Polska regeringen tar EU:s upphovrättsdirektiv till EU-domstolen

Här är en positiv nyhet: Polen tar EU:s nya upphovsrättsdirektiv till EU-domstolen.

De skäl man anger:

  • Direktivet tar inte tillräcklig hänsyn till balansen mellan å ena sidan rättighetsinnehavare och å andra sidan medborgarnas och företagens intressen.
  • Direktivet kommer att ha en negativ inverkan på konkurrenskraften på EU:s inre digitala marknad.
  • Direktivet är oklart, skapar juridisk osäkerhet för inblandade parter och hotar medborgarnas rättigheter.
  • Det finns en risk för att direktivet hindrar utveckling och uppfinningar snarare än att det stimulerar dem.

Tyvärr brukar rättsprocesser av detta slag dra ut på tiden. Möjligen kan man argumentera för att detta mål skall få förtur, eftersom direktivet ännu inte implementerats i medlemsstaterna.

Via Twitter.

Nu står striden om EU:s uppladdningsfilter i medlemsstaterna

Artikel 17 (tidigare 13) i EU:s nya upphovsrättsdirektiv gör nätplattformarna ansvariga om deras användare laddar upp upphovsrättsskyddat material. Vilket – med tanke på de stora volymer av material som laddas upp – kommer att kräva automatisk filtrering. Nu skall detta implementeras i de olika medlemsstaternas lagstiftning.

I Italien råder viss förvirring, på grund av en felöversättning som förbjuder uppladdning av lagligt material. TorrentFreak rapporterar…

»Last Friday the text of the new EU Copyright Directive was published on the Official Journal of the EU. However, due to glaring error, the Italian translation of Article 17 (formerly 13) requires online platforms such as YouTube to prevent the availability of works ”that do not infringe copyright”, even in cases where such works are ”subject to an exception or limitation”.«

Felöversättningar och glidningar är tyvärr inte ovanliga när EU:s beslut skall omsättas på nationell nivå. Så nu är det upp till nätaktivister i alla medlemsstater att kontrollera att lagstiftningen inte går längre än vad direktivet kräver.

Samtidigt kräver ett 40-tal organisationer runt om i Europa i ett öppet brev (PDF) att implementeringen måste ske i samarbete med »Public Interest Stakeholders«. Det vill säga användare, medborgarrättsorganisationer och nätverk som arbetar för ett fritt och öppet internet. Detta för att förhindra att den nationella lagstiftningen går för långt eller kränker våra medborgerliga fri- och rättigheter.

»Broad and inclusive participation is crucial for ensuring that the national implementations of Article 17 and the day-to-day cooperation between online content-sharing service providers and rightholders respects the Charter of Fundamental Rights by safeguarding citizens’ and creators’ freedom of expression and information, whilst also protecting their privacy. These should be the guiding principles for a harmonized implementation of Article 17 throughout the Digital Single Market.«

Här skall man vara medveten om att direktiv tolkas och anpassas av varje medlemsstat innan de görs till nationell lag. Detta till skillnad från regleringar/förordningar, som måste införas rakt av.

Vi kan alltså komma att få 28 (27) olika varianter av det nya upphovsrättsdirektivet i medlemsstaternas nationella lagstiftning. Varav vissa kommer att tolka direktivet hårdare och vissa mildare.

Men för de stora nätplattformarna är Europa en marknad. Vilket innebär att de kommer att behöva anpassa sig till de hårdaste och värsta tolkningarna av upphovsrättsdirektivet.

TorrentFreak: Italian Version of Article 17 Requires LEGAL Content to Be Filtered Out »

Communia: Implementation Guidance on Article 17 Must Include Public Interest Stakeholders »

EU:s upphovsrättsdirektiv – vad vi kan lära för framtiden

EU:s upphovsrättsdirektiv har antagits av ministerrådet. Inklusive artikel 11/15 (»länkskatten«) och artikel 13/17 (uppladdningsfiltret). Nu skall detta införlivas i 28 medlemsstaters nationella lagstiftning inom två år.

Emanuel Karlsten, som gjort en stor medborgarjournalistisk gärning i frågan, undrar i en kommentar hur det kunde bli så här. Varför vaknade aldrig media? Varför väcktes inte det politiska motståndet i tid? Hur kunde den massiva opinion som är mot direktivet bara ignoreras?

En del av svaret är att folk inte bryr sig i tid. Vi på 5 juli-stiftelsen har varnat för direktivet och tjatat om saken i åratal, utan att någon tagit någon direkt notis om saken. Häri ligger ett problem som inte är unikt för detta direktiv: Det är i början av processen som man har störst chans att påverka. Men då är medias, övriga politikers och allmänhetens intresse oerhört svårt att väcka. Reaktionerna kommer som regel när allt i princip redan är för sent.

Vilket är oerhört frustrerande. Men det är så det är. Det är något att lära av för framtiden. Och just därför kommer vi att fortsätta att gräva fram och exponera dåliga politiska förslag i ett tidigt stadium. Men för att stoppa dåliga lagar krävs, som sagt, att fler reagerar. Och att de reagerar i ett tidigare skede.

Det kan fortfarande finnas tekniska möjligheter att stoppa upphovsrättsdirektivet. Man kan gå den juridiska vägen, men förmodligen inte förrän direktivet blivit lag i alla medlemsstater. Och det är värt att komma ihåg att efter EU-valet skall det utses en ny EU-kommission, som är beroende av Europaparlamentets godkännande. Kanske går det att använda detta som politisk hävstång för att stoppa de värsta delarna av direktivet. Vi får väl se.

Under tiden mal EU:s byråkratiska kvarnar vidare. Just nu är en förordning om terrorrelaterat innehåll online på väg genom Europaparlamentets utskott. Det ställer också krav som förutsätter uppladdningsfilter. Men kommer någon att bry sig? I tid?

/ HAX

Fulspelet bakom EU:s nya direktiv om upphovsrätt

Jag har jobbat i Europaparlamentet – så jag borde inte vara förvånad över allt fulspel och alla finter kring EU:s nya upphovsrättsdirektiv. Men lobbykampanjen lämnar ändå en dålig eftersmak.

För inte så länge sedan fanns det en blockerande minoritet mot direktivet i EU:s ministerråd. Framförallt var det Tyskland och Frankrike som sa nej till artikel 11 (»länkskatten«) och 13 (»censurmaskinen«). Men det visade sig vara en bricka i ett större spel. Båda länderna sa i slutändan ja till direktivet i sin helhet. Vad det handlade om var att Frankrike säger ja till den kontroversiella rysk-tyska gasledningen Nordstream 2 – under förutsättning att Tyskland säger ja till upphovsrättsdirektivet. (Länk»)

Även Sverige befann sig under en tid i ministerrådets blockerande minoritet. Men regeringen ändrade sig från ett nej till ett ja – utan att ens ta upp saken i riksdagens EU-nämnd, vilket den är skyldig att göra. Hade så skett, då hade Sverige förmodligen stått fast vid sitt nej.

Beslutet i Europaparlamentet föregicks av en sällan skådad lobbykampanj, i vilken så väl piska som morot användes. Speciellt osmakligt var polska medias hot om att negativt särbehandla de politiker som inte stöder artikel 11.

Bland lobbyisterna på nej-sidan fanns naturligtvis Google, Facebook, Twitter & Co. De gjorde sin grej och försökte förklara sin ståndpunkt för Europaparlamentets ledamöter. Direktivets rapportör Axel Voss (CDU, DE) försökte i sin tur spinna detta till att alla organisationer, nätaktivister och vanliga medborgare som kämpade mot direktivet var köpta av dessa nätjättar. Vilket inte bara är fel, utan direkt oförskämt.

På tal om lobbyister skall man komma ihåg vem som skrev förslaget från början. Direktivet kommer från EU-kommissionen. Och där är Maria Martin-Prat ansvarig för upphovsrättsfrågorna. Hennes förra jobb var som »Director of Legal Policy and Regulatory Affairs for the International Federation of the Phonographic Industry (IFPI)« – det vill säga lobbyist för skivbolagsindustrin. Och hon gjorde verkligen inte sin före detta arbetsgivare besviken…

På sluttampen gick även de tre svenska fackliga paraplyorganisationerna LO, TCO och SACO in i debatten och krävde att de svenska ledamöterna skulle rösta för direktivet. Tydligen utan att fråga sina underorganisationer, än mindre sina medlemmar.

Bland lobbyisterna på ja-sidan fanns även de svenska organisationerna Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter. Även Bonniers-koncernen tycks ha engagerat sig för att få igenom artikel 11. Vilket möjligen kan vara en förklaring till svenska medias svala intresse för frågan i förväg, medan det fortfarande fanns tid att påverka.

Det är så här det går till i det nya, post-demokratiska samhället. Ingen representerar medborgarna. Ingen företräder allmänintresset. Däremot är hela processen nedlusad med särintressen och marinerad i korporativism.

Läs även Emanuel Karlstens bloggpost om hur Europaparlamentets ledamöter inte lyckades hålla ordning på vad de röstade på. Vad gällde att öppna en votering för att kunna plocka bort artikel 11 & 13 lyckades 13 ledamöter rösta fel på olika sätt. Hade alla röstat rätt – då hade man öppnat en sådan votering, med 12 rösters majoritet. Nu förlorade vi istället med fem röster.

/ HAX

Artikel 11 och 13: Vi förlorade. Vad händer nu?

Europaparlamentet har beslutat att anta EU:s nya upphovsrättsdirektiv – inklusive artikel 11 (»länkskatten«) och artikel 13 (uppladdningsfiltret).

Med fem rösters majoritet beslutade parlamentet att inte ta upp ändringsförslag (som att ta bort artikel 11 & 13). Det vill säga att det hängde på tre ledamöters röster. Sedan antogs direktivet i sin helhet.

Nu skall direktivet implementeras i de 28 (27) medlemsstaternas lagstiftning inom två år. Det betyder att vi kommer att få många olika varianter av dessa regler. Men eftersom internet inte känner några gränser, så måste nätplattformarna anpassa sig till de hårdaste reglerna bland EU:s medlemsstater.

Att artikel 11 (»länkskatten«) gick igenom är bara dumt. Men det kommer att påskynda gammelmedias död. Och Big Media har kampanjat för förslaget. Så de får i stort sett skylla sig själva.

Vad gäller artikel 13 har man just fattat ett beslut som man inte vet hur det skall hanteras. Hur skall till exempel automatiska filter kunna skilja på din semesterbild av en solnedgång över Capri – och en som är skyddad av någon annans upphovsrätt? Hur skall nätplattformarna kunna skilja på en bild av Stefan Löfven som är satir – och i princip samma bild som är plockad från, låt säga Aftonbladet?

I normal västerländsk rättstradition straffar man inte människor förrän ett brott har begåtts. Vi har inte heller förhandscensur. Med artikel 13 ändras detta. När nätplattformarna nu blir ansvariga för vad användarna laddar upp – istället för användarna själva – måste de stoppa allt som kan tänkas inkräkta på någons upphovsrätt. Det är lite som om Postnord skulle hållas ansvariga för att hot, förtal och olagliga produkter skickas med posten.

Nu finns en sista stimma hopp: Än kan EU:s ministerråd ändra sig och säga nej. Men att det kommer att ske är inte speciellt troligt.

Fortsättning följer…

Europaparlamentet – Debatten om artikel 11 och 13 är över. Kl 12:30 sker voteringen.

Europaparlamentets debatt om EU:s nya direktiv om upphovsrätt är nu över. Som så ofta i dessa sammanhang blev det en blodtryckshöjare.

Framförallt misslyckades anhängarna till artikel 13 med att försäkra lyssnarna om att det inte blir några uppladdningsfilter. Att bara säga att det inte blir så, det duger inte. Det handlar om astronomiska mängder material som laddas upp hos Facebook, Youtube, Instagram, Snapchat och andra nätplattformar. Om dessa plattformar nu skall hållas ansvariga för allt som laddas upp – då måste de också kontrollera vad som laddas upp – och enda sättet att göra detta är med automatisk filtrering, där algoritmer bestämmer vad som får laddas upp eller ej. Det går inte att komma runt.

Frågan om att artikel 13 flyttar makten över det fria ordet från lagstiftarna och rättsväsendet till nätplattformarnas användarvillkor – den viftades undan så gott som helt.

Ett »starkt« argument för artikel 11 & 13 tycks vara att man nu har jobbat med detta direktiv i fem år – och att det därför vore synd att inte rösta ja. Även om det kanske blir fel. Vilket är politik när den är som sämst.

C:a kl 12:30 hålls voteringen. Det kan gå snabbt – eller bli en långdragen och komplicerad historia. Pirate MEP Julia Reda förklarar proceduren här. »

Voteringen kan följas på Europaparlamentets hemsida »

Alla var där – se videon från gårdagens Artikel 13-demonstration i Berlin

Klicka här för att visa innehåll från YouTube

5 juli-stiftelsen har demonstrerat. Mot upphovsrättsdirektivet i dess nuvarande form – mer konkret Artikel 11 och 13, aka 17 – och för ett fritt internet.

Som ni kan se i videon från gårdagens demonstration i Berlin var stämningen fantastisk. Så mycket folk, och så mycket ungt folk – jag haffade flera av dem, som förklarade att detta gällde dem personligen. Det är deras Youtube som står på spel – och i förlängningen deras internet.

Jag sprang in i journalisten Emanuel Karlsten, som bevakar demonstrationen och botfrågan efter en Kickstarter-kampanj.

Jag träffade också piratgänget Rick Falkvinge, Christian Engström och Fabian Rosdalen.

Liksom förstås vår egen Hax i högform och stiftelsens ordförande Oscar Swartz.

Och om vi nu inte lyckas stoppa dessa idiotiska artiklar i Upphovsrättsdirektivet nästa vecka, då vette fan vad som händer.

Då debatterar och röstar Europaparlamentet om artikel 11 & 13

Proceduren kring voteringen om EU:s nya direktiv om upphovsrätt börjar klarna.

• Kl 09 tisdag den 26 mars hålls debatten i Europaparlamentets plenum.

• C:a kl 12:30 sker själva voteringen.

Först kommer man att rösta om huruvida man skall rösta om de olika ändringsförslagen (som att skrota artikel 11 & 13) eller ej.

Om det blir en majoritet för en sådan omröstning kommer man att rösta på alla ändringsförslag ett och ett. (Se upp, det kan även komma muntliga ändringsförslag under voteringen.) Därefter röstar man ja eller nej till vad man kommit fram till – i sin helhet.

Om en sådan majoritet inte finns – då går man direkt till att rösta om direktivet som det ligger – i sin helhet.

Debatt och votering kan följas via Europaparlamentets plenarsida »

Med reservation för ändringar.

Uppdatering: Artikel 13 har plötsligt blivit omdöpt till artikel 17.

Nu står slutstriden om EU:s »länkskatt« och uppladdningsfilter

På tisdag morgon nästa vecka debatterar Europaparlamentet EU:s kontroversiella direktiv om upphovsrätt. Vid lunchtid samma dag eller nästa sker voteringen. Detta är av allt att döma den sista och avgörande voteringen.

Så – vad händer nu?

Antingen bifaller man direktivet. Då blir direktivet tvingande för medlemsstaterna – som förväntas inkorporera det i sin nationella lagstiftning. (Vilket innebär att redan dåliga, vaga och motsägelsefulla regler kommer att finnas i 28 olika nationella tolkningar.)

Eller så avslår man hela eller delar av direktivet. Då går frågan tillbaka till EU-kommissionen, som senare kan återkomma med ett nytt, omskrivet förslag. Eller släppa frågan helt och hållet, vilket knappast är troligt.

De svenska ledamöterna i Europaparlamentet säger sig vilja rösta nej till de kontroversiella artiklarna 11 (»länkskatten«) och 13 (uppladdningsfiltret). Men socialdemokraterna verkar vackla. Deras partigrupp kommer att rösta för förslaget. Och i förra voteringen röstade S nej till artikel 11 & 13 i delvoteringarna – men ja till direktivet (inklusive artikel 11 & 13) som helhet. Några entydiga besked har ännu inte gått att få.

Fem miljoner nätanvändare har skrivit på en petition mot artikel 13. Europaparlamentet har upplevt en proteststorm från väljare som vill stoppa förslaget. Demonstrationer har ägt rum över hela Europa. Och nu på lördag ordnas nya demonstrationer.

Nu är det hög tid att kraftsamla för att visa att vi inte vill ha artikel 11 & 13. Och att parlametnsgrupper, partier och enskilda ledamöter kommer att hållas ansvariga för hur de röstat – i det kommande EU-valet.

Läs mer om artikel 11 & 13 i sak:

• Artikel 13, internetfilter – allt du behöver veta om det kontroversiella förslaget »
• Artikel 11, ”länkskatt” eller länklicens – det här kommer det att innebära i praktiken »

• The European Copyright Directive: What is it, and why has it drawn more controversy than any other Directive in EU history? »
• Artikel 11 – ett självmordspiller för media? »
• EU:s upphovsrättsdirektiv – ett beställningsjobb för särintressen? »
• Den orimliga artikel 13 »