Jag samtalar med Youtube-kanalen Riks om Socialdemokraternas planer på åldersgränser i sociala media och nätpoliser.
Om (S) nätpoliser (Youtube)
Yttrandefrihet
Yttrandefriheten är en förutsättning för våra övriga fri- och rättigheter samt för ett öppet, demokratiskt samhälle. Idag är yttrandefriheten under attack från såväl statliga som privata aktörer och från politiska grupperingar som vill tysta sina motståndare.
Kontrollstaten är ett självspelande piano
Man kan bli en smula konspiratorisk när snarlika förslag om övervakning, åldersgränser och begränsningar av innehåll i sociala media rullas ut samtidigt på olika platser i västvärlden.
Den enkla förklaringen kan vara att politiker och tjänstemän åker på möten och konferenser där man inspirerar varandra och odlar bubblor av fruktan inför allehanda förmenta hot och problem.
Man sneglar på andra länder för att snappa upp nya idéer och projekt som man kan använda för att motivera sin existens. För att visa att man »gör något«. Att man har kontroll.
Resultatet blir att statens olika funktionärer ständigt hittar nya områden att kontrollera, reglera och som stärker deras makt.
Detta går som regel hand i hand med vad som just blivit tekniskt möjligt inom områden som övervakningsteknik, biometrisk identifiering och AI.
Ibland går det lite för fort, som med EU-kommissionens ursprungliga förslag till Chat Control 2 – i vilket man ville ha AI-analys av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden med teknik som inte existerar i fungerande form. Ännu.
Sedan blir det dålig stämning när någon påpekar att våra politiker är på väg att kränka grundläggande mänskliga rättigheter, som yttrandefriheten och rätten till privatliv och privat korrespondens.
Man behöver varken vara raketforskare eller konspirationsteoretiker för att se hur detta fungerar. Det är en tämligen odramatisk, närmast banal, självförstärkande process i många små steg.
Den drivs av ambition, missriktad välvilja, kontrollbehov, institutionell dynamik och möjligen en viss oro för vad befolkningen kan ta sig för. Av människor som ogillar att nätet givit vanligt folk en möjlighet att ifrågasätta, käfta emot och störa maktutövningen.
Sammantaget blir det något slags perfekt storm, med dystopisk potential. Fortsätter utvecklingen så här – då har vi snart skapat ett samhälle som är obehagligt att leva i.
Därför måste friheten och de grundläggande mänskliga rättigheterna alltid försvaras. Online och AFK.
S: Strikta ID-krav för sociala media och Nätpolis
Idag har Socialdemokraterna haft en presskonferens för att ännu en gång kräva åldersgränser för sociala media. Man vill även införa en Nätpolis.
Redan under EU-valrörelsen och senare när man presenterade sitt nya partiprogram har Socialdemokraterna krävt åldersgräns och ID-krav för sociala media. Idag kallade man till presskonferens för att upprepa kravet. Ur pressmeddelandet kan vi läsa:
• Skydd av barn och unga: 15-årsgräns för sociala medier i Sverige, med skarpt ID-krav som också omöjliggör anonyma trollkonton som inte kan kopplas till en person.
• Stärk människors kontroll på sociala medier: ge människor kontroll över sin egen röst och sitt utseende online för att stoppa deepfakes och falska bilder.
• Säkra ett bra samtalsklimat utan hat och hot: inrätta en nätpolis med särskilda enheter som kan patrullera på nätet och arbeta mot kriminalitet, hatbrott, grooming och våldsbejakande extremism.
När S gjorde i stort sett samma utspel i maj 2024 kommenterade vi kravet på ålderskontroll med tillhörande ID-krav för alla:
»Visselblåsare, dissidenter, utsatta minoriteter och personer som befinner sig i konflikt med myndigheter är bara några exempel på personer vars praktiska möjlighet att göra sin röst hörd kan komma att inskränkas med dagens (s)-förslag.«
Nu skall det sägas att S inte är ensamma om att kräva en åldersgräns för sociala media. Regeringen låter utreda frågan. Och EU håller på att testa en app för åldersverifikation.
Men Socialdemokraterna uppvisar alltid en särskild glöd vad gäller att reglera internet och begränsa dess frihet. Och av punkt ett ovan kan man fråga sig om syftet främst är att skydda barn eller att hålla koll på vem som säger vad online.
Vilket är en relevant fråga med tanke på att yttrandefriheten håller på att inskränkas så väl i enskilda länder i vår närhet som i aktuell EU-lagstiftning.
Under presskonferensen lyfte Magdalena Andersson fram att det är viktigt att politiken »tar kontroll över utvecklingen«.
I sammanhanget bör påminnas om att yttrandefriheten är en grundläggande mänsklig rättighet. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger följande…
»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«
Vad gäller punkt två, om att »ge människor kontroll över sin egen röst och sitt utseende online« skulle det vara intressant att veta om man har något konkret förslag eller om detta bara är en allmän åsikt. Anders Ygeman menade att det krävs en stärkt upphovsrätt, utan att närmare gå in på hur.
I fråga om punkt tre, »inrätta en nätpolis« tycks vi alla vara överens om att samma lagar och regler skall gälla så väl online som i resten av tillvaron. Behövs det då en särskild nätpolis? Eller ingår det i den vanliga polisens uppdrag? Skall en nätpolis ha speciella befogenheter? I så fall vilka?
Magdalena Andersson noterade i sammanhanget att ID-krav för sociala media även kommer att göra Nätpolisens arbete enklare.
Någonstans har jag en misstanke om att alltihop bottnar i att politiken ogillar att folk numera så lätt kan ifrågasätta, lägga sig i och bilda opinion.
CC0
Hat och hot är olika saker
Hat är en känsla. Hot är en handling. Sluta blanda ihop dem.
Den nya centerledarens plötsliga avhopp har väckt nytt liv i debatten om hat och hot online.
Till att börja med leder det fel att bunta ihop hat och hot. Hat är en subjektiv känsla, som ibland kommer till uttryck i mustigt språk. Hot är en handling syftande till att kränka någon annans rätt till liv och säkerhet. Vilket är två helt olika saker.
Debatten förvirras ytterligare av att olika former av hat anses vara bättre eller sämre än andra. Vissa former av hat är flertalet helt OK med. Det finns till och med sådant som alla förväntas hata.
Människor kan utifrån sina perspektiv ha fullt giltiga skäl för att hata politiker. Till exempel kan politiska beslut ha sänkt värdet på någons mark. Skatter kan göra att människor inte har råd att tanka bilen. Någons livsmiljö kan ha förändrats till det sämre på grund av politiska beslut. Nya lagar och regler kan leda till oöverstigliga kostnader till exempel för människor som äger en fastighet. Någon enskild kan ha hamnat i kläm utan möjlighet att få hjälp eller upprättelse. Sådant kan driva människor till att hata det eller den som de upplever har skadat dem. Det är inte så konstigt.
Någon kan hata politiker i allmänhet för att den förda politiken befaras leda till omfattande negativa konsekvenser. En viss misstro mot makten kan rent av vara ett sundhetstecken.
Att känna vrede är förståeligt. Att låta den övergå i hat gynnar dock sällan någon – varken sakfrågan eller den offentliga debatten. Allt skulle bli mycket enklare att hantera om folk inte vore så känslomässiga. Men det är inte där vi är idag. Människor är oroade, upprörda och förbannade.
Att många saknar förmåga att uttrycka sig på ett välformulerat och respektfullt sätt är förvisso tråkigt. Men vi kan ju inte förbjuda människor att ventilera sitt missnöje. Även de som uttrycker sig som rövhattar kan ibland ha en poäng. Om man besvärar sig med att se bortom de stötande orden.
Frustrationen blir inte mindre bara för att man begränsar människors rätt att ventilera den. Tvärt om. Missnöje som hålls tillbaka ökar bara trycket i grytan.
Sedan är det en annan sak att folk nu för tiden får veta mer, höra fler röster, utforska fler perspektiv och har tillgång till all världens samlade kunskap med en knapptryckning i telefonen. Det får fler att ifrågasätta och lägga sig i. Vilket i grunden är en bra sak. Dock något som politiker och tjänstemän kan uppleva som störande.
En spekulation är att mycket som stämplas som »hat« i sociala media bara är folk som säger emot. Eller värre, folk som säger emot och som har fakta på sin sida.
För en politiker är det döden att offentligt medge ett fel. Då återstår att skjuta budbäraren. Ett enkelt och bekvämt sätt att göra detta är att avfärda kritik och sakliga argument som hat.
Men om vi börjar stämpla kritik som hat riskerar vi att skapa ett samhälle där endast tillrättalagda åsikter får luft. Vilket vore förödande för den fria åsiktsbildningen.
CC0
Behöver vi speciella lagar för internet?
EU:s internetlagstiftning är onödig, skapar byråkrati och strider mot den demokratiska rättsstatens principer.
EU:s Digital Services Act (DSA) innehåller egentligen bara en kristallklar övergripande regel: Olagligt innehåll skall plocks bort från nätet. Men behövs det verkligen en speciell lag för det?
Samtidigt skapar DSA med sina i övrigt vaga formuleringar en gråzon. Till exempel att de största sociala medieplattformarna och sökmotorerna förväntas motverka skadligt och olämpligt innehåll även om det inte är olagligt.
Antingen är något olagligt och därmed förbjudet. Eller så är det inte olagligt och skall därför vara tillåtet. Så är det i samhället i övrigt. Och så bör det vara även online.
Redan när EU-kommissionen lade fram sitt förslag om DSA skrev vi att detta handlar om att politikerna försöker ta makten över nätet. Vilket visat sig vara korrekt.
I praktiken går det till så att politikerna utövar påtryckningar på plattformarna att genom moderering och användarvillkor censurera sådana åsikter och yttranden som nämnda politiker aldrig skulle kunna (eller våga) förbjuda i en öppen, demokratisk process.
För politikerna är detta praktiskt. De kan peka på att privata företag får ha vilka användarvillkor de vill (inom rimliga gränser). Därmed kan de lägga ansvaret för censuren på någon annan. Även när dessa politiker utövar påtryckningar mot plattformarna bakom kulisserna.
För vår demokratiska rättsstat är detta farligt. Yttrandefrihetens gränser skall sättas genom lag, inte på hemliga möten mellan politiker och Big Data.
Det finns redan massor av lagar om hets mot folkgrupp, olaga hot, förtal, bedrägeri och annat – som gäller såväl i den fysiska världen som på nätet. Och att olagligt innehåll skall avlägsnas behöver man inte stifta speciella lagar om.
Om någon bryter mot lagen skall detta prövas rättsligt. Inte i en insynsskyddad process som handlar om vad olika aktörer tycker borde censureras, utan möjlighet till överprövning.
Svårare behöver det inte vara. DSA och all byråkrati förordningen skapar skulle kunna avskaffas utan några större konsekvenser – mer än att den politiska makten över internet skulle minska. Vilket vore en bra sak, speciellt då våra politiker inte alltid tycks förstå vad de lagstiftar om.
CC0
Google backar om censur
Google/Youtube medger att man censurerat innehåll efter politiska påtryckningar. Man släpper även på kanaler igen som tidigare stängts ner.
Google medger att man censurerat innehåll som berör pandemin och det amerikanska presidentvalet efter påtryckningar från den förra amerikanska administrationen.
Ämnen som att Covid-19 kan ha kommit från ett kinesiskt lab och nyheter om Hunter Bidens laptop är exempel på sådant som Google idag gör avbön från att ha stoppat. Vilket nog är lika så bra, då båda historierna visat sig ha viss substans.
Detta väcker i sin tur frågor om fri opinionsbildning och eventuell valpåverkan. Det är också en påminnelse om att även om en fråga kan tystas ner en viss tid, så kan det straffa sig i långa loppet när omständigheterna klarnar.
»Reflecting the Company’s commitment to free expression, YouTube will provide an opportunity for all creators to rejoin the platform if the company terminated their channels for repeated violations of COVID-19 and elections integrity policies that are no longer in effect.«
I sin avbön släpper Google/Youtube alltså på vissa av de kanaler igen som tidigare stängts ner. Man förklarar även att man tänker undvika att använda externa faktagranskare. Sådana har kritiserats för att ha en politisk bias. Och man sänder en signal till Trump-administrationen:
»YouTube values conservative voices on its platform. These creators have extensive reach and play an important role in civic discourse.«
Det ser alltså ut som att man tänker akta sig för allt som kan uppfattas som partisk moderering av innehåll. Man kommer att tillhandahålla en plattform, inte lägga sig i vad de som producerar innehåll tycker. Vi får väl se hur länge det håller.
Nu återstår att se hur Google/Youtube kommer att förhålla sig till alla nya regler i EU.
• TechCrunch: YouTube will reinstate accounts banned for spreading misinformation »
• Reclaim the Net: Google Admits Biden White House Pressured Content Removal, Promises to Restore Banned YouTube Accounts »
CC0
Kriget mot nätporren har spårat ur
Porren byggde internet. Nu rasar dess innehållsskapare mot politisk reglering. I USA finns det politiker som vill förbjuda nätporr helt och hållet. Och VPN.
Få saker har bidragit till internets utveckling som porren. Den har drivit trafik, teknikutveckling och betalningslösningar. I begynnelsen utgjorde porren uppåt hälften av all internettrafik. Idag är siffran 10-20%.
På ett annat plan har internet givit människor möjlighet att anonymt utforska olika sidor av sin sexualitet. Och dating-apparna har givit massor av människor massor av härlig sex i den fysiska världen.
Men alla gillar inte porr. Sexualskräck och moralpanik har fortfarande stort inflytande på debatten – och nätpolitiken.
Britterna har tagit i från tårna och infört ålderskontroller för i princip allt som i något slags kontext kan uppfattas som skadligt, stötande eller olämpligt för minderåriga. Vilket lett till att britternas persondata nu är i händerna på företag som erbjuder lösningar för åldersverifikation. Varav vissa verkar rent skumma.
Även EU vill rulla ut åldersverifiering för vuxet innehåll (DSA). Dock med en egen EU-app för att kontrollera användarnas ålder. Den kommer sedan att ersättas med EU:s nya digitala ID / plånbok. Vilket inte heller känns helt tryggt.
Nu klagar porrindustrin, inte minst fristående aktörer som internet givit möjlighet att verka utan att vara beroende eller stryrda av andra. (I Sverige har OnlyFans-lagen likställt tittarstyrt innehåll med sexköp.)
När stjärnan inom vuxenunderhållning »Marcello Bravo« (Markus Schlögl) nyligen fick ett pris på branschmässan i Amsterdam ägnade han sitt tacktal åt att kritisera politikerna, huvudsakligen britterna och deras Online Safety Act.
Tidskriften Politico intervjuade flera olika aktörer på mässan.
»The measures are “really just about control. It’s not actually about porn, but porn is a very good scapegoat,” said Christina Kastalia, a digital showgirl with a bachelor’s degree in law. “I see it [age verification regulations] more so as an attack to, literally, the entire society.” It’s not “just about porn. It’s about mass surveillance and it’s about control,” she said.«
»When porn platforms enforce age verification, “what you’re really doing is driving the traffic to places that are further underground,” said Jupiter Jetson, an adult content creator.«
»At the end of the day, Jetson said, the age verification measures are not about protecting children but simply wanting to see sex workers and adult content performers ”suffer”.«
I USA händer det saker på delstatsnivå. I Michigan har republikanerna lagt fram House Bill 4938, ”Anticorruption of Public Morals Act”. Och den är långtgående. Här är några exempel ur förslaget…
Man förbjuder verkliga och fiktiva beskrivningar, simulationer, ljudliga eller visuella skildringar, AI-genererade / animerade / digitalt skapade verk, skrivna verk och annat innehåll som skildrar sexuella handlingar. Och övrigt som kan befaras korrumpera den allmänna moralen. Till exempel innehåll som återger transexualitet.
Notera att detta inte handlar om barn och åldersgränser – utan skall gälla alla. Ingen skall få se något naket.
Internetleverantörer och plattformar skall tvingas blockera tillgång till innehåll, med krav på realtidsövervakning och omedelbar borttagning. Innehållsleverantörer som bryter mot lagen kan dömas till upp till 25 års fängelse – och föras in i registret över sexualförbrytare.
Rep. Josh Schriver säger »Don’t make it, don’t share it, don’t view it.« Lycka till med det…
Att tillhandahålla, underlätta användning av eller använda VPN för att nå innehåll som lagen förbjuder kan också leda till ansvar – med böter upp till 500.000 USD.
Detta förslag kan inte rimligen antas. Skulle så ändå ske skulle det strida mot såväl den amerikanska konstitutionen som en mängd federala lagar. Bara att något sådant här föreslås är absurt. Men nu för tiden tycks ju vad som helst kunna hända.
• Politico: Inside the porn industry’s revolt against tech rules »
• Reclaim the Net: Michigan GOP Bill Proposes Adult Content Ban, VPN Ban, and Restrictions on Transgender Depictions »
CC0
Censur gör bara problemen värre
Problem försvinner inte bara för att man förbjuder folk att framföra kritik.
EU och våra politiker försöker på olika sätt inskränka det fria ordet, speciellt online. De tycks tro att åsikter de upplever som problematiska försvinner om man hindrar folk från att uttrycka dem.
Det är en klen plan. Möjligen är det tvärt om – att folk upplever åsikter som inte får yttras som så kraftfulla att politiken inte kan bemöta dem på annat sätt än att förbjuda dem. Att lägga locket på ökar bara trycket.
Vilket sätter ljuset på det faktum att våra politiker ofta undviker att ta debatten om jobbiga saker. Vilket i sin tur förstärker intrycket av att de inte klarar att bemöta vissa åsikter.
En förklaring till detta kan vara att dagens politiker är maktmänniskor som tappat kontakten med den liberala demokratiska rättsstatens grundprinciper. Eller att de är lata och fega.
Eller att problemet och/eller en eventuell lösning inte stämmer med partilinjen. Att verkligheten inte stämmer med kartan. Partipolitik tycks blockera människors varseblivningsförmåga.
Våra politiska ledare hyllar gärna vår demokrati som sådan i sina tal. Men när hörde du senast en politiker hålla ett brandtal om det fria västerländska samhällets grundprinciper?
Det räcker inte med att säga hur något bör vara – man måste också förklara varför. Och varför det är viktigt.
Allt som krävs för att ondskan skall segra är de goda människornas tystnad. Problematiska och felaktiga yttranden måste därför bemötas med bättre argument – inte tystnad och censur.
Det intellektuella förfallet har nu nått en punkt där våra politiker inte tycks inse när deras egna förslag hotar det fria västerländska samhällets grundpelare som yttrandefriheten (Digital Services Act), rätten till privatliv (Chat Control 2) och maktdelning (fullmaktslagen).
Låt dem inte komma undan med det.
CC0
Intervju om Chat Control 2, DSA, hat & hot med mera
Denna sites redaktör intervjuas om aktuella nätfrågor i EU på Pär Ströms Youtube-kanal »Nu fan räcker det«.
Sociala media censurerar huvudsakligen lagligt innehåll
Nio av tio inlägg som censureras i sociala media är lagliga. Drygt hälften av de censurerade posterna kan betraktas som ett allmänt uttryck för en åsikt utan att bryta mot andra regler (hat, spam m.m.).
Jag sitter och förbereder mig för en intervju om Chat Control 2, Digital Services Act med mera – och snubblar över följande uppgift:
En rapport med titeln »Preventing ‘Torrents of Hate’ or Stifling Free Expression Online?« (Vanderbilt University 2024) analyserade borttagna kommentarer på Facebook och YouTube i Frankrike, Tyskland och Sverige under juni och juli 2023.
Juridiska experter bedömde att mellan 87,5 % och 99,7 % av de borttagna kommentarerna var lagliga i respektive land, det vill säga att de inte stred mot landets lagar. I Sverige var siffran 94,6%.
Dessutom framgår det att över 56 % av de borttagna kommentarerna klassades som allmänna uttryck av åsikt – det vill säga kommentarer utan hat, illegalt innehåll eller spam.
Från projektets hemsida:
»Additionally, the researchers found that over 56 percent of the removed comments were general expressions of opinion or statements without linguistic attacks, hate speech, illegal content, or spam. “Not only does legal speech make up most of the deleted comments, but a majority of those comments contain opinions on important issues,” Alkiviadou said. “The Internet cannot remain a bastion of open discourse when only the most innocuous speech passes through moderators.”«
Censuren är främst ett resultat av plattformarnas (och deras fact checkers) bedöming och användarvillkor – samt tolkning av nationell lagstiftning.
Detta var alltså redan innan EU:s Digital Services Act (DSA) trädde i kraft – som föreskriver att mycket stora sociala media (m.fl.) skall motverka »skadligt« innehåll även om det inte är olagligt. Med hot om astronomiska bötesbelopp om så inte sker.
Man kan alltså notera att censur av icke olagligt innehåll var ett problem redan innan DSA, och att det finns skäl att anta att den nya EU-lagstiftningen gör problemet värre.
CC0