts-lagen.

Chat Control 2

EU-kommissionen vill fortfarande låta AI granska innehållet i folks elektroniska meddelanden. EU:s ministerråd vill göra samma sak med spionprogram på applikations- eller systemnivå. I båda fallen vill man kringgå den kryptering som håller våra kommunikationer säkra.

Hur har man tänkt sig komma åt krypterade meddelanden utan att försvaga säkerheten för övrig, känslig kommunikation?

Vad har regeringspartierna (M, KD & L) att säga om att de gick till val i EU-valet på att säga nej till Chat Control 2 – men ändå driver på för ett ja i ministerrådet?

Bakdörrs-lagen

Ett lagförslag är ute på remiss som innebär att meddelandetjänster skall tvingas överlämna innehåll i användares kommunikationer i okrypterad form till myndigheterna. Hur är detta rent praktiskt tänkt att gå till?

Hur menar man att operatörer och myndigheter skall kunna komma åt krypterad kommunikation utan att även främmande makt, kriminella och andra fientliga aktörer kan göra samma sak? Är det så klokt att lämna bakdörrar öppna?

Försvarsmakten anser att det inte går – och rekommenderar sina medarbetare attt använda den totalsträckskrypterade meddelande-appen Signal.

Fullmakts-lagen

Alla partier utom MP vill ge regeringen rätt att utfärda förordningar (stifta lagar) helt på eget inititativ, om den tycker att det behövs. I fredstid.

Hur går detta ihop med principen om maktdelning? Har inte de borgerliga partierna i alla år kämpat för ökad maktdelning i Sverige?

Är sossarna verkligen beredda att låta en SD-dominerad regering stifta lagar utan att fråga riksdagen eller någon annan om lov? Är högern beredd att ge de rödgröna oinskränkt makt?

Förslaget är dessutom skrivet så att en regering kan kringgå den säkerhetsventil som kräver att riksdagen skall godkänna sådana förordningar i efterhand. I vart fall för en tid.

Ta tillfället i akt att ställa frågor!

Våra politiker är som regel ovilliga att diskutera övervaknings- och demokratifrågor. Men i Almedalen kan det vara svårt för dem att ducka – om ni som är där tar chansen att ställa de obekväma frågorna till exempel i samband med seminarier.

Läs mer:
• Chat Control 2 – nu är det match igen! »
• Stoppa regeringens bakdörrs-lag! »
• Stoppa fullmaktslagen! »

CC0

En bugg i fullmaktslagen?

av

Kan den föreslagna fullmaktslagen användas för att ge regeringen rätt att helt köra över riksdagen?

En i stort sett enig parlamentarisk kommitté har kommit fram till att regeringen skall kunna ge sig själv rätt att utfärda förordningar och regler (stifta lagar) om den anser att situationen kräver det. I fredstid.

Därför vill regeringen nu ändra grundlagen. Vilket kullkastar hela idén om maktdelning.

»It may be too great a temptation to human frailty, apt to grasp at power, for the same persons who have the power of making laws to have also in their hands the power to execute them.« – John Locke

Nu finns det förvisso en säkerhetsventil. Ett sådant beslut måste godkännas i efterhand av riksdagen, med minst tre fjärdedelars majoritet. Så här lyder den föreslagna lagen:

4 § Föreskrifter som avses i 3 § ska gälla för viss tid, dock längst tre månader.
Föreskrifterna ska så snart som möjligt underställas riksdagen för prövning. För att riksdagen ska godkänna föreskrifterna krävs att minst tre fjärdedelar av de röstande enas om beslutet.
Föreskrifterna upphör omedelbart att gälla
1. om de inte underställs riksdagen inom en vecka från den dag då de beslutades,
2. om de inte godkänns vid riksdagens prövning, eller
3. om riksdagen inte prövar föreskrifterna inom en månad från det att de underställdes.

Jag är inte jurist, men… Anta att vi en dag har en regering som vill införa något slags undantagstillstånd som saknar stöd i riksdagen.

Vi säger att beslutet fattas av regeringen en torsdag. Men regeringen underställer inte den nya förordningen riksdagen. Den upphör då att gälla efter en vecka.

En vecka kan vara mycket lång tid i politiken, speciellt vid något slags förmodat krisläge.

Anta sedan att regeringen fattar ett nytt beslut om en likadan (eller en snarlik) förordning samma torsdag som den gamla automatiskt upphör att gälla. Som sedan inte heller underställs riksdagen…

Då kan det hålla på så där tills riksdagen tröttnar och begär misstroendevotering.

Det skulle garanterat bli bråk och buller om den nya lagen missbrukades på det sätt som beskrivs ovan. Men att möjligheten alls existerar, ens i teorin, är oroväckande. Konstitutionella spärrar måste vara vattentäta.

Vi kan inte utgå från att alla framtida regeringar är goda demokrater som inte tänjer på reglerna i egna syften.

Detta är bra en av alla saker som är fel med den nu föreslagna lagen –  proposition (2024/25:155). Läs mer i de länkade bloggposterna nedan.

Läs mer:
• Regeringen får rätt att utlysa undantagstillstånd utan att fråga riksdagen »
• Stoppa fullmaktslagen! »
• Fullmaktslagen, regeringen och maktdelningen »
• Timbro: Ge inte Trumps farliga makt till Kristersson »
• Oisín Cantwell: Den svenska demokratin är på väg att försvagas »
• SVT: Regeringen ska få mer makt vid allvarlig kris »
• SvD ledare: Mattias Svensson – I kristid behövs maktdelning »
• SvD ledare: Mattias Svensson – Regeringen öppnar för maktmissbruk »

• Regeringen: Stärkt konstitutionell beredskap, Prop. 2024/25:155 »
• Powerpoint från regeringens presskonferens »
• Se även presskonferensen på Youtube »

Tidigare:
• Riksdagen vill ge regeringen rätt att införa undantagstillstånd på lösa grunder »
• Vårt remissvar »
• Timbro-rapporten ”Har nöden ingen lag?” »

CC0

Chat Control 2 – nu är det match igen!

av

Om ett par veckor tar Danmark över ordförandeklubban i EU:s ministerråd. Då blir det skarpt läge om Chat Control 2 igen.

Det första halvåret 2025 är Polen – som är motståndare till Chat Control 2 – ordförande i EU:s ministerråd och frågan har kört fast, igen. Den 1 juli tar Danmark – som är för CC2 – över ordförandeklubban och väntas satsa på att driva frågan i hamn.

Läget just nu är att EU-kommissionen är angelägen om att få igenom sitt förslag om AI-analys av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden. Europaparlamentet säger nej till CC2 i alla centrala delar. Och bland medlemsstaterna i ministerrådet har man varit oeniga i över tre års tid.

De belgiska och ungerska ordförandeskapen i ministerrådet förra året drev linjen om client-side-scanning. Det vill säga att folks elektroniska meddelanden skall granskas innan de krypteras och sänds. Vilket kommer att kräva spionprogram (på system- eller applikationsnivå) på alla telefoner och datorer.

Detta förslag har stoppats av en blockerande minoritet (minoritetsskydd) i ministerrådet.

Polen drev å sin sida en helt annan linje som EU-ordförande första halvåret i år. Vi har tidigare rapporterat om det polska förslaget:

»[M]eddelandetjänster kan fortsätta att frivilligt söka efter sexuella övergrepp mot barn i användarnas meddelanden, precis som idag. Men det blir inget krav på att detta skall göras obligatoriskt. Det blir inte heller någon client-side-scanning med spionprogram på medborgarnas telefoner och datorer. Även tanken på att använda (icke-existrerande) AI-teknik för att analysera innehållet i folks meddelanden skrotas.«

Detta förslag fick dock inte tillräcklig majoritet. Varpå frågan körde fast igen.

Den 1 juli tar Danmark över ordförandeklubban i ministerrådet. Danskarna är för CC2 och går in i sitt uppdrag med ambitionen att ro frågan i hamn. Förmodligen kommer man att gå tillbaka till det tidigare förslaget om client-side-scanning.

Efter att Tyskland fått en ny regering tyder det mesta på att landet kommer att ändra sig från ett nej till ett ja till detta nygamla förslag. Varpå den tidigare blockerande minoriteten faller.

Mycket tyder alltså på att striden om Chat Control 2 nu blossar upp igen. Och att ministerrådet kommer att säga ja till client-side-scanning.

Ministerrådsmöten med medlemsstaternas justitieministrar (RIF-rådet) kommer att hållas den 13-14 oktober och den 8-9 december. Samtidigt behandlas frågan fortlöpande på tjänstemannanivå i ministerrådet (COREPER II) och dess arbetsgrupper.

Ett skarp förslag kan komma snabbt och vara förankrat i förväg. Därför måste motståndet mot Chat Control 2 fortsätta och vara högljutt för att mota Olle i grind, i tid.

Skulle ministerrådet enas i frågan blir det trilog-förhandlingar (bakom stängda dörrar) mellan EU-kommissionen, EU:s ministerråd och Europaparlamentet. Vilket kan sluta hur som helst.

Tidigare bloggposter:
• Polen: Inget nytt förslag om Chat Control 2 i ministerrådet (maj 2025) »
• Chat Control 2 – fortsatt låst läge i ministerrådet (maj 2025) »
• Chat Control 2 – en uppdatering (mars 2025) »
• Början till slutet för Chat Control 2? (februari 2025) »
• Chatcontrol: Kompromiss i Europaparlamentet (oktober 2023) »

Se även:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol: Kompromiss i Europaparlamentet »

CC0

Fullmaktslagen, regeringen och maktdelningen

av

Borgerliga partier brukade stå upp för maktdelning. Nu föreslår de att regeringen – i fredstid – skall kunna ge sig själv rätten att stifta lagar. Om den anser att det behövs.

Detta är ett svek mot de principer som länge definierade borgerlig politik.

»The greater the power, the more dangerous the abuse.«
– Edmund Burke

Och det är inte bara högern. Alla partier utom Miljöpartiet stöder förslaget – Proposition 2024/25:155. (MP:s motstånd ska dock ses i ljuset av att de just nu är i opposition…)

Ändå är det särskilt anmärkningsvärt att just de borgerliga sviker det som en gång var en av deras ideologiska grundpelare.

Under lång tid gick skiljelinjen mellan Socialdemokraterna, som ville stärka regeringsmakten – och de borgerliga partierna, som betonade vikten av maktdelning. Det vill säga att inte samla all makt på ett och samma ställe.

Maktdelning är vad det låter som: Att makten i ett samhälle delas upp – till exempel mellan regering, riksdag och oberoende domstolar. (I vissa länder även statschefen och en andra parlamentarisk kammare.)

Det är ett skydd mot maktmissbruk. Om en maktpol spårar ur – kan de andra hålla emot.

»Freedom is guaranteed only where the power of government stops.«
– Hannah Arendt

Demokratin säkras inte bara genom fria val – utan också genom att makten är fördelad och öppen för granskning.

»The chief safeguard of freedom is the separation of powers.«
– Friedrich Hayek

Det är den principen man nu är beredd att överge.

Gösta Bohman lär rotera i sin grav.

Läs mer:
• Stoppa fullmaktslagen! »
• Regeringen får rätt att utlysa undantagstillstånd utan att fråga riksdagen »
• Timbro: Ge inte Trumps farliga makt till Kristersson »
• Oisín Cantwell: Den svenska demokratin är på väg att försvagas »

• Regeringen: Stärkt konstitutionell beredskap, Prop. 2024/25:155 »
• Powerpoint från dagens presskonferens »
• Se även presskonferensen på Youtube »

• SVT: Regeringen ska få mer makt vid allvarlig kris »
• SvD ledare: Mattias Svensson – I kristid behövs maktdelning »

Tidigare:
• Riksdagen vill ge regeringen rätt att införa undantagstillstånd på lösa grunder »
• Vårt remissvar »
• Timbro-rapporten ”Har nöden ingen lag?” »

Stoppa fullmaktslagen!

av

Alla politiska partier utom Miljöpartiet vill att regeringen skall kunna ge sig själv rätt att utfärda förordningar (lagar) vid allvarliga kriser i fredstid. Alltså kunna utlysa någon form av undantagstillstånd.

Att riksdagen om det krävs kan bemyndiga regeringen att ta över lagstiftningen i ett visst syfte och under en viss tid må kanske vara en sak.

Att regeringen skall kunna bemyndiga sig själv att utfärda förordningar är dock att gå över gränsen.

Men det är vad som nu föreslås. Regeringen skall kunna ge sig själv rätt att stifta lagar.

Där upphör den maktdelning som är till för att skydda oss mot förtryck, övergrepp och maktmissbruk.

Hela idén med att ha flera olika maktpoler i en stat är att de andra kan säga stopp om någon av dem blir tokig. I Sverige är de riksdagen, regeringen och de oberoende domstolarna. (Förr krävdes även statschefens underskrift och beslut i två olika riksdagskammare.)

Förslag till grundlagsändring, Regeringsformen 16 kapitlet 1§:

»Om det råder en allvarlig fredstida krissituation och förhållandena kräver det kan riksdagen besluta att regeringen ska ha de särskilda befogenheter att meddela föreskrifter som anges i 2 och 3 §§. Ett sådant beslut kräver att minst tre fjärdedelar av de röstande enas om det.

Om det är uppenbart att riksdagens beslut inte kan avvaktas får regeringen fatta beslutet. Ett sådant beslut ska så snart som möjligt underställas riksdagen för prövning. För att riksdagen ska godkänna beslutet krävs att minst tre fjärdedelar av de röstande enas om detta.«

Det enda regeringen inte skall få göra på egen hand är att »stifta, ändra eller upphäva grund- lag, riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen«. Men allt annat.

Med lite kreativitet kan man alltid hävda att det råder något slags allvarlig krissituation.

Att riksdagen kan upphäva regeringens beslut i efterhand är en klen tröst om skadan redan är skedd. I vart fall en vecka i taget går det att hålla riksdagen ur loopen.

Vill sossarna verkligen ge denna makt till Åkesson? Vill borgerligheten verkligen ge den till en rödgrön regering som är beroende av Vänsterpartiet?

Vill folket ge regeringen den makten? Det är ju liksom inte alltid våra politiker hållit sig inom givna råmärken. Svensk politisk historia är kantad av saftiga skandaler och rättsövergrepp.

I tider när det talas om såväl tvångs-återvandring som folkomflyttning och klimatnödläge i den politiska debatten saknas inte krav på nya brådskande regler.

Vill vi ge framtidens regeringar rätt att göra som de vill om de tycker att det behövs?

Notera att detta handlar om fredstid. (I krig får regeringen göra nästan som den vill.)

Vad är ens en »allvarlig fredstida krissituation«? Ur vår förra postning:

»Kommittébetänkandet ger några exempel: It-attackerna mot Coop i Norrbotten, finanskriser, flygkapningar, skogsbränder, värmeböljor och snöoväder.

Vilket, om man tänker efter, är saker som kunnat hanteras rimligt inom ramen för gällande lag, arbetsformer och maktdelning.

Betänkandet tar även upp kriser som kan anses vara av politisk natur: Finanskrisen, tunnelbygget genom Hallandsåsen och flyktingsituationen 2015. Vilket öppnar frågan vilka andra politiska kriser som kan bli aktuella.«

Flera remissinstanser efterlyser klarare besked om när fullmaktslagen är tänkt att användas. Och hur.

Till exempel menar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) att regleringens mål och syfte uttryckligen måste anges i författningstexten för att motverka risken för missbruk av reglerna.

Civil Rights Defenders, Försäkringskassan, Länsstyrelsen i Stockholms län, Migrationsverket och MSB menar att det behövs en tydligare definition av uttrycket »allvarlig fredstida krissituation« och en närmare exemplifiering av situationer som är tänkta att omfattas.

Centrum för rättvisa, Civil Rights Defenders, Journalistförbundet, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Region Skåne och Svenska avdelningen av Internationella juristkommissionen anser att de aktuella delarna av kommitténs förslag är för långtgående.

Svenska kraftnät, Företagarna, Livsmedelsverket, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Sveriges Civilförsvarsförbund och Tidningsutgivarna avstyrker förslaget i dess helhet. De anser att riskerna större än nyttan.

Kritikerna är måga fler. Med rätta. Det handlar trots allt om att ge alla framtida regeringar aldrig tidigare skådade maktbefogenheter. Och det sker just nu.

Läs mer i vår förra postning som innehåller mer information och länkar om fullmaktslagen:

• Regeringen får rätt att utlysa undantagstillstånd utan att fråga riksdagen »

CC0

Regeringen får rätt att utlysa undantagstillstånd utan att fråga riksdagen

av

Riksdagen vill inte bara kunna delegera makt till regeringen vid en kris, utan även ge regeringen rätt att ta sig denna makt på eget initiativ.

Nu kommer regeringens proposition (2024/25:155) om att ge sig själv makt att utlysa »undantagstillstånd«. Den är resultatet av en i stort sett enig parlamentarisk kommitté som tillsattes mot bakgrund av pandemin år 2020.

Det handlar om att ge regeringen särskilda befogenheter att meddela föreskrifter vid kriser i fredstid, inklusive vissa inskränkningar av våra fri- rättigheter. Ur regeringens presentation på tisdagens presskonferens:

  • De nya befogenheterna får bara aktiveras i allvarliga fredstida krissituationer.
  • Riksdagen aktiverar befogenheterna med tre fjärdedels majoritet.
  • Regeringen får aktivera befogenheterna om det är uppenbart att riksdagens beslut inte kan avvaktas. Riksdagen ska då godkänna beslutet med samma majoritet.
  • Föreskrifter som regeringen meddelar på egen hand ska vara tillfälliga och skyndsamt prövas av riksdagen.
  • Riksdagen kan när som helst stoppa befogenheterna eller upphäva föreskrifter.

Regeringen kommer alltså att kunna ge sig själv mycket långtgående befogenheter med så kallade aktiveringsbeslut.

När skall detta då kunna ske? Kommittébetänkandet ger några exempel: It-attackerna mot Coop i Norrbotten, finanskriser, flygkapningar, skogsbränder, värmeböljor och snöoväder.

Vilket, om man tänker efter, är saker som kunnat hanteras rimligt inom ramen för gällande lag, arbetsformer och maktdelning.

Betänkandet tar även upp kriser som kan anses vara av politisk natur: Finanskrisen, tunnelbygget genom Hallandsåsen och flyktingsituationen 2015. Vilket öppnar frågan vilka andra politiska kriser som kan bli aktuella.

Det saknas till exempel inte röster som menar att klimatfrågan är av sådan dignitet att den har företräde framför den rådande demokratiska processen.

Vi skrev om detta redan för ett år sedan och vi lämnade även in ett remissvar. Några nedslag:

»[Förslaget] är ett tydligt brott mot principen om maktdelning – vars syfte är att förhindra maktkoncentration, maktmissbruk och övergrepp.«

»Syftet med konstitutionella begränsningar av det slag som finns i regeringsformen är att hindra att beslut fattas i panik eller av kortsiktiga partipolitiska skäl. Framför allt i krislägen (eller påstådda krislägen) kan det finnas ett starkt tryck – från politiska motståndare, från media eller från allmänheten – att ”göra något”.«

»I länder som tillåter undantagslagar används dessa tämligen frekvent, och undantagstillstånd tenderar att bestå långt efter att faran är över. Detta gäller även i demokratier: I Frankrike bestod det undantagstillstånd som infördes 2015 i samband med terrordådet mot Charlie Hebdo i hela två år. Man införde även undantagstillstånd i samband med upploppen i förorter 2005. Amerikanska delstater har använt dem i samband med strömavbrott, orkaner och brottslighet. I Slovakien har undantagslagar använts i samband med att vårdpersonal sade upp sig från sina arbeten. Erfarenheten från andra länder är att om verktygen finns kommer regeringar att lockas att använda dem.«

Man bör i sammanhanget ställa sig frågan om man vill ge sin värsta politiska motståndare eller framtida regeringar med auktoritära tendenser rätten att proklamera undantagstillstånd och makt att införa nya förordningar som passar den egna agendan.

I Timbro-rapporten »Har nöden ingen lag« (PDF) skriver Adam Danieli bland annat:

»En mer realistisk bild av politiker i pressade situationer innefattar begränsad kunskap, risken för överreaktioner och en möjlighet att varje oklarhet i befogenhet tolkas extensivt, särskilt på lång sikt. Utegångsförbud, begränsningar i yttrandefrihet och kriminaliseringar, som skulle kunna vara områden där en förstärkt delegation är aktuell, utgör kraftiga ingrepp och kan, mot bakgrund av flera internationella exempel, också komma att bli mer långsiktiga förändringar av den offentliga makten.« (…)

»Läsaren lämnas också utan svar vad gäller andra viktiga historiska referenser i Sverige. Var Göteborgskravallerna eller finanskrisen 2008 allvarliga fredstida kriser? Utgör politiska kriser, såsom flyktingkrisen 2015 eller koranbränningarna 2023, allvarliga fredstida kriser? Kan allvarliga fredstida kriser uppstå genom helt lagligt handlande från personer i Sverige eller krävs lagbrott eller extern påverkan?«

Timbros rapport påpekar även att det i Sverige saknas skarpa möjligheter till rättslig prövning av beslut som fattas av en regering som agerar med fullmakt.

Sammanfattningsvis är demokratins paradox att den kan avskaffa sig själv. Ett skydd mot detta är den maktdelning som man nu tar ett steg bort från.

Att riksdagen i ett allvarligt läge kan delegera rätten att fatta beslut till regeringen kan möjligen vara en sak, även om det medför betydande risker.

Att ta ett steg till och låta regeringen ge sig själv tillstånd att införa undantagstillstånd är att gå över gränsen.

• Regeringen: Stärkt konstitutionell beredskap, Prop. 2024/25:155 »
• Powerpoint från dagens presskonferens »
• Se även presskonferensen på Youtube »

• SVT: Regeringen ska få mer makt vid allvarlig kris »
• SvD ledare: Mattias Svensson – I kristid behövs maktdelning »

• Uppdatering, läs även: Stoppa fullmaktslagen!

Tidigare:
• Riksdagen vill ge regeringen rätt att införa undantagstillstånd på lösa grunder »
• Vårt remissvar »
• Timbro-rapporten ”Har nöden ingen lag?” »

CC0

Ryktet om GDPR:s död är överdrivet

av

EU-kommissionen förenklar GDPR för att minska byråkratin. Men i praktiken är det rätt lite som ändras.

EU:s dataskyddsförordning – GDPR – håller på att omarbetas som ett led i EU-kommissionens regelförenklingar för företag.

Här står olika värden mot varandra. Å ena sidan den enskildes makt över sina persondata. Å andra sidan har näringslivet klagat på att GDPR orsakar en omfattande och kostsam byråkrati.

Vad är det då som ändras?

  • Tröskeln för krav på att dokumentera databehandling av personuppgifter (registerkravet) höjs från företag (och andra) med minst 250 anställda till 750.
  • Det nuvarande undantaget från dokumentationsplikt vid tillfällig databehandling tas bort.
  • Istället skall endast databehandling som bedöms medföra hög risk för de registrerades rättigheter och friheter omfattas av registerkravet.
  • Behandling av personuppgifter som sker med stöd i lag undantas från registerkravet.

I praktiken innebär detta att endast en liten del av EU:s företag (<0,05%) kommer att omfattas av registerkravet.

Sådana register skall bland annat innehålla uppgifter om den personuppgiftsansvarige, ändamålet med behandlingen, kategorier av registrerade och mottagare.

Man kan dock fråga sig om den risk som föreligger främst har med företagens stolek att göra. Men det gällde även tidigare, med 250-gränsen (c:a 0,2% av EU:s företag).

Dock gäller fortfarande följande för alla (även småföretag, föreningar med flera):

  • Personuppgiftsbehandling måste ha rättslig grund (till exempel samtycke, avtal eller rättsliga krav), vara korrekt och transparent.
  • Ändamålet måste vara begränsat.
  • Man får inte samla in eller lagra mer uppgifter än nödvändigt.
  • Man måste respektera den enskildes integritet, uppgifterna skall vara konfidentiella och skyddade (till exempel krypterade).
  • Alla registrerade skall ha rätt till information om den databehandling som sker och kunna få tillgång till sina uppgifter.
  • Registrerade skall även kunna begära rättelse eller radering av insamlad data.
  • Allvarliga personuppgifts-incidenter skall anmälas till dataskyddsmyndigheten (i Sverige IMY) inom 72 timmar.

Sammantaget gäller alltså de flesta regler fortfarande. Det som ändras är att dokumentationsskyldigheten minskar – både i omfattning och i hur många företag (c:a -0,15%) den gäller.

I vilken mån detta kommer att bidra till kommissionens mål att minska regelbördan för europeiska företag med 25% kan diskuteras.

Nu går frågan över till EU:s ministerråd och Europaparlamentet. Speciellt parlamentet lär ha invändningar.

• IMY: EU-kommissionen vill införa nya lättnader i GDPR för små och medelstora företag »

CC0

Amerikansk domstol tvingar OpenAI att spara alla ChatGPT-loggar

av

Nu öppnas dörren för global datalagring av AI-loggar. Som användare bör du utgå från att allt du frågar AI om kan hamna i fel händer.

Hur mycket av våra AI-konversationer sparas och i vilket syfte? Detta är en fråga många användare ställt sig. Även de som valt att inte spara historik.

En amerikansk domstol har nu beordrat OpenAI att spara alla ChatGPT-loggar. Ars Technica rapporterar:

»OpenAI is now fighting a court order to preserve all ChatGPT user logs—including deleted chats and sensitive chats logged through its API business offering—after news organizations suing over copyright claims accused the AI company of destroying evidence.«

Denna gång är det alltså inte myndigheterna som vill åt informationen, utan media. Och skälet som anges är upphovsrätt. Närmare bestämt en misstanke om att folk använder AI för att gå runt betalväggar.

Det kommer att drabba användare globalt, oavsett integritetsinställningar.

Att detta kan komma att missbrukas och att lagrade loggar kan komma att läcka är en uppenbar risk.

Det var kanske bara en tidsfråga. Och även om upphovsrättsindustrin hann först finns det skäl att anta att myndigheterna ligger hack i häl.

Dörren har nu öppnats och det är ingen vågad gissning att politiker och myndigheter kommer att vilja ha allmän lagring av medborgarnas interaktioner med AI. Skälet kommer att vara det gamla vanliga: Informationen kan vara bra att ha.

Det kan möjligen vara klokt att utgå från att så redan sker.

Läs mer: OpenAI slams court order to save all ChatGPT logs, including deleted chats »

CC0

EU: Försvara demokratin med byråkrati

av

Med en arsenal av byråkrati vill EU skydda oss mot desinformation. Frågan är dock om någon tänker ta själva sakdebatten mot dem som hotar vår frihet och demokrati.

Vi har tidigare rapporterat om EU:s ambitioner om att sätta upp en »demokratisköld«. Syftet är att skydda oss mot desinformation, påverkansoperationer och hybridangrepp. Än så länge verkar det mest vara en ordsallad.

Felaktig information, otillbörliga påverkansförsök och subversiv propaganda är ett problem. Sådant kan få folk att fatta dåliga beslut utifrån vinklad, ofullständig eller lögnaktig information. Frågan är hur man hanterar detta.

Dålig och falsk information måste identifieras och bemötas med bättre information. Vad som är missledande ligger ofta i betraktarens öga. Hur bemötandet skall ske kräver att man står stabil i sitt försvar av till exempel demokratin, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna.

Ibland kan man undra i vilken grad våra politiker har förmåga att göra detta. Kanske kan Europaparlamentets senaste papper om saken ge ledtrådar. Ansvarig är den svenske moderaten Tomas Tobé.

I grunden finns EU:s »special committees on foreign interference in all democratic processes in the European Union«. Detta initiativ har lett till bildandet av Europaparlamentets »Special Committee on the European Democracy Shield (EUDS)«.

För koordination vill man förstärka EU:s »Rapid Alert System (RAS)«. Man efterlyser även en ny oberoende EU-struktur för detta syfte. Denna skall bygga på det arbete som utförs av EU:s utrikestjänst, European External Action Service (EEAS) och Europaparlamentet.

En minimistandard för att bekämpa otillbörlig påverkan skall fastslås. Detta i samarbete med EU:s Intelligence and Situation Centre (EU INTCEN).

Ett verktyg i sammanhanget är EU:s Digital Services Act (DSA) och unionens Regulation on the Transparency and Targeting of Political Advertising. Man aviserar även en kommande Digital Fairness Act och ett nytt större digitalt lagstifttningspaket.

Rapporten pekar även på EU:s European Media Freedom Act (EMFA) och dess Audiovisual Media Services Directive (AVMSD).

Man vill lyfta fram civilsamhällets olika organisationer för faktagranskning som European Fact-Checking Standards Network (EFCSN) och EU:s eget European Digital Media Observatory (EDMO). Rapporten vill ge dessa större resurser.

Man aviserar även ett nytt European Network of Fact-Checkers samt en European Civil Society Strategy. Rapporten lyfter fram unionens European Internal Security Strategy och European Union Agency for Cybersecurity (ENISA).

Man välkomnar EU:s »ambitious binding ICT supply chain security legislation« och »stronger regulatory framework to the FDI Screening Regulation« kopplad till dess Cyber Resilience Act och Foreign Direct Investment (FDI) screening regulation.

Det reviderade NIS2-direktivet ställer bindande krav på cybersäkerhet för samhällsviktig och digital infrastruktur. Man uppmanar medlemsstaterna att följa det bättre, liksom EU:s Cyber Resilience Act och Cyber Solidarity Act inom ramen för dess ProtectEU Strategi.

Europol ges en viktig roll och man vill utöka dess mandat (igen). Även European Union Agency for Criminal Justice Cooperation (Eurojust) ses som en viktig aktör. European Border and Coast Guard Agency (Frontex) och European Union Agency for Asylum (EUAA) likaså.

Även G7, NATO, FN, Europarådet och OECD nämns som viktiga aktörer. Man anser att EU:s ständigt utvidgade regler mot penningtvätt kan komma till nytta i sammanhanget.

Rapporten överväger dessutom att klassificera vissa former av otillbörlig påverkan som »EU-brott« – med gemensamma definitioner och straffskalor.

Och så vidare. Man kan konstatera att Europaparlamentet verkligen går all in för att försvara demokratin – med byråkrati.

Däremot får vi aldrig något tydligt svar på vem som skall avgöra vad som anses vara sant respektive falskt – eller hur.

På något sätt får jag en känsla av att EU och Europaparlamentet verkar sätta sin tilltro till mer byråkrati snarare än till sak- och idédebatt mot de krafter som hotar vår frihet och demokrati.

Vill man vara raljant skulle man kunna tro att EU:s ledare och politiker saknar viljan eller förmågan att ta debatten. I så fall är det inte bara beklämmande – utan direkt farligt.

Att tysta istället för att bemöta riskerar att bli kontraproduktivt.

• Europaparlamentet: Findings and recommendations of the Special Committee on the European Democracy Shield (PDF) »

Tidigare bloggpost i ämnet:
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati »

CC0