Femte juli

Nätet till folket!

Yttrandefrihet

Yttrandefriheten är en förutsättning för våra övriga fri- och rättigheter samt för ett öppet, demokratiskt samhälle. Idag är yttrandefriheten under attack från såväl statliga som privata aktörer och från politiska grupperingar som vill tysta sina motståndare.

Säpos förslag om förbud mot att inneha eller titta på terrorpropaganda är naivt

av

I veckan som gick krävde Säpo-chefen Klas Friberg att regeringen skall utreda ett förbud mot att inneha eller titta på terrorpropaganda.

»Säkerhetspolisen ser att en kriminalisering skulle ge möjlighet att lagföra enskilda individer. En kriminalisering skulle också ha en dämpande effekt vad gäller radikalisering. Det gäller inte minst unga personer som är propagandans främsta målgrupp.«

TT rapporterar:

Enligt Friberg hittar polisen ofta våldsbejakande islamistisk propaganda vid husrannsakningar gällande kontraterrorism, men på grund av att det inte är ett brott att inneha den typen av propaganda har Säkerhetspolisen svårt att ingripa.

Att tro att människor som lockas av en blodtörstig terrororganisation skulle bry sig om ett sådant förbud verkar naivt.

Dessutom bör man fråga sig om något blir bättre om Säpo inte skulle kunna stärka sina misstankar genom att sådant material går att finna hos de personer man utreder. (Om vi antar att ett förbud verkligen skulle efterlevas.) Och kan det inte vara till nytta för Säpo att se vilka som delar sådan propaganda och i vilken kontext det sker?

Samtidigt är de oväntade och oönskade konsekvenserna inte direkt svåra att förutse. Hur hanterar man till exempel journalister, forskare och människorättsorganisationer som behöver tillgång till sådant som terrororganisationer publicerar online? Eller helt vanliga människor som vill bilda sig en egen uppfattning om vad som sker i deras omvärld?

Var går gränsen? Strikt tolkade skulle vissa internationella definitioner av terrorism öppna för att vår regering ägnar sig åt terrorpropaganda.

Vem bestämmer vad som skall klassas som terrorism? Många skulle till exempel betrakta regional separatism som terrorism. Och hur skiljer man nyhetsrapportering om en terror-relaterad händelse från propaganda?

Alternativet är att låta människor få se vad som faktiskt händer i deras omvärld – även om det är motbjudande och obehagligt. För vad kan antas bli bättre om vi inte får reda på vad vårt öppna och fria samhälles fiender har för sig?

Slutligen: Det känns som en dålig plan om staten skall kunna förbjuda information baserat på ett löst och oklart regelverk för att definiera vem avsändaren är. Det kan öppna för att förbjuda i stort sett vad som helst.

Länkar: DN » | Omni » | TT »

De sociala nätjättarnas självskadebeteende

av

Facebook, Twitter, Pinterest och Google/Youtube har anklagats för och/eller blivit avslöjade med att vara politiskt partiska. Vilket nu är på väg att slå tillbaka mot dem själva.

Det handlar om privata företag, så de är naturligtvis fria att välja sin egen väg. Men plattformarnas dominerande ställning har samtidigt medfört en omfattande kritik, speciellt i USA.

Kärnfrågan är om de är att betrakta som plattformar eller publicister.

Om de är plattformar, då har de fördelen av budbärarimmunitet (safe harbour/mere conduit) – som innebär att de inte kan hållas ansvariga för vad deras användare gör.

Men om de är att betrakta som publicister, då faller ansvaret för vad som publiceras på dem själva.

Om de modererar sitt innehåll genom att missgynna vissa politiska åsikter och gynna andra – då kommer de att betraktas som publicister. Det innebär att de kan komma att förlora sin budbärarimmunitet. Vilket redan är en konkret politisk fråga i USA.

Men frågan är om politisk reglering är ett dugg bättre.

Med risk för att vara tjatig: Den enda hållbara strategin för de sociala plattformarna är att bara censurera sådant som är direkt olagligt. Och att vara fullständigt öppna och transparenta med hur de hanterar detta.

Men det verkar inte vara den väg de sociala plattformarna väljer att gå. Facebook har själva efterlyst mer politisk styrning. Och Google har avslöjats med att driva en dold politisk agenda.

Saken blir knappast bättre av att Google censurerar avslöjande reportage som exponerar företagets politiska subjektivitet. (Om du vill se det senaste exemplet på alternativmedias granskning – som censurerats av Google-ägda Youtube – då finns reportaget på andra videositer, som Bitchute.)

Lästips: Ett sakligt inlägg om nätcensur

av

Här är ett långt men intressant lästips. Det är David Kaye (professor i juridik på UC Irvine, UN Special Rapporteur on freedom of expression, författare till Speech Police: The Global Struggle to Govern the Internet) som ger sig in i den infekterade striden om moderering och censur av innehåll på sociala media.

Länk: A New Constitution for Content Moderation »

Ur Kayes lista på förslag:

  • Decentraliserat beslutsfattande förankrat i lokalt språk och lokal samhällsdebatt.
  • Mänskliga rättigheter som ledstjärna för moderering av innehåll.
  • Radikalt förbättrad transparens.
  • Branschomfattande tillsyn och ansvar med möjlighet för användare att överklaga beslut.

En bärande tanke i artikeln är att det är våra mänskliga / medborgerliga fri- och rättigheter, med speciell uppmärksamhet på yttrandefriheten som bör vägleda moderering av innehåll i sociala media.

Kaye påpekar också att det inte bara är ängsliga nätföretag och skurkstater som hotar nätets frihet – utan även våra egna demokratiskt valda politiker.

När staten säger att du ägnar dig åt fake news

av

Tänk dig att du avslöjar något missförhållande som har med politiker eller staten att göra.

Tänk dig sedan att staten stämplar ditt avslöjande som falska nyheter. Inte för att dina uppgifter är fel. Utan för att det stör makthavarna att du rapporterar om saken.

Tänk dig därefter att staten har stiftat lagar som gör det olagligt för sociala media att rapportera om sådant som staten anser vara fake news. Vilket leder till att ditt avslöjande inte får den spridning det borde ha.

Denna dystopi är redan verklighet i länder som Ryssland, Singapore och Frankrike. Många skulle vilja se ett liknande system på EU-nivå. Och i en del länder används istället etiketten »näthat« för att hindra att obekväm information sprids – hur korrekt, relevant och av allmänintresse den än må vara.

Det är så det blir när makten känner sig hotad av fri information. Vilket makten alltid gör, även i till synes demokratiskt anständiga länder. Detta är dock en aspekt som ytterst sällan diskuteras när drevet går mot sociala media och nätbaserade informationskanaler.

Därmed inte annat sagt än att det finns falska nyheter och näthat. Men det uppstår problem när detta används som ursäkt för att stoppa information och analys som är av allmänintresse. Vilket sker allt oftare.

Länk: When the Government Says You’re Fake News »

Budbärarimmunitet – nästa stora nätfråga i EU

av

EU:s e-Handelsdirektiv är 20 år gammalt och kommer att revideras under den nya mandatperioden, 2019-24. Den stora stridsfrågan lär bli budbärarimmuniteten (safe harbor / mere conduit) som säger att operatörer (och i vissa fall plattformar) inte kan hållas ansvariga för vad enskilda användare gör i deras nät. Vilket är en princip som har många fiender.

Grundprincipen är att nätoperatörer tillhandahåller infrastruktur för att kommunicera information – och därför inte kan hållas ansvariga för vad deras användare gör i nätet. Detta på samma sätt som till exempel posten inte kan hållas ansvarig för vad folk skriver i sina brev eller teleoperatörer inte kan hållas ansvariga för vad folk säger i telefon.

Detta är en princip som ogillas av allt från upphovsrättsindustrin till medlemsstaternas polis och underrättelsetjänster. Och den står i vägen för dem som vill se en mer allmän censur av nätets innehåll.

Men det är också en princip som bygger på en viktig grundpelare för en rättsstat: Att det är den som sprider information (användaren) som är ansvarig för sina handlingar, som till exempel att sprida olagligt material och olaglig information. Inte nätoperatören.

Frågan har ställts spå huvudet av EU:s nya upphovsrättsdirektiv – som kräver att nätplattformarna skall skanna allt som laddas upp och förhandscensurera sådant som inkräktar på någon annans upphovsrätt. (Även om det än så länge är oklart hur detta skall gå till.)

EDRi rapporterar:

In the past months, the Directorate-General for Communications Networks, Content and Technology (DG Connect) of the EU Commission already started the process of exploring policy options for content moderation that will be presented to the incoming College of Commissioners. A reform of the ECD to attempt the harmonisation of liability exemptions and content moderation rules seems to have become unavoidable.

Detta handlar om vårt fria och öppna internet. Om informationens frihet. Och om det demokratiska hygienkravet att inte tillämpa förhandscensur.

Uppskattningsvis kommer det att ta minst ett år, möjligen mer innan något konkret förslag ligger på bordet. Men det är ingen ursäkt för att inte bry sig. Det är under den förberedande fasen – innan folk grävt ner sig allt för djupt i sina skyttegravar – som det finns realistiska möjligheter att påverka det nya direktivets innehåll.

Så låt oss inte vänta till det är för sent – igen. Här måste civilsamhället, nätsamfundet och medborgarrättsaktivister komma in tidigt i processen, för att sänka dåliga idéer innan de blir del av ett kommissionsförslag till nytt direktiv.

USA: Många anser att sociala plattformar är partiska – men att reglering vore värre

av

Det amerikanska opinionsinstitutet Scott Rasmussen har undersökt vad folk i USA anser om partiskhet och censur i sociala media:

»Thirty-four percent (34%) of voters believe YouTube will likely use new content rules to censor views that it disagrees with while 26% believe it will impose the rules fairly. A ScottRasmussen.com national survey found that a plurality–40%–are not sure.« (…)

»The survey also found that 29% believe YouTube is an unbiased platform for all users while 20% believe it is biased against conservatives. Just 6% think the Google owned platform is biased against liberals. Forty-four percent (44%) aren’t sure.«

Hur tycker då folk att frågan skall hanteras?

»To ensure equal opportunities for all points of view, just 21% believe the federal government should impose regulations on YouTube. Seventy-nine percent (79%) believe the company should they be allowed to manage their own users. That’s partly because 59% believe government regulators are more likely to be biased than YouTube.«

Detta är som sagt amerikanska siffror. Och USA är ju på något sätt epicentrum för debatten om censur i sociala media – så siffrorna är intressanta, även om vi inte har några motsvarande europeiska undersökningar.

Att fler tror att Youtube censurerar utifrån åsikter än på objektiv grund visar att många inte litar på att plattformen är åsiktsneutral – även om antalet osäkra är stort.

Det är också intressant att notera att de flesta vill att myndigheterna skall hålla fingrarna borta från frågan – och att en tydlig majoritet anser att dessa är mer partiska än Youtube.

Samtidigt håller censurfrågan på att växa till ett påtagligt problem för de sociala plattformarna. Att censurera är känsligt och stökigt. Att uppfattas som partiska kan vara dåligt såväl för affärerna som för företagens allmänna trovärdighet. Och att vara ordningsmän för allt som sägs och visas i sociala media är en gigantisk och resurskrävande verksamhet – kanske rent av omöjlig.

Det enklaste vore kanske att bara censurera sådant som är olagligt. Men det kompliceras av att olika länder har olika lagar och att internet inte känner några nationsgränser. Och att ytterligare balkanisera internet skulle strida mot dess grundläggande idé.

Länk: 34% BELIEVE YOUTUBE WILL CENSOR OPPOSING POLITICAL VIEWS; 26% DISAGREE; 40% NOT SURE »

För att kunna överklaga nätcensur måste man få veta att den sker

av

Electronic Frontier Foundation (EFF) har publicerat en intressant rapport: Samtidigt som allt fler nätplattformar ger sina användare möjlighet att överklaga censur av poster – så är de ofta dåliga på att informera om att de har censurerat. Och sådan information är ju en förutsättning för att man skall kunna överklaga över huvud taget.

EFF examined the content moderation policies of 16 platforms and app stores, including Facebook, Twitter, the Apple App Store, and Instagram. Only four companies—Facebook, Reddit, Apple, and GitHub—commit to notifying users when any content is censored and specifying the legal request or community guideline violation that led to the removal. While Twitter notifies users when tweets are removed, it carves out an exception for tweets related to “terrorism,” a class of content that is difficult to accurately identify and can include counter-speech or documentation of war crimes. Notably, Facebook and GitHub were found to have more comprehensive notice policies than their peers.

Nu handlar det i och för sig om privata företag med snåriga användaravtal – så begreppet rättssäkerhet är kanske inte tillämpligt. Men detta är helt klart en konsumentfråga.

Seriösa nätplattformar skall naturligtvis informera användare om när poster censureras – samt erbjuda en reell möjlighet att begära omprövning av sådana beslut. Speciellt när besluten i fråga fattas automatiskt, utifrån algoritmer som varken förstår kontext eller humor.

EFF:
• Social Media Platforms Increase Transparency About Content Removal Requests, But Many Keep Users in the Dark When Their Speech Is Censored, EFF Report Shows »
• Who Has Your Back? Censorship Edition 2019 (rapporten) »

Youtubes nya censur suddar i Europas historia

av

Youtube har i enlighet med sin senaste policy beslutat att censurera den klassiska nazityska propagandafilmen »Viljans Triumf« – i vilken Leni Riefenstahl skildrar den då nytillträdda regimens bombastiska Nürnberg-möte.

Filmen är ett centralt historiskt dokument, ett viktigt exempel på propagandans makt och ett av filmhistoriens mest intressanta verk. Men Youtubes nya policy som säger nej till »videos that promote or glorify Nazi ideology, which is inherently discriminatory« tar ingen som helst hänsyn till kontext.

En central fråga är hur folk skall lära sig känna igen förtryck, totalitära krafter, krigshets, masspsykos och propaganda om alla spår av sådant raderas från historien. Det lämnar människor – speciellt ungdomar – värnlösa mot nästa vettvilling eller mordiska regim som dyker upp.

Det finns också en mörk ironi i att Youtube inskränker det fria ordet för att markera mot en ideologi som på sin tid kännetecknades av att med eftertryck bekämpa det fria ordet.

Indiewire kommenterar:

As a matter of pure formalism, the movie exists on the same continuum as Sergei Eistenstein’s “Battleship Potemkin” in its capacity to galvanize a sense of national pride through the language of film.

Vilket pekar på ett annat problem: Dagens censur är ofta enögd i det att den fokuserar på vissa totalitära och auktoritära strömningar. Samtidigt som man skjuter in sig på ett slags politiskt vansinne – så lämnar man andra förtryckande ideologier, som har en högre body count, ifred.

Youtube håller just på att snärja in sig i censurfrågorna på ett sätt som kan komma att hota plattformens själva existens.

/ HAX

Länkar:
• YouTube Pulls ‘Triumph of the Will’ For Violating New Hate Speech Policy »
• The Impossibility Of Content Moderation: YouTube’s New Ban On Nazis Hits Reporter Who Documents Extremism, Professor Teaching About Hitler »
• Youtube i censur-träsket »

Youtube i censur-träsket

av

Youtube tycks vara på väg att öppna dörren för censur, som varken har med lagen eller användarvillkoren att göra. En konsekvens av detta är att Youtube (och andra sociala plattformar) kan komma att förlora vad de har kvar av sin budbärarimmunitet.

Ett telefonbolag kan inte hållas ansvarigt för vad dess användare säger i telefonsamtal. Posten kan inte hållas ansvarig för vad folk skriver eller skickar. Ägaren av en väg kan inte hållas ansvarig för vem som kör på den och i vilket syfte. Principen är att den som äger och driver infrastruktur inte är ansvarig för vad dess användare gör.

Denna princip (budbärarimmunitet / safe harbor / mere conduit) har i stort sett gällt även för internetoperatörer och nätplattformar. Vilket är en klok princip. Om någon gör något som är fel, då är det den personens ansvar – inte nät- eller plattformsoperatörens.

Tyvärr urholkas principen om budbärarimmunitet steg för steg, till exempel genom EU:s nya upphovsrättsdirektiv. Men än så länge finns grundprincipen kvar, i vart fall som ett eftersträvansvärt koncept. Dock finns det tecken som tyder på att Youtube just är på väg att slå in sista spiken i dess kista.

Den utlösande faktorn är ett bråk mellan Vox-kommentatorn Carlos Maza och Youtube-profilen / komikern Steven Crowder. Maza kräver att Crowder skall stängas av från Youtube. Till Youtubes försvar skall sägas att man inte stängt av Crowder. Däremot har man stängt av hans möjlighet att tjäna pengar på Youtube-anonser (trots att han varken brutit mot lagen eller användarvillkoren). För den som vill veta mer om just den konflikten rekommenderas detta samtal mellan Tucker Carlson och Glenn Greenwald.

Detta har fått Youtube att ändra sin policy. På plattformens officiella blogg skriver man bland annat:

»Today, we’re taking another step in our hate speech policy by specifically prohibiting videos alleging that a group is superior in order to justify discrimination, segregation or exclusion based on qualities like age, gender, race, caste, religion, sexual orientation or veteran status.« (…)

»Our systems are also getting smarter about what types of videos should get this treatment, and we’ll be able to apply it to even more borderline videos moving forward. As we do this, we’ll also start raising up more authoritative content in recommendations, building on the changes we made to news last year. For example, if a user is watching a video that comes close to violating our policies, our systems may include more videos from authoritative sources (like top news channels) in the ”watch next” panel.« (…)

Detta kan betyda lite vad som helst – och öppnar dörrarna för subjektiv bedömning. Man kan till exempel undra hur Youtubes algoritmer skall kunna skilja mellan »skillnader« och »överlägsenhet« – vilket även många människor verkar oförmögna att göra.

Risken är att detta kommer att leda till en tämligen urskiljningslös, automatiserad blockering och censur – som dessutom missar sitt eget mål.

Samtidigt oroas forskare, jurister, människorättsaktivister och journalister över att viktig dokumentation från krigs- och konfliktområden och om extremism inte lägre är tillgänglig. Lärare protesterar mot att Youtube-filmer de lagt upp för att förklara nazismens framväxt och brott mot mänskligheten för sina studenter nu rensas bort från plattformen.

Det centrala problemet är att godtycke och subjektivitet med detta är på väg att få samma tyngd som lag och formella användarvillkor. Vilket innebär att Youtube självmant ikläder sig rollen av censor eller nätpolis. Då försvagas principen om budbärarimmunitet – till den punkt där den blir meningslös, eftersom företaget frivilligt tar på sig just den uppgift som principen var tänkt att skydda det emot. Och då kommer Youtube att hamna i en situation då allt som publiceras av dess användare blir företagets direkta ansvar.

Antingen släpper man igenom allt som man inte själv upptäckt / informerats om är direkt olagligt – och behåller sin budbärarimmunitet. Eller så censurerar man utifrån subjektiva kriterier – och blir därmed (lagligt och/eller moraliskt) ansvariga för varenda videosnutt som laddas upp.

Men just nu binder Youtube bara ris åt egen rygg.

För att inte tala om hur en icke rättssäker censur uppmuntrar till massanmälningar av Youtube-filmer – på grund av att vissa grupper inte tycker om de åsikter som framförs i dem. Massanmälningar som ofta leder till avstängning från Youtube och/eller dess annonsprogram.

Youtube befinner sig just nu på ett brant sluttande plan.

/ HAX

Länkar:
• Youtube: Our ongoing work to tackle hate »
• YouTube just banned supremacist content, and thousands of channels are about to be removed »
• YouTube’s anti-extremism crackdown targets journalist who documents extremism »
• YouTube is deleting videos on Nazi history as part of its hate speech crackdown »
• Video: Tucker Carlson och Glenn Greenwald om Youtube-censuren »