Facebook, Twitter, politiken och sanningen

Från alla håll – inklusive inifrån företaget – kommer krav på att Facebook skall faktakolla politiska annonser. Vilket Mark Zuckerberg är tveksam till.

Diskussionen väcker frågor. Vad är egentligen sanning? Vem skall bedöma det?

Till synes motstridiga påståenden kan ibland båda vara korrekta. Och inte sällan är det långt från glasklart vad som är korrekt och vad som är fel – om inte annat för att data är ofullständiga eller för att man kan använda olika modeller för att bedöma samma sak. Att sätta sig till doms över vad som är sant och falskt i politisk marknadsföring är helt enkelt en övermänsklig, förmodligen omöjlig uppgift.

Twitter har å sin sida just meddelat att man från och med 22 november säger nej till politisk annonsering.

Det kan naturligtvis vara ett sätt att komma runt tolkningsproblemen ovan. Men det reser genast helt nya frågor.

Vad är en politisk annons? Om den kommer från ett politiskt parti eller en politisk kandidat är svaret rätt uppenbart. Men hur bedömer man frågan om till exempel Greenpeace eller ett företag annonserar om något som i grunden är en politisk fråga – och som kan komma att påverka hur människor röstar?

Och vad är politik? Hur skall man till exempel bedöma en annons från Amnesty som kritiserar bristen på mänskliga rättigheter i Kina?

Slutligen kan man förutse en del oklarheter som kommer att uppstå om politiska annonser blir förbjudna, men inte politiska postningar. Det lär resultera i högkonjunktur i trollfabriken.

Man kan förstå att både Facebook och Twitter sitter i en rävsax. Så det skall bli intressant att se hur detta utvecklar sig. Men vad gäller att kontrollera fakta, så verkar man ha glömt bort att det finns en aktör till – nämligen användarna. Om en politiker ljuger på nätet (oavsett om det är i en annons eller en vanlig postning) så kommer det omedelbart att uppmärksammas och påpekas av användare som är av en annan uppfattning. Därför kommer lögner alltid att slå tillbaka.

Och i ett vidare perspektiv är naturligtvis alla inskränkningar av det fria ordet beklagliga – även om både Facebook och Twitter är privata företag som får göra som de vill inom ramen för sina avtal med användarna.

Inget uppskov för Assange

En brittisk domstol har sagt nej till att skjuta upp förhandlingarna om utlämning av Wikileaks grundare och chefredaktör Julian Assange till USA. Där riskerar han upp till 175 års fängelse – för att ha avslöjat sanningen om allt från misstänkta krigsbrott till pinsamma interna amerikanska ambassadtelegram. Vilket för övrigt är material som även publicerats av stora internationella tidningar som The New York Times, The Guardian och Der Spiegel.

Assange menar att han inte kan försvara sig själv på ett rimligt sätt om han inte har tillgång till sitt material, där han sitter fängslad i ett brittiskt högsäkerhetsfängelse.

When asked by the judge, Vanessa Baraitser, if he understood what was happening in court, Assange said: “Not really. I can’t think properly. I don’t understand how this is equitable. This superpower had 10 years to prepare for this case and I can’t access my writings. It’s very difficult where I am to do anything but these people have unlimited resources.”

Så utlämningsprocessen fortsätter. Det blir en förberedande förhandling den 19 december och huvudförhandling i februari.

Länkar:
• The Guardian: Julian Assange extradition judge refuses request for delay »
• Politico: Julian Assange denied delay to US extradition hearing »

Onlinespel: Konsumentuppror för yttrandefrihet

Onlinespelsföretaget Blizzard har råkat i blåsväder sedan det stängt av spelare som uttryckt sympati med demokratirörelsen i Hong Kong. Aftonbladet skriver:

»Tidigare i veckan stängde speljätten av Chung ”Blitzchung” Ng Wai från Hearthstone Grandmasters. Anledningen var att han utropat ”befria Hongkong, vår tids revolution!” mitt under den livesända turneringen.

Spelaren blev också av med sina prispengar och får inte tävla i ”Hearthstone” fram till den 5 oktober nästa år. Arrangören anser att han har brutit mot turneringens regler som förbjuder politiska handlingar.

Blizzards beslut har orsakat ramaskri på sociala medier. Flera fans skriver till exempel att de avslutat sin prenumeration på ”World of Warcraft”. När protesterna var som värst tvingades utvecklaren stänga ner sitt Reddit-forum.«

En av de i sak ytterst relevanta protesterna kan du se i meddelandet ovan.

Länkar:
• Aftonbladet: Spelarna gör uppror mot Blizzard – efter Hongkong-skandalen »
• ArsTechnica: Lawmakers express “deep concern” over Blizzard’s Hong Kong protest response »
• CNet: Blizzard, Hearthstone and the Hong Kong protests: What you need to know »

EU-dokument kräver fler åsiktspoliser på nätet

Det är alltid lite av en utmaning att läsa EU-dokument – som ofta uttrycker sig så vagt att viktiga saker slinker igenom under radarn.

Just nu sitter jag och funderar över Europaparlamentets dokument »MOTION FOR A RESOLUTION to wind up the debate on the statements by the Council and the Commission pursuant to Rule 132(2) of the Rules of Procedure on foreign electoral interference and disinformation in national and European democratic processes (2019/2810(RSP)«.

Det handlar främst om otillbörlig utländsk påverkan på val och av den demokratiska processen.

De flesta är nog överens om att utländsk påverkan av våra val kan vara skadligt och farligt. Samt att Ryssland är en speciellt aktiv aktör vad gäller sådan verksamhet.

Men jag kan inte låta bli att undra över några av resolutionens punkter…

4. Expresses deep concern about the fact that evidence of interference is continuously coming to light, often with indications of foreign influence, in the run-up to all major national and European elections, with much of this interference benefiting anti-EU, extremist and populist candidates and targeting specific minorities and vulnerable groups to serve the wider purpose of undermining the appeal of democratic and equal societies;

Frågan som blir hängande i luften är vad som är »acceptabel« information och vad som är otillbörligt. Det kan ju till exempel finnas helt legitima nyhetsartiklar i andra länders media, vars innehåll i sak gynnar eller missgynnar vissa partier och kandidater – oavsett vilka dessa är eller vad de tycker. Någonstans här måste man nog dra en gräns och sätta upp en definition. Annars är detta en gummiparagraf som kan tolkas lite hur som helst – och lätt missbrukas för att tysta obekväma röster.

13. Calls on all actors involved to continue with their efforts to ensure that the democratic process, as well as elections, are protected from foreign state and non-state interference and manipulation; points in particular to the need to improve media literacy and civic education from an early age in order to allow those targeted by disinformation campaigns to identify the information provided as biased; encourages the Member States, therefore, to include specific courses on media literacy in their school curricula, and to develop information campaigns targeted on the segments of the population that are more vulnerable to disinformation;

Att lära barn att vara källkritiska är en bra sak. Men är det statens uppgift? Genom den europeiska historien är det ju faktiskt stater som stått för de största och mest groteska övergreppen mot individen. Att det då skall vara en fråga för staten/EU att forma ett visst förhållningssätt till information hos ungdomen – det känns tveksamt.

Och att »utforma informationskampanjer riktade mot de segment i befolkningen som är speciellt sårbara för desinformation« är – med en välvillig tolkning – kanske på sin plats även om det är att bekämpa eld med eld. Men då måste vi ju veta att de informationskampanjer som EU vill se verkligen är sakliga och opartiska. Tyvärr kan man inte automatiskt utgå från att så är fallet.

För övrigt ser det lite illa ut att schablonmässigt kalla egna insatser för informationskampanjer och andras för propaganda. Speciellt som EU driver många olika kampanjer för att påverka de egna medborgarnas attityder och beteende.

20. Considers that the EU should work towards practical solutions to support and strengthen democratic, independent and diverse media in the countries of the EU neighbourhood and in the countries in the Western Balkans which are candidates for EU accession;

Resolutionen handlar alltså om att minska utländsk påverkan på våra demokratiska processer. Men den föreslår samtidigt att EU skall verka för att stödja och stärka media i andra länder. Det går förvisso att sympatisera med tanken på att allt vore bättre med mer av fria, oberoende kvalitetsmedia i vår omvärld. Men att kritisera andra länder för informationspåverkan och sedan kräva att vi gör samma sak själva (om än med de bästa intentioner) känns som upplagt för självmål.

28. Calls on the Commission to evaluate possible legislative and non-legislative actions which can result in intervention by social media platforms with the aim of systematically labelling content shared by bots, reviewing algorithms in order to make them as unbiased as possible, and closing down accounts of persons engaging in illegal activities aimed at the disruption of democratic processes or at instigating hate speech, while not compromising on freedom of expression;

Här skulle det vara intressant att veta vad man egentligen menar med att störa den demokratiska processen. Att ifrågasätta, säga emot och att försöka förändra opinionen är ju faktiskt att lägga sig i beslutsprocessen på ett för makthavarna icke önskvärt sätt. Och hur menar man att man skall kunna stänga ner människors konton på sociala media och samtidigt »inte kompromissa vad gäller friheten att uttrycka sig«?

29. Calls on the Commission and the Member States to support public institutions, thinktanks, NGOs, and grassroots cyberactivists that are working on issues of propaganda and disinformation, and to make funding and support available for public awareness-raising campaigns aimed at increasing the resilience of EU citizens to disinformation;

Detta kan tolkas som att man vill se fler åsiktspoliser på nätet. Ett av många problem är att detta är en gråzon. Vem skall bestämma vad som anses vara propaganda? Hur skall en objektiv faktagranskning gå till? Exakt vad för slags information är det EU:s medborgare skall göras motståndskraftiga mot? Och hur är dessa verktyg tänkta att fungera om vi olyckligtvis skulle få politiska ledare med lömska ambitioner?

Och så påminner resolutionen oss om att EU redan reserverat 4.175.000.000 euro för att stödja medias frihet, undersökande journalistik och skydd för journalister. Frågan man här måste ställa sig är i vilken grad dessa media är beredda att bita den hand som föder dem…

Jag är kanske onödigt cynisk, misstänksam och negativ. Men det oavanstående är typiskt för politik i allmänhet och för EU i synnerhet. Man beslutar saker som låter bra – utan att fullt ut tänka igenom dem. Man är så övertygad om det egna systemets godhet och rättfärdighet att man inte ens tänker tanken att de verktyg man skapar kan hamna i orätta händer. Och man mäter ogärna sig själva med samma moraliska måttstock som används för andra.

Tack och lov är detta »bara« en resolution – inte lagstiftning.

/ HAX

Nu står striden om EU:s automatiska censur av terrorrelaterat innehåll på nätet

EU:s »terrorfilter« är en fråga som nu åter börjat röra sig efter EU-valet. Den tyske piratpartistiske ledamoten Patrick Breyer är en av Europaparlamentets förhandlare. Han förklarar:

Today, the European Parliament’s civil liberties committee has recommended “Trilogue” negotiations on the EU scheme to “prevent the dissemination of terrorist content online” which may make, inter alia, upload filters mandatory.

In a series of closed-door meetings, the European Parliament and the Council (representing the member state governments) will hammer out a final text acceptable to both institutions. It’s the last chance to make changes before the Regulation gets adopted. Meetings are to start in October.

Vad är det då man skall diskutera?

  • Europaparlamentet vill att terrorrelaterat innehåll skall plockas bort om det förekommer på plattformar med användargenererat material. EU:s ministerråd och EU-kommissionen vill att detta även skall gälla för tjänster för elektronisk kommunikation och molntjänster.
  • Ministerrådet och kommissionen vill att det aktuella materialet skall plockas bort inom en timma. Parlamentet menar att det måste finnas undantag för när detta inte är praktiskt möjligt, speciellt vad gäller mindre nätsiter.
  • Parlamentet vill ha undantag för material som publiceras i undervisningssyfte, konstnärligt syfte, som del i journalistisk verksamhet eller forskning. De andra institutionerna säger nej.
  • Europaparlamentet vill att beslut om att avlägsna material skall fattas av en domstol, genom någon form av rättsligt förfarande eller i vart fall av en oberoende instans. De andra institutionerna ser inget behov av detta, utan vill låta medlemsstaterna hantera förfarandet som de vill.
  • Ministerrådet vill att en medlemsstat skall kunna begära att material plockas bort varsomhelst i EU. Parlamentet anser att denna möjlighet bara skall finnas i det egna landet – och att man i andra fall får vända sig till respektive medlemsstat med en begäran.
  • Ministerrådet och kommissionen vill öppna för att nätplattformarna skall kunna uppmanas (»referral«) att även avlägsna material som inte är direkt olagligt. Parlamentet säger nej till detta.
  • Ministerrådet och kommissionen kräver automatiska uppladdningsfilter för att identifiera och avlägsna terrorrelaterat innehåll. Europaparlamentet säger nej till filtrering och annan ständig övervakning av vad som laddas upp.

Mer information och länkar till relevanta dokument hittar du på Patrick Breyers officiella blogg »

Nu skall EU:s uppladdningsfilter bli svensk lag – så här resonerar Justitiedepartementet

Idag träffas den »referensgrupp« som regeringen satt samman för att diskutera hur artikel 17 (f.d. 13) i EU:s nya upphovsrättsdirektiv – uppladdningsfiltret – skall bli till svensk lag. Tyvärr är den överväldigande majoriteten i denna grupp upphovsrättsmaximalister och för ett uppladdningsfilter.

Länk » | Arbetsdokument (PDF) »

Vad har då arbetsdokumentet (som satts samman av tjänstemän på Justitiedepartementet och inte nödvändigtvis återspeglar regeringens åsikt) att säga? Så här formulerar man uppdraget:

»I direktivets artikel 17 finns bestämmelser om ansvar för vissa plattformar som är tillgängliga online och som möjliggör för sina användare att dela med sig av innehåll och ta del av sådant innehåll som andra användare laddat upp på plattformen. Bakgrunden till bestämmelserna återges i direktivets skäl. Där anges att onlinemarknaden för innehåll har blivit alltmer komplex de senaste åren. Onlinetjänster för delning av innehåll som ger tillgång till en stor mängd upphovsrättsskyddat innehåll som laddas upp av användarna har blivit viktiga källor för tillgång till innehåll online. Tjänsterna är ett sätt att skapa bredare tillgång till kulturella och kreativa verk och erbjuder goda möjligheter för de kulturella och kreativa branscherna att utveckla nya affärsmodeller. Tjänsterna möjliggör mångfald och gör innehåll lättillgängligt, men de skapar även utmaningar när upphovsrättsskyddat innehåll laddas upp utan föregående tillstånd av rättsinnehavarna. Det anges vidare i skälen att det föreligger en rättslig oklarhet när det gäller frågan om sådana tjänsteleverantörer ägnar sig åt upphovsrättsligt relevanta handlingar och behöver inhämta tillstånd från rättsinnehavarna för det innehåll som laddats upp av användare som inte har de relevanta rättigheterna för det uppladdade innehållet. Oklarheten påverkar rättsinnehavarnas förmåga att avgöra om och på vilka villkor deras verk och prestationer används och deras möjligheter att få en lämplig ersättning för denna användning. Det är därför, anges det i direktivet, viktigt att främja utvecklingen av licensmarknaden mellan rättsinnehavare och tjänsteleverantörerna och sådana avtal bör säkerställa rättvisa villkor och rimlig jämvikt mellan parterna.

Rättsinnehavarna bör få lämplig ersättning för användningen av deras verk och prestationer. Samtidigt bör det inte finnas någon skyldighet för rättsinnehavarna att ingå avtal, eftersom direktivets bestämmelser i denna del inte avser att påverka avtalsfriheten.«

Fler frågetecken än svar, uppenbarligen.

Man går vidare med att till exempel fråga sig vad som egentligen är en delningstjänst; vad direktivet egentligen menar med skrivningar som »en stor mängd verk«; hur man skall bedöma en onlinetjänsts »huvudsyfte«; hur man skall förstå begreppen »upphovsrättsskyddade verk« och »andra skyddade alster«; vad menas med att en tjänsteleverantör »ordnar« respektive »marknadsför« uppladdat material?

En intressant fråga som tas upp är hur ansvaret för uppladdat material är fördelat mellan användare och delningstjänsten. Tidigare har ansvaret legat hos användaren (den som utför handlingen). Nu vill direktivet lägga ansvar hos delningstjänsten. Men innebär det att användaren fritas från ansvar – eller blir både användaren och delningstjänsten nu ansvariga? Vilket i sin tur väcker en mängd följdfrågor.

Man funderar även högt över hur artikel 17 förhåller sig till EU:s eHandels-direktiv – som ju säger att en operatör eller plattform inte kan hållas ansvarig för sådant som dess användare gör/laddar upp, under förutsättning att man inte känner till det och att man vidtar åtgärder om man får reda på det. Det enkla svaret är att man inte vet, eftersom direktiven delvis verkar motstridiga.

Hur blir det då med det så kallade uppladdningsfiltret? Ur promemorian:

»Det ligger i Delningstjänstens natur att det inte är möjligt att på förhand veta vilket innehåll som kommer att laddas upp på plattformen. Även om utgångspunkten är att Delningstjänsten är upphovsrättsligt ansvarig (enligt artikel 17.1) och därmed ska inhämta tillstånd för de upphovsrättsliga förfoganden som förekommer är avsikten inte att detta ansvar ska vara absolut. Det kommer alltså även fortsättningsvis vara så att olovligt material kommer att laddas upp och göras tillgängligt via delningstjänster. Den ansvarsfrihetsregel vars innehåll beskrivs i artikel 17.4–17.8 syftar till att Delningstjänster i dessa fall inte ska behöva ta ansvaret för det intrång i upphovsrätten som detta innebär, men ställer samtidigt krav på visst agerande från Delningstjänstens sida. Artikel 17 innebär alltså inte någon allmän skyldighet att hålla Delningstjänsten fri från olovligt material.

För att komma i åtnjutande av ansvarsfrihet måste Delningstjänsten agera i tre avseenden. Till att börja med ska redan uppladdat olovligt material som anmäls av rättsinnehavaren avlägsnas. Skyldigheten i denna del tycks i huvudsak vara i linje med gällande rätt. Delningstjänsten ska vidare agera också i två andra avseenden. För det första ska Delningstjänsten göra vad den kan för att få till avtal med rättsinnehavare. För det andra ska den göra vad den kan för att säkerställa att specifika verk och andra alster för vilka rättsinnehavarna har försett tjänsten med relevant och nödvändig information inte är tillgängliga och motverka att de blir tillgängliga.« (…)

»Att direktivet å ena sidan ställer krav på best efforts och å andra sidan tydligt reglerar att åtgärderna ska vara proportionerliga och att hänsyn ska tas till en mängd olika faktorer är inte en alldeles lättillgänglig konstruktion. Ur ett övergripande perspektiv torde dock den sammanlagda effekten av 17.4 och 17.5 vara att Delningstjänsten i de nu aktuella avseendena ska vidta vad som närmast kan betecknas som skäliga åtgärder för att ingå licensavtal och hindra tillgång till sådant material som rättighetshavarna särskilt har anmält och lämnat information om till tjänsten. Direktivet ställer alltså inte krav på att Delningstjänsten ska försöka licensiera allt potentiellt innehåll. Inte heller är det ett krav att hålla plattformen fri från allt innehåll som rättsinnehavare har anmält.«

Ömsom vin, ömsom vatten. Det enkla svaret är återigen att man inte vet – men att man hoppas att EU-kommissionen kommer att reda ut frågan.

Vad gäller kravet på att delningstjänster skall ingå licensavtal med upphovsrättsinnehavare, så noterar man att ett heltäckande krav är praktiskt omöjligt:

»Det är inte rimligt – eller ens möjligt – att licensiera allt potentiellt innehåll och direktivet ställer inte heller några sådana krav. Det ligger nära till hands att utgå ifrån att Delningstjänstens skyldigheter i detta avseende får bedömas med utgångspunkt inte minst från omfattningen av förekomsten av en viss verkstyp och möjligheterna att ingå avtal som omfattar relativt många rättigheter som är relevanta för tjänsten i fråga. Om en Delningstjänst ger tillgång till stora mängder av en viss verkstyp torde det kunna begäras av tjänsten att ingå avtal om detta med kollektiva förvaltningsorganisationer och andra aktörer som representerar större repertoarer och licensierar sådan användning. Däremot torde direktivet även för en sådan plattform inte ställa något krav på att aktivt försöka ingå avtal med mycket små aktörer. Det innebär dock inte att en Delningstjänst inte skulle ha en skyldighet att se till att också sådana små aktörer har möjlighet att ingå licensavtal för den användning som faktiskt sker. Om å andra sidan, en Delningstjänst endast undantagsvis eller i mycket liten utsträckning tillgängliggör en viss verkstyp och det inte heller är avsikten med tjänsten, ligger det närmare till hands att utgå från att direktivet inte ställer krav på att Delningstjänsten ingår licensavtal.«

Här finns alltså ett direktiv som ställer omöjliga krav – som kan komma att ge oss en lagstiftning som leder till att… stora respektive små upphovsrättsinnehavare behandlas olika och får olika starkt lagskydd?

»En särskild fråga är i vad mån skyldigheten att ingå licensavtal är absolut i den bemärkelsen att Delningstjänsten inte kan välja att avstå från att ingå möjliga licensavtal. Av skäl 61 framgår att rättsinnehavarna inte är skyldiga att ge tillstånd eller ingå licensavtal, eftersom avtalsfriheten inte bör påverkas. Detta, och det förhållande att det är fråga om en möjlighet till ansvarsfrihet från vad som annars utgör intrång, kan tala för att en Delningstjänst som vill komma i åtnjutande av ansvarsfrihetsreglerna har en absolut skyldighet att ingå de avtal som erbjuds och som rimligen kan förväntas av dem med hänsyn till det innehåll som tillgängliggörs. Däremot bör det vara möjligt för en Delningstjänst att vidta andra åtgärder för att se till att förekomsten av en viss verkstyp, som tjänsten inte vill tillhandahålla och betala licens för, minskar i sådan utsträckning att det inte skäligen kan krävas att tillstånd ska inhämtas.«

Vilket i så fall rimligen förutsätter ett uppladdningsfilter. Då kommer delningstjänsten att anses ha gjort vad den kan, även om den inte lyckats blockera allt upphovsrättsskyddat material.

»En särskild fråga är i vilken mån direktivet kan anses ställa krav på Delningstjänster att tillämpa automatiserade lösningar, dvs. s.k. igenkännings- eller identifieringsteknik. Direktivet berör inte uttryckligen den frågan och föreskriver inte någon viss metod. Delningstjänsten ska vidta de åtgärder som en samvetsgill operatör skulle ha vidtagit, med beaktande av ”bästa praxis” i branschen och ändamålsenligheten i de åtgärder som vidtas i ljuset av alla relevanta faktorer och av den senaste utvecklingen. Det anges samtidigt att olika medel för att undvika tillgång till otillåtet upphovsrättsskyddat innehåll kan vara lämpliga och proportionerliga beroende på typen av innehåll, och det kan därför inte uteslutas att tillgång till otillåtet innehåll i vissa fall bara kan undvikas genom en underrättelse från rättsinnehavarna.« (…)

»För det fall identifieringsteknik tillämpas följer det av direktivet att den måste tillämpas med urskiljning. Möjligheterna att med hjälp av identifieringsteknik komma tillrätta med intrång med ett rimligt mått av precision ser olika ut på olika områden. Om risken för att lovligt material plockas bort i betydande utsträckning är påtaglig, torde en annan lösning behöva sökas. I den mån tekniken på ett visst område gör det möjligt att avgöra om en uppladdning överensstämmer med ett skyddat verk fullt ut eller endast till viss del, kan de senare fallen behöva behandlas annorlunda – t.ex. granskas manuellt före det att tillgång eller uppladdning stoppas – för att undvika att användning som sker med stöd av t.ex. en inskränkning hindras.«

Här landar man i att situationen är så oklar att manuell granskning kan komma att bli aktuell. Med tanke på att ungefär 300 timmar video laddas upp på Youtube varje minut är frågan om företagets verksamhet över huvud taget är möjlig att tillhandahålla för användare i EU under det nya upphovsrättsdirektivet.

Finns det då inga goda nyheter? Möjligen kan det som på engelska kallas »fair use« komma att utökas:

»Inskränkningar i upphovsrätten för citat, kritik, recensioner samt användning i karikatyr-, parodi- eller pastischsyfte har tidigare ansetts frivilliga för medlemsstaterna att tillämpa. De görs nu obligatoriska inom de ramar detta direktiv ställer upp. I Sverige finns sedan tidigare ingen uttrycklig inskränkning för karikatyr, parodi eller pastisch. Sådan bearbetning av ett verk har dock ansetts utgöra ett nytt och självständigt verk och därmed har man redan av det skälet kunnat använda verk och andra alster i dessa syften.

Direktivets bestämmelser i denna del kan genomföras på olika sätt. En möjlighet är att föreskriva att de nu aktuella inskränkningarna ska gälla endast i förhållande till sådana utnyttjanden som sker på Delningstjänster. En annan möjlighet är att i 2 kap. upphovsrättslagen nu införa nya och anpassa befintliga generella inskränkningar i upphovsrätten.«

Hur nu automatiska filter – i de fall sådana blir aktuella – skall kunna skilja mellan vad som är parodi och inte.

Det finns mycket mer intressant – och fortfarande oklart i justitiedepartementets promemoria. Till exempel hur man skall förhålla sig till eHandelsdirektivets (2000/31/EG) förbud för medlemsstater att ålägga en tjänsteleverantör en allmän skyldighet att övervaka den information de lagrar. Och hur artikel 17 påverkar avtalsfriheten.

Jag är inte jurist. Så jag är inte ens säker på att jag förstått alla detaljer rätt. Däremot vet jag hur politik och byråkrati fungerar. Jag får en känsla av att regeringens referensgrupp riskerar att bli något slags gisslan – som dränks i detaljer och juridiska enskildheter – för att sedan användas för att påstå att vad regeringen än kommer att lägga fram är förankrat.

Risken för att vi kommer att få automatiserad nätcensur med uppladdningsfilter på de flesta stora nätplattformar är fortfarande överhängande.

Läs hela justitiedepartementets promemoria här (PDF) »

/ HAX

Innan den 2 oktober bör Sverige stödja Polens talan mot artikel 13/17 i EU-domstolen

Efter en »freedom of information (FOI) request« har detaljerna kring Polens klagan till EU-domstolen om EU:s nya upphovsrättsdirektiv blivit kända. Vad man siktar in sig på är artikel 17 (tidigare 13) som gör nätplattformarna ansvariga för vad deras användare laddar upp – vilket kommer att kräva någon form av automatisk filtrering, anlalys och i förekommande fall censur.

EDRi rapporterar:

»The Republic of Poland seeks the annulment of Article 17(4)(b) and Article 17(4)(c) of the copyright Directive.Alternatively, should the Court find that the contested provisions cannot be deleted from Article 17 of Directive without substantively changing the rules contained in the remaining provisions of that article, Poland claims that the Court should annul Article 17 of Directive in its entirety.

Poland claims that the Directive infringes the right to freedom of expression and information guaranteed by Article 11 of the Charter of Fundamental Rights of the European Union.«

Och så en viktig detalj:

»The EU Member States (and Iceland, Liechtenstein and Norway) have until 2 October 2019 to submit an application to the CJEU to intervene in this case, as defined by Chapter 4 of the CJEU’s Rules of Procedure (RoP). Member States can intervene to support, in whole or in part, either Poland’s position on Article 17 or the Council and Parliament’s position on Article 17.«

Med andra ord kan Sverige stödja Polens sak och därmed de landets klagan större tyngd. Och det borde väl vara möjligt – eftersom det innan EU-valet fanns en förkrossande majoritet i riksdagen (alla utom S) mot det nya upphovsrättsdirektivet. Men det måste ske innan den 2 oktober.

Så nu är det upp till bevis för riksdagens partier: Var motståndet mot artikel 13/17 bara röstfiske – eller tänker man fortsätta det även när det inte är valrörelse?

EDRi: Poland challenges copyright upload filters before the CJEU »

Driver SVT på för en reglering av sociala media?

SVT Kultur har idag ett par artiklar om sociala media. Gemensamt är att de trycker på för någon form av reglering av sociala media.

Digitaliseringsminister Anders Ygeman (S) säger bland annat att det behövs reglering på EU-nivå. Dels handlar det om mer överskådliga användarvillkor. Dels om innehåll.

SVT formulerar ingången till sin artikel så här. »Sociala mediers inverkan på oss människor skapar frågor om rätt och fel i det moderna informationssamhället. Är det individens ansvar att lära sig vara källkritisk eller borde nätjättar som Facebook och Google styras av ett etiskt regelverk?«

Så även om artikeln är en smula oklart skriven får man anta att det är detta han syftar på när han talar om att han och andra ministrar haft möte med de stora nätplattformarna. »Där har vi understrukit både en dialog mellan myndigheter och företag men också att företagen tar ett betydligt större ansvar.«

Vilket riktar ljuset mot de ständiga frågorna: Vem skall bestämma vad som är rätt och fel? På vilken grund skall ett sådant etiskt regelverk i så fall vila? Och är det överhuvudtaget lämpligt med reglering?

SVT har även en artikel med filosofiprofessorn tillika nya akademiledamoten Åsa Wikforss. Hon säger »Problemet har varit att de här teknikjättarna har sagt att de inte är publicister utan en ”plattform” där folk får skriva vad de vill. Därför har man inte velat gå in och ta det där ansvaret över innehållet. Men nu inser man ju att den där linjen inte riktigt håller.«

Vilket rimligen också landar i att det måste ske någon form av styrning, övervakning, kontroll, urval och begränsning av innehåll.

Båda texterna är luddigt hållna och man kanske inte skall dra allt för stora växlar på dem. Det intressanta i sammanhanget är att de presenteras av SVT som är en av landets största och mest etablerade mediekanaler. (Som dessutom ägs av staten.)

Man skulle lätt kunna misstänka att SVT försöker sätta ramarna för en debatt som syftar till att styra och begränsa innehållet i sociala media. Det är i vart fall intrycket man får när de nu kör flera sådana här inslag / texter samtidigt.

Att ropa efter reglering är alltid lätt. Men det leder till följdfrågor. Reglering av exakt vad? Hur är det tänkt att ske? Vem är det i så fall som förväntas bestämma vad andra människor skall tillåtas publicera i sociala media? Och på vilken grund?

Att formuleringarna är vaga gör bara behovet av uppmärksamhet och lite sund misstänksamhet desto större. Det är nämligen så här vägen till reglering och lagstiftning brukar börja.

Länkar:
• Digitaliseringsminstern: De globala nätjättarna borde ta betydligt större ansvar »
• Åsa Wikforss: ”Vi befinner oss i en experimentell verkstad” »

Sommarlovet är över – kampen för ett fritt internet och fri information fortsätter

Sommaren är över och ett nytt politiskt år har börjat. Här är några av de saker som är aktuella vad gäller nätfrihet, fri information och övervakning.

• EU:s upphovsrättsirektiv (uppladdningsfilter)

I våras antogs EU:s nya upphovsrättsdirektiv. Nu skall det inkorporeras i medlemsstaternas lagstiftning. För Sveriges del har regeringen börjat med ett samråd med ett stort antal intressenter – tyvärr med kraftig övervikt för sådana som vill ha en mer repressiv upphovsrättsregim.

Till skillnad från mycket övrig lagstiftning kommer det inte att genomföras någon utredning. Istället tänker regeringen själv upprätta en promemoria, som sedan skall ligga till grund för en proposition till riksdagen nästa sommar. Man räknar med att den svenska lagen skall kunna träda ikraft den 7 juni år 2021.

Här är det viktigt att komma ihåg att samtliga riksdagens partier utom S tog tydlig ställning mot det nya direktivet under EU-valrörelsen. Nu gäller det att hålla frågan levande, så att de inte viker ner sig i frågan.

Dessutom har Polen tagit direktivet till EU-domstolen, i förhoppning om att få det upphävt. Detta är något som Sverige borde kunna stödja – om den politiska viljan finns bland riksdagens partier.

Länk 1 » | Länk 2 » | Länk 3 » | Länk 4 »

• Den nya svenska datalagringen

Innan sommaren beslutade riksdagen – åter igen – om en svensk lag vad gäller datalagring. (Lagring av data om alla svenskars alla tele- och nätkommunikationer m.m.) Detta trots att EU-domstolen underkänt det direktiv som datalagringen vilar på. Och trots att Sverige redan fått bakläxa av domstolen vad gäller den tidigare lagstiftningen.

I sak har inget ändrats. EU-domstolen säger nej till urskiljningslös lagring av data om alla människors kommunikationer utan misstanke om brott. Men detta är precis vad riksdagen nu åter har beslutat om.

Nu återstår att se om även den senaste lagen kommer att överklagas till EU-domstolen. (Tele2 har meddelat att de inte tänker överklaga denna gång.)

Skulle lagen stå sig – då gäller det att se till att den endast används på det sätt som den från början var avsedd att göra. Det vill säga för att utreda allvarlig brottslighet och terrorism – inte för att jaga fildelare eller för att låta Skattemyndigheten snoka runt i folks privatliv.

På EU-nivå kan en utredning och ett eventuellt nytt direktiv vara på väg, på begäran av medlemsstaterna.

Länk 1 » | Länk 2 » | Länk 3 » | Länk 4 » | Länk 5 » | Länk 6 »

• Hemlig dataavläsning

I september är det tänkt att regeringen skall lägga fram sitt förslag till hemlig dataavläsning. Det vill säga att man vill kunna installera spionprogram som kan kartlägga alla filer, kontakter och kommunikationer på en dator eller mobil.

Läs på och var beredd för en intensiv debatt om detta övervakningsverktyg.

Länk »

• EU:s Digital Services Act

Detta är ett nytt regelverk som är tänkt att ersätta eller komplettera EU:s gamla eHandels-direktiv. Vilket är oroande, eftersom det gamla direktivet innehåller en del viktiga principer (budbärarimmunitet och förbud mot generell övervakning) som vissa krafter helst skulle vilja bli av med. Här gäller det att vara uppmärksam på vad som sker – och att komma in tidigt i diskussionen, medan den fortfarande går att påverka.

En speciellt intressant detalj som läckt ut är att EU-kommissionens tjänstemän tycks luta åt att förbudet mot generell övervakning inte skall gälla om denna sker genom automatisk filtrering som styrs av algoritmer.

Man vill även ha enhetliga regler för att bekämpa näthat och »skadlig information« i EU.

Detta är en debatt som än så länge främst kommer att föras på EU-nivå. Vi kommer att bevaka utvecklingen här på bloggen.

Länk 1 » | Länk 2 » | Länk 3 » | Länk 4 »

• Övriga saker att hålla ett öga på…

PNR: EU skyndar på registrering av våra tåg- och båtresor »

EU:s planer på ID-kort och persondatabas »

Striden om vår rätt till kryptering och anonym kommunikation »

EU-domstolen granskar det bristande persondataskyddet för data som överförs från EU till USA »

I februari beslutar brittisk domstol om utlämning av Julian Assange till USA – där han riskerar ett fängelsestraff på upp till 175 år »

Under tiden oroas FN:s specielle rapportör om Tortyr över Assanges hälsotillstånd »

Whistelblowern Chelsea Manning sitter fängslad i USA, då hon vägrar vittna mot Julian Assange inför den Grand Jury som förbereder ett åtal mot honom »

Detta är ingen heltäckande lista – utan mer för att friska upp minnet vad gäller sådant som var aktuellt innan landet gick på semester.