Femte juli

Nätet till folket!

Sociala media

Detta är kategorin för nyheter och bloggposter som rör sociala media - samt deras relation till sina användare.

Granskning: Lobbykampanjen för #ChatControl

av

Varifrån kommer förslaget om att granska innehållet i alla EU-medborgares alla meddelanden, chattar och all e-post? Tyska Netzpolitik har grävt i ämnet.

I går presenterade EU-kommissionen sitt förslag till ChatControl / meddelandekontroll. Förslaget är kraftigt försenat och har även mött hård kritik från EU-kommissionens tjänstemän. Så hur hamnade vi här?

Det började med att EU antog nya regler till skydd för medborgarnas rätt till privatliv och privat kommunikation online. Alla var i princip överens om att stärka detta skydd, då. Men snabbt påbörjades en lobbykampanj från den amerikanska organisationen Thorn.

Organisationen är grundad av Hoillywood-stjärnan Ashton Kutcher och hans dåvarande fru Demi Moore. Thorn äger dessutom det kommersiella verktyget Safer, som syftar till att identifiera barnporr och övergrepp mot barn (CSAM).

Thorn drev fram ett undantag från de nya EU-reglerna, vilket tillät operatörer och plattformar att granska innehållet i användares meddelanden, chattar och e-post på jakt efter CSAM. Och efter ytterligare lobbyinsatser från Thorn föreslår EU nu alltså att detta skall bli obligatoriskt.

Thorn har haft en extremt god tillgång till makthavare i EU. Man har haft möten med EU-kommissionärer, deras personal och även påverkat enskilda länder som Tyskland och Sverige.

Mängden möten och nivån på dessa saknar närmast motstycke. Bland dem man träffat finns bland andra EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och inrikeskommissionär Ylva Johansson.

Dock är man inte så pigga på att avslöja vad dessa möten handlat om. Se nedan.

Samtidigt har EU-kommissionär Ylva Johansson vägrat träffa företrädare för nätfrihets- och medborgarrättsorganisationer som har haft invändningar mot ChatControl.

Efter att ha arbetat i Europaparlamentet i fem år kan jag med säkerhet påstå att det ovanstående inte är ett normalt förfarande. Vilket stärker mig i misstanken om att man använder CSAM som murbräcka för en framtida övervakning av våra elektroniska kommunikationer i andra syften. Denna typ av lagar drabbas alltid av ändamålsglidning.

• Läs mer hos Netzpolitik: How a Hollywood star lobbies the EU for more surveillance »

Skarpt EU-förslag idag: Av-kryptering och granskning av alla meddelanden och all e-post

av

Innehållet i alla dina elektroniska kommunikationer och det du lagrar på molntjänster skall nu granskas för att kontrollera att du inte ägnar dig åt sexuella övergrepp mot barn.

Tidigare har EU genom speciallagstiftning gjort det möjligt för nätplattformar, meddelandetjänster, e-post-leverantörer med flera att av-kryptera och granska innehållet i användarnas privata kommunikationer. Syftet är att kontrollera att du inte ägnar dig åt barnporr.

Idag har EU-kommissionen lagt fram #ChatControl2 – som gör detta obligatoriskt.

Vi kommer att gräva i det 137-sidiga förslaget till förordning för att granska detaljerna. En del saker kan man dock redan notera. Ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer (PP, DE) har gjort en sammanställning. Några exempel:

  • Förslaget omfattar telefoni, e-post, Messenger, chattar (även i spel och på datingsidor) samt videokonferenser.
  • Text, bilder, video och tal kommer att kontrolleras.
  • End-to-end-krypterad kommunikation omfattas också, vilket kan komma att kräva client-side-scanning på din digitala enhet.
  • Även sociala media och molntjänster omfattas.
  • Eftersom alla tjänster potentiellt kan användas för olaglig verksamhet kommer alla att omfattas av förordningen.
  • Automatisk scanning av innehåll kommer att ske, trots att erfarenheter visar att det leder till felaktiga flaggningar i nio av tio fall.
  • Man vill använda maskininlärning/AI för att identifiera tidigare okänt material.
  • Ålderskontroll för alla tjänster och applikationer som kan användas för sexuella kontakter med barn. (Detta får som konsekvens att det blir omöjligt att vara anonym på i princip alla tjänster. Vilket i sin tur kommer att få oönskade konsekvenser.)
  • App-stores måste radera appar som inte underordnar sig ChatControl2.

Detta är bara några exempel och vi återkommer när vi grävt vidare i förslaget.

Det hela skall samordnas av ett »EU Center« placerat hos Europol – som just fått mandat att även lagra data om personer som inte är misstänkta för brott och som även fått direkt tillgång till data hos privata aktörer.

MEP Patrick Breyer (PP, DE) är även först ute med en kommentar:

»Apart from ineffective web blocking, the proposed chat control threatens to destroy digital privacy of correspondence and secure encryption. Scanning personal cloud storage would result in the mass surveillance of private photos. Mandatory age verification would end anonymous communication. Appstore censorship would be the end of secure messenger apps and patronise young people. The proposal does not include the overdue obligation on law enforcement agencies to report and remove known abusive material on the net, nor does it provide for Europe-wide standards for effective prevention measures, victim support and counselling and effective criminal investigations. Von der Leyen continues to chart the territory of censorship, mass surveillance, anonymity bans and paternalism, while leaving the activities of child porn rings completely untouched. The proposed measures deprive the entire population of trust, self-determination and security on the net. This plan is nothing other than terrorism against our digital fundamental rights, which I will not relent to fight.

This Big Brother attack on our mobile phones, private messages and photos with the help of error-prone algorithms is a giant step towards a Chinese-style surveillance state. Chat control is like the post office opening and scanning all letters – ineffective and illegal. Even the most intimate nude photos and sex chats can suddenly end up with company personnel or the police. Those who destroy the digital secrecy of letters destroy trust. We all depend on the security and confidentiality of private communication: People in need, victims of abuse, children, the economy and also state authorities.«

Elefanten i rummet är att när denna typ av övervakning väl införts, då kan syftet lätt utökas. Och vi vet att ändamålsglidning i princip alltid sker, vad gäller övervakningslagar.

Vi återkommer med fler detaljer och kommenterer i takt med att förslaget analyseras.

Länkar:
• EU-kommissionen: Fighting child sexual abuse: Commission proposes new rules to protect children »
• Lagtexterna »
• MEP Patrick Breyer (PP, DE): EU chat control bill: fundamental rights terrorism against trust, self-determination and security on the Internet »

Första demonstrationen mot #ChatControl2, idag i Berlin.

Varför lämnar Socialdemokraterna Twitter?

av

I en tweet meddelar Socialdemokraterna att de slutar twittra. Frågan är varför.

Expressen rapporterar:

»Partiet har 118 000 följare på plattformen och att de skulle välja att inaktivera kontot under brinnande valår är otippat.

Johannes Svensson, presstalesperson för Socialdemokraterna bekräftar att det är en officiell tweet och att kontot inte är hackat.

– Det som jag kort kan säga är att vi fokuserar på att vara ute på gator och torg i valrörelsen och träffa folk, och att vi kommer ha andra kanaler. Och i just den här kanalen så är det samtalsklimatet som vi inte tycker är produktivt, säger han.«

Det är onekligen originellt att överge en kommunikationskanal med hundratusentals följare och med möjlighet att nå betydligt fler väljare än så. Speciellt i upptakten till en valrörelse.

Man tycker alltså att samtalsklimatet på Twitter inte är produktivt. Det skulle vara intressant att se analysen bakom denna slutsats. Vad är det i samtalsklimatet som är problematiskt? Att folk kan säga emot, ifrågasätta och ställa det statsbärande partiet till svars?

Borde inte medborgare som engagerar sig i samtalet med de politiska partierna vara något som välkomnas i en demokrati?

Det finns en allmän tendens att stämpla kritik och motargument på nätet som hat och hot. Speciellt när sådan kritik har en poäng eller fakta på sin sida. Är det något sådant som spökar i detta fall?

Eller handlar det möjligen om en markering mot att Elon Musk vill köpa Twitter? Men är då dagens ägare – BlackRock, Morgan Stanley och saudiska kungahuset – bättre?

Man kan notera att Socialdemokraterna historiskt sett har haft ett ansträngt förhållande till fri information. Förslag om förbud mot parabolantenner och motståndet mot fria etermedia kan nämnas.

Motviljan mot fri information är förvisso inte unik för Socialdemokraterna. Så gott som alla partier vill införa statligt godkända nätcensorer, uppladdningsfilter, gränsöverskridande nätcensur och granskning av medborgarnas elektroniska kommunikationer.

Förmodligen längtar politikerna tillbaka till den tid då deras information var enkelriktad, utan möjlighet för mottagaren att kommentera. Allt var så mycket enklare för partistrategerna när deras påståenden inte genast kunde analyseras, faktagranskas och kritiseras offentligt.

Den som har makten över informationen har makten över folket.

Nu återstår att se om Socialdemokraterna verkligen klarar av att bojkotta Twitter. Och hur kommer profilerade s-twittrare som Morgan Johansson och Annika Strandhäll att göra?

Trusted Flaggers – EU:s nya nätcensur dekonstruerad

av

Här är ett försök att enkelt förklara några av problemen med de nya statligt godkända nätcensorerna i EU:s Digital Services Act.

EU:s nya Digital Services Act (DSA, förordningen om digitala tjänster) är tänkt att anpassa unionens lagstiftning till dagens tekniska verklighet. Den innehåller både bra och dåliga saker. Till exempel skall olagligt material tas bort, vilket ger samma regler på nätet som i den fysiska världen. Vilket känns rimligt.

I en rättsstat skall yttrandefrihetens gränser sättas av lag som stiftats i god demokratisk ordning. Sedan är det upp till rättsväsendet att avgöra om ett visst yttrande överträtt denna gräns eller ej – i en fristående rättslig prövning, där den tilltalade har rätt att försvara sig.

Med DSA blir det annorlunda. Nu blir det inte någon rättslig prövning. Istället skall statligt godkända nätcensorer – Trusted Flaggers / »betrodda anmälare« – få en direktlinje till sociala media för att rekommendera vilket innehåll de tycker bör avlägsnas.

En Trusted Flagger kan vara en myndighet, en intresseorganisation, ett särintresse, en branschorganisation eller annan företrädare för vad förordningen kallar »kollektiva intressen«.

Här flyttar man alltså makten över yttrandefriheten från lag och rättsväsende till intressenter som är part i målet. Vilket känns direkt olämpligt.

I grunden är det tänkt att Trusted Flaggers skall identifiera vad de anser vara olagligt innehåll och anmäla detta till respektive sociala media för åtgärd. Men som i så många andra EU-förslag har allt fått ett eget liv i processen.

Redan i direktivets inledning kan vi läsa att Trusted Flaggers även skall hjälpa till med att identifiera information som är oförenlig med respektive socialt nätverks användarvillkor. Det vill säga innehåll som oftast inte är olagligt.

Statligt godkända nätcensorer skall alltså kunna rekommendera att innehåll som inte är olagligt skall avlägsnas från internet.

Här skall man komma ihåg att EU:s politiska beslutsapparat under många år använt sig av påtryckningar mot sociala media för att få dem att ändra sina användarvillkor på olika sätt. På så vis har man kunnat begränsa det fria ordet utan en massa krångel som lagstiftning, demokratisk process och offentlig debatt.

Längre in i texten (recital 58 & artikel 27) kan vi läsa att Trusted Flaggers även skall medverka vid analys av systemrisker; att de skall ha ett utökat samarbete med sociala media; att de skall medverka vid utbildning för sociala plattformar samt att de skall bidra till utformning av uppförandekoder.

Här har alltså makten över det fria ordet flyttats från lagstiftning och rättsväsende till användarvillkor och särintressen. Samt att de nya nätcensorerna kommer att få en massa extra uppgifter. Och det blir värre.

Till exempel är det värt att notera att vad som är lagligt respektive olagligt skiljer sig mellan olika länder – samtidigt som internet inte känner några nationsgränser.

I förordningen vill man att en myndighet i ett EU-land skall kunna beordra borttagning av innehåll på servrar i andra medlemsstater. Detta även om innehållet i fråga inte är olagligt i det land där servern står.

Vilket innebär att franska, polska och bulgariska inskränkningar i det fria ordet även kan komma att drabba Sverige – utan stöd i svensk lag, i sak.

Detta är verkligen inte bra. Man kan undra om politikerna förstår vad de sysslar med.

DSA är nu färdigbehandlad i Europaparlamentets utskott och i ministerrådet. Trilogförhandlingarna mellan kommissionen, rådet och parlamentet är avslutade. Allt är klappat och klart för beslut.

Under resans gång – i utskott och förhandlingar – har mycket lagts till utöver vad som anges ovan. Vi vet redan att mer som kan vara problematiskt och en hel del ny micro management tillkommit.

Enligt Europaparlamentets ansvariga tjänstemän kommer den slutliga texten dock inte att kunna offentliggöras förrän om ungefär två veckor.

Sedan är det klart för ministerrådet och parlamentet att snabbt klubba DSA. Och eftersom det är en förordning kommer den att gälla rakt av, exakt som den är skriven, i hela EU. (Till skillnad från direktiv, som inarbetas i varje medlemslands existerande lagstiftning)

Nördarna som räddar Twitters själ?

av

Vilket liv det blev när Musk nu vill köpa Twitter. Litar man mindre på honom när det gäller det fria ordet än de nuvarande ägarna? Vilka är BlackRock, Morgan Stanley och det saudiska kungahuset.

Om jag får spekulera, så tror jag att Musk har idéer. Han har redan talat om open source. Tänk om han kan utnyttja Twitters användarbas för att skapa något verkligt universellt? Vad håller just nu på att bli tekniskt möjligt?

På Twitter skriver företagets medgrundare Jack Dorsey:

»In principle, I don’t believe anyone should own or run Twitter. It wants to be a public good at a protocol level, not a company. Solving for the problem of it being a company however, Elon is the singular solution I trust. I trust his mission to extend the light of consciousness.«

Detta handlar kanske om något mer än det fria ordet. En räddningsoperation för en teknisk vision.

• Bloomberg: Musk Is the ‘Singular Solution I Trust’ for Twitter, Dorsey Says »

EU-kommissionen låter samtidigt påpeka att det är den som bestämmer hur allt skall vara:

EU-domstolen ger grönt ljus till uppladdningsfilter

av

Som väntat meddelade EU-domstolen idag att uppladdningsfilter i EU:s upphovsrättsdirektiv är tillåtna – om man respekterar de åtgärder mot överfiltrering som finns i direktivet.

Uppladdningsfilter var en av de stora stridsfrågorna i EU:s upphovsrättsdirektiv. Det blev verklighet efter att ett antal ledamöter (varav flera svenska) enligt egen uppgift röstade fel i Europaparlamentet.

Polen utmanade dock denna del av direktivet (artikel 17, tidigare 13) och tog frågan till EU-domstolen. Idag kom domen, som i stort sett följer generaladvokatens rekommendation.

Ur domstolens pressmeddelande (PDF):

The obligation, on online content-sharing service providers, to review, prior to its dissemination to the public, the content that users wish to upload to their platforms, is accompanied by the necessary safeguards to ensure that that obligation is compatible with freedom of expression and information.

The Court of Justice dismisses the action brought by Poland against Article 17 of the directive on copyright and related rights in the Digital Single Market.

Uppdatering: Ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer (PP, DE) har funnit i vart fall några positiva saker i domen. Till exempel kan den leda till starkare skydd för laglig användning av upphovsrättsskyddat innehåll (”fair use”). Han menar också att dagens uppladdningsfilter inte klarar av att möta de krav som ställs upp i domen. Läs mer: Partial success against Internet censorship: Top EU Court severely restricts upload filters »

EU:s Digital Services Act klar för beslut

av

Ingen rätt till anonymitet online, ingen rätt till kryptering, inget förbud mot datalagring eller uppladdningsfilter. Myndigheter i ett EU-land kan beordra borttagning av innehåll på servrar i en annan medlemsstat – även om det inte är olagligt i det senare. Dessutom statligt godkända nätcensorer. Det är några av punkterna från slutförhandlingen om EU:s nya Digital Services Act.

Efter 16 timmars förhandlingar mellan EU-kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet finns nu en överenskommelse om EU:s Digital Services Act. Det finns dock ingen sammanställd slutlig text ännu. Men en del saker vet vi redan.

Låt oss börja med att se hur Europaparlamentet presenterar saken i sitt pressmeddelande:

• Access to platforms’ algorithms now possible
• Online platforms will have to remove illegal products, services or content swiftly after they have been reported
• Protection of minors online reinforced; additional bans on targeted advertising for minors as well as targeting based on sensitive data
• Users will be better informed how content is recommended to them

En god nyhet är att användare som censureras av sociala media kan komma att få någon form av möjlighet att överklaga.

Så över till den mer kritiske ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer (PP, DE):

»We were able to prevent removal obligations for search engines. We could also prevent the indiscriminate collection of the cell phone numbers of all uploaders to adult platforms, which would have endangered their privacy and the safety of sex workers due to foreseeable data hacks and leaks. Minors will be protected from surveillance advertising on online platforms. However, the ban on using sensitive personality traits (e.g. a person’s political opinion, diseases or sexual preferences) for targeted manipulation and targeting was heavily watered down.«

»Our online privacy will not be protected by a right to use digital services anonymously, nor by a right to encryption, a ban on data retention, or a right to generally opt-out of surveillance advertising in your browser (do not track). Freedom of expression on the Internet is not protected from error-prone censorship machines (upload filters), nor from arbitrary platform censorship. Cross-border removal orders issued by illiberal member states without a court order can take down media reports and information that is perfectly legal in the country of publication.«

Dessutom står förslaget om Trusted Flaggers (betrodda anmälare / statligt godkända nätcensorer) kvar, då det inte mött något egentligt motstånd eller ens ifrågasatts under förhandlingarna. Läs mer om problemen med Trusted Flaggers här »

Nu när förhandlingarna är klara kommer förordningen sannolikt att godkännas av EU:s ministerråd och Europaparlamentet utan ändringar.

Vi återkommer när det finns en slutlig, konsoliderad text.

Låt inte EU införa nätcensur i tysthet

av

I EU:s Digital Services Act föreslås så kallade Trusted Flaggers, betrodda anmälare på svenska.

Myndigheter, intresseorganisationer, särintressen och andra kollektiva intressen kan få rollen som Trusted Flaggers.

En Trusted Flaggers uppgift är att identifiera sådant som denne anser vara olämpligt, på nätet.

Dessa skall få en direktlina till sociala media, för att ”rekommendera” vad som bör tas bort.

Och de sociala medieplattformarna lär i huvudsak göra som de blir tillsagda.

På vilket sätt är detta inte censur?

När blev det en bra idé att låta myndighetspersoner inskränka yttranden på nätet? Är det verkligen genomtänkt att ge organisationer makt över det fria ordet? Och med vilken rätt kommer dessa Trusted Flaggers att plocka bort icke olagligt innehåll?

Ja, icke olagligt innehåll. Olagligt material skall plockas bort ändå. Det står uttryckligen i samma förslag. Vad man tänker ta bort är icke olagligt material som man finner… olämpligt.

Så får det inte gå till i en rättsstat. Yttrandefrihetens gränser skall sättas av lag som tydligt slår fast vad som inte får sägas. Inte av byråkrater, aktivister, organisationer och deras agendor.

Detta känns inte helt genomtänkt. Inte minst är sammansmältningen mellan staten och olika organisationer problematisk.

På annat håll i EU:s Digital Services Act slås det fast att den som blir censurerad i sociala media skall ha någon rimlig form av möjlighet att överklaga ett sådant beslut. Och det är ju en bra sak, hur man nu tänkt hantera de stora mängder fall som kan förväntas.

Vad händer då om någon överklagar att innehåll censurerats på Facebook – om denna censur skett på anmodan av Trusted Flaggers? Är det Meta eller staten man skall processa mot?

Detta för att inte tala om hur systemet med Trusted Flaggers kan missbrukas i länder som Ungern.

Kommer religiösa organisationer att tillåtas bli Trusted Flaggers? De är ju vad förslaget uttryckligen vill ha, nämligen företrädare för »kollektiva intressen«. Greenpeace? LO? Svenskt Näringsliv?

Inse vad man håller på att ställa till med.

Låt inte EU införa nätcensur i tysthet.