• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet

Femte juli

Nätet till folket!

  • Om oss
  • Remissvar

Rättssäkerhet

Rätten till en opartisk och rättvis rättslig prövning samt principen om att människor skall betraktas som oskyldiga till dess motsatsen bevisats är centrala principer för en demokratisk rättsstat. Ändå urholkas dessa ständigt, i namn av än det ena, än det andra. I nätsammanhang kan det ofta handla om principen att ingen skall straffas eller censureras utan förgående rättslig prövning.

En svensk tiger: När svenska staten beslagtar en bok som granskar Sveriges mörka förhållande till Nazityskland

15 juni 2020 av Henrik Alexandersson

Ingen kan väl ha missat att Aron Flams bok »Det här är en svensk tiger« blivit anmäld för upphovsrättsbrott. Men frågan har ytterligare ett lager – då bokens innehåll utmanar den officiella svenska historieskrivningen från andra världskriget.

Själva upphovsrättsfrågan är intressant i sig. Att den svenska tigern från andra världskriget i detta fall är satir torde vara uppenbart för alla – då tigern både heilar och har en armbindel med en svastika. Tyvärr finns inget formellt undantag från upphovsrätten för satir, parodi eller »fair use« i svensk lagstiftning – även om lagens förarbeten argumenterar för ett sådant undantag. Inte heller EU:s nya upphovsrättsdirektiv föreskriver något sådant undantag.

Möjligen kan man hoppas att detta fall leder till att frågan uppmärksammas och att ett nationellt undantag skrivs in i svensk lag, när det nya upphovsrättsdirektivet skall införlivas i vår lagstiftning. Läs mer om upphovsrättsfrågan hos Piratpartiet.

Men det finns en aspekt till, som inte fått den uppmärksamhet den förtjänar:

Aron Flams bok är en kritisk granskning av Sveriges förhållande till Nazityskland under andra världskriget. Det finns skäl att tro att denna – föga smickrande – bild inte faller Beredskapsmuseet (som äger upphovsrätten till tigern) i smaken. Därför måste man ställa sig frågan om huruvida upphovsrättstvisten i detta fall inte bara handlar om bilden av tigern – utan även används för att tysta en oönskad granskning.

I vart fall är detta den praktiska konsekvensen – då den senaste upplagan av boken nu beslagtagits av åklagare. Besvärande information om Sveriges förhållande till Hitlers Tyskland har därmed hindrats från spridning – av svenska staten.

/ HAX

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Kultur, Propaganda, Rättssäkerhet, Storebror, Sverige, Yttrandefrihet Taggad som: Aron Flam, Beredskapsmuseet, En svensk tiger, Nazityskland

När övervakning blir rasistisk

15 juni 2020 av Henrik Alexandersson

»Ett vanligt beteende kan i en övervakad situation bli uppseendeväckande. För den övervakade betyder det en inskränkning av det vardagliga och naturliga, du slutar slappna av. I fallet med ansiktsigenkänningens problem att särskilja en mörkhyad från en annan läggs en ytterligare dimension till: Övervakningen kan innebära större inskränkningar för en grupp än en annan. Den blonda kan hinna till jobbet, den svarthåriga tas till förhör.«

– Johanna Grönbäck, tatsvetare och kommunikationschef vid Ratio, i Borås Tidning

Vilket möjligen sätter regeringen i en konstig situation – när den både vill ha automatiserad ansiktsigenkänning och vara anti-rasistisk.

Arkiverad under: Citat, Länktips, Övervakning, Privatliv, Rättssäkerhet, Storebror Taggad som: ansiktsigenkänning

Vem skall bestämma vad du får tycka på internet?

9 juni 2020 av Henrik Alexandersson

Att man inte får publicera vad som helst på internet är kanske inte så konstigt. Samma lagar bör gälla online som i den fysiska världen. Även om man sedan kan diskutera dessa lagar som sådana.

Men det finns en gråzon. Det handlar om publicering av sådant som inte nödvändigtvis är olagligt i sig – men som av olika skäl är oönskat.

I vissa fall är det rätt okomplicerat, som att annonsörer i de sociala plattformarna inte vill synas i kontroversiella sammanhang. Detta är förvisso olyckligt – men ändå något slags giltigt skäl för att plattformarna förbjuder till exempel våld och sex i sina användarvillkor.

Lite mer komplicerat blir det när annonsörer inte vill synas i närheten av vissa åsikter. Men ingen kan tvinga annonsörer att synas i sammanhang som de inte vill bli sammankopplade med – även om det ofta är onödigt fåniga och överdrivet ängsliga överväganden. Och de sociala plattformarna är beroende av annonsinkomsterna för sin existens.

Problemet här blir att åsikter som inte är mainstream kan komma att deplattformeras, även om det som skrivs och sägs är fullt lagligt.

Ett relaterat problem är när de sociala nätverken bannlyser vissa typer av innehåll (direkt eller i sina användarvillkor) på grund av politiska påtryckningar. Detta är uppenbart problematiskt.

Om politiken vill förbjuda vissa typer av yttranden – då skall detta ske genom lagar som stiftats i god demokratisk ordning, inom konstitutionella begränsningar och vars tillämpning skall vara föremål för en oberoende rättslig prövning.

Att privata företag får sätta sina egna regler för sin egen verksamhet är en sak. Men politiker som vill inskränka det fria ordet måste gå den demokratiska vägen – och inte direkt eller indirekt utöva påtryckningar mot plattformarna. Ett problem i sammanhanget är att det är svårt att veta vilka sådana kontakter som förekommer. Men exempel på när sociala media kallas upp till samtal med de politiska makthavarna saknas inte.

Nästa steg är lagstiftning mot visst innehåll (till exempel EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online) eller mot sådant som döljs bakom det luddiga begreppet »hat och hot på nätet«.

Till att börja med är det problematiskt om sådan lagstiftning skapar olika regler för internet mot till exempel vad som får skrivas i en tidning eller sägas på ett offentligt möte.

Dessutom kräver bedömningen med nödvändighet ett mått av subjektivitet. Detta kan till och med sluta i att objektivt sett korrekta uttalanden kan komma att censureras – om någon känner sig kränkt, hotad eller förolämpad av dem.

I vissa EU-länder finns redan sådan lagstiftning. Tyskland har den hårt kritiserade NetzDG-lagen, som enligt kritikerna används för att skydda politiken från kritik. I Frankrike har vi den så kallade Avia-lagen som bland annat stadgar att hat och hot på nätet skall tas ner inom 24 timmar, eller i vissa fall inom en timma(!). Vilket för övrigt är regler som kan komma att speglas i EU:s nya förordning om terror-relaterat innehåll online (TERREG) – om ministerrådet får som det vill.

I nästa steg vill EU harmonisera all sådan lagstiftning till ett gemensamt EU-regelverk, inom ramen för den Digital Services Act (DSA) som just nu håller på att utarbetas.

Vi vet av erfarenhet att gemensam EU-lagstiftning ofta anpassas till de länder som vill ha de strängaste reglerna, helt enkelt eftersom de är mest högljudda och påstridiga.

Vi är alltså på väg in i en situation där den politiska makten kan komma att skydda sig mot kritik online – och det fria ordet på nätet kan komma att begränsas – i ett regelverk som beslutas högt över huvudet på folket. Det är oroväckande och problematiskt.

Lägg till detta att EU:s upphovsrättsdirektiv etablerade principen om uppladdningsfilter. Och med förordningen om terror-relaterat innehåll online utökas denna princip från att gälla upphovsrättsskyddat material till vissa åsikter.

Allt utan någon nämnvärd föregående offentlig debatt.

Arkiverad under: Censur, Demokrati, EU, Nätkultur, Rättssäkerhet, Sociala media, Spaning, Storebror, Upphovsrätt, Yttrandefrihet Taggad som: Avia-lagen, Digital Services Act, EUCD, NetzDG, TERREG

Censur i smittans spår

22 maj 2020 av Henrik Alexandersson

De politiska beslut som fattas rörande corona-krisen får konsekvenser för hela vårt samhälle, ofta långvariga. Därför måste de naturligtvis kunna debatteras och ifrågasättas.

Samtidigt breder censuren ut sig i sociala media. Dels har plattformarna sina annonsörer att tänka på. Och de vill helst inte synas i samband med olika teorier om smittan, eller i samband med smittan över huvud taget. Sedan har vi nationella myndigheter som ofta menar att sociala media inte kan tillåtas undergräva deras smittskyddsarbete. Och så har vi WHO med sina rekommendationer – som ibland ändras och som inte alltid är i linje med skiftande nationella förhållningssätt. Vilket komplicerar saken för de sociala plattformarna, som ju till sin natur är globala.

Lägg till detta att alla nuförtiden tycks vara självutnämnda smittskyddsexperter – vilket säkerligen ökar benägenheten att anmäla inlägg som man ogillar, även om de inte nödvändigtvis bryter mot några regler.

På senare tid har vi sett hur Facebook stängt ner grupper som protesterar mot lockdowns. Youtube plockar ner videos som man menar saknar vetenskapligt stöd eller som strider mot WHO:s linje – ibland för gott, ibland bara för att släppa fram dem igen ett par dagar senare. Och i andra delar av Google-sfären ställs de som skapar innehåll ibland inför valet mellan att uttrycka vilken åsikt de vill, eller att mista sina annonsinkomster.

Allt detta håller på att bli en soppa, där det i förväg är svårt att veta om innehåll kommer att publiceras eller censureras. Vilket i sin tur leder till att många användare undviker ämnet helt och hållet. Även om de skulle kunna ge intressant, vettig och konstruktiv input.

Vore det då inte enklare och bättre att helt enkelt låta folk säga vad de vill – inom lagens råmärken?

Men de sociala plattformarna vet att politiken (framförallt i EU) gärna vill flytta ansvaret för vad som skrivs och sägs från den som författar och/eller lägger upp ett inlägg – till plattformarna. Och politikerna driver på denna utveckling. De vet att om de kan pressa plattformarna till att skärpa sina användarvillkor – då är det ett mycket enklare sätt att stoppa oönskad information än att behöva krångla med yttrandefrihetslagstiftning och rättslig prövning. Detta är problematiskt, ur ett demokratiskt perspektiv.

Än mer problematiskt blir det i takt med att de sociala plattformarna allt oftare börjar ikläda sig rollen som den politiska maktens förlängda arm. Vilket är att svika användarna.

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Nätkultur, Propaganda, Rättssäkerhet, Sociala media, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: Coronavirus

Fransk lag om näthat skall överprövas

18 maj 2020 av Henrik Alexandersson

Förra veckan klubbade den franska nationalförsamlingen Avia-lagen.

Den innebär dels att oönskat material skall plockas bort från internet inom 24 timmar – eller, i brådskande fall inom en timma.

Dels flyttar den sanktionsrätten mot redan brottsliga yttranden från domstolarna till de nätplattformar som har att rätta sig efter myndighetspersoners beslut. Vägrar de ta ner material enligt order kan plattformarna dömas till böter på 250.000 €.

Nu har lagen underställts Le Conseil Constitutionnel för att analysera om den är acceptabel i en rättsstat. (Bakom anmälan står några ledamöter av Senaten, från högerkanten. Vilket möjligen riskerar att dra uppmärksamhet från själva sakfrågan, som alla borde känna oro inför.)

Länk: La très décriée loi Avia sur la haine en ligne sera examinée par le Conseil constitutionnel »

Arkiverad under: Censur, Demokrati, Nätkultur, Rättssäkerhet, Sociala media, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: Frankrike

Facebooks »högsta domstol« tar form

7 maj 2020 av Henrik Alexandersson

Facebook har nu presenterat de första medlemmarna i sin Oversight Board. Detta är den formellt fristående instans som skall avgöra principiellt viktiga frågor och ärenden som rör yttrandefriheten på det sociala nätverket.

Facebooks vice president of global affairs and communications, Nick Clegg, skriver i en bloggpost:

»As Mark Zuckerberg put it when he first outlined his blueprint for a new system for content governance and enforcement, “Facebook should not make so many important decisions about free expression and safety on our own.” With our size comes a great deal of responsibility and while we have always taken advice from experts on how to best keep our platforms safe, until now, we have made the final decisions about what should be allowed on our platforms and what should be removed. And these decisions often are not easy to make – most judgments do not have obvious, or uncontroversial, outcomes and yet many of them have significant implications for free expression.

That’s why we have created and empowered a new group to exercise independent judgment over some of the most difficult and significant content decisions.«

Av de 40 personer som skall ingå i det nya organet har nu 16 utsetts. Tonvikten ligger på ledamöter med bakgrund inom juridik, nätfrihetsfrågor, media och teknik. Politiskt finns ledamöter från höger tillvänster, även om de flesta nog kan betraktas som rätt opolitiska.

Bland namnen märks förra danska statsministern Helle Thorning-Schmidt och The Guardians förre chefredaktör Alan Rusbridger. Möjligen kommer András Sajó från Ungern att väcka debatt i vissa kretsar, då han bland annat har en bakgrund i det Soros-finansierade centraleuropeiska universitet som stängts ner i Budapest.

Detta skall bli intressant att följa. Man kan ju förstå att Facebook som i grunden är ett teknikföretag gärna lastar över de principiella, moraliska och filosofiska frågorna på någon annan – för att själva undgå kritik.

Intressant nog har man en öppen nominering av nya ledamöter till denna oversight board.

Arkiverad under: Censur, Nätkultur, Rättssäkerhet, Sociala media, Yttrandefrihet Taggad som: Facebook

EU:s upphovsrättsdirektiv ett år senare: It’s a mess

5 maj 2020 av Henrik Alexandersson

Som så mycket annat har processen kring implementeringen av EU:s nya upphovsrättsdirektiv gått i stå under corna-krisen. Vissa mönster kan dock börja urskiljas.

Tydligast är att detta kommer att bli ett lapptäcke av skiftande lagstiftning i EU:s olika medlemsstater. Vilket är problematiskt, eftersom internet inte känner några gränser – och då nätplattformarna är internationellt verksamma. Man kan undra hur de senare alls skall kunna verka i Europa med så skiftande lagar. Därmed faller mycket av tanken med ett EU-direktiv – som ju rimligen måste ha syftat till att harmonisera reglerna istället för att balkanisera internet.

EU-kommissionen har visserligen försökt skapa en dialog, i syfte att ta fram gemensamma riktlinjer. Men just nu ligger detta arbete i stort sett nere, på grund av den pågående hälsokrisen. Direktivet skall dock vara nationell lag i alla medlemsstater senast den 7 juni 2021 – så klockan tickar.

I Frankrike finns både planerade och klubbade lagar som kan sägas överimplementera direktivet – och som lett till en bitter strid om den så kallade länkskatten, som tvingar Google att både länka till franska media och att betala för det. I Tyskland diskuteras någon form av »fair use«-regler, men bara på kommersiella plattformar (vilket kan göra ett visst innehåll lagligt på Facebook men olagligt på en privat blogg eller på Wikipedia). Och i Sverige gömmer sig justitiedepartementet bakom en öppen konsultation – som man är noga med att påpeka inte speglar regeringens åsikt.

It’s a mess.

Detta är på väg att bli precis så illa som man kunde frukta, kanske värre. Enklast vore att skrota hela direktivet, göra ett omtag och sedan lägga fram en enhetlig förordning (som gäller direkt, utan att behöva implementeras i nationell lag) – helst utan länkskatt och uppladdningsfilter. Men som framförallt är enhetligt för alla medlemsstater, så att vi får samma regler i hela EU. Annars faller liksom hela tanken med EU-samarbetet och en gemensam marknad.

Några matnyttiga länkar från Communia:
• Copyright in the DSM Directive – one year after »
• A better way to implement Article 17? New German proposal to avoid overblocking »
• Copyright Directive – Implementation – March news »

Arkiverad under: EU, Länktips, Nätkultur, Rättssäkerhet, Storebror, Upphovsrätt Taggad som: artikel 13/17, EUCD, länkskatt, uppladdningsfilter

Frågor som behöver besvaras innan vi rullar ut corona-apparna

21 april 2020 av Henrik Alexandersson

Den tyske ledamoten av Europaparlamentet, Patrick Breyer (Pp), ställer några av de frågor som behöver besvaras – innan vi rusar in i en situation där våra liv kommer att styras av en corona-app:

»The concept for warning apps has been carefully designed with privacy in mind, but little thought has been given to the follow-up to warnings: The apps are likely to notify tens or hundreds of thousands of people who have been out to work, for shopping etc. It will not be possible to test all of those. The effect may be little more than widespread concerns or even panic.

Also human contact is but one infection risk. The public should not be mislead into believing that an app will protect them.

Finally, can we really trust all governments to keep the use of the apps voluntary, having experienced over and over the continuous expansion of surveillance policies?

The key to containing the virus really is for everybody to protect themselves, isolating infected persons as well as wide-spread testing.«

Patrick Breyer »

Arkiverad under: Dataskydd, EU, Länktips, Övervakning, Privatliv, Rättssäkerhet, Storebror

Corona-appar: Är det rätt när staten gör samma sak som Google och Facebook har kritiserats för?

20 april 2020 av Henrik Alexandersson

I takt med att allt fler länder är på väg att utveckla egna corona-appar ökar även antalet frågetecken.

Politico:

»Big Tech has become a global punching bag because of fears that Silicon Valley has too much control over our daily lives. But in their legitimate efforts to keep people safe, officials across the European Union, United States and elsewhere are quickly falling into the same trap — creating a government surveillance network on the fly, with little oversight and almost no clarity about when it will be shut down.

People are growing increasingly skeptical about how Google, Amazon and Facebook collect reams of our personal data, often in opaque ways that are hard to decipher. So why shouldn’t governments come under the same scrutiny? Governments that have a track record of failing to keep such digital information safe, lack Big Tech’s technical expertise and will, for the most part, be beholden to themselves about when to call off their digital land grab.«

Här finns en intressant poäng. Även om företag som Google, Amazon och Facebook kan kritiseras för sin insamling av persondata – så har de i vart fall lärt sig mycket om hur detta kan skötas på ett någorlunda rimligt sätt. När regeringar runt om i världen nu tänker göra samma sak – då saknar de den erfarenhet och tekniska kompetens som finns hos de kommersiella plattformarna. Dessutom bestämmer de till stor del själva spelreglerna och omfattningen i tid. Plus att myndigheter ständigt tycks drabbas av läckor, intrång och slarv som leder till att känslig data sprids till obehöriga.

Inte minst bör vi fråga oss vilka som kommer att utveckla corona-apparna. Man kan anta att många länder väljer den enkla vägen och köper in tjänsten istället för att göra jobbet själva (vilket de ofta saknar kompetens för att göra). Vad är det då för företag man kommer att vända sig till? På denna marknad finns aktörer som uppvisat mycket begränsad respekt för människors privatliv – och sådana som samarbetar med underrättelseorgan, som till exempel amerikanska NSA.

Därför är det inte bara viktigt med öppenhet och transparens när det gäller hur apparna fungerar – utan även hur de tas fram och av vem.

»Unanswered questions abound. Who will have access to the data? Where will it be stored? Who decides when it’ll be deleted? These are the questions officials have been asking Big Tech for years. So it’s only right — even amid the current crisis — that policymakers should be explicit in their responses with their own efforts before they start vacuuming up information as if they’re the latest digital fad from Silicon Valley.«

Alla som genom åren granskat och kritiserat Big Data bör rikta samma uppmärksamhet mot vad deras regeringar nu håller på med. Och på sätt och vis är det värre när Big Government samlar in persondata än när Big Data gör det. När det gäller staten och myndigheterna, då kan informationen leda till tvångsåtgärder och inskränkningar i våra medborgerliga fri- och rättigheter – medan nätjättarnas intresse bara är att tjäna pengar.

Länk: National governments are joining the ‘Big Tech’ club »

Arkiverad under: Dataskydd, Demokrati, Länktips, Övervakning, Privatliv, Rättssäkerhet, Storebror Taggad som: Coronavirus

EU-kommissionen vill att det corona-stängda Europaparlamentet godtar nya uppladdningsfilter

14 april 2020 av Henrik Alexandersson

Se till att få tummen ur när det gäller förordningen om terror-relaterat innehåll online (TERREG/TCO). Det är budskapet från EU-kommissionär Ylva Johansson i ett brev till Europaparlamentet.

Mycket av EU:s lagstiftningsarbete har fått läggas åt sidan när all kraft nu fokuseras på corona-krisen. Europaparlamentets ledamöter är inte på plats, de flesta planerade sammanträden har skjutits upp och behandlingen av många ärenden har försenats.

Men EU-kommissionen menar att det finns saker som inte kan vänta. Till exempel EU-förordningen om terror-relaterat innehåll online. Så nu vill kommissionen att Europaparlamentet tar tag i frågan – oavsett om dess verksamhet är igång eller ej. Det kan lösas med onlinemöten, manar Ylva Johansson på i ett brev till ordföranden för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter.

Några egentliga sakliga skäl till varför det är så bråttom anger hon dock inte.

Här är några problem med förordningen:

  • EU:s ministerråd (medlemsstaterna) vill att terror-relaterat innehåll skall tas bort inom en timma. Europaparlamentet menar att det räcker med att säga att det skall ske så fort det är praktiskt möjligt.
  • Ministerrådet vill radera material även om det lagts upp i syften som utbildning, journalistik, konst eller forskning. Detta motsätter sig parlamentet.
  • Ministerrådet vill att en myndighet även skall kunna beordra borttagning av material i andra länder. Parlamentet menar att man måste gå via respektive lands myndigheter.
  • Ministerrådet kräver att nätets olika service providers skall åläggas att upptäcka, identifiera och blockera terror-relaterat innehåll. Parlamentet säger nej till de uppladdningsfilter detta skulle kräva.

Möjligen hoppas ministerrådet och kommissionen kunna köra över parlamentet om förhandlingarna stressas igenom online, istället för att beredas i vanlig ordning. Här sitter det kroatiska EU-ordförandeskapet i kommissionens knä. Om frågan däremot skjuts upp till efter sommaren blir det en fråga för det tyska ordförandeskapet – som faktiskt sägs vilja ha en del förändringar och förbättringar i texten.

Här skall man komma ihåg att de riktlinjer som nu slås fast kan komma att bli vägledande även för andra, framtida områden där EU anser att information bör blockeras eller censureras. Till exempel kan det bli vägledande för hur man tänker sig att hantera »hat och hot« på nätet i den kommande Digital Services Act. (Ärenden relaterade till upphovsrätt är delvis en annan sak och regleras i EU:s nya upphovsrättsdirektiv, som också kan komma att resultera i uppladdningsfilter.)

Länkar:
• MEP Patrick Breyer (PP, DE) ger en översikt vad gäller ministerrådets och parlamentets positioner »
• Video: Everything you need to know about the TCO regulation (TERREG) »
• EDRi: Terrorist Content Online Regulation: Time to get things right »
• EDRi: Open letter: Civil society urges Member States to respect the principles of the law in Terrorist Content Online Regulation »
• MEP Marcel Kolaja (PP, CZ) »
• EU Terrorist Content Regulation Rights Sell-Out »
• TERREG: Ännu ett akut hot mot ett fritt och öppet internet »

Arkiverad under: Censur, Demokrati, EU, Länktips, Rättssäkerhet, Sociala media, Storebror, Yttrandefrihet Taggad som: TCO, TERREG

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 22
  • Sida 23
  • Sida 24
  • Sida 25
  • Sida 26
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 36
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nätfrihet och integritet!

Femte juli är en nätpolitisk nyhetssajt som står på internetanvändarnas sida. Läs mer.

Nyhet: Merch!

Visa ditt stöd för ett fritt internet genom att bära våra kläder – här hittar du vår shop!

Prenumerera på inlägg


Loading

Senaste inlägg

  • Videotips om Chat Control 2 & Proton7 september 2025
  • Tyskland: Hälften av flaggningarna med Chat Control 1 är felaktiga4 september 2025
  • Brittisk komiker arresterad för tweets3 september 2025
  • Håll ett öga på riksdagen2 september 2025
  • Chat Control med Patrick Breyer (Pp)2 september 2025
  • X: Femtejuli
  • Youtube
  • Soundcloud: 5july
  • RSS-flöde

CC BY 4.0 · Logga in

  • Youtube
  • Twitter
  • RSS