Yttrandefrihet

Yttrandefriheten är en förutsättning för våra övriga fri- och rättigheter samt för ett öppet, demokratiskt samhälle. Idag är yttrandefriheten under attack från såväl statliga som privata aktörer och från politiska grupperingar som vill tysta sina motståndare.

Chat Control – Ylva Johansson talar i nattmössan

23 mars 2023 av Henrik Alexandersson

EU-kommissionär Ylva Johansson medverkar i Svenska Dagbladets ledar-podd – och visar att hon själv inte begriper vad hon föreslår och vilka konsekvenser det får.

Svenska Dagbladets ledar-podd handlar idag om Chat Control (EU-kommissionens förslag om att granska innehållet i våra elektroniska meddelanden). Medverkande är Ylva Johansson (ansvarig EU-kommissionär), Karl Emil Nikka (IT-säkerhetsspecialist) och Andreas Ericson (SvD).

Två saker sticker ut.

Till att börja med försöker Ylva Johansson med finten att påstå att denna nya övervakning skall beslutas av domstol. Det finns inget sådant i hennes eget förslag. Det kan vara en domstol. Men som förslaget till förordning är skrivet finns inget som säger att det måste vara en domstol. Snarare kommer det att vara någon godtycklig anonym myndighet.

Inte ens när detta påtalats viker hon, utan fortsätter att påstå att det skall vara en domstol. Vilket alltså inte är sant. Läser människan inte sitt eget förslag?

Sedan avslöjar Ylva Johansson att hon faktiskt inte begriper något om kryptering. Det blir direkt pinsamt att lyssna när hon gissar och spekulerar. Vilket i sin tur tyder på att hon inte förstår vad hon föreslår.

Detta är för övrigt inte första gången Ylva Johansson blir påkommen med att inte veta vad hon talar om när det gäller hennes eget förslag.

Det kan dessutom tilläggas att Ylva Johansson inte hade något att säga om att det i hennes eget förslag (sid 13) uttryckligen står att det inskränker användarnas möjlighet att utöva sina grundläggande rättigheter, till exempel rätten till privatliv och privat kommunikation och yttrandefriheten. (Man nämner även att det kränker ”informationsfriheten” och skyddet av personuppgifter.) Tack, men nej tack.

På Twitter skriver ledar-poddens producent, Jesper Sandström:

»Det är sällan jag blir illa till mods av att producera en podd, men idag hände det.

Ylva Johansson förstår inte hur kryptering fungerar, hon förstår inte överhuvudtaget konsekvenserna av den politik hon själv förordar. Lyckligtvis medverkar en sakkunnig som ryter ifrån. Lyssna!«

Förslaget om Chat Control måste gå i papperskorgen.

Lagstiftningsdokument:
• Kommissionens förslag »
• Legislative Observatory »

Relaterade länkar:
• Stop Scanning Me »
• ChatControl.eu »
• ChatControl – granskning av EU-kommissionens förslag
• EU-kommissionen: Övervakning är viktigare än mänskliga rättigheter »
• Why chat control is so dangerous »
• PP: EU-kommissionär Ylva Johansson ljuger om #ChatControl »
• ChatControl – nu är det skarpt läge i EU, men regeringen vill inte tala om saken »
• UN Human Rights Commissioner warns against chat control »
• ChatControl – detta händer i ministerrådet »
• EU:s ministerråd vill kontrollera allt du gör på nätet
• ChatControl: EU-kommissionen duckar alla jobbiga frågor »

TL;DR:
• ChatControl / CSA Regulation – enkelt förklarad »

Total tystnad från politiken om inskränkta mänskliga rättigheter

20 mars 2023 av Henrik Alexandersson

EU-kommissionen lägger fram ett förslag som den själv säger kommer att begränsa de grundläggande mänskliga rättigheterna. Men det går inte att få några svar om vad svenska politiker tycker om saken. Detta är inte bara arrogant, utan även ett demokratiskt problem.

Det är lätt att känna sig frustrerad när politiker vägrar att ens kommentera politiska förslag som kommer att påverka den demokratiska rättsstaten negativt.

Det är precis vad som sker när det gäller EU-kommissionens förslag om att kontrollera innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden – #ChatControl / CSAR.

Detta är ett förslag som kommissionen själv skriver kommer att begränsa vår möjlighet att utöva grundläggande rättigheter som rätten till privatliv och privat korrespondens, yttrandefriheten och informationsfriheten.

Flera gånger har vi försökt få kommentarer från de svenska politiska partierna. Men de vill inte säga något (eller svarar inte alls.) Och ingenstans i media eller samhällsdebatten hörs så mycket som ett pip från dem om saken.

Detta är anmärkningsvärt på flera sätt. Kan de inte svara? Vill de inte? Och i så fall varför?

Saken blir än mer anmärkningsvärd med tanke på att Sverige just nu är ordförandeland i EU. Och i denna roll har regeringen medverkat till skärpningar av kommissionens förslag. Men Justitiedepartementet svarar inte ens på frågor om regeringens ståndpunkt.

En teori är att frågan har hanterats och fortsatt hanteras på tjänstemannanivå. Vilket i så fall är problematiskt, då det innebär att den svenska EU-representationen (troligen) per default går kommissionens ärenden. Framförallt innebär detta att frågan hanteras utanför den demokratiska beslutsprocessen.

Är det verkligen så här vi vill ha det? Att politiken medvetet och uttryckligen begränsar de grundläggande mänskliga rättigheterna – utan att vilja diskutera saken eller ens svara på frågor?

Lagstiftningsdokument:
• Kommissionens förslag »
• Legislative Observatory »

TL;DR:
• ChatControl / CSA Regulation – enkelt förklarad »

Förslaget om Chat Control är slöseri med tid

17 mars 2023 av Henrik Alexandersson

EU-kommissionens förslag om att granska innehållet i allas elektroniska meddelanden är ett slöseri med tid och resurser – som skulle kunna användas bättre om det är barnens bästa man har för ögonen.

Egentligen är det mycket enkelt. EU-kommissionen skriver själv i sitt förslag till #ChatControl (granskning av innehållet i allas elektroniska meddelanden) att det inskränker användarnas möjlighet att utöva sina grundläggande rättigheter.

De grundläggande fri- och rättigheter som kommissionen nämner är rätten till privatliv och privat korrespondens samt yttrandefriheten. (Man nämner också ”informationsfriheten” även om den formellt sett inte är en fördragsskyddad rättighet. Samma sak gäller skyddet av personuppgifter.)

Låt oss nu backa bandet till 2014. Då ogiltigförklarade EU-domstolen EU:s datalagringsdirektiv (lagring av data om folks tele- och datakommunikationer m.m.). Skälet man angav var att det strider mot rätten till privatliv.

Enkelt uttryckt: Övervaka dem som misstänks för brott, inte alla andra hela tiden.

Jämfört med datalagringsdirektivet (som rörde metadata) är Chat Control värre – då det senare förslaget handlar om att granska och analysera innehållet i allas elektroniska meddelanden.

Allt tyder på att EU-domstolen även kommer att ogiltigförklara Chat Control / CSAR om förslaget skulle bli lag.

I så fall har EU satsat åratal av tid samt massor av engagemang och resurser på ett förslag som aldrig borde ha lagts fram från början. Tid, engagemang och resurser som kunde lagts på vettigare saker – inte minst för de barn som förordningen säger sig vilja värna.

Den ansvariga EU-kommissionären Ylva Johansson bör dra tillbaka sitt sitt förslag.

Istället kan hon fundera över vad man bör göra för att hantera alla de anmälningar om verkliga övergrepp mot barn som idag ligger på hög och samlar damm hos polisen i medlemsstaterna.

Lagstiftningsdokument:
• Kommissionens förslag »
• Legislative Observatory »

TL;DR:
• ChatControl / CSA Regulation – enkelt förklarad »

EU-kommissionen vill ta betalt av dem som tillhandahåller innehåll på nätet

23 februari 2023 av Henrik Alexandersson

Idag betalar du för din nätuppkoppling. Nu vill EU att även företag som tillhandahåller innehåll skall betala för distributionen. Vilket slutar med en ökad kostnad för dig.

I tio års tid har EU-kommissionen försökt få företag som tillhandahåller innehåll online att betala en avgift till de stora telekom-företagen. Nu gör kommissionären för den inre marknaden Thierry Breton (tidigare CEO för France Télécom) ett nytt försök.

Kommissionens tanke är att bredbandsutbyggnaden kan påskyndas om de företag som tillhandahåller innehåll betalar för den trafik de ”förorsakar” till teleoperatörer och internet service providers (ISPar).

Saken är dock den att internettrafiken redan betalas av oss användare. Nu vill man att vi skall betala en gång till, genom att lägga avgifter på de tjänster och plattformar vi använder. Vilket naturligtvis kommer att drabba oss alla direkt eller indirekt.

Förslaget är till att börja med ett avsteg från den i EU omhuldade principen om nätneutralitet – som föreskriver en platt spelplan där alla behandlas lika. Att lägga en särskild avgift på de mest populära tjänsterna strider mot idén om ett öppet och fritt internet för alla.

Dessutom inskränks då yttrandefriheten. Internets hela idé är att alla skall kunna uttrycka sig fritt utan grindvakter eller ”vägtullar”.

I sin Open Internet Regulation slog EU redan 2015 fast att slutanvändare skall vara fria att ta del av och distribuera information och innehåll, använda och tillhandahålla de applikationer och tjänster de själva väljer. Vilket uppenbart strider mot kommissionens senaste förslag.

Internet Governance Forum protesterar mot förslaget i ett öppet brev:

»The ideas behind this proposal represent a fundamental misunderstanding of the structure of the internet. First, just like prior proposals, this proposal is based on the mistaken assumption that content providers are causing traffic on broadband networks. Broadband users are requesting this traffic, and they already pay their broadband providers to deliver this traffic to them. Forcing content providers to pay broadband providers for delivering this traffic to their subscribers just results in broadband providers getting paid twice for the same service.«

Dessutom är de kommersiella nätoperatörerna inte de enda som tillhandahåller internet. Med kommissionens förslag skulle till exempel universitet, myndigheter, medlemsstater och andra inte få del av den aktuella ersättningen. Många av dem är dessutom leverantörer av innehåll och riskerar om sådana att drabbas av den nya avgiften.

Hur har man till exempel tänkt sig att hantera innehåll från public service-media? Idag betalar du föst en avgift för din internetuppkoppling. Sedan betalar du för SR, SVT och UR över skattsedeln. Och med kommissionens förslag skall dessa företag sedan betala en gång till, för att de tillhandahåller innehåll. Vilket antingen kommer att leda till högre skatt för dig eller minskat programutbud.

Detta gäller naturligtvis för alla leverantörer av innehåll: Lägger man nya kostnader på dem kommer du att få betala för det till exempel genom högre avgifter, mer reklam, minskat utbud eller hårdare utnyttjande av persondata.

There ain’t no such thing as a free lunch.

EU:s nya ”nätskatt” bygger dessutom på en centraliserad distributionsmodell som gör internet onödigt sårbart.

Länkar:
• Euractiv: EU Commission launches Connectivity Package with ‘fair share’ consultation »
• Internet Governance Forum: Open Letter urging to abandon the “Sending-Party-Network-Pays” proposal »

Utan yttrandefrihet dör demokratin

9 februari 2023 av Henrik Alexandersson

Demokratins paradox är att den kan avskaffa sig själv. I god demokratisk ordning.

Just nu hör vi – inte minst från EU – att fri information är ett problem.

Visst, man skall vara uppmärksam på påverkansoperationer. All information har en avsändare och alla avsändare har ett syfte – som min gamle samhällskunskapslärare inpräntade i oss.

Demokrati betyder folkstyre. Parlamentarisk demokrati bygger på att vi väljer ombud. För att välja dessa hålls allmänna, fria val.

Dessa val kan ses som ett slags mätare på samhällsdebatten. Vilket betyder att om man begränsar hur folk får yttra sig – då påverkar man även det demokratiska ekosystemet och därmed också resultatet av allmänna val.

Yttrandefriheten är ett demokratiskt fundament. Den har vissa, i lag fastställda, gränser. Men i övrigt skall folk få säga vad de vill. Det är därför den är en grundläggande mänsklig rättighet.

Det luriga med yttrandefrihetens i lag fastställda gränser är att det beror på hur lagen ser ut. Och det är ett politiskt beslut.

Yttrandefriheten är också en förutsättning för ansvarsutkrävande. Vilket kan vara ett skäl till att många med makt ogillar den.

Enter begreppet: Skadlig icke olaglig information.

När man läser EU-texter syns detta begrepp allt oftare. Man har problem med att icke olagligt material förekommer på nätet. Vilket skapar något slags gråzon.

Till viss del löser politiken detta genom påtryckningar mot plattformarna. Så att dessa vrider åt sina användarvillkor – som ju nästan alla godkänner utan att läsa.

Eller som i fallet Twitter, med ett direkt samarbete mellan sociala media och myndigheterna.

Naturligtvis skall myndigheter informera om de upptäcker något slags kampanj som hotar ordning och säkerhet. Men då skall det ske helt öppet, så att vi alla kan vara extra källkritiska visavi viss inkommande information.

Tvivelaktig eller medvetet felaktig information möts bäst med mer, bättre och korrekt information. Inte med censur, som bara häller bensin på brasan.

Yttrandefrihetens gränser kommer att bli en het politisk fråga framöver. Då gäller det att vara uppmärksam, så att det är lagarna som sätter gränsen – inte subjektivt tyckande. Samt att dessa lagar inte inskränker den fria opinionsbildningen.

Cirkus Twitter – en kortdokumentär

13 januari 2023 av Henrik Alexandersson

ColdFusion har gjort en pedagogisk och rimligt neutral sammanfattning av Elon Musks köp av Twitter och om de kontroversiella Twitter Files.

Youtube »

Twitter, Musk och yttrandefriheten

28 december 2022 av Henrik Alexandersson

Elon Musks köp av Twitter väcker känslor. Låt mig fundera högt kring saken...

Yttrandefrihet är en mänsklig rättighet. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna säger, i artikel 19:

»Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.«

För tio år sedan antog FN sin 5 juli-resolution (tillkommen på initiativ av Sverige och USA) som säger:

»Affirms that the same rights that people have offline must also be protected online, in particular freedom of expression, which is applicable regardless of frontiers and through any media of one’s choice, in accordance with articles 19 of the Universal Declaration of Human Rights and the International Covenant on Civil and Political Rights;«

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna föreskriver i artikel 10:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Samma sak sägs i artikel 11 i EU:s människorättsstadga, som är en del av EU:s fördrag.

Så principen är tämligen klar och tydlig.

Nu skall det tilläggas att mänskliga rättigheter reglerar förhållandet mellan individen och staten. Och Twitter är ett privat företag, som kan göra som det vill – inom lagens råmärken.

Men det känns ändå rimligt att världens ledande digitala klotterplank ansluter sig till de grundläggande värderingar och principer som utgör grunden för ett samhälle med fredlig, civiliserad samexistens – det vill säga de mänskliga rättigheterna.

Ur detta perspektiv känns det lovande att Twitters nya ägare, Elon Musk, säger sig vara en stark anhängare av principen om yttrandefrihet.

Men Twitters tidigare historia är inte helt lysande.

De dokument som nu släpps (the Twitter files) visar på en subjektiv censur av åsikter och av uppgifter som med tiden visat sig vara korrekta.

En sak med censur är att det finns en morgondag – i vars ljus censur på partiska eller lösa grunder kan komma att dömas hårt. Och när det sker ifrågasätts hela den aktuella plattformens trovärdighet. Speciellt när det handlar om en dominerande plattform med global räckvidd.

När det även kryper fram att Twitter censurerat eller påverkat innehåll i samråd med amerikanska myndigheter och offentliga institutioner – då kan det till och med handla om brott mot landets konstitution. Första tillägget skyddar uttryckligen yttrandefriheten.

Så detta är en soppa.

Det går inte att veta om Elon Musk förmår omvandla Twitter till vad det bör vara – en i möjligaste mån objektiv plattform. Men han tycks i vart fall ha ambitionen.

Detta har väckt en proteststorm från vissa debattörer, aktivister, media och politiker. Vreden tycks även rikta sig mot att Musk visat att Twitter än så länge klarar sig rätt bra utan en stor del av sin icke-tekniska personal.

Det är omöjligt att säga hur detta kommer att utvecklas. Men jag tänker ändå fall sticka ut huvudet och önska Musk och Twitter lycka till i sin ambition att stärka det fria ordet.

/ HAX

(Edit: Då det är omstritt exakt vad amerikanska myndigheter betalt Twitter för, har jag strukit ett stycke om detta.)

EU-domstolen: Sökmotorer behöver inte radera information som är korrekt

8 december 2022 av Henrik Alexandersson

EU-domstolen har idag kommit fram till att sökmotorer bara behöver radera information om juridiska personer, om den klagande kan visa att denna information är felaktig.

”Rätten att bli glömd” är ett begrepp inom EU-lingo som handlar om rätten att få sina uppgifter raderade av sökmotorer och andra som indexerar nätet. Vilket bland annat är till för att skydda enskildas privatliv. Men den är inte självklar.

Ur EU-domstolens pressmeddelande:

»Rätt till radering (rätten att bli bortglömd): en sökmotorleverantör måste ta bort uppgifter som förekommer i indexerat innehåll om den som framställt begäran om borttagande kan bevisa att uppgifterna är uppenbart felaktiga.«

Två företagsledare i ett tyskt investmentbolag ogillade att Google visar länkar till siter som beskriver deras investmentmodell som ofördelaktig. Därför vill de att dessa sökresultat skall tas bort, vilket Google vägrar. Det är detta som nu prövas.

Google vägrade att efterkomma denna begäran, med motiveringen att dessa artiklar och fotografier ingick i ett yrkesmässigt sammanhang, och hävdade att man inte hade kännedom om huruvida uppgifterna i artiklarna var felaktiga eller ej.

Domstolen utvecklar sitt resonemang:

I dagens dom erinrar domstolen om att rätten till skydd av personuppgifter inte är en absolut rättighet, utan måste förstås utifrån sin funktion i samhället och vägas mot andra grundläggande rättigheter i enlighet med proportionalitetsprincipen. Således föreskrivs uttryckligen i dataskyddsförordningen att det inte föreligger någon rätt till radering när behandlingen av uppgifterna är nödvändig, bland annat för utövandet av informationsfriheten.
I allmänhet väger den berörda personens rätt till skydd för sitt privatliv och sina personuppgifter tyngre än det berättigade intresset hos de internetanvändare som eventuellt önskar få tillgång till den aktuella informationen. Denna avvägning kan emellertid vara beroende av de relevanta omständigheterna i det enskilda fallet, bland annat vad gäller typen av information och dess känslighet för den registrerades privatliv samt allmänhetens intresse av informationen, vilket kan variera bland annat beroende på den roll som denna person spelar i det offentliga livet.
Yttrande- och informationsfriheten ska dock inte tas i beaktande om åtminstone mer än en obetydlig del av de uppgifter som förekommer i det indexerade innehållet visar sig vara felaktiga.

Enkelt uttryckt gäller ”rätten att bli glömd” privatpersoner i sin privata kapacitet – men inte om det finns ett allmänintresse, till exempel om personen ifråga till exempel är beslutsfattare eller företagare. Uppenbart felaktig information kan dock raderas.

Regeln kan inte användas om till exempel ett företag, en organisation eller en politiker vill dölja dålig publicitet. Dock kan även de kräva att information som är felaktig raderas.

• EU-domstolens pressmeddelande »

EU vs. Musk – hot om Twitter-förbud

2 december 2022 av Henrik Alexandersson

Twitter kan komma att förbjudas i EU om yttrandefriheten blir för stor, varnar EU-kommissionen.

EU-kommissionär Thierry Breton har haft en videokonferens med Twitters nye ägare Elon Musk. Breton skall enligt Reuters ha framfört följande krav.

»There is still huge work ahead, as Twitter will have to implement transparent user policies, significantly reinforce content moderation and protect freedom of speech, tackle disinformation with resolve, and limit targeted advertising.«

Notera att man samtidigt förväntas censurera och försvara yttrandefriheten…

Financial Times fyller i.

Breton told Musk that Twitter must adhere to a checklist of rules, including ditching an “arbitrary” approach to reinstating banned users, pursuing disinformation “aggressively” and agreeing to an “extensive independent audit” of the platform by next year.
Musk was warned that unless he stuck to those rules Twitter risked infringing the EU’s new Digital Services Act, a new law that sets the global standard for how Big Tech must police content on the internet. Breton reiterated Twitter could face a Europe-wide ban or fines of up to 6 per cent of global turnover if it breached the law.

Elon Musk har tidigare uttalat sig positivt om EU:s nya Digital Services Act – trots att den medför en mycket omfattande micro management av hur sociala media får bedriva sin verksamhet.

På Twitters blogg skriver man följande.

• First, none of our policies have changed. Our approach to policy enforcement will rely more heavily on de-amplification of violative content: freedom of speech, but not freedom of reach.
• Our Trust & Safety team continues its diligent work to keep the platform safe from hateful conduct, abusive behavior, and any violation of Twitter’s rules. The team remains strong and well-resourced, and automated detection plays an increasingly important role in eliminating abuse.
• When urgent events manifest on the platform, we ensure that all content moderators have the guidance they need to find and address violative content.
• As we improve our policies and processes, bad actors will also develop new methods of disruption. This is not new. Our team of experts is constantly adapting to identify and defuse threats, and we are proud of our early results: impressions on violative content are down over the past month, despite the growth in overall usage on the platform.
• Finally, as we embark on this new journey, we will make mistakes, we will learn, and we will also get things right. Throughout, we’ll communicate openly with our users and customers, to get and share your feedback as we build.

Dragkampen om vad folk skall få säga på nätet fortsätter.

Möjligen handlar upprördheten kring Musks köp av Twitter om annat än sakfrågorna.

Håller nätaktivismen på att tappa greppet?

1 december 2022 av Henrik Alexandersson

Ett skäl till att vi som vill ha ett fritt och öppet internet allt oftare förlorar striden kan bero på att många av oss har tappat fokus och ägnar sig åt annat än kärnuppdraget.

Varje dag går vi igenom ett omfattande internationellt flöde för att vaska fram information som är av betydelse för oss nätanvändare och våra rättigheter. I detta flöde kan man märka en oroväckande trend.

Det är förvisso många organisationer som gör ett utmärkt jobb och som har resurser att gå på djupet med olika lagförslag, inte minst sådant som kommer från EU. Men det finns ett problem.

Allt fler organisationer och nätverk på vårt område lägger allt mer tid och resurser på annat. Det kan handla om till exempel identitetspolitik, kolonialism, klimat, åsikter om ekonomiska system och flyktingfrågor.

Naturligtvis får alla driva de frågor de själva vill. Intentionen är säkert god. Men problemet är att många ofta glider allt längre från sitt kärnuppdrag – ett fritt och öppet internet.

Dels innebär detta att det opinionsbildande arbetet ”späds ut” genom att energi satsas på annat. Dels innebär det att andra, som inte delar dessa organisationers vurm för vad som är politiskt trendigt tappar intresset.

Förr, när vi sysslade med saker som EU:s telekompaket och att stoppa ACTA-avtalet fanns en bred politisk uppslutning, från höger till vänster. Vilket gav opinionsbildningen i nätfrågorna stor bredd och kraft.

På den tiden vann vi ofta striden. Men sedan har det gått utför. På senare år har vi förlorat viktiga strider som EU:s upphovsrättsdirektiv (uppladdningsfilter och länkskatt).

Vad gäller upphovsrättsdirektivet förlorade vi dessutom med minsta möjliga marginal. (En handfull felröster i Europaparlamentet avgjorde frågan.) Man kan kanske bara spekulera, men det är troligt att det hade räckt med att mobilisera och fokusera lite, lite till för att frågan skulle fått en annan utgång.

Saker och ting är som de är. Många dras med i den politiska polariseringen och breddar sitt program. Men det får konsekvenser. Jag saknar den tid när nätaktivismen sträckte sig över hela det politiska spektrat – vilket satte press på politiska beslutsfattare i alla partier.

För oss på 5 juli-stiftelsen är vårt mandat tydligt. Vi står på nätanvändarnas sida – genom att försvara de grundläggande mänskliga rättigheterna online. Speciellt vad gäller yttrandefrihet och rätten till privatliv. Och vi kämpar för att rättsstatens principer även skall gälla i nätfrågorna.

Less is more.