Nätet till folket!
I denna kategori publicerar vi nyheter som rör inskränkningar av yttrandefriheten såväl online som i den fysiska världen. Vi ägnar speciell uppmärksamhet åt förslag om förhandscensur på nätet. Principen bör vara att den som publicerar något olagligt på nätet också bör vara ansvarig för det - och att detta ansvar kan utkrävas först när publicering har skett.
Vi har gjort en kort film för att berätta om sådant som kan vara problematiskt med EU:s planerade Digital Services Act.
Av integritetsskäl spelas inte Youtube-filmen upp automatiskt. Vill du se den här klickar du på den ovan. Vill du se den i en ny flik, på Youtube, då klickar du här.»
Än är striden om EU:s uppladdningsfilter inte över.
Av integritetsskäl har vi stängt av autouppspelning från Youtube. Klicka på bilden om du vill se filmen här. Vill du istället se den direkt på Youtube, då klickar du här. »
EDRi reagerar på EU:s läckta planer för internet under den kommande mandatperioden:
»To guide its future policy initiatives, the Commission says it wants to analyse policy options for both illegal and potentially “harmful” but legal content. While the definition of what is illegal is decided as part of the democratic process in our societies, it is unclear which content should be considered “harmful” and who makes that call. Moreover, the term “harmful” lacks a legal definition, is vague and its meaning often varies depending on the context, time, and people involved. The term should therefore not form the basis for lawful restrictions on freedom of expression under European human rights law.«
Läs hela posten: More responsibility to online platforms – but at what cost? »
Se även vår post från förra veckan: EU:s Digital Services Act – mer reglering och censur »
En ledande person i radikala invandringskritiska brittiska kretsar – Tommy Robinson – är nu så på kant med Facebook att det tydligen räcker med att nämna hans namn för att bli tillfälligt avstängd. Vilket är problematiskt, dels eftersom han är inblandad i en infekterad rättslig process av allmänt intresse – och dels eftersom hans avstängning från Facebook belyser en del intressanta frågor om yttrandefrihet.
Ryktet om att folk blir tillfälligt avstängda från Facebook om de nämner Robinson vid namn har cirkulerat en tid. Nyligen testade en person i en Facbookgrupp om mediala frågor där jag är med ryktet. Och det skall tydligen stämma – och ledde till tre dagars avstängning.
Vilket gör att det blir mer eller mindre omöjligt att diskutera den onämnbares rättsfall, Facebooks hantering av honom – samt de principiella frågor som väcks av att han blivit onämnbar. I vart fall på Facebook. Det hela blir Kafka-artat.
Brittiska tidningen The Daily Mail (med reservation för källans pålitlighet) har rotat lite i saken. Tydligen betraktas Robinson som en »designated hate entity« och en »hate agent« av Facebook, vilket gör att blotta förekomsten av hans namn hissar en röd flagga.
The Daily Mail skriver även…
»And the social media giant’s monitoring of its users’ also stretches to activity on other websites and even their private lives, such as whether they have a ’hate symbol’ tattoo.«
Facebook är ett privat företag och kan ha vilka användarvillkor de vill. Men att de snokar i sina användares privatliv utanför den egna plattformen – det känns i vart fall en smula olustigt.
Ovanpå allt detta kommer debatten (vars vågor just nu går höga i USA) om nätjättarnas eventuella politiska slagsida och hur detta påverkar deras ställning som plattform (där användarna själva ansvarar för sina yttranden) eller publicister (som modererar eller styr innehållet och därmed blir ansvariga för vad som publiceras).
Förmodligen skulle livet för nätjättarna bli mycket lättare om deras regler för publicering av användargenererat material endast styrdes av vad som är lagligt respektive olagligt.
The Daily Mail: Facebook monitors the offline behaviour of users to determine if they should be categorised as a ’Hate Agent’ and banned »
Tyska Netzpolitik har fått tag i ett dokument i vilket EU-kommissionens tjänstemän drar upp riktlinjerna för EU:s nätpolitik de kommande fem åren. Planen är att lägga fram en »Digital Services Act« som har ambitionen att ta ett helhetsgrepp på nätfrågorna. Och som väntat är det mer reglering och censur på gång.
På EU-språk heter det att lägga fram ett horisontellt regelverk för att harmonisera den inre digitala marknaden.
Dokumentet bekräftar att ambitionen är att täcka in det mesta:
»This would include services such as ISPs, cloud services, content delivery networks, domain name services, social media services, search engines, collaborative economy platforms, online advertising services, and digital services built on electronic contracts and distributed ledgers.«
Det främsta målet tycks vara att ersätta eller kringgå eHandelsdirektivets förbud mot generell övervakning och principen om budbärarimmunitet.
»While the prohibition of general monitoring obligations should be maintained as another foundational cornerstone of Internet regulation, specific provisions governing algorithms for automated filtering technologies – where these are used – should be considered, to provide the necessary transparency and accountability of automated content moderation Systems.«
Ovanstående kryptiska formulering antyder att man kan komma att göra skillnad mellan övervakning (monitoring) i allmänna termer och filtrering / moderering / förhandscensur med hjälp av algoritmer. Det skulle i så fall vara en direkt skamlös väg att lotsa upphovsrättsdirektivets »uppladdningsfilter« förbi förbudet mot allmän övervakning.
På Techdirt kommenterar Glyn Moody saken så här »That’s a classic: affirming that general monitoring is prohibited, while bringing in rules for proactive automated filtering technologies — aka general monitoring. It would tilt the playing field even more in favor of big, mostly US companies, and would guarantee that the EU never produces its own digital giants like Google or Facebook.«
Vidare i texten…
»Regulating content moderation. Uniform rules for the removal of illegal content such as illegal hate speech would be made binding across the EU, building on the Recommendation on illegal content and relevant case-law, and include a robust set of fundamental rights safeguards.«
Vilket bygger på att man kan få fram en enhetlig definition av näthat som fungerar i och accepteras av alla EU-länder. Det kan i sig bli synnerligen intressant.
»The analysis will also cover harmful content (which is not necessarily illegal), as such content is not only addressed in EU-level policies (such as the AVIVSD), but also at MS level (e.g. the draft French fake news law, the UK Online Harms White Paper, etc. However, a clear distinction will be made between illegal and harmful content when it comes to exploring policy options.«
Då uppstår frågan vad som är skadligt/harmful. Och vem som skall bestämma det.
Och att ha ett separat regelverk för skadligt (till skillnad från olagligt) innehåll bör vara en röd flagga. Det kan lätt bli en gummibandsparagraf som kan öppna för censur av i princip vad som helst.
»A dedicated regulatory structure should ensure oversight and enforcement of the rules, in particular for cross-border situations, but also partnerships and guidance for emerging issues, and with appropriate digital capacities and competences, inter alia to help translate rules into technical solutions.«
Om man har reglering, då måste man naturligtvis även ha verktyg för att upprätthålla den. Och i detta fall gläntar man på dörren för en ny, överstatlig internet-byråkrati på EU-nivå.
Man nämner också att det kanske är mindre lämpligt att det nya regelverket läggs fram som ett direktiv. Istället överväger man en förordning/reglering (regulation). Skillnaden är att ett direktiv vävs in i medlemsstaternas lagstiftning, medan en reglering är ett regelverk som gäller rakt av i hela EU.
Nu skall påpekas att det läckta dokumentet är ett arbetspapper. Exakt vad EU-kommissionen kommer att lägga fram vet vi ännu inte. Men informationen ovan lär vara en god indikation. Och den är helt i linje med vad EU-kommissionens nya ordförande Ursula von der Leyen hade att säga om de digitala frågorna när hon blev vald.
Digital Services Act – det är här striden om internets frihet i EU kommer att stå de närmaste fem åren.
Länkar:
• EU-kommissionens dokument (PDF) »
• Techdirt: EU Looking To Regulate Everything Online, And To Make Sites Proactively Remove Material »
• EDRi: E-Commerce review – Technology is the solution. What is the problem?
• MAB: A Europe fit for the digital age (ur von der Leyens programförklaring) »
På torsdag samlar regeringen ett stort antal särintressen – myndigheter, upphovsrättsindustrin och nätjättarna – till samråd inför att EU:s nya upphovsrättsdirektiv skall integreras i svensk lagstiftning. Men det finns grupper som i princip helt lyser med sin frånvaro i detta samtal: användare och nätpublicister.
PRV, Kulturrådet, domstolarna, Facebook, Filmproducenterna, Google, Klys, Bonniers, Microsoft, Rättighetsalliansen, Filminstitutet, Svenska föreningen för immaterialrätt, Författarförbundet, Public service och Telia… Alla kommer de att få vara med och diskutera hur EU:s nya upphovsrättsdirektiv – som bland annat innehåller »länkskatt« och uppladdningsfilter – skall göras till svensk lag.
Några representanter för nätanvändare eller nätpublicister finns dock inte på listan. Inte Wikipedia / Wikimedia. Inte Föreningen för Digitala Fri- och Rättigheter. Det närmaste man kan komma är en organisation – Creative Commons Sverige. Men de lär ha fullt upp med att försvara konceptet att frivillig delning och användning fortsatt skall vara tillåten.
Regeringen tycks verkligen inte ha lärt något från striden och debatten om EU:s upphovsrättsdirektiv. Nu när det nu skall bli svensk lag – då är det bara Big Entertainment, Big Media, Big Data och Big Government som har något att säga till om. Plus ett antal organisationer som också företräder särintressen, i god korporativistisk anda.
Alla andra får – och måste – göra sin röst hörda på annat sätt. I den allmänna debatten. På kultur- och debattsidorna. I sociala media. På nätet. Och på gator och torg.
Det är med andra ord dags för nästa stora strid mot uppladdningsfilter och nätcensur.
Länkar:
• Regeringen: Genomförande av EU:s nya upphovsrättsdirektiv »
• Piratpartiet: Genomförandet av upphovsrättsdirektivet har inletts »
Uppdatering: Enligt uppgift har svenska Wikimedia lyckats bjuda in sig själva. Och Kgl. Ingenjörsvetenskapsakademien – som säger nej till uppladdningsfilter – är också med. Vilket ju är bra. Men fortfarande inga användare eller innehållsproducenter.
SVT rapporterar att »Twitter förbjuder hat och nedsättande språkbruk mot religiösa grupper. Användare som bryter mot reglerna ska kunna stängas av från plattformen.«
Frankrike är på väg att anta en ny lag som kräver att »hatiskt innehåll« skall plockas ner från sociala plattformar (m.fl) inom 24 timmar.
När det gäller vem, vad eller vilka som skall »skyddas« av denna regel tycks franska politiker nu tävla med varandra vad gäller att komma med förslag. Till exempel menar vissa att det skall vara förbjudet att »stigmatisera« jordbruksverksamhet. Andra föreslår att skyddet mot näthat även skall omfatta politiska åsikter.
Det har till och med föreslagits att man skall ha en »öppen lista« över sådant som skall skyddas mot näthat – på vilken landets politiker kan lägga till och ta bort saker lite som de vill.
Att fransmännen lyfter locket av denna Pandoras ask är tyvärr inte oväntat.
Länk: Politicians Queue Up To Make France’s Proposed Law Against ’Hateful Content’ Far, Far Worse »
I veckan som gick krävde Säpo-chefen Klas Friberg att regeringen skall utreda ett förbud mot att inneha eller titta på terrorpropaganda.
»Säkerhetspolisen ser att en kriminalisering skulle ge möjlighet att lagföra enskilda individer. En kriminalisering skulle också ha en dämpande effekt vad gäller radikalisering. Det gäller inte minst unga personer som är propagandans främsta målgrupp.«
TT rapporterar:
Enligt Friberg hittar polisen ofta våldsbejakande islamistisk propaganda vid husrannsakningar gällande kontraterrorism, men på grund av att det inte är ett brott att inneha den typen av propaganda har Säkerhetspolisen svårt att ingripa.
Att tro att människor som lockas av en blodtörstig terrororganisation skulle bry sig om ett sådant förbud verkar naivt.
Dessutom bör man fråga sig om något blir bättre om Säpo inte skulle kunna stärka sina misstankar genom att sådant material går att finna hos de personer man utreder. (Om vi antar att ett förbud verkligen skulle efterlevas.) Och kan det inte vara till nytta för Säpo att se vilka som delar sådan propaganda och i vilken kontext det sker?
Samtidigt är de oväntade och oönskade konsekvenserna inte direkt svåra att förutse. Hur hanterar man till exempel journalister, forskare och människorättsorganisationer som behöver tillgång till sådant som terrororganisationer publicerar online? Eller helt vanliga människor som vill bilda sig en egen uppfattning om vad som sker i deras omvärld?
Var går gränsen? Strikt tolkade skulle vissa internationella definitioner av terrorism öppna för att vår regering ägnar sig åt terrorpropaganda.
Vem bestämmer vad som skall klassas som terrorism? Många skulle till exempel betrakta regional separatism som terrorism. Och hur skiljer man nyhetsrapportering om en terror-relaterad händelse från propaganda?
Alternativet är att låta människor få se vad som faktiskt händer i deras omvärld – även om det är motbjudande och obehagligt. För vad kan antas bli bättre om vi inte får reda på vad vårt öppna och fria samhälles fiender har för sig?
Slutligen: Det känns som en dålig plan om staten skall kunna förbjuda information baserat på ett löst och oklart regelverk för att definiera vem avsändaren är. Det kan öppna för att förbjuda i stort sett vad som helst.
Här är en intressant nyhet från den polska nätfrihetsorgansiationen Panoptykon Foundation:
The District Court in Warsaw, in its interim measures ruling, has temporarily prohibited Facebook from removing fanpages, profiles and groups run by SIN (a Polish NGO) on Facebook and Instagram, as well as from blocking individual posts. This means that – at least until the case is decided – SIN’s activists may carry out their drug education without concerns that they will suddenly lose the possibility to communicate with their audience. The court has furthermore obliged Facebook to store profiles, fanpages and groups deleted in 2018 and 2019 so that – if SIN wins the case eventually – they can be restored together with the entire published content, comments by other users, as well as followers and people who liked the fanpages. This is not the only good news: the court has also confirmed that Polish users can enforce their rights against the tech giant in Poland. The court’s decision is not final – after the delivery of the decision, Facebook Ireland will have the right to appeal it with the Appeal Court.
Se även vår tidigare bloggpost: Polsk Facebook-censur till domstol »