Sociala media
Detta är kategorin för nyheter och bloggposter som rör sociala media - samt deras relation till sina användare.
EU-domstolen ger grönt ljus till uppladdningsfilter
Som väntat meddelade EU-domstolen idag att uppladdningsfilter i EU:s upphovsrättsdirektiv är tillåtna – om man respekterar de åtgärder mot överfiltrering som finns i direktivet.
Uppladdningsfilter var en av de stora stridsfrågorna i EU:s upphovsrättsdirektiv. Det blev verklighet efter att ett antal ledamöter (varav flera svenska) enligt egen uppgift röstade fel i Europaparlamentet.
Polen utmanade dock denna del av direktivet (artikel 17, tidigare 13) och tog frågan till EU-domstolen. Idag kom domen, som i stort sett följer generaladvokatens rekommendation.
Ur domstolens pressmeddelande (PDF):
The obligation, on online content-sharing service providers, to review, prior to its dissemination to the public, the content that users wish to upload to their platforms, is accompanied by the necessary safeguards to ensure that that obligation is compatible with freedom of expression and information.
The Court of Justice dismisses the action brought by Poland against Article 17 of the directive on copyright and related rights in the Digital Single Market.
Uppdatering: Ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer (PP, DE) har funnit i vart fall några positiva saker i domen. Till exempel kan den leda till starkare skydd för laglig användning av upphovsrättsskyddat innehåll (”fair use”). Han menar också att dagens uppladdningsfilter inte klarar av att möta de krav som ställs upp i domen. Läs mer: Partial success against Internet censorship: Top EU Court severely restricts upload filters »
EU:s Digital Services Act klar för beslut
Ingen rätt till anonymitet online, ingen rätt till kryptering, inget förbud mot datalagring eller uppladdningsfilter. Myndigheter i ett EU-land kan beordra borttagning av innehåll på servrar i en annan medlemsstat – även om det inte är olagligt i det senare. Dessutom statligt godkända nätcensorer. Det är några av punkterna från slutförhandlingen om EU:s nya Digital Services Act.
Efter 16 timmars förhandlingar mellan EU-kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet finns nu en överenskommelse om EU:s Digital Services Act. Det finns dock ingen sammanställd slutlig text ännu. Men en del saker vet vi redan.
Låt oss börja med att se hur Europaparlamentet presenterar saken i sitt pressmeddelande:
• Access to platforms’ algorithms now possible
• Online platforms will have to remove illegal products, services or content swiftly after they have been reported
• Protection of minors online reinforced; additional bans on targeted advertising for minors as well as targeting based on sensitive data
• Users will be better informed how content is recommended to them
En god nyhet är att användare som censureras av sociala media kan komma att få någon form av möjlighet att överklaga.
Så över till den mer kritiske ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer (PP, DE):
»We were able to prevent removal obligations for search engines. We could also prevent the indiscriminate collection of the cell phone numbers of all uploaders to adult platforms, which would have endangered their privacy and the safety of sex workers due to foreseeable data hacks and leaks. Minors will be protected from surveillance advertising on online platforms. However, the ban on using sensitive personality traits (e.g. a person’s political opinion, diseases or sexual preferences) for targeted manipulation and targeting was heavily watered down.«
»Our online privacy will not be protected by a right to use digital services anonymously, nor by a right to encryption, a ban on data retention, or a right to generally opt-out of surveillance advertising in your browser (do not track). Freedom of expression on the Internet is not protected from error-prone censorship machines (upload filters), nor from arbitrary platform censorship. Cross-border removal orders issued by illiberal member states without a court order can take down media reports and information that is perfectly legal in the country of publication.«
Dessutom står förslaget om Trusted Flaggers (betrodda anmälare / statligt godkända nätcensorer) kvar, då det inte mött något egentligt motstånd eller ens ifrågasatts under förhandlingarna. Läs mer om problemen med Trusted Flaggers här »
Nu när förhandlingarna är klara kommer förordningen sannolikt att godkännas av EU:s ministerråd och Europaparlamentet utan ändringar.
Vi återkommer när det finns en slutlig, konsoliderad text.
Kortvideo: Säg nej till EU:s nya nätcensur
Låt inte EU införa nätcensur i tysthet
I EU:s Digital Services Act föreslås så kallade Trusted Flaggers, betrodda anmälare på svenska.
Myndigheter, intresseorganisationer, särintressen och andra kollektiva intressen kan få rollen som Trusted Flaggers.
En Trusted Flaggers uppgift är att identifiera sådant som denne anser vara olämpligt, på nätet.
Dessa skall få en direktlina till sociala media, för att ”rekommendera” vad som bör tas bort.
Och de sociala medieplattformarna lär i huvudsak göra som de blir tillsagda.
På vilket sätt är detta inte censur?
När blev det en bra idé att låta myndighetspersoner inskränka yttranden på nätet? Är det verkligen genomtänkt att ge organisationer makt över det fria ordet? Och med vilken rätt kommer dessa Trusted Flaggers att plocka bort icke olagligt innehåll?
Ja, icke olagligt innehåll. Olagligt material skall plockas bort ändå. Det står uttryckligen i samma förslag. Vad man tänker ta bort är icke olagligt material som man finner… olämpligt.
Så får det inte gå till i en rättsstat. Yttrandefrihetens gränser skall sättas av lag som tydligt slår fast vad som inte får sägas. Inte av byråkrater, aktivister, organisationer och deras agendor.
Detta känns inte helt genomtänkt. Inte minst är sammansmältningen mellan staten och olika organisationer problematisk.
På annat håll i EU:s Digital Services Act slås det fast att den som blir censurerad i sociala media skall ha någon rimlig form av möjlighet att överklaga ett sådant beslut. Och det är ju en bra sak, hur man nu tänkt hantera de stora mängder fall som kan förväntas.
Vad händer då om någon överklagar att innehåll censurerats på Facebook – om denna censur skett på anmodan av Trusted Flaggers? Är det Meta eller staten man skall processa mot?
Detta för att inte tala om hur systemet med Trusted Flaggers kan missbrukas i länder som Ungern.
Kommer religiösa organisationer att tillåtas bli Trusted Flaggers? De är ju vad förslaget uttryckligen vill ha, nämligen företrädare för »kollektiva intressen«. Greenpeace? LO? Svenskt Näringsliv?
Inse vad man håller på att ställa till med.
Låt inte EU införa nätcensur i tysthet.
EU:s nya nätcensur – enkelt förklarad
De flesta inser att censur är något problematiskt och dåligt.
Censur är förtryck av vissa yttranden och åsikter. Därför bör censur förekomma så lite som möjligt i en demokratisk rättstat.
Med censur blir den demokratiska processen en meningslös gest, då olika åsikter inte längre kan brytas mot varandra.
Utan ett fritt utbyte av tankar blir opposition omöjlig. Samhället stagnerar.
Idiotiska påståenden skall bemötas i en fri, öppen debatt – inte censureras.
Skall yttrandefriheten ändå begränsas, då måste det ske genom lag som stiftas i en transparent, demokratisk process – och som tydligt anger vad det är som inte får sägas.
De flesta inser att ett fritt och öppet internet är en förutsättning för vårt moderna samhälle.
Kampen för ett fritt internet handlar inte bara om att slippa bli övervakad, censurerad och kartlagd.
Det är även en kamp för själens frihet, samarbete, kreativitet, marknad och samhällets allmänna utveckling.
Därför är inskränkningar av internets frihet inte bara en fråga för den som är intresserad av nätpolitik – utan något som berör alla.
Internet är ett verktyg för framåtskridande. Därför måste dess frihet upprätthållas.
Så långt har vi alltså noterat att censur är dåligt och att ett fritt och öppet internet är viktigt.
Då är frågan varför ingen bryr sig när EU nu inför censur av internet.
Myndigheter, intresseorganisationer, särintressen och ”företrädare för kollektiva intressen” kommer att tilldelas rollen som Trusted Flaggers. Betrodda anmälare, på svenska.
Dessa skall ha en direktlinje till sociala media, för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.
Notera nu att detta inte handlar om olaglig information. Sådan kommer att plockas bort ändå.
Detta handlar om lagligt innehåll som anses olämpligt.
Varpå vi överger principen att yttrandefrihetens gränser skall sättas genom lag.
Då blir det istället byråkrater, lobbyorganisationer och särintressen som bestämmer vad som får sägas och skrivas – utifrån sina subjektiva premisser och referensramar.
Vad kan väl möjligen gå fel?
Trusted Flaggers är en del av EU:s nya Digital Services Act. Ingen tycks bry sig eller reagera. Inga kritiska politiska röster hörs. Inget intresse uppvisas från medias sida. Ingen debatt förs.
Varannan svensk vågar inte uttrycka sin åsikt
Varannan svensk ägnar sig åt självcensur. Och halva befolkningen vill inskränka sina meningsmotståndares demokratiska rättigheter.
SOM-institutet har genomfört en opinionsundersökning med en del uppseendeväckande resultat.
- 53% av svenskarna svarade att de inte anser sig kunna tala öppet om sina uppfattningar eftersom andra kan tycka att de är stötande.
- 21% av svenskarna kan tänka sig att inskränka den grundlagsstadgade rätten att få uttrycka sina åsikter i tal och skrift, för grupper de själva ogillar.
- C:a 35% är beredda att upphäva dessa gruppers rätt att demonstrera eller att bilda en organisation.
- 45% ansåg att personer som tillhör den ogillade gruppen inte borde få kandidera till riksdagen.
- De mest ogillade grupperna var sverigedemokrater, vaccinmotståndare, abortmotståndare och muslimer.
- Minst toleranta mot andra är de som sympatiserar med Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna.
Hälften av svenskarna vågar alltså inte säga vad de tycker. Och nästan hälften av befolkningen vill inskränka de demokratiska rättigheterna för andra, vars åsikter man inte delar.
Vad är det för demokrati om hälften av befolkningen skräms till tystnad?
Principen om allas lika rättigheter är central för en demokratisk rättsstat. Det är när man lämnat den som man öppnat för historiens mörkaste kapitel.
Givet dessa siffror är det kanske inte konstigt att så få bryr sig när internets frihet inskränks, information censureras och kontrollstaten rullas ut.
• Läs mer: Intolerans och självcensur präglar det politiska klimatet »
Brutal intern sågning av EU:s planer på att av-kryptera och inspektera all e-post och alla meddelanden
ChatControl2 möter inte bara extern kritik. Förslaget sågas nu även av EU-kommissionens egna tjänstemän.
EU-kommissionär Ylva Johanssons planer på av-kryptering och granskning av innehållet i alla e-post-meddelanden och alla elektroniska meddelanden möter nu mycket hård kritik, från kommissionens egen ”review board”.
Några exempel:
- Förslaget bryter mot EU:s förbud mot generell övervakning.
- Förslaget innehåller tekniska oklarheter.
- Förslaget respekterar inte individens rätt till privatliv.
- Det är olämpligt att låsa sig för en viss teknisk lösning innan man analyserat problemet.
ChatControl2 / meddelandekontroll syftar till att göra det obligatoriskt med av-kryptering och granskning av innehållet i all e-post och alla elektroniska meddelanden – för att kontrollera att du inte ägnar dig åt barnporr. (Vilket är en fråga som används som murbräcka. Syftet kan sedan utökas, som vanligt, genom ändamålsglidning.)
Det finns redan en tillfällig lag som gör sådan granskning möjlig – men inte obligatorisk.
Förslaget skulle ursprungligen ha lagts fram i december. Detta ändrades till mars. Och nu meddelas att förslaget skjuts fram till slutet av april (27/4).
Gissningsvis har den nya tyska regeringen kastat in grus i maskineriet. I dess koalitionsfördrag säger man nej till generell övervakning, speciellt av privat kommunikation. Den röd-gul-gröna regeringen har redan meddelat att man slutar med datalagring.
Rent allmänt tyder det som nu sker på en tillnyktring – och förnyad respekt för de mänskliga rättigheterna, individens rätt till privatliv och rättsstaten. Vilket dock inte tycks hindra Ylva Johansson från att ändå försöka gå fram med sitt förslag.
En annan faktor som spelar in är att det är högst troligt – närmast uppenbart – att EU-domstolen kommer att underkänna ChatControl2 om förslaget skulle bli verklighet.
Principen bör (precis som när det gäller datalagring) vara att övervakning skall inriktas mot personer som är misstänkta för brott, inte alla andra.
Länkar:
• EDRi: Leaked opinion of the Commission sets off alarm bells for mass surveillance of private communications »
• PP: Chat Control: Leaked Commission Paper (on) EU Mass Surveillance Plans »
• EDRi: The European Commission might put a stop to end-to-end encryption »
• ChatControl.eu »
EU:s nya nätcensur strider mot den demokratiska rättsstatens grundprinciper
EU är på väg att införa censur av icke olaglig information, utan föregående rättslig prövning.
I en rättsstat sätts yttrandefrihetens gränser av lagarna, som stiftas i god demokratisk ordning. Allt annat öppnar för godtycke och maktmissbruk.
Skulle någon överskrida dessa gränser blir det en fråga för rättsväsendet, vars uppgift är att upprätthålla lagarna. Där kan straff utdömas och eventuellt information av-publiceras eller dras in. Men först efter rättslig prövning.
Inget straff utan dom. Och ingen rättslig prövning förrän ett brott de facto har begåtts.
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger i artikel 6:
»Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.«
Förslaget till EU:s nya Digital Services Act (DSA) bryter mot dessa principer.
DSA förslår »trusted flaggers« (»betrodda anmälare«), vilket är statligt godkända nätcensorer.
Tanken är att vissa myndigheter, intresseorganisationer, särintressen och vad man kallar »kollektiva intressen« skall få en gräddfil till sociala media – för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.
Notera nu att detta inte nödvändigtvis handlar om olagligt innehåll. (Sådant plockas normalt sett bort ändå, under plattformarnas användarvillkor.)
Vad vi har här är snarare en mekanism för att censurera icke olagligt innehåll utan föregående rättslig prövning. Och så kan vi verkligen inte ha det.
Genom att föreskriva rekommendation istället för tvång och lämna det slutliga avgörandet till de sociala nätverken kan politiken i praktiken begränsa yttrandefriheten – utan att behöva besvära sig med störande moment som offentlig debatt, lagstiftning under demokratiska former och rättslig prövning.
På så sätt kan politiken tysta oönskade röster utan att själv behöva smutsa ner händerna.
Samtidigt skapar man ett system för att inskränka yttrandefriheten som inte står under demokratisk kontroll.
Detta är inget nytt. Politiken har länge försökt begränsa yttrandefriheten på nätet genom påtryckningar mot sociala media – för att få dessa att tysta vissa röster genom ändrade användarvillkor eller ändrad praxis för moderering.
Inte nog med att detta är att undergräva rättsstaten och kringgå den demokratiska processen. Den som blir censurerad på detta sätt lämnas i princip rättslös – då sociala media till skillnad från rättsstaten idag inte erbjuder någon formell möjlighet att överklaga till en högre, opartisk instans.
Om yttrandefriheten alls skall inskränkas, då får det inte ske med mindre än demokratiskt stiftad lag i sak och föregående opartisk rättslig prövning.
Säg nej till »trusted flaggers« i EU:s Digital Services Act!
Därför finns det inga europeiska nätjättar
EU:s fokus på att bekämpa de amerikanska nätjättarna riskerar att hindra europeiska startups från att växa och konkurrera på lika villkor.
EU:s Digital Services Act (DSA) och Digital Markets Act (DMA) riskerar att hålla tillbaka utvecklingen av sociala media och andra plattformar i Europa. Problemet är att man skapar regelverk som endast redan existerande Big Data har resurser att leva upp till.
Kritiken kom redan med EU:s upphovsrättsdirektiv. Även om det inte uttryckligen kräver uppladdningsfilter ställer det sådana krav att just uppladdningsfilter ändå kommer att krävas. Detsamma gäller förordningen om terror-relaterat innehåll online.
Endast nätjättar som Facebook, Twitter och Google klarar av att bära de kostnader som krävs för att genomföra sådan filtrering.
Samma sak gäller de juridiska kostnader som ny EU-reglering medför. Den gör det svårt, närmast omöjligt för europeiska startups att konkurrera med de existerande amerikanska nätjättarna. Det blir helt enkelt för krångligt och för dyrt.
Nu sätter DSA och DMA i och för sig upp olika regler för dominanta marknadsaktörer respektive andra. Men redan de grundläggande reglerna är så omfattande att det är enklare och billigare för entreprenörer att etablera sig utanför EU.
Och vem kommer att vilja expandera sin verksamhet om det finns ett tröskelvärde, över vilket en omfattande och kostsam reglering börjar gälla?
Det känns som om EU är så totalt fixerat vid att reglera de stora amerikanska nätjättarna att man glömmer de europeiska startups som kan bli morgondagens Facebook eller Google.
Dessutom är EU:s regelverk fyllt av motsättningar. DSA och DMA kan komma att slå fast rätten till kryptering – medan ChatControl / meddelandekontroll handlar om obligatorisk av-kryptering av all e-post och alla elektroniska meddelanden, för att granska dess innehåll.
Hur skall nätentreprenörer alls kunna navigera i detta ständigt föränderliga juridiskt landskap fyllt med självmotsägelser?
Dock skall man hålla i minne att DSA, DMA och andra regleringar fokuserar på hur nätet fungerar idag, med dagens aktörer och dagens tekniska lösningar.
Samtidigt förändras och utvecklas tekniken. EU:s nätlagstiftning kommer snart att vara inaktuell och reglera gårdagens sociala media och plattformar. Till exempel står den sig slätt mot decentraliserade, distribuerade nätverk.
Teknik slår politik, som Jan Stenbeck en gång uttryckte saken.