Femte juli

Nätet till folket!

Media

Media är vår kategori för poster som berör traditionell media samt nya och alternativa media.

UK High Court: Julian Assange kan utlämnas till USA

av

En brittisk domstol har idag beslutat att Wikileaks grundare Julian Assange kan utlämnas till USA. Där kommer han i så fall att ställas inför rätta för att ha exponerat verkliga förhållanden för folket. Fallet återförs nu till den lägre domstol som äger målet.

Fredag. Nobels fredspris delas ut till två modiga journalister som vågat avslöja missförhållanden och hålla makten ansvarig för sina handlingar. 111 länder samlas till ett toppmöte om demokrati, lett av USA. Och en brittisk domstol beslutar att Wikileaks grundare Julian Assange kan utlämnas till USA – för att ha exponerat verkligheten och maktens pinsamma hemligheter för folket.

USA vill ha Assange utlämnad för att ha uppmanat till dataintrång (vilket det inte finns några bevis för) och spioneri – efter att ha publicerat information om krigen i Irak och Afghanistan samt diplomatiska telegram som varit besvärande för administrationen. Blir Assange utlämnad till USA och dömd där, då riskerar han upp till 175 år i fängelse.

I sammanhanget är det värt att notera att de amerikanska myndigheternas nyckelvittne visat sig vara en kriminell mytoman, som tagit tillbaka sina uppgifter.

Nu är sista ordet inte sagt. Fallet återförs till den lägre domstol som tidigare beslutat att Assange inte kan utlämnas, på grund av humanitära skäl. En hel del saker har förändrats i sak sedan fallet senast var uppe där. Det är en spekulation – men som fallet har utvecklats kan domstolen komma att säga nej till utlämning av andra skäl än humanitära.

Om Assange blir utlämnad och dömd är det ett hot mot den fria pressen. Han har inte gjort något annat än sådant som varenda nyhetsredaktion i den fria världen dagligen ägnar sig åt. Och det Wikileaks har publicerat har också i allt väsentligt publicerats av till exempel New York Times, The Guardian och Der Spiegel.

Man kan även ifrågasätta det rimliga i att anklaga någon för spioneri när det som skett är att information som staten har velat tysta ner har exponerats för folket. Det folk som i fria, demokratiska val förväntas hålla sina politiker ansvariga för sina handlingar. Hur skall det kunna ske om nämnda folk inte får veta vad som verkligen händer?

Big Media tar över Kulturdepartementet

av

Tidningsutgivarnas förra VD, Jeanette Gustafsdotter, tar efter dagens regeringsombildning över Kulturdepartementet. Hon har bland annat gjort sig känd för att kalla länkning för ”ett ofog”.

Dagens Nyheter:

»Jeanette Gustafsdotter ersätter miljöpartisten Amanda Lind efter att MP valt att lämna regeringen. Jeanette Gustafsdotter var tidigare vd för Tidningsutgivarna, som samlar svenska medieföretag. Hon är jurist med specialisering inom medie- och immaterialrätt, och har även varit verksam som journalist.«

Rent principiellt är det problematiskt att sätta särintressen som ansvariga politiker.

Gustafsdotter vill utkräva större ansvar av intenetplattformarna. Exakt vad detta betyder är en smula oklart. Men det finns skäl att tro att hon är positiv till den utökade reglering som bland annat föreslås i EU:s nya Digital Services Act. I hennes fall ur gammelmedias perspektiv.

Det finns även anledning att uppmärksamma den nya ministerns profil vad gäller upphovrätt (immaterialrätt). Hon har applåderat EU:s upphovsrättsdirektiv, som ju bland annat kommer att leda till uppladdningsfilter och ”länkskatt”. 2013 kallade hon länkning för ”ett ofog”.

Även om den (försenade) implementeringen av EU:s upphovsrättsdirektiv i svensk lag ligger på Justitiedepartementets bord, så är Kulturdepartementet det närmast berörda departementet i övrigt. Så det finns skäl att anta att Gustafsdotter kommer att få stort inflytande över lagstiftningsarbetet.

DSA: Skall den nya nätcensuren även omfatta media?

av

Här är en intressant och problematisk frågeställning kopplad till EU:s Digital Services Act (DSA): Skall den nya nätcensuren även omfatta media?

Bakgrunden är ett ändringsförslag från Europaparlamentets rättsliga utskott, JURI – som säger att innehåll som kommer från media inte skall omfattas av den moderering som föreskrivs i DSA. Skälet är att värna pressens frihet och oberoende.

Detta har väckt reaktioner från grupperingar som menar att det i så fall öppnar dörren för fake news och desinformation från källor som förvisso är att betrakta som media, även om de driver en viss agenda och finansieras av politiska intressen.

I ett brev till det huvudansvariga utskottet vädjar ett antal institutioner och organisationer om att man skall avslå detta undantag för media.

Värt att notera är att ett antal av de organisationer som skrivit under själva är potentiella trusted flaggers – det vill säga sådana statligt godkända nätcensorer som föreslås i DSA.

Det finns naturligtvis exempel på hur medveten desinformation sprids förklädd till vanlig media. En del av den kan misstänkas syfta till att destabilisera samhället.

Inte desto mindre är det problematiskt om myndigheter, institutioner, intresseorganisationer och självutnämnda faktagranskare får rätt att censurera media på olika nätplattformar. Det är i grunden en fråga om tryckfrihet.

Till att börja med måste man fråga sig om de nya nätcensorerna själva har en agenda.

Man kan även notera att en del stora, etablerade och respekterade mediehus enligt egen uppgift ägnar sig åt agenda-driven journalistik. Kommer man i så fall även att granska dem – eller handlar detta bara om att ge sig på alternativmedia? Kommer vad som objektivt sett kan anses korrekt respektive felaktigt att överskuggas av vem avsändaren är och vilka åsikter denne antas ha?

Detta väcker frågor om vad som är sant och falskt, vem som förväntas avgöra det, på vilka grunder – och hur det rent praktiskt skall gå till. Vilket kompliceras av att information som avfärdats som fake news och desinformation emellanåt, med tiden visat sig vara korrekt.

Någonstans i allt detta finns även en tanke om att vanligt folk inte vet sitt eget bästa – och att den information som når allmänheten därför måste filtreras. Vilket känns tveksamt, på flera sätt.

Vi håller ögonen på vad som sker i frågan. Till dess: Kom ihåg att all information har en avsändare och att i princip alla avsändare har ett syfte med sin information.

Idag fortsätter processen mot Julian Assange

av

Idag och i morgon hålls förhandlingar i Storbritanniens High Court vad gäller utlämning av Wikileaks grundare och chefredaktör Julian Assange till USA. I samband med detta kan det vara läge att uppmärksamma vissa fakta i målet.

Detta har hänt: USA vill ha Wikileaks chefredaktör Julian Assange utlämnad för spioneri kopplat till att man anser att han uppmanat källor att hacka amerikanska system. Utlämnas han riskerar han upp till 175 år i fängelse. Brittisk domstol har avslagit detta på humanitära grunder. Beslutet har överklagats av amerikanska myndigheter.

Här kan det vara på sin plats att hålla ett par saker i minne.

För det första har USA:s nyckelvittne tagit tillbaka sina uppgifter och exponerats som en mytoman. Denna person sitter idag i fängelse på Island för upprepad brottslighet.

För det andra har det avslöjats att amerikanska myndigheter diskuterat möjligheten att kidnappa och möjligen även döda Assange. Vilket knappast kan stärka deras sak.

För det tredje har Wikileaks tagit emot och publicerat läckt information, precis som vilken vanlig nyhetsredaktion som helst. Det Wikileaks har publicerat har i stora delar även publicerats av respekterad mainstreammedia i USA och resten av världen. Skulle Assange utlämnas och sedan fällas är detta ett hot mot tryckfriheten och pressens frihet.

Tunga aktörer som Amnesty International och internationella journalistorganisationer kräver att målet mot Assange läggs ner och att han försätts på fri fot.

Detta kan vara bra att känna till, då det inte alltid framgår av den vanliga rapporteringen i media.

Början till slutet för alternativmedia på Facebook?

av

Facebook meddelar att de tecknat ett avtal med nationell och regional fransk media, för att mot betalning ha rätt att länka till material på dess siter. En uppenbar risk med detta är att det bara blir de stora mediehusen som kommer att synas, då små tidskrifter och alternativmedia inte omfattas av avtalet.

Bakgrunden är EU:s nya upphovsrättsdirektiv och dess länkavgifter, den så kallade länkskatten. Precis som dess kritiker fruktade omfattar det nya franska licensavtalet bara mediejättarna, som i detta fall organiseras inom l’Alliance de la presse d’information générale.

Det kommer (förmodligen) även i fortsättningen att vara möjligt för användare att länka till alternativmedia. Men det som lyfts fram på Facebook och dess nya franska Facebook News kommer endast att komma från Big Media.

En annan aspekt är att detta kommer att göra det ännu svårare för nya utmanare till existerande sociala media. Även om Facebook & Co har råd att betala miljarder för licensavtal – så är detta i princip omöjligt för mindre plattformar och startups.

En liknande lösning är att vänta i Sverige. Här är regeringens förslag till implementering av upphovsrättsdirektivet nu ute på remiss.

• TechCrunch: Facebook agrees to pay French publishers for news reuse »
• Facebook: Facebook France and L’Alliance de la presse de l’information partner to strengthen the news experience for people and publishers in France»

Internet och dess tre fiender

av

Det började så bra. Internet var fria flöden av information, medborgarjournalistik, bloggbävningar, aktivism och synergieffekter som uppstod när människor som är geografiskt utspridda kopplades samman globalt. Porrindustrin gick i täten för att visa på nätets oerhörda kommersiella potential. Allt var fritt och kreativiteten flödade.

Först ut bland internets fiender var upphovsrättsindustrin. Den vägrade anpassa sig till en ny marknad. Musik skulle säljas på CD och film på DVD. Men verkligheten brydde sig inte. Om inte Big Entertainment vill tillhandahålla det folk vill ha online, då hamnar det där ändå.

En lång rad förslag lades fram på EU-nivå. Det började med att man ville att internetleverantörerna, ISP:arna skulle bli nätpoliser. Och att fildelare skulle stängas av från internet. De förslagen föll, men följdes av en rad nya.

Senast ut var upphovsrättsdirektivet med sina ansvarskrav som kommer att leda till uppladdningsfilter. Den matchen vann nöjesindustrin, efter att Europaparlamentet med hårfin marginal (och ett par ledamöter som röstade fel) biföll direktivet i sin nuvarande form.

Efter Big Entertainment kom Big Media. Inte nog med att internet lett till att vem som helst nu kan bli publicist. Med en mer decentraliserad samhällsdebatt kan media inte längre dominera agendan på samma sätt som tidigare. Vilket kan vara extra irriterande om man bedriver agenda-driven journalistik. Gammelmedia förlorade helt enkelt mycket av sin makt.

Big Medias andra problem är hur de skall lyckas ta betalt när allt ändå finns gratis på internet. Oviljan mot den nya verkligheten har varit lika stor inom pressen som nöjesindustrin. Därför har media länge ägnat sig åt krypskytte mot internet.

Även Big Media fick vad de hoppats på i upphovsrättsdirektivet – länkavgift, a.k.a. länkskatt. Tanken är att om man länkar till media, då skall media ha betalt. Vilket ju är helt bakvänt.

Detta kommer delvis att lösas med licensavtal mellan de sociala mediejättarna och de stora drakarna och insamlingssällskap. Vilket kommer att leda till att sociala media kan släppa fram SVT, DN och Aftonbladet utan risk, men inte lika självklart små medieaktörer som inte omfattas av avtalen med jättarna.

Internets tredje fiende är Big Government. Makthavare gillar helt enkelt inte när folk ifrågasätter och lägger sig i. Vilket är precis vad internet gjort möjligt. Därför är det inte förvånande att politikerna med liv och lust ger sig i kast med att reglera internet.

Den som läser denna blogg kan se hur överheten lägger fram förslag efter förslag som kringskär internts frihet, inskränker yttrandefriheten och ökar övervakningen.

Även politiken fick något när upphovsrättsdirektivet klubbades, nämligen ovan nämnda uppladdningsfilter. När dessa väl finns på plats – då ligger makten över vad som skall släppas fram respektive censureras ytterst hos politikerna. Vars omdöme inte alltid är på topp. Och som ser nätet som ett hot mot sin egen makt.

Australien: Den som publicerar en Facebook-post kan hållas ansvarig för vad som skrivs i kommentarerna

av

Ett utslag i Australiens högsta domstol gör medieföretag – och alla andra – ansvariga för kommentarerna till deras Facebook-poster. Detta har lett till att CNN nu stänger ner tillgången för vissa av sina sidor för alla i landet. Fler medieföretag sägs följa efter.

Tidigare denna månad beslutade Australia’s High Court att en tv-station kan hållas ansvarig för läsarkommentarer i anslutning till deras poster. Detta efter ett förtalsmål där den förtalade valt att inte stämma dem som skrivit kommentarerna – utan det medieföretag som publicerat själva nyheten i en post på Facebook.

Domstolen menade att själva publiceringen av en post inbjuder till kommentarer och att detta gör den som publicerat posten ansvarig.

Detta ledde till att CNN bad Facebook att stänga av kommentarerna för alla poster på deras Australien-konto. Vilket Facebook inte vill göra. Vilket i sin tur leder till att CNN nu helt stänger tillgången till en del av sina Facebook-sidor i landet.

Wall Street Journal:

»Ultimately, CNN concluded that managing comments on posts from each of its accounts was too time-consuming and instead opted to restrict access to its pages in the country, the person said. CNN executives believe that Facebook should be responsible for helping publishers comply with laws that apply to content on its platform, the person said.

”We are disappointed that Facebook, once again, has failed to ensure its platform is a place for credible journalism and productive dialogue around current events among its users,” a CNN spokeswoman said.«

Resultatet är att människor i Australien nu får sämre tillgång till nyheter och färre källor.

Dessutom kan detta bli ett problem även för vanliga användare, som också kan hållas ansvariga för vad den som läser deras Facebook-poster skriver i kommentarerna.

• WSJ (betalvägg): CNN Restricts Access to Facebook Pages in Australia »
• Reason: CNN Shuts Down Access to Facebook Pages in Australia After Court Ruling Holding Media Outlets Liable for Commenters »

Låt inte Assanges personlighet överskugga sakfrågan

av

Man kan ha mycket åsikter om Julian Assange. Men i princip allt som Wikileaks publicerat har visat sig vara korrekt.

Wikileaks grundare och chefredaktör Julian Assange väcker starka känslor. Och visst, han är en knepig personlighet med en del narcissistiska drag. Men om man vill bedöma Wikileaks gärning måste man skilja på sak och person.

Jag kan inte komma på något som publicerats av Wikileaks som varit fel i sak. Man har återgivit verkligheten som den är – även när det varit besvärande, motbjudande eller jobbigt för makthavarna.

Skall man ta ett svenskt exempel, så publicerade Wikileaks lagtexten för den svenska datalagringen, som låg klar på Justitiedepartementet långt innan den kom till allmänhetens kännedom via reguljära kanaler. Vilket gjorde det svårt för den då sittande regeringen att tiga ihjäl saken.

Vad gäller de afghanska och irakiska krigsdagböckerna gav Wikileaks det amerikanska folket information om vad som skedde i dess namn – och de amerikanska skattebetalarna information om vad administrationen gjorde för deras pengar. Det kan knappast vara fel. För utan information om vad som verkligen sker – hur skall man kunna hålla beslutsfattare ansvariga och hur skall man då kunna göra ett informerat demokratiskt val?

De amerikanska ambassadtelegrammen visade för amerikanska folket – och världen – hur den amerikanska administrationen haft dubbla agendor, dolt dina verkliga avsikter för folket och spelat under täcket med olika skurkstater. Vilket var så jobbigt för dåvarande utrikesminister Hillary Clinton att hon till och med luftade tanken på en drönar-attack mot Assange. Men informationen, den var korrekt.

När det kommer till läckorna från det demokratiska partiets mailservrar inför presidentvalet 2016, så är det fullt möjligt att själva hacket utfördes av ryska aktörer. Men det ändrar inte det faktum att det som Wikileaks publicerade var autentiskt och korrekt. Att sedan såväl ryska troll som allehanda haverister utvecklade märkliga teorier utifrån denna information kan inte Wikileaks lastas för.

Så oavsett vad man tycker om Julian Assange – och även om man ogillar att viss information nått allmänheten – så har Wikileaks inte gjort något annat än att återge verkligheten som den faktiskt är. Och det kan knappast vara ett brott.

Skulle Assange utlämnas till USA, där han riskerar upp till 175 år i fängelse för spioneri på grund av sin publicistiska verksamhet – då är det ett hot mot den fria press som återgivit samma information och som också själv förlitar sig på läckt information som kan vara besvärande för överheten.

Man kan tycka vad man vill om Julian Assange. Men att information som makthavarna försöker dölja för folket kommer fram i dagens ljus är i princip en bra sak.

Den 27 oktober fortsätter de rättsliga förhandlingarna om utlämning av Assange från Storbritannien till USA. Nytt i fallet är att den amerikanska administrationens nyckelvittne visat sig vara en mytoman som handlat på amerikanska myndigheters uppmaning. Denne har nu tagit tillbaka sina uppgifter. Så målet mot Assange verkar falla samman. Om det kommer att påverka processens utfall eller ej är dock oklart…

Ny rättslig prövning av fallet Assange

av

I morgon, onsdag den 11 augusti, påbörjas en ny rättslig prövning av USA:s begäran om utlämning av Wikileaks grundare Julian Assange från Storbritannien.

Tidigare har brittisk domstol underkänt de amerikanska myndigheternas begäran om utlämning av Julian Assange på humanitära grunder – med hänvisning till hans psykiska hälsa. Han hålls isolerad i ett brittiskt högsäkerhetsfängelse, vilket påverkat hans hälsa negativt. Det finns även frågetecken om han skulle klara att avtjäna sitt straff i ett amerikanskt specialfängelse. Det brittiska beslutet att inte utlämna Assange överklagades av Trump-administrationen, under dess sista dagar.

Om Assange utlämnas kommer han bland annat att åtalas för spioneri, syftande till Wikileaks publicering av uppgifter om bland annat USA:s militära insatser i Irak och Afghanistan. Vilket blir märkligt eftersom man inte gjort något annat än vad till exempel New York Times och The Guardian också gjort – det vill säga publicerat information från visselblåsare. Straffet kan bli upp till 175 (!) år i fängelse.

Som vi tidigare rapporterat vilar mycket av det amerikanska åtalet på uppgifter från en källa som nu medgivit att dennes uppgifter är falska.

I USA valde Obma-administrationen att inte söka åtal mot Assange, eftersom det skulle få allvarliga konsekvenser för den fria pressen. Detta ändrades av Trump-adminitrationen, som sökte åtal. Än så länge håller den nya Biden-administrationen fast vid den senare linjen. Det är i sammanhanget värt att notera att President Biden var vicepresident under Obama, som alltså valde att inte driva målet.

Samtidigt skall man hålla i minne att Wikileaks även publicerat avslöjande amerikanska ambassadtelegram och besvärande e-post från det demokratiska partiets mailserver – vilket knappast förbättrat relationerna mellan Wikilieaks / Assange och Demokraterna. Så här kan finnas ett visst inslag av hämndbegär som faller utanför de formella åtalspunkterna.

Läs mer om de juridiska frågorna inför morgondagens förhandling här. Se även Amnesty International: President Biden must drop politically motivated charges against Assange »

Vad Wikileaks gjort är att avslöja för amerikanska folket (och resten av världen) vad USA gjort i dess namn och på skattebetalarnas bekostnad. Detta är information som bland annat är relevant för att medborgarna skall kunna skaffa sig en rättvisande bild av vad deras ledare och administration sysslar med. Vilket kan ses som ett demokratiskt hygienkrav.

Det är dags för det amerikanska justitiedepartementet att lägga ner målet mot Assange. Speciellt som det är ett hot mot en fri och oberoende press.

Och det brittiska rättsväsendet bör åter avvisa USA:s begäran om utlämning – och försätta Assange på fri fot.

Big Media vill ha EU-lag som ger dem rätt till del av Big Social Medias vinst

av

Europeisk gammelmedia, med Springer i spetsen, vill att EU – i sin nya Digital Services Act – skall införa något slags skiljenämnd som skall avgöra hur stor del av Facebooks, Googles, Youtubes, Twitters & Co:s vinst som skall konfiskeras och transfereras till Big Media.

Idén kommer från de många turerna i bråket om »länkskatt« i Australien, som hade ett sådant inslag.

Gammelmedia vill alltså att EU skall stifta lag om att överföra resurser från modern och framgångsrik verksamhet till gammal och utdaterad. Vilket i allt väsentligt är en skatt på utveckling och framåtskridande.

Dock verkar politikerna måttligt intresserade. Många av dem slickar fortfarande såren efter bataljen om upphovsrättsdirektivet – som ju faktiskt gav Big Media rätt att kräva betalt om Big Social Media (med flera) länkar till dem. Vilket fortfarande är en rent absurd tanke. Men gammelmedia vill tydligen ha mer.

Enligt texten som länkas nedan är stämningen i EU att man inte vill komplicera processen kring the Digital Services Act i onödan. Speciellt som processen kring hur man skall implementera delar av upphovsrättsdirektivet verkar ha gått i baklås. Planen var att det skall vara inkorporerat i nationell lagstiftning nu nästa månad. Här i Sverige har vi inte sett antydan till någon proposition. Och det enda EU-land som infört direktivet i sin lagstiftning – Frankrike – har gått all in och över-implementerat enligt traditionen.

Netzpolitik.de:

»Czech MEP Marcel Kolaja from the Pirate Party, who represents the Green group on the file, says that „copying an Australian code-type arbitration system won’t be efficient either and it would rather be an inappropriate legislative intervention on the market.“

The key voice in the parliamentary debate is Andreas Schwab, a legislator for Germany’s centre-right and the Digital Markets Act’s rapporteur in the internal market committee. Asked about the proposal by the publishing industry, he says it was „too vague“ to discuss, but MEPs would consider proposals made by stakeholders in upcoming parliamentary hearings.«

Länk: MEPs pooh-pooh publisher’s call for Australia-style arbitration rights »