Femte juli

Nätet till folket!

Yttrandefrihet

Yttrandefriheten är en förutsättning för våra övriga fri- och rättigheter samt för ett öppet, demokratiskt samhälle. Idag är yttrandefriheten under attack från såväl statliga som privata aktörer och från politiska grupperingar som vill tysta sina motståndare.

Om EU lägger locket på kommer kritiken att koka över

av

Framtiden är dyster för ett samhälle där övervakningen ständigt expanderar och yttrandefriheten naggas i kanterna.

Driver man denna utveckling till sin spets blir vår framtid ett auktoritärt kontrollsamhälle där man inte får säga vad man vill.

Vad gäller yttrandefriheten är spelplanen komplicerad. På ena fronten har vi politiker som är fokuserade på att behålla makten, kontrollen och sin image. Och deras funktionärer.

De har skapat välmenade projekt och narrativ som ofta får oväntade och oönskade konsekvenser. Därför ifrågasätts de också av populistiska krafter när de kolliderar med verkligheten.

Dagens politiska ledare misstänker att vi kommer att få något slags odemokratiskt samhälle om någon annan än de själva har makten. Och de är övertygade om att de har rätt och att de kämpar för det goda.

På andra sidan finns oppositionella, samhällskritiker, besvärligt folk, oliktänkande, människor som oroas över utvecklingen i den praktiska verkligheten och som tycker att nu får det vara färdigtramsat. Att vi måste skärpa oss.

Dessa människor drivs främst av en önskan om att ordning skall råda och att vårt samhälle skall fungera på ett rimligt sätt. De betraktar politiker, myndigheter, medier och vad som kan kallas eliten som ansvariga för de problem som har uppstått.

Här uppstår en friktionsyta.

I vår uppkopplade värld kan vem som helst faktagranska, skapa opinion och lägga sig i med ett knapptryck. Inte alla är insatta i alla detaljer. Inte alla uttrycker sig elegant.

Vilket politikerna upplever som problematiskt och hotfullt.

Det är här EU:s Digital Services Act kommer in. Enligt DSA måste sociala medier ta bort skadligt innehåll och sådant som kan anses skapa »systemiska risker«.

Förenklat handlar det senare till exempel om sådant som kan påverka samhället, demokratin, val, folkhälsa, barns säkerhet, grundläggande rättigheter och det offentliga samtalet.

Eftersom nästan all information påverkar det offentliga samtalet kan begreppet tolkas brett. Till exempel påverkar den här texten det offentliga samtalet just nu.

Det finns ingen lista över vad som skall censureras. Det förväntas de sociala medierna räkna ut själva. Om inte kan de få miljardböter.

Resultatet blir övermoderering, skuggbanningar, demonetisering, avstängningar och att man tar in faktagranskare som ofta misstänks ha en egen agenda.

Om politiken inte vill eller klarar av att hantera verkliga problem ligger det nära till hands för den att i stället försöka tysta kritiken.

Frågan är dock om det är en hållbar plan att lägga locket på samhällskritiken. Det löser inga verkliga problem. Och det riskerar att fungera som en tryckkokare. Vilket bara eskalerar saker och ting ytterligare.

CC0

Merkel, sociala medier och demokratin

av

Tysklands tidigare förbundskansler Angela Merkel prisades idag av EU för sitt ledarskap. I sitt tacktal kritiserade hon sociala medier, som hon menar är ett hot mot demokratin.

Idag tilldelades ett 20-tal personer den nyinrättade Europeiska förtjänstorden. Bland dem Tysklands tidigare förbundskansler Angela Merkel. I sitt tacktal i Europaparlamentet sa hon bland annat:

»Och demokratin är också under press. Och här vill jag bara nämna ett område där Europeiska unionen enligt min mening idag är en föregångare. Det gäller utvecklingen av så kallade sociala medier, där fakta plötsligt inte längre är fakta, där sanningar kan kallas lögner och lögner kan kallas sanningar, där känslor och fakta blandas samman. Och därmed är själva grundvalarna för den europeiska upplysningen i fara.«

Naturligtvis missförstås och vantolkas en hel del i sociala medier. Som i all mänsklig kommunikation. Och som i traditionella medier.

Det hanterar man rimligen bäst genom att ta debatten, inte genom att försöka begränsa den.

Att Merkel av många hålls ansvarig för delar av dagens tyska och europeiska problem spelar sannolikt också in. Många är upprörda. Och en del av dem ger uttryck för sina åsikter och känslor på sociala medier — inte alltid på ett elegant sätt.

Det går därför att förstå att Merkel ogillar sociala medier. Men det är svårt att frigöra sig från misstanken om att det kanske snarare är kritiken i sig än informationsbäraren som stör henne.

Och detta är knappast unikt för Merkel. Makthavare har i alla tider haft ett komplicerat förhållande till offentlig kritik. Därför ser vi också återkommande krav på ökad kontroll över informationsflöden, hårdare reglering av nätplattformar och olika former av styrning av vad som anses acceptabelt innehåll online.

Merkels anförande kan ses som ännu en signal om att Europas politiska ledning vill koppla ett fastare grepp om internet och sociala medier. (Även AI fick för övrigt en kritisk passning i talet.)

Det känns som om detta är en kamp där insatserna hela tiden höjs.

• Se även MEP Charlie Weimers (SD) relaterade kommentar på X »

CC0

Det EU ser och inte ser

av

EU:s digitala politik motverkar sina egna mål och skrämmer bort nyföretagande.

EU:s nya app för åldersverifiering riskerar att öka beroendet av Apple och Google. Samtidigt säger man sig vilja minska vårt beroende av amerikansk Big Tech.

Man utesluter andra OS trots att EU-kommissionen har upphöjt ökad interoperabilitet till ett honnörsord i sina nya regleringar.

Det är svårt att få EU-ledarnas ord och handling att gå ihop.

Det är inte heller som att man gör det lättare för europeiska företag att slå sig in på marknaden. Eller att ens starta.

Det är bara Big Tech som har resurser nog att hantera all den compliance som följer med EU:s Digital Services Act och Digital Markets Act.

Det är en helt ny byråkrati som byggs upp i Bryssel och som förgrenar sig ut i medlemsstaterna när teknik, pappersexercis och innehåll skall regleras och kontrolleras.

Regelverken är ofta vaga kring vilket innehåll plattformarna förväntas agera mot. Men mycket tydliga med att företagen kan drabbas av astronomiska böter om de inte följer de politiska signalerna.

Jag håller fast vid min tes att politikerna inte begriper vad de sysslar med. De gör saker för att de låter bra – även om de i praktiken är verklighetsfrånvända.

De förstår inte att de skapar oväntade (well…) och oönskade konsekvenser. Deras utopiska idéer blockerar deras varseblivning.

Priset vi får betala är att Europa hamnar på efterkälken när företag etablerar sig i länder med rimligare lagstiftning och mindre byråkrati.

CC0

EU lägger förslag om åldersgränser online i sommar

av

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen säger att man tänker lägga fram ett förslag om åldersgränser för sociala medier redan i sommar.

Det är anmärkningsvärt då den expertpanel som man tillsatt för att utreda frågan ännu inte har kommit med sina rekommendationer. Vilket tyder på att kommissionen förbereder ett förslag utan att invänta de sakkunnigas bedömning.

Ett frågetecken är vilket mandat EU egentligen har. Dataskyddsförordningen GDPR ger medlemsstaterna möjlighet att införa åldersgränser på 13-16 år, men kräver det inte.

Och om en medlemsstat inför åldersgränser, då tvingar EU:s Digital Services Act (DSA) plattformarna att följa dem. Men även DSA lämnar alltså beslutet om specifika åldersgränser till medlemsstaterna.

Europaparlamentet har visserligen antagit en resolution om en åldersgräns på 16 år för sociala medier. Men en resolution är bara en åsikt, inte lag.

EU har alltså redan delegerat själva beslutet om åldersgränser till medlemsstaterna. Frågan är vilken rättslig grund kommissionen kommer att hänvisa till om den vill gå bortom detta.

Sannolikt saknar EU kompetens för att påtvinga medlemsstaterna åldersgränser för sociala medier. Vad man däremot kan göra är att besluta att plattformar måste verifiera användarnas ålder.

• EU kan förbjuda sociala medier för unga – förslag väntas redan i sommar »
• EU eyes rules to curb social media for kids by summer »

Relaterat:
• Flopp för Australiens åldersgräns för sociala medier »
• Åldersgränser för sociala medier – EU mot verkligheten »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »

CC0

Var ett fritt och öppet internet bara en parentes?

av

Vi tar stora kliv mot ett mer reglerat och kontrollerat internet. Men varför just nu?

Låt mig börja med att säga att samma lagar och regler skall gälla på internet som i samhället i övrigt. Naturligtvis.

Men utifrån det borde vi väl inte behöva några särskilda lagar för internet över huvud taget?

Vad vi ser är specialregler. EU:s Digital Services Act, Digital Markets Act, Audiovisual Media Directive, Chat Control, åldersgränser med ID-krav och så vidare.

Vi skrev redan när DSA antogs att det var tillfället då politiken tog makten över internet. Samt att nästa mandatperiod i EU – det vill säga nu – är tidpunkten då politiken börjar utöva denna makt.

Eftersom allt för få brydde sig, har politikens planer rullat på. Och nu är vi där vi är.

Det är kanske orättvist att jämföra EU med länder som Kina och Ryssland, men delar av den tekniska infrastrukturen är i praktiken densamma: system för att kontrollera informationsflöden, identifiera användare och kartlägga kommunikation.

EU:s ambition att i ökande grad styra och kontrollera det offentliga samtalet online kan knappast ha undgått någon. Med datalagring öppnas möjligheten att skapa sociogram som kartlägger våra nätverk. Chat Control är i grunden en idé om att införa AI-stödd analys av innehållet i alla våra elektroniska meddelanden. Med EU:s digitala plånbok får vi ett samhälle där vi får blippa oss fram.

Verktygen är i stort sett desamma som de som används i skurkstater. Även om syftet hos oss för tillfället är ett annat. Vem som styr och vad som gäller i morgon kan vi inte veta.

Politiken lider av en oemotståndlig frestelse att reglera allt man kommer över. Det är det som är politikens grej. Man behöver motivera sin existens. Man får en möjlighet att ändra på samhället i linje med sina politiska visioner. Man får bestämma över andra.

Att detta tycks ske överallt samtidigt är oroväckande men inte speciellt konstigt. Politiken är ett internationellt nätverk där man åker på samma konferenser, lyssnar på samma talare, exponeras för samma idéer och utbyter erfarenheter. Samma ämnen trendar. Just nu är det politiska modet att försöka tämja internet.

Att internet har hamnat i politikens kikarsikte beror också på att nätet utmanar makten. Folk har fått en låda att tala ifrån. Besvärliga medborgare faktakollar, ifrågasätter och lägger sig i. Det narrativ man odlar utmanas. Motstånd mot dåliga förslag kan idag organiseras mer effektivt än tidigare.

Det är en ständig dragkamp. Vi måste fortsätta försvara yttrandefriheten, rätten till privatliv och ett fritt och öppet internet. Men vi behöver också en plan B: att granska, begränsa och kontrollera de kontrollsystem som nu byggs upp. För när sådana verktyg väl existerar tenderar de förr eller senare att missbrukas.

CC0

Sociala medier är barnens sista fria rum

av

Tänk om det är barn och ungas minskade frihet som tynger dem — inte sociala medier. Och ifall en åldersgräns för sociala medier bara gör saken värre.

Tänk dig att du är tolv år gammal. Du är mobbad och har svårt att få vänner. Men i sociala medier har du hittat några jämnåriga som du kan diskutera och dela dina tankar med. Och du har upptäckt en grupp som handlar om det som fascinerar dig mest: astronomi.

Men en dag införs åldersgränser för sociala medier. Plötsligt är du ensam och övergiven igen. För att våra politiker inte förstår vad de sysslar med och vilka konsekvenserna blir.

Det finns otaliga fler exempel på hur unga människor skapar sin egen trygghet, mening och gemenskap på sociala medier.

Ensamma barn behöver internet mer än vad politikerna förstår. För vissa är internet den enda plats där de får vara fria. Att stänga dem ute är i många fall direkt hjärtlöst.

De utåtriktade och populära kommer säkert att klara sig ändå. Men andra kommer att drabbas hårt.

Sedan kan man undra vad våra politiker har tänkt sig att ungarna skall göra istället. Undersökningar pekar på att 62% av amerikanska barn i åldern 8–12 år aldrig har gått eller cyklat någonstans utan en vuxens sällskap. För många av oss som växte upp på 60- och 70-talen framstår det som absurt.

Kombinationen av att stänga ute unga från sociala medier samtidigt som deras sociala autonomi begränsats i den fysiska världen kan komma att driva både barn och föräldrar till vansinne.

Tidskriften Psyche har en intressant artikel: Children have lost the freedom to explore and play independently. They now seek out autonomy in digital landscapes.

Ett par nedslag i texten:

»In fact, for some children, the internet may be one of the last remaining spaces where they can grow up doing what children everywhere have evolved to do: independently play and explore with their peers.« (…)

»In physical spaces, we restrict the movement of children and refuse to let them play and explore without us. But that doesn’t mean they won’t look for ways to escape. In the past two decades, children have found a new place to roam: the endless jungle of the internet.« (…)

»When we look carefully at how kids engage with the digital landscape, the desire for independent exploration becomes impossible to miss. Children play online games and use social media not simply because of addictive algorithms. Instead, as research from the social scientists Emily Weinstein and Carrie James suggests, platforms and applications for connection can help young people stay in near-constant contact with each other.«

Men nu tänker politiken alltså dra ur sladden. På grund av missriktad välvilja. Eller möjligen för att ett fritt och okontrollerat informationsflöde uppfattas som politiskt besvärligt.

Här har artikel 13 i Barnkonventionen (som är svensk lag) en del att säga…

»Barnet har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, ta emot och sprida information och tankar av alla slag, muntligen, skriftligen eller i tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.«

Vilket ligger väldigt nära vad de grundläggande mänskliga rättigheterna garanterar oss alla, inklusive barn och unga. Europakonventionens artikel tio:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Relaterat:
• Flopp för Australiens åldersgräns för sociala medier »
• Åldersgränser för sociala medier – EU mot verkligheten »

CC0

Åldersgränser för sociala medier – EU mot verkligheten

av

EU:s åldersverifiering för sociala medier och eventuella begränsningar av VPN är som en tågolycka i slow motion. Som vanligt begriper politikerna och deras funktionärer inte vad de sysslar med.

Den app EU har tagit fram för att upprätthålla nationella åldersgränser för sociala medier har uppenbara problem. Inte nog med att den hackades så snart den presenterades. Den kommer inte att fungera på alla operativsystem.

IT-säkerhetsexperten Karl Emil Nikka har konstaterat att denna app bara fungerar på iOS (iPhone) och varianter av Android som är inom Googles ekosystem (vilket utesluter en rad Android-telefoner). Något stöd för Windows, macOS eller Linux finns inte. Detta har Nikka nu dubbelkollat (se videon nedan) och fått bekräftat av EU-kommissionen.

Ändå stod kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och hävdade att appen fungerar på alla operativsystem. Och ändå stod kommissionär Henna Virkkunen och krävde att medlemsstaterna börjar använda den så snart som möjligt. Detta är direkt verklighetsfrånvänt.

Vad gäller något slags åtgärder mot VPN för att upprätthålla de eventuella åldersgränserna är förvirringen ännu större.

EU har identifierat något som man upplever som ett problem: att unga kan ta sig förbi en åldersgräns för sociala medier. Med skygglappar mot alla andra aspekter av frågan vill man därför införa åldersgränser (eller värre) för VPN. Det är som att kasta in en bomb i något mycket större – nämligen vår grundläggande IT-säkerhet.

Att man inte begriper vad man sysslar med är ingen ursäkt. Detta är allmänfarligt.

Möjligen börjar problembilden sjunka in hos vissa EU-tjänstemän. Kommissionens chef för avdelningen för skydd av minderåriga uttrycker sig svävande i Politico.

»If you read the political debate … some form of ban” is coming, the European Commission’s digital department’s head of minors protection, Martin Harris-Hess, said at POLITICO’s AI & Tech Week in Brussels. But the EU’s efforts must extend beyond a simple “binary yes or no ban” and instead focus on making the online space safer for all minors. (…) While saying that legally, an EU-wide ban is a possibility, Harris-Hess rejected the word “ban” as “emotionally laden” and said measures would face “practical difficulties,” as evidenced in Australia.«

Vilket är EU-lingo för att frågan kanske är mer komplicerad än man först föreställde sig och att man vill justera narrativet.

Men alla i Politicos panel håller inte med…

»Sonia Livingstone — a professor at the London School of Economics and Political Science who is leading the Commission’s panel of experts — came out strongly against a blanket ban on the panel, telling POLITICO that age restrictions are not easy to define or implement.

“The ban sounds simple, and it isn’t,” she said. “What will we ban? Which services? How will we ban them? What will we provide for children when we have banned them? How will we even know if we have banned them? And what about the children who find the workarounds? Aren’t they even more at risk? So it’s not the simple route,” Livingstone said.«

Till detta skall man lägga att flera av EU:s medlemsstater har förklarat att de inte vill använda EU-appen för åldersverifiering, utan att de tänker hitta på egna lösningar.

Långsamt håller frågan på att drabbas av ett klassiskt EU-problem: Först beslutar man. Sedan tar man reda på fakta. Först därefter kommer debatten, trots att det inte saknats varnande röster under processen.

För mer om detta se Bli Säker-podden nedan.

• Politico: EU must go beyond ‘binary yes or no ban’ on social media, top official says »

Relaterat:
• Kommer EU att förbjuda VPN-tjänster? »
• Flopp för Australiens åldersgräns för sociala medier »

CC0

Flopp för Australiens åldersgräns för sociala medier

av

Australien har infört en 16-årsgräns för sociala medier. 73% av de unga fortsätter använda dem ändå.

För fyra månader sedan blev Australien det första landet att sätta upp en åldersgräns för sociala medier. Nu har man undersökt hur det gått. Tre av fyra unga lurar systemet och fortsätter använda de aktuella plattformarna Facebook, Instagram, Snapchat, TikTok, X, YouTube, Reddit, Twitch, Threads och Kick.

Tre av fyra anser också att det är lätt att ta sig förbi ålderskontrollen. 57% ljög om sin ålder. 44% skaffade nya konton med annat födelseår. 44% lånade sina föräldrars eller syskons konton. 30% använde VPN.

Även om var fjärde tillfrågad respekterar förbudet, menar forskarna att efterlevnaden sannolikt kommer att minska. Frågan är snarare social än teknisk: så länge vännerna är kvar på sociala medier, stannar man själv. För att förbudet ska fungera krävs det att en majoritet slutar. Men tendensen är den motsatta. De som följer lagen uppfattas som mindre populära.

Naturligtvis. Ungarna har alla sina vänner på sociala medier där de kan vara i närmast ständig kontakt. Sedan kan politiken stifta vilka orimliga lagar som helst. De unga bryr sig inte. Men de lär sig att se kritiskt på politiken och staten, vilket möjligen kan vara nyttigt.

• University of Chicago: Why Bans Fail: Tipping Points and Australia’s Social Media Ban »

• RtN: Australia’s Under-16 Social Media Ban Fails: 73% Ignore It »

CC0

Behövs EU:s hackade åldersapp?

av

EU:s app för ålderskontroll online har säkerhetsbrister. Och i Australien, där man redan har åldersgränser, har sex av tio ungdomar gått runt systemet.

Bara ett par timmar efter att EU-kommissionen presenterade sin app för åldersverifiering online var den hackad och avslöjade allvarliga säkerhetsbrister. Snabbt hävdade man att det bara var en betaversion, trots att EU-kommissionens ordförande just hade sagt att appen nu är klar att rullas ut.

Det sägs vara enkelt att kringgå appens autentisering, ta bort krypterade PIN-värden, nollställa spärrfunktioner och helt stänga av kravet på biometrisk inloggning. Appen lagrar NFC-data från pass och selfies som okrypterade bildfiler direkt på enheten, vilket gör känslig information tillgänglig för alla med fysisk åtkomst till telefonen. Säkerhetsexperter menar att appen har ett grundläggande designfel där nycklar inte är kryptografiskt bundna till enhetens säkra lagring. (Med reservation för att jag inte kan alla de tekniska detaljerna.)

Vi bör ta tillfället i akt och ifrågasätta om appen alls behövs. Redan genom dagens föräldrakontroller i iOS och Android kan föräldrar göra mycket…

  • Begränsa barnens skärmtid.
  • Begränsa tid för enskilda appar.
  • Blockera vuxeninnehåll.
  • Kräva godkännande av köp i App Store och Play.
  • Avisera föräldern om köp i App Store och Play.
  • Geografisk spårning av barnen.
  • Låsa appar/sidor som stöder detta till barnläge (som YouTube Kids).
  • Blockera enskilda webbplatser.
  • Blockera hela telefonen, till exempel när det är dags att äta, sova eller göra läxor.

…med mera. Vilket känns som ett dynamiskt sätt för föräldrar att kontrollera barnens beteende online – istället för en fyrkantig statlig åldersgräns vars kontroller kommer att förpesta internet för alla.

I Australien – som nu har en 16-årsgräns för sociala medier – har det visat sig att 61% av alla 12–15-åringar som tidigare haft konton på nu ålderbegränsade sociala medier fortfarande har tillgång till ett eller flera sådana konton. Så det finns skäl att anta att lagstiftningen inte fungerar som tänkt.

I kampen mellan politiken och teknikbegåvade ungdomar är politiken i det långa loppet chanslös. Snarare är risken att ålderskontroller invaggar politiker och föräldrar i en falsk känsla av säkerhet.

CC0

Sociala mediers användare är fortfarande rättslösa

av

EU:s Digital Services Act föreskriver att användare inte skall kunna bli censurerade på eller avstängda från sociala medier utan möjlighet att överklaga. Men inget händer.

Så har det hänt igen. Någon skriver något som retar upp andra. Vilket resulterar i massanmälningar på Facebook. Inte för att några regler brutits, utan bara för att anmälarna inte håller med den som postade sin text.

Även om det handlar om okynnesanmälningar, triggar massanmälningar ofta en automatiserad avstängning. I det aktuella fallet permanent.

Man kan tycka att sådant beteende borde kunna identifieras av algoritmerna och upphöjas till mänsklig granskning. Men tydligen inte.

För den enskilde är det som regel svårt att få veta exakt vad det är som påstås vara fel att publicera eller varför. Dessutom är det vanligtvis omöjligt att få kontakt med någon mänsklig handläggare.

Högprofilerade samhällsdebattörer som blir avstängda kan i vart fall bullra, klaga i media och genom yttre tryck tvinga det sociala mediet i fråga att ta en titt på ärendet. Vilket vanligtvis inte är fallet för andra användare.

Den som blir avstängd kan bli avskuren från hela sitt sociala nätverk och i förekommande fall få hela sin affärs- eller ideella verksamhet lamslagen. Konsekvenserna kan bli fullständigt orimliga.

I teorin finns det faktiskt något att göra åt saken. Men eftersom både den svenska regeringen som EU-kommissionen drar benen efter sig händer inget.

EU:s Digital Services Act (DSA) innehåller även bra saker. Till exempel att användare skall få censurerade poster eller avstängningar prövade.

Plattformen måste ge dig klara och specifika skäl till varför ditt innehåll tagits bort eller varför du blivit avstängd. Detta skall inkludera vilken regel som använts, hur beslutet togs och om det var automatiskt eller manuellt.

Du skall ges tillgång till en process för att hantera klagomål där du kan bestrida moderations- eller avstängningsbeslutet inifrån plattformen. Plattformen måste pröva ditt klagomål »skyndsamt« och återkomma med ett nytt beslut.

DSA möjliggör även att medlemsstaterna certifierar oberoende organ för klagomål som kan pröva konflikter mellan dig och plattformen.

Reglerna gör skillnad mellan innehåll som är olagligt enligt EU- / nationell lag och innehåll som strider mot plattformens egna regler. Plattformen måste därför förklara vilken väg den har gått – vilket är viktigt eftersom dina rättigheter och möjligheter att överklaga kan skilja sig åt beroende på typ av beslut.

Processen skall vara snabb, ekonomiskt överkomlig och oberoende. Plattformen måste samarbeta – den kan inte bara ignorera ärendet.

Någon sådan möjlighet existerar inte i Sverige. Varken regeringen eller den nationella tillsynsmyndigheten för DSA – Post- & Telestyrelsen (PTS) – tycks ha tagit något initiativ på området.

Det ser lika illa ut i de flesta medlemsstater. Inte heller EU-kommissionen agerar – utan tycks vara mer intresserad av att begränsa det fria ordet än av att upprätthålla användarnas rättigheter.

Så vad gör man om man blir censurerad eller avstängd utan förklaring eller giltiga skäl?

Om det finns någon öppen kommunikationskanal till den aktuella plattformen bör man ange att man vill få sitt ärende överprövat i enlighet med DSA.

Om någon sådan kanal inte finns eller om plattformen inte bryr sig bör man vända sig till den nationella tillsynsmyndigheten – i Sverige till PTS. Hänvisa till DSA och kräv tillgång till en sådan mekanism för tvistelösning som föreskrivs där.

Skulle PTS (som än så länge verkar passiva i frågan) inte göra något, bör man klaga till EU-kommissionen. Klagomålet kan då omfatta både PTS (som inte sköter sitt tillsynsuppdrag enligt DSA) och Sverige (vars regering inte ser till att berörd myndighet sköter sitt uppdrag).

I sista hand bör man även kunna hävda sin rätt i domstol med hänvisning till DSA. Om alla svenska rättsmedel är uttömda skall man kunna gå vidare till EU-domstolen.

Det är hög tid att vi användare börjar utmana politikens, myndigheternas och EU-kommissionens passivitet vad gäller våra rättigheter i sociala medier.

CC0