Femte juli Nätet till folket!

Nätet till folket!

Storebror

Kategorin Storebror är hämtad från George Orwells bok 1984. Det handlar dels om övervakning - och dels om menings- och yttrandefrihet. Och om hur staten försöker styra hur människor tänker.

Hur mycket övervakning tål den svenska demokratiska rättsstaten?

av 2 kommentarer

Övervakningsstaten expanderar snabbt mot en punkt där den blir ett demokratiskt problem. Och regeringen ökar takten.

Det går alltid att finna skäl för mer övervakning. Frågan är dock hur omfattande övervakningsstaten kan bli innan våra medborgerliga rättigheter och vår demokratiska rättsstat hotas.

Det är också värt att komma ihåg att övervakning inte bara handlar om gängkriminalitet, terrorism och andra hot mot vårt samhälle. Storebrorsstaten kan – och kommer – även att drabba vanligt, hederligt folk.

Redan innan Tidö-regeringen var användningen av hemliga tvångsmedel omfattande i Sverige. Men de senaste åren har tempot i lagstiftningsarbetet ökat markant. Här är några exempel på beslut som redan fattats eller är på gång:

• Utökad möjlighet att använda hemliga tvångsmedel

Utvidgning av syfte och metod för en redan omfattande polisiär användning av avlyssning och övervakning.

Man utreder även frågan om ökad användning av hemliga tvångsmedel mot barn och unga.

• Preventiva tvångsmedel

Detta är lagstiftning som tillåter övervakning utan konkret misstanke om brott. Vilket i sig är ett brott mot rättsstatens grundläggande principer.

Nyckelordet i sammanhanget är »konkret«. Regeringen kommer undan med att det ändå i någon mening kan finnas en misstanke om pågående eller framtida brottslig verksamhet.

Med detta balanserar man verkligen på gränsen för vad som är acceptabelt med hänvisning till vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv.

Människor som inte misstänks för brott skall inte övervakas.

• Utökade möjligheter att använda preventiva tvångsmedel

Regeringen har just presenterat en utökning av lagen ovan till att även omfatta mindre allvarlig brottslighet. Tröskeln sätts vid brott som kan antas ge minst tre månaders fängelse.

Idag leder endast tre av tio fall av övervakning till åtal. Vilket antyder att problemet mer handlar om övervakningens kvalitet än dess kvantitet. Här är risken uppenbar att fler oskyldiga kommer att drabbas.

• Lagen om hemlig dataavläsning blir permanent

Hemlig dataavläsning handlar om att installera spionprogram i telefoner, datorer m.m. Enheten kan då användas för avlyssning och kontroll av allt som sker och finns på densamma.

Ett allvarligt problem är att användning av sådana spionprogram bygger på säkerhetsbrister i den programvara, de operativsystem och den IT-infrastruktur som vi alla använder.

För att hemlig dataavläsning skall kunna ske måste dessa säkerhetshål lämnas öppna (istället för att rapporteras in och åtgärdas). Detta öppnar även dörren för nätbedragare, hackare, främmande makt med flera. På så sätt blir vi alla mer sårbara online.

Dessutom lider hemlig dataavläsning av problemet att även oskyldiga människor i den övervakades omgivning kommer att drabbas.

• Mer kameraövervakning

Regeringen vill höja målet för antalet bevakningskameror från 1.600 till 2.400. Dessutom vill man göra det enklare för kommuner och regioner att använda kameraövervakning.

Samtidigt utreds ökad användning av biometri, vilket i detta sammanhang innebär automatiserad AI-stödd ansiktsigenkänning i realtid. Detsamma gäller ökad användning av automatisk avläsning av registreringsskyltar och direktåtkomst till trafikkameror.

• Utökad datalagring

En utredning föreslår att lagringen av metadata om alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner m.m. skall utökas till att även omfatta meddelandetjänster online.

Detta gäller även sådana meddelandetjänster som använder totalsträckskryptering (E2EE). Vilket i så fall kräver ett förbud mot end-to-end-encrytion eller spionprogram i apparna eller på telefonen / datorn (som med hemlig dataavläsning ovan).

Här skall påpekas att EU-domstolen redan 2014 upphävde EU:s datalagringsdirektiv med hänvisning till att det strider mot vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv.

Enkelt uttryckt fastslog domstolen principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Trots detta fortsätter datalagringen i Sverige och många andra medlemsstater. Vilket EU-kommissionen inte visat några tecken på att ta tag i.

Och så här fortsätter det…

Existerande övervakning utökas ständigt vad gäller syfte och metod. Och nya former av övervakning tillkommer. Vilket står i konflikt med vad de mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv:

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Syftet med våra grundläggande mänskliga fri- och rättigheter är att skydda individen mot överheten. Därför skall de inte kompromissas bort eller kringgås.

Det finns inga tecken på att någon tänker stanna upp för att skaffa sig en helhetsbild av den svenska övervakningsstaten. Politikerna är inte ens intresserade av att utvärdera om den övervakning vi redan har är ändamålsenlig och fyller sitt syfte.

Därtill kan man lägga andra förslag som inte direkt handlar om övervakning men som ändå är högst problematiska i en demokratisk rättsstat. Till exempel anonyma vittnen.

Allt detta är sådant som kan användas av en framtida auktoritär regim för att kontrollera och förtrycka folket. Flera regeringar i EU har redan blivit påkomna med att ha planterat spionprogram i oppositionens och journalisters telefoner.

Det behövs inte ens ont uppsåt. Det räcker med dumhet, inkompetens, girighet, missriktad välvilja eller en dålig dag på jobbet för att olika övervakningsverktyg skall kunna användas på ett sätt som är förödande för den enskilde.

Naturligtvis krävs krafttag mot kriminella som kränker andras frihet, säkerhet och egendom. Men det måste gå att göra utan att upphäva de principer som är grundpelare för vår demokratiska rättsstat.

Chat Control 2: Ministerrådet trampar vatten

av 1 kommentar

I sitt försök att driva igenom EU-kommissionens förslag om obligatorisk granskning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden – Chat Control 2 – har ministerrådets belgiska ordförandeskap bara skapat mer förvirring.

Bland annat vill man att meddelande-operatörerna på något magiskt sätt skall sålla ut misstänkta användare och misstänkta meddelanden – utan att själva känna till eller registrera desamma. Detta skall sedan användas för en riskbedömning som kan ligga till grund för ytterligare kontroll.

Hur detta är tänkt att gå till är oklart. Det enda ordförandeskapet har att säga är att lösningen skall vara teknikneutral och framtidssäker.

Ministerrådets rättstjänst konstaterar att detta ändå inte löser problemet med att man måste skanna alla meddelanden i ruta ett. Vilket strider mot rätten till privatliv och privat kommunikation.

Man vill även kontrollera totalsträckskrypterade (E2EE) meddelanden. Det är även här oklart hur.

Ett förslag är ”bakdörrar”, vilka skulle göra all krypterad kommunikation osäker. Ett annat förslag är ”client side scanning” med vilket spionprogram installeras i meddelande-apparna eller direkt i användarnas telefoner – för att läsa meddelanden innan de krypterats och sänts respektive efter att de tagits emot och av-krypterats. I ministerrådet finns såväl anhängare som starka motståndare till en sådan lösning.

Den svenska regeringen välkomnar ordförandeskapets förslag, men fruktar att det kan komma att leda till en stor administrativ börda för operatörerna.

Det belgiska ordförandeskapets taktik tycks dels vara att hålla kommissionens ursprungliga förslag levande – dels att hitta en kompromiss som inte samlar en blockerande minoritet i rådet. Detta även om ett sådant förslag blir obegripligt och/eller oförenligt med grundläggande mänskliga rättigheter.

• Länk: EU-Staaten weiter uneins über Chatkontrolle »

Detta är Chat Control 2: EU-kommissionen vill att dagens frivilliga skanning av användares elektroniska meddelanden skall bli obligatorisk. Detta gäller även totalsträckskrypterade (E2EE) meddelanden. AI skall granska vad som skrivs, sägs samt bilder, videos och bifogade filer för att utreda om du sprider material med övergrepp på barn eller har otillbörlig kontakt med minderåriga. En 17-årsgräns skall införas för meddelande-appar. Europaparlamentet, ministerrådets och EU-kommissionens rättstjänst säger nej till förslaget, då det bryter mot rätten till privatliv och privat korrespondens (som är en grundläggande mänsklig rättighet).

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »

Följ oss även på Twitter: @femtejuli

EU:s ministerråd vill reglera influencers, youtubers, podcasters och bloggare

av 1 kommentar

EU:s ministerråd vill att de som skapar självständigt innehåll på nätet skall regleras och kontrolleras.

I EU:s allt mer omfattande reglering av allt som har med internet att göra har turen nu kommit till »influencers«. Den här gången är det EU:s ministerråd som vill se uppstramade regler.

Hur definierar man då en influencer?

»[O]nline content creators who post content on social media or video sharing platforms through which they impact society, public opinion or personal views of their audience, often showcased through their authenticity-based relationship with their audience.«

Vilket låter som i princip alla som skapar självständigt innehåll på nätet – bloggare, youtubers, podcasters, medborgarjournalister… Möjligen kan alla som använder sociala media omfattas.

Vad är det ministerrådet vill göra? Till att börja med:

»[Influencers] should have a sense of responsibility towards their audience and understand the potential impact that commercial practices, sharing mis- and disinformation, online hate speech, cyberbullying and other harmful content may have on their audience and its well-being.«

Vilket låter lite vagt. Men om man skrapar på ytan vill ministerrådet se en koordinerad approach för att få kreatörer av innehåll att följa EU:s Audiovisual Media Service Directive, Digital Services Act, Unfair Commercial Practices Directive, unionens konkurrenslagstiftning, dess konsumenträtts-direktiv samt European Media Freedom Act.

Nu kan man visserligen mena att kreatörer på nätet skall omfattas av samma regler som alla andra. Men problemet är att mycket av de ovanstående regelverken är skrivna med stora aktörer och plattformar i åtanke – som har egna jurister och resurser för att hantera byråkrati. Vilket mindre och enskilda kreatörer som regel saknar.

Risken är att fria kreatörer kommer att få ägna en stor del av sin tid åt pappersarbete istället för att skapa.

Frankrike har en liknande lagstiftning, där den som inte följer reglerna kan dömas till böter på 300.000 euro eller två år i fängelse.

Man bör för övrigt se detta i ett lite större perspektiv. EU är på gång med nya förslag i syfte att inskränka yttrandefriheten på nätet. Ambitionen tycks vara att allt skall regleras och kontrolleras.

Länk:
• Council strengthens call to make influencers accountable for their actions »

Relaterat:
• Hård kritik mot förslag om nätcensur inför EU-valet »
• EU tänker inskränka yttrandefriheten »
• EU:s framväxande Sanningsministerium »
• Trusted Flaggers – EU:s nya nätcensur dekonstruerad »

Hård kritik mot förslag om nätcensur inför EU-valet

av 1 kommentar

EU-kommissionen vill kontrollera innehållet i sociala media och sökmotorer inför sommarens EU-val. Experterna sågar förslagen.

EU-kommissionen har sänt upp en del testballonger om hur man kan motverka desinformation och otillbörlig påverkan i EU-valet: Guidelines for Providers of Very Large Online Platforms and Very Large Online Search Engines on the Mitigation of Systemic Risks for Electoral Processes.

Detta blir extra intressant då det är första gången EU:s nya Digital Services Act (DSA) prövas i skarpt läge.

Electronic Frontier Foundation (EFF) skriver bland annat att kommissionen fokuserar för hårt på användargenererat innehåll – och för lite på plattformarnas egna processer och grundläggande mänskliga rättigheter, speciellt yttrandefriheten.

EFF konstaterar även att det saknas definitioner av till exempel »hat« och »desinformation«, vilket är ett problem om man vill bekämpa sådant. Innehåll bör inte kunna stoppas bara för att det anses vara »problematiskt«.

Man varnar även för allt för nära samarbete mellan plattformar / sökmotorer och myndigheter. Det gäller speciellt om sådant samarbete inte är öppet och transparent. Vidare:

»[W]e recommend that the Guidelines acknowledge the potential of abuse of the trusted flagger provision in the DSA. As pointed out in previous comments and publications, the DSA lacks general safeguards for users, opening the door to potential notice, action, and human rights misuse. Any guidance should therefore stress that trusted flaggers must have the collective interests of the public and the protection of fundamental rights in mind. This is particularly true for authorities that have been awarded the status of a trusted flagger.«

Detta handlar alltså om de trusted flaggers (sv: betrodda anmälare) som skall godkännas av staten och få en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort. Detta är speciellt problematiskt då sådana förutsätts vara organisationer som kan antas ha en egen agenda. Läs mer här »

Denna kritik är dock inget mot den bredsida som professor Alexander Peukert vid Goethe-Universität Frankfurt am Main avfyrar. Som en av de ledande experterna på EU:s nya Digital Services Act (DSA) vänder han denna nya lagstiftning mot EU-kommissionen.

Enkelt uttryckt menar han att stora delar av ovan nämnda guidelines inte är förenliga med DSA.

Till att börja med noterar han att det saknas definitioner och bedömning om vad som kan anses vara proportionerligt. Han kritiserar också den bristande transparens (och bristande regelverk) kring alla de aktörer som kommissionen vill skall vara med och moderera innehåll.

Vidare noteras att många av de fact checkers som kan komma att användas är baserade i länder utanför EU, främst i USA. Peukert menar att man i vart fall bör ställa samma krav på dem som på trusted flaggers, till exempel att de skall vara baserade i EU.

Det föreslagna samarbetet mellan plattformar / sökmotorer och myndigheterna för att moderera innehåll sågar han helt. Sådant saknar lagligt stöd i DSA. Detta gäller även kommissionens idéer om att märka AI-genererat innehåll.

Detta för att bara ta några exempel.

Nu återstår att se vilka skarpa förslag EU-kommissionen kommer att lägga fram.

Risken är att den kommer att bortse från kritiken och gå bortom sitt mandat.

Länkar:
• Disinformation and Elections: EFF and ARTICLE 19 Submit Key Recommendations to EU Commission »
• Verfassungsblog: Risky Recommendations »
• Guidelines for Providers of Very Large Online Platforms and Very Large Online Search Engines on the Mitigation of Systemic Risks for Electoral Processes »

Relaterat:
• Trusted Flaggers – EU:s nya nätcensur dekonstruerad »
• EU tänker inskränka yttrandefriheten »
• EU:s framväxande Sanningsministerium »

EU vill jämställa ”näthat” med terrorism

av 8 kommentarer

Efter sommarens EU-val vill EU-kommissionen och Europaparlamentet göra ”hat och hot” till gränsöverskridande brott på nivå med terrorism och vapensmuggling. Men ingen tycks vilja diskutera saken innan valet.

EU vill göra hat och hot till ett ”EU-brott”. Det vill säga att man tänker betrakta oönskade yttranden som lika allvarliga som terrorism, människohandel, vapensmuggling m.m. Vilket skall skrivas in i EU:s fördrag. Förändringen är tänkt att ske under nästa mandatperiod, efter sommarens EU-val.

Vad gäller hot har EU-länderna redan lagstiftning som gör det olagligt att på ett konkret sätt hota att skada andra människor, deras säkerhet och egendom. Det är även förbjudet att uppvigla andra till att skada individer eller grupper. Vilket är rimligt. De flesta länder har även lagar mot förtal och ärekränkning.

När det gäller hat blir det genast mer komplicerat, då vad som kan anses vara hat lämnar stort utrymme för subjektiv tolkning. Begreppet tycks kunna rymma allt från rena hatseanser till att ifrågasätta lättstötta debattörers påståenden och resonemang på nätet.

Vi har tidigare rapporterat:

»Europaparlamentet menar att vad som i sammanhanget skall anses utgöra hat ”must not be limited only to certain grounds or motivations”. Vilket låter som ett väldigt brett mandat.

Parlamentet efterlyser även en ”holistisk respons” och en ”multidimensionell approach”. Samt att kommissionen rekommenderas ha en ”open ended approach” till vad som skall listas som hat och hot.«

Vilket känns som att man öppnar dörren för inskränkningar av yttrandefriheten på vid gavel.

Vi har påpekat att detta står i strid med vad Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s människorättsstadga har att säga om yttrandefriheten:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Med tanke på hur många politiker, samhällsdebattörer och surkart som vill hindra olika former av yttranden är EU:s planer oroväckande.

Samtidigt som detta är en fråga som bör lyftas i EU-valrörelsen är i princip alla partier ovilliga att diskutera saken (innan valet). Det hörs inte ett pip från varesig politik, media eller medborgarrättsaktivister.

Möjligen beror det på att de flesta inte känner till vad som är på gång. Vilket kan vara en förklaring – men inte en ursäkt.

Vill man inskränka den grundläggande mänskliga rättighet som i sig är en förutsättning för en fungerande demokrati – då måste i vart fall politikerna redovisa sina positioner innan det är för sent.

Frågan måste vara specifik. Det räcker inte att fråga om EU-kandidaterna vill försvara yttrandefriheten. (Alla kommer reflexmässigt att svara ja.) Istället krävs svar på hur man ställer sig till de aktuella dokumenten.

Framförallt måste man kräva svar på frågan om vilka yttranden partier och kandidater vill förbjuda – när man går vidare med kommissionens och parlamentets förslag.

(Alla svenska ledamöter i Europaparlamentet utom de från SD röstade för parlamentets resolution.)

Eftersom ingen tycks bry sig om saken måste vi försöka tjata in frågan i debatten. Vilket ibland kan fungera (se till exempel Chat Control). Så ursäkta om vi emellanåt upprepar oss.

Ju tidigare vi får igång en kritisk diskussion, ju bättre är förutsättningarna för att stoppa de värsta galenskaperna.

Får frågan däremot passera i tystnad kommer vi att ställas inför fullbordat faktum när det är för sent för att göra något åt saken. Vilket inte vore första gången.

Läs mer:
• EU tänker inskränka yttrandefriheten »
• Skall man protestera när de börjar inskränka yttrandefriheten – eller vänta tills det är för sent? »
• EU-kommissionen: Extending EU crimes to hate speech and hate crime »

Chat Control 2 – en lägesrapport

av 2 kommentarer

Inför EU-valrörelsen: Här är statusen på Chat Control 2. Vilka partier kommer att försvara rätten till privat elektronisk korrespondens och totalsträckskryptering?

Chat Control 1 är den gällande lagstiftningen. Den tillåter sociala media, meddelandetjänster m.fl. att titta i användarnas meddelanden för att hitta barnporr. Det har de alltid gjort. Och CC1 är det undantag i de europeiska datasklyddsreglerna som gör detta möjligt i EU.

Visserligen är det problematiskt att Big Data snokar i folks privata meddelanden – men så länge de är öppna med det och det sker i samförstånd med användaren (i användarvillkoren) kan de komma undan med det.

Chat Control 2 handlar om att göra ovanstående frivilliga kontroll av innehållet i användarnas meddelanden (text, tal, bild och video) obligatorisk. Inklusive totalsträckskrypterad (E2EE) kommunikation.

Samt att kontrollera vad folk har på sina molntjänster. Och en 17-årsgräns för sociala media.

Därtill vill man använda AI för att analysera alla bilder och elektroniska konversationer. Detta dels för att hitta tidigare okänt olagligt material (vilket innebär att alla dina bilder och bilagor måste bedömas av socialt inkompetenta maskiner). Dels för att analysera vad du skriver och säger, i syfte att att kontrollera att du inte är en ful gubbe.

Detta är en kränkning av den grundläggande mänskliga rättigheten till privatliv och privat korrespondens. Det är dessutom ett verktyg som med ett klubbslag kan användas för kontroll och förtryck av folket. Övervakningslagar utvidgas alltid vad gäller syfte och omfattning.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger i artikel 8:

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

EU-stadgan uttrycker sig snarlikt:

»Var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer.«

Och EU-domstolen har slagit fast principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Chat Control 2 har således stött på patrull. Därför har Chat Control 1 förlängts fram till våren 2026.

Europaparlamentet säger nej till alla CC2:s bärande delar. Kränkningen av de mänskliga rättigheterna blev för flagrant. Dessutom försvarar parlamentet rätten till totalsträckskrypterad kommunikation.

Här kan nämnas att Europadomstolen (ej att förväxla med EU-domstolen) under tiden slagit fast att totalsträckskrypterad kommunikation är en mänsklig rättighet. I Tyskland föreslår regeringen att det skall bli obligatoriskt för meddelandetjänster att erbjuda totalsträckskryptreing.

I EU:s ministerråd puttrar CC2 på sparlåga. Man står i stort sett fast vid kommissionens ursprungliga förslag. Det belgiska ordförandeskapet försöker envist hålla liv i frågan. Vilket nog mest kan förklaras med att många i rådet ser CC2 som ett sätt att komma åt krypterad kommunikation.

Så länge parlamentet och rådet står så här långt ifrån varandra lär det inte bli fråga om några trilogförhandlingar (mellan parlamentet, rådet och kommissionen). Snarare rinner frågan över till nästa mandatperiod, efter sommarens EU-val.

Våren 2026 upphör förlängningen av CC1 att gälla. Då skall något annat finnas på plats. Det kan vara en sönderförhandlad CC2. Eller en helt ny CC3. Detta kommer att bli en av de första uppgifterna för den nya EU-kommissionen och det nyvalda Europaparlmentet.

Vilket gör Chat Control till en valfråga i EU-valet 2024. Vilka partier kommer att försvara rätten till privat elektronisk korrespondens och totalsträckskryptering?

Detta gäller inte bara i Europaparlamentet. Flera partier tycks ha en inställning i riksdag och regering (ministerrådet) och en annan i parlamentet. Här spelar riksdagens EU-nämnd en central roll, då regeringen måste samråda med den inför ministerrådets möten.

Notera: Denna bloggpost finns även som blogcast på Youtube och Soundcloud »

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »

Följ oss även på Twitter: @femtejuli

Liberalerna vill förbjuda anonymitet online

av 1 kommentar

Liberalerna vill lagstifta om barns skärmtid – helt i onödan och till priset av ID-krav för sociala media, spel och streamingtjänster.

Liberalerna vill införa barnlås för sociala media, spel och streamingtjänster efter kl 23 på kvällen.

”Utgångspunkten är att barn ska sova på nätterna och gå i skolan på dagarna” säger partiledare Johan Pehrson.

Partiet vill även göra detta till en kampanjfråga i sommarens EU-val. Det vill säga att man kräver reglering på EU-nivå.

Till att börja med krävs inga regeländringar eller lagstiftning för att föräldrar skall kunna begränsa sina barns skärmtid. Det är enkelt att göra redan nu. Här är instruktionerna för Apple respektive Android.

Liberalerna vet helt enkelt inte vad de talar om. Vilket i och för sig inte är unikt när det gäller politik och internet.

Att lyfta frågan till något slags allmän reglering blir fel på så många plan. Till exempel kan man tycka att barns skärmtid är föräldrarnas ansvar, inte statens.

Dessutom förutsätter en allmän reglering att man vet hur gamla användarna är. Vilket kräver någon form av identifiering. Vilket i så fall måste omfatta alla användare. Resultatet blir att det inte kommer att gå att använda de nämnda tjänsterna anonymt.

Det är rätt uppenbart vad ”Liberalerna” sysslar med här: De lägger fram ett förslag som de vet att media och andra kommer att nappa på – även om förslaget i sig är galet eller meningslöst. Allt för att synas och få uppmärksamhet.

Detta till priset av att dra igång en politisk diskussion som kan landa i ID-krav för sociala media, spel, streamingtjänster med mera.

Liberalerna är alltså villiga att offra ett fritt och öppet internet för att få publicitet.

Väcker man en sådan här fråga på EU-nivå kan man vara rätt säker på att fler kommer att plocka upp den. Idéer till fler och nya lagar får snabbt ett eget liv. Och innan man vet ordet av är det ett skarpt lagförslag.

Detta måste stoppas i tid.

Chat Control: Det är totalsträckskryptering Ylva Johansson vill komma åt

av 1 kommentar

Chat Control 2 har kört fast. Men EU:s ministerråd och EU-kommissionär Ylva Johansson vill inte ge upp tanken på att komma åt totalsträckskrypterade (E2EE) meddelanden.

I början av veckan höll EU:s inrikes- och justitieministrar möte i Bryssel. En av punkterna på ministerrådets agenda var Chat Control. (Video »)

Chat Control 1 (frivillig skanning av innehållet i medborgarnas meddelanden) förlängs, då Chat Control 2 (obligatorisk skanning samt AI-analys) kört fast i Europaparlamentet.

Det belgiska ordförandeskapet meddelade att man ändå har ambitionen att få till stånd ett beslut i ministerrådet om CC2 innan sommaren (då Ungern tar över ordförandeklubban).

Som vi rapporterade förra veckan fortsätter diskussionen och det belgiska ordförandeskapet har skickat upp några olika testballonger.

Bland annat vill man ha medlemsstaternas feedback på ett nytt sätt att göra riskbedömningar för olika meddelandetjänster (m.m.). Syftet med detta tycks vara att inte släppa frågan om tillgång till totalsträckskrypterade / end-to-end-krypterade (E2EE) meddelanden:

»Do you agree to include high-risk services using E2EE in the scope of standard detection orders, under the condition that a detection order should not create any obligation that would require a provider to create access to end-to-end encrypted data and that the technologies used for detection are vetted with regard to their effectiveness, their impact on fundamental rights and risks to cyber security?«

Vilket känns som en konstig fråga. Så här, ungefär: Skall CC2 omfatta E2EE under förutsättning att man inte kan tvinga operatörerna att bereda sig tillgång till E2E-krypterade meddelanden?

Det hela känns genomskinligt. Till att börja med är detta en uppenbar fint för att bryta ner en eventuell blockerande minoritet i ministerrådet. Att mjuka upp en text för att få igenom den och därefter strama upp den igen är ett klassiskt knep i EU:s maktspel.

Vidare handlar det om att vissa medlemsstater väldigt gärna vill komma åt E2E-krypterade meddelanden. Lyssnar man till vad inrikeskommisionär Ylva Johansson hade att säga på ministerådsmötet är det uppenbart att detta är synkat med EU-kommissionen (och Europol).

Enligt Johansson är E2EE nu det stora nya hotet mot barnen. (Nyss var det Darknet.)

Det är i sammanhanget väl känt att kommissionen och dess »högnivågrupp« arbetar intensivt med frågan om hur myndigheterna skall kunna bereda sig tillgång till E2E-krypterade meddelanden. Uppenbarligen hoppas man fortfarande att CC2 skall vara verktyget som gör detta möjligt.

Motståndet utgörs främst av Europaparlamentet som satt ner foten och sagt nej till så gott som allt av substans i CC2. Nu gäller det att det nya Europaparlament som väljs i sommar håller fast vid detta. Så länge parlamentet har tydliga röda linjer blir det svårt att finna en kompromiss i trilogförhandlingar med ministerrådet och kommissionen.

Dessutom har Europadomstolen slagit fast att rätten till E2EE är en mänsklig rättighet. Och Tyskland vill göra rätten till E2EE obligatorisk.

Dramat fortsätter. Men än så länge står CC2 och stampar på samma fläck, även om ministerrådet försöker trixa. Vi håller ett öga på detta, men just nu finns det ingen anledning till panik. Sannolikt kommer frågan att rinna över till nästa mandatperiod, efter sommarens EU-val.

Nästa möte med EU:s inrikes- och justitieministrar (RIF-rådet) hålls i Luxemburg den 13-14 juni. Om man inte gör någon fuling (som att fatta beslut om CC2 som en A-punkt* på något annat ministerrådsmöte) lär inga formella beslut fattas innan dess. Dock kommer frågan säkert att knådas bland tjänstemännen i Coreper.

(*En A-punkt är när tjänstemännen i Coreper förbereder ett ärende som sedan klubbas utan debatt på ett ministerrådsmöte utan debatt. Och då behöver det inte nödvändigtvis vara det relevanta ministerrådet. Till exempel smusslades IPRED-lagen igenom i tysthet på ett möte med rådet för fiskerifrågor.)

Relaterat:
• EU:s ministerråd ger Chat Control 2 konstgjord andning »
• Chatkontrolle: Der Rat will es nochmal versuchen »

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »

Följ oss även på Twitter: @femtejuli

Skall man protestera när de börjar inskränka yttrandefriheten – eller vänta tills det är för sent?

av 1 kommentar

»Om frågan om yttrandefrihet i EU inte skall gå över styr måste debatten komma igång i tid. När pappersarbetet börjat, positionerna låsts och förhandlingarna startat kan det redan vara för sent.«

I ett sällsynt olyckligt uttalande säger den tyska inrikesministern Nancy Faeser (SPD) att den som hånar staten kommer att få med den starka staten att göra.

Vilket är snubblande nära den gamla östtyska lagstiftning som förbjöd anti-statlig agitation.

För att ge ett sammanhang är den tyska regeringen just nu hårt pressad samtidigt som högerradikala Alternative für Deutschland (AfD) går starkt i opinionen.

Det senare i kombination med en del provokativt beteende från medlemmar i AfD har utlöst en massiv protestvåg mot högerextremism i Tyskland. Vilket väckt krav på såväl partiförbud som begränsningar av yttrandefriheten.

Detta kan beskriva det mer allmänna fenomenet när till synes stabila demokratier stresstestas. Plötsligt är inte yttrandefriheten längre självklar, alla vackra ord om den till trots.

För att citera Nietzsche bör den som bekämpar monster akta sig så att inte även han själv blir ett monster.

Även om situationen i Tyskland är speciell och landets historia kastar mörka skuggor är hotet mot det fria ordet där inte unikt.

Efter EU-valet börjar unionens arbete med att utöka lagstiftningen mot hat och hot. Som vi tidigare rapporterat kommer oroväckande signaler i de förberedande dokumenten.

Europaparlamentet menar att vad som i sammanhanget skall anses utgöra hat »must not be limited only to certain grounds or motivations«. Vilket låter som ett väldigt brett mandat.

Parlamentet efterlyser även en »holistisk respons« och en »multidimensionell approach«. Samt att kommissionen rekommenderas ha en »open ended approach« till vad som skall listas som hat och hot.

Även med den mest välvilliga tolkning känns detta väldigt svepande. Vilket hakar in i den diskussion som förs i EU och andra politiska kretsar om vad man skall göra åt yttranden som man finner olämpliga men som inte är olagliga.

Antingen är yttranden lagliga eller olagliga. Att staten skall inskränka lagliga (icke olagliga) yttranden är orimligt.

I denna gråzon kan man även notera att politiker inte alltid uppskattar att bli granskade och kritiserade. Det är jobbigt när folk ifrågasätter och lägger sig i. Vad som kan anses utgöra näthat inbegriper således ett stort mått av subjektivitet.

Här måste man fokusera på kärnfrågan. 5 juli-stiftelsens core mission är att försvara de mänskliga rättigheterna online, med särskild vikt vid yttrandefriheten.

EU:s människorättsstadga och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Redan EU:s nya Digital Services Act (DSA) utmanar denna grundläggande rättighet. Den tillhandahåller de verktyg som krävs för att begränsa det fria ordet.

Om frågan om yttrandefrihet i EU inte skall gå över styr måste debatten komma igång i tid. När pappersarbetet börjat, positionerna låsts och förhandlingarna kommit igång kan det redan vara för sent. Det vet vi från många andra kontroversiella EU-beslut, där vi plötsligt ställts inför fullbordat faktum.

Frågan är helt enkelt om vi tänker protestera när de börjar inskränka yttrandefriheten eller om vi kommer att vänta tills det är för sent. Så ursäkta om vi tjatar.

Relaterade länkar:
• EU tänker inskränka yttrandefriheten »
• EU:s framväxande Sanningsministerium »