• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet

Femte juli

Nätet till folket!

  • Om oss
  • Remissvar

Yttrandefrihet

Yttrandefriheten är en förutsättning för våra övriga fri- och rättigheter samt för ett öppet, demokratiskt samhälle. Idag är yttrandefriheten under attack från såväl statliga som privata aktörer och från politiska grupperingar som vill tysta sina motståndare.

Är Chat Control olaglig under GDPR?

19 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

Enligt EU:s egna dataskyddsmyndigheter kan hela idén om Chat Control strida mot både dataskyddsförordningen och EU:s rättighetsstadga.

I EU tycks det ibland som att den ena handen inte vet vad den andra gör. Ett exempel på lagstiftning som drar åt olika håll är Chat Control (CSAM-förordningen) och GDPR (dataskyddsförordningen).

Chat Control 1 (nuvarande, nygammal tillfällig lagstiftning som är ett undantag från ePrivacy-direktivet) ger vissa meddelandetjänster möjlighet att frivilligt skanna användarnas kommunikation efter material som rör sexuella övergrepp mot barn, utan krav på individuell brottsmisstanke, under särskilda villkor.

Vad gäller Chat Control 2 (föreslagen permanent förordning) pågår förhandlingar mellan EU:s institutioner. Medlemsstaterna i ministerrådet är splittrade. Vissa vill göra Chat Control obligatorisk. Andra tycks kunna nöja sig med att – förenklat – göra Chat Control 1 permanent.

Europaparlamentet vill å sin sida att skanning av meddelanden endast skall inriktas mot personer eller grupper där det föreligger misstanke om brott – och endast efter rättslig prövning.

Dataskyddsförordningen, GDPR började tillämpas 2018. Chat Control kan stå i konflikt med dess grundläggande principer. Men det är inte samma sak som att förslaget automatiskt är olagligt.

Den starkaste invändningen är proportionaliteten. Är det verkligen nödvändigt att granska allas privata kommunikation för att upptäcka brott som begås av ett fåtal?

GDPR tillåter inte vilken personuppgiftsbehandling som helst bara för att syftet är legitimt.

Samtidigt kan EU-lagstiftaren införa särskilda rättsliga grunder och undantag. Därför kan man inte avgöra frågan enbart genom att läsa GDPR isolerat.

Både Europeiska dataskyddsstyrelsen (EDPB) och Europeiska datatillsynsmannen (EDPS) har riktat skarp kritik mot Chat Control 2. I sitt gemensamma yttrande från den 28 juli 2022 varnade de för att förslaget kunde möjliggöra generell och urskillningslös skanning av elektronisk kommunikation.

De har uttryckligen gjort bedömningen att vissa föreslagna åtgärder går längre än vad som är nödvändigt och proportionerligt.

I februari 2026 påpekade EDPS, i samband med förlängningen av Chat Control 1, att reglerna behöver tydligare rättslig grund enligt GDPR och effektiva skydd mot generell skanning.

Som frågan ligger just nu tycks invändningarna mot Chat Control främst röra GDPR:s artikel 5 (laglighet, korrekthet och öppenhet; ändamålsbegränsning; uppgiftsminimering; lagringsminimering; integritet och konfidentialitet), artikel 6 (laglig grund för behandling), artikel 9 (särskilt skydd för känsliga personuppgifter), artikel 25 (inbyggt dataskydd och dataskydd som standard) och artikel 35 (konsekvensbedömning avseende dataskydd).

Det finns även en viktig begränsning utanför GDPR: En ny EU-förordning måste respektera EU:s rättighetsstadga, även om den tillåter viss behandling som annars skulle vara förbjuden enligt GDPR.

Det innebär att Chat Control ytterst kan prövas av EU-domstolen, särskilt mot artiklarna 7 (Respekt för privatlivet och familjelivet), 8 (Skydd av personuppgifter) och 52 (Rättigheternas räckvidd och tolkning) i rättighetsstadgan.

Även artikel 11 (Yttrandefrihet och informationsfrihet) kan vara aktuell, då den uttryckligen nämner »frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser«.

Detta är centralt eftersom EU inte kan kringgå rättighetsstadgan genom att besluta om en specialförordning. Stadgan har samma rättsliga värde som EU:s fördrag och kan inte viftas bort.

EU-domstolen ogiltigförklarade som bekant EU:s datalagringsdirektiv år 2014 – på grund av att det handlade om generell, urskillningslös lagring av persondata utan misstanke om brott, i strid med rättighetsstadgan. Chat Control lider av ett liknande principiellt problem.

Sammanfattningsvis:

Chat Control aktualiserar flera centrala bestämmelser i GDPR, bland annat artiklarna 5 om grundläggande dataskyddsprinciper, 6 om laglig grund, 9 om känsliga personuppgifter och 25 om inbyggt dataskydd.

EU:s egna dataskyddsmyndigheter har varnat för att generell och urskillningslös skanning av privat kommunikation kan innebära oproportionerliga ingrepp i människors grundläggande rättigheter.

Även om EU inför en speciallag som tillåter sådan behandling måste den vara förenlig med artiklarna 7, 8, 11 och 52 i EU:s rättighetsstadga.

Det är därför möjligt att Chat Control kan komma att ogiltigförklaras av EU-domstolen. Men det är en lång resa dit – och mycket skada kan ske på vägen.

Länkar:
• EDPB/EDPS gemensamma yttrande 4/2022 – detaljerad juridisk kritik av Chat Control 2 »
• EDPS yttrande 16 februari 2026 – särskilt tydligt om GDPR:s artikel 6 och problemen med generell skanning (PDF) »

• GDPR »

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

Senaste bloggposter om Chat Control:
• Borde inte Chat Control vara en röd linje? (oktober 2026) »
• Chat Control – håll motståndet levande (oktober 2026) »
• Chat Control 2: Förhandlingsläget fortfarande låst (september 2026) »
• Chat Control – principfrågan (september 2026) »
• Chat Control – för er, inte för oss (september 2026) »
• Chat Control: Nya förhandlingar på tisdag (september 2026) »
• Chat Control 2: Ett dåligt kompromissförslag (september 2026) »
• Chat Control 2 – förhandlingarna återupptas (september 2026) »
• Chat Control: Blandade signaler från partierna (september 2026) »
• Stoppa Chat Control 2 – skriv en rad (augusti 2026) »

• Chat Control: Motståndet fortsätter (juli 2026) »
• Chat Control 1: Grönt ljus i EU:s ministerråd (juli 2026) »
• Lurade Moderaterna väljarna om Chat Control? (juli 2026) »
• Chat Control 1 och EU:s demokratiska underskott (juli 2026) »
• Chat Control 1: När ett nej ändå blir ett ja (juli 2026) »
• Chat Control 1 – vad är det man bråkar om? (juli 2026) »
• Chat Control 1: Ett demokratiskt haveri (juli 2026) »
• Chat Control 1: Fulspel i Europaparlamentet (juli 2026) »
• Chat Control 1: EU:s maktspelare accepterar inte Europaparlamentets nej (juli 2026) »
• Trilogförhandling om Chat Control – vad hände? (juni 2026) »
• Chat Control 2: Ny förhandlingsrunda på måndag (juni 2026) »
• Chat Control: Europaparlamentets talman sviker parlamentet (juni 2026) »

CC0

Arkiverad under: Aktivism, Chat Control, Datalagring, Dataskydd, EU, Övervakning, Privatliv, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: chat control, ChatControl, CSAR

UK: Betala tv-licens för att titta på Netflix och YouTube

18 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

I Storbritannien diskuterar man att belägga alla som tittar på till exempel Netflix och YouTube med TV-licens, även om de aldrig ser på BBC.

Vi har tidigare rapporterat hur Storbritannien (och även EU) vill prioritera innehåll från public service på YouTube. Det gäller även andra plattformar där användare laddar upp egna videoklipp, som TikTok, Instagram, Twitch, Kick, Rumble, Dailymotion och X.

Vilket i så fall riskerar att ske på bekostnad av andra kreatörers synlighet och räckvidd.

Nu överväger den brittiska regeringen ytterligare ett steg: Att utvidga TV-licensen till människor som tittar på strömningstjänster som till exempel YouTube, Netflix, Amazon Prime Video och Disney+. Även om de aldrig tittar på BBC.

Så den som redan betalar för till exempel Netflix skall tvingas betala en gång till – till statliga BBC – för att få lov att titta på fristående, kommersiellt innehåll.

The Independent rapporterar:

»It is understood any new cash raised under the plan will need to be spent on reviving local journalism and tackling misinformation…« (…) »It is estimated that an extra 3 to 4 million households will have to pay the licence fee if it is extended to streaming services.«

Den 13 juli 2026 frågade det brittiska parlamentets kulturutskott kulturminister Lisa Nandy om regeringen övervägde att låta TV-licensen omfatta strömningstjänster och videoplattformar. Hon svarade »That is one of the options under consideration.« (Se parlamentsförhöret, frågorna Q619–Q622.)

Det blir väldigt konstigt om staten skall kunna tvinga folk att betala för att få ta del av information som varken staten eller public service har något med att göra.

• BBC licence fee to be extended with ‘YouTube tax’ to force more to pay »
• UK “YouTube Tax” Would Force You to Fund the BBC’s War on ”Misinformation” »

Relaterat:
• EU vill ha mer SVT på YouTube »

CC0

Arkiverad under: Länktips, Nätneutralitet, Propaganda, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: Storbritannien, tv-licens, UK

Makten över informationsbilden

15 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

Ingen vet vilka tankar och idéer som kommer att föra samhället framåt. Därför är fri information och öppen debatt avgörande för vår utveckling. Ändå vill politiken ha allt större inflytande över informationsflödet.

En gång i tiden ägde den som var stark makten. Sedan ärvdes den. Även religion blev ett maktinstrument.

Med en allt friare ekonomi spreds makten. Fler människor, även utan börd eller särskild ställning, fick makt över sina liv och möjlighet att påverka samhället.

Med tiden blev information en allt viktigare maktfaktor och med internet blommade informationssamhället ut.

I dag ger AI så gott som alla tillgång till enorma informationsmängder och avancerad databehandling genom ett gränssnitt anpassat till mänsklig kommunikation.

Information är makt. Därför bör den vara fri i ett öppet demokratiskt samhälle.

Det är när tankar och idéer möts och prövas mot varandra som samhället utvecklas.

Informationsfrihet handlar inte bara om möjligheten att säga vad man tycker, utan också om samhällets förmåga att upptäcka sådant som ingen ännu känner till.

Det är när mängder av alternativ möts som tillfälligheter och sammanträffanden kan uppstå som för oss framåt.

Ingen vet på förhand vilka idéer som kommer att visa sig vara värdefulla, vilka uppfattningar som behöver omprövas eller var nästa stora genombrott kommer att ske.

Därför handlar fri information och en öppen debatt inte bara om demokratiska rättigheter. Det är förutsättningar för att samhället skall kunna utvecklas – på sätt som ingen ännu har föreställt sig.

Ett fritt samhälle utvecklas spontant, närmast organiskt, utan något på förhand bestämt slutmål.

Men inom politiken finns en ständig vilja att styra utvecklingen mot på förhand bestämda mål.

I sin yttersta form handlar det om utopier där man föreställer sig ett fulländat samhälle, där opposition och avvikande idéer blir störande inslag. Där stagnation råder.

Sådana samhällsprojekt har historiskt ofta krävt tvång och våld mot dem som inte håller med.

På ett praktiskt plan är fria informationsflöden ett irritationsmoment för våra makthavare och beslutsfattare. Folk ifrågasätter, lägger sig i, faktakollar, utkräver ansvar och torgför åsikter som ligger utanför vad som anses lämpligt.

Ett fritt internet är en ständig utmaning för den som vill kontrollera samhällsdebatten.

Det är mot denna bakgrund man bör granska EU:s växande ambitioner att reglera informationsflöden och påverka informationsmiljön på nätet.

Med Digital Services Act, European Democracy Shield, särskilt privilegierade trusted flaggers och skattefinansierade faktagranskare (med skiftande kvalitet och preferenser) skapar EU en struktur där politiska institutioner får ett växande inflytande över informationsmiljön.

Risken är att gränsen mellan att bekämpa olagligt innehåll och desinformation – och att gynna vissa samhällsnarrativ framför andra – gradvis suddas ut.

Skyldigheten att hantera odefinierade systemrisker kan skapa incitament till övermoderering, även av lagliga yttranden.

Det behöver inte handla om onda avsikter. Det kan lika gärna vara fråga om missriktad välvilja, överdriven ambition eller inkompetens. Eller att någon har en dålig dag på jobbet.

På så sätt skapar man en informationsmiljö som i bästa fall »bara« lägger locket på samhällsdebatten – och som i sämsta fall kan utnyttjas för att skapa en totalitär propagandastat.

Resultatet riskerar, oavsett avsikterna, att bli ett tystare och stagnerande samhälle.

CC0

Arkiverad under: Demokrati, Digital Services Act, EU, Nätkultur, Propaganda, Spaning, Storebror, Yttrandefrihet

I väntan på… vadå?

7 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

Vad kan vi vänta oss av nästa regering när det gäller nätfrågorna?

Än så länge är det oklart hur nästa regering kommer att vara sammansatt och när den kommer att tillträda. Hur dess internetpolitik kommer att se ut är därför oklart, men det finns ledtrådar såväl i inrikespolitiken som hur partierna röstat i EU.

Om de rödgröna bildar regering:

Socialdemokraternas partiledare vill se en 15-årsgräns för sociala medier och mer reglering av internet. Hon har krävt att det upprättas en »nätpolis« och har uttryckt åsikten att politiken måste ta kontroll över utvecklingen på nätet. S är tydligast för Chat Control bland de svenska partierna.

Centerpartiet vill också se en 15-årsgräns för sociala medier, men med möjlighet till tillgång från 13 år med förälders medgivande. Partiet är samtidigt kritiskt till Chat Control.

Vänsterpartiet vill också ha en åldersgräns och röstar på EU-nivå nej till Chat Control.

Ser man till Miljöpartiet är de öppna för åldersgränser för sociala medier, men vill först analysera konsekvenser, nivå och praktisk utformning. I sitt nya politiska handlingsprogram säger partiet nej till Chat Control och massövervakning på nätet, även om man inte varit konsekventa i frågan. Historiskt har partiet tonat ner sin profil i nätfrågorna när det funnits en chans att sitta i regering med S.

Alla fyra partiernas EU-parlamentariker har röstat för EU:s kontroversiella »Demokratisköld« och resolutionen om att göra hat och hot till »EU-brott«. Det talar för att en rödgrön regering också skulle stödja dessa initiativ i EU:s ministerråd.

Teoretiskt sett skulle C+V+MP kunna ställa krav på att stoppa Chat Control i förhandlingar med S. Men frågan tycks inte vara på bordet. Och S är som sagt bestämt för förslaget.

De tidigare Tidöpartierna:

Moderaterna är för åldersgränser på sociala medier. De har varit pådrivande för förlängningen av Chat Control 1 och driver linjen om obligatorisk skanning av medborgarnas meddelanden i Chat Control 2 i EU:s ministerråd. De är även drivande bakom idén om en europeisk demokratisköld i Europaparlamentet.

Kristdemokraterna vill se åldersgränser för sociala medier och delar i stort sett Moderaternas linje om Chat Control och demokratiskölden i Europaparlamentet.

Liberalerna vill också se åldersgränser för sociala medier och har en internetpolitik som närmast kan beskrivas som skärmfobi. Som regeringsparti stöder de Chat Control, men är inte konsekventa i frågan. De stöder även den så kallade demokratiskölden.

L och KD har visserligen partistämmobeslut på att säga nej till Chat Control, men än så länge har det inte gett avtryck i partiernas inrikespolitik.

M+KD+L har också röstat för att göra hat och hot till »EU-brott« i Europaparlamentet.

Sverigedemokraterna sticker ut bland de tidigare Tidöpartierna. Partiet vill se en rekommenderad 15-årsgräns för sociala medier, men säger nej till krav på att plattformarna skall verifiera användarnas ålder. Både vad gäller Chat Control och demokratiskölden har partiets EU-parlamentariker röstat nej. SD är även kritiska till att göra hat och hot till »EU-brott«.

Sammantaget ser det alltså rätt mörkt ut, oavsett vilken regering vi får. C+V+MP+SD har tillsammans 139 mandat och kan alltså inte på egen hand bestämma Sveriges linje om Chat Control. Och viljan till samarbete mellan dessa fyra partier lär vara begränsad.

Avslutningsvis kan man spekulera i hur partierna kommer att positionera sig inför nästa ordinarie val – EU-valet 2029.

Moderaterna har redan bytt åsikt fram och tillbaka om Chat Control i Europaparlamentet. De riskerar dessutom ett internt bakslag för att vara drivande för EU:s »demokratisköld«. Men några taktiska positionsförflyttningar inför EU-valet kommer knappast att ske innan 2028, om alls.

Socialdemokraterna kommer knappast att ändra åsikt. Men när det gäller Chat Control kan småpartierna se en chans att profilera sig med ett nej – om frågan fortfarande är aktuell då.

Slutsatsen är att det yttre trycket för ett fritt och öppet internet måste öka. De politiska partierna kommer inte att ändra ståndpunkt om de inte tror sig kunna vinna röster på det. Än så länge är det främst SD som sett den möjligheten.

CC0

Arkiverad under: Chat Control, Demokrati, Övervakning, Privatliv, Sociala media, Spaning, Sverige, Yttrandefrihet Taggad som: ålderskontroll, chat control, ChatControl, EU-val, European democracy shield, riksdagsval

Macron vill »återställa sanningen« online

5 oktober 2026 av Henrik Alexandersson

President Macron vill att EU:s Digital Services Act skall användas oftare, snabbare och med mer kraft för att kontrollera innehåll och opinionsbildning på nätet.

Frankrikes president Emmanuel Macron har hållit ett anförande med efterföljande frågestund på Universidad Complutense de Madrid om demokrati, sociala medier och digitalisering.

Han tycks mena att yttrandefrihet förutsätter gränser, eftersom den enes frihet begränsas av den andres. För att illustrera resonemanget jämförde Macron förolämpningar med att slå någon eller vandalisera gemensam egendom. Vilket är att blanda samman yttranden med handlingar.

Detta är det förhållningssätt som länder som Tyskland och Storbritannien har till det fria ordet online: Att ord kan vara rättighetskränkningar som motsvarar något slags våld.

Andra länder har en tydligare skillnad mellan ord/åsikter och handlingar.

(Detta är även relevant mot bakgrund av diskussionen om att göra hatiska yttranden och hot till så kallade EU-brott. Det ger EU möjlighet att fastställa gemensamma minimiregler för brottsdefinitioner och påföljder.)

Sedan utvecklade Macron ett resonemang om att det är den som postar något olämpligt som är ansvarig för sitt yttrande – samtidigt som han pressade på för att hålla sociala medier ansvariga under Digital Services Act (DSA).

Den franske presidenten menar att DSA måste användas »mycket mer, mycket snabbare, mycket kraftfullare«. Vilket han framfört till EU-kommissionen.

Han jämför med traditionella medier, där en journalist som publicerar felaktiga eller rättsstridiga uppgifter kan tvingas till genmäle eller rättelse och i vissa fall dömas. Han använder själv det vardagliga uttrycket n’importe quoi – ungefär »strunt« eller »nonsens« – när han beskriver sådant innehåll.

»Så länge vi inte utkräver ansvar av de människor som sprider innehåll på sociala medier kommer vi inte att kunna reglera det.«

Men exakt vilka yttranden han menar att sociala medier och deras användare skall hållas ansvariga för lämnas oklart.

Förenklat finns här två olika mekanismer:
1) Att den som publicerar ett olagligt yttrande i efterhand kan ställas till rättsligt ansvar.
2) Att plattformarna åläggs att förebygga och begränsa spridningen av vissa typer av innehåll och systemrisker (vilket i någon mening är förhandscensur).
Macron vill uppenbarligen använda båda.

Faktagranskare/trusted third parties skall i Macrons värld ges en särskild roll för att »återställa sanningen« eller »återställa fakta« (»restaurer la vérité«). Detta så att »människor kan ställa dessa fakta mot de teorier de utsätts för«.

Ett annat exempel på dubbla eller motstridiga budskap är att Macron vill att de som postar på sociala medier skall vara verkliga människor, vilket kräver någon form av ID-kontroll.

Samtidigt säger han att det är viktigt att människor får vara anonyma online. Det låter snarare som verifierad pseudonymitet: Du får vara anonym inför allmänheten, men någon aktör skall kunna knyta kontot till en verklig människa. Vilket ger ett betydligt svagare anonymitetsskydd för exempelvis en visselblåsare.

Macrons tal väckte nya frågor, innehöll en del självmotsägelser och är extra intressant då Frankrike och Spanien just nu driver på för hårdare reglering av sociala medier i EU.

• RtN: Macron Attacks Free Speech and Urges the EU to Censor Online Posts Faster »

• Élysée-palatset: Démocratie jeunesse et réseaux sociaux, relever les défis du numérique : échanges du Président de la République avec les étudiants de l’Université Complutense. »

CC0

Arkiverad under: Censur, Digital Services Act, EU, Länktips, Sociala media, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: Emmanuel Macron

Chat Control – principfrågan

29 september 2026 av Henrik Alexandersson

Chat Control är ett frontalangrepp på våra grundläggande fri- och rättigheter.

I väntan på att information skall läcka ut från trilogförhandlingarna om Chat Control 2 i Bryssel är det värt att påminna om principfrågan. Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna säger i artikel 8:

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Och EU:s egen rättighetsstadga säger i artikel 7:

»Var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer.«

Europakonventionens artikel 8 skyddar vår korrespondens. EU:s egen rättighetsstadga uppdaterar samma princip för den digitala tidsåldern och talar uttryckligen om vår kommunikation.

Chat Control handlar i sina olika varianter om att granska innehållet i människors elektroniska meddelanden utan misstanke om brott.

Kontrasten kan knappast bli större.

I kampen mot dumheter som kommer från EU har jag lärt mig att envist hålla fast vid de grundläggande principer som alla påstår sig hylla. Som artikel 7 och 8. Politikerna är inte dummare än att de fattar att det ser illa ut att dissa en grundläggande mänsklig rättighet, offentligt.

EU-domstolen har i stort sett hamnat på rätt sida. 2014 upphävde den EU:s datalagringsdirektiv. Förenklat har den slagit fast principen:

Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Till och med ministerrådets egen rättstjänst har varnat för att Chat Control 2:s generella och odifferentierade granskning går över den gräns som EU:s rättighetsstadga sätter.

Förslaget andas viss arrogans i detta avseende. På sidan 13 i Ylva Johanssons originalförslag kan man läsa hur de ser på EU:s egen rättighetsstadga:

»Samtidigt påverkar åtgärderna i förslaget i första hand utövandet av de grundläggande rättigheterna för användarna av tjänsterna i fråga. Dessa rättigheter omfattar i synnerhet de grundläggande rättigheterna till respekten för privatlivet (bland annat att all kommunikation är konfidentiell, som en del av den mer allmänna rätten till respekt för privatlivet och familjelivet), skyddet av personuppgifter samt yttrande- och informationsfriheten.«

»Dessa rättigheter är visserligen av stor betydelse, men ingen av dem är absolut, utan de måste ses i ljuset av sin funktion i samhället.«

De grundläggande mänskliga rättigheternas funktion i samhället är ytterst att skydda individen mot övergrepp från överheten eller flertalet. Typ massövervakning och övervakning utan misstanke om brott.

Orwell möter Kafka i eurokratins spegelvärld.

Våra grundläggande fri- och rättigheter är resultatet av årtusenden av samhällelig utveckling i vilken människor offrat sina liv i kampen för sådant vi tar för givet.

Chat Control 2 är en i dessa dagar så populär röd linje.

This law shall not pass.

Resurser:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »

Senaste bloggposter om Chat Control:
• Chat Control – för er, inte för oss (september 2026) »
• Chat Control: Nya förhandlingar på tisdag (september 2026) »
• Chat Control 2: Ett dåligt kompromissförslag (september 2026) »
• Chat Control 2 – förhandlingarna återupptas (september 2026) »
• Chat Control: Blandade signaler från partierna (september 2026) »
• Stoppa Chat Control 2 – skriv en rad (augusti 2026) »

• Chat Control: Motståndet fortsätter (juli 2026) »
• Chat Control 1: Grönt ljus i EU:s ministerråd (juli 2026) »
• Lurade Moderaterna väljarna om Chat Control? (juli 2026) »
• Chat Control 1 och EU:s demokratiska underskott (juli 2026) »
• Chat Control 1: När ett nej ändå blir ett ja (juli 2026) »
• Chat Control 1 – vad är det man bråkar om? (juli 2026) »
• Chat Control 1: Ett demokratiskt haveri (juli 2026) »
• Chat Control 1: Fulspel i Europaparlamentet (juli 2026) »
• Chat Control 1: EU:s maktspelare accepterar inte Europaparlamentets nej (juli 2026) »
• Trilogförhandling om Chat Control – vad hände? (juni 2026) »
• Chat Control 2: Ny förhandlingsrunda på måndag (juni 2026) »
• Chat Control: Europaparlamentets talman sviker parlamentet (juni 2026) »

CC0

Arkiverad under: Aktivism, Chat Control, Demokrati, EU, Länktips, Övervakning, Privatliv, Rättssäkerhet, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: chat control, ChatControl

EU Kids Act: Alla barns vårdnadshavare måste registreras

24 september 2026 av Henrik Alexandersson

EU Kids Act vill ge barn under 15 år begränsad tillgång till sociala medier och andra digitala tjänster under vårdnadshavares uppsikt. Det kräver en helt ny infrastruktur för att fastställa relationen mellan barnen och deras ansvariga vuxna.

EU Kids Act föreslår en 15-årsgräns för sociala medier. Men man vill även att barn som är 3-12 år gamla skall kunna nå barnvänliga videotjänster/spel via vårdnadshavarens konto/enhet (max 1 timma/dag). Samt att 13- och 14-åringar hänvisas »mini accounts« som upprättas och övervakas av vårdnadshavare. Detta med begränsade funktioner och sociala kontakter (max 1 timma/dag).

Kommissionen föreslår vidare att techbolagen inom sex månader från att lagen börjar tillämpas måste kontrollera om innehavarna av befintliga konton är under 15 år. De som inte uppfyller ålderskraven skall inte längre kunna använda sina konton som tidigare. Detta innebär att även vuxna användare kan behöva genomgå ålderskontroller.

Förslaget väcker en rad nya frågor. De mest uppenbara:

  • Identitet: Hur skall den vuxne och barnet identifieras?
  • Behörighet: Hur skall det styrkas att den vuxne faktiskt är barnets vårdnadshavare?
  • Datadelning: Vilka uppgifter måste lämnas ut, till vem och hur länge skall de lagras?
  • Infrastruktur: Kommer detta att kräva kopplingar till nationella folkbokföringsregister eller andra offentliga register?
  • Anonymitet: Kan barnet och föräldern använda tjänsten utan att deras identiteter avslöjas för plattformen?

Förslaget handlar alltså inte bara om att verifiera användarnas ålder, utan även om att bygga upp en infrastruktur för att verifiera familjerelationer och behörigheter.

Enligt förslaget skall varje medlemsstat bygga minst ett elektroniskt sätt att få och visa upp ett intyg om föräldraansvar. Det skall bygga på »autentiska källor«, vara gratis och bara avslöja att föräldraansvar finns. Det skall också fungera för flyktingfamiljer och för familjer som inte syns i vanliga folkbokföringsuppgifter.

För att ett sådant system skall fungera måste det finnas tillförlitliga uppgifter om vem som har föräldraansvar för ett visst barn. Det kräver tillgång till offentliga register eller andra rättsligt tillförlitliga källor. Dessutom måste systemet kunna hantera att vårdnadsförhållanden förändras, exempelvis genom domstolsbeslut.

EU-länder har olika digitala infrastrukturer. Medan Norden har centraliserade personnummer och mogna e-legitimationer, saknar många andra medlemsstater motsvarande system. Det gör ett kostnadsfritt och universellt verktyg extremt svårt att implementera i praktiken. Föräldraansvar kan följa av lag, domstolsbeslut eller avtal och reglerna skiljer sig mellan länderna. Till exempel saknar Tyskland ett heltäckande nationellt register över samtliga vårdnadsförhållanden.

Även om metoden på pappret skall vara »integritetsbevarande« kan kraven skapa incitament för nya system som kopplar samman uppgifter om barns identitet och vårdnadsförhållanden. Beroende på hur dessa system utformas kan det uppstå nya risker för dataintrång, övervakning och missbruk av personuppgifter.

Alla barn lever inte med sina juridiska vårdnadshavare. Kritiker pekar på att barn med separerade föräldrar, barn i fosterhem, barn med papperslösa föräldrar, ensamkommande eller barn vars föräldrar saknar digital kompetens eller giltigt ID riskerar att helt stängas ute från digitala tjänster och den sociala gemenskapen. Det skapar en digital klyfta baserad på föräldrarnas socioekonomiska eller juridiska status.

Vad händer om föräldrar separerar, om vårdnaden flyttas genom ett domstolsbeslut eller om ett barn placeras i familjehem? Hur snabbt skall ett digitalt intyg om föräldraansvar kunna återkallas eller ändras? Och vem ansvarar för att en vuxen som inte längre har rätt att kontrollera barnets konto faktiskt förlorar denna möjlighet?

Hur skall en tjänst kunna kontrollera att en vuxen fortfarande har rätt att administrera ett barns konto utan att fortlöpande samla in uppgifter om familjens privata förhållanden?

Digitala rättighetsorganisationer lyfter fram en intressekonflikt mellan skydd och frihet. Genom att kräva minikonton som administreras av vårdnadshavare riskerar förslaget att begränsa barnets möjlighet till ett privat digitalt liv. Det kan särskilt drabba unga som behöver söka information eller stöd anonymt, exempelvis kring sexuell hälsa, könsidentitet eller problem i hemmet.

Det finns en utbredd skepsis mot att medlemsstaterna skall lyckas tillhandahålla en fungerande, smidig infrastruktur i tid. Om de statliga verktygen är för krångliga kan techbolagen tvingas stänga av europeiska användare helt, eller skapa egna (potentiellt sämre) lösningar för att undvika de enorma böter som väntar vid överträdelser.

EFF kallar föräldraverifieringen »yet another problematic layer of verification«. EDRi varnar för att smartphones och id-handlingar blir krav för att kunna utöva grundläggande rättigheter.

Kravet gäller mer än sociala medier. För barn under 13 år får spel och AI-chattbottar bara nås via sådana verktyg. I praktiken kan intyget alltså bli en behörighetshandling som används för en rad olika digitala tjänster, långt utanför de sociala medier som står i centrum för debatten.

Det finns även övergripande, principiella invändningar. Som vi redan noterat:

Unga människor är också människor. Och alla människor har grundläggande fri- och rättigheter. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger bland annat:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Här bör man även ta in Barnkonventionen, som är upphöjd till svensk lag. Barn har en självständig rätt till information. Staten får inte godtyckligt begränsa tillgången till information. Artikel 13.1:

»Barnet ska ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, ta emot och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.«

EU Kids Act är ännu ett principiellt tveksamt och ogenomtänkt förslag med potential för oväntade och oönskade konsekvenser.

Källor:
• EU KIDS Act to restrict social media platforms’ access to children in the EU »
• Kommissionens faktablad om EU Kids Act (PDF) »

• EU-kommissionen: Remarks by Executive Vice-President Virkkunen on the EU KIDS Act »
• Netzpolitik: EU Kids Act – EU-Kommission will Netz mit Alterskontrollen zupflastern »
• The EU KIDS Act: New rules for children’s use of social media, gaming and AI services »
• Der geplante EU KIDS Act »
• EU Kids Act proposal introduces a three-tier approach to social media accounts »
• The EU KIDS Act: A New Generation of Rules for Child Online Safety »
• Rushed EU Kids Act May Be A Nightmare To Implement »
• EU Kids Act Won’t Keep the Internet Accountable and Trustworthy »
• The EU wants to protect children online. What about everyone else? »
• EDRi-gram, 23 September 2026 »

Relaterat / tidigare bloggposter:
• EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder »
• Från AI till åldersgränser – von der Leyens plan för EU »
• Frankrike trycker på om åldersgräns för sociala medier i EU »
• Centern kräver åldersgränser online och digital rättvisa »
• Början till slutet för åldersgränser online »
• USA: Ålderskontroll för operativsystem »

• Åldersgränser för sociala medier innebär ID-tvång för alla »
• Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier »

• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Ålderskontroll – en trojansk häst »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »
• Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter »
• Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »
• 389 [EDIT: 438] forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

Arkiverad under: Dataskydd, EU, Länktips, Privatliv, Sociala media, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: ålderskontroll, EU Kids Act

EU Kids Act: Full tillgång till sociala medier först vid 18 års ålder

17 september 2026 av Henrik Alexandersson

EU Kids Act är ett förslag till EU-lag som inte bara sätter upp åldersgränser för sociala medier – utan medför även detaljreglering som väcker helt nya frågor.

I dag har EU-kommissionen presenterat sin EU Kids Act. Den är ett försök att skapa ett gemensamt regelverk för minderårigas användning av sociala medier, videoplattformar, onlinespel, AI-tjänster, chatbots, app-butiker och operativsystem – med obligatorisk ålderskontroll och särskilda designregler.

Låt oss börja med åldersgränserna:

  • 0–2 år: Inga skärmar. Inga egna enheter.
  • 3–12 år: Inga sociala medier. Barnvänliga videotjänster/spel via vårdnadshavarens konto/enhet. Högst 1 timme/dag.
  • 13–14 år: »Mini accounts« som upprättas och övervakas av vårdnadshavare. Begränsade funktioner och sociala kontakter. Högst 1 timme/dag.
  • 15–17 år: Får skapa egna konton, men tjänsterna måste vara safe by design för minderåriga.
  • 18+: De särskilda Kids Act-reglerna för minderåriga upphör.

Man kan tycka att det borde vara upp till föräldrarna att bestämma över sina barns användning av sociala medier och att barn och unga utvecklas olika snabbt. Men nu blir det alltså istället enhetliga, centralt beslutade regler som är tänkta att gälla i hela EU.

Även om sociala medier får ansvaret för att kontrollera att åldersgränserna följs finns det många olika vägar för de unga som vill kringgå dem. I Australien använder 85 procent av de unga fortfarande sociala medier efter att en åldersgräns på 16 år införts.

För att hindra barn från att använda vissa tjänster måste man kunna skilja barn från vuxna. Därmed flyttas frågan snabbt från barnskydd till identifiering/åldersbevis för internetanvändare generellt.

Frågan är vad som händer med ett internet där rätten att använda olika tjänster börjar förutsätta att användaren kan bevisa vilken ålderskategori han eller hon tillhör. Som vanligt anar vi oförutsedda och oönskade konsekvenser.

Kommissionen säger att ålderskontrollen skall vara exakt, robust, säker, integritetsvänlig, icke-diskriminerande och minimalt ingripande. Kritikerna hävdar att dessa egenskaper delvis står i konflikt med varandra.

En intressant detalj är de föreslagna föräldrakontona. Enligt förslaget måste det gå att styrka att den vuxne faktiskt är barnets vårdnadshavare. Medlemsstaterna skall tillhandahålla ett kostnadsfritt, integritetsbevarande sätt att bevisa parental responsibility. Det börjar alltså se ut som en betydligt större infrastruktur för identitet och behörighet än bara en funktion där man intygar att man fyllt 18.

För de största plattformarna går förslaget ännu längre. Nya tjänster och funktioner skall föregås av en compliance-plan till EU-kommissionen. Den skall bedömas inom 30 dagar och funktioner får inte lanseras innan kommissionen lämnat ett positivt utlåtande.

Det bör vidare noteras att EU-kommissionen kopplar Kids Act till den kommande Digital Fairness Act. Von der Leyen säger uttryckligen att problemet med beroendeframkallande design inte bara gäller barn.

En spontan reaktion är att EU-kommissionen åter håller på att gräva ner sig i detaljreglering, vars fulla konsekvenser är svåra att överblicka.

Så till kritiken. Den europeiska konsumentskyddsorganisationen BEUC säger »Age verification is not a silver bullet and would raise serious privacy and data protection concerns.«

Tyska Netzpolitik är kritiska och pekar på att systemet innebär ålderskontroll även av vuxna användare. De pekar också på den klassiska målkonflikten: Ju mer exakt och robust ålderskontrollen skall vara, desto svårare blir det att samtidigt maximera anonymitet, integritet och tillgänglighet.

Chaos Computer Clubs Elina Eickstädt säger att förslaget bekräftar nästan alla farhågor man haft om ålderskontroll på nätet – och att det innebär slutet för fri och anonym internetanvändning. Hon pekar också på olösta tekniska problem och riskerna med föräldrakontona.

Den europeiska paraplyorganisationen för digitala rättigheter EDRi ifrågasätter själva ålderslogiken. »If design is harmful for 13-year-olds, it does not magically become safe on their 15th or 18th birthday.«

Den tyska tankesmedjan D64 – Zentrum für Digitalen Fortschritt – varnar för att ungdomar kan förlora viktiga sociala rum och att föräldraövervakning inte är oproblematisk, särskilt för barn som inte har en trygg relation till sina vårdnadshavare.

Som synes är förslaget både mer komplicerat och mer problematiskt än »bara« en åldersgräns för sociala medier. Vi gräver vidare och återkommer.

• EU-kommissionen: EU KIDS Act to restrict social media platforms’ access to children in the EU »
• Kommissionens faktablad om EU Kids Act (PDF) »

• EU-kommissionen: Remarks by Executive Vice-President Virkkunen on the EU KIDS Act »

• Netzpolitik: EU Kids Act – EU-Kommission will Netz mit Alterskontrollen zupflastern »

Relaterat / tidigare bloggposter:
• Från AI till åldersgränser – von der Leyens plan för EU »
• Frankrike trycker på om åldersgräns för sociala medier i EU »
• Centern kräver åldersgränser online och digital rättvisa »
• Början till slutet för åldersgränser online »
• USA: Ålderskontroll för operativsystem »

• Åldersgränser för sociala medier innebär ID-tvång för alla »
• Tyskland vacklar om åldersgränser för sociala medier »

• Det finns bättre lösningar än åldersgränser för sociala medier »
• Utredning föreslår 15-årsgräns för sociala medier »
• Ålderskontroll – en trojansk häst »
• Sociala medier är barnens sista fria rum »
• Åldersgränser på sociala medier hotar ungas rättigheter »
• Ålderskontroll eller åsiktskontroll? »
• 389 [EDIT: 438] forskare kräver stopp för ålderskontroller online »

CC0

Arkiverad under: EU, Länktips, Privatliv, Sociala media, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: ålderskontroll, EU Kids Act, EU-kommissionen, Virkkunen

Från AI till åldersgränser – von der Leyens plan för EU

16 september 2026 av Henrik Alexandersson

En 18-årsgräns för full tillgång till sociala medier var ett av förslagen när EU-kommissionens ordförande i dag pekade ut vägen mot framtiden.

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har i dag hållit sitt »State of the Union«-tal. Bland annat gjorde hon förhandsreklam för EU Kids Act, som handlar om EU-gemensamma åldersgränser för sociala medier. Förslaget skall presenteras mer utförligt i morgon, torsdag. Ur hennes tal…

»I morgon lägger kommissionen fram EU KIDS ACT. Vi kommer att använda en gradvis och differentierad metod. Varje ålder har sin egen känslighet. Och därför kommer varje ålder att ha en anpassad skyddsnivå.

Inga sociala medier under 13 år. Inga personliga konton under 15 år.

Det betyder att barn mellan 13 och 15 år bara får ha minikonton, som skapas och övervakas av föräldrar eller vårdnadshavare, med begränsade funktioner och en tidsbegränsning på en timme om dagen. Och mellan 15 och 18 år är säker design en skyldighet för plattformarna.«

Hur detta skall gå till rent praktiskt skall vi alltså få veta i morgon. Det ser som synes ut att bli mer än bara en rak åldersgräns.

En 18-årsgräns för full tillgång till sociala medier känns lite märklig med tanke på att ett par medlemsstater har en 16- respektive 17-årsgräns för rösträtt i nationella val. Och fem länder när det gäller val till Europaparlamentet. I flera EU-länder kan alltså en 16-åring rösta, samtidigt som samma person inte skall få full tillgång till de sociala medier där mycket av den politiska debatten förs.

Talet handlade även om artificiell intelligens: AI är viktig. AI kan vara farlig. AI är bra men kan även vara dålig. AI skall användas på ett bra sätt. EU bygger AI Giga Factories. Flytta AI från skärmen till samhället. AI ska skapa mervärde på ett mer ansvarsfullt sätt. EU:s AI Act är ett verktyg för att påverka den globala styrningen av AI. Och så vidare.

Ett centralt budskap var att EU vill ha ett betydande inflytande över utvecklingen av artificiell intelligens både i Europa och globalt.

von der Leyen berörde också EU:s nya demokratisköld, som hon tycker är viktig – inte bara mot yttre hot. Som exempel på vad som är problematiskt nämnde hon »antieuropeiska krafter«. Vilket lämnar stort tolkningsutrymme.

Detta är bara några nedslag i dagens State of the Union-tal. Du kan läsa det här:

• 2026 års tal om tillståndet i unionen av kommissionens ordförande Ursula von der Leyen »

CC0

Arkiverad under: AI, Demokrati, EU, Propaganda, Sociala media, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: ålderskontroll, European democracy shield, State of the Union, Ursula von der Leyen

Europaparlamentet ger EU:s demokratisköld grönt ljus

15 september 2026 av Henrik Alexandersson

Europaparlamentet säger ja till en europeisk demokratisköld. Frågan är om den kommer att vara vänd utåt eller inåt.

Med röstsiffrorna 420-220 (26 avstod) har Europaparlamentet i dag godkänt en rapport om EU:s nya demokratisköld. Detta är inte lagstiftning, utan mer av en handlingsplan för EU – och parlamentets rapport är i huvudsak en åsiktsförklaring. Rapportör är den svenske moderaten Tomas Tobé.

Lagstiftning ger konkreta befogenheter och rättsliga gränser. Demokratiskölden är betydligt mer lös i kanterna: Ett politiskt ramverk under vilket en rad befintliga och nya verktyg skall samlas och utvecklas, men utan tydliga regler. Vilket är något dess kritiker (partier till höger och vänster plus yttrandefrihetsvänner) varnar för.

En central utgångspunkt är att skydda EU mot otillbörlig påverkan från yttre aktörer – som Ryssland och andra fientligt sinnade stater. Vilket förvisso är angeläget. Men frågan är om man gör det bäst genom att skapa ännu en byråkratisk apparat.

Det börjar bli något av ett mönster att man vill stoppa information som anses skadlig istället för att bemöta den. För detta bygger man upp en ny byråkrati som även kan användas för att begränsa andra åsikter som man för tillfället finner icke önskvärda.

En byråkrati som i fel händer (eller av missriktad välvilja eller oförstånd) kan användas mot inre mål. I parlamentets debatt nämndes särskilt inhemsk desinformation – och populistiska politiska partier som fått stort stöd i opinion och valresultat som problem i sammanhanget.

Om man utvecklar den tanken bör man även fråga sig hur demokratiskölden kan komma att användas av ovan nämnda populistiska partier, om de tar sig till makten. Speciellt som man menar att de inte är demokratiskt pålitliga. Detta är ett tveeggat svärd.

The Bad Man Principle: En frihetsinskränkande befogenhet bör bedömas utifrån hur den kan användas av en framtida regering som man inte litar på – inte utifrån dagens regerings deklarerade goda intentioner.

Men nu är vi ändå där. Den så kallade demokratiskölden leder bland annat till hårdare tillämpning av redan problematiska regler som EU:s Digital Services Act; ett europeiskt nätverk av faktagranskare; mer mikrostyrning av sociala medier; stöd till etablerade medier, civilsamhällesorganisationer och andra aktörer som anses stärka den demokratiska motståndskraften – med mycket mera. (Läs mer »)

Kritiker varnar för att detta i förlängningen kan minska friheten online och ge politiska institutioner större inflytande över informationsmiljön.

EU:s demokratisköld visar alla tecken på att vara ytterligare ett politiskt initiativ med goda intentioner som med tiden riskerar att drabbas av oförutsedda och oönskade konsekvenser.

Det avgörande blir därför inte vad demokratiskölden kallas, utan vilka konkreta befogenheter och verktyg som så småningom placeras bakom den.

(Samtliga svenska ledamöter i Europaparlamentet förutom de tre från SD röstade ja till rapporten.)

• Europaportalen: EU-parlamentet vill stärka demokratiförsvaret – var tredje röstade nej »

• EU:s demokratisköld – skydd mot ryssen eller folket? »

• EU: 2025/2069(INI) Findings and recommendations of the Special Committee on the European Democracy Shield »

CC0

Arkiverad under: Censur, Demokrati, EU, Länktips, Propaganda, Sociala media, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: Europaparlamentet, European democracy shield

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 57
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Varning för Chat Control!


EUs nya massövervakning är nu farligt nära att bli verklighet. Vi har samlat allt du behöver veta på vår specialsida om Chat Control!

Nyhet: Merch!

Visa ditt stöd för ett fritt internet genom att bära våra kläder – här hittar du vår shop!

Prenumerera på inlägg


Loading

Senaste inlägg

  • EU:s nya dataskyddsregler: Förenkling eller avreglering?19 november 2026
  • Den som är oskyldig har allt att frukta18 november 2026
  • Vill EU centralisera kampen mot näthat?12 november 2026
  • Australien: Ålderskontroller viktigare än yttrandefrihet och personlig integritet11 november 2026
  • EU planerar direktiv mot näthat10 november 2026
  • X: Femtejuli
  • Youtube
  • RSS-flöde

CC BY 4.0 · Logga in

  • Youtube
  • Twitter
  • RSS