Femte juli

Nätet till folket!

Yttrandefrihet

Yttrandefriheten är en förutsättning för våra övriga fri- och rättigheter samt för ett öppet, demokratiskt samhälle. Idag är yttrandefriheten under attack från såväl statliga som privata aktörer och från politiska grupperingar som vill tysta sina motståndare.

Irland vs. yttrandefriheten online

av

En ny statlig irländsk strategi vill inte bara bekämpa desinformation online – utan även »forma narrativ« i förebyggande syfte.

Irland är nästa land som begränsar yttrandefriheten online.

Förslaget – National Counter Disinformation Strategy – har varit ute på öppet samråd och sågats grundligt. Enligt uppgift är 83% av respondenterna helt mot förslaget. Tydligen har ingen konsekvensanalys gjorts.

Kritiken går bland annat ut på att luddiga skrivningar (precis som EU:s Digital Services Act) riskerar att leda till överdrivet sträng moderering i sociala media. Desinformation och missinformation ägnas stort utrymme men är i grunden beroende av vem som definierar sådan och vem som har makten.

Men det är inte allt. Reclaim the Net skriver:

»The strategy outlines plans to increase state-supported fact-checking, introduce “pre-bunking” campaigns to shape narratives before information spreads, and use online advertising tools to suppress content flagged as misleading. These efforts are to be coordinated through partnerships with NGOs, private tech platforms, media organizations, and state agencies, along with new laws to support enforcement.«

Det handlar alltså som synes inte bara om att reagera mot yttranden utan även om att »forma narrativ«.

Förslaget skall ses mot bakgrund av Irlands Criminal Justice (Incitement to Violence or Hatred and Hate Offences) Bill, som redan tidigare väckt kritik vad gäller vaga formuleringar om vad som skall vara förbjudet. Den sägs även drabba »vanligt folk« som diskuterar känsliga ämnen och därmed leda till överdriven självcensur.

Det hela känns som en del i en europeisk, eller möjligen västerländsk samordnad drive för att begränsa det fria ordet. Utanför EU ser vi liknande förslag i till exempel Storbritannien, Kanada och Australien. Till och med vissa amerikanska delstater verkar vara med på tåget.

• RtN: Irish Govt Pushes “Disinfo” Plan Despite Public Backlash »

CC0

USA kritiserar Europa om mänskliga rättigheter

av

USA kritiserar Europa för bristande yttrandefrihet och ökande antisemitism.

USA:s utrikesdepartement publicerar varje år en global genomgång av mänskliga rättigheter.

Rapporten bygger på öppna källor, NGO-rapporter, ambassadrapporter och intervjuer. Den täcker områden som yttrandefrihet, rättssäkerhet, politiskt deltagande, diskriminering och säkerhet.

Man kritiserar mest auktoritära regimer. Men i årets rapport får även Tyskland, Frankrike och Storbritannien anmärkningar. Vilket väckt uppmärksamhet och upprördhet.

Vad gäller Tyskland handlar kritiken om att vissa rättsfall och lagar om hatbrott riskerar att kväva en fri politisk debatt. Samt om en fördubbling av antisemitiska incidenter.

I Frankrike är det den allt snävare yttrandefriheten, särskilt vad gäller hatbrotts- och nätrestriktioner som kritiseras. Samt den ökande antisemitismen.

I Storbritannien får både buffer zones runt abortkliniker och den nya Online Safety Act kritik. USA menar att den brittiska regeringen begränsar fredliga protester. Samt att man hotar rätten till privatliv genom att kringgå kryptering av privata meddelanden. Rapporten noterar även en ökande antisemitism.

USA kritiserar slutligen även EU och dess Digital Services Act, som man menar inskränker yttrandefriheten.

Oavsett vad man anser om den amerikanska administrationen och dess motiv så ligger det en hel del i dess kritik.

CC0

I EU:s beslutsprocess kan ingen höra dig skrika

av

En titt in i EU:s demokratiska process.

Eftermiddagen har ägnats åt att gräva djupare om ännu en märklig sak om EU som snurrar runt i sociala media. Men förgäves. Jag hittar inte det som påstås i dokumenten. Och jag vill vara rimligt säker på att ha rätt innan jag skriver om en fråga. Om inte annat, så av självbevarelsedrift.

Det är en balansakt, för ibland måste man ta i för att någon alls skall bry sig.

Så var det med EU:s Digital Services Act. Vi var en handfull aktivister som lyfte fram problem, ställde besvärliga frågor och försökte tända brasan. Det lömska med DSA är att de problematiska delarna, till exempel om »skadligt men lagligt« innehåll online är luddigt skrivna. Möjligen medvetet luddigt.

Därför kan kritik – i vart fall till en början – vara lätt att vifta bort som alarmism. Tills mer kritik börjar komma in från olika håll. Då kan man andas ut. Jag var inte tokig. Det finns seriösa människor som ser samma sak. Det underlättar om man har rätt.

Chat Control är ett annat exempel. Vi skrev om CC1&2 i ett och ett halvt år innan någon i svenska media och debatt brydde sig. Sedan behövde frågan masseras ytterligare ett drygt år innan den för en tid blev stor i media.

CC2 är ett snårigt förslag inlindat i hundratals sidor papper som få läser. Så alla de detaljfrågor vi lyfte blev i stort sett obesvarade. Det gällde även i Europaparlamentets utfrågningar där EU-kommissionär Ylva Johansson visade sig vara minst lika dåligt påläst om sitt förslag som alla andra – och viftade bort all kritik som alarmism och försvar av övergrepp mot barn.

Något frustrerade skrev vi om att CC2 strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna, då speciellt rätten till privatliv och privat kommunikation. Vilket faktiskt tydligt går att påvisa, eftersom EU-kommissionen skriver just detta på sidan 13 i sitt förslag. Man skriver också att förslaget strider mot bland annat yttrandefriheten och persondataskyddet. Men att man inte bryr sig.

Vilket ändå avfärdades som alarmism. Därför var det rätt skönt när Europaparlamentets utredningstjänst, EU-kommissionens egen rättstjänst, EU:s ministerråds rättstjänst, EU:s dataskyddsombudsman, hundratals forskare och FN:s människorättskommissionär också påpekade problemet och dess allvar. Inte för att kommissionen brydde sig. Men det tog i vart fall udden av kritiken om alarmism.

Det är det inledande steget, när kritik först helt ignoreras och förlöjligas som är motigt. Att i åratal upprepa samma sak på olika sätt om en politisk process som rör sig med hastigheten av kontinentalplattor – i förhoppning om att någon skall bry sig. För ju tidigare man kommer in i processen, ju större chans har man att påverka den.

Och så plötsligt kommer all debatt och medietäckning på en och samma gång. If at all.

Har man tur kan frågan sedan vara kvar i Overton-fönstret en månad eller två. Men eftersom beslutsprocessen är så långdragen och komplicerad svalnar snart allmänhetens och medias intresse. Trots att frågan inte är i närheten av att vara avgjord.

Då måste man försöka tända brasan igen och igen, varje gång det sker något av substans. Vilket lite känns som att börja om från början. Så där har processen om Chat Control 2 pågått i tre och ett halvt år. Och vi har inte sett slutet ännu. Nästa milstolpe är en viktig votering den 13-14 oktober, i EU:s ministerråd.

I ett vidare perspektiv är problemet att EU-maskineriet är så ogenomskinligt och snårigt att varken media eller allmänheten ser vad som sker eller bryr sig innan besluten är klubbade och vi ställs inför fullbordat faktum. Det gäller alla politikområden.

CC0

USA skärper tonen om yttrandefriheten i EU

av

Amerikanska ambassader uppmanas nu att driva kampanj för att upphäva de EU-lagar som begränsar yttrandefriheten online på en global nivå.

Efter att en amerikansk kongressdelegation besökt EU för att diskutera unionens Digital Services Act (DSA) och Digital Markets Act (DMA) har tonläget höjts om ytttrandefriheten i Europa.

Ordföranden för representanthusets Judiciary Committee, Jim Jordan (R), säger:

»Nothing we heard in Europe eased our concerns about the Digital Services Act, Digital Markets Act, or Online Safety Act. These sweeping regulations create a serious chilling effect on free expression and threaten the First Amendment rights of American citizens and companies.«

Vilket pekar på problemet att EU:s nya internetlagar får globala konsekvenser. Och i USA tänker man inte ge upp sin yttrandefrihet bara för att EU vill begränsa den.

Nu lägger sig även amerikanska UD och utrikesminister Marco Rubio i processen. Man uppmanar i ett telegram amerikanska ambassader i EU att bedriva lobbykampanjer för att ändra de aktuella lagarna.

Reuters rapporterar:

»In a State Department cable dated August 4, signed by U.S. Secretary of State Marco Rubio, the agency said the EU was pursuing ”undue” restrictions on freedom of expression in its efforts to combat hateful speech, misinformation and disinformation, and the DSA was further enhancing these curbs.« (…)

»”Posts should focus efforts to build host government and other stakeholder support to repeal and/or amend the DSA or related EU or national laws restricting expression online,” the cable said in its ”objective” section.«

Det stämmer att till exempel DSA sätter upp rätt diffusa krav på att stora sociala media och sökmotorer skall hantera lagligt men »skadligt« innehåll på ett ansvarsfullt sätt.

Det gäller till exempel innehåll som kan påverka demokratiska processer, påverka barns säkerhet, sprida desinformation, öka psykisk ohälsa med mera.

Detta skall främst ske genom plattformarnas respektive användarvillkor, förändringar i algoritmer, förbättrad innehållsmoderering, ökad transparens och samarbete med faktagranskare.

Även om man inte uttryckligen förbjuder annat än direkt olagligt innehåll sätter man alltså stor press på plattformarna att moderera sitt innehåll – under hot om gigantiska böter. Vilket skapar incitament för överdriven moderering (”overblocking”) – något som kritiker menar riskerar att tysta fullt laglig men kontroversiell debatt.

Konsekvenserna blir att det fria ordet inte bara inskränks i EU, utan även globalt. Vilket USA inte tänker acceptera.

Hur EU tänkt bemöta den amerikanska kritiken skall bli intressant att se. Med tanke på att detaljerna i EU:s tulluppgörelse med USA ännu inte är utarbetade är pressen på EU stor.

I sammanhanget kan nämnas att de högprofilerade fall där människor anhållits och åtalats för yttranden online i till exempel Tyskland (och UK) inte har med DSA att göra, utan bygger på annan, nationell lagstiftning.

• Reuters: Exclusive: Rubio orders US diplomats to launch lobbying blitz against Europe’s tech law »

Finansiell censur – att tysta andra utan lagstöd eller rättslig prövning

av

Skall företag som Visa och Mastercard kunna stoppa företag som säljer lagliga produkter och lagligt innehåll på nätet? Skall de kunna stoppa politiskt kontroversiella röster?

Det pågår ett storbråk mellan delar av spelvärlden och de stora betalningsförmedlarna (Visa, Mastercard, PayPal, Stripe) sedan de senare satt press på plattformar som Steam och Itch.io att plocka bort spel med vuxet innehåll.

Detta efter en kampanj från den australiensiska kampanjgruppen Collective Shout. Plattformarna har svarat genom att de-indexera eller ta bort tusentals lagliga spel utan tydlig transparens eller överklagandeprocess.

Spelbransch-organisationer, som IGDA, och utvecklare som Yoko Taro, kallar detta för finansiell censur – där betalföretag indirekt bestämmer vad som får säljas. Och rasande spelare runt om i världen protesterar genom att skriva på protestlistor och belägra betalföretagens kundtjänst med telefonsamttal.

Detta pekar på ett problem. Betalningsförmedlare med dominerande ställning kan blockera sådant som utsätts för moralpanik eller politiska drev. Vad som i praktiken är möjligt att sälja bestäms då inte av vad som är lagligt eller ej – utan i ängsliga multinationella företags styrelserum.

Liknande har skett tidigare. Svenska exempel är postorderföretag som säljer skräckfilmer och sexleksaker, som fått sina betalkanaler stängda. Och det finns exempel på banker som sagt upp bankkonton för besvärliga människor, efter politiska påtryckningar.

Finansiell censur har blivit ett verktyg för att tysta oliktänkande utan att behöva gå via rättsväsendet eller den demokratiska lagstiftningsprocessen.

Till exempel har donationer till politiskt känsliga grupper stoppats. 2012 blockerade Visa, Mastercard, PayPal och Bank of America betalningar till WikiLeaks efter publicering av läckta dokument från USA:s militär och UD.

När jag arbetade för Piratpartiet i Europaparlamentet tog vi 2013 fram en resolution som uttryckligen krävde att EU-kommissionen skall agera mot denna typ av betalblockader. Resolutionen antogs av parlamentet – men ignorerades fullständigt av kommissionen.

»Finansiell censur« har alltså varit ett problem länge. Men ingen tycks göra något åt saken. Idag talar EU-kommissionen själv om strypt finansiering som ett sätt att komma åt »lagligt men skadligt« innehåll på nätet.

• The Guardian: Mastercard and Visa face backlash after hundreds of adult games removed from online stores Steam and Itch.io »
• PC Gamer: Itch.io is ’actively reaching out to other payment processors’ after pressure from credit card companies to curtail NSFW content, and that compared to Valve, it has ’limited ability to push back’»
• GamesRadar: Game industry fires back as certain adult games continue to be delisted from Steam and Itch.io: ”Financial institutions are now influencing which stories can be told and sold in games”»
• Polygon: Visa and Mastercard are getting overwhelmed by gamer fury over censorship »

CC0

UK: Högljutt om Online Safety Act

av

Debatten om Online Safety Act har eskalerat i Storbritannien. Nedan en BBC-debatt med Reform UK’s Zia Yusuf, Labour peer Thangam Debbonaire och Jonathan Hall, regeringens »Independent Reviewer of Terrorism Legislation«. Det blir livat.

Läs mer om Online Safety Act:
• Online Safety Act – britternas DSA och Chat Control i ett »
• UK Online Safety Act – konsekvenserna börjar bli synliga »
• UK Online Safety Act vs. Wikipedia »

Tyskland: Böter för att gilla poster på sociala media

av

En tysk kvinna har dömts till 1.800 euro i böter för att ha gillat ett inlägg på X som myndigheterna anser vara olämpligt.

Vi har tidigare skrivit om Tysklands rätt snäva yttrandefrihetslagar. Enkelt uttryckt är det förbjudet att förolämpa andra och att uttrycka hat eller hot. Det anses vara värre om detta sker online än i den fysiska världen.

Detta gäller även om man delar ett inlägg som andra skrivit. Och nu också att gilla andras inlägg.

Reclaim the net rapporterar:

»The 64-year-old from Lohfelden, Hesse, found herself under investigation after responding with three thumbs-up emojis beneath a post on X.«

»The original post reported on a 15-year-old Swedish girl who had killed the migrant man who raped her, and included the comment, “Does he now have 77 virgins?”«

»According to the Kassel public prosecutor’s office, the woman’s emoji reaction amounted to endorsing the killing and expressing satisfaction that it had targeted a migrant.«

Förmodligen syftar detta på det fall i Enköping där en flicka och hennes vänner i samråd dödat en taxichaufför som hon anmält för våldtäkt. Själva mordet fullbordades av en av vännerna.

Oaktat vad man tycker om substansen i texten kan man notera att de tyska lagarna (som säkert har goda intentioner) inskränker yttrandefriheten betydligt mer än i andra EU-länder.

I ett vidare perspektiv väcks den principiellt viktiga frågan: Kan och bör man försvara det demokratiska samhället genom att inskränka medborgarnas fri- och rättigheter?

Det hela kan dessutom ses mot bakgrund av Tysklands mörka historia. I syfte att skydda människans värdighet (i ljuset av den nazistiska terrorregimen) tar man till verktyg som för tankarna till den östtyska kommunistdiktatur som höll halva landet i ett järngrepp i nästan 50 år. Vilket blir något av en paradox.

För sammanhang säger Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Men konventionens artikel tio anger även omfattande undanttag:

»Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet.«

Det vore intressant att se hur Europadomstolen (Europarådet) och/eller EU-domstolen ser på de tyska lagarna och deras tillämpning.

• RtN: Thumbs Up Lands Woman in Hot Water as Germany Cracks Down on Emoji Speech »

Relaterat:
• Yttrandefriheten i EU: Tyskland – NetzDG »

Policing the internet in Germany, where hate speech, insults are a crime | 60 Minutes.

After Trump administration attacks: Are German hate speech laws too restrictive? | DW News

CC0

Spionprogram – när staten går över gränsen

av

EU:s medlemsstater drar sig inte för att använda spionprogram mot oppositionella, media, jurister och aktivister. Vilket väcker frågan hur alla nya verktyg för övervakning som nu införs kan komma att användas.

Vi brukar varna för att de övervakningsverktyg som införs kan komma att missbrukas av staten och framtida makthavare.

Men det är ingen framtidsdystopi. I vissa avseenden är vi redan där.

EU-stater använder redan spionprogram för att övervaka journalister, politiska motståndare och människorättsaktivister.

Trots att Europaparlamentet genomfört en undersökning om hur dessa använts (Pegasus-utredningen) är EU-kommissionen uppenbart ovillig att ta tag i saken.

Här är några kända exempel på hur sådana spionprogram har använts. Det är sannolikt att det finns ett mörkertal med fler fall som inte kommit till allmän kännedom.

  • 2017 använde Ungern spionprogrammet Pegasus (NSO-group) för att övervaka undersökande journalister.
  • 2019 använde Polen Pegasus för att övervaka journalister och jurister.
  • 2021 använde Grekland Predator (Cytrox) för att övervaka en journalist.
  • 2021 avslöjades att journalister i Frankrike hade övervakats med Pegasus – men det är oklart vilken aktör som låg bakom.
  • 2022 avslöjades att journalister och aktivister i Katalonien övervakats (Pegasus). Den spanska staten har bara delvis erkänt övervakningen.
  • 2023–2024 hade italienska myndigheter ett kontrakt med företaget Paragon Solutions, vars verktyg Graphite använts mot minst två journalister. Detta avslöjades 2025.
  • 2025 briserade den så kallade Paragon-skandalen där bortåt ett hundratal personer i EU-apparaten, journalister och människorättsaktivister övervakades. Detta avslöjades efter att WhatsApp/Meta och Apple slagit larm. Italien har pekats ut som ansvarigt, men förnekar att man legat bakom övervakningen. Avtalet mellan Italien och Paragon avslutades tidigare i år.

EU-kommissionen är vanligtvis angelägen om att yttra sig om journalistisk integritet, dataskydd, rättsstat och mänskliga rättigheter. Men den förklarar sin ovilja att engagera sig i ovan nämnda affärer med att säkerhet är nationell kompetens som vilar hos medlemsstaterna.

Det framstår tydligt att dagens politiker i EU:s medlemsstater använder övervakningsverktyg i politiska syften – som att spionera på motståndare eller tysta ner skandaler.

I de flesta fall finns inget fungerande rättsligt skydd mot godtycklig övervakning. Vissa medlemsstater (Ungern, Polen, Spanien och Frankrike) har vägrat samarbeta med Europaparlamentets Pegasus-utredning.

Det hela väcker frågor om grundläggande mänskliga rättigheter som de formuleras I Europakonventionen. Då särskilt artikel åtta och tio:

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Europadomstolen har flera gånger slagit fast att övervakning utan lagstöd, kontroll och insyn strider mot mänskliga rättigheter.

Enligt domstolen krävs särskilt starka rättssäkerhetsgarantier när övervakning kan påverka pressfriheten och källors möjlighet att vara anonyma.

Vad gäller övervakning av jurister kan detta hota det konfidentiella förhållandet mellan advokater och klienter – och i ett vidare perspektiv hota rättssäkerheten som sådan.

Och när det kommer till övervakning av politiker, oppositionella och politiska aktivister ligger viktiga frågor om hur vår demokrati fungerar i potten.

Sammanfattningsvis får stater bara använda spionprogram i mycket speciella fall, med tydligt lagstöd, starkt skydd för individen och oberoende kontroll. Annars bryter de mot grundläggande rättigheter.

Att framtida makthavare kan komma att använda den allt mer omfattande övervakningsstsat som nu rullas ut för sina egna – inte alltid ädla – syften är i sammanhanget uppenbart.

Länkar:
• European journalists targeted with Paragon Solutions spyware, say researchers »
• Alleged Italian phone hacking involves political gossip website, sources say »
• Europe: Paragon attacks highlight Europe’s growing spyware crisis »
• Staatstrojaner gegen Journalisten in Europa »

CC0

Online Safety Act – britternas DSA och Chat Control i ett

av

Knappt har bläcket hunnit torka på britternas kritiserade Online Safety Act. Men redan kräver parlamentsledamöter att den utökas.

Britternas Online Safety Act (OSA) liknar EU:s Digital Services Act (DSA) och Chat Control 2, fast i en lag. Den riktar in sig särskilt på sociala medier, användargenererade plattformar och söktjänster.

Målet är att att göra Storbritannien till »den säkraste platsen i världen att vara online«.

Stora nätplattformar måste proaktivt begränsa olagligt och skadligt innehåll.

De skall särskilt skydda barn och erbjuda olika upplevelser beroende på användarens ålder. Vissa sajter måste införa åldersverifiering, särskilt porrsajter. Nu senast även Reddit.

Vuxna användare skall ges möjlighet att välja bort olika former av lagligt men »skadligt« innehåll. Till exempel hatfulla uttryck. Hur detta skall gå till har givit upphov till styrdokument med omfattande micro management.

Vad som skall anses vara skadligt är upp till den politiska dagsformen, regeringens förordningar och tillsynsmyndigheten Ofcom. Än så länge har man en svart lista med 130 olika typer av innehåll.

Plattformar måste klargöra sina modereringsprinciper i sina användarvillkor. Det skall finnas en tydlig möjlighet för användare att klaga och överklaga beslut. Så långt skiljer sig OSA inte så mycket från DSA.

Och precis som när det gäller DSA uppstår olika praktiska problem när de goda föresatserna i OSA skall omsättas i verkligheten. Det finns kritik till exempel vad gäller användarnas integritet, gränsdragningsproblem, risk för övermoderering och censur.

En sak som skiljer OSA från DSA är att man inte bara skall söka efter olagligheter och hat i poster på sociala media – utan även i privata elektroniska meddelanden, även om dessa skulle vara totalsträckskrypterade. Vilket påminner om EU:s Chat Control 2, fast med bredare syfte.

Brittiska parlamentsledamöter menar nu att OSA inte är tillräckligt effektiv mot desinformation, särskilt efter upploppen i Southport förra året. Man menar även att lagen misslyckas med att reglera innehåll som är skadligt men inte olagligt.

Parlamentets Science, Innovation and Technology Committee har lagt fram en rapport som bland annat kräver att OSA även skall omfatta artificiell intelligens. AI-genererat innehåll skall tydligt märkas på ett sätt som är väl synligt och inte kan avlägsnas. Hur nu det är tänkt att gå till.

Man vill se mer faktakontroll utförd av tredjeparts fact checkers. Precis som EU. Och precis det sociala media nu rör sig bort ifrån i USA, då sådana fakttakontrollanters oberoende och neutralitet har ifrågasatts.

Rapporten kräver vidare att plattformarna hålls ansvariga för »the impact from amplification of harmful content«. Och man vill tydligare kunna censurera »legal but harmful content«, till exempel hat, manipulativt och vilseledande innehåll.

För att undvika missförstånd bör påpekas att OSA inte är den lagstiftning som lett till uppmärksammade polisinsatser mot folk som tycker fel på nätet de senaste åren. De bygger istället på Public Order Act (1986) och Communications Act (2003).

Dessa lagar tillåter ingripanden mot »grov förolämpning« och »stötande« kommunikationer även om de inte är direkt olagliga. Det räcker att innehåll upplevs som skadligt. Vilket naturligtvis öppnar för ett stort mått av subjektiv bedömning. Men det är som sagt en annan fråga.

CC0

Australien: Åldersgräns för sökmotorer

av

Australien blir först i världen med att kräva åldersgränser för full tillgång till sökmotorer.

Idén om åldersgränser för sociala media sprider sig till allt fler länder. Australien tar det ett steg längre och inför 16-årsgräns även för sökmotorer (Google, Bing m.fl.) i sin uppdaterade Online Safety Act och dess Internet Search Engine Services Online Safety Code.

I vart fall om man vill ha alla funktioner. Minderåriga och icke-inloggade ges tillgång till en barnsäker variant med innehållsbegränsningar.

Till att börja med är detta enkelt att kringgå genom att använda VPN. Vilket gör förslaget rätt meningslöst om syftet är att begränsa tillgången till innehåll.

Sedan har vi frågan om hur användare skall identifiera sig. Enligt den nya lagen kan det till exempel ske genom foto-ID, biometrisk analys av ålder eller baserat på användarens vanor och sökhistorik.

I alla tre fallen uppstår problem kopplade till säkerhet och rätten till privatliv. ID-kontroll kräver register. Biometrisk analys har breda felmarginaler. Analys av användares nätvanor kommer att ge Big Data ännu mer information om sina användare.

Här finns också en möjlig konflikt med FN-stadgan om de mänskliga rättigheterna, vars artikel 19 säger…

»Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt att söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.«

Att folk inte ska få uttrycka sina åsikter anonymt på sociala media är illa nog. Att nu utöka detta till att inte få söka information anonymt är ett steg mot en allt mer auktoritär stat.

Än så länge finns inget motsvarande förslag i EU. Men det är förmodligen bara en tidsfråga.

EU:s Digital Services Act rekommenderar åldersgränser för sociala media, men utan att direkt kräva att sådana införs. Vissa medlemsstater i ministerrådet driver dock på.

Dessutom rullar EU just nu ut en app för åldersverifikation i sociala media, för de länder som vill ha sådan.

Relaterat:
• Åldersgräns för sociala media är en usel idé (8 juli 2025) »
• Rörigt när EU inför åldersgräns för sociala media (26 maj 2025) »
• EU rullar ut app för åldersverifikation (8 maj 2025) »

CC0