Femte juli

Nätet till folket!

Sociala media

Detta är kategorin för nyheter och bloggposter som rör sociala media - samt deras relation till sina användare.

Konsten att vinna en argumentation på internet

av

1. Du måste ha rätt. Det räcker inte med att tro att du har rätt. Ditt påstående behöver backas upp antingen med för alla observerbara förhållanden och fakta – eller i vart fall med trovärdiga, av varandra oberoende källor.

2. Beskyll inte någon för vad du tror eller hoppas att personen tycker – utan bara för sådant som denne själv har formulerat eller officiellt ställt sig bakom.

3. Tro inte att du kan omvända den du debatterar med eller ens få personen att erkänna att den har fel. I vart fall inte inför publik.

4. Det är de som följer en ordväxling som är viktiga att nå, inte den du debatterar med. Se därför till att argumentera tydligt och att förklara dina eventuella principer och dess grunder så att även den som inte är insatt kan förstå.

5. Bli inte upprörd. Upprördhet grumlar ditt omdöme och begränsar din förmåga att handla rationellt. Du kan själv välja hur du skall reagera på andras uttalanden och handlingar. Ge dig själv lite betänketid innan du svarar. Svara aldrig på fyllan.

6. Ta det inte personligt. Om någon är otrevlig och oregerlig – då är det den personens problem, inte ditt.

7. Var korrekt och artig. Ingen tycker om otrevliga och arroganta idioter.

8. Var nyfiken och ställ frågor. Då får du dels reda på vad din motståndare verkligen tror och varför. Dels brukar det avslöja svagheter i dennes resonemang.

9. Ironi och satir fungerar inte alltid i skrift. Om du använder humor måste ditt argument kunna stå för sig själv, även om läsaren inte delar eller förstår din uppfattning om vad som är lustigt.

10. Skriv inte något om någon som du inte skulle kunna säga direkt till personen ifråga, om han eller hon stod framför dig.

11. Tro inte att du alltid kan få sista ordet. En väl underbyggd argumentation inför en intresserad publik är viktigare.

Har du fler tips? Fyll i så fall gärna på i kommentarerna.

Skall folk få tycka vad de vill på internet?

av

Sociala medieplattformar som Facebook, Youtube och Twitter är privata företag. De har rätt att tillämpa i stort sett vilka användarvillkor de vill. De har rätt att välja vilka de vill upplåta utrymme åt. Och så skall det naturligtvis vara.

Men detta ger dem inte rätt att slippa kritik när de beter sig idiotiskt. Är de kloka, då lyssnar de till sina användare. Vi är trots allt den produkt de tjänar sina pengar på.

Två gånger de senaste dagarna har jag stött på relativt stora aktörer på Facebook och Youtube som fått inslag censurerade eller sina konton uppsagda utan någon form av rimlig förklaring. Närmare bestämt ingen förklaring alls.

Detta hade varit ett mindre problem om inte dessa plattformar vore totalt dominerande. Och att starta konkurrerande plattformar blir allt svårare, i vart fall här i Europa – som är på väg att reglera sönder nätet. När det införs »länkskatt« eller krav på uppladdningsfilter, då kommer de sociala mediejättarna alltid att ha tillräckliga resurser. Till skillnad från startups och små konkurrenter som aldrig får en ärlig chans.

Allt kompliceras av att tonen på de sociala plattformarna blir allt mer uppskruvad och att folk tycks bli mer intoleranta och snarstuckna. Dessutom består mycket av polariseringen på nätet inte på att folk tycker olika i sig – utan på att man angriper varandra för vad man tror, hoppas och påstår att den andre tycker.

De flesta är forcerat känslosamma och skjuter från höften. Att vara rationell, logisk och faktabaserad är ute. För att inte tala om artig och korrekt. Vilket får internet att förvandlas till ett skyttegravskrig istället för ett intressant samtal.

Människor tror vad de vill tro, ser vad de vill se och tror ofta att en liten del av bilden är hela bilden.

När den digitala mobben drar fram efter en vantolkad tweet kan det sluta med att människor blir de-plattformerade, mister sina jobb och får sina liv förstörda. Av människor som menar att de själva är de goda och kärleksfulla.

Jag älskar internet och tänker försvara dess frihet och öppenhet. Jag ser internet som det stora torg på vilket vi kan mötas, samarbeta, handla och diskutera. Jag är närmast andäktig inför att vi har ett globalt nätverk tillgängligt 24/7 – med mänsklighetens samlade kunskap och där nyckeln till framgång är att erbjuda andra värde.

Just därför gör det mig ont när de sociala mediejättarna beter sig maktfullkomligt mot sina användare; när EU cementerar nätjättarnas dominerande position genom överreglering; när människor hellre spyr galla över varandra än försöker lyssna och förstå; när nätets självutnämnda ordningsmän tystar oliktänkande.

SwebbTV – godkänd av staten men stoppad av Youtube

av

Web-tv-kanalen SwebbTV – med 65.000 följare – har raderats från Youtube.

Jag har bara sett enstaka avsnitt och kan inte riktigt uttala mig om dess innehåll. Jag vet inte heller om kanalen brutit mot Youtubes användarvillkor. Och det får inte ens SwebbTV själva veta. Men här finns en del detaljer som är värda att notera.

Under hösten fick SwebbTV mediestöd beviljat från Myndigheten för press radio och tv.

Sådant stöd omfattas av en rad regler.  Mediestödsförordningen säger bland annat:

3 a § Vid prövningen av frågor om redaktionsstöd för 2020 ska med allmänt nyhetsmedium även avses en del av en radio- eller tv-kanal om denna del har till sin primära uppgift att bedriva nyhetsbevakning och också har ett redaktionellt innehåll bestående av regelbunden och allsidig nyhetsförmedling som ger uttryck för ett brett utbud av ämnen och perspektiv samt granskning av för demokratin grundläggande skeenden.

I och med att man beviljats mediestöd bör SwebbTV, i statens ögon, vara att betrakta som någon form av »riktig« media.

Vilket gör Youtubes beslut en smula uppseendeväckande.

Fallet belyser även frågor som Youtube/Googles dominerande ställning, politiska drev som leder till deplattformering samt om yttrandefrihet i dagens medielandskap.

Framförallt är det problematiskt att det inte finns någon praktisk möjlighet att överklaga sådana här beslut – eller ens få reda på skälen till att material plockas bort / en kanal stängs ner. (Möjligen kan det bli en ändring på den saken med EU:s nya Digital Services Act.)

Med risk för att tjata: Allt skulle bli så oerhört mycket enklare för alla om man tillämpade en generell regel som säger att endast material som är olagligt kan plockas bort. Om inte annat skulle Youtube och de andra plattformarna då slippa misstanken om att de är politiskt partiska.

Några länkar:
• Bulletin: Kanalen Swebbtv raderad från Youtube »
• SwebbTV:s nya site »
• Newsvoice: Anna Wikland ansvarig för radering av SwebbTV från Youtube – Permanent beslut »
• Newsvoice: Stängningen av SwebbTV lyfts till Riksdagen – Alternativmedia förgörs av repressiva krafter – Exklusiv intervju för NewsVoice »

Vill vi ha statliga ordningsmän på internet?

av

Ett av de förslag som förs fram i EU:s nya Digital Services Act (DSA / förordningen om digitala tjänster) är så kallade »trusted flaggers«. Enkelt uttryckt handlar det om statligt godkända ordningsmän på nätet.

Detta har väckt förvånansvärt lite uppmärksamhet, i princip ingen alls. Låt oss kika närmare på förslaget.

  • Trusted flaggers skall vara underordnade nationella Digital Services Coordinators.
  • De skall besitta särskild kompetens för att identifiera och flagga olagligt innehåll på nätet.
  • Ett kriterium är, enligt DSA att »it represents collective interests and is independent from any online platform«.
  • Deras flaggningar skall prioriteras för behandling av nätplattformarna.
  • Det skall vara offentligt vilka dessa trusted flaggers är.
  • De skall kunna bli av med sitt uppdrag om de missköter sig.

På sidan 28, motivering 46 (förklarande memorandum, ej lagtext) finner vi en mer utförlig beskrivning:

»Action against illegal content can be taken more quickly and reliably where online platforms take the necessary measures to ensure that notices submitted by trusted flaggers through the notice and action mechanisms required by this Regulation are treated with priority, without prejudice to the requirement to process and decide upon all notices submitted under those mechanisms in a timely, diligent and objective manner. Such trusted flagger status should only be awarded to entities, and not individuals, that have demonstrated, among other things, that they have particular expertise and competence in tackling illegal content, that they represent collective interests and that they work in a diligent and objective manner. Such entities can be public in nature, such as, for terrorist content, internet referral units of national law enforcement authorities or of the European Union Agency for Law Enforcement Cooperation (‘Europol’) or they can be non-governmental organisations and semi- public bodies, such as the organisations part of the INHOPE network of hotlines for reporting child sexual abuse material and organisations committed to notifying illegal racist and xenophobic expressions online. For intellectual property rights, organisations of industry and of right-holders could be awarded trusted flagger status, where they have demonstrated that they meet the applicable conditions. The rules of this Regulation on trusted flaggers should not be understood to prevent online platforms from giving similar treatment to notices submitted by entities or individuals that have not been awarded trusted flagger status under this Regulation, from otherwise cooperating with other entities, in accordance with the applicable law, including this Regulation and Regulation (EU) 2016/794 of the European Parliament and of the Council.«

Dessa nätgranskare kan alltså vara statliga organ, representanter för vissa särintressen och organisationer.

Detta väcker massor av frågor. Hur tänker man  till exempel förhålla sig till nätgranskare utsedda att flagga olagligt material i länder som inte respekterar de medborgerliga fri- och rättigheterna och som har lagar som går på tvärs med övriga EU (t.ex. hädelselagar och abortförbud)? Hur genomtänkt är det egentligen att ge olika särintressen rollen som censorer – då de ju till sin natur är partiska? Hur har man tänkt förhålla sig till nätgranskare som kan misstänkas ha en politisk agenda?

Detta kan bli en soppa.

Rent spontant känns det som att prioriterad begäran om censur bara borde få begäras av en myndighet, till exempel den nya Digital Service Coordinator som medlemsstaterna förväntas inrätta. Och egentligen borde det inte få ske med mindre än föregående rättslig prövning.

Men att ha allehanda särintressen som nätcensorer utan någon föregående prövning av deras framställningar till nätplattformarna – det känns som upplagt för missbruk och konflikter. Om man alls skall ha trusted flaggers, då borde de snarare rikta sina anmälningar till sin nationella Digital Services Coordinator för prövning.

Det verkar som att EU – åter igen – dumpar frågan om vad som får publiceras på nätet på andra aktörer istället för att reglera det fria ordet genom lag och rättsväsende.

Nästa omröstning om TERREG – EP/LIBE 11 januari

av

Förhandlingarna om EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online är som bekant klara. Nu skall kompromissen behandlas av Europaparlamentet. Första steget blir i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE) den 11 januari. Utfallet av den voteringen (förmodligen röstar LIBE ja till kompromissen) kommer sedan att vara huvudförslag när parlamentet under våren röstar i plenum.

Den stora frågan i kompromissen är att onlineplattformar kan men inte måste använda sig av uppladdningsfilter. Som vi tidigare rapporterat kommer detta i de flesta fall förmodligen ändå att leda till att automatiserade uppladdningsfilter används – eftersom alternativet är manuell granskning, vilket vore oerhört resurskrävande och långsamt.

Läs mer hos Piratpartiet »

EU begränsar yttrandefriheten i smyg

av

EU har utvecklat en metod för att införa kontroversiella inskränkningar av nätets frihet bakvägen.

Vi har sett det när politiker vill begränsa det fria ordet på internet. När sådana inskränkningar har varit för kontroversiella eller känsliga – då har man istället utövat påtryckningar mot de sociala plattformarna, så att de gör motsvarande inskränkningar genom sina användarvillkor. Vilket flyttar makten över det fria ordet från lagstiftning och domstolar till privata aktörer. Konsekvensen blir att den enskilde användaren i princip blir rättslös.

Ett annat, aktuellt, exempel är förordningen om terror-relaterat innehåll online. När förslaget om obligatoriska uppladdningsfilter blev för kontroversiellt – då blev de »frivilliga«. Plattformarna åläggs fortfarande ett ansvar för att viss information inte sprids, men lagstiftaren lämnar det till respektive plattform att besluta hur det skall ske. Formellt sett är detta ett steg i rätt riktning. Men i praktiken innebär det att plattformarna ställs inför valet att antingen granska allt som ladas upp manuellt (vilket är en närmast övermänsklig uppgift som skulle kräva en omfattande nyanställning av granskare) eller att använda automatiska uppladdningsfilter. Och då kommer de flesta med säkerhet att välja det senare.

EDRi kommenterar:

»Although authorities can no longer impose the use of automated content filtering tools, platforms are highly encouraged throughout the text to make all efforts to delete terrorist content, including by relying on their terms of services. Given current content moderation practices, it would involve content filtering. The problems of these context-blind, ill-suited technologies remain unanswered and unaccounted for.«

I grunden är detta en demokratifråga. Om man vill inskränka det fria ordet då måste reglerna vara föremål för en öppen och grundlig demokratisk lagstiftningsprocess. Vilket även ger den som drabbats av inskränkningen rätt att få sin sak prövad i domstol, under rättssäkra former.

Det är detta EU gång på gång kringgår.

EU:s Digital Services Act sammanfattad

av

På tisdag eftermiddag presenterade EU-kommissionen sitt förslag till en Digital Services Act (och en Digital Markets Act). Det är ett omfattande dokument, men vi skall här göra ett första försök att vaska fram några av de mest intressanta punkterna.

Låt oss börja med vad EU-kommissionen själv har att säga om DSA – eller Rättsakten om digitala tjänster, som den kommer att heta på svenska. Citat:

  • Regler för avlägsnandet av olagliga varor och tjänster och olagligt innehåll på nätet.
  • Skyddsmekanismer för användare vars innehåll felaktigt raderats av plattformar.
  • Nya skyldigheter som innebär att mycket stora plattformar ska vidta riskbaserade åtgärder för att förhindra att deras system missbrukas.
  • Omfattande åtgärder för att säkra öppenhet, bland annat när det gäller onlinereklam och algoritmer som används för att rekommendera innehåll till användare.
  • Nya befogenheter att granska hur plattformarna fungerar, däribland genom att underlätta för forskare att få tillgång till viktiga data från plattformarna.
  • Nya bestämmelser om spårbarhet för företagsanvändare på onlinemarknadsplatser, så att det blir möjligt att spåra säljare av olagliga varor eller tjänster.
  • En innovativ samarbetsprocess mellan myndigheter för att säkerställa ett effektivt genomförande på hela den inre marknaden.

Så långt Kommissionen. Nu över till själva dokumentet (PDF), som vi än så länge bara fått tag i på engelska. Det är på 110+ sidor, så vi hoppar direkt till de skarpa förslagen. Detta med reservation för att det är första gången jag ser texten – och säkert inte förstår allt och kanske missuppfattat en del.

Artikel 3:1 Mere Conduit

Where an information society service is provided that consists of the transmission in a communication network of information provided by a recipient of the service, or the provision of access to a communication network, the service provider shall not be liable for the information transmitted, on condition that the provider:
(a) does not initiate the transmission;
(b) does not select the receiver of the transmission; and
(c) does not select or modify the information contained in the transmission.

Här har vi budbärarimmunitet, i vart fall för internetoperatörer. Vilket är en bra sak.

Artikel 4.1 – Caching – ger en motsvarande budbärarimmunitet till mail-operatörer, meddelandetjänster och förmodligen även chatt-operatörer med reservation för att material som flaggas av myndigheterna måste tas bort.

Artikel 5.1 – Hosting – känns lite knepigare att tolka utan bakgrundsmaterialet. Den lär helt klart täcka molntjänster. Och förmodligen sociala nätplattformar.

Where an information society service is provided that consists of the storage of information provided by a recipient of the service the service provider shall not be liable for the information stored at the request of a recipient of the service on condition that the provider:
(a) does not have actual knowledge of illegal activity or illegal content and, as regards claims for damages, is not aware of facts or circumstances from which the illegal activity or illegal content is apparent; or
(b) upon obtaining such knowledge or awareness, acts expeditiously to remove or to disable access to the illegal content.

5.2: Paragraph 1 shall not apply where the recipient of the service is acting under the authority or the control of the provider.

5.2 är en smula kryptisk. Vi får undersöka saken i en senare post.

Artikel 7 – No general monitoring or active fact-finding obligations

No general obligation to monitor the information which providers of intermediary services transmit or store, nor actively to seek facts or circumstances indicating illegal activity shall be imposed on those providers.

Detta betyder rimligen att det inte får förekomma något allmänt krav på att operatörer och plattformar skall övervaka all trafik i jakt på olagligheter. Vilket i stort sett känns som att man överför eHandels-direktivets förbud mot generell övervakning. (Hur det är tänkt att gå ihop med förordningen om terror-relaterat innehåll online är oklart.)

Dock håller man i artikel 9 öppet för att granska enskilda användare (som då rimligen är misstänkta för brott):

Providers of intermediary services shall, upon receipt of an order to provide a specific item of information about one or more specific individual recipients of the service, issued by the relevant national judicial or administrative authorities on the basis of the applicable Union or national law, in conformity with Union law, inform without undue delay the authority of issuing the order of its receipt and the effect given to the order.

Artikel 8 – Orders to act against illegal content

1. Providers of intermediary services shall, upon the receipt of an order to act against a specific item of illegal content, issued by the relevant national judicial or administrative authorities, on the basis of the applicable Union or national law, in conformity with Union law, inform the authority issuing the order of the effect given to the orders, without undue delay, specifying the action taken and the moment when the action was taken.

2. Member States shall ensure that the orders referred to in paragraph 1 meet the following conditions:
(a) the orders contains the following elements:
– a statement of reasons explaining why the information is illegal content, by reference to the specific provision of Union or national law infringed;
– one or more exact uniform resource locators and, where necessary, additional information enabling the identification of the illegal content concerned;
– information about redress available to the provider of the service and to the recipient of the service who provided the content;
(b) the territorial scope of the order, on the basis of the applicable rules of Union and national law, including the Charter, and, where relevant, general principles of international law, does not exceed what is strictly necessary to achieve its objective;
(c) the order is drafted in the language declared by the provider and is sent to the point of contact, appointed by the provider, in accordance with Article 10.

Myndigheterna skall alltså kunna beordra nedtagning av olagligt material. Men inte utan en hänvisning till lagrum och information om hur man överklagar.

»Due diligence obligations for a transparent and safe online environment«

I denna del av DSA föreskrivs bland annat:

  • Service providers, nätplattformar m.fl. (providers of intermediary services) skall ha en kontaktpunkt för myndigheterna. (10:1)
  • De som inte har sin verksamhet i EU måste i vart fall ha juridisk representation här. (11:1)
  • Tydliga terms & conditions – som även förklarar företagens policy och metoder för moderation. (12)
  • Transparensrapporter som omfattar så väl information om material som tagits ner på order av myndigheterna som om den egna moderationen (13)
  • Lättillgängliga funktioner för att anmäla olagligt innehåll till hosting services providers. (14)
  • Huvudregeln är att den som anmäler innehåll måste förklara varför, vem hon är och dessutom gå i god för att anmälan är korrekt och motiverad. (14:2)
  • Den som får material nedtaget / bortmodererat skall snarast informeras om saken, om metoden, om skälet och om möjligheten att överklaga. (14:5 & 15)
  • Sociala plattformar skall ha lättillgängliga och begripliga rutiner för att hantera klagomål. (17)
  • Något slags entitet skall etableras för att lösa konflikter mellan service providers och användare utanför det vanliga rättsväsendet. (18)

Artikel 19 – Trusted flaggers

Nu blir det nog en smula kontroversiellt. Lite elakt uttryckt skulle man kunna säga att det skall anställas ordningsmän eller renhållningsarbetare på nätet.

1. Online platforms shall take the necessary technical and organisational measures to ensure that notices submitted by trusted flaggers through the mechanisms referred to in Article 14, are processed and decided upon with priority and without delay.
2. The status of trusted flaggers under this Regulation shall be awarded, upon application by any entities, by the Digital Services Coordinator of the Member State in which the applicant is established, where the applicant has demonstrated to meet all of the following conditions:
(a) it has particular expertise and competence for the purposes of detecting, identifying and notifying illegal content;
(b) it represents collective interests and is independent from any online platform;
(c) it carries out its activities for the purposes of submitting notices in a timely, diligent and objective manner

Det skall vara offentligt vilka som utses till trusted flaggers (19:3 & 4) och de skall kunna få sparken om de missköter sig (19:5 & 6).

Kvalitetsmärkta nätriddare som städar upp på nätet – eller EU-godkända nätgranskare som är en del av propagandamaskineriet? Detta är något det kommer att bli debatt om.

Man kan för övrigt undra om 19:2b avser allmänintresset eller kollektiva intressen och i så fall vilka.

Vi går vidare…

  • I artikel 20 regleras hur det skall gå till när användare stängs av från onlineplattformar.
  • Nätplattformarna måste anmäla misstänkt kriminalitet som de upptäcker till myndigheterna. (21)
  • Den som vill sälja något på nätet måste vara tydligt identifierad. (22)
  • I sina transparens-rapporter (13) skall online-plattformar även ange bl.a. omfattning av konfliktlösning (18), omfattningen av avstängningar samt vilka automatiska verktyg man använder för att moderera innehåll och hur dessa fungerar. (23)
  • Vid online-annonsering skall det tydligt framgå att annonser är annonser, vem som är avsändaren samt vilka parametrar som använts för att komma fram till att annonsen visas för just dig. (24)

Speciallagstiftning för nätjättar

  • I artikel 25 slår man fast att man kan införa specialregler för plattformar med minst 45 miljoner användare.
  • Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt systemkritiska risker koppade till dominerande aktörer. (26)
  • Man ägnar mycket EU-lingo åt arbete för att minimera sådana risker. (27)
  • Nätjättarna skall utsättas för en omfattande, oberoende och årlig revision. (28)
  • Användarna skall kunna påverka enligt vilka kriterier de rekommenderas annonser och skall kunna välja minst ett alternativ som inte bygger på profilering. (29)
  • De stora plattformarna måste behålla all upptänklig data om annonser och deras exponering i minst ett år. (30)
  • De skall förse en Digital Services Coordinator / Kommissionen med all tänkbar data om sig själva. (31)
  • De skall även ha compliance officers. (32)

I nästa avsnitt skall det upprättas allehanda standards, uppförandekoder och  krisprotokoll. Mest byråkrati.

Digital Service Coordinators (DSC)

Artikel 38 till 41 lanserar nationella Digital Services Coordinators:

Member States shall designate one of the competent authorities as their Digital Services Coordinator. The Digital Services Coordinator shall be responsible for all matters relating to application and enforcement of this Regulation in that Member State, unless the Member State concerned has assigned certain specific tasks or sectors to other competent authorities. The Digital Services Coordinator shall in any event be responsible for ensuring coordination at national level in respect of those matters and for contributing to the effective and consistent application and enforcement of this Regulation throughout the Union.

Artikel 41 ger dessa – låt oss förkorta dem till DSC – lite halvt polisiära befogenheter. Artikel 42 föreskriver böter på upp till sex procent av vinst eller omsättning för företag som bryter mot denna nya förordning. Artikel 43 ger även användare rätt att vända sig till sin DSC. I artikel 44 föreskrivs att DSC skall avge årliga aktivitetsrapporter. DSC:s i olika länder skall enligt artikel 45 kunna samverka över gränserna och göra gemensamma utredningar (45 & 46).

European Board for Digital Services

European Board for Digital Services (47 – 49) är tydligen tänkt som något slags organ för samverkan för nationella DSC:s.  Det spontana intryck man får är att detta kommer att bli något slags ny EU-myndighet.

Sektion tre hoppar vi över idag, då det mest verkar handla om olika sanktionsformer och befogenheter för den nya europeiska nät-byråkratin. I artikel 67 meddelas att:

The Commission shall establish and maintain a reliable and secure information sharing system supporting communications between Digital Services Coordinators, the Commission and the Board.

Artikel 68 vädrar tanken på att etablera något slags nationella konsument-råd för användare av nätplattformar, som förmodligen är tänkt som referensgrupp.

Artikel 70 ger oss en Digital Services Committee. Dess uppgift skall vara att biträda EU-kommissionen.

Förordningen skall utvärderas vart femte år (73). Någon implementation i nationell lagstiftning behövs inte (74):

This Regulation shall be binding in its entirety and directly applicable in all Member States.

Så långt the Digital Services Act. Men det är även intressant att se vad som inte finns i lagförslaget.

Man sätter till exempel de tekniska ramarna för att kunna avlägsna material – men ger inga närmare besked om vad som kan komma att avlägsnas. Det lär komma nästa år i EU:s Code of Conduct on countering illegal hate speech online.

Med reservation för att allt ovan är anteckningar från min första genomläsning av själva lagtexten – så känns det som om man är på väg att bygga upp en väldig byråkrati för internet i EU. Och hållningen till de stora sociala plattformarna känns stundtals direkt fientlig (även om det kanske ibland är välförtjänt).

Nu skall jag försöka förstå mer om the Digital Services Act – och återkomma med en mer genomarbetad kommentar. Samt kasta ett öga på the Digital Markets Act.

Motstridiga besked om uppladdningsfilter i TERREG/TCO

av

Detta är intressant. Som vi rapporterat avslutades idag EU:s trilog-förhandlingar om förordningen om terror-relaterat innehåll online.

EU-kommissionen skriver i sitt pressmeddelande:

»Obligations for service providers to address proactively the misuse of their services for the dissemination of terrorist content online.«

Jag kanske är lite trög. Men jag kan inte tolka proaktiva åtgärder som något annat än uppladdningsfilter. I vart fall inte i praktiken.

Andra sidan, Piratpartiet i Europaparlamentet via MEP Patrick Breyer DE skriver:

»After hard work and protests from civil society, we were able to achieve important partial successes: We have prevented an obligation on platforms to deploy error-prone upload filters.«

Uppenbarligen är man inte helt överens om vad man kommit överens om.

Om man skall vara proaktiv, då måste man rimligen vidta åtgärder innan något slags faktum är fullbordat. Frågan är hur det skall gå till utan den enda proaktiva åtgärd som finns på bordet – nämligen uppladdningsfilter.

Vi kommer väl att få veta, vad det lider. Men det känns som om de två sidorna tolkar utfallet från förhandlingarna på helt olika sätt. (Vilket i och för sig inte är ovanligt.)

Piratpartisterna i Europaparlamentet har säkert gjort sitt bästa. Men nu är det tyvärr EU-kommissionen och Ylva Johansson som har tolkningsföreträde.

Mer övervakning men få nyheter i Ylva Johanssons EU-plan mot terrorism

av

För den som följer övervakningsfrågorna i EU var det något förvånande när EU-kommissionär Ylva Johansson i radionyheterna i morse meddelade att hon kommer att lägga fram ett förslag för att ge myndigheterna möjlighet att snabbt plocka ner terror-relaterad information och propaganda på internet.

Ett sådant förslag finns nämligen redan: EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online (TERREG/TCO). Och där pågår förhandlingar mellan kommissionen, rådet och parlamentet. Tanken är att morgondagens trilog-förhandlingar skall vara de sista. Men fortfarande är positionerna låsta. De viktigaste frågorna man förhandlar om gäller:

  • Ministerrådet vill att oönskat material skall plockas bort inom en timma, vilket Europaparlamentet menar är orealistiskt.
  • Ministerrådet vill att myndigheter i en medlemsstat skall kunna beordra nedtagning av innehåll på servrar i andra medlemsstater (eller tredje land).
  • Ministerrådet vill inte se något undantag för journalistik, kultur, forskning, dokumentation etc.
  • Ministerrådet vill se uppladdningsfilter, det vill säga automatiserad nätcensur – vilket parlamentet säger nej till.

Detta är alltså inte något nytt, utan ett ärende som redan dragits i långbänk. Vad det handlar om är att Ylva Johansson försöker öka trycket på parlamentet inför morgondagens förhandlingar.

På det hela taget är det väldigt lite nytt som presenteras i den Counter-Terrorism Agenda for the EU som EU-kommissionen presenterade idag.

Därmed inte annat sagt än att dokumentet listar ett antal kontroversiella åtgärder, även om de i allt väsentligt redan är kända. Exempel:

  • Automatiserad ansiktsigenkänning för identifiering, lokalisering och övervakning av individer.
  • EU:s nya Digital Services Act kommer att presentera en »horisontell« approach till olagligt innehåll online.
  • Ökad kontroll av resenärer genom PNR och samkörning av databaser.
  • Förstärkning av Europols mandat.
  • Man vill kringgå kryptering av privata meddelanden.
  • Förenklat utbyte av digitala bevis mellan medlemsstater.
  • Ett nytt datalagringsdirektiv.

Några nyheter finns dock:

  • 2021 kommer man att uppdatera EU:s Code of Conduct on countering illegal hate speech online.
  • 2021 kommer kommissionen att lägga fram ett förslag om »interconnected bank account registers« – det vill säga en central funktion för att kunna kontrollera alla bankkonton och transaktioner (i detta sammanhang relevant vad gäller terror-finansiering).
  • Man planerar att tillsätta en »Counter-Terrorism Coordinator«.

Även om dagens dokument främst fokuserar på radikal, militant islamism – så omfattar det även höger- och vänsterextremism.

Man har också en uppmaning till medlemsstaterna:

»Ensure that projects which are incompatible with European values or pursue an illegal agenda do not receive support from public funds.«

Ylva Johanssons 25-sidiga handlingsplan innehåller som sagt mest redan kända förslag. Den känns mer som ett papper för att avleda eventuell kritik mot att EU gör för lite för att bekämpa terrorism än som något nytt i sak. Men det kan naturligtvis vara bra att vi nu får EU:s planer på området sammanfattade i ett dokument.

Länkar:
• EU-kommissionens pressmeddelande »
• Counter-Terrorism Agenda for the EU (PDF) »

EU-kommissionen presenterar oklar handlingsplan mot hat, hot och desinformation

av

EU-kommissionen har antagit en European Democracy Action Plan, vars syfte är »to empower citizens and build more resilient democracies across the EU«. Och det låter ju bra. Men vad betyder det?

»Standing up to challenges to our democratic systems from rising extremism and perceived distance between people and politicians, the Action Plan sets out measures to promote free and fair elections, strengthen media freedom and counter disinformation. More concretely, the Commission will propose legal action on political advertising that will address the sponsors of paid content and production and distribution channels, including online platforms, advertisers and political consultancies, clarifying their respective responsibilities. The Commission will also recommend measures to tackle safety of journalist and present an initiative to protect them from strategic lawsuits against public participation (SLAPPs). Finally, the Commission will steer efforts to overhaul the existing Code of Practice on Disinformation, strengthening requirements for online platforms and introducing vigorous monitoring and oversight.«

Det där sista skall vi strax återkomma till. Men låt mig först citera ett annat matnyttigt stycke från planens sida 11:

»Further effort will be put into the fight against online hate speech, which can deter people from expressing their views and participating in online discussions. In 2021, the Commission will propose an initiative to extend the list of EU crimes under Article 83(1) of the Treaty on the Functioning of the European Union to cover hate crime and hate speech, including online hate speech. Work under the Code of conduct on tackling illegal hate speech will also continue. These efforts will also contribute to increasing the safety of journalists (see section 3.1). Tackling illegal content online while promoting freedom of expression is one of the core objectives of the Digital Services Act.«

Detta handlar uppenbart om yttrandefrihetens gränser, speciellt online. Frågan är då vad som skall anses vara problematiskt och hur man vill hantera det. Hur tänker man definiera hat? Och för att alls kunna bekämpa desinformation måste väl någon först slå fast vad som är rätt , fel, sant och falskt?

Dokumentet nämner hybridhot från Ryssland och vaccin-motstånd som potentiella problem. Men exakt vad man vill göra åt hot, hat och desinformation är inte helt lätt att förstå, allt ordbajsande till trots. Det framgår dock att plattformarna / de sociala nätverken spelar en viktig roll, måste känna sitt ansvar och se upp så att de inte får sina algoritmer manipulerade.

Nu till sidan 22:

»The Digital Services Act (DSA) will propose a horizontal framework for regulatory oversight, accountability and transparency of the online space in response to the emerging risks. It will propose rules to ensure greater accountability on how platforms moderate content, on advertising and on algorithmic processes. (…) The DSA will provide users with meaningful possibilities to challenge the platforms’ decisions to remove or label content.«

Detta är intressant. Det är första gången som man officiellt medger att DSA kommer att innehålla regler för hur plattformar skall moderera sitt innehåll. Vilket kan betyda lite vad som helst.

Det verkar även som om man är beredda att lagstifta för att ge användare en rimlig möjlighet att överklaga censurerat innehåll och blockerade konton. Det kan vara på sin plats. Men det hela blir lite märkligt när politiken samtidigt lägger mer ansvar på plattformarna vad gäller att undertrycka och avlägsna oönskat material.

Well, detta är ett styrdokument. För att se skarpa förslag får vi nog vänta tills the Digital Services Act presentras eller läcker ut. Senaste budet är att den skall lanseras den 15 december. Därefter vidtar normal behandling i Europaparlamentet och ministerrådet.