Femte juli

Nätet till folket!

Rättssäkerhet

Rätten till en opartisk och rättvis rättslig prövning samt principen om att människor skall betraktas som oskyldiga till dess motsatsen bevisats är centrala principer för en demokratisk rättsstat. Ändå urholkas dessa ständigt, i namn av än det ena, än det andra. I nätsammanhang kan det ofta handla om principen att ingen skall straffas eller censureras utan förgående rättslig prövning.

Så kan delar av den förbjudna datalagringen ändå fortsätta

av

EU:s medlemsstater kringgår EU-domstolens förbud mot datalagring genom att bryta loss lagring och katalogisering av IP-nummer i nationell lagstiftning.

Hur kan det komma sig att generell datalagring (data om allas alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar m.m.) är förbjuden – men att lagring av IP-adresser plötsligt blivit högsta politiska mode?

I en lång rad domar (upphävt datalagringsdirektiv samt domar mot länder som ändå fortsätter) har EU-domstolen gång på gång sagt att urskiljningslös insamling av data om allas alla telekommunikationer inte får förekomma. Sådan strider nämligen mot de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten till privatliv.

I den senaste domen, som riktas mot Tyskland, säger EU-domstolen dock följande:

»Unionsrätten utgör däremot inte hinder för en nationell lagstiftning (…) som, för att skydda nationell säkerhet, bekämpa brottslighet och skydda allmän säkerhet, föreskriver en generell och odifferentierad lagring av uppgifter om identiteten beträffande användare av elektroniska kommunikationsmedel…«

Det vill säga att insamling av IP-adresser ”utanför” datalagringsdirektivet anses vara nationell kompetens.

Vilket öppnar dörrarna för de medlemsstater i EU som vill försöka upprätta något slags IP-nummer-katalog på användar-/individnivå.

Detta är ett fult, men klassiskt EU-knep: Om något inte kan eller får beslutas på EU-nivå, då bestämmer sig medlemsstaterna för att göra så ändå, men var och en för sig. Vilket i praktiken får samma effekt som om beslutet fattats på EU-nivå.

Detta känns rätt mycket som obstruktion mot EU-domstolens grundläggande, principiella förbud mot datalagring. Fast på ett sätt som hindrar domstolen från att göra något åt saken.

Som vi också rapporterat leder detta till nya problem när portnummer saknas. Eftersom det råder brist på IPV4-adresser (i väntan på att allt blir klart med IPV6) delar ofta flera kunder på samma IP-nummer (så kallad NATad adress.)

Detta innebär att om polisen begär ut identiteten bakom en IP-adress – då går det bara att få ut uppgift om alla som delat denna adress. Vilket i sin tur innebär att helt oskyldiga människor kan komma att granskas av myndigheterna.

Vilket inte är acceptbelt. Vanliga, hederlig människor som inte misstänks för brott skall inte övervakas.

Använd VPN!

Läs mer / relaterat:
• EU-domstolens senaste dom (PDF) »
• Data retention ruling: Let’s free Europe from mass surveillance and general suspicion! »
• EU-stater registrerar användares IP-adresser »
• Germany split on using IP data storage to fight online child abuse »
• „Wir müssen die IP-Adressen für die Ermittlungsbehörden verfügbar haben“ »
• IP data retention is no option: IPv6 addresses can be unique and persistent tracking identifiers – a new study finds »
• Dags att ta svensk datalagring till EU-domstolen – igen? »

EU-stater registrerar användares IP-adresser

av

EU:s medlemsstater tycks samla på sig kataloger över enskilda nätanvändares IP-adresser. Vilket EU-domstolen accepterar, trots att den säger nej till generell datalagring.

Gårdagens goda nyhet var att EU-domstolen åter säger tydligt nej till urskiljningslös datalagring. Men djävulen finns i detaljerna.

Bortom huvudnyheten, i det finstilta, läser vi följande i EU-domstolens dom:

»Unionsrätten utgör däremot inte hinder för en nationell lagstiftning (…) som, för att skydda nationell säkerhet, bekämpa brottslighet och skydda allmän säkerhet, föreskriver en generell och odifferentierad lagring av uppgifter om identiteten beträffande användare av elektroniska kommunikationsmedel…«

Ledamoten av Europaparlamentet Patrick Breyer (PP, DE) kommenterar:

»Unfortunately, the greatest consensus among governments currently seems to exist on mandating indiscriminate IP data retention throughout Europe, which the judges in Luxembourg green-lighted under massive pressure.

Under no circumstances should all internet users be placed under general suspicion and online anonymity be abolished!

IP addresses are our digital fingerprints on the internet. Bulk collection would endanger crime prevention in the form of anonymous counselling and pastoral care, victim support through anonymous self-help forums and also the free press, which depends on anonymous informants.

Incidentally, there is no evidence that IP data retention significantly increases the crime clearance rate. In the absence of data retention Germany today has a higher cybercrime clearance rate than with IP data retention in place.«

Det tycks alltså som om vissa av EU:s medlemsstater samlar IP-adresser för något slags egen katalog. Detta sker även i Sverige.

Här pågår en dragkamp i frågan mellan den svenska Post- och Telestyrelsen (PTS) och Bahnhof. Ur vår tidigare rapportering:

»PTS skriver i sitt pressmeddelande ”Vid misstanke om internetrelaterade brott måste Polismyndigheten kunna begära ut uppgifter om abonnemang från den bredbandsoperatör som tillhandahåller aktuell IP-adress för att kunna identifiera en person. Bahnhof har vid flera tillfällen vägrat lämna ut uppgifter när information om portnummer saknats i Polismyndighetens begäran.”

Nyckelformuleringen här är ”när information om portnummer saknas”. Det innebär att inte bara uppgifter om den misstänkte utan även en stor mängd andra kunder som använt samma IP-adress skulle komma att lämnas ut. Vilket Bahnhof inte vill gå med på.«

PTS hotar Bahnhof med vite om man inte lämnar ut dessa användaruppgifter. Vilket överklagats till Förvaltningsrätten.

Vi träffade nyligen Bahnhofs VD Jon Karlung, som kunde berätta att om PTS får som de vill – då kan det handla om att lämna ut identiteten på hundratals användare som inte är misstänkta för något brottsligt.

Skälet är att det börjar bli slut på IPv4-adresser och att många kunder därför måste dela på samma IP-adress (NATade adresser) i väntan på IPv6.

Det blir allt tydligare att myndigheterna vill ha en egen katalog över enskilda individers IP-adresser, vilket bland annat tyder på att de inte riktigt förstår hur internet fungerar.

Vi återkommer inom kort med en podcast / intervju med Jon Karlung.

En justitieminister med principer?

av

Kommer Sverige att få en ny justitieminister som försvarar eller i vart fall begriper principerna bakom rättsstat och mänskliga rättigheter?

Enligt spekulationerna är Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer en stark kandidat till posten som justitieminister i nästa regering. Vilket i så fall är intressant.

Strömmer var tidigare chef på Centrum för Rättvisa – som driver rättsprocesser som försvarar den enskilda individen mot överheten.

CfR drev bland annat den svenska FRA-lagen till Europadomstolen. Vilket ledde till att ett antal allvarliga brister i lagen påpekades.

Stämmer spekulationerna får Strömmer så att säga byta sida. Från individen till staten. Om det inte skedde redan när han gick tillbaka till politiken.

Han kommer då samtidigt att få ett antal principiellt intressanta frågor på sitt bord. Som frågan om anonyma vittnen och visitationszoner. För att inte tala om allt som har med övervakning att göra.

Frågan blir om Strömmer kommer att kunna stå fast vid sina principer, om han skulle bli justitieminister. I vart fall bör det vara ett gott tecken att han är väl bekant med resonemangen bakom rättsstaten och de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Samtidigt kommer han att utsättas för tryck från sitt eget parti och övriga högerpartier för att gå fram med hårdare tag.

Dessutom kommer Sverige att vara ordförandeland i EU nästa halvår. Vilket innebär att till exempel ChatControl och det eviga stöket kring datalagringen kommer att hamna på den svenske justitieministerns bord.

Detta skall bli mycket intressant att följa. Vi kommer att försöka tjata in en intervju med Gunnar Strömmer – eller vem som nu blir ny justitieminister.

ChatControl: Den som är oskyldig har allt att frukta

av

Obligatorisk granskning av alla våra elektroniska kommunikationer kan få katastrofala konsekvenser för helt oskyldiga människor.

EU-kommissionen vill att vår e-post och alla våra elektroniska meddelanden skall av-krypteras, öppnas och att dess innehåll skall granskas. Syftet är att kontrollera att du inte ägnar dig åt sexuella övergrepp på barn.

Granskningen kommer att ske av maskiner, som saknar förmåga att bedöma kontext. Resultatet kommer med nödvändighet att bli felaktiga flaggningar (falska positiva).

New York Times / Techdirt / EFF rapporterar om en man som på uppmaning sänt bilder på sin son till dennes läkare. Då Google redan (frivilligt) granskar alla sina användares meddelanden flaggades meddelandet.

Till att börja med spärrades mannens Google-konto. Det vill säga att hans e-post, kalender, bilder, docs, drive, Google-telefon m.m. slutade fungera. På felaktiga grunder. Dessa åtgärder kan i sig ödelägga en människas hela arbetsliv.

Google polisanmälde också mannen. Polisen kunde dock inte nå honom, då Google spärrat hans e-post och telefon. Allt på hans Google-konto granskades, utan att man fann något annat misstänkt. Polisen kunde (eller ville) dock inte kontakta Google för att meddela att misstanken avskrivits.

Med tanke på vilka stora volymer som granskas leder sådan här innehållsgranskning till miljontals falska flaggningar. Det gäller även om de filter som granskar innehållet gör rätt i 99,9% av fallen. (Vilket de inte gör.)

Att detta kan få katastrofala konsekvenser för helt oskyldiga människor är uppenbart.

Det ovanstående är ett praktiskt exempel på hur fel ChatControl (obligatorisk innehållsgranskning) kan slå. Men det finns även principiella problem.

  • ChatControl är en kränkning av grundläggande mänskliga rättigheter som rätten till privatliv och privat kommunikation – när den appliceras på alla våra elektroniska kommunikationer utan misstanke om brott.
  • ChatControl kommer även att leda till att man kringgår den kryptering som skyddar våra kommunikationer. Vilket öppnar dörren för illasinnade aktörer och gör oss alla mindre säkra.
  • När ChatControl väl finns på plats kan syftet enkelt utökas. Övervakningslagar drabbas i princip alltid av ändamålsglidning.

Till råga på allt rår ChatControl inte på de metoder som vanligtvis används för att sprida olagligt innehåll.

Läs mer:
• EU upphäver rätten till privat korrespondens »
• Chat Control – The End of the Privacy of Digital Correspondence »
• Horrifying: Google Flags Parents As Child Sex Abusers After They Sent Their Doctors Requested Photos »
• Google’s Scans of Private Photos Led to False Accusations of Child Abuse »

Valet, politikerna och de mänskliga rättigheterna online

av

Den som vill rösta för ett fritt internet, för yttrandefrihet off- såväl som online och för rätten till privatliv och privat korrespondens har ett svårt val.

Bryr man sig bara om dessa frågor finns Piratpartiet och kanske Vänsterpartiet. Piratpartiet har ingen chans att komma in i riksdagen. Och Vänsterpartiet är ett ytterkantsparti som de flesta har andra skäl att ogilla.

Vänsterpartiet skall dock ha en eloge för att ha hållit ut längst. De är idag det enda riksdagsparti som motsätter sig övervakningsstaten – efter att Miljöpartiet sålde ut sina principer i utbyte mot makt. Vad gäller yttrandefrihet befinner de sig dock på ett sluttande plan.

I övrigt är mörker. EU:s nya statligt godkända nätgranskare accepteras utan vidare debatt. EU-lagstiftning som leder till att vi får uppladdningsfilter, som skall förhandsgranska allt alla lägger upp på sociala media och andra plattformar är inte något kontroversiellt bland våra politiker.

De driver på vad gäller lagring av data om allas alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner med mera – utan misstanke om brott. Trots att EU-domstolen förbjudit verksamheten, med hänvisning till de mänskliga rättigheterna.

Svenska politiker ser inget problem med att EU-kommissionen föreslår att all e-post och allas alla meddelanden och andra elektroniska kommunikationer skall av-krypteras, öppnas och att dess innehåll skall granskas. Av maskiner.

Alla dessa frågor faller tillbaka på de mänskliga rättigheterna och vad dessa har att säga om rätten att fritt uttrycka sig samt rätten till privatliv och privat korrespondens.

Sverige var för övrigt med och drev fram FN:s »5 juli-resolution« som säger att mänskliga rättigheter offline även skall gälla online. Så vi borde leva upp till vårt ord.

De mänskliga rättigheterna finns för att skydda individen mot staten. Därför är det alarmerande att se hur dessa rättigheter ständigt gröps ur och inskränks av just de politiker som nämnda rättigheter är tänkta att skydda oss emot.

Statligt godkända nätgranskare är en dålig idé. Fast Orban blir nog glad. Uppladdningsfilter är det verktyg som, när det väl finns på plats enkelt kan få utökat syfte. Sådana här lagar drabbas i princip alltid av ändamålsglidning.

Datalagring är en kränkning av rätten till privatliv som EU-domstolen sagt nej till gång på gång. Inte för att medlemsländerna bryr sig. Och förslaget om »#ChatControl« är att avskaffa den digitala brevhemligheten. Det vill säga att avskaffa rätten till privat korrespondens.

Vad är detta, annat än inskränkningar av våra mänskliga rättigheter?

Allt detta sker i stort sett utan offentlig debatt, utan insyn och i stor politisk enighet. (Ingen annan bryr sig heller.)

Så hur röstar man, om man tycker att dessa frågor är viktiga? På riktigt, viktiga.

EFF om problemen med uppladningsfilter

av

EFF sammanfattar problemen med automatiserade uppladdningsfilter – vilka saknar omdöme, humor och förmåga att bedöma kontext.

»General monitoring is problematic both when it is directly required by law and when, though not required, it is effectively mandatory because the legal risks of not doing it are so great. Specifically, these indirect requirements incentivize platforms to proactively monitor user behaviors, filter and check user content, and remove or locally filter anything that is controversial, objectionable, or potentially illegal to avoid legal responsibility. This inevitably leads to over censorship of online content as platforms seek to avoid liability for failing to act “reasonably” or remove user content they “should have known” was harmful.«

Så skriver Electronic Frontier Foundation (EFF) i sin text »General Monitoring is not the Answer to the Problem of Online Harms«.

Man listar även en del konkreta problem med uppladdningsfilter och andra former av generell övervakning av vad folk postar på sociala media. Några exempel:

  • De stora volymerna material kräver att skanning och beslut sker med hjälp av automatiska uppladdningsfilter, som kan spegla respektive plattforms subjektiva premisser och även leda till profilering.
  • Uppladdningsfilter drabbas ofta av fel, är notoriskt opålitliga och leder till överblockering.
  • Uppladdningfilter strider mot de grundläggande mänskliga rättigheterna (rätten att fritt uttrycka sig) som går bortom vad som är proportionellt och nödvändigt.
  • Granskning av allt som laddas upp kommer att ha en avkylande effekt på yttrandefriheten.
  • Uppladdningsfilter kan även ge företag och stat möjlighet till profilering av användare.
  • Uppladdningsfilter är stora och dyrbara system, som gör det svårt för nya aktörer att slå sig in på den sociala mediemarknaden.

Sedan kan man tillägga att uppladdningsfilter saknar förmåga att bedöma kontext, saknar humor och omdöme.

»We have previously expressed concern about governments employing more aggressive and heavy-handed approaches to intermediary regulation, with policymakers across the globe calling on platforms to remove allegedly legal but ‘undesirable’ or ‘harmful’ content from their sites, while also expecting platforms to detect and remove illegal content. In doing so, states fail to protect fundamental freedom of expression rights and fall short of their obligations to ensure a free online environment with no undue restrictions on legal content, whilst also restricting the rights of users to share and receive impartial and unfiltered information. This has a chilling effect on the individual right to free speech wherein users change their behavior and abstain from communicating freely if they know they are being actively observed—leading to a pernicious culture of self-censorship.«

Uppladdningsfilter kommer att bli den praktiska effekten av till exempel EU:s nya upphovsrättsdirektiv och dess förordning om terror-relaterat innehåll online. En bredare användning av uppladdningsfilter diskuteras bland annat i EU:s ministerråd.

Läs hela texten: General Monitoring is not the Answer to the Problem of Online Harms »

Rättsfall: Porr sägs ha flaggats som terror-relaterat innehåll för att begränsa konkurrens

av

OnlyFans anklagas för att ha mutat personal på Meta till att terror-flagga konkurrerande pornografiskt innehåll på nätet.

I ett pågående amerikanskt rättsfall anklagas sexsiten OnlyFans och Meta för att ha terror-flaggat OnlyFans konkurrenter hos Global Internet Forum to Counter Terrorism (GIFCT).

Vilket innebär att innehållet stoppas eller skuggbannas på de dominerande nätplattformarna (som är desamma som grundade GIFCT).

Enligt anklagelserna skall OnlyFans ha mutat anställda på Meta för att föra upp konkurrerande plattformar och enskilda nätporr-aktörer på GIFCT:s terror-lista.

Detta skall ha skett genom en utbetalning från OnlyFans moderbolag, via ett dotterbolag i Hong Kong till ett bankkonto på Filippinerna – som i sin tur disponeras av anställda på Meta.

OnlyFans och Meta nekar till alla anklagelser.

Fallet är intressant – då det visar hur olika verktyg som lanseras med de bästa intentioner kan missbrukas och användas för att inskränka det fria ordet och den fria konkurrensen online.

Läs mer: NYP » | BBC »

Video: EU och yttrandefriheten online

av

Uppladdningsfilter, statligt godkända nätgranskare och gränsöverskridande nedtagningsorder är aktuella EU-förslag som begränsar rätten att fritt uttrycka sig på nätet. Vilket strider mot FN:s 5 juli-deklaration om mänskliga rättigheter online.

Youtube »

Datalagring: EU-kommissionen blundar för sina egna synder

av

När EU-kommissionen går igenom tillståndet för rättsstaten i unionen väljer den att bortse från sina egna övertramp. Till exempel vad gäller datalagring.

EU-kommissionen har publicerat sin årliga Rule of Law Report. I den tar man upp tillståndet för rättsstaten i EU och dess medlemsstater.

Det är även intressant att se vad den inte tar upp. Som datalagring.

Som bekant upphävde EU-domstolen redan 2014 direktivet om datalagring. Domstolen säger alltså nej till urskillningslös lagring av data om allas alla telefonsamtal, SMS, e-postmeddelanden, uppkopplingar, mobilpositioner med mera utan misstanke om brott.

Domstolen har sedan dess upprepat sin dom, gång på gång, när medlemsstater struntat i den. Danmark och Belgien är exempel på länder som på olika vägar försöker kringgå domen.

Även Sverige har en reviderad lag om datalagring, som också bryter mot den grundprincip som EU-domstolen slagit fast: Ingen urskiljningslös datalagring utan misstanke om brott.

Enda skälet till att Sverige inte fått förnyad kritik av domstolen är att vårt fall inte har prövats. Ännu.

Men det är inte bara medlemsstaterna som konstrar. EU-kommissionen själv har struntat i Europaparlamentets begäran om att se till att medlemsstaterna följer EU-domstolens utslag.

Istället har kommissionen samarbetat med ministerrådet för att hitta sätt att fortsätta datalagra ändå.

Detta nämns över huvud taget inte i kommissionens Rule of Law Report – trots att det handlar om att man struntar i EU-domstolens utslag.

Man ignorerar även konventionen och stadgan om de mänskliga rättigheterna, som slår fast medborgarnas rätt till privatliv och privat kommunikation. Detta är dokument som utgör delar av EU:s fördrag – vars väktare, i teorin, skall vara EU-kommissionen…

Länkar:
• EU Rule of Law Report: Data Retention is a blind spot »
• EU-kommissionen: 2022 Rule of law report »

Relaterade tidigare poster:
• EU-domstolen upprepar: Det är förbjudet att använda allmän datalagring »
• Den ständiga striden om datalagring »

EU:s nya verktyg begränsar rätten att fritt uttrycka sig online

av

Uppladdningsfilter, statligt godkända nätgranskare och gränsöverskridande nedtagningsorder är exempel på hur EU inför verktyg som kan användas för att begränsa rätten att fritt uttrycka sig online, som den slås fast i FN:s 5 juli-resolution.

Som vi uppmärksammat fyller FN:s 5 juli-resolution om mänskliga rättigheter på internet tio år. Den första artikeln lyder:

»Affirms that the same rights that people have offline must also be protected online, in particular freedom of expression, which is applicable regardless of frontiers and through any media of one’s choice, in accordance with articles 19 of the Universal Declaration of Human Rights and the International Covenant on Civil and Political Rights;«

I denna bloggpost tittar vi närmare på hur EU förhåller sig till saken.

Till att börja med har EU (upphovsrättsdirektivet och förordningen om terror-relaterat innehåll online) ställt upp krav som med nödvändighet leder till att sociala media och andra aktörer kommer att behöva använda uppladdningsfilter – för att hindra spridning av olagligt innehåll.

Uppladdningsfilter är problematiska i sig. Maskiner som inte förstår kontext, humor eller nyanser skall avgöra vad som får laddas upp och spridas. Detta är rätt väl kritiserat och debatterat.

Vad som inte är lika väl ventilerat är frågan om hur uppladdningsfilter kan komma att användas i andra syften. För när de väl finns på plats, då kan syftet enkelt utökas.

Uppladdningsfilter är i sig en inskränkning i rätten att fritt uttrycka sig. Det finns inga garantier mot att de kan komma att missbrukas – med ont uppsåt, av inkompetens eller av missriktad välvilja.

En öppen fråga är om enskilda medlemsstater kommer att kunna kräva att syftet för uppladdningsfilter utökas, när systemet ändå finns på plats. I respektive länders nationella lagstiftning finns gott om exempel på sådant som är olagligt i ett (eller ett fåtal) EU-länder men inte i de andra.

En annan aktuell fråga är de så kallade Trusted Flaggers (sv: betrodda anmälare) som kommer med EU:s Digital Services Act. De är tänkta att vara statligt godkända nätgranskare, med en direktlinje till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.

En trusted flagger kan vara en myndighet. Vilket i så fall innebär att myndigheter – utan rättslig prövning – får rätt att i praktiken censurera sociala media och andra nätplattformar.

Detta är ett avsteg från principen att yttrandefrihetens gränser skall sättas av lag och att överträdelser av denna lag skall bedömas av en oberoende domstol.

Istället blir nu myndigheters och enskilda tjänstemäns agenda, preferenser och åsikter vägledande.

Om risken för missbruk är stor när det gäller uppladdningsfilter, så är denna risk ännu mycket större vad gäller trusted flaggers.

Länder som Ungern kritiseras redan för censur och bristande frihet för media. Det är inte svårt att föreställa sig hur statligt godkända nätcensorer kommer att användas där.

En trusted flagger kan också vara en organisation som företräder »kollektiva intressen«. Vilket låter som särintressen. Det kan vara en organisation med en politisk eller semi-politisk agenda. Eller branschorganisationer. Som ges rätt att begränsa nätanvändarnas yttrandefrihet.

Både trusted flaggers och uppladdningsfilter är exempel på lagstiftning eller konsekvenser av lagstiftning som strider mot människors rätt att fritt uttrycka sig – med betydande potential för missbruk.

EU:s Digital Services Act innehåller även gränsöverskridande nedtagningsorder. Vilket innebär att en myndighet i Polen, Frankrike eller Rumänien kan beordra att innehåll tas bort från plattformar och servrar i Sverige – även om innehållet i fråga inte är olagligt här.

Vilket rimligen strider mot 5 juli-deklarationens skrivning om rätten att fritt uttrycka sig utan hänsyn till nationsgränser.

Det är också värt att notera att våra politiker ofta ägnar sig åt påtryckningar (utanför den demokratiska processen) mot sociala media. Syftet är att inskränka yttrandefriheten – inte genom lagstiftning utan genom respektive plattforms användarvillkor.

Till detta kommer sociala medias egna censurivranden och en med polariseringen växande cancel-kultur.

Skall man sammanfatta, så har EU nu infört de verktyg som krävs för att begränsa medborgarnas rätt att fritt uttrycka sig online. Vilket leder oss in i en ny fas, nämligen hur dessa kommer att användas.

5 juli-deklarationen är därför mer aktuell idag än någonsin tidigare. Det är hög tid att se till att i vart fall de europeiska demokratierna lever upp till den.