Femte juli

Sverige och Danmark kräver tillgång till kryperade meddelandetjänster för att bekämpa gängen. Men de har redan de verktyg som krävs.

De danska och svenska justitieministrarna och rikspolischeferna har träffats för att diskutera problemet med svenska gängkriminella som begår allvarliga brott i Danmark.

Ett krav är att man vill komma åt krypterade meddelande-appar. Men om man tittar närmare så har myndigheterna redan de verktyg som behövs – utan att underminera kryptering för vanligt hederligt folk. Låt oss bena ut detta…

Rikspolischef Petra Lundh säger att den initiala värvningen av minderåriga gärningsmän sker helt öppet på sociala media som till exempel TikTok och SnapChat. Och så länge det sker öppet går det att spana och stoppa verksamheten samt lagföra de ansvariga. Stämpling till mord är olagligt.

Sedan, säger man, flyttar värvningen över till krypterade meddelande-appar. Därför vill man komma åt krypterad kommunikation. Detta är inget nytt krav. Den svenska regeringen och EU är redan djupt engagerade i det så kallade Going Dark-projektet.

Saken är dock att man redan har de verktyg som krävs för att komma åt denna krypterade information – utan att för den sakens skull etablera bakdörrar till alla krypterade meddelandetjänster eller potentiellt bereda sig tillgång till alla människors meddelanden.

Verktyget heter hemlig dataavläsning. Om man har en misstänkt (värvningsförsöken ovan plus the usual suspects) får polisen redan idag installera spionprogram på de misstänktas telefoner och datorer.

Med hemlig dataavläsning kan man se allt som sker och finns på enheterna. Man kan till exempel läsa meddelanden innan de krypteras och sänds – alternativt efter att de tagits emot och av-krypterats.

(Hemlig dataavläsning är visserligen inte oproblematisk. Den bygger på att säkerhetshål i systemprogramvara och IT-infrastruktur lämnas öppna för att man skall kunna installera spionprogrammen. Och då är de även öppna för kriminella, främmande makt med flera. Så verktyget är inte perfekt, men det är vad man redan har och använder.)

Finns en misstanke kan man alltså redan komma åt innehållet i alla meddelandetjänster, även totalsträckskrypterade (end-to-end encryption, E2EE) sådana.

Sedan oktober förra året krävs för övrigt inte ens en konkret brottsmisstanke för att polisen skall få övervaka folk med hemliga tvångsmedel. Utrymmet för övervakning av gängkriminella som ägnar sig åt stämpling till mord m.m. bör därför redan vara betydande.

Någonstans här dyker en misstanke upp om att det kanske inte handlar om behov av nya övervakningsverktyg – utan att det mer är en fråga om kompetens och effektivitet. Vilket är områden där svensk polis på goda grunder kritiserats under lång tid.

Hemlig dataavläsning är problematisk nog. Att skapa bakdörrar till alla krypterade meddelande-tjänster kommer att göra alla medborgare, företag, organisationer, myndigheter med mera mindre säkra online.

Det samma gäller hemlig dataavläsning på alla telefoner och datorer – det vill säga det som EU:s ministerråd och den svenska regeringen vill ha inom ramen för Chat Control 2, client-side-scanning.

Skapar man sårbarheter i våra elektroniska kommunikationer kommer de även att kunna utnyttjas av aktörer med ont uppsåt. Inte ens amerikanska CIA och NSA lyckas hålla sina spionverktyg hemliga.

I sammanhanget är det värt att notera att tunga EU-institutioner går emot att man bereder sig tillgång till alla människors elektroniska kommunikationer.

EU-domstolen har fattat ett i sammanhanget viktigt beslut. När den upphävde EU:s datalagringsdirektiv 2014 etablerade den principen: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

Dessutom har Europaparlamentet – i samband med behandlingen av Chat Control 2 – slagit fast följande relevanta punkter:

• Ingen skanning av innehållet i totalsträckskrypterad / E2EE kommunikation.
• Övervakning skall inriktas mot personer och grupper där det misstänks förekomma olagligt innehåll – inte vara generell.
• Beslut om övervakning skall fattas av en domstol.

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s människorättsstadga föreskriver att »Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Där kan man även läsa att »Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Vilket gäller oavsett om mottagaren är tusenden eller bara en person.

Sammanfattningsvis är dagens dansk-svenska utspel om övervakning av elektroniska kommunikationer rätt mycket ett slag i luften.

Antingen är det fråga om sådant som redan är på gång i EU (Going Dark). Eller så är det sådant som saknar rättslig grund och som avfärdats av några av EU:s tyngsta institutioner – och som står i strid med de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Snarare handlar det om att man ser ett tillfälle att flytta fram övervakningsstatens positioner. Och att man behöver säga något i media som låter handlingskraftigt.

Däremot är det välkommet med mer polisiärt samarbete mellan Sverige och Danmark för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet. Svensk polis kanske till och med kan lära sig något på kuppen.