Femte juli

Nätet till folket!

EU

Denna kategori använder vi för att samla nyheter och poster som har med EU att göra. Idag kommer de flesta initiativ som gäller internetfrågorna därifrån - för att sedan bli lag i medlemsstaterna.

Kräv svar om Chat Control 2 innan EU-valet

av

Flera partier talar med kluven tunga om Chat Control 2. Därför måste vi kräva tydliga besked innan EU-valet.

EU-valrörelsen är det naturliga tillfället för de politiska partierna att berätta hur de tänker förhålla sig till EU-kommissionens förslag om att låta AI granska innehållet i medborgarnas privata elektroniska meddelanden, Chat Control 2. Men det är tyst.

Frågan har kört fast i ministerrådet och Europaparlamentet har i en unik gruppöverskridande kompromiss sagt nej till CC2 i dess centrala delar.

Från de politiska partierna hänvisas i allmänna ordalag till parlamentets nej. Men det ger inget svar på frågan om vad som kommer att hända efter EU-valet. Det är bara ett bekvämt sätt att ducka jobbiga frågor i EU-valrörelsen.

Senast våren 2026 måste ett nytt beslut fattas. Det vill säga under nästa mandatperiod.

Hur Sverige kommer att rösta i EU:s ministerråd beslutas i samråd mellan regeringen och riksdagens EU-nämnd. Här bör man notera att regeringen (M+KD+L) i stort sett stöder EU-kommissionens förslag, med vissa justeringar. I riksdagen är även (S) positiva till CC2. (SD) försöker säga så lite som möjligt. (V) och (C) säger nej till CC2. (MP) har bytt åsikt flera gånger under processen.

I Europaparlamentet har alla partier ställt sig bakom dess gruppöverskridande nej till CC2. Dock finns oklarheter. I en enkät som genomförts av Tidningsutgivarna är (S) uttalat positiva till det ursprungliga förslaget – trots att man röstat nej i parlamentet. (KD) hävdar att de både står bakom CC2 och parlamentets principiella nej – vilket är två oförenliga positioner. (M+L+C+Mp+V) står bakom parlamentets nej, men ger inga indikationer om hur man kommer att hantera frågan framöver. (SD) säger ingenting i enkäten men har varit uttalade motståndare till CC2 i parlamentet.

Sara Skyttedal på Folklistan stöder Europaparlamentets nej. Hur resten av partiets kandidater ställer sig är oklart. Bland övriga småpartier som varken sitter i riksdagen eller Europaparlamentet säger Piratpartiet, Medborgerlig Samling och Partiet MoD tydligt nej till CC2.

Som synes finns det en skillnad mellan hur de etablerade partierna ställer sig på hemmaplan respektive i Bryssel. Vill man rösta mot CC2 bör man därför rösta på partier som tydligt säger nej både i riksdag/regering och i Europaparlamentet.

Notera också att det faktum att ett parti röstat för Europaparlamentets uppgörelse (nej till CC2) inte är någon garanti för hur de kommer att hantera frågan när den kommer upp till förnyad behandling efter valet. Och som synes ovan talar vissa med kluven tunga.

Därför är det dags att kräva besked – innan valet.

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »

Följ oss även på Twitter: @femtejuli

Kriget mot krypterad kommunikation

av

Europeiska polischefer kräver det omöjliga: Bakdörrar till krypterade meddelanden utan att sätta säker kommunikation på spel.

I veckan gick ett antal europeiska polischefer ut och krävde att myndigheterna får tillgång till totalsträckskrypterad / end-to-end-krypterad (E2EE) kommunikation.

Detta är en dragkamp som pågått i många år. Polisen och de flesta politiker ägnar sig åt ett ständigt krypskytte mot privat kommunikation. Trots att sådan är en grundläggande mänsklig rättighet.

»Var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer.« Så säger EU:s människorättsstadga, som är en del av Fördragen.

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens« instämmer Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

Naturligtvis skall man övervaka människor som misstänks för brott. Men inte alla andra, hela tiden. Principen har slagits fast av EU-domstolen.

Krypterad kommunikation är en förutsättning för privat korrespondens och därmed är E2EE en del av denna mänskliga rättighet, säger Europadomstolen.

Polisen kan redan använda sig av spionprogram (hemlig dataavläsning) för att komma åt misstänktas meddelanden på själva telefonen eller datorn – innan de krypterats och efter att de av-krypterats.

E2EE används för säker kommunikation av journalister, dissidenter, visselblåsare, företag, myndigheter och privatpersoner världen över. Konsekvenserna av att undergräva den är närmast oöverskådliga och oacceptabla.

Vad polisen vill är att e-post- och meddelandetjänster skall skapa bakdörrar i den kryptering de använder för sina kunders räkning.

Verkligheten går dock åt ett annat håll. Nu erbjuder även Meta (Messenger, WhatsApp, Instagram) sina användare E2EE. Meddelande-appar som Signal erbjuder redan tidigare säker, krypterad kommunikation.

Vilket fått de europeiska polischeferna att göra sitt uttalande. Graeme Biggar, director general på brittiska National Crime Agency (NCA) säger till BBC:

»Tech companies are putting a lot of the information on end-to-end encryption. We have no problem with encryption; I’ve got a responsibility to try and protect the public from cybercrime, too — so strong encryption is a good thing — but what we need is for the companies to still be able to pass us the information we need to keep the public safe.«

Detta är en självmotsägelse. Antingen har man säker totalsträckskrypterad kommunikation eller så har man det inte.

Öppnar man bakdörrar kommer dessa att läcka och att exploateras av hackare, bedragare och kriminella. Samt av andra aktörer med onda avsikter, till exempel främmande makt som vill spionera på våra myndigheter och företag.

TechCrunch noterar:

»In recent years, the U.K. Home Office has been pushing the notion of “safety tech” that would allow for scanning of E2EE content to detect CSAM without impacting user privacy. However, a 2021 “Safety Tech” challenge it ran, in a bid to deliver proof of concepts for such a technology, produced results so poor that the expert appointed to evaluate the projects, the University of Bristol’s cybersecurity professor Awais Rashid, warned last year that none of the technology developed for the challenge is fit for purpose. “Our evaluation shows that the solutions under consideration will compromise privacy at large and have no built-in safeguards to stop repurposing of such technologies for monitoring any personal communications,” he wrote.«

Naturligtvis finns här en bakomliggande historia, vilket bekräftas av polisens pressmeddelande. »Deklarationen som nu antagits av polischeferna i Europa är en direkt förlängning av det svenska initiativet Going Dark, som Sverige drev under det svenska EU-ordförandeskapet första halvåret 2023.«

Going Dark är ett ljusskyggt projekt som inleddes med att EU-kommissionen tillsatte en »High-Level Expert Group« för att diskutera hur man skall komma åt krypterad kommunikation.

Snabbt ändrades namnet till en »High-Level Group«. För expertgrupper gäller nämligen högre krav på öppenhet och allsidighet, vilket man tyckte var olämpligt i detta fall. Vilka som ingår i gruppen är hemligt.

Men vi har ändå viss information om vad gruppen sysslar med. På sina möten har man bland annat diskuterat client-side-scanning (på din telefon), tillgång till data hos operatörerna, tillgång till data i transit, spionprogram och hur man skall komma runt EU-domstolens förbud mot generell datalagring.

Något sätt att komma åt E2EE kommunikation har de dock inte funnit. Därav de europeiska polischefernas uttalande.

Striden om totalsträckskryptrad kommunikation fortsätter.

Länkar:
• Polisen: Europas polischefer går samman mot grov brottslighet i en digital värld »
• TechCrunch: European police chiefs target E2EE in latest demand for ‘lawful access’ »
• MEP Patrick Breyer (PP, DE): Police chiefs want to halt secure end-to-end encryption to enable chat control bulk scanning of all private messages »

Relaterat:
• Going dark – EU:s krig mot krypterad kommunikation »

När EU fruktar folket inskränks yttrandefriheten

av

EU vill upphöja näthat till ett federalt EU-brott, i klass med terrorism. Men man tänker inte berätta vad det är för yttranden man vill förbjuda. Inte före EU-valet. Samtidigt pumpas skattepengar in i organisationer som försöker tysta röster på internet som har avvikande åsikter.

Jag kan inte släppa det här med att EU-kommissionen – påhejad av Europaparlamentet – vill göra hat och hot till EU-brott av samma dignitet som terrorism och vapensmuggling.

Hat är en känsla. Hot är en handling.

Vad gäller olaga hot har vi redan den lagstiftning som krävs. Så vi släpper den bollen just nu och fokuserar på hat.

Existerande EU-lagstiftning kräver redan kriminalisering av hatpropaganda och hatbrott på grund av ras, hudfärg, religion, härkomst, nationellt eller etniskt ursprung.

Hatpropaganda på grund av ovanstående skäl är sedan tidigare kriminaliserad i alla medlemsstater. I de flesta länder gäller detta även missaktning baserad på kön och sexuell läggning.

Även här finns alltså redan den lagstiftning som krävs. Så vad är det man är ute efter?

Europaparlamentets senaste resolution i ämnet är vag. Parlamentet säger att vad som i sammanhanget skall anses utgöra hat ”must not be limited only to certain grounds or motivations”. Man efterlyser även en ”holistisk respons” och en ”multidimensionell approach”.

Ett mycket brett mandat med andra ord. Det är lätt att misstänka att man vill kriminalisera oönskade och konträra yttranden. Sådant ser man ju allt oftare nu för tiden.

I veckan friade den tyska konstitutionsdomstolen i Karlsruhe en högprofilerad Youtuber som anmälts för en tweet, i vilken han kritiserade att den tyska regeringen sänder hundratals miljoner av skattebetalarnas pengar till talibanerna i Afghanistan.

Anmälare var den tyska regeringens minister för ekonomiskt samarbete och utveckling. Den regering vars inrikesminister nyligen deklarerade att den som hånar staten kommer att få med den starka staten att göra.

Chefen för den tyska inrikes säkerhetstjänsten säger att medborgarnas tal- och tankemönster börjar bli problematiska. Vilket av historiska skäl väckt en del reaktioner. Det var så det lät i Östtyskland under det kommunistiska förtrycket.

I Skottland har en långtgående åsiktslagstiftning väckt uppmärksamhet den senaste tiden. Den har lett till en anstormning av anmälningar av yttranden som folk stör sig på, i en sådan volym att polisen flaggat för att det kommer att gå ut över dess övriga verksamhet.

Australiens regering vill att inlägg på sociala media som den ogillar skall censureras i hela världen. Om alla länder som vill censurera internet kan tillämpa global censur kommer det inte att bli mer än kattvideos kvar.

I alla EU-länder finns gott om politiker och byråkrater som ogillar när folk ifrågasätter, lägger sig i och käftar emot.

Debattörer som fått slut på logiska argument stämplar gärna fullt relevant kritik som näthat och kräver censur.

Ett ständigt samtalsämne bland politiska makthavare i Bryssel är hur man skall kunna begränsa oönskade men icke olagliga yttranden på nätet. Detta sker delvis genom påtryckningar (utanför den demokratiska processen) mot de stora nätplattformarna.

EU sänder även skattepengar till organisationer som The European Digital Media Observatory som skall samordna faktakontrollen på nätet. Så att folk skriver rätt.

EU är också med och finansierar the Global Disinformation Index – vars affärsidé är att svartlista webplatser som tycker fel, så att annonsörer kan undvika dem. Dess definition av desinformation är »adversarial narratives«, vilket väl närmast kan översättas med konträra narrativ. Det vill säga avvikande åsikter.

Med the Digital Services Act gav EU sig självt den lagliga rätten att censurera internet. Plus statligt godkända nätcensorer. Och en möjlighet att i princip stänga av internet om det skulle knipa.

Och nu vill man alltså upphöja hat till ett EU-brott – utan att berätta exakt vad det är man vill förbjuda. I vart fall inte före EU-valet.

Det finns skäl att fundera över om vi verkligen vill att länder som Frankrike, Tyskland och Ungern skall ges makt över den svenska yttrande- och tryckfriheten – som i flera avseenden är världsunik.

Vad kan möjligen gå fel?

• Läs även: EU vill jämställa ”näthat” med terrorism »

Nu står striden om det fria ordet i EU

av

Konspirationsteori, slump eller något annat? Olika lagar från EU som klubbats eller är på gång utgör sammantaget ett tydligt hot mot yttrandefriheten på nätet.

Ibland är helheten större än delarna. Så är till exempel fallet med EU:s lagstiftning vad gäller internets frihet, övervakning och yttrandefrihet. Så här:

Med EU:s nya Digital Services Act (DSA) etablerar man en laglig grund och verktygen för att avlägsna innehåll på nätet.

DSA:s så kallade Trusted Flaggers (betrodda anmälare) blir statligt godkända nätcensorer, med en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som bör plockas bort.

Myndigheter i ett EU-land kan beordra borttagning av innehåll på servrar i en annan medlemsstat, även om innehållet i fråga inte är olagligt i den senare.

Med Chat Control 2 (CC2) vill EU-kommissionen och EU:s ministerråd låta AI granska innehållet i alla våra elektroniska meddelanden, konversationer på nätet och de bilder och filer vi sänder till varandra.

Vilket nästan alla andra anser står i strid med vad de grundläggande mänskliga rättigheterna har att säga om rätten till privatliv och privat korrespondens.

Till och med kommissionens och rådets respektive egna rättstjänst säger nej till förslaget. Kommissionen själv medger att CC2 kränker rätten till privat korrespondens. Samt yttrandefriheten, persondataskyddet och informationsfriheten. Men att den inte bryr sig.

Lägg till detta att EU nu vill göra hat och hot till ett EU-brott, i klass med terrorism och vapensmuggling. Detta utan att berätta vilka yttranden det är man vill göra olagliga. I vart fall får vi inte veta innan sommarens EU-val.

Således har vi här en laglig grund för att censurera internet (DSA), verktyget för att upptäcka otillåtna konversationer (CC2) – samt en kommande, ospecificerad inskränkning av yttrandefriheten.

Konspiration, slump eller något annat – dessa tre pusselbitar passar oroväckande bra ihop.

Även om CC2 skulle falla ger DSA och den nya lagstiftningen om hat och hot EU mycket långtgående möjligheter att censurera oönskade yttranden och innehåll på nätet.

Striden om det fria ordet i EU – på och utanför nätet – avgörs under den kommande mandatperioden, efter sommarens EU-val.

Chat Control 2: Ministerrådet trampar vatten

av

I sitt försök att driva igenom EU-kommissionens förslag om obligatorisk granskning av innehållet i medborgarnas elektroniska meddelanden – Chat Control 2 – har ministerrådets belgiska ordförandeskap bara skapat mer förvirring.

Bland annat vill man att meddelande-operatörerna på något magiskt sätt skall sålla ut misstänkta användare och misstänkta meddelanden – utan att själva känna till eller registrera desamma. Detta skall sedan användas för en riskbedömning som kan ligga till grund för ytterligare kontroll.

Hur detta är tänkt att gå till är oklart. Det enda ordförandeskapet har att säga är att lösningen skall vara teknikneutral och framtidssäker.

Ministerrådets rättstjänst konstaterar att detta ändå inte löser problemet med att man måste skanna alla meddelanden i ruta ett. Vilket strider mot rätten till privatliv och privat kommunikation.

Man vill även kontrollera totalsträckskrypterade (E2EE) meddelanden. Det är även här oklart hur.

Ett förslag är ”bakdörrar”, vilka skulle göra all krypterad kommunikation osäker. Ett annat förslag är ”client side scanning” med vilket spionprogram installeras i meddelande-apparna eller direkt i användarnas telefoner – för att läsa meddelanden innan de krypterats och sänts respektive efter att de tagits emot och av-krypterats. I ministerrådet finns såväl anhängare som starka motståndare till en sådan lösning.

Den svenska regeringen välkomnar ordförandeskapets förslag, men fruktar att det kan komma att leda till en stor administrativ börda för operatörerna.

Det belgiska ordförandeskapets taktik tycks dels vara att hålla kommissionens ursprungliga förslag levande – dels att hitta en kompromiss som inte samlar en blockerande minoritet i rådet. Detta även om ett sådant förslag blir obegripligt och/eller oförenligt med grundläggande mänskliga rättigheter.

• Länk: EU-Staaten weiter uneins über Chatkontrolle »

Detta är Chat Control 2: EU-kommissionen vill att dagens frivilliga skanning av användares elektroniska meddelanden skall bli obligatorisk. Detta gäller även totalsträckskrypterade (E2EE) meddelanden. AI skall granska vad som skrivs, sägs samt bilder, videos och bifogade filer för att utreda om du sprider material med övergrepp på barn eller har otillbörlig kontakt med minderåriga. En 17-årsgräns skall införas för meddelande-appar. Europaparlamentet, ministerrådets och EU-kommissionens rättstjänst säger nej till förslaget, då det bryter mot rätten till privatliv och privat korrespondens (som är en grundläggande mänsklig rättighet).

Läs mer:
• Chatcontrol.se »
• Chatcontrol.eu »
• StopScanningMe.eu »

Följ oss även på Twitter: @femtejuli

EU:s ministerråd vill reglera influencers, youtubers, podcasters och bloggare

av

EU:s ministerråd vill att de som skapar självständigt innehåll på nätet skall regleras och kontrolleras.

I EU:s allt mer omfattande reglering av allt som har med internet att göra har turen nu kommit till »influencers«. Den här gången är det EU:s ministerråd som vill se uppstramade regler.

Hur definierar man då en influencer?

»[O]nline content creators who post content on social media or video sharing platforms through which they impact society, public opinion or personal views of their audience, often showcased through their authenticity-based relationship with their audience.«

Vilket låter som i princip alla som skapar självständigt innehåll på nätet – bloggare, youtubers, podcasters, medborgarjournalister… Möjligen kan alla som använder sociala media omfattas.

Vad är det ministerrådet vill göra? Till att börja med:

»[Influencers] should have a sense of responsibility towards their audience and understand the potential impact that commercial practices, sharing mis- and disinformation, online hate speech, cyberbullying and other harmful content may have on their audience and its well-being.«

Vilket låter lite vagt. Men om man skrapar på ytan vill ministerrådet se en koordinerad approach för att få kreatörer av innehåll att följa EU:s Audiovisual Media Service Directive, Digital Services Act, Unfair Commercial Practices Directive, unionens konkurrenslagstiftning, dess konsumenträtts-direktiv samt European Media Freedom Act.

Nu kan man visserligen mena att kreatörer på nätet skall omfattas av samma regler som alla andra. Men problemet är att mycket av de ovanstående regelverken är skrivna med stora aktörer och plattformar i åtanke – som har egna jurister och resurser för att hantera byråkrati. Vilket mindre och enskilda kreatörer som regel saknar.

Risken är att fria kreatörer kommer att få ägna en stor del av sin tid åt pappersarbete istället för att skapa.

Frankrike har en liknande lagstiftning, där den som inte följer reglerna kan dömas till böter på 300.000 euro eller två år i fängelse.

Man bör för övrigt se detta i ett lite större perspektiv. EU är på gång med nya förslag i syfte att inskränka yttrandefriheten på nätet. Ambitionen tycks vara att allt skall regleras och kontrolleras.

Länk:
• Council strengthens call to make influencers accountable for their actions »

Relaterat:
• Hård kritik mot förslag om nätcensur inför EU-valet »
• EU tänker inskränka yttrandefriheten »
• EU:s framväxande Sanningsministerium »
• Trusted Flaggers – EU:s nya nätcensur dekonstruerad »

Hård kritik mot förslag om nätcensur inför EU-valet

av

EU-kommissionen vill kontrollera innehållet i sociala media och sökmotorer inför sommarens EU-val. Experterna sågar förslagen.

EU-kommissionen har sänt upp en del testballonger om hur man kan motverka desinformation och otillbörlig påverkan i EU-valet: Guidelines for Providers of Very Large Online Platforms and Very Large Online Search Engines on the Mitigation of Systemic Risks for Electoral Processes.

Detta blir extra intressant då det är första gången EU:s nya Digital Services Act (DSA) prövas i skarpt läge.

Electronic Frontier Foundation (EFF) skriver bland annat att kommissionen fokuserar för hårt på användargenererat innehåll – och för lite på plattformarnas egna processer och grundläggande mänskliga rättigheter, speciellt yttrandefriheten.

EFF konstaterar även att det saknas definitioner av till exempel »hat« och »desinformation«, vilket är ett problem om man vill bekämpa sådant. Innehåll bör inte kunna stoppas bara för att det anses vara »problematiskt«.

Man varnar även för allt för nära samarbete mellan plattformar / sökmotorer och myndigheter. Det gäller speciellt om sådant samarbete inte är öppet och transparent. Vidare:

»[W]e recommend that the Guidelines acknowledge the potential of abuse of the trusted flagger provision in the DSA. As pointed out in previous comments and publications, the DSA lacks general safeguards for users, opening the door to potential notice, action, and human rights misuse. Any guidance should therefore stress that trusted flaggers must have the collective interests of the public and the protection of fundamental rights in mind. This is particularly true for authorities that have been awarded the status of a trusted flagger.«

Detta handlar alltså om de trusted flaggers (sv: betrodda anmälare) som skall godkännas av staten och få en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort. Detta är speciellt problematiskt då sådana förutsätts vara organisationer som kan antas ha en egen agenda. Läs mer här »

Denna kritik är dock inget mot den bredsida som professor Alexander Peukert vid Goethe-Universität Frankfurt am Main avfyrar. Som en av de ledande experterna på EU:s nya Digital Services Act (DSA) vänder han denna nya lagstiftning mot EU-kommissionen.

Enkelt uttryckt menar han att stora delar av ovan nämnda guidelines inte är förenliga med DSA.

Till att börja med noterar han att det saknas definitioner och bedömning om vad som kan anses vara proportionerligt. Han kritiserar också den bristande transparens (och bristande regelverk) kring alla de aktörer som kommissionen vill skall vara med och moderera innehåll.

Vidare noteras att många av de fact checkers som kan komma att användas är baserade i länder utanför EU, främst i USA. Peukert menar att man i vart fall bör ställa samma krav på dem som på trusted flaggers, till exempel att de skall vara baserade i EU.

Det föreslagna samarbetet mellan plattformar / sökmotorer och myndigheterna för att moderera innehåll sågar han helt. Sådant saknar lagligt stöd i DSA. Detta gäller även kommissionens idéer om att märka AI-genererat innehåll.

Detta för att bara ta några exempel.

Nu återstår att se vilka skarpa förslag EU-kommissionen kommer att lägga fram.

Risken är att den kommer att bortse från kritiken och gå bortom sitt mandat.

Länkar:
• Disinformation and Elections: EFF and ARTICLE 19 Submit Key Recommendations to EU Commission »
• Verfassungsblog: Risky Recommendations »
• Guidelines for Providers of Very Large Online Platforms and Very Large Online Search Engines on the Mitigation of Systemic Risks for Electoral Processes »

Relaterat:
• Trusted Flaggers – EU:s nya nätcensur dekonstruerad »
• EU tänker inskränka yttrandefriheten »
• EU:s framväxande Sanningsministerium »

EU vill jämställa ”näthat” med terrorism

av

Efter sommarens EU-val vill EU-kommissionen och Europaparlamentet göra ”hat och hot” till gränsöverskridande brott på nivå med terrorism och vapensmuggling. Men ingen tycks vilja diskutera saken innan valet.

EU vill göra hat och hot till ett ”EU-brott”. Det vill säga att man tänker betrakta oönskade yttranden som lika allvarliga som terrorism, människohandel, vapensmuggling m.m. Vilket skall skrivas in i EU:s fördrag. Förändringen är tänkt att ske under nästa mandatperiod, efter sommarens EU-val.

Vad gäller hot har EU-länderna redan lagstiftning som gör det olagligt att på ett konkret sätt hota att skada andra människor, deras säkerhet och egendom. Det är även förbjudet att uppvigla andra till att skada individer eller grupper. Vilket är rimligt. De flesta länder har även lagar mot förtal och ärekränkning.

När det gäller hat blir det genast mer komplicerat, då vad som kan anses vara hat lämnar stort utrymme för subjektiv tolkning. Begreppet tycks kunna rymma allt från rena hatseanser till att ifrågasätta lättstötta debattörers påståenden och resonemang på nätet.

Vi har tidigare rapporterat:

»Europaparlamentet menar att vad som i sammanhanget skall anses utgöra hat ”must not be limited only to certain grounds or motivations”. Vilket låter som ett väldigt brett mandat.

Parlamentet efterlyser även en ”holistisk respons” och en ”multidimensionell approach”. Samt att kommissionen rekommenderas ha en ”open ended approach” till vad som skall listas som hat och hot.«

Vilket känns som att man öppnar dörren för inskränkningar av yttrandefriheten på vid gavel.

Vi har påpekat att detta står i strid med vad Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och EU:s människorättsstadga har att säga om yttrandefriheten:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Med tanke på hur många politiker, samhällsdebattörer och surkart som vill hindra olika former av yttranden är EU:s planer oroväckande.

Samtidigt som detta är en fråga som bör lyftas i EU-valrörelsen är i princip alla partier ovilliga att diskutera saken (innan valet). Det hörs inte ett pip från varesig politik, media eller medborgarrättsaktivister.

Möjligen beror det på att de flesta inte känner till vad som är på gång. Vilket kan vara en förklaring – men inte en ursäkt.

Vill man inskränka den grundläggande mänskliga rättighet som i sig är en förutsättning för en fungerande demokrati – då måste i vart fall politikerna redovisa sina positioner innan det är för sent.

Frågan måste vara specifik. Det räcker inte att fråga om EU-kandidaterna vill försvara yttrandefriheten. (Alla kommer reflexmässigt att svara ja.) Istället krävs svar på hur man ställer sig till de aktuella dokumenten.

Framförallt måste man kräva svar på frågan om vilka yttranden partier och kandidater vill förbjuda – när man går vidare med kommissionens och parlamentets förslag.

(Alla svenska ledamöter i Europaparlamentet utom de från SD röstade för parlamentets resolution.)

Eftersom ingen tycks bry sig om saken måste vi försöka tjata in frågan i debatten. Vilket ibland kan fungera (se till exempel Chat Control). Så ursäkta om vi emellanåt upprepar oss.

Ju tidigare vi får igång en kritisk diskussion, ju bättre är förutsättningarna för att stoppa de värsta galenskaperna.

Får frågan däremot passera i tystnad kommer vi att ställas inför fullbordat faktum när det är för sent för att göra något åt saken. Vilket inte vore första gången.

Läs mer:
• EU tänker inskränka yttrandefriheten »
• Skall man protestera när de börjar inskränka yttrandefriheten – eller vänta tills det är för sent? »
• EU-kommissionen: Extending EU crimes to hate speech and hate crime »

EU AI Act – politiken tar makten över AI

av

Biometrisk massövervakning och teknikflykt till andra delar av världen kan bli konsekvensen av EU:s nya AI Act.

I veckan klubbade Europaparlamentet EU:s nya AI Act. Den innebär i korthet:

  • Ett förbud mot AI-applikationer som hotar medborgarnas rättigheter eller kränker deras integritet, till exempel social scoring.
  • Extra höga krav på AI-system som anses medföra en hög risk.
  • Transparenskrav för General-purpose AI (t.ex. hur man tränar AI-modeller).
  • Undantag från reglerna för ordningsmakten.

Den sista punkten är extra intressant. Ur parlamentets pressmeddelande:

»The use of biometric identification systems (RBI) by law enforcement is prohibited in principle, except in exhaustively listed and narrowly defined situations. “Real-time” RBI can only be deployed if strict safeguards are met, e.g. its use is limited in time and geographic scope and subject to specific prior judicial or administrative authorisation. Such uses may include, for example, a targeted search of a missing person or preventing a terrorist attack. Using such systems post-facto (“post-remote RBI”) is considered a high-risk use case, requiring judicial authorisation being linked to a criminal offence.«

Från början sa Europaparlamentet helt nej till biometrisk massövervakning, men gav med sig i trilogförhandlingarna med ministerrådet och kommissionen.

Ett uppenbart problem är att när ordningsmakten väl får tillgång till verktyget, då kan regelverket lätt ändras. Övervakningslagar utökas i princip alltid till syfte och metod.

På ett mer filosofiskt plan kan noteras att till exempel kameraövervakning med automatiserad ansiktsigenkänning är en form av massövervakning. Detta då sådan innebär att alla som befinner sig inom det övervakade området kommer att få sina anletsdrag kontrollerade och i förekommande fall registrerade.

Erfarenheter från andra länder visar att det inte är ovanligt att sådana system felaktigt pekar ut helt oskyldiga. Speciellt svårt tycks systemen ha för personer med mörk hudfärg.

För övrigt är kontroversiell användning av AI i polisiär verksamhet inte begränsad till biometrisk identifiering. Till exempel kan myndigheters AI-stödda data mining slå helt fel.

Ett annat problem med EU:s nya AI Act är att den tillför ett betungande regelverk, byråkrati och till och med en helt ny myndighet för AI-branschen.

Visserligen säger förordningen att man vill underlätta för små och medelstora företag, start-ups med flera. Man säger till och med att EU skall bli ledande på AI-området. Men av erfarenhet vet vi att sådana löften med tiden brukar visa sig vara tomma.

Sett i detta perspektiv riskerar denna förordning att bli ytterligare en börda för innovativa företag – som då hellre lägger sin verksamhet i andra delar av världen.

Och med tanke på att internet är gränslöst kommer många av dessa utflyttade tjänster ändå att användas av oss européer – även om tekniken, jobben och pengarna hamnar på andra ställen. Detta på samma sätt som till exempel GDPR och DSA/DMA gör det enklare att driva IT-verksamhet på annat håll.