Några tankar om yttrandefriheten.
Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.
Sociala media
Detta är kategorin för nyheter och bloggposter som rör sociala media - samt deras relation till sina användare.
Kommer de sociala mediejättarna att kunna fortsätta verka i Europa?
Just nu skakas sociala media av efterskalv till det amerikanska presidentvalet. Människor stängs av och det debatteras inte bara vem som sagt vad utan även hur andra människor kan tänkas tolka det som sägs. Det är en soppa.
Men detta är inte sociala medias enda problem. Britterna diskuterar lagstiftning för att hindra vad man kallar godtycklig censur och avstängning av användare på grund av att de uttrycker kontroversiella, snarare än skadliga eller felaktiga åsikter. Även Polen är på gång med något liknande.
I EU har vi dels det nya upphovsrättsdiretivet som kommer att kräva någon form av uppladdningsfilter – vilket fått bland andra Youtube att fundera högt om huruvida de över huvud taget kan verka i medlemsstaterna.
Med förordningen om terror-relaterat innehåll online (TERREG) kommer kravet på censur av vissa åsikter – samtidigt som den förbjuder medlemsstaterna att kräva uppladdningsfilter. Förordningen ställer dock samtidigt sådana krav att plattformarna ändå, i praktiken kommer att tvingas använda sig av just automatiserade uppladdningsfilter.
EU:s Digital Services Act (DSA) är tänkt att ge användarna rätt att få veta varför ett inlägg censureras eller en användare stängs av, samt en möjlighet att överklaga sådana beslut. Detta är naturligtvis utmärkt för oss användare. Men hur det skall gå till i praktiken är högst oklart. På grund av de enorma mängder innehåll som publiceras på sociala media skulle detta kräva en hel armé av mänskliga granskare, vilket plattformarna menar är en omöjlighet. Därtill ställer DSA andra, speciella och långtgående krav på just nätjättarna.
Någonstans når man en punkt där det blir för krångligt för plattformarna att verka på EU:s marknad. Vi är kanske inte där ännu, men vi rör oss åt det hållet. EU är naturligtvis en viktig marknad för Facebook, Twitter och Youtube – men vi skall inte bli förvånade om någon eller flera aktörer kommer till slutsatsen att den allt mer långtgående (och ibland befogade) lagstiftningen gör det för dyrt, krångligt och juridiskt riskabelt för de sociala mediejättarna att verka här.
Time will tell.
Sociala media efter Trump
Till listan över sådant som anges som skäl för att begränsa internets frihet – som fildelning, barnporr, piratprodukter, terrorism, penningtvätt, hat, droghandel med mera – läggs nu alltså även Trumpism.
De sociala plattformarna i allmänhet och Twitter i synnerhet sitter i en jobbig sits. Å ena sidan en statschef som anklagas för att hetsa sina anhängare till att kullkasta de demokratiska institutionerna och deras processer – och en nyvald amerikansk administration som redan flaggat för att man tänker slå ner på vad man kallar inhemsk terrorism. Å andra sidan det fria ordet och tanken att yttrandefrihetens största värde är när den tillåter människor att säga sådant som andra inte vill höra, eller rent av tysta.
Twitter, Facebook och Google/Youtube befinner sig – som amerikanska företag – ständigt under hot om ny lagstiftning från den för tillfället sittande administrationen.
Gentemot oss användare har de samtidigt ett behov av att framstå som förutsägbara, konsekventa och rättvisa. Vilket är en närmast övermäktig uppgift – så länge man låter till exempel de politiska ledarna i Ryssland, Iran och Venezuela sprida propaganda för sin icke-/antidemokratiska politik samtidigt som man stänger av Trump.
Lägg till detta problemet med att de tre stora är totalt dominerande vad gäller sociala media. Finns du inte på Twitter, Facebook och Youtube – då finns du inte. Blir du av med ditt konto på Facebook begränsas även dina möjligheter att kommunicera och umgås med släkt och vänner. Samtidigt måste dessa företag naturligtvis ha rätt att sätta upp regler för sin egen verksamhet och att välja bort användare som anses skada densamma.
»Så starta då något nytt istället för att gnälla!« Men så enkelt är det naturligtvis inte. Facebook är plattformen där nästan alla våra vänner befinner sig. Något motsvarande alternativ finns inte. Och människor är bekväma, de vill hellre ha alla sina kontakter på en plattform istället för utspridda på olika håll.
Även om vi ofta brukar skälla på EU för dess nätpolitik, så kan det finnas delar i den föreslagna Digital Services Act som stärker användarnas ställning. Till exempel att den som blir censurerad eller avstängd måste få veta varför – och ges en möjlighet att överklaga. Men det kräver en omfattande manuell hantering av ärenden – vilket plattformarna menar är en praktisk omöjlighet, på grund av de stora volymerna ärenden.
Samtidigt föreslår samma Digital Services Act att det skall införas statligt godkända nätgranskare – så kallade Trusted Flaggers – som företräder vad texten kallar »kollektiva intressen«. Vilket bör få varningsklockorna att börja ringa.
Dessutom har Europol (till synes på eget initiativ) utökat sitt mandat från att inte bara bekämpa brott utan även desinformation. Vilket implicerar att någon, någonstans måste bestämma vad som är att betrakta som sanning – vilket i sin tur inte alltid är uppenbart. Plus att själva idén om att polisen skall lägga sig i vilka åsikter människor framför känns främmande för ett demokratiskt samhälle.
Enklast är kanske om man kunde enas om att bara ta bort sådant som är olagligt. Men det medför en ny uppsättning problem, speciellt med tanke på att internet inte känner några nationsgränser.
Den samlade bilden ger vid handen att vi har en närmast omöjlig situation av motstridiga intressen och principer – och att det tills vidare är det nya normala.
Alexey Navalny om Twitters avstängning av Trump
Den ryske oppositionspolitikern Alexey Navalny (som nu återhämtar sig i Berlin efter att ha blivit förgiftad) ger sitt perspektiv på Twitters avstängning av Donald Trump. Speciellt är det värt att fundera över den sociala mediejättens bristande konsekvens, vilket förmodligen är något som stör många.
Video: Aktuella nätnyheter
Kommenterade nätnyheter:
EU-förordningen om terror-relaterat innehåll online (TERREG/TCO)
EU:s Digital Services Act (DSA)
Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.
Konsten att vinna en argumentation på internet
1. Du måste ha rätt. Det räcker inte med att tro att du har rätt. Ditt påstående behöver backas upp antingen med för alla observerbara förhållanden och fakta – eller i vart fall med trovärdiga, av varandra oberoende källor.
2. Beskyll inte någon för vad du tror eller hoppas att personen tycker – utan bara för sådant som denne själv har formulerat eller officiellt ställt sig bakom.
3. Tro inte att du kan omvända den du debatterar med eller ens få personen att erkänna att den har fel. I vart fall inte inför publik.
4. Det är de som följer en ordväxling som är viktiga att nå, inte den du debatterar med. Se därför till att argumentera tydligt och att förklara dina eventuella principer och dess grunder så att även den som inte är insatt kan förstå.
5. Bli inte upprörd. Upprördhet grumlar ditt omdöme och begränsar din förmåga att handla rationellt. Du kan själv välja hur du skall reagera på andras uttalanden och handlingar. Ge dig själv lite betänketid innan du svarar. Svara aldrig på fyllan.
6. Ta det inte personligt. Om någon är otrevlig och oregerlig – då är det den personens problem, inte ditt.
7. Var korrekt och artig. Ingen tycker om otrevliga och arroganta idioter.
8. Var nyfiken och ställ frågor. Då får du dels reda på vad din motståndare verkligen tror och varför. Dels brukar det avslöja svagheter i dennes resonemang.
9. Ironi och satir fungerar inte alltid i skrift. Om du använder humor måste ditt argument kunna stå för sig själv, även om läsaren inte delar eller förstår din uppfattning om vad som är lustigt.
10. Skriv inte något om någon som du inte skulle kunna säga direkt till personen ifråga, om han eller hon stod framför dig.
11. Tro inte att du alltid kan få sista ordet. En väl underbyggd argumentation inför en intresserad publik är viktigare.
Har du fler tips? Fyll i så fall gärna på i kommentarerna.
Skall folk få tycka vad de vill på internet?
Sociala medieplattformar som Facebook, Youtube och Twitter är privata företag. De har rätt att tillämpa i stort sett vilka användarvillkor de vill. De har rätt att välja vilka de vill upplåta utrymme åt. Och så skall det naturligtvis vara.
Men detta ger dem inte rätt att slippa kritik när de beter sig idiotiskt. Är de kloka, då lyssnar de till sina användare. Vi är trots allt den produkt de tjänar sina pengar på.
Två gånger de senaste dagarna har jag stött på relativt stora aktörer på Facebook och Youtube som fått inslag censurerade eller sina konton uppsagda utan någon form av rimlig förklaring. Närmare bestämt ingen förklaring alls.
Detta hade varit ett mindre problem om inte dessa plattformar vore totalt dominerande. Och att starta konkurrerande plattformar blir allt svårare, i vart fall här i Europa – som är på väg att reglera sönder nätet. När det införs »länkskatt« eller krav på uppladdningsfilter, då kommer de sociala mediejättarna alltid att ha tillräckliga resurser. Till skillnad från startups och små konkurrenter som aldrig får en ärlig chans.
Allt kompliceras av att tonen på de sociala plattformarna blir allt mer uppskruvad och att folk tycks bli mer intoleranta och snarstuckna. Dessutom består mycket av polariseringen på nätet inte på att folk tycker olika i sig – utan på att man angriper varandra för vad man tror, hoppas och påstår att den andre tycker.
De flesta är forcerat känslosamma och skjuter från höften. Att vara rationell, logisk och faktabaserad är ute. För att inte tala om artig och korrekt. Vilket får internet att förvandlas till ett skyttegravskrig istället för ett intressant samtal.
Människor tror vad de vill tro, ser vad de vill se och tror ofta att en liten del av bilden är hela bilden.
När den digitala mobben drar fram efter en vantolkad tweet kan det sluta med att människor blir de-plattformerade, mister sina jobb och får sina liv förstörda. Av människor som menar att de själva är de goda och kärleksfulla.
Jag älskar internet och tänker försvara dess frihet och öppenhet. Jag ser internet som det stora torg på vilket vi kan mötas, samarbeta, handla och diskutera. Jag är närmast andäktig inför att vi har ett globalt nätverk tillgängligt 24/7 – med mänsklighetens samlade kunskap och där nyckeln till framgång är att erbjuda andra värde.
Just därför gör det mig ont när de sociala mediejättarna beter sig maktfullkomligt mot sina användare; när EU cementerar nätjättarnas dominerande position genom överreglering; när människor hellre spyr galla över varandra än försöker lyssna och förstå; när nätets självutnämnda ordningsmän tystar oliktänkande.
SwebbTV – godkänd av staten men stoppad av Youtube
Web-tv-kanalen SwebbTV – med 65.000 följare – har raderats från Youtube.
Jag har bara sett enstaka avsnitt och kan inte riktigt uttala mig om dess innehåll. Jag vet inte heller om kanalen brutit mot Youtubes användarvillkor. Och det får inte ens SwebbTV själva veta. Men här finns en del detaljer som är värda att notera.
Under hösten fick SwebbTV mediestöd beviljat från Myndigheten för press radio och tv.
Sådant stöd omfattas av en rad regler. Mediestödsförordningen säger bland annat:
3 a § Vid prövningen av frågor om redaktionsstöd för 2020 ska med allmänt nyhetsmedium även avses en del av en radio- eller tv-kanal om denna del har till sin primära uppgift att bedriva nyhetsbevakning och också har ett redaktionellt innehåll bestående av regelbunden och allsidig nyhetsförmedling som ger uttryck för ett brett utbud av ämnen och perspektiv samt granskning av för demokratin grundläggande skeenden.
I och med att man beviljats mediestöd bör SwebbTV, i statens ögon, vara att betrakta som någon form av »riktig« media.
Vilket gör Youtubes beslut en smula uppseendeväckande.
Fallet belyser även frågor som Youtube/Googles dominerande ställning, politiska drev som leder till deplattformering samt om yttrandefrihet i dagens medielandskap.
Framförallt är det problematiskt att det inte finns någon praktisk möjlighet att överklaga sådana här beslut – eller ens få reda på skälen till att material plockas bort / en kanal stängs ner. (Möjligen kan det bli en ändring på den saken med EU:s nya Digital Services Act.)
Med risk för att tjata: Allt skulle bli så oerhört mycket enklare för alla om man tillämpade en generell regel som säger att endast material som är olagligt kan plockas bort. Om inte annat skulle Youtube och de andra plattformarna då slippa misstanken om att de är politiskt partiska.
Några länkar:
• Bulletin: Kanalen Swebbtv raderad från Youtube »
• SwebbTV:s nya site »
• Newsvoice: Anna Wikland ansvarig för radering av SwebbTV från Youtube – Permanent beslut »
• Newsvoice: Stängningen av SwebbTV lyfts till Riksdagen – Alternativmedia förgörs av repressiva krafter – Exklusiv intervju för NewsVoice »
Vill vi ha statliga ordningsmän på internet?
Ett av de förslag som förs fram i EU:s nya Digital Services Act (DSA / förordningen om digitala tjänster) är så kallade »trusted flaggers«. Enkelt uttryckt handlar det om statligt godkända ordningsmän på nätet.
Detta har väckt förvånansvärt lite uppmärksamhet, i princip ingen alls. Låt oss kika närmare på förslaget.
- Trusted flaggers skall vara underordnade nationella Digital Services Coordinators.
- De skall besitta särskild kompetens för att identifiera och flagga olagligt innehåll på nätet.
- Ett kriterium är, enligt DSA att »it represents collective interests and is independent from any online platform«.
- Deras flaggningar skall prioriteras för behandling av nätplattformarna.
- Det skall vara offentligt vilka dessa trusted flaggers är.
- De skall kunna bli av med sitt uppdrag om de missköter sig.
På sidan 28, motivering 46 (förklarande memorandum, ej lagtext) finner vi en mer utförlig beskrivning:
»Action against illegal content can be taken more quickly and reliably where online platforms take the necessary measures to ensure that notices submitted by trusted flaggers through the notice and action mechanisms required by this Regulation are treated with priority, without prejudice to the requirement to process and decide upon all notices submitted under those mechanisms in a timely, diligent and objective manner. Such trusted flagger status should only be awarded to entities, and not individuals, that have demonstrated, among other things, that they have particular expertise and competence in tackling illegal content, that they represent collective interests and that they work in a diligent and objective manner. Such entities can be public in nature, such as, for terrorist content, internet referral units of national law enforcement authorities or of the European Union Agency for Law Enforcement Cooperation (‘Europol’) or they can be non-governmental organisations and semi- public bodies, such as the organisations part of the INHOPE network of hotlines for reporting child sexual abuse material and organisations committed to notifying illegal racist and xenophobic expressions online. For intellectual property rights, organisations of industry and of right-holders could be awarded trusted flagger status, where they have demonstrated that they meet the applicable conditions. The rules of this Regulation on trusted flaggers should not be understood to prevent online platforms from giving similar treatment to notices submitted by entities or individuals that have not been awarded trusted flagger status under this Regulation, from otherwise cooperating with other entities, in accordance with the applicable law, including this Regulation and Regulation (EU) 2016/794 of the European Parliament and of the Council.«
Dessa nätgranskare kan alltså vara statliga organ, representanter för vissa särintressen och organisationer.
Detta väcker massor av frågor. Hur tänker man till exempel förhålla sig till nätgranskare utsedda att flagga olagligt material i länder som inte respekterar de medborgerliga fri- och rättigheterna och som har lagar som går på tvärs med övriga EU (t.ex. hädelselagar och abortförbud)? Hur genomtänkt är det egentligen att ge olika särintressen rollen som censorer – då de ju till sin natur är partiska? Hur har man tänkt förhålla sig till nätgranskare som kan misstänkas ha en politisk agenda?
Detta kan bli en soppa.
Rent spontant känns det som att prioriterad begäran om censur bara borde få begäras av en myndighet, till exempel den nya Digital Service Coordinator som medlemsstaterna förväntas inrätta. Och egentligen borde det inte få ske med mindre än föregående rättslig prövning.
Men att ha allehanda särintressen som nätcensorer utan någon föregående prövning av deras framställningar till nätplattformarna – det känns som upplagt för missbruk och konflikter. Om man alls skall ha trusted flaggers, då borde de snarare rikta sina anmälningar till sin nationella Digital Services Coordinator för prövning.
Det verkar som att EU – åter igen – dumpar frågan om vad som får publiceras på nätet på andra aktörer istället för att reglera det fria ordet genom lag och rättsväsende.
Nästa omröstning om TERREG – EP/LIBE 11 januari
Förhandlingarna om EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online är som bekant klara. Nu skall kompromissen behandlas av Europaparlamentet. Första steget blir i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE) den 11 januari. Utfallet av den voteringen (förmodligen röstar LIBE ja till kompromissen) kommer sedan att vara huvudförslag när parlamentet under våren röstar i plenum.
Den stora frågan i kompromissen är att onlineplattformar kan men inte måste använda sig av uppladdningsfilter. Som vi tidigare rapporterat kommer detta i de flesta fall förmodligen ändå att leda till att automatiserade uppladdningsfilter används – eftersom alternativet är manuell granskning, vilket vore oerhört resurskrävande och långsamt.