Femte juli

Nätet till folket!

Identitetspolitik hotar lamslå Linux

av

Det enda oberoende operativsystemet för datorer, Linux, har drabbats av en politisk kris som kan komma att hota hela dess ställning eller rent av existens. Vilket är mycket allvarligt, på flera sätt.

Linux som är snabbt, stabilt och säkert används i servrar och system över hela världen. Till och med våra Android-telefoner bygger i grunden på Linux. Och för enskilda användare är det ett gratis alternativ som inte binder dem till branschens jättar, Microsoft och Apple.

Linux är open source / fri programvara i vilket tusentals och åter tusentals utvecklare frivilligt samverkar i ett gigantiskt grupparbete. Förenklat uttryckt, lite som Wikipedia.

Detta community har länge haft en vedertagen konfliktlösningsmekanism, en »Code of Conflict«. Men på något sätt har man nu även fått en »Code of Conduct«, alltså en uppförandekod. Hur detta har gått till verkar oklart, men reaktionerna låter inte vänta på sig.

Citat ur CC CoC:

In the interest of fostering an open and welcoming environment, we as contributors and maintainers pledge to making participation in our project and our community a harassment-free experience for everyone, regardless of age, body size, disability, ethnicity, gender identity and expression, level of experience, education, socio-economic status, nationality, personal appearance, race, religion, or sexual identity and orientation.

Man kan speciellt notera hur man blandar individuella drag som den enskilde inte själv kan påverka (ålder, etnicitet m.m.) och därför inte själv kan hållas ansvarig för, med faktorer som mycket väl ligger inom den enskilda individens möjlighet att påverka och egna ansvar – som erfarenhet och utbildning. Dessutom kan man tycka att i vart fall erfarenhet bör ha viss betydelse, när det kommer till något så kvalificerat som att utveckla världens enda fria operativsystem.

Lulz.com skriver:

The Contributor Covenant is an agreement to implement a special Code of Conduct (frequently CoC from now on) aimed at changing the predominantly white, straight, and male face of programming. CC’s Code of Conduct is controversial particularly because it allows anyone to be banned from contributing code for any reason, usually with no mechanism for oversight or accountability.

Det är inte svårt att se vart detta är på väg. Linux community är en meritokrati, där det är skicklighet som betyder något – och där det saknar betydelse vem du är. Det är denna grundprincip som nu utmanas av identitetspolitikens Social Justice Wariors. Det viktiga för dem är inte att Linux är så bra som möjligt, utan att systemet utvecklas av »rätt« människor.

Naturligtvis har motreaktionen blivit kraftig. Det talas till och med om att utvecklare som bidragit med viktiga delar av systemets kärna kan komma att dra tillbaka sina bidrag till koden. (Jo, det verkar faktiskt vara möjligt.) I så fall kommer Linux att gå i stå, underhåll och säkerhet att eftersättas, utvecklingen av systemet att tvärbromsa och dess förtroende att raseras. Det kan i så fall rent av vara slutet för Linux.

Här har vi alltså en situation av typen en ostoppbar kraft möter ett orörligt objekt. Dessutom är frågan principiellt viktig: Kompetens eller identitetspolitik?

Det ironiska är att i en meritokrati som Linux är det som regel redan totalt oviktigt vem du är, bara du är duktig. Men det räcker tydligen inte i dessa tider – när man i namn av något slags märklig jämlikhet börjar göra skillnad på folk och folk igen. Logiken i det senare är inte helt glasklar.

Priset kan i detta fall bli fruktansvärt högt.

 

Länkar:

Lulz.com: Linux developers threaten to pull “kill switch”

Tim Pool på Youtube: Programmers REVOLT Against Social Justice Rules in Linux

TheQuartering på Youtube: Linux Vs SJW’s In The Battle For The Internet

Relaterat:

ZDNet.com: Linus Torvalds takes a break from Linux

Pirate MEP Julia Reda om EU:s länkskatt och nätcensur

av

Här är ett lästips: Den tyska, piratpartistiska ledamoten av Europaparlamentet skriver om problemen med artikel 11 och 13 i EU:s nya direktiv om upphovsrätt i Wired:

If we don’t act now, Article 13 could break the internet by mistake »

I samma tidskrift finns även ännu en förklaring av vad striden handlar om:

What is Article 13? The EU’s divisive new copyright plan explained »

Dating app Grindr collage

Dejtingappen Grindr skvallrar om sina användares sexuella preferenser och exakta position – läs och darra!

av

Grindr, som beskriver sig som ”världens största dejtingapp för HBTQ-personer”, har länge hävdat att de bara avslöjar sina användares ungefärliga position. Nu visar en snillrik användning av appens API att man kan ta reda på den exakta positionen – på metern när.

Tredjepartsappen Fuckr utvecklades för att visa just detta. Appen använder triangulering för att få en mer exakt position på användarnas telefoner än den som Grindr tillhandahåller.

Det ska nämnas att Grindrs huvudsakliga funktion är att låta användarna se vilka andra användare som befinner sig i samma område. Telefoners positionsfunktion är alltså själva förutsättningen för appen och anledningen till dess framgång.

Spionage från fåtöljen

En journalist på Queer Europe följde en väns lördagskväll genom Fuckr:

While sitting behind my laptop, I could see in which restaurants he was eating, in which cafes he was drinking, and in which nightclubs he was dancing. I could also see that he went to the gay sauna at 1 a.m. and then slept at a stranger’s house at 3 a.m.

Lägg till detta att Grindr knappt har några begränsningar för antalet API-förfrågningar: Man kan söka på 600 användare per förfrågning – och det är tillåtet att göra flera förfrågningar samtidigt.

I praktiken innebär det att man kan kartlägga samtliga Grindr-användare i till exempel Stockholm med deras exakta position varje minut under en vecka.

Sexuella preferenser och hivstatus

Men inte nog med det: Man kan också få tillgång till dessa användares personliga data såsom profilnamn, foto, ålder, längd, vikt, etnicitet, kroppstyp, förhållandestatus, sexuella preferenser, och – inte minst – hivstatus.

Detta är varje övervakares våta dröm. Ja, det överträffar rentav Bahnhofs gamla aprilskämt P.st, där man kunde kolla ”vad som helst om vem som helst”.

För att vrida skruven ett varv till kan vi nämna att Grindr är kinesiskt sedan grundarna i januari 2018 sålde företaget till Kunlun Group.

Trevligt.

Dubbelmackning avslöjar positionen

Det ska finnas sätt att undgå att bli positionerad på detta sätt. Grindr-användarna kan till exempel i inställningarna välja att inte avslöja sin position, men detta döljer bara positionen för andra användare och tredjepartsappar. Grindr placerar en fortfarande i listan över inloggade användare baserat på distans. Och då är det bara att ta reda på positionen för dem som kommer före och efter i listan – man kan så att säga ”sandwicha” fram positionen även för den som valt att inte avslöja den.

Man kan invända att ”sandwichning” inte fungerar i ett område där de flesta användare väljer att dölja sin position. Men även där kan en kartläggare skapa ett antal fejkkonton med öppen position. Dessa konton kan sedan användas för att dubbelmacka sig fram till positionen för andra användare.

Kartläggning av bögar

Grindr har efter tidigare kritik stängt av distansfunktionen för användare i öppet homofoba länder som Ryssland, Nigera, Egypten, Irak och Saudiarabien.

Men det är fortfarande fritt fram att kartlägga användare (eller låt oss tala klarspråk: bögar) i tveksamma länder som Algeriet, Turkiet, Vitryssland, Etiopien, Qatar, Oman, Azerbajdzjan, Kina, Malaysia och Indonesien.

Avstängd från Github

Fuckr utvecklades som ett ”proof of concept” för att visa hur stora företag sätter sina användares säkerhet på spel. Notera att det inte på något vis handlar om hackning, utan om att använda de möjligheter som Grindr ger via sitt API.

Appen har nu tagits bort från Github, men inget hindrar att någon annan utvecklar en liknande tredjepartsapp.

Läs mer

Queer Europe: It is Still Possible to Obtain the Exact Location of Millions of Cruising Men on Grindr

EU:s censurmaskin är även en övervakningsmaskin

av

En av delarna i EU:s nya direktiv om upphovsrätt är det uppladdningsfilter för användargenererat material som nätplattformarna blir tvingade att installera. Syftet är att stoppa material som kan antas vara skyddat av upphovsrätt.

Detta har fått omfattande kritik. Men en aspekt tycker jag har hamnat i skymundan:

Skall man filtrera material måste allt som läggs upp förhandsgranskas. Alla de bilder du lägger upp. Alla texter du skriver. Alla videosnuttar och ljudfiler.

Dina bilder från familjens semester eller festen, dina tankar om stort och smått, videosnutten från barnens skolavslutning… Allt kommer att granskas, analyseras och jämföras.

Visserligen kommer denna granskning i huvudsak att utföras av maskiner som styrs av algoritmer. Men likväl kommer allt du lägger upp att granskas – av privata företag på statens uppdrag.

För det första är detta en allomfattande övervakning av människor som inte är misstänkta för något brottsligt. Vilket i sig är en kränkning av medborgarnas rätt till privatliv.

Vidare skall man inte förvänta sig annat än att Facebook, Google och alla andra kommer att spara de data som extraheras – för att skaffa sig en än mer omfattande bild av dig och ditt liv. Vilket borde väcka en del upprördhet bland alla som redan oroas av att nätjättarna vet för mycket om oss.

/ HAX

EU Censorship Machine

EU ett steg närmare länkskatt och nätcensur

av

I dag var det dags för Europaparlamentet att göra ett omtag i frågan om EU:s nya direktiv om upphovsrätt. I juli stoppades förslaget, på grund av massiva protester mot bland annat den så kallade länkskatten och nätcensur.

Men idag röstade man tyvärr ja. Detta innebär att Europaparlamentet nu kan gå in med dessa ingångsvärden i förhandlingar med EU:s ministerråd och EU-kommissionen. Förhandlingar som för övrigt sker bakom stängda dörrar.

Länkskatten innebär att det kommer att krävas licens och att man måste betala pengar för att få länka till de stora mediehusens nyheter och övrigt material.

Nätcensuren handlar om automatisk filtrering för att stoppa användare från att ladda upp upphovsrättsskyddat material.

Vi har i tidigare texter förklarat varför detta är dåliga och farliga förslag.

Dessutom innehåller förslaget ett förbud mot att filma sportevenemang (även om det bara sker med mobiltelefon) och ett förbud mot att publicera bilder som innehåller upphovsrättsskyddade element (t.ex. ett konstverk eller en arkitektritad byggnad). Och mycket annat ogenomtänkt.

Vad händer nu?

Europaparlamentet, EU:s ministerråd och EU-kommissionen går in i förhandlingar. Dessa sker bakom stängda dörrar. Sedan kan flera olika saker hända. Regelverket är snårigt, men vad jag förstår är de två mest troliga alternativen som följer.

  1. Om ministerrådet och kommissionen helt ställer sig bakom parlamentets position, då kan direktivet antas utan ytterligare beslut. Detta är dock mindre troligt, eftersom man så gott som alltid är inne och pillar i framlagda förslag. Men – det kan vara en väg för institutionerna att smussla förslaget genom systemet utan mer bråk.
  2. Mer troligt är att förhandlingarna – trialogen – landar i en kompromiss som innehåller förändringar. I så fall måste den slutligen godkännas av Europaparlamentet. Då kommer en ny chans att stoppa förslaget. Men då lär det bli fråga om att fälla hela direktivet, vilket är svårt. Men sådant har hänt förr, till exempel när det gällde ACTA-avtalet.

Följ utvecklingen här hos 5 juli-stiftelsen.

/ HAX

HAX: FREE THE INTERNET!

På onsdag står ännu en avgörande strid om EU:s länkskatt och nätcensur

av

I juli tog Europaparlamentet en paus för eftertanke vad gäller EU:s nya direktiv om upphovsrätt. Speciellt var det artikel 11 (”länkskatt”) och 13 (uppladdningsfilter) som var problematiska.

Nästa onsdag, den 12 september 2018, kommer frågan upp på nytt i Europaparlamentets plenum. Den här gången har partigrupper och ledamöter kunnat lämna in ändringsförslag. Vilket inte nödvändigtvis har förändrat saken till det bättre.

Artikel 11: Länkskatten

Vad gäller artikel 11, som säger att de stora mediehusen skall ha betalt om man länkar till deras artiklar och material, föreslår borgerliga EPP att det skall vara tillåtet att länka till och citera ”enstaka ord” i en artikel. Vilket fortfarande kommer att göra en standardlänk omöjlig att publicera utan ett licensavtal med det aktuella medieföretaget.

Den liberala gruppen ALDE är inne på ett liknande spår. Gröningarna vill ”underlätta licensiering”. EFDD (som bland annat rymmer UKIP, italienska Femstjärnerörelsen och tyska AfD) vill skrota artikeln helt och hållet.

Artikel 13: Uppladdningsfiltret

Artikel 13, som stadgar filtrering av allt användargenererat innehåll på olika nätplattformar, har också fått en mängd ändringsförslag. EPP kan tänka sig att undanta de allra minsta plattformarna. ALDE vill fortfarande ha filtrering men vill hålla medie- och underhållningsföretagen ansvariga för grundlösa anmälningar om upphovsrättsintrång, samt att klagomål skall granskas av människor istället för maskiner.

Sossarna i S&D är inne och petar i detaljer utan att för den sakens skull ta sig an huvudfrågan. Gröningarna och de två huvudansvariga utskotten vill se ett förbud mot lagar och avtal som kräver uppladdningsfilter, men att nätplattformarna ändå måste ha ”rättvisa” licensavtal. EFDD och vänstern i GUE vill stryka artikel 13 helt.

Skrota artikel 11 och 13

Utöver detta finns en lång rad detaljfrågor med ytterligare ändringsförslag.

Vad man gjort är alltså att överösa direktivet med ändringsförslag, varav de flesta missar problemets kärna. Sedan blir det votering där i stort sett vad som helst kan hända. Jag har en känsla av att inget kommer att bli speciellt mycket bättre.

Därför finns det bara en hanterbar linje. Det är att avslå artikel 11 och 13 rakt av.

/ HAX

Läs mer

Pirate MEP Julia Reda har alla detaljer:

Testa censurmaskinen

Text som varnar för EUs automatiska webbcensur censurerad på nätet

av

Onsdag den 12 september kommer EU:s nya direktiv om upphovsrätt upp till votering i Europaparlamentet – igen. Striden gäller precis som tidigare främst artikel 11 (»länkskatt«) och 13 (»censurmaskinen«).

Som av en händelse drabbades en av stridens centralfigurer just av något som beskriver risken med automatiserad internetcensur. (Även om den sägs »bara« vara till för att förhindra brott mot upphovsrätten.)

Det är den tyska piratpartisten Julia Reda, som är ledamot av Europaparlamentet, som mystiskt fått sidor där hon just varnar för automatisk censur till synes automatiskt censurerad. Hon skriver:

A few days ago, about a dozen articles and campaign sites criticising EU plans for copyright censorship machines silently vanished from the world’s most popular search engine. Proving their point in the most blatant possible way, the sites were removed by exactly what they were warning of: Copyright censorship machines.

Among the websites that were made impossible to find: A blog post of mine in which I inform Europeans about where their governments stand on online censorship in the name of copyright and a campaign site warning of copyright law that favors corporations over free speech.

Frågan Reda nu ställer sig är om detta är ett medvetet censurförsök av någon som okynnesanmält hennes text för upphovsrättsintrång, i syfte att försöka censurera den. Eller om detta är ett sammanträffande som beskriver just det hon varnat för: Att automatiserad censur riskerar att slå fel, drabba oskyldiga och inskränka det fria ordet.

Hur som helst – nu är det dags att börja trappa upp motståndet mot artikel 11 och 13 igen.

Söndag den 26 augusti hålls demonstrationer runt om i Europa. Själv tänker jag delta i Berlin. Och jag hoppas att du sluter upp i Stockholm, klockan 12 på Raoul Wallenbergs Torg. Kanske kan lyckade demonstrationer få media intresserade igen och få ut de nationella politikerna på banan.

/ HAX

Läs mer

Henrik Alexandersson, HAX, för Femtejuli.se

HAX: Upp till kamp för det fria digitala ordet!

av

Finns det ett offentligt digitalt rum och vem skall i så fall få yttra sig i det? Frågan blir allt mer aktuell i takt med att olika nätplattformar stänger av användare som uttrycker kontroversiella eller oönskade åsikter.

Den stora nyheten för stunden är att den amerikanske konspirationsteoretikern och gaphalsen Alex Jones blivit avstängd från Apples, Youtubes och Facebooks plattformar. Man kan tycka vad man vill om Jones, men han har miljoner följare och man får i vart fall ge honom att han ifrågasätter överhetens och medias narrativ.

I den svenska ankdammen kan man nämna (den tidvis SD-anstrukne) nätprofilen Jan Sjunnesson som är inne på sitt tredje eller fjärde Facebook-konto på bara ett par veckor. Även om det bara är en spekulation, så finns det skäl att tro att avstängningen av honom beror på organiserade massanmälningar från vänstergrupperingar som vill försöka tysta honom genom punktmarkering.

Just bristen på transparens är ett problem. Detta handlar om privata bolag och deras tolkning av sina användarvillkor. Vi får helt enkelt inte veta varför de stänger ner olika nätprofiler. Och som privata bolag är de naturligtvis i sin fulla rätt att göra som de vill på sina egna plattformar – utifrån sina tolkningar av de användarvillkor som de själva satt upp.

Ändå finns här ett problem. Apple iTunes, Youtube och Facebook är tillsammans med Twitter totalt dominerande som nätplattformar. Finns man inte där, då finns man inte alls.

Saken blir knappast bättre av att bland andra amerikanska politiker, EU, tyska regeringen och Sveriges justitieminister håller möten bakom stängda dörrar med ledningen för dessa sociala media – eftersom de vill se en upprensning av vad som publiceras. Vilket implicerar att det i grunden kan finnas politiska grunder för att tysta vissa röster i det digitala rummet.

Hela detta frågekomplex är viktigt. Det handlar om yttrandefrihet, demokrati och överhetens ambitioner att kontrollera vilken information som sprids i vårt samhälle.

Samtidigt kommer man bara att ge de censurerade än mer uppmärksamhet och att skapa digitala martyrer.

Det vore naturligtvis bra om det startades alternativ till de stora sociala nätverken. Sådana försök har gjorts, men de kan trots allt inte konkurrera med de etablerade – vars demografiska penetration är överväldigande. Alternativen har inte på långa vägar lyckats nå den kritiska massa av användare som krävs för att bli realistiska alternativ.

Ett annat hinder är integrationen de etablerade sociala nätverken sinsemellan och mot tredje part som media och övriga nättjänster. Man skulle närmast kunna tala om ett slags kartelliknande struktur som håller uppstickare borta.

Och även om några nya aktörer skulle lyckas, så är det bara en tidsfråga innan de har amerikanska och europeiska myndigheter flåsande i nacken – med krav, påtryckningar och lagstiftning. Och fika med Morgan Johansson.

Någonstans lär svaret ändå finnas i distribuerade och decentraliserade sociala nätverk som saknar fysisk hemvist, ägare och ansvarig ledning. Ett slags digitala allmänningar.

Diaspora är ett försök. Men trots dess en miljon användare – och trots att den tar sina användares privatliv på stort allvar – är denna plattform långt ifrån konkurrenskraftig mot nätjättarna.

Vad som kommer att ske är en öppen fråga. Men en sak blir allt mer uppenbar: Yttrandefriheten och våra flöden av fri information är hotade av dagens nätjättar, politikerna och etablerade media. Drömmen om internet som ett fritt, öppet digitalt landskap där alla kan göra sina röster hörda utan kontroll och godkännande känns allt mer avlägsen.

/ HAX

Några relaterade artiklar:

https://thefreethoughtproject.com/alex-jones-banned-big-tech/

Henrik Alexandersson, HAX, för Femtejuli.se

HAX: Kampen för ett fritt och öppet internet börjar med kunskap om vad som är på gång

av

Det ser ut som om kampen för ett fritt och öppet internet kommer att bli en mer central och uppmärksammad fråga det närmaste året. Detta blir en strid på flera olika fronter.

Till att börja med har vi frågan om ”länkskatt” och nätcensur i EU. Där lyckades vi tillfälligt stoppa Europaparlamentets förhandlingsmandat i början av sommaren. Men snart är dessa frågor i fokus igen. Redan i september är det dags för omtag. Därför är det nu hög tid att blåsa nytt liv i motståndet. Läs mer här:

Rädda internet från EU:s länkskatt och nätcensur!

Samtidigt förbereder EU-kommissionen ett nytt förslag om internetcensur. Det handlar om att (främst) sociala plattformar på nätet skall plocka ner eller ännu hellre förhandscensurera information som överheten anser vara olämplig eller misshaglig. Läs mer här:

HAX: EU-kommissionen kräver mer nätcensur

I Frankrike har president Macron mer eller mindre förklarat krig mot internet. Han vill använda EU-valrörelsen under våren nästa år för att lyfta ett antal kontroversiella förslag. En specialskatt för de stora nätplattformarna står högt på hans agenda. Han vill även upphäva EU:s e-handelsdirektiv, som säger att en operatör inte kan hållas ansvarig för vad dess användare har för sig i deras nät och på deras plattformar. Det finns även skäl att tro att Macron gärna ser att det franska förbudet mot ”falska nyheter” online upphöjs till EU-nivå. Läs mer här:

På andra sidan Atlanten driver framförallt Demokraterna i Senaten en kamp för att mer eller mindre ta över internet. Bland förslagen finns obligatorisk platsverifikation och ID-kontroll vid uppkoppling. Man vill även ge lagstiftningen ökat inflytande över villkoren för vissa privata onlinetjänster som Google Maps. Dessutom är planen att ge staten tillgång till sådan data hos nätplattformarna som den anser kan vara till nytta. Därtill åtgärder bland annat för att bekämpa ”desinformation” och för ökad övervakning. Läs mer här:

På hemmafronten är ytterligare ett omarbetat förslag till datalagring högt upp på den politiska agendan. Man försöker anpassa det för att kringgå EU-domstolens upprepade invändningar. Men fortfarande handlar det om att lagra data om alla svenskars alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar och mobilpositioner – utan att det behöver föreligga någon misstanke om brott. Grundproblemet och EU-domstolens huvudsakliga invändning mot den svenska datalagringen kvarstår alltså. Läs mer här:

Dessutom har vi det illa genomtänkta förslaget om hemlig dataavläsning, som kommer att ge staten rätt att placera spyware på våra datorer, plattor och i våra telefoner. Vilket, när den dörren öppnas, naturligtvis även kan komma att användas av till exempel kriminella eller främmande makt. Läs mer här:

Detta är bara några nedslag bland allt som är på gång. Internets fiender vilar aldrig.

Att veta vad som är på gång är en förutsättning för att över huvud taget kunna försvara ett fritt och öppet internet. Men om detta rapporterar gammelmedia sällan eller inte alls. Det verkar som om de saknar både kunskap och vilja. Dessutom skall man komma ihåg att de stora mediehusen ofta står på fel sida i kampen – drivna av förlegade affärsmodeller och rädsla för att förlora makten över agendan.

Därför skall du följa oss här på 5 juli-stiftelsen. Så att du vet vad som är på gång.

/ HAX

Not: Femte juli tar det lite lugnt under sommaren, kreativt definierad, men är tillbaka med full rapportering om nätfrågor i september 2018.

HAX: Detta är vad som är viktigt i Assange-affären

av

Det kommer signaler som tyder på att Ecuador är på väg att kasta ut Julian Assange från ambassaden i London, där han sökt sin tillflykt i asyl sedan 2012. Det kan ske när som helst nu och har kanske redan hänt när du läser denna text.

Bollen är alltså i spel igen. Då gäller det att fokusera på vad som är viktigt, mitt i allt det buller som kommer att uppstå.

Det enda Julian Assange är formellt misstänkt för i dagsläget är att ha avvikit under borgen i Storbritannien. Vilket är ett mindre brott, som kan ge några månaders fängelse. Som isolerad företeelse är det kanske inte så farligt. Men sett i ett större perspektiv är det mycket problematiskt om britterna fängslar honom.

Problemet är att amerikanska myndigheter sedan länge vill komma åt Assange och enligt uppgift har de redan förberett ett åtalsförfarande. Om han sätts i brittiskt fängelse är det högst troligt att en utlämningsprocess kommer att inledas.

Här närmar vi oss den centrala frågan: Varför vill USA komma åt Julian Assange (och Wikileaks)?

Svaret är enkelt: För att han avslöjat sanningen.

Det rör sig om allt från sådant som skett i krig, som USA vill hålla hemligt för folket – till e-post från Demokraterna som visar att man riggade primärvalen till Clintons fördel och Sanders nackdel.

Sanningen är förvisso ofta obekväm och motbjudande. Men inte desto mindre, just sanningen. Verkligheten. Sådant som skett, som i ett demokratiskt samhälle bör – måste – komma till allmänhetens kännedom.

För om medborgarna inte får reda på vad som sker, hur skall de då kunna hålla berörda politiker ansvariga? Utan korrekt information om verkligheten, hur skall folket alls kunna utföra en informerad valhandling? Information – speciellt om sådant som makthavarna vill dölja – är nödvändig för att demokratin över huvud taget skall ha någon mening.

Dessutom kan man konstatera att Assange & Wikileaks bara gjort något som etablerad media regelmässigt gör. Det vill säga publicerat läckt information. Ger de amerikanska myndigheterna sig på Assange, då är hela den amerikanska pressens frihet hotad.

Därför är det som händer i Assange-affären viktigt.

Jag vet att Julian Assange väcker starka känslor, så väl av sympati som antipati. Sådant kan lätt komma att skymma de viktiga, centrala frågorna. Därför är det bra att ha bilden klar för sig, innan cirkusen drar igång med buller och bång igen.

/ HAX