Femte juli

Nätet till folket!

Demokrati

Under kategorin demokrati hittar du poster som rör vårt öppna, demokratiska samhälle och dess djupare värden. Demokrati är mer än fria val. Häri ryms allt från minoritetsskydd till yttrandefrihet och rättsstat.

Regeringens fullmaktslag är speciellt riskabel i vårt uppkopplade, kontantlösa samhälle

av

Ur regeringens lagrådsremiss om en fullmaktslag för att bekämpa coronaviruset:

»Regeringen ska enligt förslaget få meddela särskilda föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna som gäller skyldigheter för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, men enbart om det av smittskyddsskäl behövs för att hantera spridning av det virus som orsakar covid-19.«

Vilket i stort sett kan betyda vad som helst – så länge det finns något slags koppling till COVID-19.

Till exempel kan det öppna för att tvinga medborgarna att använda appar för smittspårning, rätt att resa eller för en mer heltäckande mobilspårning.

Teoretiskt sett skulle lagen även kunna användas för att begränsa enskildas tillgång till internet för den som till exempel anses undergräva regeringens trovärdighet eller auktoritet i krishanteringen. Det är knappast troligt att så skulle ske. Men med den aktuella skrivningen är det ändå möjligt.

En annan risk är att den nya lagen skulle kunna användas för att begränsa enskildas ekonomiska aktiviteter när krisen börjar få än större genomslag i ekonomin. Vilket, med tanke på att Sverige är ett i princip kontantlöst samhälle, kan få långtgående konsekvenser för individens frihet och självbestämmande. (Se till exempel vad som hände på Cypern under Euro-krisen, då staten helt sonika konfiskerade en del av alla banktillgodohavanden.)

Det är i detta sammanhang viktigt att regeringsbeslut som fattas under den nya fullmaktslagen omedelbart underställs riksdagen för att godkännas eller upphävas. Att riksdagen vid senare tillfälle – efter tidsödande beredning – får möjlighet att upphäva beslut räcker inte. Inskränkningar av våra fri- och rättigheter måste – om de över huvud taget skall vara acceptabla – ha bredast möjliga demokratiska förankring.

Om historien lärt oss en sak, då är det att tillfälliga rättighetsinskränkningar tenderar att förlängas eller bli permanenta.

/ HAX

Mer skattepengar till etablerad media i coronakrisens spår

av

Stödet till traditionella media utökas till 200 miljoner kronor på grund av coronakrisen, meddelar regeringen. Med redan existerande press- och distributionsstöd handlar det nu om miljardbelopp av skattepengar som pumpas in i en bransch med grundläggande strukturproblem.

Jag skall inte uttala mig om huruvida detta är nödvändigt. Men här finns ett grundläggande problem att fundera över.

Media har som en av sina främsta uppgifter att granska makten. Inte minst i tider som dessa. Det gäller så väl hur man hanterar den pågående krisen som underliggande brister i den civila beredskapen.

Frågan är hur kritiska media kan, vill och vågar vara när de är beroende av ekonomiskt stöd från den maktapparat de förväntas granska.

Detta är en känslig fråga, vilket märks när man i andra sammanhang ifrågasätter det vanliga presstödet. Inte desto mindre är den högst relevant. Om det finns en oro för att annonsörer indirekt kan komma att styra medias rapportering – bör inte samma oro då finnas när det är staten som betalar ut pengarna?

Samtidigt känns det en smula ironiskt att media nu får statsstöd för att hantera det hysteriska tonläge som de själva underblåser. Naturligtvis skall media rapportera utförligt och korrekt om krisen. Men det går inte att frigöra sig från känslan av att rapporteringen innehåller tydliga inslag av sensationalism – i syfte att övertrumfa både konkurrenterna och sig själva i en extremt uppskruvad nyhetscykel.

I dagens situation kan jag inte nämna en enda svensk tidning eller etablerad mediekanal som har en rapportering som är tillräckligt saklig, korrekt och sansad för att jag skall kunna tänka mig att stödja verksamheten med en prenumeration – eller skattepengar. Här finns helt uppenbart en ledig nisch på marknaden.

/ HAX

Samtidigt, i FN…

av

»The United Nations announced earlier this week that it is partnering with Chinese tech giant Tencent to facilitate an international campaign to mark the body’s 75th anniversary. But news of the partnership has raised questions about the security of Chinese tech, especially given Tencent’s role as a comprehensive surveillance tool for the Chinese state.

In a statement, the UN said that Tencent will provide “videoconferencing and digital dialogue tools” to hold “thousands of conversations online” for the anniversary campaign, which aims to “reach out to millions of people across the globe to listen to their thoughts.«

Länk: The UN is partnering with China’s biggest surveillance software company »

Ungern: Det fria ordet offras i coronakrisens spår

av

Ungerns premiärminister Victor Orbán har i samband med coronakrisen fått så gott som obegränsad makt. Beslutet är förvisso fattat i god demokratisk ordning av det demokratiskt valda parlamentet. Vilket visar hur demokratin paradoxalt nog kan avskaffa sig själv.

Frågan är vad som kommer att ske när krisen väl är över. Kommer Orbán då att återställa den demokratiska ordningen – eller behålla makten själv?

Vad vi redan nu vet är att det fria ordet inskränks i Ungern. SVT rapporterar:

»Samtidigt infördes möjligheten att straffa personer, såväl privatpersoner som journalister, som publicerar falska nyheter om coronaviruset med upp till fem år i fängelse.«

Falsk information som syftar till att destabilisera samhället är naturligtvis ett verkligt problem. Men det bästa sättet att bemöta sådan är med mer, korrekt information.

Vad som är falsk information är inte heller kristallklart. Risken är naturligtvis att den ungerska regimen kommer att använda sin nya makt till att tysta kritik, dölja missförhållanden och strypa den fria debatten. Vilket står i direkt konflikt med det demokratiska samhällets grundläggande principer.

Nu skall noteras att det – i det aktuella läget – inte alls är otänkbart att fler länder inskränker det fria ordet mer än vad som redan skett. I så fall måste detta uppmärksammas. För tyvärr finns en tendens att när länder som Ungern och Polen inskränker friheten – då undgår samtidigt andra EU-länder kritik, trots att de gör liknande saker.

Vi befinner oss i en situation där vad som helst kan hända. Så låt inte – den berättigade – kritiken mot Ungern göra oss blinda för vad som kan ske i våra egna länder.

Nu stresstestas det öppna samhället

av

Låt mig börja med att säga att jag inte tror annat än att de åtgärder som nu sätts in mot coronaviruset införs med de bästa intentioner och utan baktankar. De är förmodligen rimligt rätt och nödvändiga.

Men vi skall hålla i minne att det är en sak att införa frihetsinskränkningar – och en helt annan att avskaffa dem. Det är lätt hänt att makthavare ser sin sin chans att istället göra dem permanenta. »Slösa aldrig bort bort en bra kris« – som det politiska ordspråket säger.

Kommer till exempel insamlingen av den (förvisso anonymiserade) mobildata som EU nu vill ha att upphöra när krisen är över? Eller kommer den politiska makten och dess funktionärer att inse vilken oerhört rik källa till information om folket sådan data är? Så att de kan betrakta oss från ovan, som en myrstack – även efter krisen.

Snart kommer attackerna på det fria ordet och mot ett fritt och öppet internet. Det är bara en tidsfråga.

Detta är förvisso första gången mänskligheten möter en livestreamad existentiell kris i en uppkopplad värld. Så vi rör oss på delvis outforskad mark.

Och när nu även vanliga människor kan göra sin röst hörd online, ifrågasätta och lägga sig i – då blir det fria ordet på nätet lätt ett störningsmoment för överheten.

Detta medan internet i själva verket är det nya, fantastiska verktyg som vi kan använda för att så snabbt som möjligt bygga upp vår värld igen efter krisen. Och som låter oss arbeta, kommunicera och beställa hem mat (och prylar från Amazon) på ett smittsäkert sätt.

Möjligen kan man befara att traditionell media och internet ibland är en olycklig kombination. Jag har påpekat det tidigare:

Den nyhetscykel som förr var något dygn är i vår uppkopplade tid på sin höjd ett par timmar. Allt måste ständigt drivas framåt. Läsarna måste ges omedelbar tillfredsställelse och man måste få större genomslag än konkurrenterna. Varje klick är viktigt.

Så media måste alltid ha något nytt att komma med – för att hålla sig flytande. Vilket kan bidra till att skruva upp tonläget och skapa något slags masspsykos.

Jag tror helt enkelt att medias sensationalism i sammanhanget är ett större problem än att vissa vanliga människor gapar och bär sig åt i sociala media.

Detta sagt utan att undervärdera krisens djup och allvar. Men få saker blir bättre av att vi stressar upp oss över sådant som ännu inte har inträffat – och i många fall aldrig kommer att inträffa. Om inte annat för att människor i panik tenderar att fatta sämre och mindre rationella beslut än de som håller huvudet kallt.

 

Massövervakning i smitto-krisens spår

av

Nu börjar vi se hur mobilteknik och positionsdata börjar rullas ut i Corona-krisens spår.

»Att kunna spåra hur misstänkta bärare av coronaviruset rör sig har visat sig vara ett viktigt verktyg för att kontrollera pandemin, säger Marylouise McLaws, teknisk rådgivare till Världshälsoorganisationens globala enhet för kontroll av infektioner, och tillika professor i folkhälsa vid University of New South Wales i Australien.« (…)

»För att kontrollera att den misstänkt smittade inte lämnar hemmet har myndigheterna bett de misstänkta att slå på lokalisering på sina mobiler och att klicka på länkar som skickar per sms med jämna mellanrum. Klicken måste ske inom en viss kort tid så att de misstänkt smittade inte kan lämna hemmet med mobilen lämnad hemma. I vissa fall har myndigheterna även gjort fysiska besök för att kontrollera att den misstänkte håller sig hemma.«

Computer Sweden: WHO:s rådgivare: Dags att spåra smittade med mobilen »

»The Coronavirus (COVID-19) disease poses a global public health challenge of unprecedented proportions. In order to tackle it, countries around the world need to engage in co-ordinated, evidence-based responses. Our responses should be grounded in solidarity, support and respect for human rights, as the Council of Europe Commissioner for Human Rights has highlighted. The use of high-quality data can support the vital work of scientists, researchers, and public health authorities in tracking and understanding current pandemic.

However, some of the actions taken by governments and businesses under exceptional circumstances today, can have significant repercussions on freedom of expression, privacy and other human rights both today and tomorrow.«

EDRi: EDRi calls for fundamental rights-based responses to COVID-19 »

»Governments around the world are demanding new dragnet location surveillance powers to contain the COVID-19 outbreak. But before the public allows their governments to implement such systems, governments must explain to the public how these systems would be effective in stopping the spread of COVID-19. There’s no questioning the need for far-reaching public health measures to meet this urgent challenge, but those measures must be scientifically rigorous, and based on the expertise of public health professionals.

Governments have not yet met that standard, nor even shown that extraordinary location surveillance powers would make a significant contribution to containing COVID-19. Unless they can, there’s no justification for their intrusions on privacy and free speech, or the disparate impact these intrusions would have on vulnerable groups. Indeed, governments have not even been transparent about their plans and rationales.«

EFF: Governments Haven’t Shown Location Surveillance Would Help Contain COVID-19 »

Datasäkerhets-gurun Bruce Schneier sätter upp ett antal krav man bör kunna ställa när sådan övervakning rullas ut:

  • Intrång i människors privatliv måste vara nödvändiga och stå i proportion till vad som offras.
  • Datainsamling måste grunda sig på vetenskap, inte förutfattade meningar.
  • Datainsamlingen måste upphöra när krisen är över.
  • Transparens: Myndigheterna måste förklara vad de gör, varför och vilken data de samlar in.
  • Rättsstatliga principer: Om en individs fri- och rättigheter inskränks på grund av insamlad data måste det finnas en möjlighet att få saken rättsligt prövad.

Bruce Schneier: Emergency Surveillance During COVID-19 Crisis »

Och i länder som Tyskland finns redan en omfattande debatt om saken: Regierung will mehr Durchgriffsrechte »

Läs även vår tidigare post: Kommer smitto-krisen att leda oss in i en Storebrors-stat? »

Kommer smitto-krisen att leda oss in i en Storebrors-stat?

av

Den pågående smitto-krisen kan leda in i en Storebrors-stat.

Ett exempel är hur appar snabbt och enkelt kan sättas upp för att hålla koll på människors risk-status och var de befinner sig. I Kina är detta redan verklighet. I Aftonbladet beskriver Mattias Beijmo några av riskerna:

För de som tycker att stater mer fritt ska få tillgång till våra digitala fotspår är coronaviruset en gudagåva. På samma sätt som kriget mot terrorismen varit ständig förklaringsmodell för allsköns kränkningar av vår integritet, kommer nu viruset vara det som öppnar portarna för att innovativt använda appar som redan finns i vår mobil för att skydda samhället.

Så kan det säkert vara. Dagens Nyheter tycks redan driva den linjen på ledarplats. Det är bara en tidsfråga tills myndigheter och politiska partier hakar på.

När systemet sedan är infört, då är risken uppenbar att det blir kvar. För att det kan vara bra att ha. För att polisen tycker det är praktiskt. För att det underlättar planering av kollektivtrafiken. Och så vidare.

Våra mobiler är redan idag spårsändare som låter myndigheterna kartlägga var vi befunnit oss, så infrastrukturen finns redan på plats. Företag som Google och Facebook säljer redan data om användarnas beteende. Och det finns redan appar som övervakar vår hälsa.

Något större principiellt paradigmskifte är det inte heller. Med FRA-lagen är det redan klart att staten kan skanna av en stor del av våra elektroniska kommunikationer. Och med datalagringen har en princip etablerats som ger myndigheterna klartecken till att betrakta hela befolkningen som potentiella skurkar och terrorister.

Om smitto-krisen tvingar på oss en ny typ av övervakning, då står sista försvarslinjen vid hur lagstiftningen reglerar hur den får användas. Vilket inte är något absolut skydd mot missbruk av systemet. Men det enda som i så fall står mellan oss och ett dystopiskt Storebrors-samhälle.

Nu gäller det att vara uppmärksam och vaksam.

/ HAX

TERREG: Ännu ett akut hot mot ett fritt och öppet internet

av

EU fullständigt sprutar ur sig lagförslag efter lagförslag som på ena eller andra sättet underminerar internets öppenhet och frihet.

2019 förlorade vi kampen mot EU:s upphovsrättsdirektiv – och de uppladdningsfilter som är tänkta att hindra oss från att ladda upp information på nätet som är eller kan misstänkas vara upphovsrättsskyddad.

Med detta etablerades principen om automatiserad förhandscensur i EU:s regelverk.

Och nu är en förordning om terror-relaterat innehåll på internet (TERREG) i hög fart på väg genom EU:s beslutsapparat.

Med denna förordning vill EU omöjliggöra uppladdning – det vill säga publicering – av sådant som kan anses vara »terror-relaterat«. Inte ens vetenskapen, journalistiken eller konsten kommer att undantas, om ministerrådet får som det vill.

Det kan förvisso vara rimligt att försöka hålla nätet fritt från terroristers propaganda och infotainment. På samma sätt som det kan vara rimligt att vänligt men bestämt skjuta alla åt sidan som de facto är beredda att angripa det civiliserade västerländska samhället med våld.

Detta måste ske med största respekt för det fria ordet, våra fri- och rättigheter och det demokratiska samhällets principer. Tyvärr verkar TERREG inte ta dessa faktorer på det allvar de förtjänar.

Men låt oss utgå från att terror-relaterat innehåll på nätet skall bort. Exakt vad är det då som skall bort? Var går gränsen mellan vad som är acceptabelt och oacceptabelt?

Här måste etableras något slags standard. Och plötsligt har vi nya lagar om vad som får respektive inte får publiceras på internet. Med allt vad sådant brukar medföra av oförutsedda och oönskade konsekvenser.

Men även om vi bortser från sådana invändningar är förslaget till förordning illa skrivet.

Till exempel föreslås att terror-relaterat innehåll på nätet skall vara avlägsnat inom en timma. När så är tekniskt möjligt, vill Europaparlamentet tillägga. Vilket ministerrådet tjurskalligt motsätter sig.

Och i andra ändan av systemet har vi uppladdningsfiltret. Ministerrådets position:

»Hosting service providers shall use “proactive measures” to prevent the re-upload of content previously taken down and to detect and identify alleged terrorist content.«

På andra sidan står Europaparlamentet som säger nej till uppladdningsfilter. Parlamentet tvingas även påpeka att vi bara kan stifta lagar som gäller i EU – och att rådets krav på global filtrering inte är möjligt.

Detta är bara några av problemen med TERREG. Vi kommer att återkomma med fler bloggposter i ämnet. Om du vill läsa mer rekommenderas följande länkar.

• Bland andra Tim Berners-Lee, Vint Cerf och Bruce Schneier varnar för TERREG: Nätpionjärer varnar för EU-förslag mot terror-relaterat innehåll på internet »

• Den tyske piratpartisten i Europaparlamentet, Patrick Breyer, sitter med i den trialog i vilken EU:s olika institutioner försöker komma överens om TERREG. Läs hans genomgång av ärendet här »

Nästa trialog-förhandling är planerad till den 18 mars, om smittoläget tillåter.

Så växer övervakningsstaten snabbare än lagstiftningen

av

Företaget Clearview har en enkel men obehaglig affärsidé: Man dammsuger internet och sociala media på bilder av identifierbara personer. Sedan tillhandahåller man en tjänst för automatiserad ansiktsigenkänning.

För en tid sedan drabbades Clearview av en läcka – där deras kunder exponeras i varierande omfattning.

Av denna läcka framgår det att Clearview har gjort affärer med svenska myndigheter. Datainspektionen försöker nu utreda vilka myndigheter det handlar om – och i vilken mån något olagligt förekommit. (Värt att notera är dock att Datainspektionen redan i höstas gav polisen rätt att använda automatiserad ansiktsigenkänning, i vart fall på försök.)

Medan vi väntar på vad som kommer ut ur detta, så pekar fallet på en oroväckande trend. I allt större utsträckning använder sig myndigheter runt om i världen av privata företag och tjänster – vad gäller sådant som de själva inte kan eller får syssla med, eller som befinner sig i gråzonen.

Det behöver inte vara automatiserad ansiktsigenkänning. Det kan lika gärna handla om persondata, som samlas in och sedan säljs av nätjättarna, Big Data och data brokers.

Förr talades mycket om risken med samkörning av olika register. Detta är fortfarande en risk – som ökar i takt med att allt fler nya register och datakällor kan kopplas till systemen. Det gäller så väl data och tjänster från privata aktörer som EU:s allt mer långtgående krav på informationsdelning mellan medlemsstaternas olika register.

Detta är problematiskt på många sätt. Bland annat genom att myndigheterna får tillgång till en infrastruktur för kontroll och övervakning som varken kräver demokratiskt godkännande eller demokratisk kontroll.

Internet och fri information – smittans motkrafter

av

Det är i tider som dessa som vi skall vara tacksamma för att vi har ett fritt och öppet internet.

Och hade Kina inte strypt den fria informationen – då hade vi haft minst ett par, tre veckor extra för att förbereda oss för coronaviruset. Spridningen hade varit mindre.

Men nu är det som det är. Tack vare att vår del av internet är fritt och öppet kan vi skaffa oss en rimligt god bild av vad som sker – istället för att behöva spekulera.

Om det blir störningar i den fysiska världens logistik – då kan man ändå hålla kontakt med nära och kära över nätet. Och med alla andra.

På nätet kan människor organisera sig för att hjälpa varandra på olika sätt – utan att behöva utsättas för smittorisk. (Till exempel kan själv-isolerade människor behöva hjälp med att få hem mat, om det här drar ut på tiden.)

Online kan vi även följa hur våra valda politiker och våra myndigheter hanterar situationen. Vilket så väl ger oss viktig information som möjlighet att granska hur en eventuell kris möts.

Transparens är i sammanhanget ett centralt begrepp. Människor som får korrekt information kan göra rationella val. Människor utan relevant information är utelämnade till ödet.

Detta är ett av skälen till att vi måste slåss för ett fortsatt fritt och öppet internet och fria informationsflöden.