Femte juli

Nätet till folket!

Sverige

I denna kategori publicerar vi poster som främst rör Sverige, rent svenska nätfrågor och svensk politik.

Rädslan är frihetens värsta fiende

av

Vi befinner oss inte bara i en medicinsk och en ekonomisk kris – utan även i en politisk. Svåra beslut med långtgående konsekvenser måste fattas – utifrån otillräcklig och ofta motstridig information. Så man skjuter från höften.

Nya verktyg för massövervakning rullas ut. System utvecklas för att identifiera och följa såväl kollektiv som enskilda individer i samhället. Staten, Google, Apple och Facebook ser synergieffekter i att samordna data och analys sinsemellan. Fullmaktslagar klubbas igenom i riksdagen. Människors frihet inskränks.

Få protesterar – eller ser ens helhetsbilden. Vi är rädda och vill att någon skall komma till vår hjälp. Då kan statens makt utökas nästan hur mycket som helst – på bekostnad av individens frihet. Då är det skit samma vad överheten gör, så länge någon gör något. Vilket är en fullt begriplig men mycket farlig, känslomässig reaktion – i en tid då vi borde hålla huvudet kallt och vara vaksamma.

Och i detta delikata ögonblick sänder EU:s kommissionär för bland annat säkerhetsfrågor, Ylva Johansson, brev till ordföranden för utskottet för mänskliga fri- och rättigheter i Europaparlamentet. Hon vill att det i stort sett corona-stängda parlamentet tillsammans med med ministerrådet och kommissionen snarast skall förhandla klart en förordning som medför nätcensur.

Detta steg i EU:s beslutsprocess kallas trilogue och är en förhandling mellan EU:s tre institutioner, bakom stängda dörrar. Det är där man gör upp när något har kört fast. I detta fall är det ministerrådet och parlamentet som är oense om en förordning om terror-relaterat innehåll online. Ministerrådet vill ställa orimliga krav på sociala media och andra plattformar. Ministerrådet vill även tvinga fram något slags uppladdningsfilter – vilket per definition är förhandscensur.  Detta för att belysa bara några av problemen. (Läs mer här »)

Ett problem i sammanhanget är att det är staten som bestämmer vad och vilka den vill betrakta som terrorism och terrorister. Och staten styrs av politiska krafter som ibland är påfallande tondöva när det kommer till medborgarrätt och rättsstat.

Ett annat problem är att EU nu även påbörjat arbetet med sin Digital Services Act – som bland annat är tänkt att skapa enhetliga EU-regler för att bekämpa hat och hot på nätet. Vilket är en känslig och kontroversiell fråga som lämnar utrymme för subjektiva värderingar och ändamålsglidning. Då är det vanskligt att redan ha etablerat ett verktyg för förhandscensur – som då kan användas i nya syften.

Vännerna i Bryssel kan dessutom berätta att landet som innehar EU:s ordförandeskap i denna ödets stund – Kroatien – går helt i EU-kommissionens ledband. Det gör däremot inte ordförandelandet nästa halvår – Tyskland – som sägs vilja göra om delar av förordningen.

Förmodligen är det för att förekomma Tyskland som Ylva Johansson försöker driva Europaparlamentet framför sig. Men att introducera något slags nätcensur under pågående samhällskris är uppseendeväckande dåligt omdöme. Vår demokrati är stresstestad nog som det är. Och det går inte riktigt att frigöra sig från misstanken om att det kan vara något mer i görningen.

Just nu är det viktigt att allt som sker, sker öppet och transparent. Om överheten försöker dölja något eller spela under täcket riskerar den hela sin trovärdighet. Vilket gäller så väl EU som regeringen och myndigheterna.

Till exempel tror jag att det vore av stort värde om Folkhälsomyndigheten förklarar exakt vilken strategin för den svenska modellen är, vad den grundar sig på och varför man anser att den är det bästa alternativet –  på ett sätt så att alla kan förstå. Så att vi slipper spekulationer och tveksamhet. Detta även om det skulle leda till en tuff debatt i sak – vilket naturligtvis är jobbigt för beslutsfattarna, men till gagn för demokratin.

Samtidigt som behovet av information är stort, tycker jag att traditionell media vrider ur varenda klick och lösnummer ur krisen. Inte sällan går det över i sensationalism, att skapa konflikter och att skrämmas. Som jag nämnt tidigare är nyhetscykeln idag kort, tempot högt och konkurrensen mördande. Detta kan skapa mer oro än det finns grund för. Vilket i sin tur ökar trycket på politikerna att lägga fram fler förslag som begränsar våra fri- och rättigheter.

/ HAX

Regeringens fullmaktslag är speciellt riskabel i vårt uppkopplade, kontantlösa samhälle

av

Ur regeringens lagrådsremiss om en fullmaktslag för att bekämpa coronaviruset:

»Regeringen ska enligt förslaget få meddela särskilda föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna som gäller skyldigheter för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, men enbart om det av smittskyddsskäl behövs för att hantera spridning av det virus som orsakar covid-19.«

Vilket i stort sett kan betyda vad som helst – så länge det finns något slags koppling till COVID-19.

Till exempel kan det öppna för att tvinga medborgarna att använda appar för smittspårning, rätt att resa eller för en mer heltäckande mobilspårning.

Teoretiskt sett skulle lagen även kunna användas för att begränsa enskildas tillgång till internet för den som till exempel anses undergräva regeringens trovärdighet eller auktoritet i krishanteringen. Det är knappast troligt att så skulle ske. Men med den aktuella skrivningen är det ändå möjligt.

En annan risk är att den nya lagen skulle kunna användas för att begränsa enskildas ekonomiska aktiviteter när krisen börjar få än större genomslag i ekonomin. Vilket, med tanke på att Sverige är ett i princip kontantlöst samhälle, kan få långtgående konsekvenser för individens frihet och självbestämmande. (Se till exempel vad som hände på Cypern under Euro-krisen, då staten helt sonika konfiskerade en del av alla banktillgodohavanden.)

Det är i detta sammanhang viktigt att regeringsbeslut som fattas under den nya fullmaktslagen omedelbart underställs riksdagen för att godkännas eller upphävas. Att riksdagen vid senare tillfälle – efter tidsödande beredning – får möjlighet att upphäva beslut räcker inte. Inskränkningar av våra fri- och rättigheter måste – om de över huvud taget skall vara acceptabla – ha bredast möjliga demokratiska förankring.

Om historien lärt oss en sak, då är det att tillfälliga rättighetsinskränkningar tenderar att förlängas eller bli permanenta.

/ HAX

Mer skattepengar till etablerad media i coronakrisens spår

av

Stödet till traditionella media utökas till 200 miljoner kronor på grund av coronakrisen, meddelar regeringen. Med redan existerande press- och distributionsstöd handlar det nu om miljardbelopp av skattepengar som pumpas in i en bransch med grundläggande strukturproblem.

Jag skall inte uttala mig om huruvida detta är nödvändigt. Men här finns ett grundläggande problem att fundera över.

Media har som en av sina främsta uppgifter att granska makten. Inte minst i tider som dessa. Det gäller så väl hur man hanterar den pågående krisen som underliggande brister i den civila beredskapen.

Frågan är hur kritiska media kan, vill och vågar vara när de är beroende av ekonomiskt stöd från den maktapparat de förväntas granska.

Detta är en känslig fråga, vilket märks när man i andra sammanhang ifrågasätter det vanliga presstödet. Inte desto mindre är den högst relevant. Om det finns en oro för att annonsörer indirekt kan komma att styra medias rapportering – bör inte samma oro då finnas när det är staten som betalar ut pengarna?

Samtidigt känns det en smula ironiskt att media nu får statsstöd för att hantera det hysteriska tonläge som de själva underblåser. Naturligtvis skall media rapportera utförligt och korrekt om krisen. Men det går inte att frigöra sig från känslan av att rapporteringen innehåller tydliga inslag av sensationalism – i syfte att övertrumfa både konkurrenterna och sig själva i en extremt uppskruvad nyhetscykel.

I dagens situation kan jag inte nämna en enda svensk tidning eller etablerad mediekanal som har en rapportering som är tillräckligt saklig, korrekt och sansad för att jag skall kunna tänka mig att stödja verksamheten med en prenumeration – eller skattepengar. Här finns helt uppenbart en ledig nisch på marknaden.

/ HAX

Nu börjar EU:s mobilspårning i Sverige

av

Sveriges Radio rapporterar:

»Information om hur svenska mobilkunder rör sig runtom i landet ska nu hjälpa till att spåra coronavirusets spridning. EU-kommissionen kommer att hämta mobildata från operatören Telia.« (…)

»– Vi kommer att dela med oss av anonym och aggregerad statistik om hur grupper av människor reser i samhället. Hur många som har rest mellan Stockholm och Södertälje på en dag, till exempel, säger Kristofer Ågren, chef för affärsområdet dataanalys på Telia.«

Och hur kommer datan att användas?

»EU-kommissionens idé är att analysera hur folk har rört sig, vilken påverkan till exempel utegångsförbud har haft och hur rörelsemönstren inom Europa påverkar virusets spridning.

– Vi säkerställer att datan endast används för detta, endast används medan krisen pågår och endast delas med kommissionens gemensamma forskningscentrum. Medlemsländerna får se resultaten, inte datan, säger Johannes Bahrke, talesperson för EU-kommissionen, till Ekot.«

Hur svarar då detta upp mot de grundläggande krav man kan ställa?

  • Anonymitet: Om man får tro vad som sägs kommer enskilda användare inte att kunna identifieras.
  • Begränsad tid: EU-kommissionen påstår att verksamheten bara skall pågå under smittokrisen (vilket i och för sig kan bli en utdragen historia) och att datan sedan skall raderas.
  • Transparens: EU tänker uppenbarligen dela resultaten med medlemsstaterna. Men hur det blir med öppenheten mot vanligt folk är mer tveksamt. Det finns många frågor. Hur kan vi vara säkra på att datan verkligen anonymiseras? Hur är resultaten tänkta att användas? Är detta en metod som kommer att fortsätta finnas i EU:s verktygslåda?

EU:s Data Protection Supervisor, Wojciech Wiewiorowski är orolig. Han ger visserligen projektet grönt ljus – men understryker att sådana här verktyg tenderar att permanentas när de en gång väl har introducerats.

Video: Smittbekämpning genom mobilspårning?

av

Om myndigheterna vill använda mobildata för smittbekämpning behöver tre villkor uppfyllas:

  1. Insamlad data måste vara anonymiserad.
  2. Verksamheten måste upphöra när krisen är över.
  3. Verksamheten måste vara transparent och öppen med vad för slags data man samlar in, hur den samlas in och hur den kommer att användas. Data, analys och slutsatser bör även delas med allmänheten.

Se videon på Youtube »

Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.

Regeringen föreslår upp till sex års fängelse för olaglig fildelning

av

Regeringen har sänt ett nytt lagförslag till lagrådet för granskning. I  ett pressmeddelande skriver man:

»Särskilda straff­skalor för uppsåtliga grova brott, från sex månader till sex års fängelse, införs i samtliga immaterialrättsliga lagar.«

Och justitieminister Morgan Johansson (S) säger:

»Detta är förändringar som är efterlängtade av både bransch, näringsliv samt polis- och åklagarmyndighet. Genom hårdare tag mot de som tillhandahåller olagligt material hoppas vi kunna skapa ännu bättre förutsättningar för vårt kreativa och innovativa näringsliv.«

Kritik kommer bland andra från Piratpartiet, som skriver så här på sin nyhetsblogg:

»Det är tydligt vems intressen som är viktiga för regeringen i upphovsrättsliga frågor – det är upphovsrättsindustrin och de poliser som jobbar med att sätta dit fildelare. Medborgarnas och nätanvändarnas perspektiv? Inte lika viktigt.

Är det då så att upphovsrättsindustrin är döende och verkligen måste fängsla varenda fildelare där ute för att överleva? Nej. Förra året släppte Copia-institutet och CCIA en rapport vid namn Sky Is Rising. Den visade underhållningsbranschernas utveckling i närhistorien och bland annat att deras totala intäkter stigit rejält under 2010-talet.«

Lagförslaget väntas träda ikraft den 1 september 2020.

Så växer övervakningsstaten snabbare än lagstiftningen

av

Företaget Clearview har en enkel men obehaglig affärsidé: Man dammsuger internet och sociala media på bilder av identifierbara personer. Sedan tillhandahåller man en tjänst för automatiserad ansiktsigenkänning.

För en tid sedan drabbades Clearview av en läcka – där deras kunder exponeras i varierande omfattning.

Av denna läcka framgår det att Clearview har gjort affärer med svenska myndigheter. Datainspektionen försöker nu utreda vilka myndigheter det handlar om – och i vilken mån något olagligt förekommit. (Värt att notera är dock att Datainspektionen redan i höstas gav polisen rätt att använda automatiserad ansiktsigenkänning, i vart fall på försök.)

Medan vi väntar på vad som kommer ut ur detta, så pekar fallet på en oroväckande trend. I allt större utsträckning använder sig myndigheter runt om i världen av privata företag och tjänster – vad gäller sådant som de själva inte kan eller får syssla med, eller som befinner sig i gråzonen.

Det behöver inte vara automatiserad ansiktsigenkänning. Det kan lika gärna handla om persondata, som samlas in och sedan säljs av nätjättarna, Big Data och data brokers.

Förr talades mycket om risken med samkörning av olika register. Detta är fortfarande en risk – som ökar i takt med att allt fler nya register och datakällor kan kopplas till systemen. Det gäller så väl data och tjänster från privata aktörer som EU:s allt mer långtgående krav på informationsdelning mellan medlemsstaternas olika register.

Detta är problematiskt på många sätt. Bland annat genom att myndigheterna får tillgång till en infrastruktur för kontroll och övervakning som varken kräver demokratiskt godkännande eller demokratisk kontroll.

EU, Sverige och friheten på nätet

av

Friheten – och då inte minst yttrandefriheten på internet är under attack – från den politiska makten.

I EU har man nu ett nytt upphovsrättsdirektiv som öppnat upp för automatisk filtrering av sådant som användare laddar upp på sociala media. Det vill säga automatiserad förhandscensur.

I det EU-direktiv mot terrorrealaterat innehåll på nätet som just nu är under beredning vill medlemsstaterna att oönskat material skall plockas bort inom en timma – inte bara från sociala plattformar utan även från enskilda individers molntjänster, som Dropbox. Vilket förutsätter att även privat information måste övervakas, analyseras och filtreras. Man säger rakt ut att man vill se uppladdningsfilter. Och medlemsstaterna ser i sammanhanget inte något skäl att göra undantag för utbildning, konst, journalistik eller forskning.

Just nu pågår även arbetet med att ta fram en Digital Services Act – som bland annat är tänkt att innehålla gemensamma EU-regler mot hat och hot på nätet – istället för den nationella lagstiftning där bland andra Frankrike och Tyskland är pådrivande. Det finns skäl att tro att genensam EU-lagstiftning på området kommer att utgå från just de länder som har den strängaste lagstiftningen på området.

Även Sveriges »digitaliseringsminister«, Anders Ygeman (S), har varit ute i media och flaggat för att göra plattformarna ansvariga för vad deras användare laddar upp på nätet.

I sammanhanget kan det vara bra att komma ihåg även andra förslag som bollats i EU-apparaten – som ID-krav vid uppkoppling och ett EU-operativsystem.

I den EU-finansierade forskningen finns bland annat projekt som syftar till ökad övervakning av vad folk tycker och säger online. Till exempel PREVISION (A predictive platform running analytics through data obtained from ”online social networks, the open web, the Darknet, CCTV and video surveillance systems, traffic and financial data sources, and many more”.) Och CONNEXION (A predictive policing tool relying on social media, ’dark web’, and IoT data.) Allt kopplat till automatiserad övervakning, beteendeanalys och en uppsjö olika register.

Om man lägger samman alla de olika delarna får man en förfärande helhetsbild. En lång rad olika förslag som vart för sig är problematiska ger tillsammans ett system för övervakning och censur som inte hör hemma i en demokratisk rättsstat.

Politikerna, de vill bara ha mer av samma. Så kommer det alltid att vara. Om vi inte vill leva i en outhärdlig Storebrors-stat måste motståndet därför komma underifrån, från folket. Och det börjar bli ont om tid.

Video: Senaste nätnyheterna

av

De senaste nätnyheterna från denna blogg: Hemlig dataavläsning, EU:s uppladdningsfilter. Britterna kliver av GDPR. Sverige och massövervakningen & Assange – mystiken tätnar.

Se videon på Youtube »

Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.

Nej till hemlig dataavläsning

av

På onsdag (19 februari) röstar riksdagen om hemlig dataavläsning. Det vill säga att polisen (m.fl.) skall kunna installera spionprogram på människors telefoner, surfplattor, datorer, smart-tv-apparater, spelkonsoler, smarta högtalare etc.

Med dessa spionprogram kommer myndigheterna att kunna se all aktivitet på enheten i realtid samt använda kamera och mikrofon för övervakning. Man kommer dessutom att komma åt alla filer, alla bilder, alla filmer, alla kontakter, alla meddelanden, alla appar och allt annat som finns på till exempel en telefon eller dator.

Bortsett från integritetsfrågan och risken för missbruk – så är detta det starkaste argumentet för att säga nej:

  • För att kunna installera spionprogram måste polisen använda säkerhetsluckor i vår kommunikationsutrustning.
  • Det innebär att dessa säkerhetsluckor – som hotar hela vår IT-säkerhet – kommer att förbli öppna och okända.
  • Detta öppnar i sin tur dörren för cyberbrottslighet – som dataintrång, ransomware, virus, bankbedrägerier och spioneri.

Riksdagen är alltså på väg att göra hela vår IT-infrastruktur mindre säker. Och vi vet från andra länder att sådana här verktyg har en tendens att hamna i orätta händer.

Det är inte en fråga om – utan när – detta kommer att bli ett problem för såväl privatpersoner som företag, organisationer och myndigheter.

Därför bör riksdagen rösta nej till lagen om hemlig dataavläsning.