Femte juli

Nätet till folket!

Yttrandefrihet

Yttrandefriheten är en förutsättning för våra övriga fri- och rättigheter samt för ett öppet, demokratiskt samhälle. Idag är yttrandefriheten under attack från såväl statliga som privata aktörer och från politiska grupperingar som vill tysta sina motståndare.

Bahnhof startar rysk piratradio

av

Efter att Sveriges Radio meddelat att de inte kommer att återuppta sina kortvågssändningar på ryska kliver nu internetoperatören Bahnhof in.

Bahnhof kommer att starta egna nyhetssändningar på ryska.

Dessa kommer dels att distribueras som podcasts på nätet, dels som kortvågssändningar från Bahnhofs egen mast på det underjordiska datacentret Pionen.

Dessutom uppmanar man alla radioamatörer att hjälpa till att sända ut dessa podcasts.

Bahnhofs VD Jon Karlung säger:

”Vi vill stödja Ukraina på alla sätt vi kan. Ett sätt att göra det är att ge ryska folket en chans att bilda sig en egen uppfattning om Putin och hans regim, baserat på objektiva fakta. Vi är sedan tidigare vana vid att bekämpa och kringgå internetcensur på olika sätt…”

”Vi tänker därför starta ett ryskspråkigt nyhetsprogram som med journalistisk integritet berättar om kriget i Ukraina för en bred publik i Ryssland. Fram till 2010 gjorde Sveriges Radio precis detta med sin satsning Radio Sweden, men det är tyvärr nedlagt. Vi vill återuppliva detta. Redaktionen kommer bestå av professionella och erfarna journalister som själva sköter det redaktionella innehållet.”

Stationens namn blir Nordstream 3, vilket dels anknyter till den klassiska svenska piratradiokanalen Radio Nord dels till den kontroversiella gasledningen Nordstream 2.

Läs mer hos Bahnhof »

Nej till censur i Ryssland – men ja till censur i EU?

av

Samtidigt som vi kämpar för att det ryska folket skall ha tillgång till fri, oberoende information inför EU egna statligt godkända nätcensorer.

Tillgång till fri information från olika källor är viktigt för att bilda sig en korrekt uppfattning om verkligheten. Detta gäller inte minst information från sådana källor som staten ogillar.

Moskvas krig mot internet för att hålla det ryska folket i okunskap om vad som verkligen sker i Ukraina belyser detta.

Därför är det märkligt att det är nästan helt tyst om den nätcensur som EU nu är på väg att införa i sin Digital Services Act (DSA).

Yttrandefrihetens gränser skall sättas av lag som fattats i god demokratisk ordning. Sådana lagar skall sedan upprätthållas av ett oberoende rättsväsende.

Just nu tummar EU på den principen. I DSA föreslås att myndigheter, organisationer och särintressen (företrädare för ”kollektiva intressen”) skall kunna utses till så kallade Trusted Flaggers (betrodda anmälare), godkända av staten.

Dessa Trusted Flaggers skall sedan få en gräddfil till sociala media – för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.

Hur kan detta vara något annat än mjuk censur? (Det finns även de i EU som anser att Trusted Flaggers rekommendationer skall vara bindande. Det vill säga hård censur.)

Det märkliga är att nästan ingen tycks bry sig eller reagera. Sådant vi tycker är fel i andra länder glider rakt igenom EU:s beslutsapparat under största möjliga tystnad.

Bryt Moskvas informationsblockad mot det ryska folket

av

Det pågår en kamp om verklighetsbilden i Ryssland. Just nu tycks regimen ha kontroll. Men det kan aldrig hålla i längden. Nu är alla insatser för att visa ryska folket vad som verkligen sker i Ukraina betydelsefulla.

Jag läser om ryssar i Ukraina som helt enkelt inte blir trodda när de berättar om kriget för sina släktingar i Ryssland, per telefon. Men jag läser även om initiativ som går ut på att kontakta ryska släktingar och vänner för att på ett sakligt sätt informera dem om vad som verkligen sker.

Sådant är oerhört viktigt, då ryska folket för tillfället lever i en bubbla av propaganda och fake news.

Jag läser även om stora ryska siter som håller tyst om övergreppen mot det Ukrainska folket, trots att de som driver dem egentligen känner till vad som sker.

Men det sprids en motbild, bland annat från Anonymous som enligt uppgift hackar de stora ryska nyhetssiterna, inklusive tv. De uppger sig även ha hackat ryska försvarsministeriets databaser. Till och med laddstolpar för elbilar skall ha hackats och visar nu krav på fred. Om detta stämmer är det strålande nyheter.

I Belarus ägnar sig cyberpartisaner åt att kartlägga ryska trupprörelser i landet och att störa militära transporter som sker med järnväg. De bekämpar dessutom den egna förtryckarregimen.

Men det kan göras mer. Det måste göras mer. Även om information om den verkliga situationen för tillfället bara sipprar in i Ryssland, så kan droppen urholka stenen. Till slut når man en tipping point, där övergreppen inte längre kan förtigas.

Nu måste alla göra vad de kan. Nät- och IT-världen kan till exempel sätta upp fler TOR-bryggor – så att i vart fall nätkunniga ryssar kan få tillgång till fri information.

En annan idé kan vara att hjälpa till att sprida kunskapen om end-to-end-krypterad e-post till fler ryssar, så att de kan kommunicera rimligt fritt och säkert. Och nya, decentraliserade meddelande- och chat-appar finns tillgängliga. Kom gärna med fler tips i kommentarerna.

Kanske kan man även ta till gamla motståndsmtoder, som i kampen mot den sovjetiska diktaturen. Då spreds olaglig, underjordisk press. Detta kan ske även idag. Överallt finns kopiatorer och printers. Om ryssar förses med information och inte minst med bilder av vad som sker kan det etableras ett lowtech-motstånd.

Och varför inte faxa bilder och uppmaningar att stoppa invasionen till alla kända ryska faxnummer? Eller rent av skriva brev till alla ryska kontakter. Alla möjligheter bör nu användas.

Ryska folket lever för tillfället i en situation där det undanhålls viktiga fakta och där korrekt information kan straffas med upp till 15 år i fängelse. Det är vår plikt att stå upp för fri information som låter människor bilda sig en egen uppfattning.

Den ryska invasionen går uppenbarligen inte som planerat. Populära ryska media försvinner från nätet. Ekonomiska sanktioner slår med kraft mot den ryska ekonomin. Vanliga människor börjar undra vad som egentligen pågår. Och nu kommer dödsbuden från fronten till förkrossade ryska familjer. Hela det ryska autokratiska systemet är i gungning.

Då kan enskilda, små insatser få hela denna metastabila situation att svänga. Kaosteori (som även i delar är applicerbar på samhällsutveckling) lär oss att polskiften kan ske mycket snabbt och väldigt plötsligt. Det kan vara din insats som till sist får allt att svänga.

Låt nu kreativiteten flöda. Hjälp det ryska folket att få tillgång till fri information. Och tänk gärna utanför boxen.

Det angreppskrig som syftar till att tvinga det fria ukrainska folket till underkastelse måste få ett slut. Och det ryska folket måste få sin frihet åter.

Problemen med att censurera RT och Sputnik

av

Oavsett om det var rätt eller fel att censurera ryska propagandakanaler kommer det att få en del oönskade konsekvenser.

I snart en vecka har jag suttit klistrad framför datorn och följt Putins vidriga angreppskrig mot en självständig, demokratisk nation. Jag har delat inlägg som jag uppfattat som trovärdiga om modigt ukrainskt motstånd, invasionsstyrkornas övergrepp, sanktioner och det ryska folkets protester mot kriget. Detta tänker jag fortsätta med. Ukraina och dess folk behöver vårt stöd.

Men det finns en sak som gör mig betänksam. Det gäller EU:s, Youtubes, Facebooks och Twitters censur av de ryska propagandakanalerna RT och Sputnik. Som vanligt gäller det att hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Att denna censur kom var förmodligen oundvikligt. Så brukar det bli i krig. Men låt mig ändå problematisera frågan.

Om vi i väst censurerar rysk media kan Putin motivera censur av västvärldens fria media i Ryssland med att det var vi som började. Och kasta ut våra journalister.

När Tyskland gick före och stängde RT kom svaret genast i form av att Deutsche Welle och dess journalister kördes ut ur Ryssland.

Börjar vi censurera förlorar vi en del av vårt moraliska övertag. Censur är förtryckets verktyg, inte frihetens och demokratins.

Sedan är frågan hur vi skall kunna förstå situationen om vi inte får veta hur den ryska propagandan ser ut. Med censur blir det svårare för media och alla oss andra som försöker analysera vad som sker i Ryssland att bedöma situationen. Även propaganda kan avslöja väldigt mycket.

Själv är jag intresserad av att få veta vilken officiellt godkänd information ryska folket får del av. Det är av betydelse för att kunna ge någon form av stöd till den ryska oppositionen.

Märk gärna material från media som delar det officiella ryska narrativet som ”Statskontrollerad rysk media” eller liknande. Men att plocka bort dem kan leda till att vi famlar i mörkret vad gäller tillståndet i Ryssland.

Genom att låta internet granska och avslöja öppen rysk propaganda minskar inte bara den ryska regimens trovärdighet i allmänhet. Då kommer även denna granskning till många ryssars kännedom. Vilket blir mycket svårare om vi censurerar.

Slutligen känns det besvärande att sociala media inte står upp för fri information. Men det är å andra sidan ingen nyhet.

Nu är det som det är. Det är inte så mycket att göra åt saken. Men jag är rädd att vi kan ha begått ett misstag.

ID-krav för att få titta på nätporr

av

Allt fler länder i Europa försöker göra det omöjligt att titta på nätporr anonymt. Tyskland, Frankrike och Storbritannien är först ut.

I Storbritannien gör man ett nytt försök att införa åldersverifikation för porrsiter, i sin online safety bill. Ett liknade förslag stoppades för ett par år sedan.

I Tyskland gäller samma sak sedan 2020, vilket bland annat lett till att ett 60-tal Twitter-konton blockerats i landet.

Twitter väljer där att blockera vissa större konton med erotik för användare med tyska IP-adresser – istället för att behöva införa åldersverifikation för alla användare.

Frankrike är på väg att göra något liknande, specifikt riktat mot åtta större porrsiter.

Med tanke på att det går att dela innehåll av sexuell natur på så gott som alla plattformar (även om vissa förbjuder det i sina användarvillkor) – så innebär detta strikt tillämpat att alla användare på sociala media måste identifiera sig, för att säkerställa deras ålder.

Oavsett vad man tycker om att minderåriga kan få se något naket på nätet – så drabbar detta alla. Inför man åldersverifikation innebär det att alla besökare på siter med sexuellt innehåll måste registrera sig.

Vilket rimmar illa med att EU i sin nya Digital Services Act kan vara på väg att slå fast människors rätt att vara anonyma online.

Om den som vill titta på porr tvingas registrera sina personuppgifter hos okända företag kan det vara avskräckande i sig. Speciellt om det kan kopplas till sexuella preferenser. Inte minst då sådana databaser ibland hackas och läcker.

Dessutom är ID-krav på nationell nivå ett slag i luften, då det lätt kan kringgås med en VPN-uppkoppling till ett annat land som inte har samma regler.

Detta för att inte tala om hur många porrsiter det finns runt om i världen som inte bryr sig om europeiska regler. Har man tänkt sig blockera dem..?

Att försöka hindra tonåringar från att titta på porr känns för övrigt som en hopplös kamp.

Vill man stoppa pornografi, då får man göra den olaglig som sådan. Men att politiken inskränker tillgången till icke olagligt innehåll på grund av moralpanik är inte rimligt. Yttrandefrihetens gränser skall sättas av lagarna och gälla så väl online som i den fysiska världen.

• Wired: Twitter Has Started Blocking Porn in Germany »
• Reason: European Leaders Find Backdoor Way To Ban Porn on Social Media »

Fler britter vill oroas av kränkande yttranden än begränsad yttrandefrihet

av

En opinionsmätning visar att 43% av britterna anser att det viktigaste är att skydda människor från stötande yttranden och hat. 38% anser att yttrandefrihet är viktigast. Men det är stor skillnad mellan höger-vänster, mellan könen och mellan åldersgrupper.

Britter som politiskt står mer till höger lägger större vikt vid yttrandefrihet, medan de till vänster oroas mer av stötande yttranden och hat. Det samma gäller män respektive kvinnor och äldre britter respektive yngre. Se bilden ovan.

En annan fråga i undersökningen gällde hur många som censurerat sig själva i politiska eller sociala frågor av fuktan för negativa reaktioner. 57% säger att det sker ibland och 27% aldrig.

Grovt förenklat verkar äldre kvinnor till höger vara mest benägna att hålla inne med sina åsikter. (Grafik i länken nedan.)

Undersökningen visar även att det är vanligare att britter håller tillbaka ”konservativa” åsikter än ”progressiva”.

Det skulle vara intressant att se en liknande undersökning för Sverige. Tipsa gärna i kommentarerna om du hittat några sådana siffror.

Länkar:
• Cancel culture: what views are Britons afraid to express? »
• Undersökningen i detalj (PDF) »

Hade EU:s nya nätcensur tystat Joe Rogan?

av

Bråket kring Joe Rogans podcast på Spotify har diskuterats i media och olika forum. Främst har det gällt rätten att även låta obekväma och avvikande röster att komma till tals. Men diskussionen handlar också om teknikbolagens roll och ansvar som plattformar respektive publicister. Däremot har det varit tyst vad gäller oliktänkande och lagstiftningen.

Som vi påpekat otaliga gånger är EU på väg att införa statligt godkända nätcensorer i sin nya Digital Services Act, DSA. Dessa Trusted Flaggers (”betrodda anmälare” på svenska) är tänkta att få en gräddfil till sociala media för att rekommendera vad som skall tas bort.

Sådana nätcensorer kan till exempel vara myndigheter, intresseorganisationer eller andra ”kollektiva intressen” som antas besitta en viss sakkunskap.

Frågan är hur fallet Joe Rogan hade hanterats om detta system hade varit verklighet redan idag. Hade då till exempel Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, MSB eller kanske Svenska Läkaresällskapet gått in och rekommenderat censur av det omstridda avsnittet av Rogans podcast? Systemet med Trusted Flaggers kommer helt klart att göra det möjligt.

I Sverige gäller principen att yttrandefrihetens gränser sätts av lag som stiftats under demokratiska former. Dessa tillämpas sedan av ett oberoende rättsväsende i en fri och rättvis process.

Dessa lagar förbjuder inte någon att ha fel i sak, utan handlar om större frågor som förtal, rikets säkerhet m.m. Vilket nog är klokt, om man inte vill börja förbjuda åsikter. Speciellt då det inte alltid är helt oomstritt vad som kan anses vara rätt respektive fel. Dessutom händer det att den saken ändras över tid.

Men med DSA går man bortom detta. Det handlar om att anmäla sådant som dess Trusted Flaggers anser är fel – för rekommenderad borttagning. Utan föregående rättslig prövning.

Då det inte saknas röster som helst vill tysta Joe Rogan är det möjligt (eller rent av troligt) att någon Trusted Flagger i någon myndighet eller intresseorganisation hade flaggat den kritiserade podcasten.

Då anmälningar från Trusted Flaggers skall ges prioritet och extra tyngd är det troligt att Spotify hade böjt sig för kravet och censurerat Rogan. Vilket i så fall hade varit till skada när det gäller yttrandefriheten och det öppna demokratiska samtalet. (Oavsett vad man tycker om den aktuella podcasten och dess innehåll i sak.)

Visst, detta är en spekulation vad gäller det enskilda fallet. Men det pekar ändå tydligt på riskerna med EU:s nya statligt godkända nätcensorer. Det är denna dörr EU nu är på väg att öppna – utan att det förekommer några protester eller någon egentlig debatt om saken.

Glöm i sammanhanget inte att länder som Frankrike vill göra det olagligt att ha fel på internet. Eller att länder som till exempel Ungern och Polen skulle kunna hitta på oförutsedda och oönskade sätt att använda systemet med Trusted Flaggers. Vilket i och för sig gäller politiker i alla EU-länder.

Vill vi verkligen ha statligt godkända nätcensorer?

av

Tjänstemän på myndigheter, olika intresseorganisationer och särintressen är på väg att få rollen som statligt godkända nätcensorer. Men ingen tycks bry sig.

The Digital Services Act (rättsakten om digitala tjänster) är på väg genom EU:s beslutsapparat. Parlamentet har slagit fast sin position och nu är man inne i förhandlingar med ministerrådet och EU-kommissionen. Ett slutligt dokument kan komma att klubbas redan under våren – och blir då en bindande förordning för hela EU.

Dokumentet ägnar sig åt en hel del micro management av sociala media och andra nätplattformar. En del saker är bra. Användare som får innehåll censurerat av till exempel Twitter och Facebook ges möjligheter att få beslutet överprövat. Och parlamentet vill att användare skall ha rätt att vara anonyma online. (För att i nästa ögonblick tvärt om kräva att användare som laddar upp innehåll av sexuell natur på t.ex. OnlyFans skall tvingas lämna telefonnummer.)

Elefanten i rummet är Trusted Flaggers – på svenska ”betrodda anmälare”.

Trusted Flaggers skall vara myndigheter, organisationer och andra som ”har särskild sakkunskap och kompetens” när det gäller att bekämpa olagligt, felaktigt eller oönskat innehåll. De skall företräda ”kollektiva intressen” och få en gräddfil till sociala medias avdelningar för granskning av kontroversiellt och oönskat innehåll.

Vi har tjatat om detta länge nu. Och vi tänker fortsätta. För idén om Trusted Flaggers möter inget motstånd i EU:s beslutsprocess och diskuteras i princip inte alls i media eller bland allmänheten. Vilket är anmärkningsvärt.

Vi håller alltså på att få statligt godkända nätcensorer – utan varesig föregående diskussion eller protester.

Detta är en stor sak i sig. Och det kommer säkert att bli en brännande fråga när censorerna väl är på plats och börjar anmäla innehåll som de tycker är fel. Det vill säga när vi står inför fullbordat faktum. Som vanligt, när det gäller EU.

Grundprincipen i en demokratisk rättsstat är att yttrandefrihetens gränser sätts av lagarna och upprätthålls genom en oberoende rättslig prövning. Lämpligen i domstol.

Men nu lämnar vi alltså den principen.

Istället kommer tjänstemän på myndigheter, aktivister i intresseorganisationer och olika särintressen att styra över vad som får publiceras.

Vilket i så fall är en återgång från ett fritt och öppet internet till ett informationsflöde med grindvakter.

Eftersom ingen tycks bry sig kommer det sannolikt att bli så. Därför gäller det att förbereda plan B. Det vill säga att hålla ögonen på allt dessa Trusted Flaggers gör – och ta striden ärende för ärende. Tack och lov skall deras verksamhet enligt förslaget vara transparent och de ”betrodda anmälare” som missbrukar sin position kan komma att stängas av. I vart fall i teorin.

Det kan bli livat, då vad som för tillfället anses vara rätt respektive fel ibland tycks ändras snabbt.

Bäst hade naturligtvis varit att inte ha några statligt godkända nätcensorer alls. Men det tåget verkar redan ha gått.

What stands in the way becomes the way.

• Länk: Här kan du läsa the Digital Services Act, på svenska, som den nu föreligger efter att Europaparlamentet röstat om ett par tusen ändringsförslag härom veckan »

EU vill skapa egen DNS-infrastruktur som kan blockera innehåll

av

Säkerhet och dataskydd anges som skäl när EU vill skapa ett eget DNS-system för internet. Men det öppnar även dörren för blockering av oönskat innehåll.

EU planerar att skapa en egen DNS-tjänst – DNS4EU. Den är tänkt att bryta den amerikanska dominansen på området, leva upp till GDPR och skall tillhandahållas gratis för alla – inklusive backbone networks. Den skall också kunna användas för att blockera oönskat innehåll online.

EU identifierar ett antal problem som att DNS-systemet idag hanteras av ett fåtal operatörer, cybersäkerhet och dataskydd. Man skriver:

»DNS4EU shall offer a high level of resilience, global and EU-specific cybersecurity protection, data protection and privacy according to EU rules, ensure that DNS resolution data are processed in Europe and personal data are not monetised.«

EU:s nya DNS-system är inte bara tänkt att skydda mot skadlig programvara och cyberangrepp – utan även blockera ”olagligt innehåll”. Vilket samtidigt ökar risken för överblockering.

TorrentFreak rapporterar:

»The project overview stresses that filtering and blocking measures should be in line with national rules so we assume that the DNS resolver may treat traffic from individual member states differently if needed.«

Detta är intressant. Allt som politikerna i länder som till exempel Polen, Ungern och Frankrike ogillar kommer alltså att kunna censureras.

Lägg till detta att EU:s nya Digital Services Act talar om att myndigheter i en medlemsstat skall kunna beordra nedtagning av innehåll på servrar i andra länder – och man kan börja ana ett mönster.

Den större frågan är om det är klokt att ge EU, dess politiker och tjänstemän makt över DNS-systemet.

Förslaget knyter även an till den eviga frågan om DNS-blockering över huvud taget är en bra, meningsfull eller ens effektiv metod att stoppa oönskat och olagligt innehåll. Ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer (PP, DE) säger till Torrent Freak:

»Access blocking leaves content online and therefore can easily be circumvented and often results in overblocking and collateral suppression of legal speech hosted on the same website, by the same provider or via the same network. (…) Illegal content should be removed where it is hosted.«

Och om innehåll (mer än rent tekniskt skadligt) skall plockas bort bör det inte kunna ske med mindre än föregående rättslig prövning – med sedvanlig möjlighet att överklaga.

I sammanhanget skall man även komma ihåg förslaget om att din webb-läsare måste acceptera allt staten säger åt den att acceptera – eIDAS. Vi skrev om detta strax innan jul:

»Den browser du använder skall tvingas acceptera interaktion med sådan tredje part som beslutas av regeringen – utan nödvändiga säkerhetsgarantier och helt utanför HTTPS certifikatsystem.«

Sammantaget känns det som om man ger politik och förvaltning oroväckande stor makt över internets nervsystem.

• TorrentFreak: The EU Wants Its Own DNS Resolver that Can Block ‘Unlawful’ Traffic »
• The Record: EU wants to build its own DNS infrastructure with built-in filtering capabilities »

Relaterat:
• Förslag: Din webb-läsare måste acceptera allt staten säger åt den att acceptera »

Danmark jagar visselblåsare på högsta nivå

av

I Danmark ställs nu frågan om det kan vara landsförräderi att avslöja statens roll i den internationella massövervakningen för det egna folket.

I Danmark är chefen för försvarets underrättelsetjänst Lars Findsen häktad för landsförräderi. Och den förre försvarsministern Claus Hjort Fredriksen är misstänkt för samma brott.

Brottet i fråga skall enligt uppgift vara att de båda bekräftat för media att danska försvarets underrättelsetjänst samarbetat med amerikanska motsvarigheten NSA för att spionera via danska fiberkablar.

Det har tidigare uppmärksammats att sådan spaning bland annat inriktats mot svenska topp-politiker och svensk försvarsindustri. Vilket Sveriges försvarsminister lovat utreda, men aldrig återkommit till.

Frågan om landsförräderi blir absurd om man betänker att det inte är främmande makt de två misstänkta skall ha läckt till, utan till det egna folket – via media.

Om demokratin alls skall vara meningsfull måste folket ha insyn i vad makthavarna sysslar med – för att kunna utkräva ansvar i allmänna val. Eller för att kunna ifrågasätta den drivna politiken i en öppen, demokratisk debatt.

Massövervakningen är ett utmärkt exempel på en sådan fråga. Den är inte bara politisk. Den rör även statens förhållande till folket och den enskildes konventionsskyddade rätt till privatliv.

Danmark behöver en fri och öppen debatt om massövervakningen. Precis som Sverige. Och att avslöja den för folket – från vilket all demokratisk makt utgår – kan knappast vara landsförräderi.