Femte juli

Nätet till folket!

Yttrandefrihet

Yttrandefriheten är en förutsättning för våra övriga fri- och rättigheter samt för ett öppet, demokratiskt samhälle. Idag är yttrandefriheten under attack från såväl statliga som privata aktörer och från politiska grupperingar som vill tysta sina motståndare.

EU/DSA: Vad hände med användarnas rättigheter?

av

EU tycker tydligen att det är viktigare att begränsa användarnas yttrandefrihet på sociala media än att försvara deras rättigheter.

EU-kommissionen är snabb när det gäller att kritisera de stora sociala medieplattformarna när den tycker att de inte censurerar tillräckligt.

Men när det gäller de användarrättigheter som stadgas i EU:s Digital Services Act (DSA) tycks kommissionen vara rätt ointresserad.

DSA säger följande:

  • Användare har rätt att överklaga moderation (borttagna inlägg, skuggbanning m.m.).
  • Plattformar måste erbjuda ett internt klagomålssystem.
  • De måste ge en motivering när de tar bort eller begränsar innehåll.
  • Användaren kan gå vidare till ett certifierat utomstående tvistlösningsorgan.
  • Användaren får också vända sig till nationella myndigheter eller domstol.
  • DSA gäller både censur av inlägg och avstängning av konton.
  • Kontostängning måste vara proportionerlig.
  • Plattformen måste förvarna om och motivera avstängning (utom vid mycket allvarliga brott).

Uppenbarligen fungerar detta inte. Användare blir censurerade, skuggbannade och avstängda utan att det finns något meningsfullt sätt att överklaga. (Automatiserade AI-svar som bara meddelar att beslutet kvarstår baserat på vaga generella formuleringar räknas inte.)

Få om ens några medlemsstater har etablerat något utomstående tvistlösningsorgan. (Ansvarig nationell myndighet i Sverige är Post & Telestyrelsen, PTS). Och någon struktur för hur kommissionen skall leva upp till sitt övergripande ansvar på detta område tycks inte existera i sinnevärlden.

Däremot är EU-kommissionen som sagt snabb när det gäller att klaga på att sociala media inte censurerar tillräckligt mycket.

Man kan lätt få intrycket av att EU tycker det är viktigare att begränsa användarnas yttrandefrihet än att försvara deras rättigheter.

EU:s demokratisköld – demokratins bröstvärn eller sanningsministerium?

av

EU-kommissionens presentation av en europeisk demokratisköld stärker våra misstankar. Man tänker försöka försvara demokratin med byråkrati.

Idag presenterade EU-kommissionen sin Democracy Shield. Utifrån tidigare information har vi beskrivit den som att EU tänker försvara demokratin med byråkrati. Nu skulle vi äntligen få veta vad det är man tänker göra.

Ett enkelt omdöme är att det är mycket floskler och väldigt få svar på frågan: Hur?

Syftet med skölden sägs vara att stärka demokratins motståndskraft i EU-länderna: skydda fria val, oberoende medier, ett starkt civilsamhälle och motverka informationsmanipulation och desinformation.

Vilket vid ett första påseende kan låta bra. Tills man börjar fundera närmare på vad det egentligen innebär och hur det skall gå till.

Uppenbarligen handlar det om att kontrollera flödet av information i vårt samhälle, vilket i sig kan vara problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv.

Åtgärderna delas in i tre huvudområden:

  1. Säkerställa integriteten i informationsmiljön – att motverka desinformation och utveckla digital läskunnighet. Man vill även skapa ett EU-nätverk av faktagranskare.
  2. Stärka institutioner, fria och rättvisa val, samt oberoende medier – även om val är nationellt ansvar, tas stödåtgärder fram på EU-nivå.
  3. Öka samhällelig resiliens och medborgarengagemang – bland annat genom bättre digital och mediekompetens bland medborgarna. Kommissionen har i sammanhanget tagit fram en EU Strategy for Civil Society.

Vi får också veta att man skall inrätta ett European Centre for Democratic Resilience. Där skall man sätta upp en plattform för att synka sitt arbete med civilsamhällets organisationer, researchers, akademien, fact checkers och media.

I Kommissionens pressmeddelande säger President von der Leyen:

»Democracy is the foundation of our freedom, prosperity, and security. The European Democracy Shield will reinforce the core elements that allow citizens to live our shared democratic values every day – free speech, independent media, resilient institutions, and a vibrant civil society. This is Europe’s strength and we must increase our collective capacity to protect it at all times.«

Fortfarande hänger frågan i luften: Hur?

Någonstans i allt detta måste någon bestämma vad som är rätt och fel, sant eller falskt. Vilket kan vara en frestelse för den som för tillfället har den politiska makten.

Det här kan landa hur som helst. Från att framgångsrikt skydda oss mot krafter som på riktigt vill skada oss – till ett Sanningsministerium som håller efter folk som tycker fel.

Kommissionen säger att initiativet inte skall inskränka yttrandefriheten – men gränsen mellan skydd och kontroll är tunn.

Med tanke på den omfattande byråkrati som omgärdar EU:s demokratisköld (se tidigare bloggposter, länkar nedan) kan man anta att det i vart fall inte blir en särskilt agil verksamhet.

Nu kommer Europaparlamentet (där den svenske moderaten Tomas Tobé är ansvarig rapportör) och ministerrådet att ge kommissionens ramverk och ambitioner sin välsignelse. Vilket sedan kommer att uppfattas som grönt ljus för kommissionen att lägga konkreta förslag. Om vilka vi alltså vet väldigt lite.

Jag kan inte säga att jag blivit så mycket klokare efter dagens presentation. Vaksamhet rekommenderas.

• EU-Kommissionen: European Democracy Shield and EU Strategy for Civil Society pave the way for stronger and more resilient democracies »

Läs gärna våra tidigare bloggposter i ämnet:

• EU: Försvara demokratin med byråkrati »
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati »

De mänskliga rättigheterna i Europa fyller 75 år

av

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna fyller 75 år. Den är individens yttersta skydd mot övergrepp från statens sida.

I spåren av andra världskriget, den 4 november 1950 antogs den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna av Europarådet. Syftet var att hindra 30- och 40-talens övergrepp från att upprepas.

Konventionen är det regelverk som begränsar statens makt och skyddar individen mot övergrepp – och den gäller lika för alla.

I vårt arbete är yttrandefriheten (artikel 10) en central rättighet:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

En annan central rättighet som nu utmanas är rätten till privatliv (artikel 8):

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Konventionen omfattar även: rätt till liv; förbud mot tortyr; förbud mot slaveri och tvångsarbete; skydd mot godtyckliga frihetsberövanden; rätt till en rättvis rättegång; inget straff utan lag; tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; mötes- och föreningsfrihet samt rätt att ingå äktenskap.

I de senare tilläggsprotokollen finns även: skydd för egendom; rätt till utbildning; rätt till fria val; förbud mot fängelse för skulder; rätt till fri rörlighet inom landet och att lämna sitt land; ingen får utvisas från den stat som han är medborgare i; förbud mot kollektiv utvisning av utlänningar; rättssäkerhetsgarantier vid utvisning av utlänningar; rätt till överklagande i brottmål; förbud mot dubbelbestraffning; likhet inför lagen samt fullständigt avskaffande av dödsstraffet.

Alla dessa rättigheter skall gälla lika för alla. Envar har rätt att få sin sak prövad om staten kränker ens rättigheter enligt konventionen.

Konventionen upprätthålls ytterst av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna (ECHR) i Strasbourg, som är en av Europarådets institutioner.

Europarådet består av de flesta länder i Europa, även sådana som inte är medlemmar av EU, till exempel Ukraina, Turkiet och (än så länge) Storbritannien. Ryssland har lämnat organisationen.

Konventionen ratificerades av Sverige 1952 och upphöjdes till svensk lag 1995. Dessutom är den skyddad genom Regeringsformen (grundlag), som säger att lag eller annan föreskrift inte får strida mot Europakonventionen.

En viss begreppsförvirring råder gentemot EU och dess institutioner. Europarådet är alltså inte samma sak som EU. Europakonventionen är inte samma sak som EU:s människorättsstadga (även om de i stora delar är lika). Europadomstolen (Europarådet, Strasbourg, mål mot medlemsstater) är inte samma sak som EU-domstolen (EU, Luxemburg, mål mot medlemsstater och EU:s institutioner).

Även om Europakonventionen ibland kritiseras i enskilda delar är den det regelverk som ytterst hindrar förtryck, rättsövergrepp och godtycklig maktutövning. På senare tid har den blivit allt mer aktuell – bland annat i takt med att det fria ordet hotas och övervakningsstaten rullas ut.

• Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna »

CC0

Nu får Ryssland, Kina och Iran tillgång till data på svenska servrar

av

Sverige har just skrivit under en FN-konvention som ger skurkstater tillgång till data på svenska servrar.

Anta att en oppositionell i skurkstaten X-land publicerar sig och sitt motstånd mot X-regimen på en svensk server. Skall då svenska myndigheter tvingas hjälpa X-land att bygga ett case mot nämnde dissident i syfte att fängsla honom för sina åsikter?

Man kan tycka att svaret borde vara nej. Men det är en av många möjliga oönskade konsekvenser av FN:s Cybercrime Treaty – som Sverige och EU just undertecknat i Hanoi.

Vi ruppmärksammade det här 2019 efter att internationell press rapporterat om att en konvention som kan komma att censurera internet. I januari 2024 hade förslaget fått mer kött på benen och vi varnade bland annat för följande risker:

  • Man är inte ens överens om vad »cyberbrottslighet« egentligen är. Vilket skapar utrymme för godtycke.
  • Vad vi i de demokratiska rättsstaterna betraktar som helt lagliga yttranden online kan komma att kriminaliseras.
  • Verksamhet som bedrivs av cybersäkerhetsexperter, visselblåsare, aktivister och journalister kan komma att kriminaliseras.
  • Säker elektronisk kommunikation kommer att undermineras.
  • IT-tekniker kan tvingas kringgå dagens verktyg för säkerhet online.
  • Data och information kan komma att delas och hämtas över gränserna på ett sätt som går bortom vad som kan anses vara lämpligt, nödvändigt och proportionerligt. Detta utan rimligt dataskydd och utan hänsyn till rättsstatens grundläggande principer.

Problemen tycks kvarstå. Vi kunde också rapportera att Ryssland, Kina och Iran är några av de länder som uppvisat betydande entusiasm för förslaget.

Och nu är konventionen vid målsnöret. Återstår bara att anta den i FN:s generalförsamling och de undertecknande ländernas nationella parlament. Den ersätter då Budapestkonventionen från 2001.

Dock tycks USA ha låtit bli att skriva under. SC Media:

»Michael Bell, chief executive officer at Suzu Labs, said the United States has been placed in an impossible position. While the treaty attempts to solve actual problems and offer avenues for cross border evidence-sharing for ransomware and human trafficking, it also establishes a legal route for authoritarian regimes to demand data from sources they wouldn’t have otherwise, Bell said.«

»“All under the guise of catching criminals, but there are serious concerns about the collection of this data, and I argue that the U.S. should stay out until there are enforcement mechanisms to protect human rights and to shield legitimate security researchers,” said Bell. “Otherwise, we are legitimizing the same surveillance tactics we condemn China and Russia for using while compounding those issues by sharing that data with the international community. The real risk isn’t isolation, it’s that more than 70 countries now have a framework to compel data handovers that would bypass our constitutional protections.”«

För Sveriges del hamnar frågan på riksdagens bord för ratificering. Kommer någon att bry sig?

• FN: Sixty-five nations sign first UN treaty to fight cybercrime, in milestone for digital cooperation »

• EFF: Joint Statement on the UN Cybercrime Convention: EFF and Global Partners Urge Governments Not to Sign »

• SC Media: US absence from UN Cybercrime Treaty praised by groups over privacy abuse »

Tidigare poster med länkar och resurser:
• Oro för censur med FN:s nya resolution om cyberbrott (december 2019) »
• Skurkstater i FN vill ta kontroll över internet (januari 2024) »
• FN ger skurkstater makt över internet (juli 2024) »
• FN ger skurkstater tillgång till data på svenska servrar (augusti 2024) »

CC0

EU trappar upp kampen mot hat

av

Skall EU stå upp för den demokratiska rättsstatens principer eller fokusera på att bekämpa hat?

Frankrike, Österrike och Nederländerna cirkulerar ett arbetspapper i EU:s ministerråd om »Europeiska värderingar«. Man vill att medlemsstaterna dubblar sina insatser mot »rasism, antisemitism, främlingsfientlighet och anti-muslimskt hat«. Och man vill försäkra sig om att »inget stöd ges till entiteter som är fientligt inställda till Europeiska värderingar, speciellt inte ekonomiskt stöd«.

En välvillig tolkning är att vi skall sluta ge stöd till organisationer som inte respekterar människors frihet, lika rättigheter och det demokratiska systemet. Vilket i sig skulle röra om i grytan, om man tillämpar det konsekvent.

Samtidigt uppstår massor av frågetecken. Är detta verkligen vad som avses? Eller handlar det åter om det diffusa begreppet »hat«?

Hur skall det gå till i praktiken? Vem skall dra gränsen och bestämma? Kommer tillämpningen att vara i övrigt opartisk och rättvis? Hur hanterar man till exempel saklig (och annan) kritik mot asylinvandring? Hur undviker man politisk slagsida?

Eller islamism? Att man inte bör hata muslimer bara för att de råkat födas in i en viss kulturkrets är naturligtvis helt korrekt. Det knepiga börjar när nämnda kulturkrets värderingar kolliderar med de europeiska, som man just sagt sig vilja försvara.

EU:s medlemsstater har för övrigt redan rättsliga instrument för att bekämpa hatbrott och diskriminering. Att knyta detta till finansiering och otydliga »värderingar« riskerar att flytta makten från lag till tolkning.

Och vad menas egentligen med »Europeiska värderingar«? Handlar det bara om vårt kulturarv i form av den demokratiska rättsstaten och individens okränkbara rättigheter? Eller gäller det även EU:s överordnade mål om en ständigt fördjupad union? Hur kommer man att se på EU-kritiska röster?

Dokumentet sägs även tala om att utöka konceptet hatbrott, både online och offline. Man vill även att Europol skall ägna hatbrott mer uppmärksamhet.

Vilket känns som att man vill sätta ny fart på frågan om att göra hat och hot till »EU-brott« – som än så länge kört fast i ministerrådet.

• Politico: EU urged to tighten anti-hate speech rules »

Relaterat:
• EU vill jämställa ”näthat” med terrorism (mars 2024) »
• EU: Försvara demokratin med byråkrati (juni 2025) »

CC0

Kontrollstaten är ett självspelande piano

av

Man kan bli en smula konspiratorisk när snarlika förslag om övervakning, åldersgränser och begränsningar av innehåll i sociala media rullas ut samtidigt på olika platser i västvärlden.

Den enkla förklaringen kan vara att politiker och tjänstemän åker på möten och konferenser där man inspirerar varandra och odlar bubblor av fruktan inför allehanda förmenta hot och problem.

Man sneglar på andra länder för att snappa upp nya idéer och projekt som man kan använda för att motivera sin existens. För att visa att man »gör något«. Att man har kontroll.

Resultatet blir att statens olika funktionärer ständigt hittar nya områden att kontrollera, reglera och som stärker deras makt.

Detta går som regel hand i hand med vad som just blivit tekniskt möjligt inom områden som övervakningsteknik, biometrisk identifiering och AI.

Ibland går det lite för fort, som med EU-kommissionens ursprungliga förslag till Chat Control 2 – i vilket man ville ha AI-analys av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden med teknik som inte existerar i fungerande form. Ännu.

Sedan blir det dålig stämning när någon påpekar att våra politiker är på väg att kränka grundläggande mänskliga rättigheter, som yttrandefriheten och rätten till privatliv och privat korrespondens.

Man behöver varken vara raketforskare eller konspirationsteoretiker för att se hur detta fungerar. Det är en tämligen odramatisk, närmast banal, självförstärkande process i många små steg.

Den drivs av ambition, missriktad välvilja, kontrollbehov, institutionell dynamik och möjligen en viss oro för vad befolkningen kan ta sig för. Av människor som ogillar att nätet givit vanligt folk en möjlighet att ifrågasätta, käfta emot och störa maktutövningen.

Sammantaget blir det något slags perfekt storm, med dystopisk potential. Fortsätter utvecklingen så här – då har vi snart skapat ett samhälle som är obehagligt att leva i.

Därför måste friheten och de grundläggande mänskliga rättigheterna alltid försvaras. Online och AFK.

S: Strikta ID-krav för sociala media och Nätpolis

av

Idag har Socialdemokraterna haft en presskonferens för att ännu en gång kräva åldersgränser för sociala media. Man vill även införa en Nätpolis.

Redan under EU-valrörelsen och senare när man presenterade sitt nya partiprogram har Socialdemokraterna krävt åldersgräns och ID-krav för sociala media. Idag kallade man till presskonferens för att upprepa kravet. Ur pressmeddelandet kan vi läsa:

• Skydd av barn och unga: 15-årsgräns för sociala medier i Sverige, med skarpt ID-krav som också omöjliggör anonyma trollkonton som inte kan kopplas till en person.

• Stärk människors kontroll på sociala medier: ge människor kontroll över sin egen röst och sitt utseende online för att stoppa deepfakes och falska bilder.

• Säkra ett bra samtalsklimat utan hat och hot: inrätta en nätpolis med särskilda enheter som kan patrullera på nätet och arbeta mot kriminalitet, hatbrott, grooming och våldsbejakande extremism.

När S gjorde i stort sett samma utspel i maj 2024 kommenterade vi kravet på ålderskontroll med tillhörande ID-krav för alla:

»Visselblåsare, dissidenter, utsatta minoriteter och personer som befinner sig i konflikt med myndigheter är bara några exempel på personer vars praktiska möjlighet att göra sin röst hörd kan komma att inskränkas med dagens (s)-förslag.«

Nu skall det sägas att S inte är ensamma om att kräva en åldersgräns för sociala media. Regeringen låter utreda frågan. Och EU håller på att testa en app för åldersverifikation.

Men Socialdemokraterna uppvisar alltid en särskild glöd vad gäller att reglera internet och begränsa dess frihet. Och av punkt ett ovan kan man fråga sig om syftet främst är att skydda barn eller att hålla koll på vem som säger vad online.

Vilket är en relevant fråga med tanke på att yttrandefriheten håller på att inskränkas så väl i enskilda länder i vår närhet som i aktuell EU-lagstiftning.

Under presskonferensen lyfte Magdalena Andersson fram att det är viktigt att politiken »tar kontroll över utvecklingen«.

I sammanhanget bör påminnas om att yttrandefriheten är en grundläggande mänsklig rättighet. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger följande…

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Vad gäller punkt två, om att »ge människor kontroll över sin egen röst och sitt utseende online« skulle det vara intressant att veta om man har något konkret förslag eller om detta bara är en allmän åsikt. Anders Ygeman menade att det krävs en stärkt upphovsrätt, utan att närmare gå in på hur.

I fråga om punkt tre, »inrätta en nätpolis« tycks vi alla vara överens om att samma lagar och regler skall gälla så väl online som i resten av tillvaron. Behövs det då en särskild nätpolis? Eller ingår det i den vanliga polisens uppdrag? Skall en nätpolis ha speciella befogenheter? I så fall vilka?

Magdalena Andersson noterade i sammanhanget att ID-krav för sociala media även kommer att göra Nätpolisens arbete enklare.

Någonstans har jag en misstanke om att alltihop bottnar i att politiken ogillar att folk numera så lätt kan ifrågasätta, lägga sig i och bilda opinion.

CC0

Hat och hot är olika saker

av

Hat är en känsla. Hot är en handling. Sluta blanda ihop dem.

Den nya centerledarens plötsliga avhopp har väckt nytt liv i debatten om hat och hot online.

Till att börja med leder det fel att bunta ihop hat och hot. Hat är en subjektiv känsla, som ibland kommer till uttryck i mustigt språk. Hot är en handling syftande till att kränka någon annans rätt till liv och säkerhet. Vilket är två helt olika saker.

Debatten förvirras ytterligare av att olika former av hat anses vara bättre eller sämre än andra. Vissa former av hat är flertalet helt OK med. Det finns till och med sådant som alla förväntas hata.

Människor kan utifrån sina perspektiv ha fullt giltiga skäl för att hata politiker. Till exempel kan politiska beslut ha sänkt värdet på någons mark. Skatter kan göra att människor inte har råd att tanka bilen. Någons livsmiljö kan ha förändrats till det sämre på grund av politiska beslut. Nya lagar och regler kan leda till oöverstigliga kostnader till exempel för människor som äger en fastighet. Någon enskild kan ha hamnat i kläm utan möjlighet att få hjälp eller upprättelse. Sådant kan driva människor till att hata det eller den som de upplever har skadat dem. Det är inte så konstigt.

Någon kan hata politiker i allmänhet för att den förda politiken befaras leda till omfattande negativa konsekvenser. En viss misstro mot makten kan rent av vara ett sundhetstecken.

Att känna vrede är förståeligt. Att låta den övergå i hat gynnar dock sällan någon – varken sakfrågan eller den offentliga debatten. Allt skulle bli mycket enklare att hantera om folk inte vore så känslomässiga. Men det är inte där vi är idag. Människor är oroade, upprörda och förbannade.

Att många saknar förmåga att uttrycka sig på ett välformulerat och respektfullt sätt är förvisso tråkigt. Men vi kan ju inte förbjuda människor att ventilera sitt missnöje. Även de som uttrycker sig som rövhattar kan ibland ha en poäng. Om man besvärar sig med att se bortom de stötande orden.

Frustrationen blir inte mindre bara för att man begränsar människors rätt att ventilera den. Tvärt om. Missnöje som hålls tillbaka ökar bara trycket i grytan.

Sedan är det en annan sak att folk nu för tiden får veta mer, höra fler röster, utforska fler perspektiv och har tillgång till all världens samlade kunskap med en knapptryckning i telefonen. Det får fler att ifrågasätta och lägga sig i. Vilket i grunden är en bra sak. Dock något som politiker och tjänstemän kan uppleva som störande.

En spekulation är att mycket som stämplas som »hat« i sociala media bara är folk som säger emot. Eller värre, folk som säger emot och som har fakta på sin sida.

För en politiker är det döden att offentligt medge ett fel. Då återstår att skjuta budbäraren. Ett enkelt och bekvämt sätt att göra detta är att avfärda kritik och sakliga argument som hat.

Men om vi börjar stämpla kritik som hat riskerar vi att skapa ett samhälle där endast tillrättalagda åsikter får luft. Vilket vore förödande för den fria åsiktsbildningen.

CC0