Nätet till folket!
Ur regeringens skrivelse 2019/20:56, Redovisning av användningen av hemliga tvångsmedel under 2018:
Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation har omfattat 1 517 personer under 2018 vilket innebär en ökning jämfört med 2017 då 1 378 personer avlyssnades.
Regeringens pressmeddelande: Ökad användning av hemliga tvångsmedel »
Det har utbrutit något slags lågintensivt krig om ett eventuellt nytt datalagringsdirektiv i EU.
Här är en skriftlig fråga från den tyske piratpartistiske ledamoten i Europaparlamentet, Patrick Breyer, till ministerrådets president. Det är en rätt kort skriftväxling, så den återges i sin helhet.
MEP Patrick Breyer (Pp) till ministerrådet:
In view of the ‘Conclusions of the Council of the European Union on Retention of Data for the Purpose of Fighting Crime’:
1. Does the Council accept that data retention legislation which ‘applies even to persons for whom there is no evidence capable of suggesting that their conduct might have a link, even an indirect or remote one, with serious criminal offences’(1) and which ‘does not require there to be any relationship between the data which must be retained and a threat to public security’(2) violates EC law?
2. Does the Council accept that merely exempting persons whose communications are subject to the obligation of professional secrecy does not, for all other persons whose communications data are to be retained, ensure that there is a ‘relationship between the data which must be retained and a threat to public security’ (3) and therefore does not satisfy the principle of proportionality?
3. Does the Council have any evidence that crime clearance rates in Member States with data retention laws in effect are significantly higher than crime clearance rates in Member States with no data retention laws in effect?
As pointed out by the Honourable Member, the June 2019 Council Conclusions on Retention of Data for the Purpose of Fighting Crime summarise the progress made during the reflection process, which was launched in 2017 in order to analyse the requirements of the relevant case-law of the Court of Justice, in particular the TELE2 and DRI Judgments, and provide guidance for future work on the definition of possible solutions.
The Council Conclusions stress that the use of data retention and similar investigative measures should be guided by the protection of fundamental rights and freedoms as enshrined in the EU Charter and the principles of purpose limitation, necessity and proportionality.
Furthermore they specify that any legislative reforms at either national or European level should be compliant with the requirements of the EU Charter as interpreted by the Court of Justice. However the Council did not take a position on the issues raised by the Honourable Member. The Council, in accordance with Article 241 of the TFEU, requested the Commission to carry out a study on the issue of data retention.
Goddag yxskaft!
Ministerrådets svar kan enkelt och med bred pensel sammanfattas så här:
Man kan notera en viss arrogans i ministerrådets inställning till det där med mänskliga rättigheter, rätten till privatliv och proportionalitet.
Respekten för de grundläggande mänskliga rättigheter som är basen för den demokratiska västerländska rättsstaten borde vara större.
Se även: Ylva Johansson flaggar för ett nytt datalagringsdirektiv i EU »
Nu är detta i och för sig Ryssland, som är en smula extremt. Men läckande system och korruption finns i alla länder.
»Researchers at MBKh Media — an investigative media outlet run by Kremlin opponent and former oil tycoon Mikhail Khodorkovsky — found that live access to any one of Moscow’s public surveillance cameras, which come with full footage from the past five days, is being offered on internet forums for just tens of dollars.
Unlimited live access to the entire network was on sale for 30,000 rubles ($470), MBKh Media said.
The investigators also gained access to Moscow’s network of 3,000 facial recognition cameras, courtesy of black market sellers.«
Läs mer » For Sale: Access to Moscow’s CCTV Network on Black Market »
Jag antar att det finns något slags smärttröskel, där övervakningsstaten börjar bli så påtaglig och påträngande att folk helt enkelt får nog. Men vi är tydligen inte där ännu.
Med EU:s upphovsrättsdirektiv som verktyg har franska och tyska mediejättar skapat en situation där allt som folk laddar upp på nätplattformarna måste granskas och godkännas av en maskin först. Automatiserad förhandscensur. Snart i en digital miljö nära dig.
Lagrådet köpte regeringens förslag till stats-trojan – hemlig dataavläsning. Det är förmodligen en strikt juridisk bedömning. Man ger grönt ljus om en domstol får besluta först. Men man bortser från risken för ändamålsglidning, när statennu ger sig själv nya övervakningsverktyg. Man blundar för de gigantiska digitala säkerhetsrisker detta kommer att medföra för såväl individer som företag och samhällsinstitutioner.
Bara tanken på att staten nu på riktigt skall få lov att ta sig in i folks mobiler…
Inte för att jag tror att någon skulle vara så nedrig; men som förslaget är skrivet så känns det som om man skapat ett verktyg som – i princip – i teorin – även skulle kunna användas för att plantera eller manipulera digitala bevis. Blotta misstanken om en sådan möjlighet borde få regeringen att backa.
I Europaparlamentet har den svenska EU-kommisionären Ylva Johansson – som är ansvarig för allt från upprätthållande av allmän ordning till att möta flyktingströmmen – sagt att det nu är dags för EU att anta ett nytt datalagringsdirektiv.
Vilket kan bli en skumpig resa – inte minst som EU-domstolen upphävde det förra datalagringsdirektivet för att det stred mot de mänskliga rättigheterna.
Principen man slåss över är rätt vacker: Att ingen människa skall övervakas utan ett moraliskt försvarbart skäl. Som vid utredning av ett allvarligt brott. Men inte annars. En hederlig människa som inte skadar eller stör sin omgivning skall inte behöva känna att staten kanske tittar över hennes axel. Alla skall ha rätt till en privat sfär, där de kan vara sig själva.
Det är denna princip man gör våld på när man bereder sig tillgång till data om alla medborgares alla tele- och nätkommunikationer.
Detta är vad som sker när staten inte längre har förtroende för sin befolkning, utan betraktar alla som potentiella tjuvar och terrorister.
Och så där håller det på. Hela tiden är det mer reglering; fler inskränkningar i nätets och informationens frihet; mer övervakning; fler kompromisser mellan grundläggande rättigheter och säkerhet; ständigt fler orimligheter från Big Entertainment, Big Media, Big Data och Big Government. Och tänk på barnen!
Allt rör sig, rätt snabbt, i riktning mot en avancerad kontroll- och övervakningsstat.
Vilket svenska folket kanske tvingas leva med och på något sätt måste förhålla sig till.
Är det inte hög tid att vi stannar upp ett ögonblick – och funderar igenom det här med övervakningsstaten innan vi rusar vidare? Så att medborgarnas fri- och rättigheter inte kommer bort på vägen.
/ HAX
Reportrar utan gränser skriver:
Should the BND be allowed to spy on the telephone calls of foreign nationals in third countries and analyse their internet data – thus in effect abolishing the private sphere of billions of people – as the German government has authorised it to do? How can particularly vulnerable groups such as journalists be protected from this mass surveillance? These questions, which are being discussed all over the world at the very latest since the revelations by NSA whistleblower Edward Snowden, will now be debated before the Constitutional Court in Karlsruhe.
Enkelt uttryckt: Skall det vara OK för tyska den djupa staten (BND) att vara en del av den amerikanska djupa statens (NSA) system för global massövervakning?
Detta kan bli väldigt intressant.
RSF: German Constitutional Court hearing on journalists’ and RSF’s complaint against the BND law »
Det var kanske bara en tidsfråga. Men nu säger alltså EU:s nya »säkerhetskommissionär« Ylva Johansson att det behövs ett nytt datalagringssdirektiv – trots att EU-domstolen har slagit fast att svepande övervakning av alla människor utan brottsmisstanke inte är tillåten.
Ovan en screendump av en tweet från den tyske piratpartisten och ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer, som hört henne tala om saken i parlamentets utskott för mänskliga rättigheter (LIBE).
Frågan är hur detta är tänkt att gå till, med tanke på att EU-domstolen upphävt det förra direktivet på principiella grunder (att det bryter mot vad de mänskliga rättigheterna stadgar om rätten till privatliv).
Ylva Johanssons partikamrater i den svenska regeringen lär dock bli glada. De har ju just drivit igenom en ny svensk lag om datalagring som står i strid med EU-domstolens upprepade beslut.
Facebook agerar fullständigt ologiskt och utan ett spår av konsekvens i sitt förbud mot annonser som rör »sociala frågor, val eller politik«. Dessutom är förbudet i sig ett demokratiskt problem.
En bloggpost från tidskriften Kvartals chefredaktör Jörgen Huitfeldt fångade mitt intresse. Ämnet är hur Facebook godtyckligt och inkonsekvent stoppar vissa av tidskriftens annonser. Detta är extra intressant då Kvartal är en högst »rumsren« tidskrift på den borgerliga kanten – som inte med någon måttstock kan anklagas för att sprida hat eller hot.
Till och med en annons som marknadsför en intervju med moderatledaren Ulf Kristersson censureras. Annat släpps igenom. Och vid något tillfälle har kända och respekterade debattprofiler till och med blivit tillfälligt avstängda från Facebook för att ha delat inlägg (inte annonser) som det varit fritt fram för Kvartal själva att lägga upp på plattformen.
Veckan därpå börjar vi mer konsekvent att pröva Facebooks annonseringsregler för att försöka hitta någon slags logik. Vi lägger en slant på att marknadsföra Veckopanelen med Sanna Rayman, Gunilla Kindstrand och Karin Svanborg Sjövall. Där blir det nej. Återigen med motiveringen från roboten (kanske) att man inte får marknadsföra innehåll med ”sociala frågor, val eller politik.”
Därefter provar vi med Viktor Barth-Krons kommentar om Kristdemokraterna. Den går igenom. Handlar den om val och politik? Ja tveklöst. Förstår vi varför den får grönt ljus? Nej.
Vi provar med en ytterligare kommentar av Viktor Barth-Kron. Kanske är det honom Facebook gillar? Denna gång handlar hans text om Sverigedemokraterna. Den blir nekad. Utan motivering.
Den enda förklaring jag kan komma på är att det kan röra sig om att en del människor anmäler inlägg och annonser med åsikter de inte gillar. Helt enkelt för att de vill tysta dem som har en annan åsikt. Om det är organiserat eller ej kan vi låta vara osagt. Sedan gör Algoritmen sin grej och därefter kanske eller kanske inte inlägget / annonsen granskas av en människa som kanske eller kanske inte ändrar beslutet någon gång i efterhand.
Om det är så att människor anmäler publiceringar bara för att de inte delar de åsikter som framförs – då är detta ett problem som Facebook borde ta tag i. Till exempel skulle uppenbara okynnesanmälningar kunna leda till att anmälaren stängs av för någon form av falsk tillvitelse.
Men så har vi det märkliga påstådda förbudet mot att marknadsföra inlägg som rör »sociala frågor, val eller politik«. Vilket låter som en utmärkt bekväm ursäkt för Facebook för att rensa bort sådant som någon möjligen kan uppleva som stötande eller provocerande. Och som samtidigt för tankarna till Huxleys dystopi »Du sköna nya värld«. Allt skall vara slätstruket, lättsmält och okontroversiellt till förmån för ytliga distraktioner i form av lätt underhållning.
Med tanke på Facebooks dominerande ställning som social medie-plattform är detta skrämmande. Och att medvetet fördumma användarna är i ett vidare perspektiv ett demokratiskt problem.
Att förbjuda marknadsföring av inlägg som rör sociala frågor, val eller politik är dessutom att gå maktens ärenden. Ett etablerat parti eller en stor organisation med massor av följare har inga svårigheter att nå många användare genom att helt enkelt dela sina vanliga inlägg. Men för ett litet eller nytt politiskt parti, en ny aktivistgrupp eller för all del en privatperson med andra, nya åsikter innebär förbudet mot att marknadsföra inlägg att de får extremt svårt att nå det genomslag som etablerade makthavare har gratis. Spelreglerna är helt enkelt riggade.
Sedan kan man ju undra när det blev ett problem att människor intresserar sig för »sociala frågor, val eller politik«.
Facebook är förvisso ett privat företag. De får ha i stort sett vilka regler de vill. Och de är fria att sälja annonser till vilka de vill – eller att låta bli. Men det innebär inte att de kan förvänta sig att undgå kritik när de beter sig idiotiskt.
/ HAX
Den före detta ledamoten i Europaparlamentet, tyska piratpartisten Julia Reda skriver en bloggpost om vad som händer när Frankrike (först av alla medlemsstater) gör lag av EU:s nya upphovsrättsdirektiv – och då speciellt artikel 17 (13).
»The French draft law confirms the worst fears of the EU copyright directive’s critics. The strictest version of the upload filter provision is proposed, while any safeguards that have been introduced to respond to the huge public protests are simply ignored. It’s hard to imagine that such a selective implementation of an EU directive would be accepted by the courts, but before it could come to a lawsuit, a lot of damage would already be done. Smaller countries often tend to copy the national implementations of EU law proposed by the larger countries, so there is a significant danger that France could set the standard for copyright enforcement in the entire EU. The European Commission should remind the French government of its obligation to implement the entire directive, not just the part that benefit large entertainment companies. With a French Commissioner in charge of copyright issues in the new European Commission, however, that is unlikely to happen.«
Julia Reda (Pp): France proposes upload filter law, “forgets” user rights »
Uppdatering: Nu skriver även Emanuel Karlsten om saken, utförligt och på svenska »
Uppdatering 2: Europaparlamentets vice talman, den tjeckiske piratpartisten Marcel Kolaja skriver nu också om saken »
Ett problem med upphovsrätten är att allt är skyddat. Detta även om det bara skulle vara en enkel skiss på baksidan av ett kuvert. Men det finns inget register att vända sig till för att få reda på vem som är upphovsman till vad. Vilket resulterar i massor av »föräldralösa« verk – som ingen gör anspråk på, men som ändå inte kan användas.
Denna typ av problem blir extra tydliga online – och högst påtagligt med EU:s nya upphovsrättsdirektiv.
Därför tycker jag att detta är en god nyhet och ett litet steg åt rätt håll. Computer Sweden skriver:
»I våras klubbades EU:s nya upphovsrättsdirektiv igenom efter en intensiv debatt.
Det nya direktivet medför bland annat att förmedlare av digitalt innehåll kan hållas ansvariga om de publicerar upphovsrättsskyddade verk utan tillåtelse. Men ofta är det inte så lätt att veta vilka som är upphovsrättsinnehavare och det kan också vara svårt att bevisa att man är den som har upphovsrätten.
För att lösa de här problemen har Omegapoint tillsammans med det svenska forskningsinstitutet Rise börjat utveckla en blockkedjelösning där personer kan säkra bevisen för att de har upphovsrätt till ett verk.«
Vore det inte väldigt praktiskt om detta blev den plats dit man vänder sig för att få reda på vem som har upphovsrätt till vad? Och dit upphovsmän kan vända sig för att registrera sina verk, för att undvika framtida tjafs?
Man skulle även kunna tänka sig att detta blir det register som hanterar alla automatiska förfrågningar om upphovsrätt som uppstår med de uppladdningsfilter som kommer att behövas för att upprätthålla upphovsrättsdirektivets artikel 17 (tidigare 13).
Detta bygger naturligtvis på att upphovsmännen registrerar sina verk i denna blockchainbaserade databas. Men det är kanske det minsta man kan kräva, om de sedan skall kunna begära statens hjälp för att skydda sin upphovsrätt.
Och om verket inte finns i databasen – då är det helt enkelt att betrakta som public domain, fritt för alla att använda.
Den enda invändning som direkt slår mig kan komma att kräva något slags regel: Ingen får olovandes upphovsrättsskydda någon annans verk.
Detta upphovsrättsregister skulle även kunna innehålla uppgifter om alternativa upphovsrättslicenser, som Creative Commons – som både tillåter spridning / användning och skyddar upphovsmannens ideella rätt.
Man kan till och med tänka sig tidsbegränsat skydd. Det vill säga att upphovsmannen kan välja att släppa ett verk fritt efter dess kommersiella livslängd (på, låt säga, 5-10 år).
Så länge det finns ett register och en liggare går allt sådant att hantera. Vilket händelsevis passar utmärkt ihop med blockchain-tekniken.
Jag inser att det ovanstående är att springa i förväg. Men jag tror att ett register av denna typ är vad som krävs för att rensa upp i vad som idag är ett digitalt upphovsrättsträsk.
Så länge upphovsrätten ser ut och fungerar som den gör måste det finnas ett hanterbart system kring den. Så att vi slipper gissa. Och så att EU:s nätcensur inte kommer att omfatta mer än nödvändigt.
/ HAX
Computer Sweden: Vem har upphovsrätten? Deras plattform ska säkra bevisen »
DI Digital:
»Privata digitala valutor som Facebooks kontroversiella Libra-projekt kommer inte tillåtas i EU förrän samtliga risker har adresserats fullständigt, enades unionens finansministrar om på torsdagen.«