Femte juli Nätet till folket!

Nätet till folket!

Sverige

I denna kategori publicerar vi poster som främst rör Sverige, rent svenska nätfrågor och svensk politik.

Sverige vill ha nytt datalagringsdirektiv – utan begränsningar

av 1 kommentar

EU försöker komma runt EU-domstolens förbud mot svepande datalagring. Sveriges position är att man vill fortsätta som vanligt.

I somras frågade EU-kommissionen medlemsstaterna hur de vill hantera frågan om datalagring i framtiden. Detta då EU-domstolen gång på gång tillrättavisat de länder som envisas med att fortsätta den olagliga lagringen av data om allas alla tele- och datakommunikationer utan brottsmisstanke.

Några medlemsstater har gått med på att tillgängliggöra sina svar, däribland Sverige. Statewatch rapporterar:

»Sweden underlines that national security should remain a national competence. They believe targeted retention may not be effective or technically possible, and could be discriminatory. They do not put forward a position on quick freeze, however they do stress the need for retention of IP data, and subscriber data.«

Av de sex länder som offentliggjort sina svar vill Sverige, Nederländerna, Luxemburg, Ungern och Tyskland se ett nytt datalagringsdirektiv. Vad gäller Tyskland kommer dock signaler om att den nya regeringen tänker säga nej till svepande datalagring. Övriga länder som svarat vill inte se sina svar allmänt tillgängliga.

Man kan även notera att Belgien lagt fram ett nytt förslag om datalagring. De har valt en viss begränsning. (Flygplatser, järnvägsstationer, tunnelbanestationer, gränser, sjukhus, motorvägar, forskningscenter, domstolar, polisstationer och kritisk infrastruktur. Plus platser med hög kriminalitet och individer som misstänks för brott.) Vilket i praktiken ändå kommer att leda till datalagring som drabbar helt oskyldiga, hederliga människor.

Så sent som den 18 november kom EU-domstolens generaladvokat med sin rekommendation till ytterligare en dom om datalagringen. Det kan sammanfattas: Vad är det som är så svårt att fatta? Sluta datalagra!

Big Media tar över Kulturdepartementet

av Lämna en kommentar

Tidningsutgivarnas förra VD, Jeanette Gustafsdotter, tar efter dagens regeringsombildning över Kulturdepartementet. Hon har bland annat gjort sig känd för att kalla länkning för ”ett ofog”.

Dagens Nyheter:

»Jeanette Gustafsdotter ersätter miljöpartisten Amanda Lind efter att MP valt att lämna regeringen. Jeanette Gustafsdotter var tidigare vd för Tidningsutgivarna, som samlar svenska medieföretag. Hon är jurist med specialisering inom medie- och immaterialrätt, och har även varit verksam som journalist.«

Rent principiellt är det problematiskt att sätta särintressen som ansvariga politiker.

Gustafsdotter vill utkräva större ansvar av intenetplattformarna. Exakt vad detta betyder är en smula oklart. Men det finns skäl att tro att hon är positiv till den utökade reglering som bland annat föreslås i EU:s nya Digital Services Act. I hennes fall ur gammelmedias perspektiv.

Det finns även anledning att uppmärksamma den nya ministerns profil vad gäller upphovrätt (immaterialrätt). Hon har applåderat EU:s upphovsrättsdirektiv, som ju bland annat kommer att leda till uppladdningsfilter och ”länkskatt”. 2013 kallade hon länkning för ”ett ofog”.

Även om den (försenade) implementeringen av EU:s upphovsrättsdirektiv i svensk lag ligger på Justitiedepartementets bord, så är Kulturdepartementet det närmast berörda departementet i övrigt. Så det finns skäl att anta att Gustafsdotter kommer att få stort inflytande över lagstiftningsarbetet.

EU-domstolen: Sluta datalagra!

av 3 kommentarer

EU-domstolens generaladvokat har idag lämnat sin rekommendation till dom i de senaste målen om datalagring. Budskapet är tydligt. Svepande lagring av data om allas data- och telekommunikationer får endast förekomma om det finns ett påtagligt hot mot nationell säkerhet.

Det är en ovanligt skarp rekommendation som EU-domstolens generaladvokat idag lämnar gällande flera olika ärenden som rör datalagringen. Vilket inte är så konstigt – eftersom domstolen redan för sex år sedan slog fast att urskiljningslös lagring av data om allas data- och telekommunikationer inte får förekomma.

Detta har sedan påpekats av domstolen, gång på gång.

För att datalagring skall kunna ske måste det finnas en inriktning mot en eller flera misstänkta eller ett tydligt hot mot den nationella säkerheten. Beslut skall i så fall fattas av en domstol eller annan oberoende instans.

Att urskiljningslöst lagra data om till exempel allas telefonsamtal, SMS, e-post-meddelanden, uppkopplingar och mobilpositioner strider enligt domstolen mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv.

Ur generaladvokatens rekommendation:

»Although one might have expected the debate to be settled, the Court having endeavoured to explain in detail, in dialogue with the national courts, the reasons which, despite everything, justify the views adopted, that does not seem to have been the case.«

»Advocate General Manuel Campos SánchezBordona considers that the answers to all the questions referred are already in the Court’s case-law or can be inferred from them without difficulty.«

Med andra ord: Vad är det som är så svårt att fatta?

Vilket dock inte hindrar EU:s medlemsstater från att strunta i en lång rad domslut från EU-domstolen.

Detta lär även innebära att den senaste varianten av svensk lagstiftning om datalagring är olaglig.

• Läs generaladvokatens rekommendation här (PDF) »

Svenska myndigheter vill förbjuda Bitcoin-mining. Men hur?

av 1 kommentar

Svenska myndigheter vill förbjuda utvinningsmetoden bakom Bitcoin. Vilket i praktiken skulle bli ett förbud mot flera olika kryptovalutor. Hur detta skall gå till är i sammanhanget oklart.

Nyligen krävde Finansinspektionen och Naturvårdsverket ett förbud mot Bitcoin i sin nuvarande form, av klimatskäl. Inte ens om det används förnybar el för mining tycker man att det är OK – då man menar att den elen behövs bättre för andra syften.

Eftersom Bitcoin är en decentraliserad kryptovaluta är det svårt att förstå hur ett sådant förbud skulle se ut och upprätthållas. På Finansinspektionens hemsida kan vi läsa följande förslag till åtgärder:

1. Att EU utreder att förbjuda den energikrävande utvinningsmetoden proof of work. Det finns andra metoder för att utvinna kryptotillgångar, inklusive bitcoin och ethereum, som beräknas minska energianvändningen med 99,95 procent med bibehållen funktion.
2. Att Sverige motverkar bred etablering av kryptoutvinning med den energikrävande metoden under tiden.
3. Att företag som strävar efter att ha en verksamhet i linje med Parisavtalet inte kan kalla sig hållbara om de handlar och investerar i kryptotillgångar som utvunnits med metoden proof of work.

Naturligtvis är det en bra sak om man hittar mindre energikrävande sätt att utvinna kryptovalutor. Men de svenska myndigheternas utspel väcker fler frågor än det ger svar.

Bitcoin finns och är inte bara en decentraliserad, utan även global kryptovaluta. Vad Sverige eller EU gör i sammanhanget spelar i princip ingen roll. Bitcoin finns och kommer att fortsätta finnas och går i princip inte att stoppa.

Det finns blockchain-lösningar som bygger på andra system än proof of work. Men hur något av dem skulle kunna överföras till Bitcoin förstår i vart fall inte jag. Finansinspektionen hävdar dock det motsatta. Om någon vet, fyll gärna på med information i kommentarsfältet.

Sedan kan man undra hur man tänkt sig att hindra människor från Bitcoin-mining. Det skulle i sig kräva en mycket omfattande övervakningsapparat.

Det hela känns som ett rätt meningslöst utspel – och som något slags svepskäl. För i bakgrunden finns naturligtvis många staters och myndigheters motvilja mot kryptovalutor i allmänhet och Bitcoin i synnerhet, då dessa överför makt över betalningsmedel från politik och byråkrati till folket.

Om någon presenterar en trovärdig ”grön” kryptovaluta är det en bra sak. Dess ställning på marknaden kommer och kan dock bara avgöras av en sak – att folk vill ha den. Och då kan kanske klimatet vara ett av flera argument. Så se det som en möjlighet att skapa något bättre.

Men att förbjuda Bitcoin är en dum och orealistisk idé.

• Finansinspektionen: Kryptotillgångar hotar klimatomställningen – energikrävande utvinning bör förbjudas »

Övervakning av icke misstänkta – hur resonerar regeringen?

av 2 kommentarer

Hur tänker egentligen regeringen kring det där med övervakning av personer som inte är misstänkta för något konkret brott? Hur rimmar det med rättsstat och medborgerliga fri- och rättigheter? Vi kikar igenom regeringens utredningsdirektiv om ”Preventiva tvångsmedel för att förhindra allvarlig brottslighet”.

Innan vi gör något annat måste vi notera att det inte handlar om total avsaknad av misstanke. Det handlar om personer som är anknutna till gängkriminella miljöer och som kan förväntas ha något djävulskap för sig.

Inte desto mindre kommer preventiv övervakning utan konkret brottsmisstanke att orsaka sidoskador genom att fullständigt oskyldiga människor blir drabbade. Collateral damage.

Plus att det är en viktig princip i en demokratisk rättsstat att staten inte övervakar vanligt, hederligt folk. Det är till exempel därför EU-domstolen säger nej till urskiljningslös lagring av data om alla medborgares alla tele- och datakommunikationer.

Nu vet vi inte hur utredningens förslag kommer att se ut. Men direktivet finns tillgängligt. På sidan två kan vi läsa:

”Utredaren ska noga väga behovet av en effektiv brottsbekämpning mot den enskildes rätt till skydd för grundläggande fri- och rättigheter såsom den personliga integriteten. Förslagen ska uppfylla högt ställda krav på rättssäkerhet.”

Vilket låter som en lovande ambition. Men hur det blir med den saken kan vi inte veta förrän utredningen lägger fram sitt förslag. En ständigt allt mer omfattande övervakning får samtidigt allt svårare att respektera just de värden som nämns ovan.

Vi får även en överblick av vilka verktyg som finns idag:

”De hemliga tvångsmedlen utgörs av hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation, hemlig kameraövervakning, hemlig rumsavlyssning och kvarhållande av en försändelse. Sedan den 1 april 2020 finns också ett nytt hemligt tvångsmedel, hemlig dataavläsning. Även inhämtning enligt lagen (2012:278) om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet, förkortad inhämtningslagen, är ett hemligt tvångsmedel.”

Dessa tvångsmedel används alltså när det finns en misstanke om att ett visst, identifierbart brott planeras eller att ett sådant har utförts. Men nu vill man ta ytterligare ett steg.

”Termen preventiva tvångsmedel används här för att beteckna hemliga tvångsmedel som får beslutas utan att en förundersökning har inletts, jfr propositionen Hemliga tvångsmedel mot allvarliga brott (prop. 2013/14:237 s. 98). Preventiva tvångsmedel har till skillnad från hemliga tvångsmedel under en förundersökning till syfte att förhindra framtida brottslighet. I en förundersökning är syftet att utreda ett begånget brott.”

Pre-crime, med andra ord. Vilket väcker en del så väl praktiska som filosofiska frågor.

Läser vi vidare upptäcker vi att det redan finns massor av relaterade lagar på området. Som inhämtningslagen och preventivlagen.

Inhämtningslagen är dock begränsad till historiska uppgifter, uppger man, för att sedan på nästa rad skriva:

”Enligt lagen får uppgifter hämtas in om omständigheterna är sådana att åtgärden är av särskild vikt för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar brott vilka har ett straffminimum på fängelse i minst två år eller om det är fråga om brottslig verksamhet som innefattar vissa särskilt angivna samhällsfarliga brott inom Säkerhetspolisens ansvarsområde. Det krävs således inte att det finns misstankar om ett konkret brott. Åtgärden behöver inte heller kopplas till en viss specifik person.”

Utöver att utredningsdirektivet möjligen innehåller en del märkliga självmotsägelser om vad som gäller, så förefaller det som om vi redan har en lag som gör ungefär det som efterfrågas. Eller två:

”Enligt preventivlagen får tillstånd till bl.a. hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation och hemlig kameraövervakning meddelas i underrättelseskedet, om det med hänsyn till omständigheterna finns en påtaglig risk för att en person kommer att utöva viss särskilt allvarlig brottslig verksamhet som innefattar en i lagen särskilt angiven gärning, t.ex. terroristbrott.”

Man konstaterar även att vad som gäller för de två ovanstående lagarna också i huvudsak överensstämmer med villkoren för hemlig dataavläsning.

Dessutom har man redan två andra utredningar på gång. Man utreder ”regleringen om hemliga tvångsmedel med syftet att ta ställning till hur hemliga tvångsmedel ska kunna användas i större utsträckning för att bekämpa allvarlig brottslighet”. Visserligen lägger den tonvikten vid hemliga tvångsmedel vid förundersökning, men befinner sig helt klart i en liknande kontext som den nya utredningen.

Den andra utredningen handlar om datalagring vid brottsbekämpning, med ”syfte att säkerställa att de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till information förbättras och upprätthålls över tid i takt med teknikutvecklingen och förändrade kommunikationsvanor”.

Det känns som om det redan finns rätt gott om lagar och utredningar på området. Används dessa lagar? Vad skiljer dem egentligen från vad som nu skall utredas? Skulle man inte kunna uppnå synergieffekter genom att samordna dessa utredningar? Vet den ena handen vad den andra gör?

Så, vad har direktivet att säga om rättsstatens principer och medborgarnas fri- och rättigheter?

”Dessa grundläggande fri- och rättigheter får begränsas endast genom lag och endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningarna får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt eller utgöra ett hot mot den fria åsiktsbildningen (2 kap. 20 och 21 §§ RF).”

Inte desto mindre innebär övervakning av icke misstänkta medborgares kommunikationer de facto ett brott mot den grundläggande rätten till privatliv.

Sedan fortsätter man med att räkna upp allehanda konventioner som en ny lag kan vara på väg att bryta mot. Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna, Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Plus FN:s barnkonvention.

Man skriver även:

”Konsekvensbeskrivningen som gäller jämställdhet ska omfatta en analys av eventuella skillnader mellan vilka konsekvenser förslagen får för kvinnor respektive män och hur förslagen kan bidra till att de jämställdhetspolitiska delmålen uppnås.”

Vilket, givet sammanhanget – insatser mot våldsam gängkriminalitet – blir en smula komiskt. Skall man inte ha med något om klimatet också?

Jag är inte säker på att detta direktiv är helt genomtänkt. Jag blir misstänksam när jag upptäcker att frågan är ett gungfly av redan existerande lagstiftning och utredningar. Och jag är skeptisk till planen att möta gängkriminalitet med en mur av byråkrati.

Vet regeringen verkligen vad den sysslar med? Är det hela bara ett försök att finta bort frågan från dagordningen? Är det valtaktik?

Sedan har vi naturligtvis det större perspektivet: Om staten ges möjlighet att övervaka även människor som inte misstänks för något brottsligt – är det då någon som tror att detta bara kommer att användas mot gängkriminella? Och hur kan ett sådant verktyg inte komma att användas av ondsinta (eller inkompetenta) politiska krafter i framtiden?

Ju mer man gräver ner sig i detta, ju märkligare blir det. Jag föreslår att vi håller oss till principen att människor som inte misstänks för något brottsligt inte heller skall övervakas av staten.

Övervakning utan brottsmisstanke – fler frågetecken än svar efter regeringens presskonferens

av Lämna en kommentar

Övervakning utan misstanke om brott är naturligtvis inte acceptabelt. Men är det vad regeringen föreslår? Vet den ens själv? Och bakom rubrikerna finns andra och fler problematiska frågor. Några svar kommer vi dock inte att få förrän efter nästa riksdagsval.

Regeringen har idag meddelat att man tillsätter en utredning om ”utökade möjligheter att använda preventiva tvångsmedel för att förhindra allvarlig brottslighet”. De centrala punkterna är:

• Se över hur exempelvis hemlig avlyss­ning ska kunna användas i större utsträck­ning för att förhindra allvarliga brott som begås inom ramen för krimi­nella nätverk.

• Undersöka nya möjligheter till husrann­sakan i preventivt syfte.

• Modernare och utökade möjligheter till datalagring och biometri i brottsbekämpningen utreds.

En intressant fråga är möjligheten att använda tvångsmedel utan brottsmisstanke. Här tycks en del förvirring råda – då något slags misstanke om delaktighet i pågående eller framtida gängbrottslighet ändå kommer att krävas. Så en viss grad av misstanke måste alltså finnas.

Frågan är därför snarare om man skall kunna använda tvångsmedel mot personer som på goda grunder kan misstänkas begå brott eller bara mot personer som konkret misstänks begå ett visst, identifierat brott.

Var man skall dra gränsen är en fråga som bollas över till utredningen. Och innan vi vet vad som faktiskt kommer att föreslås blir det mesta bara spekulationer.

En detalj som kommer att bli viktig att granska när utredningen väl presentras (februari 2023) är risken för ändamålsglidning. En sådan är redan på gång i och med att man nu vill utöka möjligheten till förebyggande övervakning från terrorism till gängbrottslighet. Kommer det att stanna där? Vi ser ju ofta hur övervakning och kontroll som införs på ett område med tiden utvidgas till andra syften – för att till slut även komma att omfatta mindre förseelser där intrånget i medborgarnas privatliv inte alls står i proportion till eventuell brottslighets allvar.

Man får lätt en känsla av att denna utredning är ett sätt för regeringen att triangulera vad gäller oppositionens krav på avlyssning utan brottsmisstanke. Att ”oskadliggöra” ett krav från Moderaterna & Co under valåret, med hänvisning till att man utreder frågan. Detta kan mycket väl vara det verkliga skälet till dagens presskonferens.

En annan intressant detalj som skall utredas handlar om hemlig husrannsakan. Det vill säga att polisen skall kunna gå in i någons bostad (eller annan plats) utan att den som utsätts informeras eller känner till saken. Önskemålet kommer enligt inrikesministern från Säpo, men regeringen vill även utreda att ge detta verktyg till polisen.

Avslutningsvis är punkten ”Modernare och utökade möjligheter till datalagring och biometri i brottsbekämpningen” intressant. Givet sammanhanget i vilket den presenterades kan man undra om regeringen avser datalagring mot misstänkta (OK enligt EU-domstolen) eller utökad allmän, urskiljningslös lagring av data om allas alla tele- och datakommunikationer (inte OK enligt domstolen).

Sedan är begreppet ”biometri i brottsbekämpningen” väldigt luddigt. Det kan innebära allt från fingeravtryck (inte kontroversiellt) till automatiserad ansiktsigenkänning med kameraövervakning på allmän plats i realtid, med samkörning mot allehanda register. Vad gäller det senare pågår en dragkamp i EU där kommissionen och parlamentet säger nej – men flera av medlemsstaterna gärna vill använda ett sådant verktyg.

På det hela taget känns dagens presskonferens med inrikesministern rätt meningslös. (Som en repris av presskonferensen den 27 augusti.) Inget nytt presenterades egentligen (mer än att en utredning om redan kända förslag nu formellt tillsätts). Frågetecknen blev fler än svaren. Och vad som egentligen kommer att föreslås får vi inte veta förrän våren 2023, efter valet. Syftet med övningen var nog mest att framstå som handlingskraftig mot gängbrottsligheten i media.

• Länk: Regeringens pressmeddelande med video och Powerpoint (dock inget utredningsdirektiv ännu) »

Uppladdningsfilter och länkskatt i Sverige – här är regeringens förslag

av 3 kommentarer

På fredagen presenterade regeringen en 400-sidig remiss – Upphovsrätten på den digitala inre marknaden – som innehåller förslag till hur EU:s nya upphovsrättsdirektiv skall bli svensk lag. I denna första av en serie bloggposter kommer vi att fokusera på själva lagtexten i några centrala punkter och vad den innebär.

• Uppladdningfilter

På samma sätt som i EU-direktivet så kräver man inte uttryckligen uppladdningsfilter – men sätter samtidigt upp regler som kommer att göra dem nödvändiga i praktiken.

52 l §
En tjänsteleverantör ska inte ansvara för en olovlig överföring enligt 52 j § om leverantören, efter att ha fått en tillräckligt välgrundad underrättelse från rättsinnehavaren, skyndsamt hindrar tillgång till innehållet. För att ansvarsfrihet ska föreligga krävs även att leverantören har gjort det som skäligen kan krävas för att
1. få nödvändiga tillstånd till de överföringar till allmänheten som leverantören gör på tjänsten, och
2. säkerställa att innehåll som medför intrång i upphovsrätten till verk som rättsinnehavarna har försett leverantören med relevant och nödvändig information om, inte görs tillgängligt på tjänsten.

För att lyckas med detta måste man inspektera allt som alla laddar upp. Det enda praktiska sättet att göra detta är med automatiska uppladdningsfilter – som ju inte förstår kontext. Vilket i sin tur kommer att leda till att innehåll som bör få laddas upp stoppas genom överblockering.

Sedan kan man också fundera över de praktiska problemen med att nätplattformar skall behöva skaffa tillstånd / licenser för allt möjligt som folk vill ladda upp. Men mer om det i en senare bloggpost.

• Länkskatt

Reglerna för ersättning till media för material som återges i sociala media och på andra nätplattformar återkommer på flera olika ställen i den föreslagna lagtexten. Nyckelpargrafen är denna:

48 b §
En utgivare av en presspublikation har, med de inskränkningar som föreskrivs i denna lag, en uteslutande rätt att genom en informationssamhällets tjänst och för användning på internet förfoga över sin presspublikation genom att
1. framställa exemplar av presspublikationen, och
2. göra presspublikationen till- gänglig för allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till den från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.
Rätten enligt första stycket omfattar inte
1. enskilda användares förfoganden som inte sker i förvärvssyfte,
2. hyperlänkningsåtgärder, eller
3. användning av mycket korta utdrag ur en presspublikation.
Rätten enligt första stycket gäller till utgången av det andra året efter det år då presspublikationen offentliggjordes.

Detta innebär att allt som inte är en ren länk eller ett mycket kort utdrag kan leda till att plattformen måste ge ekonomisk ersättning till det media man citerar. Hur detta skall ske är en smula komplicerat, så vi återkommer även med en separat bloggpost om detta under veckan.

Fortfarande måste man fråga sig var logiken ligger i att en nätplattform som driver trafik till en mediesite skall tvingas betala för att göra detta.

• Fair use

Det finns även positiva nyheter. Till exempel detta undantag:

52 p §
En användare får, trots 2 §, tillgängliggöra verk för citat, kritik och recensioner och i karikatyr-, parodi- eller pastischsyfte på en tjänst som avses i 52 i §. Bestämmelserna i 11 § andra stycket ska tillämpas i sådana fall.
Användaren har vidare rätt att, utan hinder av åtgärder som vidtas enligt 52 l §, använda verk enligt första stycket och även i övrigt tillgängliggöra innehåll som inte medför intrång i upphovsrätt på tjänsten.
Tjänsteleverantören ska i sina användarvillkor informera användarna om deras rätt enligt denna paragraf.

Vilket innebär att svensk lagstiftnings citaträtt utökas.

• Användares rättigheter vid felaktig filtrering

Här regleras vad som skall ske om man anser att man fått lagligt innehåll (avseende upphovsrätt) censurerat.

Klagomål
52 q §
En tjänsteleverantör ska ha rutiner för att kunna hantera klagomål från användare av tjänsten när tillgången till innehåll som de laddat upp har hindrats till följd av en åtgärd som vidtagits med stöd av 52 l §.
Den berörda rättsinnehavaren ska få tillfälle att yttra sig över klagomålet och vederbörligen motivera sin begäran om att tillgången till innehållet ska hindras.
Klagomål ska avgöras skyndsamt och senast inom sju dagar. Om rättsinnehavarens begäran inte är vederbörligen motiverad, ska innehållet återställas. Ett beslut om att inte återställa tillgången till innehållet ska föregås av en fysisk granskning.

Skadestånd
52 r §
Om en tjänsteleverantör uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter enligt 52o§ och en användare lider skada av åsidosättandet, ska tjänsteleverantören ersätta skadan.

Föreläggande att vidta rättelse
52 s §
Om en tjänsteleverantör åsidosätter sina skyldigheter enligt 52 o § eller 52 q § första eller tredje stycket får en domstol vid vite förelägga leverantören att vidta rättelse.
En talan om föreläggande enligt första stycket får väckas av en användare eller av en organisation som företräder ett flertal användare.

Detta är bara något av vad som föreslås i regeringens remiss. Vi kommer att gräva ner oss i materialet och återkomma med fler bloggposter i ämnet.

Notera att detta är en remiss, inte nödvändigtvis ett slutligt lagförslag. Detta är samtidigt en chans för alla som har åsikter att komma in med remissvar.

Fortsättning följer.

• Regeringen: Justitiedepartementet remitterar förslag om hur EU-direktivet om upphovsrätten på den digitala inre marknaden ska genomföras i Sverige »
• Remissen (PDF) »

Upphovsrättsdirektivet i långbänk

av Lämna en kommentar

Om inte Sverige gör lag av EU:s upphovsrättsdirektiv inom kort kommer EU-kommissionen att dra Sverige inför EU-domstolen – trots att samma EU-domstol ännu inte beslutat om delar av direktivet är lagligt.

EU:s upphovsrättsdirektiv skulle ha varit svensk lag senast den 7 juni i år. Någon proposition, remiss, promemoria eller egentlig plan har inte synts till. Vilket i och för sig är en bra sak, då det innehåller delar som kommer att leda till uppladdningsfilter och länkskatt. Nu kan man dock inte räkna med att detta läge kommer att gälla någon längre tid, då EU-kommissionen kräver besked från regeringen. Samtidigt är hela frågan en soppa.

Tre dagar innan direktivet skulle vara lag lade EU-kommissionen fram sitt slutliga förslag till implementering av artikel 17 (som kommer att leda till uppladdningsfilter). Så någon tid för att upprätta ett skarpt lagförslag har knappast funnits. Skälet till att kommissionens riktlinjer dröjde var att den – faktiskt – försökte föra EU-domstolen bakom ljuset vad gäller att Polen överklagat just artikel 17.

Nu skriver Emanuel Karlsten att kommissionen den 26 juli krävde Sverige på svar om varför direktivet ännu inte är svensk lag. Och inte bara Sverige. Från kommissionens hemsida:

»The Commission has requested Austria, Belgium, Bulgaria, Cyprus, Czechia, Denmark, Estonia, Greece, Spain, Finland, France, Croatia, Ireland, Italy, Lithuania, Luxembourg, Latvia, Poland, Portugal, Romania, Sweden, Slovenia and Slovakia to communicate information about how the rules included in the Directive on Copyright in the Digital Single Market (Directive 2019/790/EU) are being enacted into their national law.«

Man vill ha svar senast nu på söndag. Men det kommer man knappast att få. Karlsten rapporterar:

»På Justitiedepartementet är man medveten om tidsfristen som kommissionen gett, men vill ännu inte svara på när eller hur de ska svara. Inte heller kan de ge tidsplan för när direktivet kan införlivas som svensk lag.

– Vi arbetar för fullt med att färdigställa förslaget till genomförande. Det går inte att ge något exakt datum för när remittering kommer att ske. Förhoppningen är dock att kunna göra det runt skiftet september/oktober, säger Patrik Sundberg, kansliråd på Justitiedepartementet.«

I EU-domstolen har dess generaladvokat rekommenderat att artikel 17 inte skall upphävas. Dock är det inte alltid domstolen går på generaladvokatens linje. Så frågan om artikel 17 ens är laglig är fortfarande en öppen fråga. Ändå kräver kommissionen att Sverige skyndar på med lagstiftning i frågan. Annars kommer man att släpa Sverige (och de övriga länderna ovan) inför… just det… EU-domstolen.

Fortsättning följer.

• Emanuel Karlsten: Upphovsrättsdirektivet ännu inte svensk lag – nu öppnar EU-kommissionen för rättsliga åtgärder mot Sverige »
• EU-kommissionen: Commission calls on Member States to comply with EU rules on copyright in the Digital Single Market »
• Reuters: Commission starts legal action against 23 EU countries over copyright rules »

Nya FRA-lagen: Sveriges dubbla lojaliteter

av 1 kommentar

Den nya FRA-lagen öppnar dörrarna för utökat samarbete vad gäller underrättelseverksamhet och signalspaning med USA och dess närmaste allierade. Samtidigt kan den leda till intressekonflikter gentemot EU:s haltande underrättelsesamarbete.

När regeringen nu vill ge utländska underrättelsetjänster direkt tillgång till Försvarets Radioanstalts (FRA) signalspaning är det uppenbart amerikanska NSA och Five Eyes-länderna (USA, Kanada, UK, Australien och Nya Zeeland) det handlar om.

Detta är i och för sig ingen nyhet. Sverige har till och med status som särskild samarbetspartner (kodnamn SARDINE) i Five Eyes och tillgång till NSA:s ”spion-google” XKeyscore. Och i april 2007 (året innan FRA-lagen antogs) skrev regeringen Reinfeldt ett avtal med USA om fördjupat underrättelsesamarbete.

Som FRA själva uttrycker saken, så lagregleras nu saker som tidigare befunnit sig i en gråzon. Det vill säga att sådant man gjort hela tiden nu blir lagligt.

Att Sverige tillhör den västliga, USA-ledda militära sfären är välkänt och samarbete i underrättelsefrågor har pågått ända sedan 1950-talet. En faktor som komplicerar det hela är att Sverige nu även är med i EU och att de flesta EU-länder inte har samma nära, speciella samarbete med USA / Five Eyes som Sverige.

Däremot har EU ett eget underrättelsesamarbete. Det handlar framförallt som informationsutbyte. Men det fungerar sådär, eftersom medlemsstaterna uppenbarligen är ovilliga att dela information till andra medlemsstater, som alla är potentiella läckor eller kan ha andra intressen. Dessutom är nationell säkerhet utanför EU:s formella kompetens – och är upp till respektive EU-land.

Man kan ana att ett ännu närmare samarbete mellan Sverige och USA / Five Eyes kommer att väcka viss irritation i EU. I sammanhanget kan nämnas att Europaparlamentet uttalat att Sverige bör se över sitt samarbete med NSA. Och Europadomstolen vill att Sverige skriver om FRA-lagen bland annat på grund av bristande dataskydd vid utbyte av information med andra länder.

Sverige har å sin sida vägrat låta FRA medverka vid Europaparlamentets utfrågningar om massövervakningen. Sverige har även varit med och blockerat en bredare utredning av massövervakningen i EU. Och 2015 stoppade riksdagen med överväldigande majoritet en utredning av samarbetet mellan FRA och NSA.

I slutet av förra året kom nyheten att Danmark hjälpt NSA att spionera på svensk försvarsindustri och möjligen också på svenska politiker och andra svenska mål. Detta var något som försvarsministern lovade att gå till botten med. Men det tycks ha runnit ut i sanden… I det perspektivet är det en smula uppseendeväckande att nu ge NSA direkttillgång till svensk signalspaning, dess information och persondata.

Förmodligen är USA/Nato/Five Eyes bättre att hålla i handen än EU om det bränner till i säkerhetspolitiken. Men det ändrar inte det faktum att Sverige sitter på två stolar vad gäller underrättelsesamarbete. Vilket kan bli komplicerat, till exempel nu när relationerna mellan Frankrike och USA/UK plötsligt blivit iskalla. Intressekonflikter kommer att bli möjliga, rent av troliga.

Detta kan bli intressant. Och möjligen lite snärjigt för regeringen, oavsett dess färg.

FRA-lagen – politikens totala svek

av 2 kommentarer

Det mesta vi kritiker varnade för när FRA-lagen infördes har besannats. Samtidigt har politiken brutit så gott som alla löften och utfästelser den satte upp när lagen klubbades år 2008.

Nu skall utländsk säkerhetstjänst få direkt tillgång till FRA:s personuppgifter. Man kommer även att spionera åt andra länder och på kommunikationer inom landet. Med detta är politikernas svek i FRA-frågan totalt.

Aftonbladet sammanfattar:

»Regeringens förslag innebär att en utländsk underrättelse- eller säkerhetstjänst ska medges direktåtkomst hos Försvarsmakten och FRA till personuppgifter som behandlas i försvarsunderrättelseverksamhet.« (…) »De nya lagförslagen innebär också att FRA får rätt att signalspana mot verksamhet även om den inte riktas mot Sverige eller svenska intressen.«

Sverige och FRA tar alltså även formellt steget in i det amerikanska projektet för global massövervakning. Nu får Five Eyes-länderna (USA, UK, Kanada, Australien och Nya Zeeland) och kanske även EU:s underrättelsesamarbete direkt tillgång till data och information hos FRA.

Mark Klamberg som är professor i internationell rätt säger till TT:

»I nuvarande lagstiftning måste signalspaning ske gentemot hot mot Sverige eller för att tillgodose svenska intressen. Detta krav försvinner med lagförslaget och det som jag upplever som mest uppseendeväckande. Det är kopplat till direktåtkomst, Sverige blir mer av en avlyssningscentral eller filial till underättelsetjänster i större länder.«

Aftonbladet skriver vidare:

»Regeringens förslag innebär även att Försvarsmaktens och FRA:s behandling av personuppgifter utvidgas. Enligt gällande lagstiftning får uppgifter om en person endast behandlas om personen har en anknytning till en preciserad inriktning för underrättelseverksamheten. Det kravet försvinner i det nya lagförslaget.

Det kommer sannolikt öka risken för integritetsintrång, varnar Siun (Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten).

Tidigare i år fällde Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna Sverige – och meddelade att FRA-lagen måste skrivas om. Vi skrev då:

»Domstolen pekar ut tre brister i den gällande lagen: bristande skydd för juridiska personer, bristande dataskydd vid utbyte av information med andra länder och bristande tillsyn och insyn vad gäller insamlad information.«

Hur hanterar man detta? Från sidan 120 i regeringens proposition (PDF):

»Europadomstolen anser bl.a. att det saknas tydliga bestämmelser om att den personliga integriteten ska beaktas när Försvarets radioanstalt avser att överföra uppgifter till ett annat land. Domstolen anser vidare att det saknas ett rättsligt bindande krav för Försvarets radioanstalt att analysera och bedöma huruvida mottagaren av uppgifterna erbjuder ett tillräckligt skydd för uppgifterna (se särskilt p. 326–330 i domen).

Regeringens förslag innebär att det i den nya lagen införs bestämmelser som innebär ett krav på Försvarets radioanstalt att analysera och bedöma huruvida en utländsk mottagare av uppgifterna erbjuder ett tillräckligt skydd för dem. Regeringen anser att den brist som Europadomstolen har pekat på i detta avseende kommer att åtgärdas genom den föreslagna bestämmelsen.«

Enkelt sammanfattat: Lita på oss.

Vilket inte känns bra när det kommer från de politiker som brutit så gott som alla sina löften om personskydd och rätten till privatliv (med mera) som ställdes ut när lagen först klubbades.

Sverige tar nu inte bara ytterligare ett steg in i övervakningsstaten. FRA blir även officiellt en del av den globala massövervakningen.

Nedan länkar och resurser. En del av dem innehåller fler länkar och resurser, för den som vill borra ner sig i frågan.

• Regeringens pressmeddelande »
• Regeringens proposition 2020/21:224 (PDF) »
• Aftonbladet/TT: Kraftig utökning av FRA-lagen »
• SVT: Regeringen vill utöka FRA-lagen »
• SR: Förslag om utökad FRA-lag får kritik »

• FRA – det slutliga sveket »
• Regerigen har just återuppväckt FRA-demonen – mycket kvar att lyfta fram i ljuset »
• Spionerar dansken och USA på Saab? Fråga FRA. »
• Europadomstolen: FRA-lagen måste skrivas om »
• Youtube: FRA 2020 – ändamålsglidningen är fullbordad »