Femte juli

Nätet till folket!

Yttrandefrihet

Yttrandefriheten är en förutsättning för våra övriga fri- och rättigheter samt för ett öppet, demokratiskt samhälle. Idag är yttrandefriheten under attack från såväl statliga som privata aktörer och från politiska grupperingar som vill tysta sina motståndare.

EU tänker inskränka yttrandefriheten

av

EU är på väg att utöka sin lagstiftning mot hat och hot. Men vi får ännu inte veta vad som blir olagligt att säga. Det bestäms efter sommarens EU-val.

EU:s institutioner håller just nu på att grunda för nästa mandatperiods reglering av yttrandefriheten – i en kontext av diskriminering, hat och hot. I ett antal ordrika dokument öppnar man för nya inskränkningar av det fria ordet, offline så väl som online.

Yttrandefriheten är som du vet en grundläggande rättighet. Utan den blir demokratin meningslös.

EU:s människorättsstadga och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna säger:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Men, till dokumenten. Follow the white rabbit…

Det första dokumentet är en nyligen antagen resolution från Europaparlamentet »on extending the list of EU crimes to hate speech and hate crime«. I den uppmanar man Europeiska Rådet (medlemsstaterna) att få tummen ur och godkänna EU-kommissionens kommunikation »A more inclusive and protective Europe: extending the list of EU crimes to hate speech and hate crime«.

Europaparlamentet börjar med att lista allehanda utsatta grupper. Med brasklappen att vad som anses vara hat »must not be limited only to certain grounds or motivations«. Vilket antyder att det är politikerna och inte objektiva kriterier som skall avgöra vad som är hat.

Sedan fortsätter man, i skälen:

»[W]hereas all forms and manifestations of hatred and intolerance, including hate speech and hate crimes, are incompatible with the Union values of human dignity, freedom, democracy, equality, the rule of law and respect for human rights, including the rights of persons belonging to minorities, as enshrined in Article 2 TEU; whereas the promotion and protection of those Union founding values depends on the EU institutions, Member States and any other relevant actor countering bias, prejudice and intolerance, as well as on the elimination of hatred;«

Vi måste tala lite om »hat« i en yttrandefrihets-kontext. Vad är hat, egentligen? Exakt vad menas med »alla former och manifestationer av hat«? Tolkningsutrymmet är gigantiskt. Har man verkligen tänkt igenom det här? Eller säger man något bara för att det låter bra?

Det måste till en tydlig definition. I dagens samhällsdebatt tycks allt från människor som ifrågasätter rådande politik till folkmords-propaganda buntas ihop under rubriken »hat«.

Om det skall lagstiftas om vad folk får säga, då måste det vara kristallklart var gränsen går. Och varför. Vilket är något som parlamentet inte tycks reflektera närmare över.

Parlamentet efterlyser däremot en »holistisk respons« och en »multidimensionell approach«. Samt att kommissionen rekommenderas ha en »open ended approach« till vad som skall listas som hat och hot. Vad kan möjligen gå fel?

Sedan skriver man att även hat som inte är olagligt är ett… problem. Det kan i någon mening vara så. Men antingen är saker lagliga eller olagliga, tillåtna eller förbjudna.

Om staten vill hindra ett visst uttryck, då måste det vara olagligt på förhand. Man kan inte springa omkring och tysta eller straffa människor för saker som inte är olagliga bara för att man ogillar vad som sägs.

Här anas en viss intellektuell slapphet från de folkvaldas sida. Speciellt när det handlar om något så viktigt som en av våra grundläggande mänskliga rättigheter, yttrandefriheten.

Sedan skriver man att den politiska diskursen och valrörelser (läs: demokratiska val) är en grogrund för hat. Därefter påstår man att det är ett problem att hatlagstiftningen inte ser likadan ut i alla EU-länder. Varför det senare skulle vara ett problem är mer oklart.

Plus den vanliga slängen om att internet är förfärligt.

Summan av kardemumman är att man masserar fram en gemensam minimilagstiftning mot diskriminering, hat och hot i EU. Däremot sägs inte ett ljud om vad som skall vara förbjudet att säga, varför eller hur detta skall upprätthållas.

Vi fortsätter ner i kaninhålet. Det dokument – COM(2021) 777 »A more inclusive and protective Europe: extending the list of EU crimes to hate speech and hate crime« – från EU-kommissionen som parlamentet nu uppmanar rådet att godkänna har också sina problem.

Kommissionens papper är om möjligt ännu pladdrigare, vagt och fyll med vackra men till intet förpliktigande ord än parlamentets resolution. Men kärnan är:

»The Commission aims to bring forward an extension of the list of areas of EU crimes, to include hate speech and hate crime.«

Här kommer man att knyta ihop säcken med de förberedelser som gjorts i bland annat EU:s nya Digital Services Act – som sträcker sig så långt som till gränsöverskridande nedtagningsorder av innehåll på nätet från servrar i en annan medlemsstat där nämnda innehåll inte nödvändigtvis är olagligt.

I sammanhanget noteras att »hate speech is criminalised in all the Member States on grounds of race, colour, religion, descent, national or ethnic origin«. Men det räcker tydligen inte. Det känns som att ambitionen är att ingen någonsin skall behöva uppleva något obehagligt.

Men fortfarande inte ett ord om vilka yttranden som skall vara olagliga eller hur något av detta skall gå till i verkligheten.

Det blir en fråga för den nya EU-kommissionen och det nyvalda EU-parlamentet, efter sommarens EU-val. Då gäller det att slå vakt om de grundläggande mänskliga rättigheterna:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

EU, rätten till privatliv och yttrandefriheten

av

Sommarens EU-val kommer att vara viktigt för våra mänskliga rättigheter online. Speciellt rätten till privatliv och yttrandefriheten.

EU-politiken lär bli extra intressant nästa mandatperiod, 2024-29.

Lagstiftning i EU initieras av EU-kommissionen. Det sker som regel i så god till att ministerrådet och Europaparlamentet skall hinna klubba de nya direktiven och förordningarna innan mandatperiodens slut.

Efter EU-valet nästa sommar börjar sedan allt om på nytt – med nya lagar som bygger vidare på de gamla i något slags ständig expansion.

Mandatperiod efter mandatperiod har politiken ökat sin makt över internet, nu senast med sin Digital Services Act, DSA (Förordningen om digitala tjänster.)

Denna utveckling kommer att fortsätta under nästa legislatur.

Inte sällan står sådana förslag i strid med de grundläggande mänskliga rättigheterna. Framförallt är det två av dessa rättigheter som är viktiga vad gäller internet.

1: Rätten till privatliv och privat korrespondens

EU:s rättighetsstadga och Europadeklarationen om de mänskliga rättigheterna säger…

»Var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer.«

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna har en snarlik formulering…

»Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens…«

Hur viktig och laddad denna princip är såg vi under de senaste årens strid om Chat Control 2 – som var tänkt att leda till svepande granskning av medborgarnas elektroniska meddelanden, utan misstanke om brott.

Det var denna grundläggande mänskliga rättighet som slutligen tvingade de folkvalda i Europaparlamentet att i praktiken döda förslaget. All uppmärksamhet gjorde att den inte gick att runda.

Men tro inte annat än att Chat Control kommer att komma tillbaka i ny tappning under nästa mandatperiod.

Att försvara medborgarnas rätt till privatliv är en ständigt pågående dragkamp i EU.

Den rimliga principen är: Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra, hela tiden.

2: Yttrandefriheten

EU:s rättighetsstadga och Europarådet formulerar denna mänskliga rättighet så här…

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

FN säger samma sak fast åter med vissa smärre språkliga skillnader.

Här kan det komma att blåsa upp till storm under nästa EU-mandatperiod.

EU:s nya Digital Services Act öppnar för inskränkningar i yttrandefriheten. Och det saknas inte krafter som vill begränsa det fria ordet.

EU:s politiker försöker ständigt finna sätt att komma åt yttranden på nätet som de ogillar, men som inte är olagliga.

DSA:s nya statligt godkända nätcensorer (trusted flaggers / betrodda anmälare) balanserar farligt nära den röda linjen. De kommer att få en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.

Ett annat problem är DSA:s möjlighet för myndigheter i ett land att beordra nedtagning av innehåll på servrar i ett annat land – även om innehållet inte är olagligt i det senare landet.

Ovanstående är bara två exempel på hur DSA rimmar illa med yttrandefriheten som den formulerats i de olika fördragen om mänskliga rättigheter.

Detta är viktigt när EU-kommissionen och medlemsstarterna försöker utnyttja de verktyg för att begränsa det fria ordet som DSA ger.

Här måste Europaparlamentet vara en vakthund som ser till att yttrandefrihetens princip upprätthålls.

Sedan kommer helt nya förslag som hotar ett fritt och öppet internet. Det är en ständigt pågående process. Till exempel lär frågan om krypterad kommunikation bli het.

Slaget om mänskliga rättigheter online kommer att stå under den tionde EU-legislaturen – med fokus på rätten till privatliv och yttrandefriheten.

Musk, X, EU, DSA och yttrandefriheten

av

Konflikten mellan Elon Musk och EU handlar ytterst om yttrandefrihet och respekt för de mänskliga rättigheterna.

Som ett första test av EU:s nya Digital Services Act (DSA) ger sig EU-kommissionen nu efter X, Elon Musks sociala medieplattform tidigare känd som Twitter.

DSA är politikens försök att ta makten över det offentliga samtalet på internet.

För stora sociala media kräver DSA en armé av compliance officers och jurister för all den byråkrati som föreskrivs.

DSA införs stegvis och omfattar även statligt godkända nätcensorer – Trusted Flaggers / betrodda anmälare – som skall få en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.

Detta är en funktion som den svenska regeringen planerar att lägga under Post- & Telestyrelsen, PTS.

Man kan diskutera detaljerna i EU-kommissionens X-files. Vad är bäst – censur eller community notes? Skall videos från Hamas vidriga massaker den 7 oktober få visas? Var det klokt att ändra den blå dekalen från att betyda verifierad användare till betalande dito?

För att ta ett exempel kan jag tycka att community notes är bättre än censur.

Community notes ger bakgrund, sammanhang och exponerar lögner, desinformation och missförstånd – vilket har ett värde i sig. De ger en kontext till märkliga påståenden istället för att bara ta bort dem. De är självsanering genom crowdsourcing.

Men i grunden känns EU-kommissionens utredning som ett angrepp mot Elon Musk.

För att han säger saker som vissa ogillar; för att han i det närmaste är yttrandefrihets-fundamentalist; för att han hamnat på kant med det amerikanska politiska etablissemanget och för att X är en plattform där vanliga människor kan lägga sig i, ifrågasätta och utmana makten.

Samt för att EU vill markera vem som bestämmer. (Vilket tydligt framgår av den franske EU-kommissionären Thierry Bretons offensiva tweets. Hans nästa måltavla tycks vara Pornhub.)

Naturligtvis kan visst innehåll vara problematiskt. Ibland har Musk fel. (Hans uttalanden om Ukraina irriterar mig svårt.) Och det finns gott om skitskallar på nätet som inte kan uttrycka sig eller bete sig som folk, precis som i verkligheten i övrigt.

I konflikten mellan Musk och EU möts två olika kulturer. Dels den amerikanska där vem som helst får säga nästan vad som helst. Dels den europeiska – i vilken politik och förvaltning ängsligt vill sätta gränser för vad som får uttryckas.

Problemet med det senare är att alla politiker och tjänstemän – uttalat eller undermedvetet – har en agenda och personliga referensramar. Något opartiskt och ofelbart orakel existerar inte. Den som vill inskränka det fria ordet har som regel sina – inte nödvändigtvis ädla – skäl.

Det är inte alltid uppenbart vad som är rätt eller fel. Vissa saker som absolut inte fick sägas på sociala media i går är tillåtet och allmänt godtaget idag.

Att censurera sociala media strider delvis mot principen att yttranden inte får hindras i förväg. (Även om ett inlägg initialt publicerats hindrar censuren spridning.)

Istället bör eventuellt olagliga yttranden prövas rättsligt i efterhand. (Och i samband med detta kan eventuell radering av innehåll ske efter beslut i domstol.)

Detta gäller när staten lägger sig i, vilket den nu uppenbarligen gör. (Användarvillkor är däremot ett avtal mellan två parter, vilket är en annan sak.)

I den svenska yttrandefrihetsgrundlagen (1 kap, §11) finns just ett sådant förbud mot förhandscensur.

Här står grundläggande rättigheter på spel. Artikel 10 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna slår fast följande huvudprincip:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

EU-stadgan om de mänskliga rättigheterna säger exakt samma sak och är en del av EU:s fördrag. I sammanhanget är det värt att notera att EU-kommissionen förutsätts vara »fördragens väktare«.

Här kan det även vara på sin plats att påminna om FN:s »5 juli-resolution« som säger att mänskliga rättigheter offline även skall gälla online. (A/HRC/RES/20/8 som tillkom på initiativ av Sverige och USA.)

När DSA utarbetades varnade både tjänstemän och civilsamhälle för att delar av förordningen står i strid med de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Detta avvisades av den dåvarande svenska, socialdemokratiska regeringen – och ignorerades av de svenska ledamöter av Europaparlamentet som var centrala i beslutsprocessen.

Nu börjar vi se konsekvenserna.

Naturligtvis ogillar politikerna sociala media. De är en möjlighet för medborgarna att käfta emot, ifrågasätta och lägga sig i. Detta stör och tvingar makthavarna att försvara sin ståndpunkt. Det minskar deras makt.

Man kan undra vad EU tänker göra om Musk inte lyder och kanske inte heller betalar de böter Bryssel då kommer att ålägga X (6% av företagets omsättning)? Blockera X? En europeisk digital järnridå, som The Great Firewall of China?

Har man verkligen tänkt igenom det här?

Mer troligt är att X lämnar den europeiska marknaden.

Vilket i så fall innebär att den enda breda arena för samhällsdebatt där alla kan medverka på lika villkor stängs. På grund av politiskt tryck. Bad optics. (Och ändå möjligt att kringgå med VPN.)

Det är lite av ett Gutenberg moment över det hela. Tumultet när allmänheten fick tillgång till information som tidigare var förbehållen ett fåtal. Revolutionen i att kunna göra sin röst hörd och dela information med många.

Sedan får vi nog leva med att alla inte tycker likadant.

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

• EU-kommissionen: Commission opens formal proceedings against X under the Digital Services Act »
• Commission investigating X for alleged violations of EU content moderation rules »
• EU targets Musk’s X in first illegal content probe »
• X vs. EU: Elon Musk hit with probe over spread of toxic content »
• EU Bureaucrats Formally Investigate X Over Lack of “Disinformation” Censorship »

PTS skall utse våra nya nätcensorer

av

Vilka blir våra nya statligt godkända nätcensorer? Det blir en fråga för Post- och Telestyrelsen, PTS.

Nu är remisstiden ute och det skall göras svensk lag av EU:s Digital Services ACT (DSA).

Bland annat föreskriver DSA att det skall utses så kallade »betrodda anmälare« eller »Trusted Flaggers« på engelska. Enkelt uttryckt är dessa ett slags nätcensorer som skall få en direktlinje till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.

De beskrivs så här i DSA:

»Leverantörerna ska genomföra nödvändiga tekniska och organisatoriska åtgärder för att prioritera anmälningar från så kallade betrodda anmälare. Sådana utses av samordnaren för digitala tjänster i respektive medlemsstat. Samordnaren kan även besluta att dra tillbaka statusen. Betrodda anmälare ska ha särskild sakkunskap och kompetens gällande att upptäcka, identifiera och anmäla olagligt innehåll och ska agera aktsamt, korrekt och objektivt.«

»Som ytterligare exempel nämns i skälen icke-statliga organisationer och privata eller halvoffentliga organ. (…) Organisationer som har åtagit sig att anmäla olagliga rasistiska och främlingsfientliga uttryck online anges också som exempel i detta sammanhang. Branschorganisationer som företräder sina medlemmars intressen uppmanas att ansöka om status som betrodda anmälare (…)«

Man kan ana att ett antal intresseorganisationer och särintressen kommer att vara angelägna om att få vara med och censurera internet. Företrädare för »kollektiva intressen« som det stod i första varianten av DSA.

Även om de betrodda anmälarna är tänkta att anmäla olagligt innehåll håller detta på att bli en gråzon i den pågående debatten om hat och hot på nätet. Just nu läggs mycket energi i EU på att räkna ut hur man skall kunna stoppa »olämpligt men inte olagligt« innehåll. Räkna med att det blir en stridsfråga i EU-legislaturen 2024-29.

Dessa betrodda anmälare skall utses av en nationell samordnare. Vem det är tänkt att vara i Sverige avslöjas i utredningen, SOU 2023:39:

»Post- och telestyrelsen utses till samordnare för digitala tjänster.«

PTS hanterar idag mest frågor som rör telemarknad och relaterad teknik. Nu skall mandatet alltså utökas till att även gälla censur av innehåll.

I enlighet med DSA skall PTS alltså utse ett slags statligt godkända nätcensorer.

Raskt innfinner sig frågan: Vilka blir dessa betrodda anmälare?

Görs detta fel kan det lätt användas för att tysta obekväma aktörer i samhällsdebatten. (Victor Orban i Ungern lär jubla.)

Vi har tidigare varnat för Trusted Flaggers här på bloggen. Nu visar det sig att vi inte var ensamma om vår oro. Tjänstemän i regeringskansliet flaggade också för att detta kan bli ett demokratiskt problem, i samband med att DSA behandlades i EU:s ministerråd. Men dessa farhågor viftades bort av ansvarigt statsråd, dåvarande digitaliseringsminister Anders Ygeman (S).

Ansvarigt statsråd idag är civilminister Erik Slottner (KD).

• SOU 2023:39 En inre marknad för digitala tjänster – kompletteringar och ändringar i svensk rätt »

DSA – EU kopplar greppet om det fria ordet online

av

EU:s nya Digital Services Act – en lagstiftning för att stärka användarnas rättigheter eller ett verktyg för censur och åsiktsförtryck?

I fredags (25/8) började delar av EU:s nya Digital Services ACT (DSA / Förordningen om digitala tjänster) att gälla. Den skall vara fullt ut tillämpad nästa år.

I det nu aktuella steget finns regler för stora nätplattformar och sökmotorer (t.ex. Facebook, Instagram, TikTok, X (f.d. Twitter), YouTube, Snapchat, LinkedIn, Pinterest, Amazon, Booking, AliExpress, Zalando, Google Shopping, Wikipedia, Google Maps, Googles och Apples app stores samt Google Search och Microsoft Bing). För mindre plattformar börjar reglerna gälla 24 februari nästa år.

Dels handlar det om stärkt rätt för användare, som att få information om varför ett inlägg plockats bort och en möjlighet att överklaga sådana beslut. Annonsering får inte längre målgruppsanpassas utifrån känslig data som religion, etnicitet, politisk åskådning och sexuella preferenser.

Dels handlar det om plattformarna som sådana. De kommer att behöva lägga betydligt mer resurser på byråkrati, avrapportering och transparensrapporter till EU.

Plattformar som inte följer reglerna kan dömas till jätteböter eller helt komma att förbjudas i EU (hur nu det är tänkt att gå till).

Det verkligt knepiga gäller yttrandefriheten online.

Plattformarna blir skyldiga att plocka bort olagligt innehåll, vilket möjligen låter rimligt.

Samtidigt uppstår problem med innehåll som är förbjudet i ett EU-land men inte ett annat – t.ex. information om abort eller hädelse.

Detta gäller speciellt då DSA öppnar för gränsöverskridande nedtagningsorder där en myndighet i ett EU-land kan beordra borttagning av innehåll på plattformar / servrar i andra medlemsstater.

Dessutom föreskrivs åtgärder mot desinformation och skadligt innehåll. Vilket är en knepig fråga.

Vad som är desinformation är inte alltid uppenbart, ibland förändras saken med tiden och här finns ett stort utrymme för subjektivitet. Frågan om vem som skall bestämma vad som är sant respektive falskt är öppen.

Genom sina användarvillkor kan plattformarna redan förbjuda innehåll som inte är olagligt. Vilket i och för sig är deras rätt som privata företag i ett ömsesidigt avtal med respektive användare. Men det är en möjlighet som politiker redan har utnyttjat för att få bort sådant från nätet som de inte vill eller vågar ge sig på i en offentlig, demokratisk lagstiftningsprocess.

DSA har väckt en oro för att innehåll som är politiskt avvikande eller ifrågasättande kan komma att censureras.

Det är förvisso inte ödesbestämt att så blir fallet. Men möjligheten öppnas nu. Och det saknas inte exempel på politiker (och myndigheter) som velat begränsa den fria debatten.

I nästa steg för DSA – 2024 – kommer bland annat så kallade Trusted Flaggers (”betrodda anmälare”). Det kan vara organisationer, myndigheter och särintressen som får en direktlinje till de olika nätplattformarna för att rekommendera vilket innehåll som bör tas bort.

Detta kan dels leda till överdriven eller subjektiv nätcensur. Dels till att myndigheter / tjänstemän får en möjlighet att rekommendera censur av innehåll som inte är olagligt, utan föregående rättslig prövning. Vilket i så fall är uppenbart problematiskt.

Vi har sökt kontakt med Justitiedepartementet för att få veta hur systemet med Trusted Flaggers är tänkt att fungera i Sverige. Än så läge har vi inte fått något svar.

EU:s nya Digital Services Act beskrivs ibland som en lagstiftning för att stärka användarnas privatliv och rättigheter. Ibland som ett verktyg för censur och åsiktsförtryck. Det ena behöver inte nödvändigtvis utesluta det andra.

Läs mer:
• Big Tech’s to-do list under new EU content rules »
• EU Digital Services Act: Challenges remain as enforcement begins »

Chatcontrol hotar yttrandefriheten

av

EU-kommissionen skriver själv att Chatcontrol kommer att inskränka yttrandefriheten. Men den tycker att det är ett pris värt att betala.

EU-kommissionens förslag till granskning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden – Chatcontrol – har kritiserats för att det kränker vår rätt till privatliv och privat korrespondens, som är en grundläggande mänsklig rättighet.

Men det är inte allt. På sidan 13 i sitt förslag skriver EU-kommissionen själv:

»Samtidigt påverkar åtgärderna i förslaget i första hand utövandet av de grundläggande rättigheterna för användarna av tjänsterna i fråga. Dessa rättigheter omfattar i synnerhet de grundläggande rättigheterna till respekten för privatlivet (bland annat att all kommunikation är konfidentiell, som en del av den mer allmänna rätten till respekt för privatlivet och familjelivet), skyddet av personuppgifter samt yttrande- och informationsfriheten.«

Låt oss därför fundera högt kring hur Chatcontrol hotar yttrandefriheten.

Det finns goda skäl att anta att folk i allmänhet kommer att ägna sig åt självcensur om de vet att någon annan – i detta fall staten i skepnad av en ny EU-myndighet – ständigt kikar över axeln.

EU-kommissionen är, som synes, medveten om den risken – men väljer att bortse från den.

Redan idag kan människor straffas för vad de uttrycker offentligt. Med Chatcontrol passeras en principiellt viktig gräns: Nu kommer människor även att kunna straffas för vad de skriver till varandra, i privata meddelanden.

Än så länge är det officiella syftet med Chatcontrol att bekämpa sexuella övergrepp mot barn. Men vi vet att övervakningslagar alltid drabbas av ändamålsglidning – både till syfte och metod.

Det finns massor av information som politiker uttryckligen ogillar: Det kan gälla ”hat och hot”; fake news; kritik av pandemi-politiken; ”klimatförnekelse”; drogliberalism – eller något annat som politiken (plus myndigheter, media och olika samhällsdebattörer) anser vara så viktigt att de kan överväga att begränsa yttrandefriheten.

Det finns redan exempel i USA på hur politik och myndigheter gått in för att få sociala media att censurera innehåll. Även sådant som senare visat sig vara korrekt.

Här i Sverige har vi flera olika myndigheter med uppgift att hålla ett öga på vad som sägs på nätet. Och det saknas inte fria aktörer (ofta med myndigheternas öra) som med olika metoder försöker begränsa den fria debatten online.

När dörren väl öppnats för att kontrollera vad folk skriver till varandra kommer frestelsen att använda detta verktyg för allehanda syften att vara oemotståndlig.

Det behöver inte ens handla om lömskt eller ont uppsåt. Hannah Arendt påpekar i sitt standardverk om den totalitära statens rötter »Vägen till helvetet behöver inte alls vara kantad med ordspråkets goda föresatser, utan kan lika gärna vara kantad av inga föresatser alls.«

Hon påpekar även att »Brott mot de mänskliga rättigheterna kan alltid rättfärdigas med förevändningen att det rätta är lika med det som är bra eller nyttigt för helheten i kontrast till delarna.«

Och även om systemet inte skulle komma att missbrukas med ont uppsåt, av inkompetens eller missriktad välvilja – så är själva vetskapen om att staten läser våra meddelanden tillräcklig för att människor kommer att ålägga sig självcensur.

Vilket skapar ett samhälle där färre idéer bryts mot varandra – vilket kommer att leda till ett tystare och stagnerande samhälle.

Begränsas yttrandefriheten blir dessutom demokratin meningslös. För hur skall medborgarna kunna göra ett informerat val om viss information, vissa åsikter och visst ifrågasättande tystas ned – direkt eller indirekt?

Än så länge är Chatcontrol ett indirekt hot mot yttrandefriheten, eftersom den redan i sin nu föreslagna form kan antas leda till ett visst mått av självcensur. Och med dess förutsägbara ändamålsglidning blir den ett direkt hot.

Detta vet EU-kommissionen. Den skriver det själv i sitt förslag. Men den tycker att det är ett pris värt att betala.

Vilket inte är acceptabelt. Mänskliga rättigheter skall gälla även på nätet.

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• Allt du behöver veta om #ChatControl »
• StopScanningMe.eu »

• Använd denna mail-robot för att protestera mot förslaget om Chatcontrol »

Följ oss även på Twitter: @femtejuli

Frankrike och EU: Blockera sociala media vid oroligheter

av

Frankrike vill kunna blockera sociala media vid oroligheter. EU-kommissionen ger sitt stöd och erbjuder även en laglig grund.

Den franska regeringen har problem med kravaller. Är det inte Gula västarna så är det invandrarungdomar eller protester mot höjd pensionsålder.

Därför vill franska politiker, med president Macron i spetsen, kunna stänga ner sociala media för att undvika oroligheter.

Vilket råkar vara ungefär samma argument som används av skurkstater som stänger ner siter och ibland hela internet när det börjar bli hett om öronen.

Frankrike har redan vissa sådana lagar, delvis som en konsekvens av hur man valt att lagstifta kring EU:s nya Digital Services Act (DSA).

Som om inte detta är tillräckligt problematiskt har EU:s kommissionär för den inre marknaden, Thierry Breton, uttalat sitt stöd för Macrons nätcensur. Han tycks även mena att DSA ger stöd för sådant. Tänka sig.

Detta har fått ett antal organisationer som arbetar med nätfrågor att gå i taket. Breton har sedan gjort ett allmänt hållet uttalande om vikten av ett fritt och öppet internet. Hur han menar att DSA skall kunna användas för att stoppa politiska protester framgår dock inte. Men det är inte alls omöjligt att så är fallet.

• Social media shutdowns might be happening in the EU with new law »
• DSA is not a censorship tool: Commissioner Breton must clarify blocking statement »
• Civil Society Statement: Commissioner Breton Needs to Clarify Comments About the DSA Allowing for Platform Blocking »

AI – när allt du skriver påverkar framtiden

av

Vad vi får ut av AI beror på vad den tränas på. Vilket måste vara en oerhörd frestelse för den som vill påverka vårt samhälle.

Det finns de som fruktar att artificiell intelligens – AI – kommer att utveckla något slags eget medvetande – och till exempel bestämma sig för att den klarar sig bättre utan oss människor. Eller att den kan komma att förslava oss.

Själv är jag inte alls så dyster. AI kommer att lyfta oss in i framtiden. Plötsligt har vi ett människovänligt användargränssnitt för att hantera vår samlade kunskap.

Vilket medför sina speciella problem. Maskiner gör vad man säger åt dem att göra. AI styrs av det material den tränas på.

Vilket väcker frågan: Finns det intressenter som skulle ha något att vinna på att algoritmen snedvrids genom ett subjektivt urval av vad systemet tränas på?

Därför känns det angeläget att AI tränas på så stor del av internets innehåll som möjligt. Så att man kan vara trygg med att det till exempel inte ligger några ekonomiska eller politiska filter mellan mänsklighetens samlade kunskap och användaren.

Så mycket som möjligt trålas redan upp. Twitter var nyligen tvingade att begränsa antalet visade tweets per användare och dag på grund av att massor av AI-botar var inne och skrapade upp all information de kunde komma över.

Man kan utgå från att samma sak gäller även på nätet i övrigt. Allt samlas in från tidningar, bloggar, sociala media, avhandlingar, rapporter, presentationer etc. Man är redan på gång med att även samla in och analysera ljud och video.

Allt du har sagt i en podcast, allt du publicerat på nätet och allt du länkat till är på väg att bli en del av det kollektiva medvetandet. Vilket även gäller alla andra.

Dock kommer ingen AI att kunna få tag i all information, så i strikt mening blir ändå en viss bias något slags default-läge.

Frestelsen att sålla bland all denna input – tänk på barnen; hat & hot; rikets säkerhet; kriget mot narkotikan; klimatet; terroristerna; fake news etc. – måste vara enorm.

Kineserna håller tydligen på att bygga ett eget AI-system. Vilket låter lika intressant som förfärande. Där kommer garanterat den information man använder för att träna sitt AI att vara sållad. Så att resultatet inte blir politiskt fel eller olämpligt…

Utrymmet för oförutsedda och oönskade effekter om ett AI tränas på subjektivt utvald information kan bli stort.

I grunden känns det hela som något slags yttrandefrihetsfråga. Eller informationsfrihet i ett vidare perspektiv. Kommer den enes input till det kollektiva medvetandet att bli lika värderat som den andres? Och om inte, på vilka grunder?

Vilket känns som en mer närliggande och konkret fråga än om AI kommer att ta över världen.

Därför är det klokt av SD att säga nej till Chat Control

av

Jag har lovat att förklara felen med Chat Control på SD:s web-tv Riks. I denna bloggpost vill jag därför krydda med några argument speciellt riktade till SD-väljare.

Sverigedemokraterna och Centern säger nej till Chat Control. Speciellt hos SD tror jag att det finns en efterfrågan på mer information. Därför gör jag ett blixtbesök i Stockholm under måndagen för att medverka i partiets Youtube-kanal, Riks.

Mitt mål är tvådelat. Dels att på objektiv grund gå igenom varför Chat Control är ett galet förslag. Dels att diskutera varför jag anser att det är en god idé för just SD att säga nej till Ylva Johanssons förslag om att kontrollera innehållet i våra elektroniska kommunikationer.

För den som söker de vanliga praktiska, principiella och formella skälen för att säga nej till Chat Control, följ denna länk »

Nu skall jag använda denna bloggpost för att tänka högt. Vilka ytterligare argument kan tänkas vara relevanta för sverigedemokrater?

• Chat Control gör åsiktsförtryck möjligt

Siffror visar att människor på högerkanten upplever betydligt större problem vad gäller att fritt kunna uttrycka sin åsikt än vänsterfolk. Med Chat Control kan det bli än värre.

Jag påstår inte att Chat Control är skapat för att bedriva åsiktsförtryck. Men det är ett perfekt verktyg för att påverka och begränsa den fria åsiktsbildningen, om man skulle vilja.

Chat Control innebär att man granskar innehållet i våra personliga, privata kommunikationer. Och vad staten vill att verktygen skall leta efter är upp till den politiska dagsformen. Syfte och omfattning kan lätt utökas.

Övervakningslagar drabbas alltid av ändamålsglidning. Ta till exempel datalagringen som bara skulle användas för att utreda allvarliga brott, men som istället kom att användas för att jaga fildelare och av Skatteverket för att snoka i folks privatliv.

Och det saknas verkligen inte krav från olika håll om att inskränka yttrandefriheten. Identitetspolitiken, klimatfrågan och andra politiska symbolfrågor kännetecknas emellanåt av intolerans mot oliktänkande.

Idag håller myndigheterna koll på vad vi säger offentligt, så att vi inte uttrycker något som är förbjudet. Med Chat Control kommer staten även att kunna kontrollera vad vi skriver till varandra i privata kommunikationer. Vilket kan få långtgående konsekvenser.

Att granska innehållet i människors kommunikationer har alltid varit ett verktyg för regimer som förtrycker sitt folk – från gamla Östtyskland till dagens Kina.

• Chat Control bryter mot den västerländska kulturtraditionen

Det som skiljer den västerländska kulturen från många andra är en idétradition som bygger på tusentals år av filosofisk idéutveckling med influenser från en kristen värdegrund.

Hos oss har individen grundläggande rättigheter som skyddar henne mot staten. Man kan säga att de mänskliga rättigheterna är essensen av vår kultur. Det är därför vi inte kastar bögar från tak, stenar otrogna eller betraktar kvinnan som mannens egendom. Det är därför vi har rätt till privatliv, yttrandefrihet med mera.

Våra rättigheter är helt enkelt en minsta gemensam nämnare för fredlig, civiliserad samexistens som vuxit fram genom en konservativ process med stegvis utveckling baserad på erfarenhet. Vilket på flera sätt är en bra sak.

Det är dessa rättigheter – vilka skiljer vårt samhälle från mer våldsamma delar av världen – som EU-kommissionär Ylva Johansson vill urholka. I förslaget skrivs rakt ut att Chat Control inskränker folks möjlighet att utöva sina mänskliga rättigheter, till exempel rätten till privatliv och privat korrespondens samt yttrandefriheten.

Med andra ord, EU-kommissionen vill montera ner några av de principer som utgör grunden för den västerländska kultursfären. Vilket är raka motsatsen till värdekonservatism.

• Övervaka dem som misstänks för brott – inte alla andra hela tiden

Alla är överens om att de som misstänks för brott skall kunna övervakas. Vilket är en helt annan sak än att övervaka alla andra, hela tiden. Polisens arbete kan snarare bli mer effektivt om man fokuserar på att lösa de brott man redan känner till.

De som verkligen har något att dölja kommer att använda andra sätt att kommunicera – som inte träffas av Ylva Johanssons förslag. Chat Control kommer istället att granska och analysera vad helt vanliga, hederliga människor skriver och sänder till varandra.

När ett liknande system prövades i Schweiz visade det sig att minst 80% av flaggningarna var falska. Det vill säga att mängder av oskyldiga människor drabbats av anklagelser som är fruktansvärda även om de senare visar sig vara helt felaktiga.

Det finns redan gott om outredda fall med övergrepp mot barn som samlas på hög hos de olika europeiska polismyndigheterna. Tillför polisen resurser för att utreda dessa – istället för att låta ett AI gissa och missuppfatta vad du skriver och menar i dina privata meddelanden.

Läs mer om problemen med Chat Control här. »

Chat Control bör fällas på sina egna bristande meriter. Men man skall även vara medveten om de övriga risker som kan bli följden av sådan EU-lagstiftning. Det visar sig ju emellanåt att lite mer konsekvensanalys hade varit en bra sak i den politiska debatten.

Nu drar jag iväg på mitt blixtbesök i Stockholm. Lite senare i veckan skall jag skriva om varför Moderaternas ja till Chat Control är ett svek mot partiets själ och idétradition.

Ur den östtyska strafflagen, bild från Stasi Museum Berlin.