USA:s GRANITE Act är tänkt att skydda amerikanska medborgare och företag mot utländsk censur. Det kan fungera för små onlineplattformar. Men de stora sociala medierna sitter ändå fast i EU:s regelverk.
I USA börjar nu behandlingen av lagförslaget om en »GRANITE Act«.
Tanken är att hindra utländska myndigheter från att använda amerikanska domstolar för att tvinga fram censur mot amerikanska medborgare och företag.
Enligt förslaget förbjuds amerikanska domstolar att erkänna eller verkställa utländska domar, böter, order eller krav vilka grundar sig på utländska censurlagar som krockar med det amerikanska grundlagsskyddet för yttrandefrihet (First Amendment).
Lagen omfattar inte bara domstolsbeslut utan även administrativa böter och krav som skickas direkt från utländska tillsynsmyndigheter (exempelvis brittiska Ofcom eller EU).
Amerikanska personer eller plattformar som drabbas av utländska censurkrav får rätt att stämma den utländska myndigheten i en federal amerikansk domstol, för att få fastslaget att kravet inte får verkställas i USA.
Lagen ger dock inte rätt till skadestånd eller beslag av utländska tillgångar.
Detta är alltså framför allt en amerikansk verkställighetsspärr, inte ett förbud mot utländsk reglering. Den försvarar amerikanskt territorium och amerikanska domstolar mot att användas som indrivnings- eller verkställighetsorgan.
Den löser däremot inte problemet med den så kallade Brysseleffekten, där amerikanska plattformar ändrar sina globala regler för att slippa sanktioner eller behålla tillgången till den europeiska marknaden.
GRANITE Act har lagts fram som ett direkt svar på att utländska internetregleringar, framför allt Storbritanniens Online Safety Act, har börjat tillämpas globalt.
Den brittiska mediemyndigheten Ofcom har utfärdat hundratals kravbrev till amerikanska teknikbolag och bötfällt amerikanska sajter som 4chan, vilket i USA ses som ett direkt hot mot deras konstitutionella rättigheter.
Även EU:s Digital Services Act, dess extraterritoriella räckvidd och möjligheten till böter på upp till sex procent av den globala årsomsättningen hör till den politiska bakgrunden. Det innebär dock inte att varje DSA-beslut automatiskt kan betraktas som ett censurbeslut enligt GRANITE Act.
Här kan man notera att de flesta större sociala medier har europeiska dotterbolag, ofta på Irland. Och de lär knappast skyddas av den nya amerikanska lagen.
Om ett beslut under DSA riktas mot ett europeiskt koncernbolag, en europeisk etablering eller tillgångar som tillhör den ansvariga juridiska personen, kan det fortfarande verkställas inom EU. GRANITE Act skyddar alltså inte koncernens europeiska verksamhet eller tillgångar mot europeiska sanktioner.
Då GRANITE Act inte tillåter beslag av utländska tillgångar som motåtgärd, lämnas dotterbolag i till exempel EU alltså fortfarande öppna för europeiska sanktioner.
Vilket innebär att sociala medier och andra plattformar inte skyddas så väl av den nya lagen som man först kan få intryck av.
Eftersom lagen bara skyddar verksamheten i USA, tvingas de stora teknikbolagen i praktiken att välja mellan tre spår om EU:s krav blir alltför hårda:
Geografisk blockering: Att helt stänga av vissa funktioner eller blockera specifikt innehåll för användare i Europa, medan det förblir fritt tillgängligt i USA.
Separata system: Att helt skilja på den amerikanska och den europeiska versionen av plattformen, så att europeiska censurregler inte smittar av sig på vad amerikaner får se.
Lämna marknaden: För mindre plattformar (som 4chan, Kiwi Farms, Rumble och Gab) är det ofta för dyrt att anpassa sig eller driva rättsprocesser i Europa. De kan då välja att dra sig ur den europeiska marknaden och lita på det amerikanska skyddet mot verkställighet. (Om de fortsätter att rikta sina tjänster till EU omfattas de dock fortfarande formellt sett av DSA.)
För de stora teknikjättarna (som Meta, Google, Microsoft och Apple) är det extremt svårt att undvika EU:s regelverk.
DSA innehåller visserligen inget enkelt förfarande för att permanent förbjuda en utländsk plattform. Däremot kan en nationell domstol under vissa förutsättningar besluta om tillfälliga, förlängningsbara begränsningar av åtkomsten till tjänsten.
Och om en plattform klipper alla band med EU och vägrar inställa sig i rättsprocesser, blir de tillfälliga blockeringarna och de ekonomiska sanktionerna ett permanent tillstånd som i praktiken stänger dem ute från marknaden.
Vidare tjänar de stora bolagen miljarder på europeiska annonsörer och prenumeranter.
Om de fysiskt drar sig ur EU kan europeiska företag förbjudas att köpa annonser på plattformarna. Europeiska banker och kreditkortsföretag kan tvingas stoppa betalningar. Och Apple App Store och Google Play Store i Europa skulle tvingas ta bort respektive plattforms appar.
Enligt artikel 13 i Digital Services Act måste en plattform som saknar etablering i EU men erbjuder tjänster inom unionen utse en rättslig representant här. Om man vägrar bryter man mot förordningen. Det ger medlemsstaterna (och för de största plattformarna även kommissionen) möjlighet att ingripa och utfärda sanktioner.
Så att »fly« till USA kan kanske fungera för mindre plattformar som drivs av ideologi och som inte är beroende av den europeiska annonsmarknaden.
Men för de börsnoterade jättarna är den europeiska marknaden helt enkelt för lönsam för att de skall stänga dörren och flytta ut.
VPN kan hjälpa användarna att kringgå geografiska spärrar, men löser inte plattformarnas juridiska eller kommersiella problem.
Jokern i leken är hur allt detta passar in i de aktuella transatlantiska relationerna och i vilken mån USA ser DSA (med mera) som handelshinder. Det är ju väl känt att den amerikanska administrationen har åsikter om yttrandefriheten i Europa.
• Federal GRANITE Act Aims to Shield Americans From Foreign Censorship »
CC0
