Femte juli

Nätet till folket!

Demokrati

Under kategorin demokrati hittar du poster som rör vårt öppna, demokratiska samhälle och dess djupare värden. Demokrati är mer än fria val. Häri ryms allt från minoritetsskydd till yttrandefrihet och rättsstat.

Riksdagsbeslut: Regeringen kan ge sig själv makt

av

Nu får regeringen rätt att även i fredstid stifta lagar och utlysa undantagstillstånd utan att först fråga riksdagen.

Igår fattade riksdagen det första av de två beslut som krävs för att ändra grundlagen, så att regeringen kan ge sig själv makt att utfärda förordningar utan att behöva fråga riksdagen. Denna fullmaktslag kan användas när regeringen anser att det behövs.

Detta är ett steg bort från den princip om maktdelning som är viktig i en demokrati. Om någon av demokratins institutioner börjar göra helt galna saker skall de andra kunna säga stopp. Det är denna säkerhetsventil som nu pluggas igen.

Vilket är ett anmärkningsvärt steg i fredstid. (I krig har regeringen friare händer.)

»The chief safeguard of freedom is the separation of powers.«
– Friedrich Hayek

Förslaget kommer ursprungligen från en parlamentarisk kommitté och stöds av alla utom MP. Detta är vad som gäller:

Det handlar om att ge regeringen särskilda befogenheter att meddela föreskrifter vid kriser i fredstid, inklusive inskränkningar av våra fri- rättigheter.

  • De nya befogenheterna får bara aktiveras i allvarliga fredstida krissituationer.
  • Riksdagen kan aktivera befogenheterna med tre fjärdedels majoritet.
  • Regeringen kan aktivera befogenheterna på egen hand om riksdagens beslut inte kan avvaktas. Riksdagen ska då godkänna beslutet i efterhand med samma majoritet.
  • Föreskrifter som regeringen meddelar på egen hand ska framläggas för riksdagen inom en vecka och prövas inom 30 dagar.
  • Riksdagen kan stoppa befogenheterna eller upphäva föreskrifter.

Regeringen kommer alltså att kunna ge sig själv mycket långtgående befogenheter med så kallade aktiveringsbeslut.

Det enda regeringen inte skall få göra på egen hand är att »stifta, ändra eller upphäva grundlag, riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen«. Men allt annat.

Som förslaget är skrivet kan en regering förhala riksdagens möjlighet att upphäva ett beslut som den fattat på egen hand.

»Freedom is guaranteed only where the power of government stops.«
– Hannah Arendt

Vad är då en »allvarlig kris i fredstid«? Det får regringen bestämma själv.

Men i förarbetena ges några exempel: It-attackerna mot Coop i Norrbotten, finanskriser, flygkapningar, skogsbränder, värmeböljor, snöoväder, finankriser, flyktingkriser, tunnelbygget genom Hallandsåsen med mera.

Vilket sett i backspegeln är kriser som vi ändå kunnat hantera utan att kringgå den parlamentariska demokratin.

Det är rätt uppseendeväckande att riksdagens partier är beredda att ge sina värsta fiender oinskränkt makt, om så bara under en kortare tid.

Och det fattas inte kontroversiella ämnen som skulle kunna stämplas som en allvarlig kris av olika regeringar, från klimatet till invandringen. Och galna beslut kan ställa till med stor skada även om de bara gäller en kort tid.

Detta har förbigåtts med tystnad i svensk samhällsdebatt och media.

Det andra och slutliga beslutet för att ändra grundlagen kommer att fattas efter nästa riksdagsval, oavsett vem som då får makten.

Demokratins paradox är att den kan avskaffa sig själv.

»It may be too great a temptation to human frailty, apt to grasp at power, for the same persons who have the power of making laws to have also in their hands the power to execute them.«
– John Locke

• Riksdagen: Stärkt konstitutionell beredskap »
• Vårt remissvar (PDF) »
• Timbro: Har nöden ingen lag? »
• Riksdagen vill ge regeringen rätt att införa undantagstillstånd på lösa grunder »
• Regeringen får rätt att utlysa undantagstillstånd utan att fråga riksdagen »
• Stoppa fullmaktslagen! »
• Fullmaktslagen, regeringen och maktdelningen »
• En bugg i fullmaktslagen? »
• Grundlagsändring ger regeringen makt att stifta lagar utan riksdagsbeslut »

CC0

EU, nätcensur och hatlagstiftning

av

Vi håller på att få statligt godkända nätcensorer vars opartiskhet kan ifrågasättas. Samtidigt blir »hat« ett EU-brott med gemensam definition och lägsta straff.

Enligt EU:s Digital Services Act (DSA) skall medlemsstaterna utse Trusted Flaggers / »betrodda anmälare«. Dessa skall ha en direkt kanal till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som snabbt bör plockas bort.

En Trusted Flagger kan vara en myndighet, en branschorganisation, expertorganisationer, akademiska organisationer, NGO:er eller liknande. I Sverige kommer de att utses och hanteras av Post & Telestyrelsen (PTS).

Formellt sett skall de bara flagga olagligt innehåll. Men DSA öppnar även för att de skall kunna hjälpa plattformarna att hålla efter vad som föreskrivs i användarvillkoren, vilket i så fall även kan vara icke olagligt innehåll.

Det första problemet är att vi kommer att få ett slags statligt godkända nätcensorer som får rätt att rekommendera att innehåll plockas bort utan föregående rättslig prövning.

Det må vara en sak om en privatperson eller godtycklig organisation påpekar att visst innehåll på sociala media förmodligen är olagligt.

Men det är något helt annat när anmälaren är utsedd och godkänd av staten. Denne kan då i någon mening sägas handla på statens mandat eller med statens goda minne. Och staten, dess funktionärer och ombud bör inte få censurera något utan föregående rättslig prövning.

Speciellt inte icke olagligt innehåll (även om det bryter mot sociala medias användarvillkor).

Ett annat problem är att vissa Trusted Flaggers kan ha och driva en egen agenda.

Än så länge är detta inte något större problem i Sverige, då de enda två Trusted Flaggers som ännu är utsedda är barnrättsorganisationen ECPAT och Svenska Stöldskyddsföreningen. Båda bör vara kvalificerade för att avgöra om innehåll inom deras sakexpertis är lagligt eller ej.

Det blir knepigare om organisationer som utses till Trusted Flaggers har en mer politisk agenda, som kan misstänkas färga deras omdöme. I Tyskland har man utsett ett par kontroversiella organisationer som arbetar mot hat på nätet till Trusted Flaggers. Och vad som är att betrakta som hat öppnar för ett stort mått av subjektivitet.

De svenska socialdemokraterna krävde nyligen att Sverige utser fler Trusted Flaggers. Till Epoch Times har Anders Ygeman (S) sagt att exempel på sådana kan vara Expo och Doku. Vilket är intressant då båda dessa är något av ett rött skynke för var sin sida av det politiska fältet.

Om de strikt ägnar sig åt att rapportera in sådant som är uppenbart olagligt är det kanske en sak. Men om de även skall börja tolka sådant som regleras i respektive plattforms användarvillkor finns en uppenbar risk för politiskt färgade beslut och kontroverser.

I DSA kan vi läsa att Trusted Flaggers även skall medverka vid analys av systemrisker; att de skall ha ett utökat samarbete med sociala media; att de skall medverka vid utbildning för sociala plattformar samt att de skall bidra till utformning av uppförandekoder. Vilket är att gå långt bortom att bara påpeka vad som är direkt olagligt.

Den risk vi måste vara observanta på är om vi får Trusted Flaggers som låter en egen agenda styra sina handlingar. Och den risken är tyvärr uppenbar.

Det tredje problemet är vad som för tillfället är olagligt.

I till exempel Tyskland är förolämpningar olagliga, speciellt online – på ett sätt som begränsar yttrandefriheten, fri debatt och fri åsiktsbildning. I kombination med att man utsett Trusted Flaggers vars opartiskhet ifrågasatts kan det bli problematiskt.

I sammanhanget vill vi påminna om att EU är på väg att göra »hat och hot« till ett »EU-brott« med gemensam definition och ett gemensamt minsta straff.

Hot må vara en sak, det är en handling som kränker någon annans säkerhet. Men hat är en känsla. Vad som upplevs som hat är subjektivt. Och här svävar man på målet.

En resolution från Europaparlamentet säger att vad som i sammanhanget skall anses utgöra hat »must not be limited only to certain grounds or motivations«. Vilket låter oroväckande. Man efterlyser även en »holistisk respons« och en »multidimensionell approach«.

Detta är gummiparagrafer som kan öppna för i stort sett vad som helst.

Om vi nu tar ett steg tillbaka och ser till helheten, då får vi följande:

  • Statligt godkända nätcensorer som kan rekommendera att (bland annat) olagligt innehåll plockas bort från sociala media utan föregående rättslig prövning.
  • Man kan ifrågasätta vissa presumtiva Trusted Flaggers opartiskhet och agenda.
  • Vi är på väg att få en EU-lagstiftning som gör »hat« till ett brott, utan att närmare slå fast exakt vad som menas med termen eller vad det är som skall bli olagligt att uttrycka.

Vad kan möjligen gå fel?

CC0

Staten oroas när britterna tycker fel

av

Brittiska myndigheter bygger nu upp en struktur för att identifiera och motverka oönskade eller riskfyllda narrativ online. Eftersom folk tycker fel.

Storbritannien blir allt mer dystopiskt. Deras Online Safety Act har medfört ID-krav på allehanda sidor online, vilket hanteras av utomstående företag med varierande pålitlighet och säkerhet.

Samtidigt tas människor som varit allt för upprörda på sociala media till polisstationen och får sina hem genomsökta, trots att inget olagligt förekommit. Termen är »non-crime hate incidents«.

Nu toppas detta med projektet »Resist« som går ut på att identifiera och motverka oönskade eller riskfyllda narrativ online. Eftersom folk tycker fel.

Det handlar just nu huvudsakligen om asylinvandringen och de problem den fört med sig. Men det är av mindre betydelse vad det för tillfället gäller. Det som är problematiskt är om staten försöker styra vad som i grunden är en politisk debatt.

Syftet är säkert ädelt – att minska polarisering och främlingsfientlighet. Men det är inte helt uppenbart att det målet nås genom att staten säger åt folk vad de skall tycka.

Än så länge gäller Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna i Storbritannien. Artikel 10 säger »Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

Men britterna menar att man håller sig inom konventionens undantag för allmän säkerhet och vad som sägs om att förhindra oordning. Vilket är en ren tolkningsfråga.

Problemet med detta förhållningssätt är att man riskerar att göra allt mycket värre. Oförlöst frustration och vrede blir inte mindre för att man försöker förminska den. Det lägger snarare ytterligare sten på börda. Varpå trycket ökar tills riktigt dåliga saker händer.

Man måste kunna diskutera verkliga förhållanden. Problemet uppstår när en sådan diskussion inte är förenlig med de för tillfället rådande politiska prioriteringarna. Vilka de än må vara.

Detta är inte raketforskning. Enda sättet att hantera människors oro är att ta debatten. Men det gör man helst inte. Istället presenterar man kontra-narrativ som man förväntar sig att folk skall rätta sig efter.

• Government guidance advises monitoring for ‘high-risk narratives’ that could ‘create new tensions’ »

CC0

Nu rullas EU:s nya nätcensur ut

av

Statligt godkända nätcensorer skall få rekommendera att innehåll plockas bort på nätet – utan föregående rättslig prövning.

Enligt EU:s Digital Services Act (DSA) skall alla medlemsstater ha utsett så kallade Trusted Flaggers till årsskiftet. Vilket dock bara skett i dygt hälften av länderna.

En Trusted Flagger (sv: betrodd anmälare) är till exempel en organiation, myndighet eller branschorganisation som får en direktlina till sociala media för att rekommendera vilket innehåll som skall plockas bort.

Egentligen skall de fokusera på olagligt innehåll. Men DSA anger också att de bland annat skall hjälpa till att identifiera innehåll som bryter mot plattformarnas användarvillkor, även om det inte är olagligt.

Vilket innebär att en statligt godkänd aktör inte bara får rätt att rekommendera censur utan föregående rättslig prövning – utan i praktiken censur även i fall där inget olagligt föreligger. Det känns som en tveksam konstruktion i en demokratisk rättsstat.

Speciellt ifall en Trusted Flagger som företräder ett visst (sär)intresse kommer att rekommendera censur av innehåll där organisationen i någon mening är part i målet.

Om man ser till EU-kommissionens lista över godkända Trusted Flaggers märker man snabbt att många av dem sysslar med att bekämpa »hat och hot« online. Just »hat« är ett område som öppnar för ett stort mått av subjektivitet.

När EU nu stressar på för att det skall utses fler Trusted Flaggers är risken uppenbar att man fyller på med organisationer som företräder särintressen som främst vill främja sin egen agenda – genom den makt som nu tilldelas dem över det fria ordet online.

Detta riskerar att bli ytterligare ett område där missriktad välvilja kommer att ställa oss inför nya, oförutsedda och oönskade problem.

Om bara någon hade varnat för detta i tid…

• DiscloseTV: The EU censorship network expands »
• TKP: EU-Zensoren-Netz weitet sich aus »
• EU-kommissionens lista över godkända Trusted Flaggers »

Äldre bloggposter i ämnet:
• Trusted Flaggers – EU:s nya nätcensur dekonstruerad (april 2022) »
• Möt de nya statligt godkända nätcensorerna (november 2024) »

CC0

EU:s demokratisköld – demokratins bröstvärn eller sanningsministerium?

av

EU-kommissionens presentation av en europeisk demokratisköld stärker våra misstankar. Man tänker försöka försvara demokratin med byråkrati.

Idag presenterade EU-kommissionen sin Democracy Shield. Utifrån tidigare information har vi beskrivit den som att EU tänker försvara demokratin med byråkrati. Nu skulle vi äntligen få veta vad det är man tänker göra.

Ett enkelt omdöme är att det är mycket floskler och väldigt få svar på frågan: Hur?

Syftet med skölden sägs vara att stärka demokratins motståndskraft i EU-länderna: skydda fria val, oberoende medier, ett starkt civilsamhälle och motverka informationsmanipulation och desinformation.

Vilket vid ett första påseende kan låta bra. Tills man börjar fundera närmare på vad det egentligen innebär och hur det skall gå till.

Uppenbarligen handlar det om att kontrollera flödet av information i vårt samhälle, vilket i sig kan vara problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv.

Åtgärderna delas in i tre huvudområden:

  1. Säkerställa integriteten i informationsmiljön – att motverka desinformation och utveckla digital läskunnighet. Man vill även skapa ett EU-nätverk av faktagranskare.
  2. Stärka institutioner, fria och rättvisa val, samt oberoende medier – även om val är nationellt ansvar, tas stödåtgärder fram på EU-nivå.
  3. Öka samhällelig resiliens och medborgarengagemang – bland annat genom bättre digital och mediekompetens bland medborgarna. Kommissionen har i sammanhanget tagit fram en EU Strategy for Civil Society.

Vi får också veta att man skall inrätta ett European Centre for Democratic Resilience. Där skall man sätta upp en plattform för att synka sitt arbete med civilsamhällets organisationer, researchers, akademien, fact checkers och media.

I Kommissionens pressmeddelande säger President von der Leyen:

»Democracy is the foundation of our freedom, prosperity, and security. The European Democracy Shield will reinforce the core elements that allow citizens to live our shared democratic values every day – free speech, independent media, resilient institutions, and a vibrant civil society. This is Europe’s strength and we must increase our collective capacity to protect it at all times.«

Fortfarande hänger frågan i luften: Hur?

Någonstans i allt detta måste någon bestämma vad som är rätt och fel, sant eller falskt. Vilket kan vara en frestelse för den som för tillfället har den politiska makten.

Det här kan landa hur som helst. Från att framgångsrikt skydda oss mot krafter som på riktigt vill skada oss – till ett Sanningsministerium som håller efter folk som tycker fel.

Kommissionen säger att initiativet inte skall inskränka yttrandefriheten – men gränsen mellan skydd och kontroll är tunn.

Med tanke på den omfattande byråkrati som omgärdar EU:s demokratisköld (se tidigare bloggposter, länkar nedan) kan man anta att det i vart fall inte blir en särskilt agil verksamhet.

Nu kommer Europaparlamentet (där den svenske moderaten Tomas Tobé är ansvarig rapportör) och ministerrådet att ge kommissionens ramverk och ambitioner sin välsignelse. Vilket sedan kommer att uppfattas som grönt ljus för kommissionen att lägga konkreta förslag. Om vilka vi alltså vet väldigt lite.

Jag kan inte säga att jag blivit så mycket klokare efter dagens presentation. Vaksamhet rekommenderas.

• EU-Kommissionen: European Democracy Shield and EU Strategy for Civil Society pave the way for stronger and more resilient democracies »

Läs gärna våra tidigare bloggposter i ämnet:

• EU: Försvara demokratin med byråkrati »
• EU:s nya demokratisköld tycks mest bestå av byråkrati »

BBC-gate: Gör public service sökbart

av

Skattefinansierade public service bör göra alla sina nyhets- och samhällsprogram åtkomliga och sökbara online.

Medvetet partisk klippning och vinklad rapportering om en rad ämnen hos BBC skakar Storbritannien. Kan man lita på den public service som vi alla är med och betalar?

Det tycks som att även svensk public service oroas. Enligt uppgift har det avpublicerats en del hos SVT de senaste dagarna. På sociala media cirkulerar exempel på döda länkar.

Hur det än är med den saken väcker frågan liv i en av mina gamla käpphästar: Varför är inte i alla nyhets- och samhällsprogram i SVT och SR tillgängliga och historiskt sökbara online?

Då tänker jag inte bara på att kunna kontrollera i vilken mån sändningarna har varit (o)partiska. Det handlar framförallt om att komma åt dokumentation om historiska händelser och om vad olika aktörer i samhällsdebatten sagt under årens lopp.

Förr i världen hade i vart fall SR P1:s lördagsintervju ett bibliotek med tidigare sändningar. Vilket var en guldgruva för den som ville kontrollera vad politiker verkligen sagt. Men detta bibliotek är sedan länge borta från SR:s hemsida.

Man borde i vart fall enkelt kunna lägga upp alla nyhets- och samhällssändningar som sparats i digitalt format. Och med hjälp av AI skulle man kunna göra detta innehåll sökbart på djupet.

Istället är SVT och SR snabba på att av-publicera sändningar från sin webplats.

Inte minst med tanke på att SVT och SR är tvångsfinansierade med skattemedel bör den samlade produktionen av nyheter och samhällsprogram finnas tillgänglig i sökbar form online för allmänheten, media och forskare. Med fri citaträtt.

Det känns som ett öppet mål. Det skulle tillföra något värdefullt till det demokratiska samtalet. Och det skulle göra det lättare att utkräva ansvar.

Staten skall lämna vanligt hederligt folk ifred

av

Chat Control 2, Going Dark-projektet, Bakdörrs-lagen, Protect EU… Från alla håll bedrivs krypskytte mot rätten till privat, totalsträckskrypterad kommunikation.

Detta trots att rätten till privatliv och privat kommunikation är en grundläggande mänsklig rättighet.

Om staten bereder sig tillgång till innehållet i folks meddelanden och elektroniska kommunikationer (utan brottsmisstanke) uppstår en oemotståndlig frestelse.

Information är makt. Den som vet vad som händer kan få kontroll över andra.

Även om våra makthavare (för tillfället) inte uppvisar tecken på att vilja förvandla vårt samhälle till någon variant av 1900-talets utopiska dödskulter, så kan kontroll av människors korrespondens ändå komma att missbrukas. Av inkompetens. Av missriktad välvilja. Av överdrivet nit. Av egenintresse. Av aktörer som vill oss illa. Eller i namn av något överordnat mål.

Det är ju inte som att våra politiker och systemets funktionärer alltid uppvisat gott omdöme. Eller att våra system är vattentäta mot kriminella och främmande makt.

Man kan inte utgå från att staten alltid kommer att vara en aktör som respekterar individens frihet och rätt. Det saknas inte varnande exempel.

Ett land blir inte nödvändigtvis mer demokratiskt med tiden. Historen har lärt oss att vad som helst kan hända. Och att det kan gå fort.

Därför får vi inte ge upp kampen för rätten till privat, totalsträckskypterad kommunikation.

Staten skall lämna vanligt hederligt folk ifred.

(Vad gäller att övervaka buset finns redan hemlig dataavläsning – om misstanke om något brottsligt föreligger.)

CC0

De mänskliga rättigheterna i Europa fyller 75 år

av

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna fyller 75 år. Den är individens yttersta skydd mot övergrepp från statens sida.

I spåren av andra världskriget, den 4 november 1950 antogs den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna av Europarådet. Syftet var att hindra 30- och 40-talens övergrepp från att upprepas.

Konventionen är det regelverk som begränsar statens makt och skyddar individen mot övergrepp – och den gäller lika för alla.

I vårt arbete är yttrandefriheten (artikel 10) en central rättighet:

»Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.«

En annan central rättighet som nu utmanas är rätten till privatliv (artikel 8):

»Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.«

Konventionen omfattar även: rätt till liv; förbud mot tortyr; förbud mot slaveri och tvångsarbete; skydd mot godtyckliga frihetsberövanden; rätt till en rättvis rättegång; inget straff utan lag; tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; mötes- och föreningsfrihet samt rätt att ingå äktenskap.

I de senare tilläggsprotokollen finns även: skydd för egendom; rätt till utbildning; rätt till fria val; förbud mot fängelse för skulder; rätt till fri rörlighet inom landet och att lämna sitt land; ingen får utvisas från den stat som han är medborgare i; förbud mot kollektiv utvisning av utlänningar; rättssäkerhetsgarantier vid utvisning av utlänningar; rätt till överklagande i brottmål; förbud mot dubbelbestraffning; likhet inför lagen samt fullständigt avskaffande av dödsstraffet.

Alla dessa rättigheter skall gälla lika för alla. Envar har rätt att få sin sak prövad om staten kränker ens rättigheter enligt konventionen.

Konventionen upprätthålls ytterst av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna (ECHR) i Strasbourg, som är en av Europarådets institutioner.

Europarådet består av de flesta länder i Europa, även sådana som inte är medlemmar av EU, till exempel Ukraina, Turkiet och (än så länge) Storbritannien. Ryssland har lämnat organisationen.

Konventionen ratificerades av Sverige 1952 och upphöjdes till svensk lag 1995. Dessutom är den skyddad genom Regeringsformen (grundlag), som säger att lag eller annan föreskrift inte får strida mot Europakonventionen.

En viss begreppsförvirring råder gentemot EU och dess institutioner. Europarådet är alltså inte samma sak som EU. Europakonventionen är inte samma sak som EU:s människorättsstadga (även om de i stora delar är lika). Europadomstolen (Europarådet, Strasbourg, mål mot medlemsstater) är inte samma sak som EU-domstolen (EU, Luxemburg, mål mot medlemsstater och EU:s institutioner).

Även om Europakonventionen ibland kritiseras i enskilda delar är den det regelverk som ytterst hindrar förtryck, rättsövergrepp och godtycklig maktutövning. På senare tid har den blivit allt mer aktuell – bland annat i takt med att det fria ordet hotas och övervakningsstaten rullas ut.

• Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna »

CC0

Nu får Ryssland, Kina och Iran tillgång till data på svenska servrar

av

Sverige har just skrivit under en FN-konvention som ger skurkstater tillgång till data på svenska servrar.

Anta att en oppositionell i skurkstaten X-land publicerar sig och sitt motstånd mot X-regimen på en svensk server. Skall då svenska myndigheter tvingas hjälpa X-land att bygga ett case mot nämnde dissident i syfte att fängsla honom för sina åsikter?

Man kan tycka att svaret borde vara nej. Men det är en av många möjliga oönskade konsekvenser av FN:s Cybercrime Treaty – som Sverige och EU just undertecknat i Hanoi.

Vi ruppmärksammade det här 2019 efter att internationell press rapporterat om att en konvention som kan komma att censurera internet. I januari 2024 hade förslaget fått mer kött på benen och vi varnade bland annat för följande risker:

  • Man är inte ens överens om vad »cyberbrottslighet« egentligen är. Vilket skapar utrymme för godtycke.
  • Vad vi i de demokratiska rättsstaterna betraktar som helt lagliga yttranden online kan komma att kriminaliseras.
  • Verksamhet som bedrivs av cybersäkerhetsexperter, visselblåsare, aktivister och journalister kan komma att kriminaliseras.
  • Säker elektronisk kommunikation kommer att undermineras.
  • IT-tekniker kan tvingas kringgå dagens verktyg för säkerhet online.
  • Data och information kan komma att delas och hämtas över gränserna på ett sätt som går bortom vad som kan anses vara lämpligt, nödvändigt och proportionerligt. Detta utan rimligt dataskydd och utan hänsyn till rättsstatens grundläggande principer.

Problemen tycks kvarstå. Vi kunde också rapportera att Ryssland, Kina och Iran är några av de länder som uppvisat betydande entusiasm för förslaget.

Och nu är konventionen vid målsnöret. Återstår bara att anta den i FN:s generalförsamling och de undertecknande ländernas nationella parlament. Den ersätter då Budapestkonventionen från 2001.

Dock tycks USA ha låtit bli att skriva under. SC Media:

»Michael Bell, chief executive officer at Suzu Labs, said the United States has been placed in an impossible position. While the treaty attempts to solve actual problems and offer avenues for cross border evidence-sharing for ransomware and human trafficking, it also establishes a legal route for authoritarian regimes to demand data from sources they wouldn’t have otherwise, Bell said.«

»“All under the guise of catching criminals, but there are serious concerns about the collection of this data, and I argue that the U.S. should stay out until there are enforcement mechanisms to protect human rights and to shield legitimate security researchers,” said Bell. “Otherwise, we are legitimizing the same surveillance tactics we condemn China and Russia for using while compounding those issues by sharing that data with the international community. The real risk isn’t isolation, it’s that more than 70 countries now have a framework to compel data handovers that would bypass our constitutional protections.”«

För Sveriges del hamnar frågan på riksdagens bord för ratificering. Kommer någon att bry sig?

• FN: Sixty-five nations sign first UN treaty to fight cybercrime, in milestone for digital cooperation »

• EFF: Joint Statement on the UN Cybercrime Convention: EFF and Global Partners Urge Governments Not to Sign »

• SC Media: US absence from UN Cybercrime Treaty praised by groups over privacy abuse »

Tidigare poster med länkar och resurser:
• Oro för censur med FN:s nya resolution om cyberbrott (december 2019) »
• Skurkstater i FN vill ta kontroll över internet (januari 2024) »
• FN ger skurkstater makt över internet (juli 2024) »
• FN ger skurkstater tillgång till data på svenska servrar (augusti 2024) »

CC0