Den här PK-debatten om fejkade nyheter anordnades av Publicistklubben (PK) på Kulturhuset i Stockholm den 2 oktober 2017.
Nätet till folket!
Propaganda är vår kategori för notiser om påverkanskampanjer från såväl staten som andra aktörer.
Den här PK-debatten om fejkade nyheter anordnades av Publicistklubben (PK) på Kulturhuset i Stockholm den 2 oktober 2017.
I avdelningen uppfinna nya problem läser vi en text om huruvida ”vita människor” har rätt att använda emojis med mörkare hudfärg.
Majoriteten i en twitteromröstning sa nej:
https://twitter.com/meganrosedickey/status/913828235309228032
Men omröstningen ledde till en diskussion där vissa ”vita” tyckte det kändes ”förtryckande” att använda vita emojis (”as if she was shoving her whiteness at me”), medan andra tyckte att ”vita” som använder emojis med mörkare hudfärg gör sig skyldiga till brottet ”kulturell appropriering” (”trying to claim something that wasn’t hers to claim”).
Många som drabbats av detta problem berättade att de valde att använda den ursprungliga gula emojin, eftersom den gula färgen inte betecknar en hudfärg, utan snarare kommer från den gula acid-smileyn. Men tro inte att denna säkerhetsåtgärd hjälper:
Yes, the yellow one is the default. But when enough white people use yellow, it’s possible that it could result in the presumption that yellow equals white. Then, yellow is no longer neutral but becomes yet another embodiment of whiteness.
Okeeej.
Jag spanade tidigare om ”peak gender” och utnämner gärna utredningen av emojihudfärger till ”peak whiteness” – alltså fenomenet att tillmäta hudfärgen betydelse. Låt oss inte behöva läsa liknande genomgångar förrän historikerna använder dem som exempel på de galenskaper som präglar vår tid.
Femte juli är tillbaka med riktiga nyheter i morgon bitti!
En läsare föreslog att jag skulle skriva om den ”PK-parlör” som Katerina Janouch publicerat (men inte författat) efter att den blivit raderad från Facebook. Okej då.
PK-parlören är en satirisk ordlista som verkar ha påbörjats av flashbackanvändaren Fula Gubben för tio år sedan. Här några exempel:
Ni fattar grejen. Ordlistan pendlar mellan det trötta och det briljanta, över det småroliga och osmakliga, precis som satirtidningarna i Frankrike och Tyskland. Man kan läsa in en politisk agenda, men inte nödvändigtvis – satir vänder sig mot makten.
PK-parlören raderades som sagt från Facebook efter att någon lagt upp den där, och Katerina Janouch publicerade den på sin webbplats Katerina Magasin. Hon ska också ha blivit avstängd från Facebook i ett dygn efter att ha publicerat ordlistan eller delar av den där.
Vad kan man då dra för växlar på detta? Att Facebook har lågt i tak för vad man får publicera är knappast någon nyhet, och som ett privat företag har de såklart rätt att själva sätta gränserna.
Samtidigt har Facebook en unik roll i många människors liv, inte minst som nyhetsförmedlare och agendasättare.
Alltså måste företaget och dess policyer diskuteras, något vi också ofta gjort i 5 juli-podden. Det är bara att välja och vraka bland avsnitten:
Men från denna kritik är steget långt till den radikala, ja nästan uppviglande retorik som Katerina Janouch använder i sin introduktion till PK-parlören:
Innan du börjar läsa PK-parlören vill jag utfärda en kraftfull varning: Du gör det helt och hållet på egen risk. Jag kan absolut inte ansvara för att du ska ha kvar ditt arbete, dina vänner eller dina konton på sociala medier om du konsumerar nedanstående rader.
Och:
Att läsa den är en motståndshandling. Att dela den är detsamma. Courage, mon ami, som vi brukar säga! Bättre tider skola komma.
Man undrar om det är (äro?) på skämt, men Katerina Janouch blev inte bara avstängd från Facebook i ett dygn – hon blev tidigare utslängd av Piratförlaget när hennes uttalanden om Sverige i tjeckisk webbteve uppmärksammades. Så det där med att förlora arbete och konton på sociala medier är egna erfarenheter; kampretoriken är inte ironisk. Tvärtom: Katerina Janouch ger nu ut sina böcker på det egna förlaget Palm Publishing, som presenterar sig så här:
Palmen böjer sig för stormen. Istället för att knäckas klarar den sig, trots tropiska stormar och till och med en tsunamis. Kanske är det därför som palmen sedan länge ses som en sinnebild för seger, en symbol för odödlighet och uppståndelse.
Rise like a Phoenix, säger jag bara, Katerina!
Det intressanta i den här historien tycker jag är tonläget och ställningskriget. I stället för att – som jag – se satiren för vad den är, nicka lite instämmande här och var, fnissa lite, för att sedan tänka ”äh vafan, nu går ni för långt”, så ska den antingen kallas rasism och förbjudas eller delas som en ”motståndshandling”.
Ruhig, som tyskarna säger. Lugna ner er.
När Facebooks grundare och vd Mark Zuckerberg sänder live, då är det en händelse i samma liga som amerikanska presidenters ”state of the union”-tal.
Zuckerberg berättade att Facebook kommer att dela information om politiska annonser med den amerikanska kongressen, så att kongressen kan utreda på vilket sätt ryska ”trollfarmer” försökt påverka facebookanvändarna.
Facebook har tidigare nekat kongressen denna information med hänvisning till sekretess för användarna. Vändningen förklarar Zuckerberg så här:
I don’t want anyone to use our tools to undermine democracy. That’s not what we stand for.
Gizmodo har sammanfattat hela talet.
I avsnitt 42 av 5 juli-podden diskuterade vi Mark Zuckerbergs förra utspel – hans brev till nationen, eller världen snarare. För att inte säga mänskligheten. Jag har länkat till 42:an tidigare, men det är ett av våra bättre avsnitt, så lyssna gärna! Zuckerberg börjar diskuteras vid 19:00.