Femte juli

Nätet till folket!

Demokrati

Under kategorin demokrati hittar du poster som rör vårt öppna, demokratiska samhälle och dess djupare värden. Demokrati är mer än fria val. Häri ryms allt från minoritetsskydd till yttrandefrihet och rättsstat.

Vad kan möjligen gå fel?

av

En aldrig tidigare skådad övervakningsapparat rullas ut – av partier som anser att SD är ett hot mot demokratin.

Samtidigt har SD blivit största politiska parti i opinionen.

Alltså sätter man verktyg som kan missbrukas för att förtrycka enskilda, grupper eller hela folket i händerna på den politiska makten – samtidigt som denna politiska makt håller på att glida över till ett parti som man anser saknar demokratisk trovärdighet.

Det blir lite som när Demokraterna i USA insåg att de byggt upp en apparat för massövervakning, som plötsligt låg under Donald Trumps kontroll.

Med fel fokus kan övervakningen göra oss alla mindre säkra

av

Vissa frågor är extra svåra att diskutera – eftersom de kräver att man håller flera tankar i huvudet samtidigt.

Inte desto mindre är det nödvändigt.

Sverige är ett land som har problem med allvarlig brottslighet och där ett antal olika nätverk som bejakar våld – och som hotar den fria, demokratiska rättsstaten – är verksamma.

Dessa grupper och individer – som hotar människors liv, säkerhet, egendom och de principer som bygger ett civiliserat samhälle – måste naturligtvis kunna övervakas om man vill kunna förebygga och utreda brott.

Men detta måste gå att göra utan att massövervaka hela folket.

Till exempel datalagringen (lagring av data om alla svenskars tele- och nätkommunikationer) skulle vara mindre kontroversiell om den inte användes för att utreda bagatellartade brott som fildelning. Eller för att låta Skatteverket snoka i människors privatliv på bred front.

Det eventuella brottet måste helt enkelt stå i relation till att övervakning är en verksamhet som allvarligt kränker individens rätt till privatliv, som den definieras i de mänskliga rättigheterna.

Sådan data bör inte kunna begäras ut med mindre än att det föreligger misstanke om brott som föreskriver ett straff på minst två års fängelse.

Men utvecklingen går istället åt andra hållet. Riksåklagaren vill att tvångsmedel som avlyssning skall kunna användas även för att utreda mindre allvarliga brott samt kunna riktas mot människor som inte är misstänkta eller som har utsatts för brott.

Vad vi ser är mer övervakning och lägre trösklar för att använda den. Och inte tycks den fungera heller. Vilket i vart fall delvis kan bero på att man lägger stora resurser på att övervaka alla – istället för att fokusera på grupper och individer som verkligen är farliga.

I princip alla terrorister i EU har varit kända av myndigheterna redan i förväg, men berörda myndigheter har inte haft resurser att övervaka dem – samtidigt som man fortsätter att dammsuga våra kommunikationssystem efter information om hur vanligt, hederligt folk kommunicerar med varandra.

Risken är att vi får mer övervakning och sänkta trösklar för övervakning – utan att vi blir ett dugg säkrare. Tvärtom splittrar den svepande, generella övervakningen resurserna – vilket kan resultera i att vi blir mindre säkra.

Dessutom skall vi komma ihåg att våra fri- och rättigheter – som rätten till privatliv – ytterst är medborgarnas skydd mot övergrepp från statens sida. Tummar man på dem kan precis vad som helst hända. Vilket vi bör lära av historien.

/ HAX

Ett rationellt förhållningssätt till hat och hot på nätet

av

EU arbetar som bekant med sin nya Digital Services Act – som bland annat kommer att sätta upp regler som rör hot och hat på nätet.

Låt oss hoppas att EU-kommissionen lyssnar till David Kaye –som är »UN Special Rapporteur on the promotion and protection of the right to freedom of opinion and expression«.

I sin senaste rapport ger han uttryck för en oro för att nätföretag och stater kan komma att inskränka grundläggande fri- och rättigheter i sin iver att hantera verkliga och upplevda kränkningar på nätet. EDRi förklarar…

»Firstly under the legality criteria, Kaye uses human rights law to show that any regulation of hate speech online (as offline) must be genuinely unlawful, not just offensive or harmful. It must be regulated in a way that does not give “excessive discretion” to governments or private actors, and gives independent routes of appeal to impacted individuals. Conversely, the current situation gives de facto regulatory power to internet companies by allowing (and even pressuring) them to act as the arbiters of what does and does not constitute free speech. Coupled with error-prone automated filters and short takedown periods incentivising over-removal of content, this is a free speech crisis in motion.«

Länk » Hate speech online: Lessons for protecting free expression »

Video: Hur mycket övervakning skall vi ha?

av

Hemlig avlyssning, FRA-lagen, datalagring, hemlig dataavläsning… När är det nog? När blir all övervakning farlig för demokratin, rättsstaten och våra medborgerliga fri- och rättigheter?

Se videon på Youtube »

Eftersom denna site är rensad från kakor och andra integritetskränkande tillägg bäddar vi inte in filmen för automatisk uppspelning här – utan ber dig att istället följa länken till Youtube ovan.

Facebook, Twitter, politiken och sanningen

av

Från alla håll – inklusive inifrån företaget – kommer krav på att Facebook skall faktakolla politiska annonser. Vilket Mark Zuckerberg är tveksam till.

Diskussionen väcker frågor. Vad är egentligen sanning? Vem skall bedöma det?

Till synes motstridiga påståenden kan ibland båda vara korrekta. Och inte sällan är det långt från glasklart vad som är korrekt och vad som är fel – om inte annat för att data är ofullständiga eller för att man kan använda olika modeller för att bedöma samma sak. Att sätta sig till doms över vad som är sant och falskt i politisk marknadsföring är helt enkelt en övermänsklig, förmodligen omöjlig uppgift.

Twitter har å sin sida just meddelat att man från och med 22 november säger nej till politisk annonsering.

Det kan naturligtvis vara ett sätt att komma runt tolkningsproblemen ovan. Men det reser genast helt nya frågor.

Vad är en politisk annons? Om den kommer från ett politiskt parti eller en politisk kandidat är svaret rätt uppenbart. Men hur bedömer man frågan om till exempel Greenpeace eller ett företag annonserar om något som i grunden är en politisk fråga – och som kan komma att påverka hur människor röstar?

Och vad är politik? Hur skall man till exempel bedöma en annons från Amnesty som kritiserar bristen på mänskliga rättigheter i Kina?

Slutligen kan man förutse en del oklarheter som kommer att uppstå om politiska annonser blir förbjudna, men inte politiska postningar. Det lär resultera i högkonjunktur i trollfabriken.

Man kan förstå att både Facebook och Twitter sitter i en rävsax. Så det skall bli intressant att se hur detta utvecklar sig. Men vad gäller att kontrollera fakta, så verkar man ha glömt bort att det finns en aktör till – nämligen användarna. Om en politiker ljuger på nätet (oavsett om det är i en annons eller en vanlig postning) så kommer det omedelbart att uppmärksammas och påpekas av användare som är av en annan uppfattning. Därför kommer lögner alltid att slå tillbaka.

Och i ett vidare perspektiv är naturligtvis alla inskränkningar av det fria ordet beklagliga – även om både Facebook och Twitter är privata företag som får göra som de vill inom ramen för sina avtal med användarna.

Hemlig dataavläsning: Demokratiskt tveksamma verktyg

av

Denna nyhet är till att börja med intressant i sig själv:

»Det israeliska bolaget NSO ska ha hackat sig in i 1400 konton på Whatsapp mellan januari 2018 och maj i år, enligt en stämning som lämnats in till rätten i San Francisco. Attacken ska särskilt ha riktat in sig på juridiska ombud, journalister, människorättsaktivister, politiska avhoppare, diplomater och andra statliga högre tjänstemän, enligt Bloomberg News.

Det installerade spionprogrammet Pegasus kan användas till att läsa all e-post och meddelanden på telefonen, lyssna på samtal och slå på kameran och mikrofonen för att se och lyssna på det som händer omkring, enligt Financial Times.«

Än mer intressant blir den med tanke på att regeringen vill införa hemlig dataavläsning i Sverige. Då är det precis sådana här verktyg som kommer att användas, på det sätt som beskrivs ovan. Kanske till och med Pegasus från NSO.

»NSO slår tillbaka mot anklagelserna med att deras teknik inte används mot människorättsaktivister och journalister utan är till för att hjälpa stater att bekämpa terrorism och svåra brott.

Människorättsorganisationer har dock genom åren varnat för att NSO:s produkter används av stater mot kritiker och journalister. Visselblåsaren Edward Snowden hävdade förra hösten att NSO hade hjälpt Saudiarabien att spåra och döda kritikern Jamal Khashoggi.«

Här har vi något att hålla ögonen på när/om riksdagen säger ja till hemlig dataavlyssning: Vilka verktyg kommer att användas? Vilka demokratiskt och säkerhetsmässigt tveksamma aktiviteter stöder man genom att använda dessa verktyg?

DI Digital: Facebook stämmer spionbolag efter hackerattack »

Onlinespel: Konsumentuppror för yttrandefrihet

av

Onlinespelsföretaget Blizzard har råkat i blåsväder sedan det stängt av spelare som uttryckt sympati med demokratirörelsen i Hong Kong. Aftonbladet skriver:

»Tidigare i veckan stängde speljätten av Chung ”Blitzchung” Ng Wai från Hearthstone Grandmasters. Anledningen var att han utropat ”befria Hongkong, vår tids revolution!” mitt under den livesända turneringen.

Spelaren blev också av med sina prispengar och får inte tävla i ”Hearthstone” fram till den 5 oktober nästa år. Arrangören anser att han har brutit mot turneringens regler som förbjuder politiska handlingar.

Blizzards beslut har orsakat ramaskri på sociala medier. Flera fans skriver till exempel att de avslutat sin prenumeration på ”World of Warcraft”. När protesterna var som värst tvingades utvecklaren stänga ner sitt Reddit-forum.«

En av de i sak ytterst relevanta protesterna kan du se i meddelandet ovan.

Länkar:
• Aftonbladet: Spelarna gör uppror mot Blizzard – efter Hongkong-skandalen »
• ArsTechnica: Lawmakers express “deep concern” over Blizzard’s Hong Kong protest response »
• CNet: Blizzard, Hearthstone and the Hong Kong protests: What you need to know »

När staten vill kompromissa bort medborgarnas skydd mot staten

av

Det talas ständigt om att skapa en »balans« mellan övervakning och grundläggande mänskliga och medborgerliga rättigheter. Nu senast dyker tanken upp i EU:s arbetsdokument för den nya mandatperioden.

Ministerrådet:

”The introduction and increased use of new technologies unquestionably poses a threat to the legitimate needs of the law enforcement sector. (…)

Therefore, it is important to identify the relevant threats, challenges and opportunities that come with the new technological measures, as well as to find a balance between efficient criminal investigations on the one hand and the protection of fundamental rights and data protection on the other.”

Detta är bara ett av en lång rad exempel.

Men hur gör man det? Hur »balanserar« eller avväger man övervakning mot grundläggande rättigheter?

Varje sådan »balansering« innebär med nödvändighet att de grundläggande rättigheterna inskränks. Till slut blir påsen tom.

Tanken med »grundläggande« fri- och rättigheter är att de inte skall gå att kringgå. Det är hela idén med att kalla dem grundläggande och att skriva in dem i bindande internationella konventioner.

Dessa grundläggande rättigheter är individens yttersta garanti mot att bli utsatt för övergrepp från överheten. Inskränker man dem – till exempel genom resonemang om att »balansera« dem mot ditt och datt – då inskränker man också medborgarnas skydd mot staten. (Och vi kan ju aldrig veta vem som styr staten i morgon. Eller om dagens makthavare är så goda demokrater som de vill göra gällande.)

Speciellt anmärkningsvärt är detta när de skäl som anges är så gemena som att öka statens övervakning och kontroll av medborgarna. Detta borde snarare vara ett skäl som aldrig får användas för att begränsa folkets rättigheter. Det skäl som anges är ju i själva verket själva anledningen till att dessa rättigheter finns och måste vara orubbliga.

Urgröpningen och devalveringen av de medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheterna för att »balansera« dem mot det ena eller andra har pågått i årtionden. Och då blir det till slut inget kvar. Då har medborgarna inte längre något skydd mot staten.

Det vore mycket märkligt om det inte skulle gå att bedriva till exempel effektivt polisarbete utan att avveckla de mänskliga rättigheterna.

Statewatch: Here we go again! EU seeks to ”balance” privacy and rights against the demands of law enforcement agencies »

Vill vi verkligen offra våra fri- och rättigheter på säkerhetens altare?

av

De flesta människor tycks ha problem med att hålla mer än en tanke åt gången i huvudet.

Gängbrottslighet, skjutningar, explosioner och terrorhot har lett till att en majoritet av svenska folket tycks vara för mer övervakning.

Nyansen att för mycket och automatiserad övervakning kan göra det svårare att identifiera verkliga hot (genom det överväldigande antalet falska positiva) tycks ha gått de flesta förbi. Man kan även notera att av alla terrorister som varit verksamma i Europa på senare år, så har de flesta redan varit flaggade av myndigheterna. Men man har inte haft resurser för att övervaka dessa redan kända potentiella säkerhetshot. Däremot har man satsat stort på att övervaka alla andra – som inte är misstänkta för något brottsligt eller farligt.

Om ovan nämnda praktiska aspekter av övervakningen hamnat i diskussionens skugga – så råder fullständigt mörker när det gäller de principiella frågorna.

I grunden handlar det om våra grundläggande mänskliga och medborgerliga fri- och rättigheter. Dessa är ytterst en garanti för att överheten inte skall kunna förtrycka enskilda eller grupper av individer. I dessa ingår även rätten till privatliv. Utan rätt till en privat sfär finns ingen verklig frihet.

Tanken som de flesta inte tycks tänka är om det verkligen är värt att offra de principer som garanterar individens rätt i en demokratisk rättsstat. Är det lämpligt att försöka lösa ett problem genom att offra grundläggande rättigheter – vilket kan ge oss andra, betydligt värre problem på lite sikt? Vill vi verkligen montera ner principer till skydd för individen som det tagit århundraden att bygga upp?

Problemet är att frågan knappt ens diskuteras. Istället rusar vi vidare in i en Storebrors- och övervakningsstat av aldrig tidigare skådad omfattning. Och vi drivs av rädsla – vilket är en ovanligt snäv och olämplig drivkraft om man vill fatta rationella beslut.

Rimligen måste det finnas sätt att skydda oss mot brott, våld och terrorism utan att offra våra grundläggande fri- och rättigheter. Om inte, då är vi riktigt illa ute. Då var vårt öppna, fria, demokratiska samhälle bara en parentes.

Några ord om yttrandefriheten

av

Yttrandefriheten är hotad, både på och utanför nätet.

Yttrandefriheten är en medborgerlig frihet som på många sätt är en förutsättning för våra övriga fri- och rättigheter. Utan möjlighet för människor att påpeka och kritisera vad som är fel i samhället kommer dessa fel att bestå. Och utan verklig yttrandefrihet kan överheten göra lite som den vill – speciellt när det gäller sådant som gynnar makthavarna men inte allmänintresset.

”The right to freedom of speech is central because it’s the right by which you defend all the other rights.”
– Jordan B. Peterson

Yttrandefriheten fyller sin främsta funktion när den tillåter människor att säga sådant som andra inte vill höra. Utan kritiska röster kommer samhällsdebatten att stagnera. Utan människor som utmanar rådande förhållanden och föreställningar blir det omöjligt att förändra samhället till det bättre.

“The moment you say that any idea system is sacred, whether it’s a religious belief system or a secular ideology, the moment you declare a set of ideas to be immune from criticism, satire, derision, or contempt, freedom of thought becomes impossible.”
― Salman Rushdie

Yttrandefriheten har förvisso sina gränser. De går där ett yttrande utgör ett direkt hot mot någon annans säkerhet eller egendom. Men ingen har rätt att tysta någon annan bara för att man ogillar vad personen säger eller finner det stötande. Även idioter har rätt att uttrycka sina åsikter – och de får då även finna sig i att få dem skärskådade av andra.

“I may not agree with you, but I will defend to the death your right to make an ass of yourself.”
― Oscar Wilde

När politiker, EU, nätjättarna eller någon annan vill inskränka vår yttrandefrihet måste vi påpeka att varje sådant beslut är ett ingrepp mot våra grundläggande fri- och rättigheter. De senare skyddar den enskilde medborgaren mot övergrepp från överheten. Det gäller idag och det skall gälla i morgon, oavsett vem som då har makten i vårt land. Därför bör våra grundläggande fri- och rättigheter helt enkelt inte gå att inskränka.