• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet

Femte juli

Nätet till folket!

  • Om oss
  • Remissvar

Tysk säkerhetsskandal med ironisk twist

8 januari 2019 av Henrik Alexandersson

I Tyskland har ett antal offentliga personer, främst politiker blivit doxade. På Twitter har spridits bilder av dem från Facebook, hemliga mobilnummer, räkningar och sådant. Detta hann pågå i form av en adventskalender med en tweet varje dag under hela december månad, innan någon kom sig för att reagera.

Den 20-årige gärningsmannen är studerande och bor i sitt pojkrum hemma hos mamma och pappa. Han är nu försatt på fri fot. Vilket i sig är lite uppseendeväckande. Köpte statens högsta säkerhetsapparat verkligen förklaringen att landets ledning blivit doxad på kul, bara sådär? Håller den tyska statsförvaltningen på att utveckla humor?

Ynglingen har faktiskt medgivit ett slags politiskt motiv. Att han har doxat personer som han tycker sagt dumma saker. Sedan finns naturligtvis reservationen i att ingen från AfD blivit uthängd.

Däremot har det blivit ett himla hallå i regeringskretsar. Krismöten, presskonferenser, kraftåtgärder och muller. Av tv-nyheterna förstod jag att man nu avser att öka säkerheten. Men jag är inte riktigt säker på att det framgick hur. Eller för vem.

Kalabalik i en statsapparat som själv suger upp information om medborgarna. Som feedar amerikanska NSA & Co med astronomiska mängder insamlad data om människors kommunikationer. Och som sedan får skrivet på näsan att information läcker. Detta är närmast sedelärande.

Plötsligt dök det alltså upp en Twittrare – mitt i övervakningsstaten – som hann lägga ut lite privata data om överheten. Merkels senaste räkning från Amazon, kanske. Och säkert en hel del rätt känsliga saker.

Detta har varit huvudnyhet på tyska tv-nyheterna i flera dagar. Men ironin tycks än så länge ha gått journalistkåren förbi. Och tanken är ju faktiskt att folket skall veta allt om makten. Om överheten inte har något att dölja – då har den enligt sitt eget sätt att resonera inte heller något att frukta. Eller hur?

Men vad staten vet om medborgarna, det är allt för få bekymrade över. (Och då bor jag ändå i Tyskland, där det faktiskt finns en ideologiskt driven och rättighetsmedveten nätfrihetsrörelse.)

Samtidigt växer övervakningen av folket över tid, i takt med teknikhopp och politiska initiativ. Frågan medborgarna förr eller senare bör ställa sig är om de verkligen är redo att utelämna sig helt, inför överhetens granskande ögon.

Detta gäller ju inte bara Tyskland, utan nästan alla länder. Inte minst Sverige. Är det någon som över huvud taget har en helhetsbild av den svenska övervakningsstatens totala verksamhet och verktyg?

Hela historien om Twitter-doxaren, på engelska, med detaljer, hittar du hos The Local.de.

/ HAX

Arkiverad under: Övervakning, Säkerhet, Storebror

Artikel 11 & 13: Nya datum

8 januari 2019 av Henrik Alexandersson

Kampen mot artikel 11 (»länkskatt«) & 13 (uppladdningsfilter) i EU:s nya direktiv om upphovsrätt fortsätter. Ny information om vissa nyckeldatum har nu tillkommit.

Fredag den 18 januari kommer EU:s medlemsstater att diskutera direktivet i ministerrådet. Detta halvår är Rumänien (som tyvärr inte riktig verkar ha grepp om sitt uppdrag på grund av problem hemma) ordförandeland.

Här är det läge att driva på för att Sverige skall säga nej till både artikel 11 och 13. Vilket möjligen kan bli enklare om vi har en regering till dess.

Måndag 21 januari (ändrat från den 14:de) är det nya trialogförhandlingar mellan Europaparlamentet, ministerrådet och EU-kommissionen. Det sägs att detta kommer att vara den sista förhandlingsrundan, men det har man ju även sagt tidigare.

Som vanligt gäller det att hålla trycket uppe mot Europaparlamentets ledamöter och medlemsstaterna inför dessa förhandlingar.

Lördag den 19 januari kl 14 är det demonstrationer mot artikel 11 & 13 runt om i Europa. I Sverige verkar det än så länge bara bli demonstration i Göteborg, på Götaplatsen. Förhoppningsvis blir det fler. Läs mer om alla inplanerade demonstrationer i olika länder här.

Ta tillfället i akt och visa vad du tycker genom att delta i demonstrationerna!

/ HAX

Arkiverad under: EU, Upphovsrätt Taggad som: artikel 11, artikel 13, EUCD

Vänstern, finansbranschen och det fria ordet

4 januari 2019 av Henrik Alexandersson

En företeelse i tiden är att man försöker tysta politiska motståndare. Mest uppmärksammade är kanske de amerikanska universitetens »Social Justice Warriors« (SJW) – som ofta försöker hindra akademiker och andra från att tala och hålla föreläsningar.

Detta har spridits ut i samhället i övrigt, till exempel i form av »de-plattformering«. Det vill säga att frispråkiga samhällsdebattörer och nätprofiler får basen för sin ekonomiska existens undanryckt.

Det kan handla om att man försöker förmå annonsörer att bojkotta vissa internetprofiler, som framförallt vänstern upplever som utmanande. Detta kan ske direkt – eller indirekt, genom påtryckningar mot plattformar som till exempel Youtube.

Men det kan även ta sig formen att samhällsdebattörer får uppleva hur arbetsgivare och uppdragsgivare tar sin hand ifrån dem – efter organiserade kampanjer från politiska motståndare.

Detta är ett fenomen som i princip alltid riktas mot samhällsdebattörer som befinner sig på politikens högra planhalva. Och de organiseras i princip alltid av vänsterkrafter. Vänstern såväl definierar som surfar på vad som anses vara politiskt korrekt.

En intressant aspekt av detta fenomen är att allt fler företag ställer sig på samma sida som de som vill tysta andra.

Till exempel har vi sett hur Patreon kastat ut nätprofiler (som inte gjort något mer uppseendeväckande än argumenterat för en åsikt) från sitt nätverk – på vilket läsare, tittare, lyssnare och följare kunnat ge ett månatligt ekonomiskt bidrag.

Detta leder i sin tur till att många – både givare och mottagare – kommit att bojkotta Patreon och söka sig till andra alternativ. Alternativ som sedan kommit att bojkottas av centrala betalningsförmedlare, som kreditkortsföretagen och PayPal.

Här går alltså stora, globala finansbolag in och spelar en aktiv roll i de-plattformering och i att tysta fria röster.

Detta är inget nytt fenomen. När jag jobbade i Europaparlamentet lyfte vi frågan om att kreditkortsföretagen vägrade befatta sig med Wikileaks. Resultatet blev att parlamentet uttalade att sådana bojkotter är problematiska och ett ofog.

På ett annat plan har vi kunnat se hur samma betalningsförmedlare stängt ner sina betalningskanaler för till exempel postorderföretag som säljer sexleksaker. Av »moraliska« skäl.

Finansbolag har naturligtvis rätt att göra affärer med vem de vill. Men de bör också betänka sitt ansvar, när de innehar en dominerande position på marknaden för betalningsförmedlare.

Den rimliga principen borde vara att acceptera betalningar för all verksamhet som är laglig – istället för att agera moralpolis, utifrån subjektiva värderingar och diverse påtryckningar.

På sikt är en sådan princip den enda hållbara – eftersom de aktuella bolagen annars inte kommer att kunna freda sig mot allehanda särintressen som vill tysta och skada andra.

Det bör även ligga i dessa betalningsförmedlares och finansbolags långsiktiga intresse att låta lagstiftning – och inget annat än lagstiftning – styra vilka aktörer de befattar sig med. Detta inte minst då de själva, i sin verksamhet är beroende av en fungerande rättsstat.

/ HAX

Relaterat:
• Frihetsfana under Sargon of Akkad »

Arkiverad under: Censur, Nätkultur, Rättssäkerhet, Sociala media, Spaning, Yttrandefrihet

Ingen kommer undan Facebook

3 januari 2019 av Henrik Alexandersson

En majoritet (61%) av de Android-appar som testats sänder data till Facebook – även om du inte är inloggad där, eller ens har Facebook. Detta avslöjade den brittiska organisationen Privacy International på Chaos Communication Congress i mellandagarna.

Facebook routinely tracks users, non-users and logged-out users outside its platform through Facebook Business Tools. App developers share data with Facebook through the Facebook Software Development Kit (SDK), a set of software development tools that help developers build apps for a specific operating system. Using the free and open source software tool called ”mitmproxy”, an interactive HTTPS proxy, Privacy International has analyzed the data that 34 apps on Android, each with an install base from 10 to 500 million, transmit to Facebook through the Facebook SDK.

Detta kan alltså ha drabbat upp till en halv miljard användare världen runt.

Facebook lägger i sin tur ansvaret på app-utvecklarna. De säger också att detta inte är något som är specifikt för Facebook, utan att samma sak gäller för till exempel Amazon, Google och Twitter.

Detta väcker principiellt viktiga frågor. Är det över huvud taget möjligt för Andriod-användare att använda sina telefoner och plattor utan att mata nätjättarna med (ofta känslig) privat data? Med vilken rätt samlar man in data om användare som inte givit sitt samtycke?

I ett vidare perspektiv kan man även konstatera att det är ytterst oklart i vilken utsträckning nätjättarna delar information med olika myndigheter. (För att de måste, eller för att de helt enkelt säljer information till dem.)

Detta kan bli ett viktigt test vad gäller EU:s dataskyddsförordning, GDPR. Och det kan då komma att bli riktigt dyrt för Facebook.

För vanliga användare finns bara en slutsats att dra: Använder man modern teknik, då måste man alltid utgå från att det resulterar i att nätjättarna samlar in persondata om oss. Data, som sedan kan komma att delas med andra.

Länkar:
• Privacy International: How Apps on Android Share Data with Facebook – Report »
• Video, ljudfiler och slides från PI:s presentation på CCC »
• ZDNet: Privacy International hits out at unconsented Facebook tracking within apps »
• Computer Sweden: Populära appar skickar data till Facebook – även om du inte har ett konto »

/ HAX

Arkiverad under: Privatliv, Säkerhet, Sociala media, Storebror Taggad som: Facebook

Artikel 11 & 13 – vad händer nu?

30 december 2018 av Henrik Alexandersson

En video-uppdatering om det senaste i striden kring EU:s nya direktiv om upphovsrätt. Då speciellt artikel 11 (den så kallade länkskatten) och artikel 13 (uppladdningsfiltret).

Information om demonstrationerna den 19 januari »

Arkiverad under: EU, Upphovsrätt

EU-miljoner till white hat-hackare

27 december 2018 av Henrik Alexandersson

Piratpartiets tyska ledamot av Europaparlamentet skriver på sin blogg…

In January the European Commission is launching 14 out of a total of 15 bug bounties on Free Software projects that the EU institutions rely on. A bug bounty is a prize for people who actively search for security issues. The amount of the bounty depends on the severity of the issue uncovered and the relative importance of the software. The software projects chosen were previously identified as candidates in the inventories and a public survey.

Se där vad som kan hända när man väljer in folk som begriper vad de sysslar med i parlamentet. Här görs inte bara EU:s tekniska infrastruktur säkrare – utan hela vår IT-ekosystem, eftersom detta handlar om teknik som vi alla är beroende av.

Länk: In January, the EU starts running Bug Bounties on Free and Open Source Software »

Arkiverad under: EU, Säkerhet

Rapport: Internet blev mindre fritt 2018

26 december 2018 av Henrik Alexandersson

Den amerikanska organisationen Freedom House har presenterat sin årliga rapport över tillståndet för internet i världen. Slutsatsen är – föga förvånande – att nätet har blivit mindre fritt under det år som gått.

Wired sammanfattar överskådligt vad som är problematiskt »…increasing censorship in response to disinformation, the widespread collection of personal data, and a growing group of countries emulating China’s model of digital authoritarianism.«

Vilket ger en deprimerande helhetsbild:

Since June 2017, the report found, internet freedom declined in 26 countries, while only 19 countries saw their scores improve. As a result, just 20 percent of the global internet population is considered “free.” The message is dire: Without significant effort on the part of tech companies, democratic nations, advocacy groups, the public, and the press, democracy might not survive the digital era.

Vad kan då göras? I Freedom House-rapporten finns en lista på förslag:

For Policymakers:

  • Ensure that all internet-related laws and practices adhere to international human rights law and standards.
  • Enact strong data protection laws to provide greater transparency and control over personal data.
  • Include human rights safeguards in national strategies on artificial intelligence (AI).
  • Fund rapid response capacity to counter attacks on internet freedom.
  • Impose sanctions—such as freezing of assets—on foreign tech companies involved in human rights abuses.
  • In the United States, reintroduce and pass the Global Online Freedom Act (GOFA).

For the Private Sector:

  • Adhere to the UN Guiding Principles on Business and Human Rights.
  • Conduct human rights impact assessments for new markets and commit to doing no harm.
  • Grant users control over their information and ensure that it is not being misused.
  • Ensure fair and transparent content moderation practices.
  • Engage in continuous dialogue with local civil society organizations.
  • Label automated “bot” accounts.
  • Use internal expertise to help counter Chinese state censorship and protect users.

For Civil Society:

  • Partner with the private sector on fact-checking efforts.
  • Work with scholars to examine how disinformation spreads and why people are likely to share it.
  • Monitor home countries’ collaboration with Beijing and Chinese firms.
  • Continue to raise awareness about government censorship and surveillance efforts.

Tyvärr är Sverige inte med i sammanställningen. Däremot kan man konstatera att internet anses var »fritt« i länder som Australien och Storbritannien – vilket nog kan diskuteras.

Utöver de frågor som Freedom House berör kan man lägga upphovsrättsindustrins ständiga krav på filtrering, censur och på att operatörer och plattformar skall agera nätpoliser. Även om detta sker i en kommersiell kontext – så kan konsekvenserna för det fria ordet och den fria åsiktsbildningen bli allvarliga.

Länkar:
• Freedom House: Freedom on the Net 2018 – The Rise of Digital Authoritarianism »
• Wireds sammanfattning: The Internet Became Less Free in 2018. Can We Fight Back?

/ HAX

Arkiverad under: Nätkultur, Storebror, Världen, Webben, Yttrandefrihet

PewDiePie mot nätets etablissemang

22 december 2018 av Henrik Alexandersson

I en intressant artikel tar Quillette upp kampen mellan internets fria kreatörer och nätets etablissemang. Bland annat förklarar man varför vissa betraktar Youtubern PewDiePie som så »farlig«.

Kjellberg’s true crime is that he’s funny. And the online corporate giants have no idea what to do with humour, since humour always will target a society’s prevailing dogmas—including, at the current cultural moment, the earnest mantras that govern corporate messaging. Humour also happens to be the most powerful weapon against authoritarianism (corporate or otherwise), because it leaves an irreversible impression on its audience. Your intellectual ideas may be revised or rejected as you re-evaluate your premises in light of new experiences or reflection. But if you find something funny, that can’t be edited out by intellectual efforts. It will sit with you, and may well fester into thoughtcrime. Humour can turn heretics into folk heroes who must then be shunned and de-platformed. (Just ask Godfrey Elfwick.)

Länk: PewDiePie’s Battle for the Soul of the Internet »

Arkiverad under: Nätkultur, Sociala media

FN-kritik mot EU:s förordning om spridning av terrorisminnehåll online

20 december 2018 av Henrik Alexandersson

Kritiken växer mot EU:s föreslagna förordning om »förhindrande av spridning av terrorisminnehåll online«. European Digital Rights – EDRi – rapporterar att tre av FN:s tyngsta rapportörer (yttrandefrihet, privatliv och mänskliga rättigheter i relation till kontraterrorism) har allvarliga invändningar.

Speciellt saknar man tydliga definitioner av vad som skall anses rymmas inom den luddiga och klumpiga formuleringen terrorisminnehåll.

»As Commissioner Mijatović argues, governments frequently design counter-terrorism legislation that can lead to a dangerous curb of the freedom of expression by relying on hasty implementations and insufficiently clear definitions. Citing examples from Russia, the United Kingdom, France, Turkey and Spain, the analysis compellingly outlines the inherent dangers of “catch-all” labels such as “glorification of terrorism” and the use of counter-terrorism legislation to suppress political opponents, especially (but not only) in countries where the rule of law is endangered or abolished.«

Varningen gäller inte minst det luddiga begreppet »glorification of terrorist acts« – som kan betyda i stort sett vad som helst.

Vi kommer inte att kunna påstå annat än att vi blivit varnade.

Andra problem är att den tidsram (en timma) inom vilken anmält material skall plockas bort inte tillåter någon seriös rättslig prövning. Samtidigt är det fortfarande oklart vilka myndigheter (och vilken deras rättsliga kapacitet skall vara) som skall kunna beordra att innehåll censureras.

FN-rapportörerna oroas också över att denna förordning kan öppna för påtryckningar från myndigheter till nätplattformarna om att även censurera material som inte är olagligt, utan bara anses vara oönskat.

Kritik riktas även mot att förordningen i praktiken kommer att kräva automatiserad filtrering av allt uppladdat material.

I det stora hela är denna förordning ytterligare ett steg på den väg där inskränkningar i yttrandefriheten flyttas från lagstiftning till användarvillkor – och från rättsväsendet till privata nätföretag. Vilket är problematiskt, om vi vill leva i en fungerande demokratisk rättsstat.

EDRi – Terrorist Content Regulation: Warnings from the UN and the CoE »
EU:s ministerråd – Terrorisminnehåll online: rådet antar förhandlingsposition om nya regler för att förhindra spridning »

/ HAX

Arkiverad under: Censur, EU, Rättssäkerhet, Yttrandefrihet

Dags att sätta stopp för kassettskatten

19 december 2018 av Henrik Alexandersson

Privatkopieringsavgiften – populärt kallad kassettskatten – är en utdragen historia i svenska domstolar. Högsta Domstolen har redan beslutat att denna avgift skall betalas för smartphones (iPhone). Nu handlar det om hur mycket. I ett mål mellan Telia (som sålt telefoner) och Copyswede (som vill ha pengar) har Södertörns tingsrätt har rätten kommit fram till att avgiften skall vara 3 kr/GB. Det innebär att en ny värstingtelefon blir 1.500 kr dyrare.

Privatkopieringsavgiften är en märklig konstruktion. Den är i grunden tänkt som ersättning till upphovsrättsindustrin, när den som köpt till exempel musik kopierar över denna till någon annan enhet. Att folk skall tvingas betala extra för musik de redan köpt – bara för att de vill kunna lyssna på den på andra platser än hemma vid grammofonen / datorn är inget annat än girighet.

Än märkligare blir det med tanke på att de flesta nu för tiden lyssnar på musik genom strömmande tjänster, som Spotify. Minnet i mobilen används främst till annat – som appar, egna foton, egna videofilmer och diverse egna filer. Ändå menar Högsta Domstolen att smartphones är »särskilt ägnade« för privatkopiering. Vilket helt enkelt inte stämmer.

Man kan säga att privatkopieringsavgiften leder till att Copyswedes medlemmar skor sig ekonomiskt på enskilda individers egna, egenhändigt producerade bilder, filmer och filer. Eller i vart fall på att vi lagrar dem. Med vilken moralisk eller principiell juridisk rätt detta sker är oklart.

Nu är det dags att sätta stopp för kassettskatten. Riksdagens näringsutskott har redan bett regeringen utreda avgiften. Vilket innebär att frågan kommer att öppnas. (I vart fall om regeringen gör vad riksdagen ber den göra, vilket inte alltid är fallet.)

Det är som med allt annat: Frågan måste upp i samhällsdebatten. Folk måste protestera. Juridisk aktivism kan vara på sin plats. Det behövs buller.

Om en fråga blir tillräckligt het, då reagerar politikerna. Men vanligtvis först då.

Länkar: Ny Teknik » | Computer Sweden » | Surfa.se »

/ HAX

Arkiverad under: Fildelning, Sverige, Uncategorized, Upphovsrätt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 131
  • Sida 132
  • Sida 133
  • Sida 134
  • Sida 135
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 156
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nätfrihet och integritet!

Femte juli är en nätpolitisk nyhetssajt som står på internetanvändarnas sida. Läs mer.

  • Twitter: Femtejuli
  • Youtube
  • Soundcloud: 5july
  • RSS-flöde

Prenumerera på inlägg


Loading

Senaste inlägg

  • EU överväger digital-skatt16 maj 2025
  • Mänskliga rättigheter online15 maj 2025
  • Chat Control 2 – fortsatt låst läge i ministerrådet12 maj 2025
  • EU rullar ut app för åldersverifikation8 maj 2025
  • Svenska folket säger ja till »censur« av media och enskilda7 maj 2025

Senaste kommentar

  1. Chat Control 2 i långbänk om Chat Control 2 – omvända roller i ministerrådet15 mars 2025

    […] Läs mer om de låsta positionerna i EU:s ministerråd: Chat Control 2 – omvända roller i ministerrådet » […]

CC BY 4.0 · Logga in

  • Youtube
  • Twitter
  • RSS