I Tyskland har ett antal offentliga personer, främst politiker blivit doxade. På Twitter har spridits bilder av dem från Facebook, hemliga mobilnummer, räkningar och sådant. Detta hann pågå i form av en adventskalender med en tweet varje dag under hela december månad, innan någon kom sig för att reagera.
Den 20-årige gärningsmannen är studerande och bor i sitt pojkrum hemma hos mamma och pappa. Han är nu försatt på fri fot. Vilket i sig är lite uppseendeväckande. Köpte statens högsta säkerhetsapparat verkligen förklaringen att landets ledning blivit doxad på kul, bara sådär? Håller den tyska statsförvaltningen på att utveckla humor?
Ynglingen har faktiskt medgivit ett slags politiskt motiv. Att han har doxat personer som han tycker sagt dumma saker. Sedan finns naturligtvis reservationen i att ingen från AfD blivit uthängd.
Däremot har det blivit ett himla hallå i regeringskretsar. Krismöten, presskonferenser, kraftåtgärder och muller. Av tv-nyheterna förstod jag att man nu avser att öka säkerheten. Men jag är inte riktigt säker på att det framgick hur. Eller för vem.
Kalabalik i en statsapparat som själv suger upp information om medborgarna. Som feedar amerikanska NSA & Co med astronomiska mängder insamlad data om människors kommunikationer. Och som sedan får skrivet på näsan att information läcker. Detta är närmast sedelärande.
Plötsligt dök det alltså upp en Twittrare – mitt i övervakningsstaten – som hann lägga ut lite privata data om överheten. Merkels senaste räkning från Amazon, kanske. Och säkert en hel del rätt känsliga saker.
Detta har varit huvudnyhet på tyska tv-nyheterna i flera dagar. Men ironin tycks än så länge ha gått journalistkåren förbi. Och tanken är ju faktiskt att folket skall veta allt om makten. Om överheten inte har något att dölja – då har den enligt sitt eget sätt att resonera inte heller något att frukta. Eller hur?
Men vad staten vet om medborgarna, det är allt för få bekymrade över. (Och då bor jag ändå i Tyskland, där det faktiskt finns en ideologiskt driven och rättighetsmedveten nätfrihetsrörelse.)
Samtidigt växer övervakningen av folket över tid, i takt med teknikhopp och politiska initiativ. Frågan medborgarna förr eller senare bör ställa sig är om de verkligen är redo att utelämna sig helt, inför överhetens granskande ögon.
Detta gäller ju inte bara Tyskland, utan nästan alla länder. Inte minst Sverige. Är det någon som över huvud taget har en helhetsbild av den svenska övervakningsstatens totala verksamhet och verktyg?
Hela historien om Twitter-doxaren, på engelska, med detaljer, hittar du hos The Local.de.
/ HAX