• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet

Femte juli

Nätet till folket!

  • Om oss
  • Remissvar

Demokrati

Under kategorin demokrati hittar du poster som rör vårt öppna, demokratiska samhälle och dess djupare värden. Demokrati är mer än fria val. Häri ryms allt från minoritetsskydd till yttrandefrihet och rättsstat.

Ett rationellt förhållningssätt till hat och hot på nätet

8 november 2019 av Henrik Alexandersson

EU arbetar som bekant med sin nya Digital Services Act – som bland annat kommer att sätta upp regler som rör hot och hat på nätet.

Låt oss hoppas att EU-kommissionen lyssnar till David Kaye –som är »UN Special Rapporteur on the promotion and protection of the right to freedom of opinion and expression«.

I sin senaste rapport ger han uttryck för en oro för att nätföretag och stater kan komma att inskränka grundläggande fri- och rättigheter i sin iver att hantera verkliga och upplevda kränkningar på nätet. EDRi förklarar…

»Firstly under the legality criteria, Kaye uses human rights law to show that any regulation of hate speech online (as offline) must be genuinely unlawful, not just offensive or harmful. It must be regulated in a way that does not give “excessive discretion” to governments or private actors, and gives independent routes of appeal to impacted individuals. Conversely, the current situation gives de facto regulatory power to internet companies by allowing (and even pressuring) them to act as the arbiters of what does and does not constitute free speech. Coupled with error-prone automated filters and short takedown periods incentivising over-removal of content, this is a free speech crisis in motion.«

Länk » Hate speech online: Lessons for protecting free expression »

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Digital Services Act, EU, Länktips, Rättssäkerhet, Sociala media, Storebror, Yttrandefrihet

Video: Hur mycket övervakning skall vi ha?

31 oktober 2019 av Henrik Alexandersson

Hemlig avlyssning, FRA-lagen, datalagring, hemlig dataavläsning… När är det nog? När blir all övervakning farlig för demokratin, rättsstaten och våra medborgerliga fri- och rättigheter?

Se videon på Youtube »

Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.

Arkiverad under: Datalagring, Demokrati, Hemlig dataavläsning, Övervakning, Privatliv, Rättssäkerhet, Storebror, Sverige Taggad som: avlyssning, FRA-lagen

Facebook, Twitter, politiken och sanningen

31 oktober 2019 av Henrik Alexandersson

Från alla håll – inklusive inifrån företaget – kommer krav på att Facebook skall faktakolla politiska annonser. Vilket Mark Zuckerberg är tveksam till.

Diskussionen väcker frågor. Vad är egentligen sanning? Vem skall bedöma det?

Till synes motstridiga påståenden kan ibland båda vara korrekta. Och inte sällan är det långt från glasklart vad som är korrekt och vad som är fel – om inte annat för att data är ofullständiga eller för att man kan använda olika modeller för att bedöma samma sak. Att sätta sig till doms över vad som är sant och falskt i politisk marknadsföring är helt enkelt en övermänsklig, förmodligen omöjlig uppgift.

Twitter har å sin sida just meddelat att man från och med 22 november säger nej till politisk annonsering.

Det kan naturligtvis vara ett sätt att komma runt tolkningsproblemen ovan. Men det reser genast helt nya frågor.

Vad är en politisk annons? Om den kommer från ett politiskt parti eller en politisk kandidat är svaret rätt uppenbart. Men hur bedömer man frågan om till exempel Greenpeace eller ett företag annonserar om något som i grunden är en politisk fråga – och som kan komma att påverka hur människor röstar?

Och vad är politik? Hur skall man till exempel bedöma en annons från Amnesty som kritiserar bristen på mänskliga rättigheter i Kina?

Slutligen kan man förutse en del oklarheter som kommer att uppstå om politiska annonser blir förbjudna, men inte politiska postningar. Det lär resultera i högkonjunktur i trollfabriken.

Man kan förstå att både Facebook och Twitter sitter i en rävsax. Så det skall bli intressant att se hur detta utvecklar sig. Men vad gäller att kontrollera fakta, så verkar man ha glömt bort att det finns en aktör till – nämligen användarna. Om en politiker ljuger på nätet (oavsett om det är i en annons eller en vanlig postning) så kommer det omedelbart att uppmärksammas och påpekas av användare som är av en annan uppfattning. Därför kommer lögner alltid att slå tillbaka.

Och i ett vidare perspektiv är naturligtvis alla inskränkningar av det fria ordet beklagliga – även om både Facebook och Twitter är privata företag som får göra som de vill inom ramen för sina avtal med användarna.

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Nätkultur, Propaganda, Sociala media, Yttrandefrihet Taggad som: annonsering, Facebook, politik, sanning, Twitter

Hemlig dataavläsning: Demokratiskt tveksamma verktyg

30 oktober 2019 av Henrik Alexandersson

Denna nyhet är till att börja med intressant i sig själv:

»Det israeliska bolaget NSO ska ha hackat sig in i 1400 konton på Whatsapp mellan januari 2018 och maj i år, enligt en stämning som lämnats in till rätten i San Francisco. Attacken ska särskilt ha riktat in sig på juridiska ombud, journalister, människorättsaktivister, politiska avhoppare, diplomater och andra statliga högre tjänstemän, enligt Bloomberg News.

Det installerade spionprogrammet Pegasus kan användas till att läsa all e-post och meddelanden på telefonen, lyssna på samtal och slå på kameran och mikrofonen för att se och lyssna på det som händer omkring, enligt Financial Times.«

Än mer intressant blir den med tanke på att regeringen vill införa hemlig dataavläsning i Sverige. Då är det precis sådana här verktyg som kommer att användas, på det sätt som beskrivs ovan. Kanske till och med Pegasus från NSO.

»NSO slår tillbaka mot anklagelserna med att deras teknik inte används mot människorättsaktivister och journalister utan är till för att hjälpa stater att bekämpa terrorism och svåra brott.

Människorättsorganisationer har dock genom åren varnat för att NSO:s produkter används av stater mot kritiker och journalister. Visselblåsaren Edward Snowden hävdade förra hösten att NSO hade hjälpt Saudiarabien att spåra och döda kritikern Jamal Khashoggi.«

Här har vi något att hålla ögonen på när/om riksdagen säger ja till hemlig dataavlyssning: Vilka verktyg kommer att användas? Vilka demokratiskt och säkerhetsmässigt tveksamma aktiviteter stöder man genom att använda dessa verktyg?

DI Digital: Facebook stämmer spionbolag efter hackerattack »

Arkiverad under: Demokrati, Hemlig dataavläsning, Övervakning, Privatliv, Rättssäkerhet, Säkerhet, Storebror, Sverige Taggad som: NSO, Pegasus

Onlinespel: Konsumentuppror för yttrandefrihet

21 oktober 2019 av Henrik Alexandersson

Onlinespelsföretaget Blizzard har råkat i blåsväder sedan det stängt av spelare som uttryckt sympati med demokratirörelsen i Hong Kong. Aftonbladet skriver:

»Tidigare i veckan stängde speljätten av Chung ”Blitzchung” Ng Wai från Hearthstone Grandmasters. Anledningen var att han utropat ”befria Hongkong, vår tids revolution!” mitt under den livesända turneringen.

Spelaren blev också av med sina prispengar och får inte tävla i ”Hearthstone” fram till den 5 oktober nästa år. Arrangören anser att han har brutit mot turneringens regler som förbjuder politiska handlingar.

Blizzards beslut har orsakat ramaskri på sociala medier. Flera fans skriver till exempel att de avslutat sin prenumeration på ”World of Warcraft”. När protesterna var som värst tvingades utvecklaren stänga ner sitt Reddit-forum.«

En av de i sak ytterst relevanta protesterna kan du se i meddelandet ovan.

Länkar:
• Aftonbladet: Spelarna gör uppror mot Blizzard – efter Hongkong-skandalen »
• ArsTechnica: Lawmakers express “deep concern” over Blizzard’s Hong Kong protest response »
• CNet: Blizzard, Hearthstone and the Hong Kong protests: What you need to know »

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Nätkultur, Världen, Yttrandefrihet Taggad som: Blizzard, Heartstone Grandmasters, Hong Kong

När staten vill kompromissa bort medborgarnas skydd mot staten

23 september 2019 av Henrik Alexandersson

Det talas ständigt om att skapa en »balans« mellan övervakning och grundläggande mänskliga och medborgerliga rättigheter. Nu senast dyker tanken upp i EU:s arbetsdokument för den nya mandatperioden.

Ministerrådet:

”The introduction and increased use of new technologies unquestionably poses a threat to the legitimate needs of the law enforcement sector. (…)

Therefore, it is important to identify the relevant threats, challenges and opportunities that come with the new technological measures, as well as to find a balance between efficient criminal investigations on the one hand and the protection of fundamental rights and data protection on the other.”

Detta är bara ett av en lång rad exempel.

Men hur gör man det? Hur »balanserar« eller avväger man övervakning mot grundläggande rättigheter?

Varje sådan »balansering« innebär med nödvändighet att de grundläggande rättigheterna inskränks. Till slut blir påsen tom.

Tanken med »grundläggande« fri- och rättigheter är att de inte skall gå att kringgå. Det är hela idén med att kalla dem grundläggande och att skriva in dem i bindande internationella konventioner.

Dessa grundläggande rättigheter är individens yttersta garanti mot att bli utsatt för övergrepp från överheten. Inskränker man dem – till exempel genom resonemang om att »balansera« dem mot ditt och datt – då inskränker man också medborgarnas skydd mot staten. (Och vi kan ju aldrig veta vem som styr staten i morgon. Eller om dagens makthavare är så goda demokrater som de vill göra gällande.)

Speciellt anmärkningsvärt är detta när de skäl som anges är så gemena som att öka statens övervakning och kontroll av medborgarna. Detta borde snarare vara ett skäl som aldrig får användas för att begränsa folkets rättigheter. Det skäl som anges är ju i själva verket själva anledningen till att dessa rättigheter finns och måste vara orubbliga.

Urgröpningen och devalveringen av de medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheterna för att »balansera« dem mot det ena eller andra har pågått i årtionden. Och då blir det till slut inget kvar. Då har medborgarna inte längre något skydd mot staten.

Det vore mycket märkligt om det inte skulle gå att bedriva till exempel effektivt polisarbete utan att avveckla de mänskliga rättigheterna.

Statewatch: Here we go again! EU seeks to ”balance” privacy and rights against the demands of law enforcement agencies »

Arkiverad under: Demokrati, EU, Övervakning, Privatliv, Rättssäkerhet, Säkerhet, Storebror Taggad som: grundläggande rättigheter

Vill vi verkligen offra våra fri- och rättigheter på säkerhetens altare?

20 september 2019 av Henrik Alexandersson

De flesta människor tycks ha problem med att hålla mer än en tanke åt gången i huvudet.

Gängbrottslighet, skjutningar, explosioner och terrorhot har lett till att en majoritet av svenska folket tycks vara för mer övervakning.

Nyansen att för mycket och automatiserad övervakning kan göra det svårare att identifiera verkliga hot (genom det överväldigande antalet falska positiva) tycks ha gått de flesta förbi. Man kan även notera att av alla terrorister som varit verksamma i Europa på senare år, så har de flesta redan varit flaggade av myndigheterna. Men man har inte haft resurser för att övervaka dessa redan kända potentiella säkerhetshot. Däremot har man satsat stort på att övervaka alla andra – som inte är misstänkta för något brottsligt eller farligt.

Om ovan nämnda praktiska aspekter av övervakningen hamnat i diskussionens skugga – så råder fullständigt mörker när det gäller de principiella frågorna.

I grunden handlar det om våra grundläggande mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheter. Dessa är ytterst en garanti för att överheten inte skall kunna förtrycka enskilda eller grupper av individer. I dessa ingår även rätten till privatliv. Utan rätt till en privat sfär finns ingen verklig frihet.

Tanken som de flesta inte tycks tänka är om det verkligen är värt att offra de principer som garanterar individens rätt i en demokratisk rättsstat. Är det lämpligt att försöka lösa ett problem genom att offra grundläggande rättigheter – vilket kan ge oss andra, betydligt värre problem på lite sikt? Vill vi verkligen montera ner principer till skydd för individen som det tagit århundraden att bygga upp?

Problemet är att frågan knappt ens diskuteras. Istället rusar vi vidare in i en Storebrors- och övervakningsstat av aldrig tidigare skådad omfattning. Och vi drivs av rädsla – vilket är en ovanligt snäv och olämplig drivkraft om man vill fatta rationella beslut.

Rimligen måste det finnas sätt att skydda oss mot brott, våld och terrorism utan att offra våra grundläggande fri- och rättigheter. Om inte, då är vi riktigt illa ute. Då var vårt öppna, fria, demokratiska samhälle bara en parentes.

Arkiverad under: Demokrati, Övervakning, Privatliv, Rättssäkerhet, Säkerhet, Storebror, Sverige

Några ord om yttrandefriheten

22 augusti 2019 av Henrik Alexandersson

Yttrandefriheten är hotad, både på och utanför nätet.

Yttrandefriheten är en medborgerlig frihet som på många sätt är en förutsättning för våra övriga fri- och rättigheter. Utan möjlighet för människor att påpeka och kritisera vad som är fel i samhället kommer dessa fel att bestå. Och utan verklig yttrandefrihet kan överheten göra lite som den vill – speciellt när det gäller sådant som gynnar makthavarna men inte allmänintresset.

”The right to freedom of speech is central because it’s the right by which you defend all the other rights.”
– Jordan B. Peterson

Yttrandefriheten fyller sin främsta funktion när den tillåter människor att säga sådant som andra inte vill höra. Utan kritiska röster kommer samhällsdebatten att stagnera. Utan människor som utmanar rådande förhållanden och föreställningar blir det omöjligt att förändra samhället till det bättre.

“The moment you say that any idea system is sacred, whether it’s a religious belief system or a secular ideology, the moment you declare a set of ideas to be immune from criticism, satire, derision, or contempt, freedom of thought becomes impossible.”
― Salman Rushdie

Yttrandefriheten har förvisso sina gränser. De går där ett yttrande utgör ett direkt hot mot någon annans säkerhet eller egendom. Men ingen har rätt att tysta någon annan bara för att man ogillar vad personen säger eller finner det stötande. Även idioter har rätt att uttrycka sina åsikter – och de får då även finna sig i att få dem skärskådade av andra.

“I may not agree with you, but I will defend to the death your right to make an ass of yourself.”
― Oscar Wilde

När politiker, EU, nätjättarna eller någon annan vill inskränka vår yttrandefrihet måste vi påpeka att varje sådant beslut är ett ingrepp mot våra grundläggande fri- och rättigheter. De senare skyddar den enskilde medborgaren mot övergrepp från överheten. Det gäller idag och det skall gälla i morgon, oavsett vem som då har makten i vårt land. Därför bör våra grundläggande fri- och rättigheter helt enkelt inte gå att inskränka.

Arkiverad under: Demokrati, Nätkultur, Rättssäkerhet, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: fri- och rättigheter

Allt som inte är olagligt bör vara tillåtet på nätet

15 augusti 2019 av Henrik Alexandersson

Våra demokratiska, mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheter är individens skydd mot övergrepp från överheten. Och kanske mest central av dem alla är yttrandefriheten – som är en förutsättning för att kunna försvara dessa fri- och rättigheter.

Yttrandefriheten har sina gränser, som går där andras säkerhet och egendom hotas. Men idag står kampen om det fria ordet inte där. Istället riskerar samhällskritik, åsikter och nyheter i medieskugga att tystas. Inte för att de går över gränsen, utan på grund av att de är obekväma, att vissa människor ogillar dem och för att de utmanar makten. Detta gäller speciellt på internet – där i princip vem som helst kan publicera sig.

Det kan vara detta – att alla människor och då även de som ifrågasätter och utmanar tingens ordning kan göra sin röst hörd – som provocerar de gamla makthavarna och samhällsdebattörerna.

Allt som skrivs på internet är inte vackert, välformulerat eller genomtänkt. Men det representerar ändå författarens tankar, åsikter, oro, förhoppningar och idéer. Och i en demokrati är detta en jämn spelplan. Oavsett om man gillar det eller ej så har en bloggare eller Youtuber lika mycket rätt att uttrycka sin åsikt som landets statsminister. En privatperson har lika stor rätt att publicera sig på Facebook som Jan Guillou i Aftonbladet. Yttrandefriheten gäller – och måste gälla – lika för alla.

Därför är det olyckligt att våra politiker, EU, de sociala plattformarna, de överdrivet lättkränkta och politiska aktivister ständigt försöker inskränka yttrandefriheten på nätet. Detta håller på att bli ett träsk där ingen kan vara riktigt säker på vad som får uttryckas och vad som är förbjudet. Vilket i sin tur skapar en osäkerhet – som i sig begränsar det fria ordet.

Det är förmodligen sant att till exempel sociala media skapar oreda i politiken och i samhällsdebatten. Vilket många uppfattar som besvärande. Men i grund och botten handlar det om att fler röster blir hörda och att fler åsikter läggs fram. Vilket trots allt är en bra sak – och något vi får och måste lära oss leva med.

Samma regler måste gälla såväl online som i den fysiska världen. Och då finns det bara en rimlig begränsning av vad som får publiceras. Nämligen vad som är lagligt respektive olagligt. Lagar kan i och för sig också vara olämpliga, ogenomtänkta eller farliga. Men de är ett enhetligt regelsystem som går att kritisera och i förekommande fall att ändra – istället för en djungel av olika regler som inte går att påverka. Och de gäller lika för alla.

Arkiverad under: Demokrati, Nätkultur, Rättssäkerhet, Sociala media, Yttrandefrihet

Trump vill göra sociala media till pre-crime-verktyg

7 augusti 2019 av Henrik Alexandersson

Efter varje tragisk masskjutning i USA utbryter ett intensivt fingerpekande – och ett antal mer eller mindre genomtänkta förslag läggs fram. Denna gång är det president Trump som vill att sociala media skall användas för att i förväg identifiera potentiella massmördare. Vilket är en betydligt mer komplicerad fråga än man först skulle kunna tro.

President Trump, enligt The Verge:

»I am directing the Department of Justice to work in partnership with local state and federal agencies, as well as social media companies, to develop tools that can detect mass shooters before they strike.«

Pre-crime-tools är till sin natur vanskliga, eftersom de rör brott som ännu inte begåtts – och som kanske aldrig kommer att begås. Folk säger och skriver en massa konstiga saker. Vad som bara är ord och vad som är verkliga hot kan vara svårt att avgöra – och antalet »falska positiva« blir ohanterligt stort även om analysverktygen har hög träffsäkerhet. (Vilket de knappast har.)

Nu rapporterar sociala media redan akuta hot som de upptäcker eller tipsas om till myndigheterna. Man har även teknik som syftar till att identifiera terror-relaterat innehåll och det finns rutiner för att försöka förhindra självmord. Vilket i sammanhanget är mindre komplicerat än att försöka identifiera potentiellt farliga individer i ett brett spektrum.

Förmodligen är det bästa verktyget andra användare som gör plattformen eller myndigheterna uppmärksamma på att våldsamma handlingar kan vara förestående.

Vox recode skriver:

As Ben Wizner, a lawyer for the ACLU, put it, “The problem with that is we don’t yet have the tech to determine pre-crime, Minority Report notwithstanding. We need to understand that even if all mass shooters have said X, the vast majority of people who have said X don’t become mass shooters.”

What’s more likely to happen is that all sorts of speech — and people — would get swept up in the technology dragnets Trump seems to be proposing.

Och vad gör det med ett samhälle – om dess medborgare måste tänka på att allt de uttrycker kommer att granskas och analyseras av myndigheterna? Speciellt som risken är att få dörren inslagen av polis i en gryningsräd och att man kan komma att hållas fängslad tills allt (förhoppningsvis) reds ut.

Dessutom riskerar Trumps förslag att bli en symbolhandling, medan de verkliga orsakerna (vilka de nu är) och de meningsfulla motåtgärderna förbigås.

Länkar:
• Trump wants social media to detect mass shooters before they commit crimes »
• Trump Calls On Social Media Companies To Become Pre-Crime Agents »
• Trump calls for social media companies to ‘detect mass shooters before they strike’

Arkiverad under: Demokrati, Övervakning, Privatliv, Rättssäkerhet, Säkerhet, Sociala media, Storebror, Underrättelseverksamhet, USA Taggad som: Donald Trump, falska positiva, masskjutningar, pre-crime

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 30
  • Sida 31
  • Sida 32
  • Sida 33
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nätfrihet och integritet!

Femte juli är en nätpolitisk nyhetssajt som står på internetanvändarnas sida. Läs mer.

  • X: Femtejuli
  • Youtube
  • Soundcloud: 5july
  • RSS-flöde

Prenumerera på inlägg


Loading

Senaste inlägg

  • Chat Control 2 – utan garantier mot ändamålsglidning1 juli 2025
  • Domstol stoppar fransk ålderskoll för nätporr30 juni 2025
  • Övervakningsstaten går inte att rulla tillbaka27 juni 2025
  • EU: Ny datalagring och bakdörrar till krypterad kommunikation25 juni 2025
  • Tre obekväma frågor för Almedalen23 juni 2025

Senaste kommentar

  1. Chat Control 2 i långbänk om Chat Control 2 – omvända roller i ministerrådet15 mars 2025

    […] Läs mer om de låsta positionerna i EU:s ministerråd: Chat Control 2 – omvända roller i ministerrådet » […]

CC BY 4.0 · Logga in

  • Youtube
  • Twitter
  • RSS