Femte juli

Nätet till folket!

Sverige

I denna kategori publicerar vi poster som främst rör Sverige, rent svenska nätfrågor och svensk politik.

ChatControl – nu är det skarpt läge i EU, men regeringen vill inte tala om saken

av

Idag är frågan om inspektion av innehållet i din e-post och dina elektroniska meddelanden uppe till debatt i LEWP i EU:s ministerråd, under svenskt ordförandeskap. Men det går inte att få veta vad regeringen tycker eller vilken linje den kommer att driva.

Visst, det är mycket nu. Krig i Europa, skenande inflation, energikris, våldsbrottslighet… Samtidigt har vi en ny regering som knappt hunnit bli varm i kläderna. Dessutom är Sverige nu ordförandeland i EU – med tusentals nya frågor att ta tag i. Men ändå.

Idag och i morgon kommer the Law Enforcement Working Party i EU:s ministerråd att diskutera EU-kommissionens förslag om att öppna folks e-post och elektroniska meddelanden för att granska dess innehåll – allmänt kallat ChatControl. Vilket rimligen står i strid med vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens.

Detta kommer att ske under det sittande svenska ordförandeskapet.

Ändå verkar det stört omöjligt att få veta vad den svenska regeringen tycker i frågan och vilken linje den kommer att driva. Inte heller de andra partierna är speciellt intresserade av att diskutera saken.

Det närmaste man kommer är den enkät som internetopatören Bahnhof gjorde inför valet förra hösten. Vilken också lämnade många frågetecken:

  • Vänsterpartiet har inte tagit ställning – men är försiktigt tveksamma till det liggande förslaget och samtidigt positiva till dess uppgivna syfte.
  • Miljöpartiet ”kommer att analysera förslagen i sin helhet innan vi fattar beslut”.
  • Socialdemokraterna verkar positivt inställda till ChatControl men har inte tagit slutlig ställning till förslaget.
  • Centerpartiet är skeptiskt till förslaget – men sympatiserar med syftet.
  • Liberalerna svarade inte på Bahnhofs enkät (men partiets nya partisekreterare Gulan Avci svarade när vi frågade henne i en valstuga att det behövs övervakning och ville hellre tala om gängen).
  • Moderaterna anser att förslaget behöver granskas i detalj.
  • Kristdemokraterna är för ChatControl.
  • Sverigedemokraterna har inte tagit ställning – och tycks förstå både kritiken och syftet.

Apropå vårt valstugereportage kan man notera att partiernas fotfolk generellt sett verkar rätt skeptiska till ChatControl, även om inte någon kände till något av substans om förslaget.

I allt väsentligt svävar de politiska partierna (utom KD) på målet och är direkt ovilliga att ge klara besked eller ens diskutera frågan. Men det duger inte, för nu är det skarpt läge.

Och nu är det Sverige som håller i taktpinnen i EU:s ministerråd. Där är frågan kontroversiell. Österrike säger blankt nej, då förslaget strider mot landets konstitution. Även Tyskland kommer sannolikt att säga nej. (Detta räcker dock inte för en blockerande minoritet i rådet.)

Som det ser ut just nu kan EU alltså komma att inskränka en av våra grundläggande mänskliga rättigheter – rätten till privat korrespondens. Men ingen är intresserad av att tala om saken.

(Vi har utan framgång sökt Justitiedepartementet och de flesta partier för en kommentar.)

Detta ökar risken för att vi än en gång kommer att ställas inför fullbordat faktum, när det är för sent för att reagera. Det känns som ett demokratiskt problem.

Man kan bara spekulera, men jag ser några möjliga förklaringar (som inte utesluter varandra):

Den första är att regeringen och de flesta partier inte vet och inte hunnit ta ställning till förslaget. Den andra är att man för allt i världen inte vill ha en ny debatt om privatliv och övervakning. Den tredje är att de tror eller hoppas att ingen bryr sig.

Men vi kommer att fortsätta tjata på dem.

Läs mer:
• ChatControl.eu »
• EU vill granska innehållet i alla dina elektroniska kommunikationer »

Lagstiftningsdokument:
• Kommissionens förslag »
• Legislative Observatory »

ChatControl – en lägesuppdatering

av

Skall innehållet i din e-post och alla dina elektroniska meddelanden kontrolleras av maskiner? Frågan avgörs just nu i EU.

Som vi tjatat om vill EU-kommissionen att medborgarnas e-post och alla övriga elektroniska meddelanden skall av-krypteras, öppnas och att dess innehåll skall inspekteras – i jakt på visst olagligt innehåll. Så var ligger frågan idag?

I Europaparlamentet håller utskottet för mänskliga rättigheter (LIBE) ännu en utfrågning i ämnet tisdag den 24 januari. LIBE är ansvarigt huvudutskott.

Även utskottet för den inre marknaden (IMCO), kulturutskottet (CULT), budgetutskottet (BUDG) och utskottet för kvinnors rättigheter (FEMM) förbereder yttranden. I FEMM är den svenska socialdemokraten Heléne Fritzon ansvarig rapportör.

Samtidigt är den starkaste förespråkaren för ChatControl i parlamentet – vice talman Eva Kaili (S&D, GR) – ute ur bilden, då hon nu sitter häktad för att ha tagit emot mutor.

I ministerrådet kommer dess Law Enforcement Working Party att ta upp frågan denna vecka, den 19 och 20 januari. (Under det pågående svenska ordförandeskapet.)

I ministerrådet säger Österrike blank nej till ChatControl. Det mest talar för att även Tyskland kommer att säga nej. Detta räcker dock inte för en blockerande minoritet i rådet.

Ansvarig och drivande EU-kommissionär – Ylva Johansson – är angelägen om att få till ett beslut så snabbt som möjligt. Bakgrunden hårt komprimerad:

Just nu gäller en tillfällig lag som ger meddelandetjänster m.fl. möjlighet att frivilligt granska innehållet i sina användares meddelanden (ChatControl 1). Denna lag gäller bara till sommaren 2024. Tanken är att den då skall ersättas med en ny lag som gör sådan granskning obligatorisk (ChatControl 2). Finns den senare inte på plats i tid kommer sådan meddelandekontroll inte längre att kunna ske. Vilket EU-kommissionen till varje pris vill undvika.

(Dock finns det inget som hindrar att den gällande, tillfälliga lagen förlängs. Vilket skulle lösa problemet.)

Ylva Johanssons talepunkt är att den nya lagen måste komma på plats i tid. Samtidigt finns tecken som tyder på att processen kan komma att dra ut på tiden.

En intressant detalj: Kommissionen har valt att se ChatControl som en inre marknadsfråga, inte som en fråga om mänskliga rättigheter – då de senare föreskriver att människor skall ha rätt till privatliv och privat korrespondens… EU-domstolen lär, om frågan kommer dit, ha en annan uppfattning.

Läs mer i vår tidigare bloggpost som innehåller bakgrund, beskrivning och matnyttiga länkar: EU vill granska innehållet i alla dina elektroniska kommunikationer »

En annan sida med en utmärkt sammanställning av läget, resurser och länkar är ChatControl.eu som du finner här.

Lagstiftningsdokument:
• Kommissionens förslag »
• Legislative Observatory »

Lagen om utlandsspioneri och massövervakningen

av

Är Sveriges roll i den globala massövervakningen skälet till höstens lag om utlandsspioneri och tillhörande begränsning av den grundlagsskyddade tryckfriheten?

Nyligen antogs den hårt kritiserade lagen om utlandsspioneri, med tillhörande grundlagsändring. GP hade en bra sammanfattning:

»Det blir straffbart att under vissa omständigheter röja hemliga uppgifter som förekommer inom Sveriges internationella samarbeten och som kan skada Sveriges förhållande till någon annan stat eller mellanfolklig organisation.«

Kritiken går ut på att det blir svårare för media och whistleblowers att avslöja oegentligheter. Regeringen skriver på sin hemsida:

»Utlands­spioneri samt de former av obehörig befatt­ning med hemlig upp­gift och vårds­lös­het med hemlig upp­gift som har sin grund i utlands­spioneri kriminali­seras även som tryck- och yttrande­frihets­brott. Med­delar­friheten och anskaffar­friheten begränsas när det gäller utlands­spioneri, grovt utlands­spioneri och grov obehörig befatt­ning med hemlig uppgift med grund i utlands­spioneri.«

Vilket är rätt anmärkningsvärt.

En populär uppfattning är att detta kan ha med EU att göra.

Därför var det intressant att Frankrikes president Macron kritiserade den nya svenska lagen, i samband med statsminister Kristerssons besök i Paris nyligen. Macron menade att den är ett hot mot medias frihet.

Macron skulle knappast kritisera en svensk lag om den tillkommit för att tillfredsställa EU:s önskemål.

Och det kan knappast ha med Nato att göra heller, då lagen förberetts och haft sin första läsning innan ett svenskt medlemsskap var aktuellt. (Propositionen lades fram av regeringen Löfven.)

Om det inte är EU eller Nato som drivit fram denna kontroversiella lag, varför har den då klubbats? (Även om vårt förhållande till både EU och Nato kommer att omfattas av den.)

Nu blir det en spekulation:

Av Edward Snowdens avslöjanden om den amerikanska massövervakningen (och av EU-parlamentets utfrågningar om massövervakningen) framgår det att Sverige har ett mycket speciellt och nära förhållande till de så kallade Five Eyes-länderna. Det vill säga underättelsesamarbetet mellan USA, Storbritannien, Kanada, Australien och Nya Zeeland.

I sammanhanget är det värt att notera att den svenska FRA-lagen urholkats och drabbats av ändamålsglidning sedan den stiftades. Till exempel får utländska underrättelsetjänster nu direkt tillgång till FRA:s tjänster.

Aftonbladet skrev när det begav sig:

»Regeringens förslag innebär att en utländsk underrättelse- eller säkerhetstjänst ska medges direktåtkomst hos Försvarsmakten och FRA till personuppgifter som behandlas i försvarsunderrättelseverksamhet.« (…) »De nya lagförslagen innebär också att FRA får rätt att signalspana mot verksamhet även om den inte riktas mot Sverige eller svenska intressen.«

Mark Klamberg, professor i internationell rätt kommenterade saken så här till TT:

»I nuvarande lagstiftning måste signalspaning ske gentemot hot mot Sverige eller för att tillgodose svenska intressen. Detta krav försvinner med lagförslaget och det som jag upplever som mest uppseendeväckande. Det är kopplat till direktåtkomst, Sverige blir mer av en avlyssningscentral eller filial till underättelsetjänster i större länder.«

Man behöver inte hänfalla åt konspirationsteorier för att ana ett samband.

Att det är detta samarbete som drivit fram den nya lagen om utlandsspioneri är som sagt en spekulation. Men en sak är klar – det omfattas av den.

Avslöjanden av den typ som skedde under FRA-striden blir nu direkt olagliga. (Även om man redan då gjorde försök att tysta dem som spred dem.) Vilket är problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv.

Sverige är nu en del av den globala massövervakningen. Och det har just blivit olagligt att avslöja saker om den.

Relaterade poster:
• FRA-lagen – politikens totala svek (2021) »
• Nya FRA-lagen: Sveriges dubbla lojaliteter (2021) »

Bryr sig politiker om mänskliga rättigheter?

av

Under de 15 år som jag sysslat med internet- och övervakningsfrågor har jag gång på gång stött på påståendet att man måste ”balansera” mänskliga rättigheter mot ditt eller datt.

Varje sådan kompromiss leder med nödvändighet till att våra fri- och rättigheter gröps ur och försvagas.

Det stämmer visserligen att de mänskliga rättigheterna inte är absoluta. Det finns undantag, till exempel för att bekämpa brott. Det vill säga när någon kränkt någon annans säkerhet eller egendom. Eller när nationell säkerhet och allmän ordning står på spel. Så det finns redan gott om undantag.

Ändå fortsätter politikens krypskytte mot de grundläggande rättigheterna som sådana och dess underliggande värden.

Ibland har politiken fått backa. Som när EU 2009 var på väg att stänga av fildelare från internet. Det stoppades med hänvisning till en av rättsstatens grundläggande principer: Inget straff utan föregående rättslig prövning.

Just nu står striden kring frågan om vår e-post och alla våra elektroniska meddelanden skall av-krypteras, öppnas och dess innehåll granskas (av maskiner som sänder misstänkta kommunikationer vidare till en ny institution, kopplad till Europol).

Vilket – som vi regelbundet påpekar – bryter vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. Och mänskliga rättigheter offline skall gälla även online.

Undantaget för att bekämpa brott är inte tillämpligt eftersom det i så fall måste handla om ett specifikt brott, en konkret misstanke, en misstänkt eller liknande. Man får inte övervaka alla hela tiden. Det har EU-domstolen redan slagit fast vad gäller datalagringen.

Men politikerna bryr sig inte. Till exempel kommer den senaste svenska lagen om datalagring inte runt EU-domstolens principiella invändning. Enda skälet till att den fortfarande finns på plats är att den inte prövats i unionens domstol.

Som vi också brukar påpeka är våra mänskliga rättigheter individens yttersta skydd mot övergrepp från staten. Och staten styrs av politikerna. Det vill säga samma människor som steg för steg urholkar nämnda mänskliga rättigheter. Detta är ett principiellt problem.

Skälet till att de mänskliga rättigheterna är konventionsskyddade är att de inte skall kunna kringgås eller ändras.

EU-kommissionen förväntas vara fördragens väktare. I dessa fördrag ingår EU:s rättighetsstadga. Ändå är det ofta kommissionen som föreslår inskränkningar av våra rättigheter. Sedan blir dessa förslag som regel värre under behandlingen i ministerrådet och Europaparlamentet.

I Sverige ligger ansvaret hos regering och riksdag. Dessa institutioner tävlar snarast om att hitta på nya inskränkningar av medborgarnas fri- och rättigheter. Detta trots att de konventioner som våra rättigheter vilar på har samma ställning som våra grundlagar.

Enkelt uttryckt struntar politiker – på alla nivåer – ofta i de mänskliga rättigheterna.

Situationen blir ännu värre då dessa frågor är i medieskugga, aldrig diskuteras i valrörelser och därför aldrig heller backas upp med något demokratiskt mandat. Utvecklingen är att allt fler av våra mänskliga rättigheter gröps ur, utan att folket får en chans att påverka situationen.

De flesta vet inte ens vad som sker. De flesta bryr sig inte. Och skulle någon ändå vara intresserad är EU:s politiska beslutsprocess inte i närheten av så transparent som man skulle önska. Svensken i allmänhet är totalt ovetande om de förslag som formas i Bryssel.

Det bristande intresset från media gör dessutom att inget ansvarsutkrävande sker – trots att i princip alla övervakningslagar med tiden drabbas av ändamålsglidning. Detta borde vara öppet mål för vilken journalist som helst.

Allt politiken lovade under FRA-striden har den frångått och verksamheten är idag mer omfattande än vi kritiker varnade för. Datalagringen skulle bara användas för att bekämpa synnerligen allvarliga brott, men kom att brukas för allt från att jaga fildelare till att låta skattemyndigheten snoka i folks privatliv. Vi har fått uppladdningsfilter som leder till automatiserad censur och vars användningsområde ständigt växer. Och nu vill man alltså granska innehållet i alla människors alla elektroniska kommunikationer.

Om inget ändras kommer det att bli som vanligt: Ingen reagerar förrän vi ställs inför fullbordat faktum. Och då är det redan för sent.

När verktygen väl finns på plats – då har vi inga garantier för att dessa kommer att användas återhållsamt och på ett omdömesgillt sätt. Alla övervakningslagar drabbas om inte annat av ändamålsglidning.

Ursäkta om jag tjatar, men detta är viktigt.

EU vill granska innehållet i dina elektroniska kommunikationer

av

Skall vår digitala korrespondens av-krypteras, öppnas och dess innehåll granskas av maskiner? Frågan avgörs just nu i EU. Och den svenska regeringen får en nyckelroll.

EU-kommissionen vill att medborgarnas e-post och elektroniska meddelanden skall av-krypteras, öppnas och att dess innehåll skall granskas i jakt på olagligt innehåll.

Granskningen skall göras av maskiner och allt misstänkt skall sändas över till en ny EU-institution, kopplad till Europol.

Detta gäller alla dina SMS-meddelanden, chattar, WhatsApp-konversationer, Messenger-meddelanden, IP-samtal med mera. Alla skall med – och om någon e-postleverantör eller meddelande-tjänst vägrar, då kan den komma att förbjudas i EU.

Syftet är att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn. Därför har man även föreslagit en 18-årsgräns för användning av elektroniska meddelandetjänster. Man vill även kolla upp vad du har i dina molntjänster.

Även om syftet är vällovligt blir konsekvenserna orimliga. Och syftet kan lätt utökas, som det brukar bli med övervakningslagar. Vilket redan uppmuntras av vissa medlemsstater.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s rättighetsstadga slår fast rätten till privatliv och privat korrespondens. Och mänskliga rättigheter offline skall även gälla online.

Det finns undantag, till exempel för att bekämpa brott. Men då måste det finnas ett specifikt brott, någon misstänkt eller något annat konkret att ta på.

Man får inte övervaka hela folket hela tiden. Det slog EU-domstolen fast i samband med att den upphävde EU:s datalagringsdirektiv.

Vi befinner oss alltså i en situation där en av våra grundläggande mänskliga rättigheter hotas.

Hur hamnade vi här?

Det började med att EU faktiskt fattade ett bra beslut, som gick ut på att stärka medborgarnas rätt till privatliv online.

Snabbt kom dock protester, som gick ut på att detta skulle omöjliggöra den skanning av innehållet i våra elektroniska kommunikationer som redan sker på vissa plattformar och tjänster.

Protesterna leddes av Hollywood-stjärnan Ashton Kutcher och Thorn, en organisation som han startat med sin före detta fru Demi Moore. Thorn äger i sin tur det kommersiella verktyget Safer, som används av nätjättarna för att upptäcka sexuella övergrepp mot barn online.

De har haft samtal med såväl EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen som ansvarig kommissionär, Ylva Johansson. Samtidigt har kommissionen vägrat träffa företrädare för de organisationer som försvarar den digitala brevhemligheten.

Resultatet blev en tillfällig lag som tillåter frivillig skanning av innehållet i användarnas elektroniska kommunikationer – hos de operatörer som vill.

Detta har kommissionen sedan följt upp med det nu aktuella förslaget – »Chat Control« – som gör sådan skanning obligatorisk. Alla skall med.

Tanken är att ingen skall kunna kommunicera med någon annan utan att innehållet granskas.

Denna granskning kommer att ske med hjälp av algoritmer och maskiner. Erfarenheter från liknande försök pekar på att upp till 90% av allt som flaggas av sådana system är felaktiga flaggningar. (Som ändå kan få förödande konsekvenser för den som drabbas.)

Man kan ifrågasätta om förslaget över huvud taget är effektivt i förhållande till sitt syfte. Den som ägnar sig åt övergrepp mot barn har som regel helt andra kanaler och verktyg än de som omfattas av detta förslag. Och det finns enligt uppgift fler fall att utreda än vad de nationella polismyndigheterna hinner med, redan nu utan obligatorisk Chat Control.

En orimlighet är att förslaget förutsätter att man kringgår den kryptering som skyddar våra kommunikationer. Att bygga in bakdörrar eller på annat sätt försvaga krypteringen kommer att göra oss alla mer sårbara för angrepp från ondsinta aktörer. Sådana svagheter utnyttjas alltid.

Antingen har man solid kryptering eller så har man det inte.

I EU:s ministerråd säger Österrike bestämt nej till Chat Control då den strider mot landets konstitution. Det mesta tyder på att även Tyskland kommer att säga nej. Men det räcker inte för en blockerande minoritet.

Frågan kommer nu att landa hos den svenska regeringen, som är ordförandeland i EU första halvåret 2023.

Därför är det extra viktigt att frågan kommer in i samhällsdebatten här. Media måste uppmärksamma saken. Människorätts- och nätaktivister måste reagera. Politiken måste uppleva att det finns en kritisk opinion.

Annars väntar oss en orwellsk framtid.

EU-kommissionen vill urholka rätten till privatliv och privat kommunikation. Man vill upphäva den digitala brevhemligheten.

Det är på riktigt. En av våra grundläggande mänskliga rättigheter står nu på spel.

Läs mer:
• Chat Control – The End of the Privacy of Digital Correspondence »
• UN Human Rights Commissioner warns against chat control »
• EU avskaffar rätten till privat korrespondens »
• Tyska regeringen splittrad om #ChatControl »
• Tyska Bundestags juridiska experter sågar #ChatControl »
• Österrike säger bestämt nej till #ChatControl / CSAR »
• EU:s medlemsstater splittrade om ChatControl. Vad tycker Sverige? »
• The EU’s Proposal on CSAM Is a Dangerous Misfire »
• ChatControl: Den som är oskyldig har allt att frukta »
• Leak on chat control: EU Commission anticipates millions of false positives »
• Chat Control är en idiotisk och farlig idé »
• Granskning: Lobbykampanjen för #ChatControl »

Ja till länkskatt och uppladdningsfilter i riksdagen

av

Riksdagen har nu klubbat EU:s upphovsrättsdirektiv, som bland annat innehåller ”länkskatt” och krav som leder till uppladdningsfilter.

Under förra veckan klubbade riksdagen implementeringen av EU:s nya upphovsrättsdirektiv i svensk lag.

En effekt blir en så kallad länkskatt, som innebär att sociala media m.fl. kommer att tvingas betala etablerade media när de länkar till nyheter och annat innehåll i de senare. Hur stor denna ersättning blir kommer att avgöras i förhandlingar.

Dessutom ställs krav vad gäller nätsiters ansvar om deras användare laddar upp upphovsrättsskyddat material – vilket i praktiken kommer att leda till uppladdningsfilter.

Uppladdningsfilter innebär att maskiner måste kontrollera allt som alla laddar upp för att avgöra om detta material skall tillåtas eller ej. (Syftet med sådan filtrering kan sedan lätt utökas.)

De kontroversiella delarna i upphovsrättsdirektivet röstades igenom i Europaparlamentet med minsta möjliga marginal – efter att bl.a. ett antal svenska ledamöter enligt egen uppgift röstat fel.

Inför EU-valet 2014 var alla partier utom Socialdemokraterna uttryckligen kritiska till de aktuella delarna av direktivet. Nu röstade alla utom Vänsterpartiet och Miljöpartiet för.

Dock hade riksdagen kanske inte så många alternativ, eftersom Sverige är skyldigt att implementera EU-direktiv.

Direktivet blir svensk lag den 1 januari.

Här är nästa inskränkning av våra rättigheter som media blundar för

av

Media har fått berättigad kritik för att ha struntat i den inskränkning av våra fri- och rättigheter som riksdagen beslutade om i veckan, tills det var för sent. Ändå händer det igen, just nu.

EU-kommissionen vill att vår e-post och alla våra elektroniska meddelanden skall av-krypteras, öppnas och att dess innehåll skall granskas.

Detta är en kränkning av de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens. Ändå sägs eller skrivs inte ett ord om detta i svenska media.

Man kan tycka att rätten till privat korrespondens borde ligga i medias intresse. Det handlar om källskydd och möjligheten för whistleblowers att slå larm om oegentligheter. Och om redaktionell integritet.

Genom sin totala tystnad sviker svenska media såväl sitt demokratiska uppdrag som sina journalistiska principer.

Att reagera i sista minuten – när vi ställs inför fullbordat faktum – är en dålig plan. Det visar veckans inskränkning av tryckfriheten tydligt. Problematiska politiska beslut måste belysas och kritiseras tidigt, innan de politiska aktörerna hunnit bestämma sig och låsa sina positioner.

När det gäller EU-kommissionens förslag (#ChatControl/CSAR) tycks flera av regeringspartierna ännu inte ha bestämt sig. Men om frågan förbigås med tystnad, då kan man vara rätt säker på att regeringen kommer att gå på kommissionens linje.

Denna fråga är extra viktig eftersom Sverige kommer att vara ordförandeland i EU första halvåret 2023. Det blir alltså vår regering – och justitieminister Gunnar Strömmer – som får ansvar för att slussa frågan genom ministerrådet.

Österrike säger redan bestämt nej till #ChatControl. I Tyskland är regeringen splittrad, men det lutar åt ett nej. I EU-kommissionens offentliga rådslag säger 88% av de svarande nej till förslaget – och de flesta som är för är ändå emot dess nuvarande utformning.

Frågan håller på att utvecklas till en politisk thriller. Men än så länge väljer svenska media – till skillnad från pressen i många andra EU-länder – att tiga.

Kommer man att reagera innan det åter igen är för sent? Kommer man att bry sig över huvud taget?

Läs mer om #ChatControl/CSAR:
• Chat Control: The EU’s CSEM scanner proposal »
• Nu börjar slaget om #ChatControl (med länksamling) »

Grundlagsändringen visar hur media sviker sitt demokratiska uppdrag

av

Svenska media är vanligtvis ointresserade av inskränkningar av medborgarnas fri- och rättigheter. Och när sådant drabbar dem själva, då reagerar de ändå inte förrän det är för sent.

När vi redan står inför fullbordat faktum reagerar svenska media mot den inskränkning av tryckfriheten som idag beslutas av riksdagen.

Förslaget är inte nytt. Det har funnits gott om tid att reagera. Eftersom det handlar om en grundlagsändring har samma beslut redan fattats en gång, före riksdagsvalet – men ingen brydde sig.

Att någon reagerar över huvud taget beror på att frågan denna gång delvis handlar om media. Hade det ”bara” varit ännu en inskränkning av vanligt folks fri- och rättigheter – då hade frågan sannolikt förbigåtts med tystnad. Som det brukar vara.

Detta är inte första gången politiken inskränker eller kompromissar med våra fri- och rättigheter. Vanligtvis sker detta utan att media bryr sig det minsta. Det gäller inte minst när besluten har sitt ursprung i EU.

Ständigt ”kompromissar” eller ”balanserar” politiken det ena eller andra mot våra grundläggande fri- och rättigheter. Detta trots att de senare skall vara orubbliga, då de utgör individens yttersta skydd mot staten.

Antingen respekterar man dem eller så gör man det inte. Särskilt illa är det när just de politiker som dessa fri- och rättigheter är tänkta att skydda oss emot inskränker dem.

Gång på gång kommer nya lagar som begränsar informationens frihet från EU. Men ingen tycks läsa pappren. Vilket i och för sig inte är så konstigt – då EU:s beslutsprocess är snårig och dokumenten kan vara väldigt långa, pladdriga och svåra att tränga igenom.

Man kan lätt få intrycket att väldigt få läser de dokument man beslutar om. Sedan står vi där, inför fullbordat faktum.

Detta är ett underbetyg för de medieföretag som nu upprörs över den nya lagen om utlandsspionage. De förmår inte ens uppmärksamma sådant som drabbar dem själva i tid. Och sådant som bara drabbar vanligt folk – det väljer media som regel bort helt. Vilket är att svika det demokratiska uppdrag som ligger hos tredje statsmakten.

Se bara den totala bristen på intresse från svensk medias sida när det gäller EU-kommissionens förslag om att granska innehållet i vår e-post och alla våra elektroniska meddelanden (#ChatControl / CSAR).

Det förslaget kommer att avskaffa den digitala brevhemligheten. Detta trots att rätten till privatliv och privat korrespondens är en konventionsskyddad mänsklig rättighet.

Men bryr sig svenska media? Svaret är uppenbarligen nej.

Läs mer om #ChatControl:
• Chat Control: The EU’s CSEM scanner proposal »
• Nu börjar slaget om #ChatControl (med länksamling) »

Österrike säger bestämt nej till #ChatControl / CSAR

av

Med hänvisning till landets konstitution har parlamentet i Österrike fattat ett bindande beslut om att säga nej till #ChatControl / CSAR.

Detta innebär att den österrikiska regeringen måste säga nej till kommissionens förslag om att av-kryptera, öppna och inspektera innehållet i vår e-post och alla våra elektroniska meddelanden.

Nu väntar vi på att även Tyskland säger nej – i enlighet med dess regerings koalitionsfördrag och Bundestags juridiska experters rekommendation.

Detta räcker dock inte för att blockera förslaget i ministerrådet. Fler länder måste säga nej.

Frågan kommer att hamna på den svenska regeringens bord, när Sverige blir ordförandeland i EU första halvåret 2023.

I sammanhanget är det värt att påminna om att rätten till privatliv och privat korrespondens är en mänsklig rättighet.

Utredning föreslår övervakning i förebyggande syfte

av

Idag presenterades ett delbetänkande av utredningen om preventiva tvångsmedel. Enkelt uttryckt handlar det om förebyggande övervakning av personer som kan antas begå vissa brott, men innan det finns konkret misstanke om något specifikt brott.

Idag tog justitieminister Strömmer (M) emot ett delbetänkande av utredningen om utökade möjligheter att använda preventiva tvångsmedel (SOU 2022:52). Utredningen är tillsatt av den förra regeringen.

Huvudpunkter:

  • Man överväger möjligheterna att använda tvångsmedel utanför en förundersökning, så kallade preventiva tvångsmedel, för att förhindra allvarlig brottslighet inom kriminella nätverk.
  • Tvångsmedelsanvändningen ska syfta till att förhindra viss särskilt allvarlig brottslig verksamhet och åtgärderna ska vara av synnerlig vikt för detta ändamål.
  • Tvångsmedel ska endast få användas om det finns en påtaglig risk för att brottslig verksamhet av visst slag kommer att utövas inom en organisation eller grupp.
  • Tvångsmedelsanvändningen får endast riktas mot en person som tillhör eller verkar för organisationen eller gruppen och kan befaras medvetet främja den brottsliga verksamheten.
  • Det utökade tillämpningsområdet ska endast omfatta den slags allvarlig brottslighet som har en tydlig koppling till kriminella nätverk.
  • Endast brott där behovet och den förväntade nyttan överväger integritetsintrånget ska ingå i brottskatalogen.
  • Det är fråga om mord, människorov, sprängningsbrott, grova vapen- och narkotikabrott samt olovlig hantering av explosiva varor.
  • Det kan handla om hemlig övervakning, hemlig avlyssning, hemlig kameraövervakning, postkontroll och hemlig dataavläsning.
  • I nästa steg skall utredningen överväga om ytterligare tvångsmedel och verkställighetsåtgärder, till exempel hemlig rumsavlyssning, genomsökning på distans och biometrisk autentisering, skall få användas preventivt.
  • Beslut skall fattas av domstol efter begäran från åklagare. Vid behandling skall det finnas ett allmänt ombud, som förväntas värna integritetsfrågorna. Verksamheten skall granskas av Säkerhet- och integritetsskyddsnämnden (SIN).
  • Lagen skall gälla fem år och sedan utvärderas.
  • Lagändringarna föreslås träda i kraft 1 januari 2024.
  • SÄPO har likande regler för sitt område, genom Preventivlagen.

Detta delbetänkande får ses som ett direkt svar på den förändrade typen av brottslighet i Sverige. Och vid första påseende verkar den hålla sig inom de undantag för rätten till privatliv som till exempel finns i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.

Men det finns risker.

Lagstiftning om övervakning drabbas i princip alltid av ändamålsglidning. Med tiden brukar såväl syfte som metoder utökas. Därför är varje framflyttning av övervakningsstatens positioner riskabel, även om den till att börja med sker med begränsat syfte, snäva regler och med garantier om rättsstatens principer.

FRA-lagen och datalagringen kan nämnas som varnande exempel på brutna löften på övervakningsområdet.

Man flaggar som sagt redan för förslag om ytterligare tvångsmedel och verkställighetsåtgärder i utredningens slutbetänkande.

Dessutom är det i praktiken omöjligt att förhindra att lagar av detta slag missbrukas, om ont uppsåt finns eller om någon handlar av oförstånd.

Införandet av preventiva tvångsmedel var en central punkt i regeringens och SD:s Tidö-avtal. Men detta är ändå lite av ett slag i luften politiskt sett, eftersom utredningen redan var tillsatt och nu levererar ungefär det som alla förväntat sig.

Vad som kan bli särskilt intressant är dels om regeringen kommer med tilläggsdirektiv och dels om utredningen kommer med fler förslag i sitt slutbetänkande.

Du följer hur frågan utvecklas, här på bloggen.

Länkar:
• Regeringen: Utredning föreslår utökade möjligheter till preventiv tvångsmedelsanvändning för att hindra gängkriminalitet »
• SOU 2022:52: Utökade möjligheter att använda preventiva tvångsmedel »
• Presentationsbilder från presskonferensen (PDF) »