Då debatterar och röstar Europaparlamentet om artikel 11 & 13

Proceduren kring voteringen om EU:s nya direktiv om upphovsrätt börjar klarna.

• Kl 09 tisdag den 26 mars hålls debatten i Europaparlamentets plenum.

• C:a kl 12:30 sker själva voteringen.

Först kommer man att rösta om huruvida man skall rösta om de olika ändringsförslagen (som att skrota artikel 11 & 13) eller ej.

Om det blir en majoritet för en sådan omröstning kommer man att rösta på alla ändringsförslag ett och ett. (Se upp, det kan även komma muntliga ändringsförslag under voteringen.) Därefter röstar man ja eller nej till vad man kommit fram till – i sin helhet.

Om en sådan majoritet inte finns – då går man direkt till att rösta om direktivet som det ligger – i sin helhet.

Debatt och votering kan följas via Europaparlamentets plenarsida »

Med reservation för ändringar.

Nu står slutstriden om EU:s »länkskatt« och uppladdningsfilter

På tisdag morgon nästa vecka debatterar Europaparlamentet EU:s kontroversiella direktiv om upphovsrätt. Vid lunchtid samma dag eller nästa sker voteringen. Detta är av allt att döma den sista och avgörande voteringen.

Så – vad händer nu?

Antingen bifaller man direktivet. Då blir direktivet tvingande för medlemsstaterna – som förväntas inkorporera det i sin nationella lagstiftning. (Vilket innebär att redan dåliga, vaga och motsägelsefulla regler kommer att finnas i 28 olika nationella tolkningar.)

Eller så avslår man hela eller delar av direktivet. Då går frågan tillbaka till EU-kommissionen, som senare kan återkomma med ett nytt, omskrivet förslag. Eller släppa frågan helt och hållet, vilket knappast är troligt.

De svenska ledamöterna i Europaparlamentet säger sig vilja rösta nej till de kontroversiella artiklarna 11 (»länkskatten«) och 13 (uppladdningsfiltret). Men socialdemokraterna verkar vackla. Deras partigrupp kommer att rösta för förslaget. Och i förra voteringen röstade S nej till artikel 11 & 13 i delvoteringarna – men ja till direktivet (inklusive artikel 11 & 13) som helhet. Några entydiga besked har ännu inte gått att få.

Fem miljoner nätanvändare har skrivit på en petition mot artikel 13. Europaparlamentet har upplevt en proteststorm från väljare som vill stoppa förslaget. Demonstrationer har ägt rum över hela Europa. Och nu på lördag ordnas nya demonstrationer.

Nu är det hög tid att kraftsamla för att visa att vi inte vill ha artikel 11 & 13. Och att parlametnsgrupper, partier och enskilda ledamöter kommer att hållas ansvariga för hur de röstat – i det kommande EU-valet.

Läs mer om artikel 11 & 13 i sak:

• Artikel 13, internetfilter – allt du behöver veta om det kontroversiella förslaget »
• Artikel 11, ”länkskatt” eller länklicens – det här kommer det att innebära i praktiken »

• The European Copyright Directive: What is it, and why has it drawn more controversy than any other Directive in EU history? »
• Artikel 11 – ett självmordspiller för media? »
• EU:s upphovsrättsdirektiv – ett beställningsjobb för särintressen? »
• Den orimliga artikel 13 »

Artikel 11 – ett självmordspiller för media?

Under den fildelningsdebatt som pågått i över ett årtionde har allt fler artister insett att det är värre att vara okänd än att deras verk piratkopierats. Och mycket tyder på att fildelning faktiskt kan bidra till att öka en artists popularitet. Många använder själva fildelning som ett sätt att marknadsföra sig.

Låt oss hålla detta i minne när vi tittar på artikel 11 – »länkskatten « – i EU:s nya direktiv om upphovsrätt. Den innebär att det skall krävas licens och erläggas avgift om en nätplattform länkar till de stora mediehusens artiklar på det sätt som sker idag.

Bland förespråkarna för artikel 11 finns den svenska organisationen Tidningsutgivarna. I en bloggpost tar journalisten Emanuel Karlsten upp deras argument:

– Det är för att komma åt det oschyssta utnyttjandet, förklarar Jan Fager, jurist på Tidningsutgivarna, den organisation som företräder de flesta av Sveriges tidningar.
Fager menar att tidningar riskerar förlora intäkter eftersom det finns en möjlighet att läsaren inte klickar sig vidare vilket innebär förlorade inkomster – samtidigt som Google tjänar pengar.
– Så man utnyttjar ju någon annans verk, säger Jan Fager.

Så TU tycker att det är bättre att inte synas, att potentiella läsare inte får tips om artiklar och att färre människor hittar till medias hemsidor?

En vanlig länk på till exempel Facebook innebär förvisso att människor får kännedom om en artikel om en viss nyhet, som de annars skulle vara ovetande om. Men hur detta skulle vara ett problem för de stora mediehusen är höljt i dunkel.

Ingen får ju någon substantiell information av en vanlig Facebook-länk med en rubrik, en bild och någon rad ur ingressen. Är man intresserad och vill veta mer, då måste man klicka sig vidare till själva mediesiten.

Länkning ökar potentiella läsares uppmärksamhet och intresse – vilket leder till att respektive site får fler besökare – vilket i sin tur leder till att mediehuset i fråga kan tjäna mer pengar på de annonser som finns där.

Men där länkskatten har prövats visar det sig – föga förvånande – att medias siter fått färre besökare. Helt enkelt på grund av att potentiella läsare inte får kännedom om läsvärda artiklar när olika plattformar slutar länka till dem.

Ingen kommer ju i någon ökad omfattning att ge sig ut på allehanda olika mediesiter för att söka material som man inte vet att/om det existerar. Det människor inte vet att de inte vet kommer de inte heller att kunna förhålla sig till.

Att tro att andra än redan regelbundna läsare och prenumeranter kan lockas till en tidnings site om de inte får reda på vad den har att erbjuda, det är en mycket märklig tanke. Vill man alls ha nya läsare måste de ju lockas till siten ifråga. Vill man tjäna pengar, då skall man uppmuntra inlänkning – inte strypa den.

Om artikel 11 blir verklighet – då kommer den bara att påskynda traditionell medias sammanbrott.

/ HAX

Votering om EU:s upphovsrättsdirektiv 26:e eller 27:e mars

Det drar ihop sig till den sista stora bataljen om EU:s upphovsrättsdirektiv – som bland annat innehåller de kontroversiella artiklarna 11 (»länkskatten«) och 13 (uppladdningsfiltret).

Debatten i Europaparlamentets plenum – som hålls i Strasbourg – kommer att äga rum tisdag den 26 mars.

Det innebär att omröstningen kommer att genomföras antingen den 26:e eller 27:e mars.

Lördag 23 mars arrangeras demonstrationer mot artikel 11 & 13 över hela Europa. Lista »

I Sverige hålls följande manifestationer:

Stockholm (Uppdaterad): Demonstrationen samlas på Mynttorget och går mot Sergels Torg / Femte hötorgshuset, lördag 23 mars kl 12. (Facebook»)

Göteborg (Uppdaterad): Demonstration på Götaplatsen, lördag 23 mars kl 12. (Facebook»)

Malmö: Save Your Internet – Varmt kaffe och kalla fakta på Sankt Johannesplan, lördag 23 mars kl 12. (Facebook»)

Vi på 5 juli-stiftelsen kommer att delta i demonstrationen i Berlin, på Potsdamer Platz, lördag den 23 mars från kl 14. (Facebook»)

Det är nu den stora striden står. Slut upp i kampen för ett fritt och öppet internet. Ta med dina vänner. Och ta varmt på under.

Vilka media skall få synas på internet?

EU:s nya direktiv om upphovsrätt riktar ljuset mot ett demokratiskt problem. Politiska beslut är statiska och makthavarna förväntar sig att om de gör X, då händer Y. I samhället och på marknaden är det dock inte så enkelt – då detta är dynamiska system, som kan förändras och anpassa sig på sätt som gör att politiska beslut ofta får oväntade och oönskade effekter.

I upphovsrättsdirektivets artikel 11 (den så kallade »länkskatten«) föreslås att de nätplattformar som länkar till medie-siter med mer än »enstaka ord« skall tvingas ha licens och betala en avgift för detta. Utöver det bakvända i att kräva betalt för att andra skall länka till medias siter – så riskerar förslaget att minska utbudet och mångfalden av nyheter i sociala media. Vilket är en dålig sak, eftersom folk snarare borde söka information från fler av varandra oberoende nyhetskällor.

Från början var förslaget att detta skulle gälla utan att medie-siter tillåts ställa sig utanför systemet. Det hade varit en fullständig katastrof. Men det som är kvar av artikel 11 är också problematiskt. Låt mig fundera högt om den nuvarande skrivningen:

Om man sätter sig in i t.ex. Facebooks situation, då kan de naturligtvis inte teckna avtal med alla tidningar, mediehus, nätpublikationer och nyhetssiter i hela Europa. Än mindre i hela världen. Vad de däremot kan göra är att välja ut ett visst antal större medieföretag att teckna avtal med. I Sverige skulle det t.ex. kunna handla om Bonniers och Schibsteds tidningar, SVT, TV4 och SR. Sedan gör man klart i sina användarvillkor (där man kan stadga i stort sett vad som helst) att det bara kommer att gå att länka till nyhetsmedia som finns på denna »gröna lista«. Helt enkelt för att det är det enda som är hanterbart under artikel 11.

Vilket innebär att alla andra media, nätpublikationer, nyhetssiter, alternativmedia och journalistiska start-ups kommer att bli omöjliga att länka till på Facebook.

Detta är i så fall mycket problematiskt. Nyhetsflödet i sociala media kommer då helt att fokuseras kring etablerade media och dess agenda, urval och vinklar. Vilket innebär att färre röster kommer att höras; att alternativa rapporter och analyser blir otillgängliga; att små nischmedia som specialiserar sig på sådant som MSM inte bryr sig om kommer att göras osynliga.

Detta är inte bara spekulationer och antaganden. Erfarenheter från Spanien och Tyskland – där »länkskatten« har prövats – visar att den lett till ett minskat antal besök på medie-siter i allmänhet och på små, nya och alternativa medias siter i synnerhet. Vilket i sin tur leder till att det blir ännu svårare att få dessa att gå ihop ekonomiskt.

Länkskatten är helt enkelt ett hot mot det fria ordet, mångfalden och yttrandefriheten i vidare mening.

/ HAX

Relaterat:
• Så havererade »länkskatten« i Tyskland och Spanien »
• Artikel 11: EU:s märkliga »länkskatt« »

Så havererade »länkskatten« i Tyskland och Spanien

Jag hittade en saklig och intressant text om hur EU:s nya »länkskatt« (artikel 11 i EU:s nya upphovsrättsdirektiv) fungerat när den prövats i Tyskland och Spanien. Eller, rättare sagt, inte fungerat. Det blev pannkaka av alltihop. Och nu vill man alltså upprepa sina misstag i EU-skala. (Texten är från förra året, men beskriver ändå saken väl.)

Länk: The ”Link tax” in the Experiences of Germany, Spain and the Article 11 of the EC Proposal for the New Copyright Directive »

Tyskland:

  • Google tvingades stänga ute de media som krävde att man måste betala för att länka till dem.
  • Trafiken till tidningarnas siter minskade med 40%.
  • De media som stämt Google drog tillbaka sin stämning och beslutade att licensiera sitt material till Google utan kostnad.

Spanien:

  • Lagstiftaren beslutade att man inte skall kunna licensiera rätten att länka utan kostnad.
  • Google News stängde ner i Spanien, då lagen gjorde dess verksamhet olönsam och omöjlig.
  • Besöken på stora medias siter minskade med 6% och för små publikationer med 14%.
  • På detta sätt förlorade spansk media c:a 10 miljoner euro per år.

En intressant detalj är att de spanska erfarenheterna visar att små och nya media är de som drabbas hårdast.

Den länkade texten påpekar också att EU:s förslag kan bryta mot artikel 10 i Bern-konventionen (den internationella konventionen om upphovsrätt). Det betyder att om EU går vidare med idén om »länkskatt« – då kan vi vända oss till världshandelsorganisationen WTO för att försöka få den upphävd.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att »länkskatten« har prövats – och visat sig vara misslyckad. Det vore märkligt att upprepa misstaget, speciellt i en större skala över hela EU.

/ HAX

Relaterade länkar:
• Artikel 11: EU:s märkliga länkskatt »
• Artikel 13: Allt om EU:s uppladdningsfilter »
• The text of Article 13 and the EU Copyright Directive has just been finalised »
• Stoppa EU:s digitala järnridå! (video) »

Artikel 11: EU:s märkliga »länkskatt«

En av de mer besynnerliga delarna av EU:s nya direktiv om upphovsrätt är artikel 11, den så kallade länkskatten.

Tanken är att de stora mediehusen skall kunna kräva licensiering och ekonomisk ersättning av nätplattformar som länkar till tidningsartiklar – om det sker på ett sätt som tillför användbar information. Som att återge en rubrik, en thumbnail-bild eller ett kortare utdrag ur ingressen. Enklare uttryckt handlar det om länkar som vi känner dem på till exempel Facebook.

Reglerna gäller inte en ren länk som sådan, utan någon som helst vidhängande information. (Men sådana är i princip oanvändbara, som Google visar här.) Inte heller skall detta gälla »enstaka ord« och »mycket korta textutdrag«. (Vilket måste vara extremt kort eftersom det som erbjuds i dagens vanliga länkar anses vara för långt.)

Den officiella förklaringen till detta förslag är att t.ex. Google tjänar pengar på att visa annonser i anslutning till att de publicerar länkar till tidningarnas nyhetsartiklar. Samt att dessa länkar – på något mystiskt sätt – antas leda till att tidningarna får färre (!) besökare till sina egna sidor, där de i sin tur vill tjäna pengar på annonser. Därför vill tidningarna ha del av Googles annonsinkomster.

De logiska luckorna i detta resonemang är uppenbara. Länkar ger fler besökare. I alla andra branscher är man beredd att betala för att driva trafik till de egna nätsidorna. De stora mediehusen vill nu att det skall vara tvärt om. Den som gör allmänheten uppmärksam på en intressant tidningsartikel och leder andra till att besöka tidningen i fråga skall – om länkskatten blir verklighet – bli den som tvingas betala. Vilket är en helt absurd tanke.

Den nuvarande modellen, där t.ex. Google tjänar annonspengar på att driva trafik till tidningarna, som i sin tur tjänar annonspengar på sina sidor – är högst rimlig. Och det är ett upplägg som båda parter tjänar på. Men som tidningshusen nu vill avskaffa. För att istället bygga ett system som är både ologiskt och till skada för ett fritt och öppet internet.

Nätplattformarna – som inte kommer att kunna förhandla med alla – kommer förmodligen att välja ut en handfull stora medier som de skriver licensavtal med. Dessa blir då de enda medier plattformarna och deras användare fritt kan länka till.

Big media vill helt enkelt stärka sitt grepp över nyheterna, debatten och agendan – på de små, fria och alternativa medias bekostnad. Jag vet inte om detta är avsikten – men det blir effekten.

Detta är i stort sett det enda jag kan se att Big Media kan få ut av det här.

Erfarenhet från Tyskland visar att länkskattens licensinkomster är mikroskopiska – och att rättsväsendets tid upptas med bråk om hur många »enstsaka ord« är.

När Spanien prövade idén drog sig Google News helt sonika ur landet – hellre än att tvingas betala för att länka besökare till tidningarna. Antalet besök sjönk markant. Hårdast drabbades de små media som gjort sig synliga för allmänheten genom att ta sig in i Googles nyhetsvärld, genom hårt arbete och bra journalistiskt material. Men som plötsligt blev osynliga för sina potentiella läsare när Google News tvingades lämna landet.

Och även om Google, Facebook & Co skulle lyckas spåra upp och teckna avtal med varenda liten web-publikation i Europa – så blir det ändå inte bra. Nya kostnader leder bara till att nätjättarna måste utnyttja och kommersialisera sina tillgångar bättre. Det vill säga DINA data om allt du gjort på internet, var du befunnit dig när och hela ditt sociogram.

Hur man än vänder på frågan om »länkskatten« är det i slutändan DU och dina data som är produkten – och som därför måste mjölkas hårdare.

Hela tanken känns väldigt märklig. Speciellt som det inte går att se några direkta fördelar (men många risker) för de mediehus som driver på förslaget. Det går bara att spekulera om det verkliga syftet.

Men ett enkelt och begripligt förhållningssätt är att »länkskatten« redan har prövats och misslyckats. Så låt bli att upprepa misstaget, speciellt i större skala.

/ HAX

Länkar:
• MEP Julia Reda (Pp) om artikel 11 & 13 »
• Denna blogg om artikel 13 »
• The ”Link tax” in the Experiences of Germany, Spain and the Article 11 of the EC Proposal for the New Copyright Directive »

Senaste nytt om EU:s länkskatt och nätcensur

Processen för att driva EU:s nya direktiv om upphovsrätt i hamn fortsätter, efter att Frankrike och Tyskland enats om artikel 13 (uppladdningsfiltret). Även artikel 11 (»länkskatten«) är kvar på bordet.

I kväll påbörjas en ny förhandlingsrunda (trialog) mellan Europaparlamentet, ministerrådet och EU-kommissionen. Den väntas pågå fram till onsdag.

Några aktuella texter i ämnet:

Julia Reda: Council ready to continue negotiations on the worst version of Article 13 yet »

Torrentfreak: Article 13 Negotiations Move Ahead, Artists Slam Labels For Disrespecting Them »

EFF: As the German Government Abandons Small Businesses, the Worst Parts of the EU Copyright Directive Come Roaring Back, Made Even Worse »

Samtidigt samlas namn till den största petitionen i Europas historia, för att stoppa artikel 13. Just nu är man uppe i 4,7 miljoner underskrifter. Skriv under, du också:

Stop the censorship-machinery! Save the Internet! »

EU:s länkskatt och nätcensur rycker allt närmare

Efter ett tillfälligt avbrott i ministerrådet är EU:s nya direktiv om upphovsrätt åter på banan. Med »länkskatt«, uppladdningsfilter och allt. Och det är illa.

Frankrike och Tyskland har nu tagit över processen och enats om artikel 13, uppladdningsfiltret.

De krav som kommer att leda fram till att allt som alla laddar upp måste filtreras, analyseras och i förekommande fall censureras föreslås gälla alla nätplattformar med användargenererat innehåll utom de som uppfyller samtliga dessa tre kriterier :

  • Varit tillgänglig för allmänheten i mindre än tre år.
  • Har en årlig omsättning på mindre än 10 miljoner euro.
  • Har mindre än fem miljoner unika användare per månad.

Detta kommer direkt att drabba alla etablerade plattformar som Youtube, Facebook, Instagram, Snapchat, Pintrest, Patreon, WordPress, reddit samt alla media som har någon slags kommentarsfält. Detta för att bara nämna några få.

Och den första punkten gör att i princip alla plattformar och siter kommer att drabbas – direkt, eller om de är nystartade, inom tre år. Detta innebär att till exempel varenda blogg, varenda nätpublikation och alla startup-plattformar kommer att hållas ansvariga om användare lägger upp text, bild, ljud eller video som kan misstänkas vara skyddade av upphovsrätten. Det vill säga allt – eftersom varenda nedkladdade anteckning på en servett är skyddad av upphovsrätten.

Den tyska ledamoten av Europaparlamentet Julia Reda (Pp) skriver:

In summary: France’s and Germany’s compromise on Article 13 still calls for nearly everything we post or share online to require prior permission by “censorship machines”, algorithms that are fundamentally unable to distinguish between copyright infringement and legal works such as parody and critique. It would change the web from a place where we can all freely express ourselves into one where big corporate rightholders are the gatekeepers of what can and can’t be published. It would allow these rightholders to bully any for-profit site or app that includes an upload function. European innovation on the web would be discouraged by the new costs and legal risks for startups – even if they only apply when platforms become successful, or turn 3 years old. Foreign sites and apps would be incentivised to just geoblock all EU users to be on the safe side.

Blir detta verklighet är det slutet för internet som vi känner det, i vart fall i EU.

Det är ett avsteg från principen om budbärarimmunitet – som innebär att nätoperatörer och plattformar inte kan hållas ansvariga för vad deras användare har för sig. Precis som posten inte kan hållas ansvarig för vad folk skickar i brev eller Trafikverket för de brottslingar som använder våra vägar.

Det är att gå tillbaka till den värld vi hade innan internet – när de som vill sprida sitt budskap till andra var tvingade att fråga om lov, passera grindvakter och finna sig i att mycket man har att säga aldrig blir sagt.

Med denna uppgörelse har förmodligen den blockerande minoriteten i EU:s ministerråd fallit. Nu blir det grönt ljus där – och sedan en sista trialog mellan EU:s instutitioner, i vilken det finns en majoritet för både artikel 11 (»länkskatten«) och artikel 13 (uppladdningsfiltret).

Allt pekar med andra ord på att dessa förslag måste stoppas i Europaparlamentets plenum. Om så krävs får hela direktivet skrotas.

En ljuspunkt är att detta kommer att ske under EU-valrörelsen, då politikerna är mer känsliga än vanligt för vad väljarna har att säga.

Länkar:
• Julia Reda: Article 13 is back on – and it got worse, not better »
• Techdirt: Article 13 Is Back On – Germany Caves To France As EU Pushes Forward On Ruining The Internet »
• Pp: Överenskomelse om censurfilter i ministerrådet – nu är det upp till oss att stoppa artikel 13 i upphovsrättsdirektivet! »